Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1925—1926 under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

1925-05-12 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1925:6a, Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1925—1926 under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

1

tfr 6 A.

Godkänd av första kammaren den 9 maj 1925.

Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa

av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda

framställningar rörande utgifterna för budgetåret

1925—1926 under riksstatens sjätte huvudtitel,

innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

(Statsutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har

Eders Kungl. Maj:t under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen

(punkt 1)

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i kommunikationsdeparte
-

mentet på följande sätt:

Befattning. Lönegrad.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet............ —

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ............ —

3 kansliråd.............................................................................................. B 30

4 förste kanslisekreterare........................................................................ B 26

1 registrator........................................................................................... B 22

4 andre kanslisekreterare....................................................................... B 21

1 förste expeditionsvakt ........................................................................ B 7

2 förste kanslibiträden ........................................................................... B 7

2 expeditionsvakter................................................................................ B 5

4 kanslibiträden....................................................................................... B 4;

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 saml. Nr 6 A. 966 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

dels godkänna följande stat för kommunikationsdepartementet att tillämpas

från och med budgetåret 1925—1926:

Stat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...

Vikariatsersättningar, förslagsanslag..............................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

Kronor.

............. 168,500

............. 4,000

............ 17,700

Summa 190,200;

dels oek i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till departementets

avdelning av Eders Kung! Maj:ts kansli med 190,200 kronor.

Riksdagen har numera fattat beslut i anledning av Eders Kungl. Maj:ts

förslag angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden.

Detta beslut, som bland annat innebär, att kvinnliga befattningshavare

icke skola vara berättigade åtnjuta lön enligt högsta löneklassen i vederbörande

lönegrad i den för manliga och kvinnliga befattningshavare beslutade

gemensamma löneplanen, föranleder, att den i staten för kommunikationsdepartementet

ingående anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän

kan nedsättas med 900 kronor till 167,600 kronor samt att anslaget

till departementets avdelning av Eders Kungl. Maj:ts kansli i följd härav kan

begränsas till 189,300 kronor. Likaså föranledes av riksdagens beslut förändring

i benämningen av de i 7:e och 4:e lönegraderna upptagna förste

kanslibiträdes- och kanslibiträdesbefattningarna till kanslibiträde respektive

kontor sbiträde.

Riksdagen, som i övrigt icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förevarande förslag, får alltså anmäla, att riksdagen

dels bestämt antalet ordinarie befattningar i kommunikationsdepartementet

på följande sätt:

Befattning.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet.........

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet .........

3 kansliråd.........................................................................................

4 förste kanslisekreterare....................................................................

1 registrator..........................................................................................

4 andre kanslisekreterare.....................................................................

1 förste expeditionsvakt .....................................................................

2 kanslibiträden....................................................................................

2 expeditionsvakter.............................................................................

4 kontorsbiträden.................................................................................

Lönegrad.

B 30

B 26

B 22

B 21

B 7

B 7

B 5

B 4;

dels godkänt följande stat för kommunikationsdepartementet, att tillämpas

från och med budgetåret 1925—1926:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 6 A. 3

Stat: Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......................... 167,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 4,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 17,700

Summa 189,300;

dels ock i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till departementets

avdelning av Eders Kungl. Maj:ts kansli med 189,300 kronor.

2:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj-.ts förslag (punkt 2) har riksdagen

för upprätthållande av departementets verksamhet för budgetåret 1925—1926

anvisat ett extra anslag av 28,420 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på följande sätt:

Befattning. * Lönegrad.

1 överdirektör ........................................................................................... A 2

2 byråchefer och ledamöter....................................................................... B 30

1 byrådirektör och ledamot...................................................................... B 28

2 förste byråingenjörer ............................................................................. B 26

3 byråingenjörer.......................................................................................... B 21

1 notarie ..................................................................................................... B 21

1 registrator, tillika aktuarie .................................................................... B 21

1 revisor och bokhållare............................................................................ B 21

1 förste expeditionsvakt............................................................................. B 7

2 förste kanslibiträden............................................................................... B 7

2 expeditionsvakter .................................................................................. B 5

3 kanslibiträden ......................................................................................... B 4;

dels godkänna följande stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att tilllämpas

från och med budgetåret 1925—1926:

Stat: Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 135,100

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................................................... 3,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 29,700

Summa 168,300;

dels ock i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen med 168,300 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har ej givit riksdagen anledning

till annan erinran än att riksdagen med hänsyn till sitt beslut i fråga om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden funnit anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

kunna nedsättas med 800 kronor eller från 135,100 kronor

till 134,300 kronor samt anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

sålunda kunna begränsas till 167,500 kronor. Riksdagen har härjämte iakttagit

den förändrade benämning å vissa tjänster, som enligt riksdagens

beslut borde vidtagas.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen

dels bestämt antalet ordinarie befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på följande sätt:

Befattning.

1 överdirektör...............................

2 byråchefer och ledamöter ........

1 byrådirektör och ledamot ........

2 förste byråingenjörer................

3 byråingenjörer............................

1 notarie........................................

1 registrator, tillika aktuarie........

1 revisor och bokhållare ..............

1 förste expeditionsvakt .............

2 kanslibiträden.............................

2 expeditionsvakter........................

3 kontorsbiträden ..........................

dels godkänt följande stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

pas från och med budgetåret 1925—1926:

Lönegrad.

. A 2

. B 30

. B 28

. B 26

B 21

B 21

. B 21

. B 21

B

B

B

B

7

7

5

4;

att tilläm
-

ijtClt. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ......................... 134,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 3,500

Avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare m. m..................... 29,700

Summa 167,500;

dels ock i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört det ordinarie förslagsanslaget

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med 167,500 kronor.

4:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) har riksdagen

till upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret

1925—1926 anvisat ett extra anslag av 44,000 kronor.

5:°) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) har riksdagen

såsom ytterligare medel till avlöning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

distriktstjänstemän för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 4,500

kronor.

6:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) har riksdagen

i riksstaten uppfört det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt medlemmar

av väg- och vattenbyggnadskåren utan angivet belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

7:o) I förslaget till riksstat liar Eders Kungl. Maj:t (punkt 8) upptagit

ordinarie reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten med oförändrat

belopp, 45,000 kronor.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t till förstärkning av ifrågavarande ordinarie

anslag äskat ett extra anslag av 10,000 kronor. Riksdagen, som i likhet

med departementschefen anser, att nämnda extra anslag bör kunna begränsas

till det sålunda begärda beloppet, 10,000 kronor, får beträffande det

ordinarie anslaget nu anmäla, att riksdagen i riksstaten för budgetåret

1925—1926 uppfört det ordinarie reservationsanslaget till expenser för allmänna

arbeten med oförändrat belopp, 45,000 kronor.

8:o) Under hänvisning till vad riksdagen under nästföregående punkt anfört,

får riksdagen anmäla, att riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 9) till förstärkning av reservationsanslaget till expenser för allmänna

arbeten för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 10,000

kronor.

9:o) Eders Kungl. Maj:t har i förslaget till riksstat uppfört det ordinarie

reservationsanslaget till vägundersökningar med oförändrat belopp, 90,000

kronor (punkt 10).

Med hänsyn till vad departementschefen i ärendet anfört, lärer det ordinarie

anslaget till vägundersökningar böra uppföras med oförändrat belopp, 90,000

kronor, varjämte ett extra anslag å 70,000 kronor synes böra för ändamålet

beviljas.

Riksdagen har i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört det ordinarie

reservationsanslaget till väqundersökninqar med oförändrat belopp,

90,000 kronor.

10:o) Under hänvisning till vad riksdagen under nästföregående punkt

anfört, får riksdagen anmäla, att riksdagen i enlighet med Eders Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 11) till förstärknmg av anslaget till vägunderundersökningar

för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 70,000 kronor.

ll:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att till förbättring

och underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga gator och

vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av

3,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

Mot förslaget om att uppföra automobilskattemedlen å riksstaten, vilket

förslag tillkommit på grund av framställning från riksdagen, har riksdagen

icke funnit anledning till erinran. Med bifall jämväl i övrigt till Eders

Kungl. Maj:ts under nu förevarande punkt gjorda framställning har riksdagen

till förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga

gator och vägar för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag

av 3,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

12:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen att till förbättring

och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar och broar å

landsbygden m. m. för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 12,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 34 ock II: 43) kar

kemställts, att riksdagen, vid anvisande av det i statsverkspropositionen,

sjätte kuvudtiteln, punkt 13, uppförda anslaget till förbättring ock underkåll

av för automobiltrafiken viktiga vägar ock broar å landsbygden m. m., att

direkt utgå av automobilskattemedel, måtte för sin del besluta ock kos Kung!

Maj:t begära sådan ändring i kung! förordningen den 20 juni 1924 ock kung!

kungörelsen den 21 november samma år angående fördelning av automobilskattemedel,

att av den landsbygden tillkommande andel av dessa medel

erforderligt belopp ställes till förfogande för utdelning enligt av motionärerna

angivna grunder till de vägkållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits

till underkåll medelst vägkassan.

Innebörden av nämnda motioner är, att av den andel av automobilskattemedlen,

som tillkommer landsbygden, erforderligt belopp skulle ställas till

förfogande för att beträffande de vägkållningsdistrikt inom landet, där samtliga

vägar övertagits till underkåll medelst vägkassan, användas för tilldelning

av ett ytterligare vägkållningsbidrag å 15 procent utöver det ordinarie

bidrag av 30 procent, som nu utgår enligt gällande väglag. Härtill skulle

komma ett ytterligare tilläggsbidrag att utgå efter vissa angivna grunder till

likaledes sådana särskilt betungade vägkållningsdistrikt, vilkas samtliga vägar

övertagits till underkåll medelst vägkassan.

Att automobilskattemedlen böra komma till användning jämväl för att

bereda lättnader i själva vägunderhållet ock för täckande av de merutgifter,

som automobiltrafiken otvivelaktigt medfört för de underhållsskyldige, är

av riksdagen redan tidigare fastslaget. I detta avseende får riksdagen erinra

bland annat om en vid senaste riksdag vidtagen förändring i gällande författning,

varigenom avsågs att åt kraven på bidrag till själva vägunderhållet

bereda full likställighet med de föreliggande intressena av att från automobilskattemedlen

lämnades understöd till ombyggnads- ock förbättringsarbeten.

Otvivelaktigt kar vid den första ock enda fördelning av automobilskattemedlen,

som hittills ägt rum, den största anparten av dessa gått till förbättrande

åtgärder. Från sakkunnigt håll kar emellertid framhållits, hurusom

detta förklarades därav, att vägstyrelserna vid sina ansökningar om

bidrag satt i förgrunden behovet av att till eu början söka grundförbättra

vägarna, så att de över huvud taget kunde trafikeras av motorfordon

utan oskäligt höjande av underhållskostnaden. Genom en förbättrad avdikning

ock en förstärkning av vägbanan bleve nämligen det framtida

underhållet billigare. På detta sätt komme alltså de till förbättringar

anslagna medlen indirekt vägunderhållet till godo i en icke ringa utsträckning.

Det vore således av den allra största betydelse, att automobilskattemedlen

särskilt under dessa första år till övervägande del komme förbättringsarbetena

till godo och därmed indirekt underhållsarbetena.

Gentemot motionärernas yrkande kan vidare framhållas, att genom den allmänna

fördelning över landets vägunderkållsdistrikt av viss del av automobilskattemedlen,

som i motionerna föreslagits, visserligen ett allmänt ökat

bidrag till vägunderhållet skulle erhållas, men knappast säkerhet vinnas för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

att just de väghållningsdistrikt, som äro särskilt betungade av exempelvis

eu stor genomlöpande automobiltrafik, erhölle den däremot svarande lättnad

i vägunderhållet, som får anses vara ett huvudsyfte med automobilskattemedlen.

Påvisats har också, hurusom eu tilldelning till vägdistrikten av

grundbidrag på det sätt, motionärerna tänkt sig, skulle medföra, att för vissa

län detta grundbidrag bleve större iin länets hela andel av automobilskattemedlen.

