Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående beredande av möjlighet för obotligt sjuk prästman att före 65-årsåldern komma i åtnjutande av emeritilön.

1925-03-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:68, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående beredande av möjlighet för obotligt sjuk prästman att före 65-årsåldern komma i åtnjutande av emeritilön.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse År 68.

Nr 68.

Godkänd av första kammaren den 10 mars 1925.

Godkänd av andra kammaren den 10 mars 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående

beredande av möjlighet för obotligt sjuk prästman

att före 65-årsåldern komma i åtnjutande av emeritilön.

(Bankoutskottets utlåtande nr 20.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen ville besluta

att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

rörande möjligheten för obotligt sjuk prästman att före 65-årsåldern

komma i åtnjutande av emeritilön och för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda».

Enligt lagen om emeritilöner för präster den 9 december 1910, 1 §, må

sådana löner under de villkor och bestämmelser, som i lagen stadgas, från

kyrkofonden utgå till vissa ordinarie och extra ordinarie präster. Med iakttagande

därav, att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola i främsta

rummet bestridas, samt att icke något år mer än 500,000 kronor må användas

till emeritilöner, bestämmer Konungen, enligt 3 § samma lag, huru

tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare,

uppdelas i lämpligt antal emeritilöner. Jämligt 4 § i lagen är

ordinarie präst pliktig att, mot åtnjutande av emeritilön, från tjänsten avgå,

när han fyllt 75 år, eller när han fyllt 65 år samt under mer än 3 av

de senast förflutna 5 åren varit i följd av obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet

urståndsatt att själv fullgöra sina tjänsteåligganden och av sådan

anledning åtnjutit tjänstledighet. Extra ordinarie präst må erhålla emeritilön,

när han uppnått 60 års ålder.

Beträffande emeritilöns storlek är i 2 § av lagen stadgat, att för ordinarie

tjänstinnehavare emeritilönen skall motsvara åttio procent av hans

lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts vid lönereglering,

fastställd på grund av lagen om reglering av prästerskapets avlöning,

eller om sådan lönereglering med avseende å tjänstinnehavaren icke vunnit

tillämpning, till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets änkeoch

pupillkassa senast utgått. Ej må dylik emeritilön understiga 3,200

kronor för kyrkoherde och 2,000 kronor för komminister, ej heller över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 68. 9

stiga 4,500 kronor. För extraordinarie präst skall emeritilön utgöra 1,500

kronor.

På sätt i motionen omnämnts var frågan om en sänkning av den allmänna

pensionsåldern för präster föremål för behandling av 1923 års riksdag.

I anledning av en inom riksdagen väckt motion, vari hemställts om

sådan ändring av 4 § i lagen om emeritilöner för präster, att det måtte

bliva ordinarie präst medgivet att mot åtnjutande av emeritilön från

tjänsten avgå efter uppnådda 70 år, anförde riksdagens bankoutskott i då

avgivet utlåtande (nr 23) huvudsakligen följande:

Utskottet, som behjärtade motionens syfte att för präster i åldern 70—74

år bereda möjlighet till avgång från tjänsten mot åtnjutande av emeritilön

även i de fall, där vederbörande tjänstinnehavare icke under viss längre tid

varit på grund av sjukdom eller ålderdomssvaghet otjänstbar ansåge emellertid,

att vid en eventuell ändring av gällande bestämmelser i dylik riktning

jämväl för präst, som uppnått 70 men icke 75 års ålder, borde stadgas

skyldighet att mot åtnjutande av emeritilön avgå från tjänsten. Såsom

kyrkofondskommittén i avgivet yttrande framhållit, hade emellertid emeritilöner

ännu icke kunnat utdelas ens i den utsträckning, som med nuvarande

bestämmelser avsåges. Det syntes därför icke vara möjligt att företaga någon

utvidgning av området för lagens tillämpning, innan det för ifrågavarande

ändamål fastställda årliga maximibeloppet av 500,000 kronor blivit i erforderlig

grad utökat. En höjning av berörda belopp syntes emellertid med hänsyn

till vad i kyrkofondskommitténs yttrande anförts beträffande kyrkofondens

ekonomiska ställning för det dåvarande icke kunna förordas.

