Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner.

1925-06-05 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:334, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334.

1

Nr 334.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1925.

Godkänd av andra kammaren den f> juni 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom

i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 128.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1925 dagtecknad proposition

nr 95) har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över linansärenden samma dag begärt riksdagens yttrande

över ett propositionen bilagt förslag till allmänt resereglemente.

Ifrågavarande förslag till resereglemente är av följande lydelse:

Allmänt resereglemente.

1 i

Där enligt allmän författning eller särskild föreskrift resekostnadsersättning

skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande

förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

sådan ersättning i enlighet med vad för nedannämnda tre reseklasser här

finnes bestämt.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. Ib samt. Nr 83b.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 334.

Färdsätt

Klass A

Klass B

Klass C

Järnväg ............................................

I klass plats

11 klass plats

III klass plats

Fartyg ...........................................j

Enskild hytt

med högst 2

Hyttplats

Salongsplats

1

c . _ 1

liggplatser

Avgift för 1

Avgift för 1

Avgift för 1

Spar vag............................................j

plats

plats

plats

Omnibus ........................................j

Avgift för 2

Avgift för 2

Avgift för 2

platser

platser

platser

(

Avgift för 1

Avgift för 1

Avgift för 1

Taxeautomobil.................................

person samt 15

person samt 15

person samt 15

1

öre pr km.

öre pr km.

öre pr km.

Motorcykel, av förrättningsman per-1

sonligen drivet resdon eller fot-''

30 öre pr km.

30 öre pr km.

30 öre pr km.

vandring.......................................J

(

j Hästskjuts eller annat färdsätt än)

Lega för 1 häst

samt 15 öre pr

Lega för 1 häst

samt 15 öre pr

Lega för 1 häst

samt 15 öre pr

ovan nämnts................................|

km.

km.

km.

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för tågbiljett till högre vagnsklass

än som verkligen använts.

Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjö*

värdighetsbesiktning av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke

ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.

Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil avses automobil i yrkesmässig trafik utom omnibus.

Avgift för taxeautomobil beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som

för resan kunnat ifrågakomma.

Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av

dylik lega för kilometer räknat. Har den resande måst vidkännas resekostnad

till högre belopp än maximilegan, äger han undfå gottgörelse

för vad han visar sig hava utgivit.

I kilometerpenningarna inbegripes ersättning för hämtning av skjuts,

åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.

2

När enligt allmän författning eller särskild föreskrift traktamentsersättning

skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,

i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

sådan ersättning med ettdera av nedannämnda traktamentsbelopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334.

3

T raktamentsbe

lopp

1 För dag .......

„ natt .......

................ 15 kronor 13 kronor 11 kronor 9

................; 9 „ 8 ; 7 .. t;

kronor

»

7 kronor

5 „

Tillhopa

för dygn;24 kronor 21 kronor|18 kronor|15

kronor

12 kronor

Dygnet räknas från klockan 12 midnatt.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen

och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet.

3 §.

En vid detta reglemente fogad bilaga angiver, till vilken reseklass

respektive befattningshavare hänföres, samt honom tillkommande traktamentsbelopp

(bilaga l).1

Befattningshavare, som icke är upptagen i nämnda bilaga, åtnjuter resekostnads-

och traktamentsersättning efter vad som gäller för närmast jämförlig

befattningshavare.

Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan

tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga

om den ersättning, som skall utgå.

Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar,

åtnjuter ersättning efter den befattning han sålunda bestrider.

Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre

tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.

4 i

Resekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, som

för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke må beräknas med

högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat

sig av den väg och det''färdsätt, som med hänsyn till resans ändamål

samt för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad

eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet av denna sammanlagda

kostnad skall traktamente medräknas, även om sådant icke utgår

till förrättningsmannen av statsmedel.

Förrättningsman vare icke skyldig att färdas med omnibus i annat

fall än då han samma dag han avreser från en ort dit återkommer.

Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de

därav föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden

för statsverket i största möjliga mån nedbringas.

5 §.

För färd, som ej överstiger 1 kilometer, utgår icke resekostnadsersättning.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg eller spårväg

Här utesluten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 334.

utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom stads,

köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område och

ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock ersättning

jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda

området.