Detta gäller åtminstone med de hitintills utdelade skattebeloppen och

skulle antagligen även bliva fallet för vissa län med de hädanefter tillkommande

skatteandelarne. Norrbottens läns andel utgjorde exempelvis år 1924

omkring 77,000 kronor, under det att den ytterligare andel av 15 % av vägunderhållskostnaden,

som enligt i motionerna angiven norm skulle falla på

detta län, borde kunna approximativt angivas till 300,000 kronor.

Å andra sidan torde ett genomförande av det motionsvis framförda förslaget

innebära en större säkerhet för att vid fördelningen av automobilskattemedlen

själva vägunderhållet komme att erhålla sin vederbörliga anpart.

Ett beslut i av motionärerna angiven riktning torde också, enligt

vad från sakkunnigt håll vitsordats, bidraga till ökad trygghet för vägdistriktens

ekonomi samt ökat intresse för övergång till ett mera tidsenligt underhåll

genom vägkassorna och härigenom i stort sett till en besparing för

landet i sin helhet i avseende å vägutgifter. Härigenom skulle även underlättas

fördelningen av medlen samt övervakandet av deras rätta användning.

Då underhållsmedlen på detta sätt efter bestämda beräkningsgrunder

komme att tilldelas vägkassorna, bleve det nämligen icke längre nödvändigt

att som hittills övervaka att tilldelade belopp användes till vissa bestämda

vägars underhåll efter på förhand uppgjord plan, utan kunde kontrollen

inskränkas till att avse, huru vägstyrelsen i stort sett tekniskt skötte

distriktets vägunderhåll.

De ovan antydda betänkligheterna ur synpunkten av en rättvis fördelning

å skilda landsdelar och inom skilda vägdistrikt, i olika hög grad betungade

av automobiltrafik, torde också kunna förminskas genom att i motionerna

angiven fördelningsprocent sänktes från 15 till exempelvis högst 10 procent,

varvid ytterligare utjämningsbidrag i av motionärerna föreslagen form ej

skulle utgå. I samband därmed torde den allmänna, nu till 20 procent bestämda

och till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställda utjämningsandelen

kunna sänkas. Ett allmänt medgivande av rätt till visst bidrag till vägunderhållet

från automobilskattemedlen innebär nämligen, såsom ovan visats, i och

för sig en utjämning av dessa skattemedel till förmån för de hårdast betungade

landsdelarna, oberoende av vad från dessa landsdelar influtit i skatt. Pör

att icke till ett dylikt ökat allmänt underhållsbidrag alltför stor del av

automobilskattemedlen skulle komma att disponeras, torde vidare en maximigräns

böra sättas för vad som totalt i förhållande till influtna dylika medel

finge härför disponeras, så att exempelvis under inga förhållanden finge på

detta sätt till ökat vägunderhållsbidrag utbetalas mer än 30 procent av vad

som för ett visst år funnes sammanlagt i automobilskattemedel disponibelt

för landsbygden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Om än alltså riksdagen finner vissa billighetsskäl tala för ifrågavarande

motionsvis framförda förslag och jämväl hyser den uppfattningen, att detsamma

med vissa — på grundval av verkställda nödiga utredningar — vidtagna

modifikationer skulle kunna innebära en godtagbar grund för åstadkommande

av en bättre fördelning och utjämning av automobilskattemedlen,

anser sig dock riksdagen icke nu böra framkomma med någon hemställan i

dylik riktning. Såsom synnerligen angeläget betraktas nämligen på sakkunnigt

håll, att innan ändringar i nuvarande författning vidtagas, någon

erfarenhet av nu gällande bestämmelsers verkningar vunnits. Ännu hava

blott ett års medel blivit utdelade; detta har därjämte skett under en tid,

då övergången från naturaunderhåll till distriktens övertagande av vägunderhållet

först börjat på fullt allvar tränga sig fram, utan att dock en dylik

övergång i större omfattning ännu hunnit genomföras. Nödvändigt anses

också vara att vinna utredning om automobiltrafikens omfattning i de olika

länen och å de olika vägarna, denna trafiks åverkan å vägarna och det föreliggande

behovet av vägförbättringar och vägunderhåll. Såsom ett önskemål

har därjämte uttalats, att för varje vägdistrikt upprättas plan för dylika arbeten,

avseende några år framåt, exempelvis fem år, vilka planer därefter borde

för varje län av länsstyrelserna granskas och sammanställas. Först sedan

utredningar av antydd art verkställts och dylika planer upprättats samt

klarhet vunnits rörande storleken av de kostnader, som oundgängligen nödiga

förbättringsarbeten för ernående av ett något så när ekonomiskt underhåll

bort betinga, torde en mera säker grundval för revision av fördelningsbestämmelserna

i nu angivna liksom i andra hänseenden kunna vinnas.

Ett enhetligt och fullt rationellt ordnande av vägdistriktens bokföring är

också en fråga, som blir av allt större vikt ju mera medel, som ställas till

vägdistriktens disposition. Ett i detta avseende av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med tillhjälp av särskilda sakkunniga utarbetat förslag är för närvarande

utremitterat till länsstyrelser och andra myndigheter för granskning.

Äissa förslag hava också framkommit om möjlighet att erhålla bidrag till

nya angelägna särändamål, exempelvis i fråga om bekostande av önskvärda

förbättringar i säkerhetsanordningarna vid järnvägsövergångar, där risken

för kollisionsolyckor är mera framträdande.

Det synes alltså enligt riksdagens mening icke tillrådligt att för närvarande

skrida till något fastställande av ändrade grunder för automobilskattemedlens

fördelning. De jämkningar i riktning mot större hänsynstagande

till de väghållningssky 1 diga, som kunna anses önskvärda, torde kunna genomföras

inom ramen av gällande bestämmelser. Sålunda torde den i utfärdade

allmänna villkor uppställda fordran att för åtnjutande av bidrag från automobilskattemedlen

erfordras, att vägdistrikten själva till en tredjedel bekosta

det förbättrings- eller underhållsarbete, för vilket bidrag sökes, kunna i viss

mån eftergivas, sa att kravet på distriktets egna bidrag, där särskilt ömmande

förhållanden härtill böra föranleda, sänkes till exempelvis en fjärdedel eller

femtedel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Riksdagen, som med hänsyn till ovan anförda omständigheter anser de i

ämnet väckta motionerna icke nu böra påkalla någon särskild åtgärd från

riksdagens sida, vill dock till sist, i anslutning till den vid senaste riksdag

beslutade ändringen i automobilskatteförordningen, framhålla angelägenheten

av att vid skeende fördelningar av automobilskattemedel tillbörligen beaktas

de väghållningsskyldiges krav att erhålla en rättvis lättnad i en genom

automobiltrafikens tillväxt betydligt ökad väghållningsbörda.

