Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande av lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av publik jord.

1925-06-04 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:338, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande av lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av publik jord.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 338.

Nr 338.

Godkänd av törsta kammaren den 4 juni 1925.

Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om åtgärder för åstadkommande av lindring i arrendevillkoren

för vissa arrendatorer av publik jord.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 73.)

Till Konungen.

Riksdagen har till behandling i ett sammanhang förehaft nedan omförmälda,

inom riksdagen väckta motioner, nämligen:

1) två likalydande, nr 123 i första kammaren samt nr 118 i andra kammaren,

i vilka hemställts,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville

gå i författning om vidtagande av sådan ändring av grunderna för utarrendering

av ecklesiastika boställen, att arrendator, vars kontrakt slutits

under åren 1916—1922, må äga rätt att före den 31 december 1925 uppsäga

kontraktet, i vilket fall ny sakkunnig värdering av fastighetens

arrendevärde äger rum, och arrendevillkoren, avseende tiden från den 14

mars 1926, därefter fastställas, varefter arrendet på de fastställda villkoren

hembjudes den föregående arrendatorn, som äger rätt att inom förelagd

tid antaga arrendet på de nya fastställda villkoren. Avger han ej dylik

förklaring, skall han äga rätt att den 14 mars 1926 frånträda sitt förutvarande

arrende;

2) två likalydande, nr 124 i första kammaren samt nr 119 i andra kammaren,

i vilka hemställts,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville

gå i författning om vidtagande av sådan ändring av grunderna för utarrendering

av kronans jordbruksdomäner, att arrendator, vars kontrakt

slutits under åren 1916—1922, må äga rätt att före den 31 december 1925

uppsäga kontraktet, i vilket fall ny sakkunnig värdering av fastighetens

arrendevärde äger rum, och arrendevillkoren, avseende tiden från den 14

mars 1926, därefter fastställas, varefter arrendet på de fastställda villkoren

hembjudes den föregående arrendatorn, som äger rätt att inom förelagd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 338.

tid antaga arrendet på de nya fastställda villkoren. Avger han ej dylik

förklaring, skall han äga rätt att den 14 mars 1926 frånträda sitt förutvarande

arrende;

3) nr 125 i första kammaren, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att de kronoarrendatorer, som under år 1916—1921 emottagit sina

arrenden, må äga att, om de så önska, uppsäga sina arrenden till upphörande

14 mars 1926; och att de arrendatorer, som innehava sina arrenden

med optionsrätt efter särskild uppskattning, må om de så önska och uppskattningen

skett under åren 1916—1921 äga påkalla ny uppskattning och

därför åtnjuta den nedsättning i arrendeavgiften, som må prövas skälig;

4) nr 188 i andra kammaren, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att de prästgårds- och kronoarrendatorer, som under år 1916—1921

emottagit sina arrenden, må äga att, där de så önska, uppsäga sina arrenden

till upphörande 14 mars 1926, och att de arrendatorer, som innehava

sina arrenden med optionsrätt efter särskild uppskattning, må, om de så

önska och uppskattningen skett under åren 1916—1921, äga påkalla ny

uppskattning och därefter åtnjuta den nedsättning i arrendevillkoren, som

må anses skälig.

Riksdagen har under senare tider av principiella skäl ställt sig avvisande

gentemot framförda krav å förändring i gällande arrendeavtal rörande

publik jord. Det har visserligen synts uppenbart, att billighetshänsyn

i vissa fall talade för medgivande av lindring i under högkonjunkturen

ingångna arrendeavtal, men de principiella betänkligheterna

hava hittills tillmätts avgörande betydelse.

Ehuru riksdagen nu ansett sig böra biträda, att åtgärder från statens

sida i förevarande avseende vidtagas, vill riksdagen samtidigt uttala, att

riksdagen givetvis fortfarande anser berörda principer såsom regel böra

vara vägledande vid bedömandet av frågor av detta slag.

Då det för riksdagen gällt att nu taga ståndpunkt till förevarande frågor,

har riksdagen utgått därifrån, att ett avsevärt antal arrendatorer av publik

jord för närvarande torde vara bundna för lång tid framåt vid arrendeavgifter,

som med hänsyn till rådande konjunkturer måste anses vara

oskäligt höga. Detta torde medföra, att många av dessa arrendatorer i

längden icke kunna fullgöra sina enligt arrendeavtalen åtagna förpliktelser.

Borgensmän få träda emellan, och arrendatorn kommer i dylika fall

i en belägenhet, där han synes vara i uppenbart behov av hjälp från

statens sida. Dylik hjälp synes böra lämnas genom lindring i arrendevillkoren.

Härtill kommer, att staten uppenbarligen bär ett direkt intresse

av de publika egendomarnas tillbörliga skötsel, och tydligt är, att det

obestånd, vari arrendatorerna råka, i längden måste äventyra de av dem

arrenderade egendomarnas avkastningsförmåga.

Vad beträffar de särskilda av motionärerna ifrågasatta åtgärderna i förevarande

avseende, så har riksdagen icke i ärendets nuvarande skick funnit

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 338.

det möjligt att taga bestämd ståndpunkt till desamma. Det vill dock synas

riksdagen, som om starka skäl talade emot förslaget att medgiva uppsägningsrätt.

Gjordes en sådan uppsägningsrätt allmän, bleve, enligt riksdagens

mening, konsekvenserna härav synnerligen vittutseende. Skulle

åter frågan om rätt till uppsägning göras beroende av prövning i varje

särskilt fall, skulle det bliva synnerligen svårt att finna de rationella

grunderna för en dylik prövning. Däremot synes den andra av motionärerna

föreslagna utvägen, nämligen att medgiva nedsättning av arrendeavgift

efter förnyad, av vederbörande arrendator bekostad uppskattning

vara mera framkomlig.

Riksdagen finner det emellertid oundgängligt, att, innan riksdagen träffar

ett slutligt avgörande i denna fråga, utredning och förslag i ämnet från

Kungl. Maj:ts sida föreligger. Endast härigenom torde kunna bliva på

nöjaktigt sätt klarlagt, vilka åtgärder som från statens sida i förevarande

avseende kunna och böra ifrågakomma.

I detta sammanhang får riksdagen framhålla, att, såvitt angår ecklesiastika

arrendeavtal, Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att inhämta de

medgivanden i förevarande avseende från det innevarande år sammanträdande

kyrkomötets sida, som må vara erforderliga.

Under åberopande av det ovan anförda får riksdagen i anledning av

förevarande motioner anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning, i vad mån arrendatorer av krono- och ecklesiastik jord, vilkas

kontrakt grunda sig å under högkonjunkturen verkställda uppskattningar,

övertagit sina arrenden på villkor, som kunna antagas hava försatt dem

i svårigheter att fullgöra ingångna förbindelser, samt för riksdagen framlägga

förslag till de åtgärder, vartill utredningen må giva anledning.

Stockholm den 4 juni 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.