6 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift skall erläggas för viss

minimiväglängd. I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas

för samma väglängd.

Överskjutande del av kilometer räknas såsom hel kilometer.

7 §.

Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett

kunnat användas och sådant låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning

icke utgå med högre belopp än som vid användande av

sådan biljett skolat tillkomma den resande.

8 §.

När vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande

personer hava att färdas samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller

fortskaffningsmedel, för vilket enligt 1 § ersättning beräknas såsom för

hästskjuts, skall, där sådant låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa

resekostnaden, den främste bland förrättningsmännen anskaffa för samtliga

förrättningsmän erforderliga fortskaffningsmedel och mot ersättning förskjuta

kostnaden därför, inberäknat utgifter för hämtning av skjuts,

åkdonslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar. Det åligger honom

att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser, såsom

rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.

Vid resa av här ifrågavarande beskaffenhet äger envar resande uppbära

ersättning motsvarande kilometerpenningarna.

9 §.

Där ej enligt gällande taxa förrättningsmän är befriad från erläggande

av bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av

honom erlagd dylik avgift.

10 §.

Nödgas förrättningsmän vid förrättning företaga särskild resa för erhållande

av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna

i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar

traktamente för en natt; men om eljest avväg tages eller uppehåll

sker för enskild angelägenhet, skall resekostnads- och traktamentsersätt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334. 5

ning beräknas, såsom hade förrättningen eller resan utan dylikt avbrott

fortgått.

11 i

Har vid resa med järnväg förrättningsman nattetid begagnat plats i

sovvagn, utgår gottgörelse för sovplats i den vagnsklass, som jämlikt 1 §

är bestämd för den reseklass, förrättningsmannen tillhör.

12 %.

Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel

som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är

han berättigad till ersättning för vad han utgivit i väntpenningar, dock

icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom tillkommande

resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt fortskaffningsmedels

anlitande.

13 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning medelst fotvandring

eller resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till

följd av förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.

14 §.

Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för transport av

redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han

för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han undfå ersättning

för vad han styrker sig hava i sådant avseende utgivit.

15 §.

Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då

han eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, spårväg eller fartyg; då transportmedel

enligt gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandakålles honom;

eller då biljett för resan genom vederbörande myndighet utan kostnad för

förrättningsmannen anskaffas, utgår icke resekostnadsersättning.

Med transportmedel avses i denna paragraf icke av förrättningsmannen

personligen drivet resdon.

16 $.

Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens

bostad, stationsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde, där

han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande

av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från förrättningsstället.

Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej

berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets

gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 334.

bosatt utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning

för färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.

Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt

uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning

för resa dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället,

om förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt

uppdrag där kvarstannar.

17 §.

Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som det åligger

förrättningsman att verkställa på grund av innehavande befattning och

som utföres å hans bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd ej överstigande

3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller därmed

jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom

vilket han har sin bostad eller tjänstgöring.

18 §.

I de fall, då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller

kostnadsfri inkvartering eller på statens bekostnad innehar sovplats å

järnväg eller liggplats å fartyg, utgår icke traktamente för natt.

19 i

Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder, styrkt

sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå

även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.

Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta

sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning

tillbringar utom hemorten.

20 §.

Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka

kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen

för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,

som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna

ägt rum var för sig.

21 i

Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av

den, som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente

för dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman

under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger

han att av statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin

helhet för • dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt

detta reglemente.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334.

7

22 %.

Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,

må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande

myndighet lämnas honom.

23 i

I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:

resans ändamål;

författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen

ägt rum; .....

tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning

och resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet samt den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda

men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid

sina räkningar foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning

om dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.

24 i

Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke

möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom sex månader efter

det resan eller förrättningen avslutats.

25 i

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas

oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt

detta reglemente hör utgå.

26 i

Om tillämpning av detta reglemente vid resor i statens ärenden utom

rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.

Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente

än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre

traktamente uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet

uppbäras från och med den dag, respektive natt, varunder an

komsten till hamn eller station i det senare landet ägt rum, och vid färd

i omvänd riktning traktamentet efter enahanda grund nedsättas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 334.

Detta reglemente träder i kraft den---.