Under åberopande härav och med hänvisning i övrigt till vad riksdagen

under nästföregående punkt anfört om uppförande av automobilskattemedlen

å riksstaten, får riksdagen anmäla, att riksdagen till förbättring och underhåll

av för automobiltrafiken viktiga vägar och broar å landsbygden m. m. för

budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 12,000,000

kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

13:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14) har riksdagen

till undersökningar av mindre hamnar och farleder ävensom till upprättande av

planer till anläggning eller ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro

förenade med vägföretag, för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag

av 20,000 kronor.

14:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen att till understödjande

av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt

upprensning av åar och farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

reservationsanslag av 850,000 kronor.

I likhet med departementschefen finner riksdagen erforderligt, att en höjning

av nu utgående anslag för här ifrågavarande ändamål vidtages, och

har riksdagen funnit sig böra bevilja det av Eders Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet.

Riksdagen får därför anmäla, att riksdagen till understödjande

av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning av

åar och farleder för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag

av 850,000 kronor.

15:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för anläggning

av nya samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest

mindre goda vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 3,000,000 kronor.

På grund av automobilväsendets utveckling hava kraven på vägarnas

tekniska utförande och underhåll på senaste tiden väsentligt stegrats.

Mångenstädes erfordras en genomgripande omdaning av vägnätet för att

tillgodose en alltjämt tilltagande landsvägstrafiks behov. Tack vare 1922

års riksdags beslut om automobilskattens införande kan dock statens medverkan

för nödiga förstärkningsåtgärder lämnas på ett betydligt kraftigare

sätt än eljest varit möjligt. För nästkommande budgetår beräknas sålunda

landsbygdens andel i dessa medel komma att uppgå till cirka 12,000,000

kronor. Betydande kapitalbelopp hava också på senaste tiden i form av

arbetslöshetsmedel nedlagts å allmänna vägarbeten. Sammanlagt utgjorde

vid senaste årsskiftet dessa belopp, enligt vad riksdagens vederbörande utskott

från arbetslöshetskommissionen inhämtat, i runt tal 60,000,000 kronor,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

för vilken summa beräknades hava åstadkommits allmänna vägar till en

sammanlagd längd av cirka 2,500 kilometer. Trots vad som sålunda åtgjorts

och även med tagen hänsyn till att den av automobilväsendet påkallade

omdaningen av landets vägväsen i'' första hand avser förbättringar å det

redan förefintliga vägnätet, föreligga dock alltjämt inom skilda trakter av

landet behov av nya vägförbindelser, för vilkas åstadkommande påkallas statens

medverkan. Icke minst gäller detta vissa skogstrakter i Norrland och

annorstädes, vilkas nuvarande isolering från övrig bygd utgör ett avgörande

hinder för deras framåtskridande.

Statens bidrag till vägbyggnader utgå för närvarande från ett flertal olika

anslag. Förutom till det under förevarande punkt upptagna allmänna vägbyggnadsanslaget

hava på senare tid medel årligen anvisats till anläggning

av enklare vägar, ödebygdsvägar och utfartsvägar, vilka tre anslagstafla:

så småningom tvingat sig fram med hänsyn särskilt till de norrländska förhållandena.

Att märka är att den sålunda skedda uppdelningen å olika

anslag genomförts så gott som oberoende av den sedan gammalt förefintliga

och i väglagen upptagna indelningen av landets allmänna vägnät i landsvägar

och bygdevägar.

Jämväl från det under nästföregående punkt upptagna anslaget till brobyggnader

samt från automobilskattemedlen utgå bidrag till vägbyggnadsarbeten.

Om än givetvis av förhållandena kan vara påkallat att bidragen till vägbyggnadsväsendet

uppdelas på ett flertal anslag alltefter de olika samfärdseländamål,

anslagen avse att tjäna, torde den nuvarande uppdelningen dock

knappast kunna sägas uppfylla tillbörliga krav på klarhet och överskådlighet.

Den bristande avgränsning av de olika anslagens ändamål, som utmärker

densamma, jämte dess i vissa stycken mindre tidsenliga karaktär är ägnad

att framkalla osäkerhet för den anslagssökande samt jämväl svårigheter, då

det gäller att åstadkomma en rationell avvägning av anslagen och en rättvis

fördelning av dessa alltefter de skiftande behoven i olika landsdelar.

Enligt vad som framgår av statsverkspropositionen, är emellertid frågan

om normerna för de olika vägtyperna för närvarande under utredning inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Under övervägande är därjämte att åstadkomma

en bättre överblick över vägbehovet å olika orter genom upprättande

av flerårsplaner för varje län; dessa planer, vilka skulle omfatta vägväsendets

lämpliga utveckling i olika hänseenden, äro avsedda att sedermera göras till

föremål för central bearbetning för hela landet.

Riksdagen finner ur olika synpunkter önskvärt, att de sålunda ifrågasatta

utredningarna rörande vägbyggnadsväsendet med därtill hörande skilda spörsmål

snarast kunna komma till stånd. Utan att förbise de ökade krav i fråga

om vägbyggnadernas utförande, som automobiltrafiken i stor utsträckning

medfört, vill dock riksdagen framhålla, att såsom en allmän synpunkt vid

de blivande övervägandena torde böra fasthållas, att åt de statsunderstödda

vägföretagen kan givas en efter trafikbehovet anpassad planläggning, så att

icke på grund av fastställda bestämmelser eller i övrigt tillämpade tekniska

normer framtvingas anläggningar, som stå i ett mindre rimligt förhållande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

till (Ten å dessa framlöpande trafiken. Detta galler i synnerhet företag, som

äro avsedda att åstadkommas med bidrag från anslagen till enklare vägar,

ödebygdsvägar och utfartsvägar.

