Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

1925-03-04 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:52, Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 52.

1

Nr

52.

Godkänd av första kammaren den 4 mars 1925.

Godkänd av andra kammaren den 4 mars 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret

1925—1926 av utgifterna för kapitalökning i

avseende å post- och telegrafverken samt statens järnvägar

och vattenfallsverk.

(Statsutskottets utlåtande nr 9.)

Till KONUNGEN.

I anledning av Eders Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar

i avseende å regleringen för budgetåret 1925 1926 av utgifterna

för kapitalökning, i vad angår post- och telegrafverken samt statens järnvägar

och vattenfallsverk, får riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmäla följande

beslut.

Postverket.

1 :o) I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har

Eders Kungl. Maj :t i avseende å postverket, under åberopande av det vid propositionen

under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

(punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret

1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 700,000 kronor.

Om i betraktande tages, att för inventarieanskaffningen vid postverket jämväl

stå till förfogande de avsättningar, som årligen göras till verkets förnyelsefond,

framstår det nu begärda beloppet, även efter den av departementschefen

förordade nedsättningen till 700,000 kronor, såsom tämligen betydande.

Det synes emellertid vara av vikt att icke en alltför stor beskärning företa
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. lå sand. Nr 52—53. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 52.

ges i anslag, vilka av generalpoststyrelsen begäras för anskaffning av de nya

mekaniska hjälpmedel av olika slag, som med teknikens fortskridande utveckling

numera erfordras för ett rationellt bedrivande av poströrelsen inom dess

skilda grenar. Med hänsyn härtill har riksdagen icke ansett sig kunna vidtaga

någon ytterligare nedsättning av anslaget. Vad särskilt angår den av

postverket bedrivna passagerarbefordringen å vissa sträckor, företrädesvis i

Norrland, vill riksdagen erinra, att frågan om igångsättandet av dylik trafik

utefter en landsvägslinje alltid underkastas Eders Kungl. Maj:ts prövning,

varvid järnvägsstyrelsens yttrande först plägar inhämtas.

Med bifall alltså till Eders Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, har riksdagen

för inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret 1925—1926 anvisat

ett reservationsanslag av 700,000 kronor.

Telegrafverket.

2:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 2) beträffande telegrafverket föreslagit

riksdagen medgiva, att för inköp av för telegrafverkets räkning av riksbankshuset

i Falun samt tillbyggnad av nämnda hus må av i statsrådsprotokollet omförmälda

besparade anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av

365.000 kronor.

Med hänsyn till den i propositionen lämnade utredningen om det stora behovet

av förbättrade lokaler för telegrafverket i Falun har riksdagen ansett

sig böra medgiva, att ifrågavarande om- och tillbyggnadsplan, om vars genomförande

förslag redan år 1919 framlades från telegrafstyrelsen, förverkligas

i den något begränsade omfattning, som nu avses.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att för inköp för telegrafverkets

räkning av riksbankshuset i Falun samt tillbyggnad av nämnda hus må

av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda

besparade anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av

365.000 kronor.

3:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3) har riksdagen

medgivit, att för inköp för telegrafverkets räkning av tomten nr 3 i kvarteret

Granen i Södertälje med därå uppförda byggnader må av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel

för telegrafverket användas ett belopp av 23,000 kronor.

4:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) har riksdagen

medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2 januari

1925 omförmälda besparade anslagsmedel för telegrafverket må för gäldande

av skuld, intecknad i den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr 142 i

kvarteret Malmen i Nynäshamns köping, användas ett belopp av 53,000 kronor.

5 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 5) föreslagit riksdagen att för fortsatt

utveckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1925—1926

anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innefattar det av Eders Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 52.

3

Maj:t under denna punkt äskade anslaget jämväl ett belopp av omkring

2,000,000 kronor till en telefonkabel mellan Sverige och Finland. Beträffande

det härutinnan åberopade, av 1922 års riksdag fattade beslutet vill riksdagen

erinra, att detta endast avsåg den begränsade frågan, huruvida vid import av en

dylik kabel till Sverige, avsedd att sedermera utläggas mellan de båda länderna,

dispens borde lämnas från skyldighet att i vanlig ordning vid införsel

till riket erlägga tull.

Om riksdagen likvisst anser önskvärt att ifrågavarande nya kabelförbindelse

mellan Sverige och Finland kan komma till stånd och finner goda skäl tala för

företagets förverkligande, i den mån de ekonomiska betingelserna härför visa

sig föreligga, vill dock riksdagen framhålla, hurusom frågan om möjligheterna

till kabelanläggningens genomförande alltjämt synes befinna sig på ett sådant

förberedande stadium, att medel för ändamålet knappast torde behöva finnas

tillgängliga redan under budgetåret 1925—1926.

