Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om tillstånd för lasarettsläkaren H. Grreve att kvarstå i tjänst utöver inträdd pensionsålder m. m.
1925-02-25 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1925:44, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om tillstånd för lasarettsläkaren H. Grreve att kvarstå i tjänst utöver inträdd pensionsålder m. m.
Dokumentets text
14
Riksdagms skrivelse Nr 44.
Nr 44.
Godkänd av första kammaren den 25 februari 1925.
Godkänd av andra kammaren den 25 februari 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
om tillstånd för lasarettsläkaren H. Grreve att kvarstå
i tjänst utöver inträdd pensionsålder m. m.
(Bankoutskottets utlåtande nr 12.)
Till Konungen.
I särskilda inom riksdagen väckta motioner har hemställts, bland annat, att
riksdagen måtte förklara, att från riksdagens sida hinder ej möter mot tillstånd
för lasarättsläkaren vid länslasarettet i Östersund, doktorn Halvar Grave att
kvarstå i tjänsten till och med den 28 februari 1926.
Motionärernas förslag avser, att riksdagen skulle förklara hinder ej möta
mot tillstånd för Grave att kvarstå i tjänsten under ett år från pensionsålderns
inträde eller till och med den 28 februari 1926. Såsom i motionerna
omförmälts, har Grave hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning om erhållande
av sådant tillstånd. Denna ansökning synes huvudsakligen hava
avsett att för Grave möjliggöra delaktighet i den pensionsförbättring, som
väntats bliva följden av en föreslagen omorganisation av lasarettsläkarnas
pensionskassa och för vars genomförande bland andra Jämtlands läns landsting
förbundit sig att erlägga viss engångsavgift. Över ansökningen har,
enligt vad som inhämtats, utlåtande avgivits av, bland andra myndigheter,
statskontoret, som därvid framhållit, att frågan syntes vara av beskaffenhet
att böra underställas riksdagens prövning. I avseende härå vill riksdagen
erinra, att enligt bestämmelse i § 18 av reglementet för lasarettsläkarnas
pensionskassa den 13 november 1903 (nr 117) delägare i nämnda kassa är
skyldig att vid sextiofem års ålder avgå från tjänsten. Då denna bestämmelse
av 1903 års riksdag upptagits bland de huvudgrunder, vilka av riksdagen
fastställts för ifrågavarande pensionskassa, lärer Eders Kungl. Maj:t
sakna befogenhet att utan riksdagens medgivande dispensera från nämnda
föreskrift. Emellertid vill det synas, som om vissa billighetsskäl talade för att
Grave, liksom eventuellt även någon annan lasarettsläkare, vilken under den
närmaste tiden uppnår pensionsåldern, borde beredas tillfälle att, om så finnes
lämpligt, kvarstå i tjänsten i avvaktan på prövning av det uppgjorda förslaget
till nya bestämmelser beträffande pensionering av lasarettsläkare. Enligt
vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, kommer frågan om
15
Riksdagens skrivelse Nr 44.
omorganisation av lasarettsläkarnas pensionskassa icke att föreläggas innevarande
års riksdag. Däremot torde det kunna antagas, att förslag i nämnda
fråga kommer att framläggas för 1926 års riksdag. Under sådana förhållanden
har riksdagen, i syfte att icke på förhand utesluta nu ifrågavarande befattningshavare
från möjligheten att bliva delaktiga av en förbättring i pensionsvillkoren,
för såvitt dylik förbättring i samband med omorganisationen
kan beredas även äldre lasarettsläkare, ansett sig böra medgiva Eders Kungl.
Maj:t rätt att bevilja sådan i pensionskassan delaktig lasarettsläkare, vilken
före den 1 juli 1926 inträder i pensionsåldern, tillstånd att tillsvidare intill
nämnda tidpunkt kvarstå i tjänst. Givetvis bör dylikt tillstånd kunna meddelas
endast, därest vederbörande befattningshavare tinnes kunna i tjänsten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna; och förutsätter riksdagen, att den
medgivna dispensbefogenheten kommer att av Eders Kungl. Maj:t handhavas
med största varsamhet, så att anstånd med avsked ej beviljas i andra fall
än där befattningshavaren besitter obrutna såväl kropps- som själskrafter.
Riksdagen vill i detta sammanhang betona, att det beslutade medgivandet
icke i någon mån får anses innebära ett ställningstagande till spörsmålet om
den pensionsålder, som i samband med en blivande omorganisation av ifrågavarande
pensionkassa må komma att fastställas för lasarettsläkare.
Under åberopande av det anförda, får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av förevarande motioner, medgivit, att Eders Kungl. Maj:t, utan
hinder av bestämmelserna i § 18 av reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa
den 13 november 1903, må bevilja delägare i nämnda pensionskassa,
vilken före den 1 juli 1926 uppnår sextiofem levnadsår och som befinnes
fortfarande kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,
tillstånd att tillsvidare intill sistnämnda tidpunkt kvarstå i tjänst.
Stockholm den 25 februari 1925.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.