Yad särskilt angår de med anslaget för enklare vägar utförda anläggningarna,

synas dessa i fråga om byggnadssätt i verkligheten kommit att nära

sammanfalla med den i väglagen omtalade bygdevägstypen, ett förhållande

som synes stå i strid med vad som ursprungligen av statsmakterna avsågs,

då nämnda vägtyp år 1913 infördes.

Det är för riksdagen känt, att icke blott i Norrland utan även inom landets

sydliga delar stort intresse derstädes förefinnes för en allmännare användning

av en enklare vägtyp, avsedd att sätta glest befolkade skogstrakter i

förbindelse med odlad bygd och landets övriga kommunikationsnät. På

många håll bär man, såsom i en inom riksdagen väckt motion närmare

belyses, länge insett det berättigade i dessa skogsbygdens krav på vägar,

men funnit mindre lämpligt att för erhållande av statsbidrag till en väg

genom en glesbebyggd skogstrakt nödgas bygga en förbindelse lika stabil och

lika dyrbar som den, som kräves i den tättbebyggda delen av vägdistriktet

med dess livliga samfärdsel.

Dessa synpunkter förtjäna enligt riksdagens mening allt beaktande. Med

fasthållande av att nöjaktig avdikning med anläggandet av erforderliga

trummor och broar bör åstadkommas, torde vid anläggningar av dessa

enklare vägar, som i regel äro avsedda för en ringa samfärdsel, kunna väsentligt

eftergivas övriga tekniska fordringar, exempelvis i avseende å lutningsförhållanden,

vägbredd, vägbanans grusning och hårdgöring m. m. Sålunda

torde vägbredden i allmänhet kunna begränsas till 2,5—3 meter under förutsättning,

att mötesplatser anläggas vid kurvor, stigningar och i övrigt i mån

av behov. Avståndet mellan vägdikena torde dock i allmänhet böra tilltagas

så stort, att en framtida breddning av vägen vid en växande trafik underlättas.

Yad riksdagen sålunda anfört, torde särskilt äga tillämpning a de förekommande

ödebygdsväganläggningarna, vilka för närvarande utföras genom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg, men som i allmänhet synas draga

mycket höga kostnader, i synnerhet om i betraktande tages dessa anläggningars

karaktär av nödtorftiga förbindelseleder genom fjälltrakter och andra

synnerligen glest befolkade landsdelar. Enligt vad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

upplysts, beräknas dessa vägar, anlagda med en vägbredd

av 2,5 meter, för närvarande kosta i medeltal omkring kronor 6: 50 för meter

eller över det dubbla av det belopp av 3 kronor, som angavs såsom sannolikt

i den år 1918 i ämnet framlagda propositionen. För riksdagen är ock

känt, att för ett genomsnittspris understigande sistnämnda belopp för närvarande

kunna i Norrland åstadkommas goda vägförbindelser.

Såsom ett allmänt önskemål framstår ock att kostnaderna för inspektion,

kontroll och arbetsledning vid förekommande statsunderstödda vägbyggnadsföretag

i möjligaste mån nedbringas och att arbetena organiseras pa ett

sådant sätt, att detta syfte kan vinnas.

Då nu ett allmänt övervägande av vissa allmänna riktlinjer för den framtida

utvecklingen av landets vägväsen synes förestå, har riksdagen ansett sig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

böra framlägga dessa synpunkter. Riksdagen vill därvid uttala en förväntan,

att den utredning av hithörande spörsmål, som av departementschefen omnämnts,

gives en allsidig karaktär, sa att jämsides med de från sakkunnigt

håll framförda tekniska kraven jämväl allmänna ekonomiska och praktiska

behov ssynpunkter kunna vinna tillbörligt beaktande.

Yad till sist angår frågan om beräkningen av det anslagsbelopp, som bör

under nu förevarande punkt för nästkommande budgetår anvisas, har riksdagen,

i anslutning till vad departementschefen i detta avseende anfört, ansett

anslaget böra bestämmas till av Eders Kungl. Maj:t föreslaget belopp, 3,000,000

kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts

förslag, för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning av backiga eller

eljest mindre goda vägar förbudgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag

av 3,000,000 kronor.

16.o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att för anläggning

av enklare vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 600,000 kronor.

Med hänsyn till den av departementschefen lämnade utredningen och i

anslutning till vad riksdagen under nästföregående punkt anfört, har riksdagen

funnit, att anslaget för nästkommande budgetår bör bestämmas till

det av Eders Kungl. Maj.t föreslagna beloppet, 600,000 kronor. Riksdagen

får alltså anmäla, att riksdagen för anläggning av enklare vägar för budgetåret

1925 1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.

17:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) har riksdagen

dels för fullbordande av väganläggning mellan Parkajoki och Muonionalusta i

Norrbottens län för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag

av 25,000 kronor, dels och för påbörjande av anläggning av enklare väg

mellan Muodoslombolo och Saivomuotka i samma län anvisat ett extra reservationsanslag

av 50,000 kronor.

18:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att för anläggning

av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret

1925 1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 175,000 kronor.

Uti två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:92 och II: 146)

har hemställts, att riksdagen måtte besluta höja det i Eders Kungl. Maj:ts

proposition nr 1, 6:e huvudtiteln, punkt 20, begärda beloppet 175,000 kronor

för anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret

1925—1926 till 225,000 kronor.

Såsom i motionerna närmare påvisats, skulle genom mindre bidrag från

ifrågavarande till utfartsvägar avsedda anslag kunna möjliggöras tillkomsten

av vissa vägföretag, som i avseende å den allmänna nyttan av företaget äro

av eller närma sig allmän vägs natur. Detta gäller exempelvis kortare vägsträckor,

avsedda att med allmänna vägnätet förbinda byar, mellan vilka

allmän bygdeväg med statsanslag redan utförts, men som icke kunnat erhålla

statsbidrag för att uppnå vägförbindelse med angränsande stora landsväg.

Med hänsyn till den utveckling av norrländska vägväsendet, som alltså med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

en jämförelsevis liten utgift från statens sida på detta sätt skulle kunna

åstadkommas, liar riksdagen ansett sig böra bifalla det motionsvis gjorda

yrkandet, att ifrågavarande anslag böjes från det av Eders Kungl. Maj:t

föreslagna beloppet av 175,000 kronor till 225,000 kronor. Riksdagen får

alltså anmäla, att riksdagen, för anläggning av utjartsvägar i Norrland, Dalarna

och Yärmland för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag

av 225,000 kronor.

19:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21) har riksdagen

för beredande av tillag g sbidrag till vissa företag, för vilka medel anvisats

från anslagen till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning

av backiga eller eljest mindre goda vägar, till understödjande av

brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning

av åar och farleder ävensom till anläggning av enklare vägar,. utöver förut

för ändamålet anvisade medel, beviljat ett belopp av 1,000,000 kronor samt

därav för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag anvisat ett

belopp av 100,000 kronor.

20:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 22) har riksdagen

för anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors för budgetåret 1925

—1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 250,000 kronor.

21:o) Uti två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:149 och

II: 202) har hemställts, att riksdagen måtte för påbörjande av utfartsvägar

till inlandsbanan från de väster om järnvägen belägna bygderna på extra stat

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett anslag av 100,000 kronor.

Den i motionerna framlagda planen för vägförbindelser mellan inlandsbanan

och de väster om denna belägna orterna, vilken plan är grundad på

en av länsstyrelsen i Västerbottens län i ämnet gjord framställning, upptager

följande vägförbindelser, för vilka kostnaderna skulle uppgå till nedan
-

nämnda belopp:

vägen inlandsbanan—Dikanäs (utmed Vojmsjön) ............ kronor 258,500: —

Tägen Långvattnet—Forsmark .......................................... » 306,300: —

vägen Luspen—Slussfors enligt länsstyrelsens överslags
kalkyl.

................................................................................ » 304,000: —

vägen Sorsele kyrkoplats till Gillisnuole enligt länsstyrelsens

beräkning ...................................................... » 300,000: —

eller tillhopa kronor 1,168,800: —

Såsom i motionerna närmare påvisats, har i utredningarna angående järnvägsbyggnader

i lappmarken upprepade gånger framhållits vikten av att omkringliggande

bygd genom väganläggningar sattes i förbindelse med järnvägen.

Det har sålunda redan från början förutsatts, att ett vägnät skulle

komma att anknyta sig till inlandsbanan. Så anförde 1919 års riksdag i

skrivelse nr 203 angående ifrågasatt vägförbindelse till Tärna kyrkoby, »att

en uppoffring från statens sida i syfte att knyta här ifrågavarande isolerade

fjällbefolkning närmare samman med det egna landet, så att den icke längre

bleve för sin existens beroende av vårt grannland, vore en fosterländsk

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

gärning, vars betydelse icke kunde överskattas». I anslutning härtill beslöts

vid 1920 års riksdag åstadkommandet på statens bekostnad av en vägförbindelse

mellan Tärna kyrkoby och Slussfors, vilken vägförbindelse, på sätt

under näst föregående pimkt omförmäles, inom den närmaste framtiden torde

bliva färdigställd.

"V a(l riksdagen anförde beträffande Tärna socken, äger, såsom av motionärerna

framhållits, emellertid sin tillämpning även i fråga om övriga ifrågavarande

socknars fjällbygd, som nu saknar utfartsvägar. Behovet av dylika

ytterligare vägförbindelser förutsattes också såsom sannolikt, då vid 1920

års riksdag beslut fattades rörande ovannämnda vägförbindelse Tärna—

Slussfors.

Om än alltså motionärernas yrkande måste anses vara till syftet behjärtansvärt,

torde dock knappast definitiv ståndpunkt till frågan nu från riksdagens

sida böra fattas. För ett dylikt ställningstagande förutsattes enligt riksdagens

mening, att en närmare plan utarbetas rörande sättet och ordningen för de

ifrågasatta väganläggningarnas åstadkommande med särskilt hänsynstagande

till möjligheterna att för ändamålet erhålla bidrag från väghållningsdistrikt

eller landsting. Vid denna plans utarbetande torde också böra beaktas

vikten av att de blivande väganläggningarna erhålla ett enkelt utförande,

som svarar mot deras allmänna karaktär av förbindelseleder genom glest

befolkade trakter, samt att i övrigt sådana organisatoriska anordningar träffas,

att byggnadskostnaderna i möjligaste mån kunna begränsas.

Riksdagen, som förutsätter, att ifrågavarande utredningar skola hinna slutföras

i så god tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästkommande års

riksdag, får anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte dels låta föranstalta om

utredning rörande behovet av utfartsvägar till inlandsbanan från de väster

om banan belägna bygderna, dels ock för riksdagen framlägga det förslag i

ämnet, vartill nämnda utredning kan giva anledning.

22:o) Under punkt 23 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att av

det såsom bidrag till bestridande av kostnader för förbättring av Yisby hamn

beviljade anslaget å 750,000 kronor för budgetåret 1925—1926 såsom extra

reservationsanslag anvisa ett belopp av 125,000 kronor.

Med beaktande att av det utav 1919 års riksdag beviljade anslaget å

150.000 kronor till bestridande av kostnader för förbättring av Visby hamn,

125.000 kronor ännu icke blivit av riksdagen anvisade, har riksdagen, då

ifrågavarande arbeten väntas i sin helhet bliva slutförda under innevarande

år, ansett sig böra nu anvisa berörda återstod av statsbidraget.

I enlighet härmed får riksdagen anmäla, att riksdagen av det såsom bidrag

till bestridande av kostnader för förbättring av Visby hamn beviljade anslaget

av 750,000 kronor för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag

anvisat ett belopp av 125,000 kronor.

23:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 24) föreslagit riksdagen medgiva, att

för bedrivande av arbeten a till fiskehamnsgruppen I hörande hamnbyggnader

må av de till företag inom fiskehamnsgruppen II anvisade anslag användas

ett belopp av 250,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 69) bär yrkats, att riksdagen måtte

i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående behovet

av och kostnaderna för iordningställande av fiskehamnen i Vitemölla, samt

att Eders Kungl. Magt måtte till riksdagen inkomma med de förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Riksdagen har funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande

förslag.