Med hänsyn härtill har riksdagen ansett det av Eders Kungl. Maj :t begärda

anslagsbeloppet kunna begränsas till 8,000,000 kronor.

Riksdagen, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.

Maj:ts under denna punkt framställda förslag, får alltså anmäla, att riksdagen

för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret

1925—1926 anvisat ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Statens järnvägar.

6:o) Eders Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen (punkt 6) att för omlägga

ning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade

anordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1925—1926

anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Enligt det år 1923 ingångna avtalet mellan staten och Stockholms stad skulle

bron över Årstaviken vara fullbordad till den 1 januari 1927. Genom den utredning

om möjligheterna att förena järnvägsbron med en gatubro, som på föranstaltande

av staden på sista tiden igångsatts, har emellertid tiden för utförandet

av ifrågavarande arbete kommit att förskjutas.

På grund härav kan det belopp av 3,050,000 kronor, som enligt tidigare framlagd

finansplan för anordnande av västra ingångslinjen och ombyggnaderna

vid centralstationen och Norrtull skulle erfordras för budgetåret 1925—1926,

reduceras till 1,000,000 kronor.

Om än alltså intet ytterligare budgetanslag nu erfordras till ifrågavarande

olika ändamål utöver vad som tidigare angivits, utan tvärtom medelsbehovet

tillfälligtvis kunnat reduceras, förutsättes likvisst, att utgifterna för omdaningen

av Stockholms centralstation skola överstiga det belopp, vartill, de vid

framläggandet av propositionen i ämnet till 1923 års riksdag uppskattades.

Bangårdsombyggnaden antages nämligen numera komma att draga en kostnad

av sammanlagt omkring 4,700.000 kronor mot i februari 1923 beräknade

3,600,000 kronor. Hela denna merkostnad liksom behovet i övrigt av medel

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 52.

till själva centralstationsombyggnaden skulle dock bestridas från statens järnvägars

förnjmlsefond och alltså icke föranleda, ny medelsanskaffning.

I betraktande av att denna ökning delvis föranletts av vissa vidtagna ändringar

i den tidigare byggnadsplanen, har riksdagen ansett sig böra ägna frågan

särskild uppmärksamhet. Riksdagens vederbörande utskott, som vid avlagt

besök å bangården tagit de pågående ombyggnadsarbetena i betraktande, har

härutöver från järnvägsstyrelsen införskaffat ytterligare upplysningar i ärendet.

Av den utredning, som därvid förebragts, har riksdagen funnit klarlagt, att

det av järnvägsstyrelsen senast framlagda byggnadsprogrammet av år 1924,

särskilt vad själva stationsbyggnaden beträffar, innebär så påtagliga förbättringar

gentemot tidigare uppgjord plan (»1921 års bangårdsförslag»), att den

kostnadsökning, som härav föranledes, icke bör få utgöra hinder för det nya

förslagets genomförande. Vid den omändring av den nuvarande banhallen till

en helt inbyggd väntsal, som är avsedd att företagas, skall enligt den nya planen

den nuvarande takkonstruktionen, i motsats till vad som tidigare tänkts,

icke bibehållas utan utbytas mot en högre välvd takkonstruktion av trä, under

vilken en rad fönster skola anordnas längs banhallens sidor. Härigenom skulle

icke blott uppnås en i arkitektoniskt avseende mera tilltalande konstruktion, som

icke vanprydes av en massa järnstag, utan därjämte erhållas betydligt förbättrade

dagsbelysningsförhållanden i den för närvarande tämligen mörka hallen.

Ytterligare har vunnits att, utöver de sittvråar, som enligt 1921 års program

skulle för tredje klass resande anordnas i olika delar av vänthallen, en

större tredje klass väntsal med buffé kunnat anordnas å en upphöjning i södra

delen av banhallen. Genom den sålunda verkställda entresoleringen har jämväl

det under själva väntsalen förekommande utrymmet kunnat tillvaratagas

för garderobsutrymmen m. m.

Kostnadsökningen för stationshusets ombyggnad är enligt en riksdagens vederbörande

utskott av järnvägsstyrelsen lämnad uppgift beräknad till 595,000

kronor. Därav komma omkring 180,000 kronor på en förutsedd höjning av arbetslönerna,

vilken höjning till större delen skulle drabbat även 1921 års förslag.

Återstående kostnadsökning utgör således omkring 415,000 kronor. En

icke obetydlig del av denna höjning har järnvägsstyrelsen ansett kunna uppvägas

av ökade arrenden och hyror för buffé och i vänthallen anordnade butiker.

