Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om tillstånd för lasarettsläkaren H. Grreve att kvarstå i tjänst utöver inträdd pensionsålder m. m.

1925-02-25 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:44, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om tillstånd för lasarettsläkaren H. Grreve att kvarstå i tjänst utöver inträdd pensionsålder m. m.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagms skrivelse Nr 44.

Nr 44.

Godkänd av första kammaren den 25 februari 1925.

Godkänd av andra kammaren den 25 februari 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

om tillstånd för lasarettsläkaren H. Grreve att kvarstå

i tjänst utöver inträdd pensionsålder m. m.

(Bankoutskottets utlåtande nr 12.)

Till Konungen.

I särskilda inom riksdagen väckta motioner har hemställts, bland annat, att

riksdagen måtte förklara, att från riksdagens sida hinder ej möter mot tillstånd

för lasarättsläkaren vid länslasarettet i Östersund, doktorn Halvar Grave att

kvarstå i tjänsten till och med den 28 februari 1926.

Motionärernas förslag avser, att riksdagen skulle förklara hinder ej möta

mot tillstånd för Grave att kvarstå i tjänsten under ett år från pensionsålderns

inträde eller till och med den 28 februari 1926. Såsom i motionerna

omförmälts, har Grave hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning om erhållande

av sådant tillstånd. Denna ansökning synes huvudsakligen hava

avsett att för Grave möjliggöra delaktighet i den pensionsförbättring, som

väntats bliva följden av en föreslagen omorganisation av lasarettsläkarnas

pensionskassa och för vars genomförande bland andra Jämtlands läns landsting

förbundit sig att erlägga viss engångsavgift. Över ansökningen har,

enligt vad som inhämtats, utlåtande avgivits av, bland andra myndigheter,

statskontoret, som därvid framhållit, att frågan syntes vara av beskaffenhet

att böra underställas riksdagens prövning. I avseende härå vill riksdagen

erinra, att enligt bestämmelse i § 18 av reglementet för lasarettsläkarnas

pensionskassa den 13 november 1903 (nr 117) delägare i nämnda kassa är

skyldig att vid sextiofem års ålder avgå från tjänsten. Då denna bestämmelse

av 1903 års riksdag upptagits bland de huvudgrunder, vilka av riksdagen

fastställts för ifrågavarande pensionskassa, lärer Eders Kungl. Maj:t

sakna befogenhet att utan riksdagens medgivande dispensera från nämnda

föreskrift. Emellertid vill det synas, som om vissa billighetsskäl talade för att

Grave, liksom eventuellt även någon annan lasarettsläkare, vilken under den

närmaste tiden uppnår pensionsåldern, borde beredas tillfälle att, om så finnes

lämpligt, kvarstå i tjänsten i avvaktan på prövning av det uppgjorda förslaget

till nya bestämmelser beträffande pensionering av lasarettsläkare. Enligt

vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, kommer frågan om

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 44.

omorganisation av lasarettsläkarnas pensionskassa icke att föreläggas innevarande

års riksdag. Däremot torde det kunna antagas, att förslag i nämnda

fråga kommer att framläggas för 1926 års riksdag. Under sådana förhållanden

har riksdagen, i syfte att icke på förhand utesluta nu ifrågavarande befattningshavare

från möjligheten att bliva delaktiga av en förbättring i pensionsvillkoren,

för såvitt dylik förbättring i samband med omorganisationen

kan beredas även äldre lasarettsläkare, ansett sig böra medgiva Eders Kungl.

Maj:t rätt att bevilja sådan i pensionskassan delaktig lasarettsläkare, vilken

före den 1 juli 1926 inträder i pensionsåldern, tillstånd att tillsvidare intill

nämnda tidpunkt kvarstå i tjänst. Givetvis bör dylikt tillstånd kunna meddelas

endast, därest vederbörande befattningshavare tinnes kunna i tjänsten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna; och förutsätter riksdagen, att den

medgivna dispensbefogenheten kommer att av Eders Kungl. Maj:t handhavas

med största varsamhet, så att anstånd med avsked ej beviljas i andra fall

än där befattningshavaren besitter obrutna såväl kropps- som själskrafter.

Riksdagen vill i detta sammanhang betona, att det beslutade medgivandet

icke i någon mån får anses innebära ett ställningstagande till spörsmålet om

den pensionsålder, som i samband med en blivande omorganisation av ifrågavarande

pensionkassa må komma att fastställas för lasarettsläkare.

Under åberopande av det anförda, får riksdagen anmäla, att riksdagen, i

anledning av förevarande motioner, medgivit, att Eders Kungl. Maj:t, utan

hinder av bestämmelserna i § 18 av reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa

den 13 november 1903, må bevilja delägare i nämnda pensionskassa,

vilken före den 1 juli 1926 uppnår sextiofem levnadsår och som befinnes

fortfarande kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,

tillstånd att tillsvidare intill sistnämnda tidpunkt kvarstå i tjänst.

Stockholm den 25 februari 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.