Yad angår förenämnda motion om iståndsättande av fiskehamnen i Vitemölla,

har riksdagen funnit de i motionen påpekade förhållandena förtjäna

en undersökning. Då riksdagen sålunda anser den i motionen begärda utredningen

böra komma till stånd, vill riksdagen dock betona, att därmed

ingen ståndpunkt intagits i fråga om den ordning, vari eventuella anslag

till byggnadsarbeten å ifrågavarande hamn böra förekomma i tävlan med

andra anslagskrav av liknande art.

Riksdagen får alltså dels anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders

Kungl. Maj:ts förslag, medgivit, att för bedrivande av arbeten å till fiskehamnsgruppen

I hörande hamnbyggnader må av de till företag inom fiskehamnsgruppen

II anvisade anslag användas ett belopp av 250,000 kronor,

dels och anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning

angående behovet av och kostnaderna för iordningställande av fiskehamnen

i Vitemölla samt till riksdagen inkomma med det förslag, vartill nämnda

utredning kan föranleda.

24:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) har riksdagen

till understödjande av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de av fiskehamnskommissionen

till utförande i första hand föreslagna för budgetåret 1925—

1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

25:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26) har riksdagen

dels till undersökningar och upprättande av arbetsplaner för sådana fiskehamnar,

som äro avsedda att erhålla statsbidrag från anslaget till understödjande av

mindre fiskehamnsbyggnader, för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra

reservationsanslag av 2,000 kronor;

dels ock beslutat, att beträffande undersökning, vartill förrättningsman

förordnats efter den 30 juni 1925, skola för åtnjutande av statsbidrag från

ifrågavarande anslag gälla de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 2 januari 1925 angivna grunder.

26:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) har riksdagen

till bestridande av kostnader för större reparations- och muddringsarbeten å

genom statens försorg tillkomna fiskeliamnsanläggningar för budgetåret 1925—

1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

27:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 28) föreslagit riksdagen, att för slutförande

av arbetena med upprensning av vissa farleder i Mälaren ävensom

för anordnande av fyrbelysning i samma farleder för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra reservationsanslag av 220,000 kronor.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får anmäla, att riksdagen för slutförande av arbetena med upprensning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

av vissa farleder i Mälaren ävensom för anordnande av fyrbelysning i samma

farleder för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag av

220,000 kronor.

Vägunderhållet och skjutsväsendet.

28:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 29) bär riksdagen

höjt det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet

från dess nuvarande belopp, 4,700,000 kronor, med 800,000 kronor till 5,500,000

kronor.

29:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 30) har riksdagen

för bestridande av statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar för budgetåret

1925—1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 2,000 kronor.

30:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 31) föreslagit riksdagen att till understöd

åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot den av departementschefen

ifrågasatta ändringen i avseende å sättet för beräkningen av understöd

till väghållningsdistrikt, där hela vägunderhållet övertagits av vägkassan,

bär, med bifall jämväl i övrigt till förevarande förslag, till understöd åt synnerligt

betungade väghållningsdistrikt för budgetåret 1925—1926 anvisat ett

extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

31 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att till understöd

åt svenska vägföreningen för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

anslag av 25,500 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till understöd

åt svenska vägföreningen för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag

av 25,500 kronor.

32:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 33) har riksdagen

minskat det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader från

dess nuvarande belopp, 500,000 kronor, med 110,000 kronor till 390,000 kronor.

33:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 34) föreslagit riksdagen att till bestridande

av utgifter för registrering av automobiler för budgetåret 1925—

1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor att i första hand utgå

av inflytande registreringsavgifter för automobiler.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna omläggningen

av ifrågavarande registrering av automobiler, får anmäla, att riksdagen

till bestridande av utgifter för registrering av automobiler för budgetåret

1925—1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor, att i första

hand utgå av inflytande registreringsavgifter för automobiler.

Byggnadsväsende!;.

34:o) Beträffande ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen kommer

riksdagen att framdeles anmäla sitt beslut.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr (i A.

35:o) Eders Kung]. Maj:t liar (punkt 37) föreslagit riksdagen att för beredande

av lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer för budgetåret 192o—192(5

anvisa ett extra anslag av 25,500 kronor.

Med bifall till Eders Kung]. Maj:ts förevarande förslag bär riksdagen för

beredande av lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer för budgetåret 192:)

192G anvisat ett extra anslag av 25,500 kronor.

36:o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 38) föreslagit riksdagen att för anskaffande

av möbler för byggnadsstyrelsens nya ämbetslokaler m. in. för

budgetåret 1925-1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Såsom framgår av den lämnade utredningen, bar det av byggnadsstyrelsen

begärda beloppet av departementschefen ansetts böra begränsas till 50,000

kronor. Då det torde vara ofrånkomligt, att medel för ovan angivna ändamål

ställas till förfogande, bar riksdagen ansett sig böra bifalla förslaget.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för anskaffande av möbler för

byggnadsstyrelsens nya ämbetslokaler m. m. för budgetåret 1925 1926 anvisat

ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

37:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts föreslag (punkt 39) bar riksdagen

till bestridande av kostnader för utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag

m. m. för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag

av 20,000 kronor.

38:o) Eders Kungl. Maj:t bar (punkt 40) föreslagit riksdagen att till avlöning

av länsarkitekter för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag

av 31,000 kronor.

I samband härmed bar riksdagen förehaft till behandling en inom riksdagen

väckt motion (II: 209), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta

att till avlöning av länsarkitekter för budgetåret 1925—1926 anvisa, utöver

det av Eders Kungl. Maj:t i 1925 års statsverksproposition äskade extra

anslaget av 31,000 kronor, ytterligare 4,000 kronor till avlöning av biträde

åt länsarkitekten i Stockholms län, eller tillsammans 35,000 kronor.