Ökningen av dessa inkomster har uppskattats till 10,000 k 15,000''

kronor per år, motsvarande förräntningen av ett kapital av 200,000—300,000

kronor. Resten av kostnadsökningen skulle bl. a. uppvägas av att en ny takkonstruktion

givetvis har längre varaktighet och är lättare att underhålla än

en gammal redan mycket medfaren takkonstruktion.

Vad därefter bangårdsanordningarna angår, måste enligt 1921 års förslag

hela spårsystemet hopträngas på grund av att ett Stockholms stad tillhörigt

område inom gamla Klaragasverkets tomt sköt in som en fyrkant i bangårdens

sydvästra del. Härigenom nödvändiggjordes en ogynnsam förskjutning av spår

och plattformsanordningarna för lokaltrafiken å norra stambanan och å Västeråsbanan

i nordlig riktning med särskilda expeditionslokaler för denna trafik.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 52,

5

Med användande av de nya områdena väster om bangården, vilka numera till

järnvägen upplåtits från staden, kan nu genomföras icke blott en önskvärd

breddning av plattformarna utan även en förskjutning av anordningarna för

lokaltrafiken söderut, så att de, till fördel för den resande allmänheten genom

hela den avgående trafikens koncentrering till en plats, bliva belägna i ett sammanhang

med själva centralstationen och sa att, till lättnad jämväl vid trafikens

skötsel, de för lokaltrafiken erforderliga expeditions- med flera lokalerna

kunna anordnas i centralstationshuset. Genom de vidtagna förändringarna i

planen har också vunnits, att växling av godsvagnar i tågvägarna i stort sett

kan undvikas.

Kostnadsökningen för själva bangårdsarbetet beräknas nu till 505,000 kronor.

Av denna summa anses ett belopp av omkring 180,000 kronor erforderligt

på grund av att man, med hänsyn till den kända tendensen till stegring av

byggnadsarbetarnas löner, ansett sig nödsakad räkna med c:a 20 procent högre

arbetslöner än då kostnadsberäkningarna för 1921 års bangårdsförslag verkställdes

i slutet av år 1922. Av järnvägsstyrelsen har därvid framhållits, att

även kostnaderna för genomförande av 1921 års förslag hade måst ökas med

inemot sistnämnda belopp av nu angivna skäl. Återstående del av kostnadsökningen,

325,000 kronor, anses mer än väl kompenserad genom en minskningav

personalbehovet med 7 man för skötsel av en särskild lokalstation, vilket

beräknas motsvara en minskning av de årliga driftkostnaderna med omkring

25.000 kronor.

Som en sammanfattning av det ovan anförda vill riksdagen uttala, att ifrågavarande

bangårdsförslag av år 1924 otvivelaktigt ur teknisk synpunkt och

med avseende å den resande allmänhetens bekvämlighet har störa företräden

framför den tidigare för 1923 års riksdag framlagda planen. Och då ur ekonomisk

synpunkt ej heller ifrågavarande nya förslag synes kunna giva anledning

till några befogade erinringar, har riksdagen icke tvekat att bifalla förslaget

till genomförande i enlighet med den nu utarbetade planen.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, far riksdagen anmäla,

att riksdagen för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden

samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation m. m.

för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 7) medgiva, att av

i ovannämnda statsrådsprotokoll omförmälda besparade anslagsmedel för statens

järnvägar må för ombyggnad av bangården i Lund användas ett belopp av

341.000 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag står i överensstämmelse med ett

vid 1923 års riksdag fattat beslut, enligt vilket bangården i Lund skulle ombyggas

för en beräknad kostnad av 1,800,000 kronor, varav 900,000 kronor

skulle bestridas av förnyelsefondsmedel och 900,000 kronor utgå av kapitalökningsmedel,

nämligen 159,000 kronor för budgetåret 1923—1924, 400,000

kronor för budgetåret 1924—1925 och återstående nu begärda belopp av

341,000 kronor för nästkommande budgetår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 52.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel

för statens järnvägar må för ombyggnad av bangården i Lund användas

ett belopp av 341,000 kronor.

8:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen medgiva, att

av förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad

av bangården vid Stockholms södra station användas ett belopp av

100,000 kronor.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott vid avlagt besök iakttagit, befinna

sig anläggningarna vid Stockholms södra station i ett sådant bristfälligt

skick, att uppenbarligen omedelbara åtgärder för deras iståndsättning påkallas.

Riksdagen har med bifall till ifrågavarande förslag medgivit, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad av bangården

vid Stockholms södra station användas ett belopp av 100,000 kronor.

9:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen medgiva, att av

förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande

av spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem användas

ett belopp av 362,000 kronor.