På grund av vad sålunda anförts hade utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte, varför utskottet hemställde, att

motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I enlighet med ett vid överläggningen inom kamrarna framställt yrkande

beslöt emellertid riksdagen att i anledning av motionen hos Eders Kungl.

Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande

möjligheten av sådan ändring av ifrågavarande lag, att det måtte bliva för

ordinarie prästman möjligt att vid fyllda 70 år mot åtnjutande av emeritilön

avgå från tjänsten, även om de i 4 § av lagen angivna förutsättningar

icke vore för handen, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Såsom vidare i motionen antytts, har i fråga om rätt för extra ordinarie

präst att vid sjukdomsfall tillerkännas hela eller viss del av avlöningen

gjorts särskild framställning hos Eders Kungl. Maj:t. Enligt vad riksdagen

inhämtat, hava yttranden över denna framställning avgivits av åtskilliga

myndigheter, varefter förslag till bestämmelser i ämnet framlagts av

kammarkollegium och statskontoret. Detta förslag är för närvarande beroende

på Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Den nu väckta motionen avser åtgärder för att möjliggöra förtidspensionering

av präster i sådana fall, då vederbörande tjänstinnehavare på grund

av obotlig sjukdom är urståndsatt att bestrida sin befattning. Pensionering

i dylika fall är, såsom av det förut anförda framgår, beträffande ordinarie

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 68.

prästman för närvarande möjlig endast efter uppnådda 65 levnadsår, och

ifråga om extra ordinarie präst är någon pensionering över huvudtaget

icke medgiven före 60 års ålder.

Vad i motionen anförts till stöd för åtgärder i angiven riktning finner

riksdagen vara beaktansvärt. Ur församlingarnas synpunkt måste det

givetvis vara till avsevärd olägenhet, att prästman, som till följd av varaktig

sjukdom är oförmögen att uppehålla sin tjänst, kan under lång tid

kvarstå vid densamma. Det vill därför synas, som om goda skäl talade

för vidtagande av åtgärder i syfte att råda bot på nu förefintliga missförhållanden

i förevarande hänseende. På sätt i motionen ifrågasatts, synes

det böra övervägas, huruvida icke, i anslutning till vad i motsvarande

fall gäller för civila tjänstinnehavare, ordinarie prästman må oavsett

levnadsåldern förpliktas att mot emeritilön från tjänsten avgå, om han,

efter att under fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet

eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden

oförmögen till tjänstgöring. I samband därmed synes måhända ockböra övervägas,

huruvida möjlighet må kunna beredas för obotligt sjuk extra ordinarie

prästman att i vissa fall före uppnådda 60 levnadsår komma i åtnjutande

av emeritilön.

I olikhet med vad i motionen gjorts gällande vill riksdagen emellertid

för sin del ifrågasätta, huruvida icke vid förtidspensionering av nu nämnd

anledning någon reduktion av eljest stadgade emeritilönebelopp skäligen

bör äga rum; och vill riksdagen härvid erinra, att för civila befattningshavare,

som i motsvarande fall förtidspensioneras utan att hava uppnått

för hel pension stadgat antal tjänstår, viss avkortning av pensionsbeloppen

är föreskriven.

Riksdagen förbiser ingalunda, att möjligheten att genomföra ett förslag

i här antytt syfte givetvis är beroende av kyrkofondens förmåga att påtaga

sig de ökade utgifter, som kunna bliva förenade med en förtidspensionering

av angiven art. Riksdagen har emellertid ansett frågan vara

av den vikt, att en utredning av densamma bör påkallas, och har på

grund härav funnit sig böra avlåta en skrivelse i ämnet till Eders Kungl.

Maj:t.

Åberopande det anförda får riksdagen, i anledning av förevarande motion,

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

rörande möjlighet för prästman, som till följd av varaktig sjukdom,

vanförhet eller lyte är oförmögen till tjänstgöring, att före nu stadgad

ålder komma i åtnjutande av emeritilön samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill omständigheterna må föranleda.

Stockholm den 10 mars 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.