Genom detta reglemente upphäves

dels resereglementet den 13 december 1907 (nr 131) jämte vad som i särskilda

författningar eller föreskrifter finnes stadgat rörande förrättningsmans

rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt viss klass i

resereglemente, i den mån sådant stadgande strider mot här ovan givna

bestämmelser,

dels ock kungörelsen den 25 februari 1916 (nr 65) angående rätt för

förrättningsman, som enligt resereglementet är berättigad till resekostnadsersättning,

att vid färd å järnväg åtnjuta ersättning för erlagd avgift

för inskrivning av resgods.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta motioner, nämligen

dels en motion (I: 222), däruti hemställts, att riksdagen vid avgivande

av yttrande över Eders Kungl. Maj:ts förslag till nytt resereglemente ville

bland annat som sin mening uttala,

beträffande § 2:

att de föreslagna traktamentsbeloppen för dag böra genomgående ökas med

1 krona under samtidigt minskande av de föreslagna traktamentena för natt

med motsvarande belopp;

beträffande § 11:

att ersättning för nattetid begagnad plats i sovvagn bör utgå med priset

för sovplats i den vagnsklass, som i verkligheten använts; samt

beträffande § 18:

att förrättningsman, som nattetid med järnväg eller fartyg inträffar på

eller avreser från annan ort än hemorten, bör hava rätt till såväl fri sovplats

som traktamente för natt;

dels en motion (11:324), däruti bland annat hemställts, att i 1 § må ur

tabellen utgå orden »Motorcykel, av förrättningsman personligen drivet resdon

eller fotvandring»;

dels en motion (11:369), däruti hemställts, att riksdagen i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 ville besluta uppdraga åt Kungl. Maj:t att

verkställa utredning angående ersättning till nämnder och kommittéer i allmänt

uppdrag och till riksdagen inkomma med de förslag, vartill utredningen

kan föranleda;

dels eu motion (11:372), däruti hemställts, att riksdagen vid avgivande av

yttrande över Eders Kungl. Maj:ts förslag till nytt resereglemente, som

mnehålles i Kungl. Maj:ts proposition nr 95, ville som sin mening uttala

beträffande 11 §:

att ersättning för nattetid begagnad plats i sovvagn bör utgå med priset

för sovplats i den vagnsklass, som i verkligheten använts;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334.

beträffande 18

att förrättningsman, som mellan kl. 10 e. in. och kl. 8 f. in. avreser

från eller inträffar på annan ort än hemorten, skall hava rätt till såväl

fri sovplats som nattraktamente,

Innan riksdagen ingår i närmare granskning av de olika bestämmelserna

i Eders Kungl. Maj:ts förslag till allmänt resereglemente, har riksdagen ansett

sig böra till behandling upptaga ett spörsmål av mera allmän räckvidd.

Tidigare har resereglemente! utfärdats av Kungl. Maj:t, utan att riksdagens

medverkan härtill ansetts erforderlig. Under de senaste åren har

emellertid Eders Kungl. Maj:t ansett sig böra underställa riksdagens prövning

vissa frågor om rese- och traktamentsersättning. I förevarande proposition

har Eders Kungl. Maj:t nu begärt riksdagens yttrande över ett förslag till nära

nog fullständigt nytt resereglemente. Härav framgår, att utvecklingen gått

därhän, att riksdagens medverkan i allt större utsträckning tagits i anspråk

vid fastställandet av reseregleinentets bestämmelser. Med hänsyn till den

avgörande betydelse resereglemente! äger för beräknandet av ett flertal anslag

under de olika huvudtitlarna, synes det riksdagen, som om därför numera

bör från riksdagens sida intagas den ståndpunkten, att resereglemente!, i

likhet med flertalet andra reglementen, som avse statens befattningshavare

tillkommande förmåner, bör fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt.

Detta utesluter givetvis icke, att förrättningsmännens fördelning å

särskilda rese- och traktamentsklasser sker av Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen

förutsätter dock, att dessförinnan vederbörande lönenämnder beredas

tillfälle att yttra sig i denna fråga.