Med hänsyn såväl till vad departementschefen i ärendet anfört som ock till de

upplysningar, som riksdagens vederbörande utskott under hand från järnvägsstyrelsen

införskaffat, har riksdagen ansett sig böra medgiva, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande av spåranordningar

i anslutning till förefintliga spårsystem användas ett belopp av 362,000

kronor.

10 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställda förslag (punkt 10)

har riksdagen medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar

må för gångbroar och gångtunnlar användas ett belopp av 50,000 kronor.

11 :o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11), att av förut

omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för vissa arbeten

å dubbelspårsbyggnaden från Tranås till Aneby och från Bodafors till

Sävsjö användas ett belopp av 465,000 kronor.

Med hänsyn till den av departementschefen i ärendet lämnade utredningen,

har riksdagen ansett sig böra bifalla förevarande förslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen medgivit, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar ma för vissa arbeten å dubbelspårsbyggnaden

från Tranas till Aneby och från Bodafors till Sävsjö användas ett belopp

av 465,000 kronor.

12 :o) Under erinran, hurusom Eders Kungl. Maj:t under förevarande punkt

gjorda framställning avser anskaffning av moderna uppvärmningsanordningar

vid äldre lokomotivstallar, elektrifiering av vändskivor m. m., får riksdagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 52.

anmäla, alt riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag medgivit

att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2 januari 1J25

omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar ma för anordningar

för förbättrad driftsekonomi vid vissa lokomotiv stationer användas ett belopp

av 50,000 kronor. . „ , ,. ... ,

13:0) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 13) föreslagit riksdagen, att av förut

omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må for husbyggnader

användas ett belopp av 440,000 kronor.

Riksdagens vederbörande utskott bär avlagt besök vid den vagnhall, varom

i förslaget är fråga. .

Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med bifall till framställningen om

anslag till förlängning av vagnhallen, medgivit, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel

för statens järnvägar må för husbyggnader användas ett belopp av

440,000 kronor. n . ,, ...

14 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen dels att för

gäldande av fastställd inlösen, jämte därmed förbundna kostnader, av järnvägshotellen

med tillhörande anläggningar i Storvik, Bollnäs, Ange, Bracke,

Ockelbo och Krylbo för budgetåret 1925—1926 anvisa ett anslag av 875,000

kronor, därav 800,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel;

dels oek att för iståndsättande av nämnda hotell för samma budgetår bevilja

ett reservationsanslag av 325,000 kronor.

Riksdagen har icke velat motsätta sig, att medel för ovannämnda ändamål

ställas till förfogande i av Eders Kungl. Maj :t föreslagen omfattning.

Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, är avsikten, att ifrågavarande belopp

av 325,000 kronor skall till järnvägsstyrelsen utanordnas allenast i man

av behov och efter verkställd utredning om behövligheten att framdeles å respektive

platser fortsätta med hotellrörelsen. Riksdagen förutsätter, att vid

nämnda utredning med skäligt hänsynstagande till den resande allmänhetens

krav på tillgång till överliggningsmöjligheter jämväl beaktas de föreliggande

betingelserna för rörelsens framtida bedrivande på ett ur ekonomisk synpunkt

nöjaktigt sätt.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot att av den summa, som

erfordras för själva inlösen av hotellen ett belopp av 800,000 kronor må utgå

från rusdrycksmedelsfonden, far anmäla, att riksdagen dels för gäldande av

fastställd inlösen, jämte därmed förbundna kostnader, av järnvägshotellen med

tillhörande anläggningar i Storvik, Bollnäs, Ange, Bräcke, Ockelbo och Krylbo

för budgetåret 1925—1926 anvisat ett anslag av 875,000 kronor, därav

800,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel; dels ock för

iståndsättande av nämnda hotell för samma budgetår beviljat ett reservationsanslag

av 325,000 kronor.

15 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 15) har riksdagen

medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2 januari

1925 omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för anordnande

av skenfria vägkorsningar m. m. användas ett belopp av 400,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 52.

16 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) har riksdagen

medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2

januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må

för elektriska belysningsanläggningar användas ett belopp av 275,000 kronor.

17 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen dels medgiva,

att av förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för

elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg användas ett belopp av

1,327,000 kronor; dels ock för samma ändamål för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett reservationsanslag av 5,673,000 kronor.

Under erinran att av det begärda anslaget 7,000,000 kronor ett belopp av

1,327,000 kronor kan utgå av besparade anslagsmedel, får riksdagen anmäla,

att riksdagen dels medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel för statens

järnvägar må för elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg användas

ett belopp av 1,327,000 kronor; dels ock för samma ändamål för budgetåret

1925—1926 anvisat ett reservationsanslag av 5,673,000 kronor.

18:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 18) föreslagit riksdagen att för fortsättande

av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret

1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för fortsättande

av arbetena a inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1925

1926 anvisat ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.

19 :o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 19 framställda förslag

har riksdagen för fullbordande av statsbanan For stno—Hoting för budgetåret

1925—1926 anvisat ett reservationsanslag av 750,000 kronor.

20 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att till fortsättning

av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Riksdagen, som i likhet med departementschefen funnit lämpligt, att banbyggnaden

tillsvidare endast bedrives söderifrån, varigenom järnvägen kommer

fortast att nå bygderna från det håll, åt vilket befolkningen har sina gamla

naturliga förbindelser, får anmäla, att riksdagen till fortsättning av statsbanan

Hällnäs Stensele för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor.

21 :o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21) har riksdagen

till fortsättning av statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1925_1926

anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

S tätens vatten fal Is verk.

22 ro) Beträffande statens vattenfallsverk har Eders Kungl. Maj:t (punkt

22) föreslagit riksdagen att för fullbordande av arbetena med första utbyggnaden

av Lilla Edets kraftstation för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 02.

y

Med bifall till Eders Kungl. Ma j ds förslag bär riksdagen för fullbordande

av arbetena med första utbyggnaden av Lilla Edets kraftstation för budgetaret

1925—192G anvisat ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

23 :o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 23) föreslagit riksdagen att för reglering

av Suorvasjöarna för budgetåret 1925—192G anvisa ett reservationsanslag

av 750,000 kronor.

Med hänsyn till vad departementschefen i ärendet anfört, har riksdagen för

reglering av Suorvasjöarna för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag

av 750,000 kronor.

24 :o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 24) att dels besluta,

att statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv skall anläggas med

maskininstallation för en effekt av normalt 15,000 kilowatt och för en beräknad

kostnad av 6,690,000 kronor; dels ock för fortsättande av arbetena med nämnda

kraftstation för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av

4,000,000 kronor.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 203, har hemställts, att riksdagen

måtte besluta dels att statens kraftstation vid Norr forsen i Ume älv skall

anläggas enligt den år 1924 godkända planen å älvens södra sida, dock med de

konstruktiva ändringar, som vid närmare undersökning befunnits lämpliga,

dels att det av Eders Kungl. Maj :t föreslagna reservationsanslaget å 4,000,000

kronor för fortsatta arbeten vid nämnda kraftverk sänkes till 3,600,000 kronor,

dels ock att reservationsanslaget å 2,200,000 kronor för distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten sänkes till 1,800,000 kronor.

Beträffande nämnda motion har riksdagens vederbörande utskott erhållit

från vattenfallsstyrelsen i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket

som bilaga fogats vid denna skrivelse. (Bil. 1.)

Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag avser, att kraftstationen vid

Norrforsen skulle anläggas efter en något utvidgad plan, varvid redan från

början tub-intagens utsprängning skulle göras mera omfattande och de båda

turbinerna tilltagas större än som tidigare förutsatts. På detta sätt skulle

stationens leveransförmåga ökas från 12,000 till 15,000 kilowatt. Denna utökning

av kapaciteten med cirka 25 % beräknas kunna genomföras utan att

dock kostnaderna komma att stiga med mer än omkring 10 procent eller från

6,050,000 kronor till 6,690,000 kronor.

Enligt vad verkställda utredningar utvisa, kan inom den närmast avsedda

landsdelen (av elektrifieringskommittén benämnd »Ume älvs kraftdistrikt»)

energibehoven under den närmaste framtiden väntas växa till sådan storlek,

att enbart med hänsyn till dessa en anläggning av nu angiven omfattning torde få

anses motiverad. Bedan av denna anledning har riksdagen ansett sig kunna

medgiva, att kraftstationen från början gives nämnda utvidgade kapacitet,

desto mer som denna nu kan erhållas för en jämförelsevs ringa merkostnad,

medan däremot framdeles för en liknande utvidgning måste förutsättas dyrbara

ändringsarbeten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 52.

Härtill kommer emellertid ytterligare att, på sätt av den lämnade utredningen

närmare framgår, en omedelbar avsättning av hela det energibelopp, för

vilket anläggningen projekterats, kan anses tryggad genom att en mindre del

av kraften levereras längre söderut till trakten av Ångermanälven (Ådalen).