Riksdagen övergår härefter att närmare behandla det föreliggande förslaget

till resereglemente. Härvid har riksdagen till en början funnit, att förslaget

innehåller åtskilliga nya bestämmelser med ganska stor räckvidd. Sålunda

hava i förslaget upptagits icke blott ett flertal nya färdsätt, utan även en

genomgående revision skett av de i det nuvarande reglementet intagna bestämmelserna

angående dagtraktamente. En sådan ingående förändring i

reseregleinentets föreskrifter måste givetvis bliva av stor betydelse för statsförvaltningen

i allmänhet. Särskilt gäller detta de myndigheter, som hava

att verkställa granskning av ingivna reseräkningar, och det synes riksdagen,

som om särskilt för dessa myndigheters del det vore fördelaktigt, att en

viss tid fastställdes, under vilken ett nytt resereglementes lämplighet kunde

bliva ur olika synpunkter prövad. Även i ett annat avseende torde det

emellertid vara av vikt att, innan ett resereglemente slutligt fastställes, erhålla

den erfarenhet, som kan anses möjlig att vinna. Riksdagen syftar härvid

på de ekonomiska konsekvenser i avseende å utgifterna under anslagen till reseoch

traktamentspenningar, som torde bliva en följd av en förändring i resereglementets

allmänna grunder. Enär någon närmare utredning härom icke föreligger

i Eders Kungl. Maj:ts proposition, har riksdagens vederbörande utskott

ansett sig böra söka erhålla åtminstone någon mera bestämd uppfattning

om vilka kostnader, som reglementsförslaget skulle föra med sig. Utskottet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 334.

har därför låtit verkställa en omräkning i enlighet med reglementsförslagets

föreskrifter av till statskontoret ingivna reseräkningar från åtskilliga befattningshavare.

En närmare redogörelse för resultatet härav framlägges i

nedanstående sammanställning.

Ersättning enligt 1907 års

resereglemente med

Ersättning enligt Kungl.

Maj:ts förslag till nytt

resereglemente

Befattningshavare

trakta- ments- ersätt- ning

rese-

ersätt-

ning

summa

trakta-

ments-

ersätt-

ning

rese- ersätt- ning 1

summa

Ökning

ning

Förste byråinspektör i

kontrollstyrelsen •••

48

167

20

215

2 0

39

84

2©

123

2 0

92

Förste byråinspektör i

kontrollstyrelsen • • •

400

_

467

_

867

_

429

—

335

40

764

40

—

—

102

60

Byråinspektör i kon- trollstvrelsen ......

144

269

2 5

413

2 5

149

_

173

25

322

25

_

_

91

Statskonsulent.........

3,204

—

1,615

90

4,879

90

4,172

—

1,450

80

5,622

80

742

90

—

—

E. byråingenjör i lånt- bruksstyrelsen ......

494

_

2,8.32

90

3,326

90

663

_

1,962

81

2,625

81

_

_

701

09

1''attigvårdskonsulent..

260

—

779

SO

1,039

3 0

325

—

680

15

1,005

15

—

—

.34

15

Y rkesinspektörsassi- stent ..................

195

_

266

50

461

50

249

_

271

40

520

40

i 58

90

_

F lantmätare .........

1,712

7 o

86

30

1,799

05

2,287

50

82

20

2,369

70

570

«»

—

—

Gvmnastikinspektör...

576

793

85

1,369

85

612

—

835

75

1,447

75

77

90

—

—

Folkskoleinspektör •••

1,168

—

1,881

—

3,049

—

1,397

—

1,573

70

2,970

70

—

—

78

30

Lantbruksstipendiat...

200

—

338

9 5

538

95

288

469

70

757

70

218

75

—

1,66911 o | 1,099 14

Nettoökning 569. a 6’

1 Ersättningen beräknad under förutsättning att taxeautombil i allmänhet kommit till

användning.

Av sammanställningen synes det riksdagen framgå, att reglementsförslaget

icke kan anses för statsverket medföra någon kostnadsbesparing i förhållande

till nu gällande bestämmelser. Huruvida någon kostnadsökning skulle bliva

följden av detsammas tillämpning, har riksdagen icke av tillgängligt materiel

kunnat bedöma. En genomgående överflyttning av kostnaderna från resekostnader

till traktamentskostnader föranleder däremot förslaget. Det torde

emellertid böra uppmärksammas, att Eders Kungl. Majrt ifrågasatt, att särskilda

föreskrifter beträffande åtskilliga grupper av befattningshavare, vilka

på grund av sin tjänstgöring ofta måste företaga resor, borde meddelas, i avsikt

att för dessas del under vissa förutsättningar reducera traktamentsersättningarna.

Huru en tillämpning av dessa särskilda föreskrifter kommer

att ställa sig, synes icke kunna bedömas med ledning av de meddelade uppgifterna.

Jämväl inplaceringen av de särskilda befattningshavarna m. fl. i olika

rese- och traktamentsklasser måste utöva ett väsentligt inflytande på de

kostnader, reglementsförslaget skulle föra med sig. Några fullständiga uppgifter

härom hava icke förelagts riksdagen, och riksdagen har alltså haft

svårt att bedöma det ekonomiska resultatet härav.

De ovan anförda synpunkterna beträffande resekostnaderna vid reglements
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334. 11

förslagets tillämpning hava stärkt riksdagen i den uppfattningen, att ett

definitivt fastställande av reglementet icke för närvarande bör ske. Riksdagen

har därför ansett lämpligt, att reglementet allenast provisoriskt fastställes

att lända till efterrättelse under omkring två års tid, för att därunder

erfarenheter rörande dess tillämpning på olika områden må kunna samlas,

varefter riksdagen synes kunna besluta om reglementets definitiva antagande.

Vid en närmare granskning av reglementsförslagets olika detaljer har

riksdagen kommit till den uppfattningen, att, även om det nu endast gäller

ett provisoriskt reglemente, vissa förändringar i Eders Kungl. Maj:ts förslag

böra göras. Till eu början synes det riksdagen, som om antalet av de olika

färdsätt, som av Eders Kungl. Maj:t i reglementets 1 § föreslagits skola införas,

kunde i någon mån minskas. Sålunda synes såväl »omnibus» som »motorcykel,

av förrättningsmannen personligen drivet resdon eller fotvandring» böra såsom

färdsätt ur reglementet utgå. Härvid är att märka, att det knappast kan

åläggas förrättningsman att begagna sig av dylika färdsätt och att de såväl

på grund härav som av praktiska skäl icke särdeles ofta torde ifrågakomma.

I de fall, då något av nyssnämnda färdsätt skulle komma till

användning, synes ersättning böra få beräknas efter samma grunder, som

stadgats för hästskjuts.

Vad därefter beträffar den i 2 § berörda frågan om traktamentsersättningens

belopp, har riksdagen icke funnit något att erinra mot att särskilda

traktamentsbelopp för dag och natt bestämmas, och delar riksdagen den av Eders

Kungl. Maj:t uttalade uppfattningen, att nattraktamente icke må medgivas,

då ersättning för sovplats utgår. Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

reduceceringen av de nuvarande traktamentsklassernas antal från 6 till <)

torde kunna medföra en kostnadsökning, som för närvarande ej kan bedömas.

Riksdagen har därför ansett, att antalet traktamentsklasser bör

bibehållas vid 6 och alltså ytterligare en traktamentsklass införas, upptagande

9 kronor i traktamentsersättning för dygn. Härav föranledes

givetvis en förskjutning av förrättningsmännens inplacering i de olika klasserna.

De i motionen 1:222 anförda skälen för överflyttande av en krona

i varje traktamentsklass från nattraktamentet till dagtraktamentet har riksdagen

funnit vara bärande och har därför ansett härav påkallad jämkning

i traktamentsbeloppen Ixira ske.

Enligt riksdagens mening bör traktamentsersättningen i de särskilda klasserna

bestämmas på följande sätt:

Traktamentsklasser.

AB C D E F

För dag........................ 16 14 12 10 8 6

För natt............ 8 J __6 5 4 3

Tillhopa för dygn 24 21 18 15 12 9.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 334.

I anledning av vad riksdagen sålunda beträffande 1 och 2 §§ föreslagit,

erfordras vissa jämkningar beträffande därefter följande paragrafer. Detta

har även av riksdagen iakttagits vid uppgörande av det vid denna skrivelse

fogade förslag till allmänt resereglemente (bilaga). Beträffande visst! andra

detaljer i reglementsförslaget har emellertid riksdagen, huvudsakligen med

anledning av därom motionsvis framställda yrkanden, ansett sig böra vidtaga

vissa förändringar.