Denna trakt räknas visserligen i allmänhet höra till det på vattenfall synnerligen

rika Indalsälven—Ångermanälvens kraftdistrikt. Hör närvarande råder

dock inom detta distrikt, trots den förefintliga rikedomen på av staten och enskilda

ägda kraftkällor, stor brist på elektrisk energi. Avtal har, såsom av vattenfallsstyrelsen

i dess här återgivna skrivelse av den 29 januari 1925 upplyses,

redan träffats om leverans av intill 2,300 kilowatt till en industri i

Ådalen under förbehåll att koncession kan utverkas å erforderlig kraftledning.

Genom denna leverans beräknas Norr forsanläggningens belastning bliva så ökad,

att kraftpriset vid övriga leveranser från stationen enligt föreliggande kontrakt

genomgående sänkes med 4 kronor per kilowatt och år.

I den i ämnet väckta motionen har nu hemställts, att tillsvidare beslut endast

måtte fattas om anläggningens utförande efter den år 1924 av Eders Kungl.

Maj :t fastställda planen samt att anslag icke måtte lämnas till kraftledningens

fortsättning till Ådalen. Riksdagen, som icke kan biträda de i motionen anförda

synpunkterna, vill framhålla, att det knappast rimligen torde kunna påfordras,

att staten, i väntan på utformningen och genomförandet av andra planer

på utbyggnad av vattenfall i dessa trakter, avstår från ifrågavarande avsättning

av en begränsad kraftkvantitet till Ådalen. Enligt vad för riksdagens

vederbörande utskott upplysts, ställer sig denna leverans för staten ekonomiskt

fördelaktig; med utlägg av en jämförelsevis obetydlig merkostnad för

en förlängd kraftledning till Nyland vinnes en omedelbar gynnsam förräntning

av Norrforsens kraftverk jämte därtill hörande distributionsnät. På detta sätt

skulle också ett betydelsefullt stöd kunna lämnas en viss mindre del av konsumenterna

inom Ådalen, vilka för närvarande på grund av den i trakten rådande

kraftbristen endast med svårighet kunna erhålla sina behov av energi tillgodosedda.

I avseende å den utsträckning av ovannämnda kraftledning söderut, som för

ändamålet erfordras, är också att märka, att denna, enligt vad från vattenfallsstyrelsen

påvisats, till största delen får karaktären av en naturlig och framdeles

erforderlig kustledningslinje inom Ume älvs kraftdistrikt. Endast till

en obetydlig del genomlöper denna ledning det område, som plägar anses hänförligt

till Ångermanälven—Indalsälvens kraftdistrikt. Även vad detta sydligare

belägna distrikt beträffar, torde ock ledningen framdeles, sedan kraftproduktionen

inom detta distrikt rationellt ordnats, bliva till nytta såsom en

sammanbindningslinje för utjämning av energitillgångarna inom de båda kraftområdena.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen nu anmäla,

att riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, dels

beslutat att statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv skall anläggas med

maskininstallation för en effekt av normalt 15,000 kilowatt och för en beräknad

kostnad av 6,690,000 kronor; dels ock för fortsättande av arbetena med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 52. 11

nämnda kraftstation för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag

av 4,000,000 kronor.

25 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) bär riksdagen

för utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arheten vid statens kraftverk för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag

av 2,200,000 kronor.

26 :o) Riksdagen, som på sätt under punkt 14 :o) härovan meddelas, beslutat

om anlitande av rusdrycksmedelsfonden för anskaffning av medel till inlösen

av vissa järnvägshotell, kommer i övrigt beträffande sättet för täckande av de

utav riksdagen ovan beviljade anslagen att framdeles under riksdagen anmäla

sitt beslut.

Stockholm den 4 mars 1925.

Med undersåtlig vördnad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 52.

Bilaga 1.

(punkt 24:0))

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss har vattenfallsstyrelsen anbefallts att avgiva yttrande

rörande motion nr 203 i riksdagens andra kammare av herr Hedin m. fl. i anledning

av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående

statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv. På grund härav får vattenfallsstyrelsen

härmed anföra följande.

Då vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 7 mars 1924 hos Kungl. Maj:t föreslog

utbyggnad av Norrforsen, hade vattenfallsstyrelsen endast undersökt kraftbehoven

inom den närmast Ume älvs utlopp belägna delen av Västerbottens

kustland, från Nysätra till Nordmaling. Det är av denna orsak, som vattenfallsstyrelsen

i nämnda skrivelse endast berör distributionen inom detta område.

I departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet rörande propositionen

angående anläggande av Norrfors kraftverk motiveras detta visserligen

med »kraftförsörjningen i Västerbottens kustland», liksom i vattenfallsstyrelsens

framställning. Men det finns icke i propositionen något uttryck tydande

på förbud att överföra Norrforskraft utanför länsgränsen. Vad i propositionen

sagts om Norrfors kraftverks beroende av den lokala kraftavsättningen —

inom Västerbottens kustland —- är utan tvivel fortfarande riktigt. Men därav

kan man givetvis icke draga den slutsatsen, att Norrfors kraftverk icke

skulle hava någon uppgift att fylla utanför länsgränsen.

Då frågan behandlades i statsutskottet, hade Örnsköldsviks stad — efter propositionens

avlämnande — förfrågat sig om kraft dels för stadens eget behov,

dels för ett träsliperi, som planerades i staden. Detta meddelades muntligen

i statsutskottet, varvid det särskilt från en representant för Västerbotten framhölls

lämpligheten av att Norrfors-kraft överfördes till Örnsköldlsvik. I statsutskottets

utlåtande angives på grund härav: »Men dessutom föreligga, enligt

vad i propositionen påvisats och ytterligare under utskottets behandling av ärendet

styrkts, andra liknande stora leveransmöjligheter (utom Umeå stad) —

exempelvis till träsliperier för tillverkning av mekanisk trämassa och andra

industriföretag, vilka förbruka betydande kraftbelopp». På tal om utbyggnadsstorleken

säger utskottet: »Det synes därför utskottet vara med ekonomiskt

förutseende överensstämmande, att utbyggnaden äger rum efter det större alternativet,

d. v. s. med kraftstationen förlagd till södra stranden, varigenom

en leveransförmåga av 12,000 kilowatt skulle erhållas».

Vattenfallsstyrelsen anser statsutskottets ovanstående uttalanden innebära, att

Norrforsverkets distribution icke skulle begränsas till »hemområdet», utan att

utskottet förordade det större utbyggnadsalternativet, emedan det möjliggjorde

kraftleverans utanför hemområdet och sannolikt skulle giva förbättrad förräntning

av det i kraftverket nedlagda kapitalet.

Vid behandlingen inom riksdagens kamrar har intet framkommit, som motsäger

denna styrelsens uppfattning.

Leveransen till Örnsköldsvik har möjliggjorts genom tillkomsten av ett träsliperi

därstädes. Att kraft kunnat tillhandahållas från Norrfors — trots full

förräntning av överföringsanläggningarna Norrfors—Örnsköldsvik samt ett normalt

utgångspris i Norrfors — till ett pris väsentligt gynnsammare än det, som

kunde ernås från en av Örnsköldsvik ifrågasatt egen kraftstation, får väl anses

vara det bästa beviset för att överföringen till Örnsköldsvik är rationell.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 52.

13

Vad beträffar den i motionen omförmälda kraftlevcransen till Ångermanälven,

får vattenfallsstyrelsen meddela, att styrelsen träffat avtal om leverans av

intill 2,300 kilowatt till en industri i Ådalen utan annat förbehåll, än att koncession

lämnas för den erforderliga kraftledningen. Nämnda industri erhåller

visserligen f. n. ungefär hälften av detta effektbelopp från en enskild leverantör,

men har uppgivit sig icke kunna påräkna leveransens förlängning, då avtalet

härom om 1 J/2 år utlöper, än mindre kunna erhålla det ytterligare kraftbelopp,

varav den har behov. Det kraftpris, styrelsen erhållit av denna abonnent, medgiver

full förräntning och amortering jämväl av den på grund av denna leverans

behövliga kraftledningen. Det är sålunda så mycket högre än kraftpriset i

Örnsköldsvik som motsvarar den större överföringslängden.

Leveransen till Ådalen är en indirekt följd av leveransen till Örnsköldsvik.

Den hade givetvis aldrig ifrågasatts, om icke ledningen till Örnsköldsvik beslutats

på grund av avtalet med Örnsköldsvik. Leveransen till Ådalen har visserligen

icke varit berörd, varken i propositionen eller i statsutskottet, därför

att någon tanke på dylik leverans då icke existerade. Men densamma medför

så väsentliga fördelar både för Norrfors kraftverk, för dess konsumenter i allmänhet

och för det företag, som skall använda kraften, att vattenfallsstyrelsen

ansett det fullt berättigat att fortsätta ledningsnätet ned till Ådalen.

Genom den sålunda kontrakterade Ådalsleveransen blir nämligen kraftstationens

belastning så ökad, att enligt bestämmelserna i tidigare tecknade kontrakt

priset för kraften nedgår med 4: — kr. pr kilowatt och år. Den bättre utnyttjningen

medför bättre räntabilitet för Norrfors kraftverk, och konsumenten far

sitt behov av kraft till lågt pris tryggat. f

Kraftledningen mellan Örnsköldsvik och Ångermanälven, som enligt vad ovan

nämnts kan amorteras redan genom det nu träffade avtalet, kan emellertid dessutom

komma till användning för transitering, om ock i jämförelsevis blygsam

omfattning, av i enskilda kraftstationer genererad effekt för förbrukning av

andra industrier. För någon överföring av större energibelopp till Ångermanälven

kan den däremot ej tjäna.

För närvarande äro följande kraftbelopp avsatta:

Umeå stad......

Örnsköldsviks stad . .

Träsliperi i Örnsköldsvik

Ådalen.......

5,500 kilowatt

350— 1,000

2,500— 3,500

1,600— 2,300 »

Summa 10,150—12,300 kilowatt

Inclosive överfuringsförluster

10,800-13,100

Det nu avsatta kraftbeloppet utgör vid starten 10,800 kilowatt, men torde redan

efter ett år vara uppe i 12,000 ä 13,000 kilowatt. __

Såsom i propositionen angives, kan den av föregående års riksdag beslutade

stationen avgiva normalt 12,000, maximalt 13,750 kilowatt. Den motsvarar

alltså ungefär den nuvarande kraftavsättningen. .

De 3,000 kilowatt, som genom den nu föreslagna ökningen kunna utvinnas,

torde omedelbart vinna avsättning, varvid högst 1,500 kilowatt avses för avsättning

söder om Örnsköldsvik. . ...

Då man erhåller den föreslagna ökade storleken av Norrforsanläggmngen till

ett så billigt pris, att, enligt vad i propositionen upplyses, det utgör högst

213:_kronor per kilowatt, motsvarande en årskostnad av högst c:a 20:— kr.

per kilowatt och år, har styrelsen ansett det ur nationalekonomisk synpunkt

alldeles självklart, att en dylik utvidgning bör komma till stånd, eftersom avsättning

visat sig förefinnas för större kraftbelopp än som kunde tagas i beräkning

vid frågans behandling vid 1924 års riksdag. Det borde väl icke ens från

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 52.

motionärernas sida vara något att erinra mot, att man genom kraftverkets förstoring

erhåller en under alla förhållanden synnerligen billig kostnad å den tillkomna

effekten. På samma gång denna medför en nedsättning i abonnenternas

kraftpris, komma de anslutna industriernas konkurrensmöjligheter därigenom i

viss mån att stärkas. Ej heller lär det väl kunna anses vara något fel, att man

härigenom skulle ernå bättre förräntning av de av staten nedlagda kostnaderna

för vattenfallets inköp och för dess utnyttjande.

Vad angår motionärernas påpekande, att elektrifieringskommittén i sina riktlinjer

för kraftförsörjningens framtida ordnande icke funnit behov föreligga av

en kraftledning mellan Ume älv och Ådalen, vill vattenfallsstyrelsen endast

framhålla dels att kommittén, i vilken undertecknade Hansen och Borgquist voro

ledamöter, själv förklarat sina riktlinjer motsvara endast en lösning av problemet

bland många andra, dels att här ej är fråga om någon större överföringslinje

på nämnda sträcka, dels slutligen att kommittén givetvis icke vid upprättande

av sina planer kunde hava kännedom om de speciella faktorer, som numera

gjort kraftledningen Norrfors—Örnsköldsvik—Nyland (Ådalen) lämplig.

c Då vattenfallsstyrelsen i anslutning till vad ovan sagts varken kan finna

några formella eller reella skäl mot bifall till Kungl. Maj :ts proposition om det

för kraftstationens förstoring erforderliga ökade anslaget, och då beställning av

maskineriet för anläggningen måste ske utan uppskov för att kraftstationen skall

kunna bliva ^ färdigställd inom beräknad tid, får styrelsen hemställa, att statsutskottet

måtte avstyrka motionärernas hemställan och tillstyrka bifall till

Kungl. Maj :ts ovannämnda proposition i oförändrad form.

Motionärerna hava dessutom hemställt om nedsättning i det av Kungl. Maj:t

begärda reservationsanslaget för vattenfallsstyrelsens distributionsanläggningar.

Styrelsen vill med anledning därav framhålla, att styrelsen hos Kungl. Maj:t

begärt uppförande av ett anslag av 3,000,000 kr., men att Kungl. Maj:t i propositionen

redan nedsatt detta belopp till 2,200,000 kr. Med hänsyn härtill och

till vad förut anförts beträffande Norrforsverkets distributionsområde får styrelsen

härmed hemställa, att statsutskottet ville avstyrka motionärernas förslag

jämväl i denna del.

Stockholm den 29 jan. 1925.

F. VILH. HANSEN.

W. Borgquist.

Sam Malm fors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.