Sålunda har riksdagen ansett lämpligt, att ersättning för sovplatsbiljett å

järnväg utgår efter samma grunder, som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i

fråga om ersättning för tågbiljett, och att alltså ersättning för sovplatsbiljett

bör utgå efter den vagnsklass, som verkligen kommit till användning. Härav

påkallas jämkningar i såväl 1 som 11 §§.

Beträffande den i 8 § intagna bestämmelsen i fråga om förrättningsresa,

där två eller flera i samma förrättning deltagande personer hava färdats

samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller annat fortskaffningsmedel,

har riksdagen allenast velat framhålla, att dessa bestämmelser icke rimligtvis

böra så tolkas, att vederbörande förrättningsmäns bekvämlighet onödigtvis

åsidosättes. Sålunda synes man exempelvis icke böra fordra, att, då en

mindre automobil kommer till användning, flera personer än två behöva

beredas plats i densamma.

Vad 19 § beträffar, bär riksdagen allenast velat föreslå den formella jämkningen,

att ordet »hemorten» ändras till »bostads- eller tjänstgöringsorten».

Vad beträffar föreskriften i 24 § att räkning å resekostnads- och traktamentsersättning

bör, där hinder icke möter, vara till vederbörande myndighet

inkommen inom sex månader efter det resan eller förrättningen

avslutats, synes den jämkningen böra göras, att tidsbegränsningen bestämmes

till tre månader. Därjämte synes böra i paragrafen inflyta en föreskrift

därom, att, då förskott av statsmedel uppburits för viss resa, ersättningsräkningen

skall avgivas inom den kortare tid, som vederbörande

myndighet må fastställa. Härigenom synes nämligen riksdagen en redan

för närvarande ofta tillämpad praxis, att viss kortare tid fastställes för

redovisning, böra utsträckas att gälla åtminstone alla de fall, då en befattningshavare

för resas företagande uppburit förskott.

Slutligen har riksdagen ansett sig böra ifrågasätta, huruvida det icke

måste anses nödvändigt att tidpunkten för reglementets ikraftträdande

något framflyttas. Otvivelaktigt måste det för vederbörande förrättningsmän

och myndigheter medföra högst betydande olägenheter om reglementet

redan den 1 juli 1925 skulle träda i kraft. Framförallt måste utfärdandet

av den mängd av särskilda följdförfattningar, som tillhöra reglementet,

kräva åtskillig tid och därjämte böra vederbörande beredas möjlighet

att taga del av de nya föreskrifterna, innan desamma skola träda

i tillämpning. Riksdagen anser därför lämpligt, att reglementet träder i

kraft den 1 augusti 1925 för att gälla till och med den 30 juni 1927.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334.

13

Vad beträffar den i motionen 11:369 väckta frågan om utredning avspörsmålet

om ersättning till nämnder och kommittéer i allmänt uppdrag

anser riksdagen visserligen denna fråga icke böra av riksdagen till prövning

upptagas, men synes det riksdagen önskvärt, att en undersökning,

huruvida mera generella bestämmelser härom erfordras, verkställes av

Eders Kungl. Maj:t.

Till slut har riksdagen i detta sammanhang velat beröra det av riksdagens

revisorer vid upprepade tillfällen behandlade spörsmålet om en

ändamålsenlig planläggning av vederbörande förrättningsmäns tjänsteresor

samt rörande myndigheternas skyldighet att vaka häröver. Då betydande

besparingar å reseanslagen lära kunna uppstå, därest noga övervakas,

att förrättningsmännens resor ordnas på det såväl med hänsyn till

förrättningarnas utförande som med avseende på kostnadernas nedbringande

lämpligaste sättet, har riksdagen ansett sig höra särskilt uttala sin förväntan,

att Eders Kungl. Maj:t vidtager de åtgärder för ändamålet, som

kunna befinnas påkallade.

I anslutning till vad riksdagen sålunda anfört, har riksdagen låtit utarbeta

bifogade förslag till allmänt resereglemente, vilket jämväl upptager

vissa smärre, här ovan ej berörda formella jämkningar i Eders Kungl.

Maj:ts förslag.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts

förevarande proposition samt ovanberörda motioner (1:222, II: 324 och

372) för sin del antagit vid denna skrivelse fogade förslag till allmänt

resereglemente.

Stockholm den 5 juni 1925.

Med undersåtlig vördnad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 334.

Bilaga.

Förslag

till

Allmänt resereglemente.

1 §•

Där enligt allmän författning eller särskild föreskrift resekostnadsersättning

skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,

i den män ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

sådan ersättning i enlighet med vad för nedannämnda tre reseklasser här

finnes bestämt.

Färdsätt

Klass 1

Klass II

Klass III

Järnväg ...........................................

I klass plats

II klass plats

III klass plats

Fartyg ............................................j

Enskild hytt

med högst 2

liggplatser

Hyttplats

Salongsplats

Spårväg............................................|

Avgift för 1

plats

Avgift för 1

plats

Avgift för 1

plats

Taxeautomobil................................j

Avgift för 1

person samt 15

öre pr km.

Avgift för 1

person samt 15

öre pr km.

Avgift för 1

person samt 1 5

öre pr km.

Hästskjuts eller annat färdsätt än|

ovan nämnts ............................|

Lega för 1 häst

samt 15 öre pr

km.

Lega för 1 häst

samt 15 öre pr

km.

Lega för 1 häst

samt 15 öre pri

km.

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass

än som verkligen använts.

Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning

av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke

ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.

Med taxeautomobil avses automobil i yrkesmässig trafik utom s. k. linjetrafik.

Avgift för taxeautomobil beräknas efter den lägsta fastställda taxa,

som för resan kunnat ifrågakomma.

Lega för, häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av

dylik lega för kilometer räknat. Har den resande måst vidkännas resekostnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334. 1®

till högre belopp än maximilegan, äger lian undfå gottgörelse för vad han

visar sig hava utgivit.

I kilometerpenningarna inbegripes ersättning för hämtning av skjuts,

åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.

2 §.

När enligt allmän författning eller särskild föreskrift traktamentsersättning

skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,

i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta sådan

ersättning enligt någon av nedannämnda traktamentsklasser.

Träl

i t a m e n

i 1 8 k 1 a

s s e r

A

B

C

D

E F

För dag.....................16 kronor

natt..................... 8 „

14 kronor

7

O

O K

X

CM

»—<

10 kronor

5

8 kronor 6 kronor

4 , „ 3 „

Tillhopa för dygn 21 kronor

21 kronor

18 kronor

15 kronor

12 kronor! 9 kronor]

Dygnet räknas från klockan 12 midnatt.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen

och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet.

3 §•

Kungl. Maj:t bestämmer till vilken rese- och traktamentsklass, förrättningsman

är att hänföra.

Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan

tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga om

den ersättning, som skall utgå.

Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än lian själv innehar,

åtnjuter ersättning efter den befattning han sålunda bestrider.

Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre

tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.

4 §.

liesekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, som

för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke må beräknas med

högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat

sig av den väg och det färdsätt, som med hänsyn till resans ändamål samt

för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad

eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet av denna sammanlagda kostnad

skall traktamente medräknas, även om sådant icke utgår till förrättningsmannen

av statsmedel.

Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 334.

därav föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden

för statsverket i största möjliga mån nedbringas.

5 §.

För färd, som ej överstiger 1 kilometer, utgår icke resekostnadsersättning.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg eller spårväg

utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom stads,

köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt områd

och ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock

ersättning jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda

området.

6 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.

I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas för samma

väglängd.

Överskjutande del av kilometer räknas såsom hel kilometer.

Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett

kunnat användas och sådant låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning

icke utgå med högre belopp än som vid användande av sådan

biljett skolat tillkomma den resande.

8 §.

När vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande

personer hava att färdas samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller

fortskaffningsmedel, för vilket enligt 1 § ersättning beräknas såsom för

hästskjuts, skall, där sådant låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa

resekostnaden, den främste bland förrättningsmännen anskaffa för samtliga

förrättningsmän erforderliga fortskaffningsmedel och mot ersättning förskjuta

kostnaden därför, inberäknat utgifter för hämtning av skjuts,

åkdonslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar. Det åligger honom

att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser, såsom

rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.

Vid resa av här ifrågavarande beskaffenhet äger envar resande uppbära

ersättning motsvarande kilometerpenningarna.

9

Där ej enligt gällande taxa förrättningsmän är befriad från erläggande

av bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av

honom erlagd dylik avgift.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334.

17

10 $.

Nödgas förrättningsman vid förrättning företaga särskild resa för erhållande

av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna

i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar

traktamente för en natt; men om eljest avväg tages eller uppehåll

sker för enskild angelägenhet, skall resekostnads- och traktamentsersättning

beräknas, såsom hade förrättningen eller resan utan dylikt avbrott

fortgått.

11 i

För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast om förrättningsman nattetid

begagnat sig av sådan plats.

12 $.

Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel

som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är

han berättigad till ersättning för vad han utgivit i väntpenningar, dock

icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom tillkommande

resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt fortskaffningsmedels

anlitande.

13 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning medelst fotvandring

eller resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till

följd av förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.

14 §.

Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för transport av

redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han

för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han undfå ersättning.

15 $.

Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då

han eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, spårväg eller fartyg, då transportmedel

enligt gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandahålles honom;

eller då biljett för resan genom vederbörande myndighet utan kostnad för

förrättningsmannen anskaffas, utgår icke resekostnadsersättning.

16 §.

Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens

bostad, stationsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde, där

han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 samt. Nr 334. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Riksdagens skrivelse Nr 334.

av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från förrättningsstället.

Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej

berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets

gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde,

bosatt utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning

för färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.

Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt

uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning

för resa dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället,

om förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt

uppdrag där kvarstannar.

17 §.

Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som det åligger

förrättningsman att verkställa på grund av innehavande befattning och

som utföres å hans bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd ej överstigande

3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller därmed

jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom vilket

han har sin bostad eller tjänstgöring.

18 §.

I de fall, då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller

kostnadsfri inkvartering eller på statens bekostnad innehar sovplats å

järnväg eller liggplats å fartyg, utgår icke traktamente för natt.

19 $.

Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder, styrkt

sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå

även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.

Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta

sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning

tillbringar utom bostads- eller tjänstgöringsorten.

20 $.

Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka

kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen

för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,

som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna

ägt rum var för sig.

21 §.

Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av

den, som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 334.

19

för dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman

under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger Jian

att av statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin helhet

för dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt detta

reglemente.

22

Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,

må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande

myndighet lämnas honom.

23 §.

I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:

resans ändamål;

författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen

ägt rum;

tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning

och resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet samt den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda

men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid

sina räkningar foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning

om dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.

24 $.

Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning hör, där hinder icke

möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader

efter det resan eller förrättningen avslutats, dock att, därest förskott enligt

22 § uppburits, räkning skall avgivas inom den kortare tid, som av

vederbörande myndighet må fastställas.

25 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas

oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt

detta reglemente bör utgå.

26 $.

Om tillämpning av detta reglemente vid resor i statens ärenden utom

rikets gränser förordnar Kung!. Maj:t.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 334.

Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente

än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre

traktamente uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet

uppbäras från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten

till hamn eller station i det senare landet ägt rum, och vid färd

i omvänd riktning traktamentet efter enahanda grund nedsättas.

Detta reglemente träder i kraft den 1 augusti 1925 och gäller till och

med den 30 juni 1927.

Genom detta reglemente upphäves

dels resereglemente! den 13 december 1907 (nr 131) jämte vad som i särskilda

författningar eller föreskrifter finnes stadgat rörande förrättningsmans

rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt viss klass i

resereglemente, i den mån sådant stadgande strider mot här ovan givna

bestämmelser,

dels ock kungörelsen den 25 februari 1916 (nr 65) angående rätt för

förrättningsman, som enligt resereglemente! är berättigad till resekostnadsersättning,

att vid färd å järnväg åtnjuta ersättning för erlagd avgift

för inskrivning av resgods.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.