Beträffande den i ämnet väckta motionen om ökat anslag till länsarkitekten

i Stockholms län, företrädesvis betingat av den anhopning av göromål,

som uppkommit på grund av den pågående livliga bebyggelsen inom

länet, vill riksdagen inledningsvis framhålla, hurusom ur åtskilliga synpunkter

framstår som ett viktigt önskemål'', att de i olika delar av landet alltjämt

uppväxande samhällena redan från begynnelsen erhålla en ändamålsenlig

planläggning. Behovet av statens medverkan i detta avseende har också

uppmärksammats av statsmakterna; i sådant syfte vidtogos vid 1924 års

riksdag vissa ändringar i gällande fastighetslagstiftning, innebärande ökad

befogenhet — och skyldighet — för myndigheterna att reglerande ingripa

vid begynnande samhällsbildningar. Det torde dock under alla förhållanden

framstå som klart, att dessa ingripanden endast kunna äga rum i begränsad

omfattning. I första hand lärer alltjämt få överlämnas åt den enskildes

ansvar att sörja för dessa nya samhällens lämpliga daning. Riksdagen håller

ock före, att även på andra vägar än i motionen angivits statens intresse

av att dylika orter med livlig bebyggelse icke oordnat uppstå och utveckla

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 samt. Nr 6 A. scc 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

sig, skola kunna tillvaratagas ock befrämjas. Sålunda är att märka, hurusom

själva styckningen av den mark, vara ett blivande samhälle skall växa

fram, ofta utföres av lantmätare, vilken därvid i sin mån kan öva inflytande

i riktning mot en sund fastighetsbildning. Av påtaglig vikt är ock

att vid handläggningen av hithörande ärenden vederbörlig samverkan äger

rum mellan lantmätaren och den inom länet anställde länsarkitekten.

Vidkommande det nu motionsvis gjorda förslaget om ett nytt biträde åt

länsarkitekten i Stockholms län må erinras, att länsstyrelsen i skrivelse till

Eders Kungl. Maj:t den 12 februari 1925 gjort en liknande framställning, i det

att länsstyrelsen begärt, att utöver det anslag av 8,000 kronor, vilket från och

med år 1923 utgått till länsarkitekten i Stockholms län — och varav 6,000

kronor avsetts till avlöning åt honom och 2,000 kronor disponerats för

kvinnlig kontorshjälp — ett ytterligare belopp av 4,000 kronor redan under

innevarande år matte ställas till förfogande för ett arkitektbiträde. I denna

skrivelse åberopas, hurusom länsarkitekten vid upprepade tillfällen anmält,

att lian icke såge sig i stånd att som sig borde handlägga den mängd av

ärenden, som från länsstyrelsen till honom liänskötes; länsstyrelsen hade

dock i det längsta velat undvika att framkomma med något ytterligare anslagskrav.

Att anspråken på tillgång till fackutbildad hjälp åt länsstyrelsen i Stockholms

län på detta sätt vuxit, har, såsom av motionen och länsstyrelsens

skrivelse inhämtas, sin förklaring i den alltjämt fortgående starka bebyggelsen

i Stockholmstrakten, vilken bebyggelse på sista tiden genom automobilväsendets

utveckling kraftigt stegrats och tagit sig uttryck i uppkomsten av

ett stort antal nya egnahemsområden utefter de till staden inlöpande landsvägarna.

Inom Danderyds socken räknas för närvarande sex dylika nya

samhällsbildningar, inom Sollentuna nio, inom Spånga socken fyra o. s. v.

Av en i länsstyrelsens framställning förefintlig statistisk redogörelse inhämtas,

att ensamt avsöndringsärendena stegrats från 499 år 1921 till 1,855

år 1924 och totala antalet tjänsteärenden under samma tidsperioder från

870 till 2,297. Denna alltjämt växande arbetsbörda har av länsstyrelsen

betecknats som oöverkomlig trots ett intensivt arbete från vederbörande

tjänsteinnehavares sida.

Av den sålunda och i övrigt lämnade utredningen har riksdagen funnit

framgå, att den arbetskraft, som för närvarande står till förfogande för bestridande

av länsarkitektgöromålen i Stockholms län, är otillräcklig och att

de framförda kraven på ökat anslag till detta ändamål icke utan olägenhet

torde låta sig undanskjutas. Enligt vad från byggnadsstyrelsen upplysts,

kan näppeligen någon annan länsarkitekt än den i Stockholms län tänkas

bliva i behov av dylikt biträde, i det att den begärda arbetsförstärkningen

i detta fall vore betingad av de för Stockholms län säregna förhållanden.

Trots den tvekan, som för närvarande i allmänhet måste råda beträffande varje

åtgärd i riktning mot en utvidgning av länsarkitektinstitutionen, har riksdagen

med hänsyn till ovan angivna omständigheter ansett sig böra i enlighet

med motionärens yrkande nu anvisa ett anslag av 4,000 kronor för tillfälligt

anställande av ett fackutbildat biträde åt länsarkitekten i nämnda län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr (> A.

Riksdagen, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Eders

Kungl. Maj:ts under denna punkt gjorda framställning, får anmäla, att riksdagen,

i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med bifall

till den i ämnet väckta motionen, till avlöning av länsarkitekter för

budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 35,000 kronor.

39:o) Under uppmärksammande att Eders Kungl. Maj:ts under punkt 41

framställda förslag är betingat bland annat av de ökade utgifterna för gaturenkållningen

vid statens fastigheter i Stockholm har riksdagen med bifall

till Eders Kungl. Maj:ts förslag höjt det ordinarie förslagsanslaget till lyshållning

m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm, nu 65,000 kronor,

med 35,000 kronor till 100,000 kronor.

40:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 42) föreslagit riksdagen att öka det

ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer från dess nuvarande

belopp, 420,000 kronor, med 30,000 kronor till 450,000 kronor.

Den i huvudsak av budgettekniska skäl föreslagna omläggningen av sättet

för redovisningen av hyresinkomsten från statens fastigheter samt beredandet

av medel för anskaffning av inventarier åt länsstyrelserna har icke givit

riksdagen anledning till erinran.

Med tillkännagivande att riksdagen jämväl i övrigt ansett sig böra bifalla

Eders Kungl. Maj:ts förslag om anvisande till byggnader och reparationer

av dels ett ordinarie anslag av 450,000 kronor, dels ock ett förstärkningsanslag

av 350,000 kronor, får riksdagen under nu förevarande punkt anmäla, att

riksdagen ökat det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer

från dess nuvarande belopp, 420,000 kronor, med 30,000 kronor till

450.000 kronor.

41:o) Under åberopande av vad riksdagen under nästföregående punkt

anfört får riksdagen anmäla, att riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 43) till förstärkning av anslaget till byggnader och reparationer

för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 350,000 kronor.

42:o) Med förmälan att riksdagen icke har något att erinra mot att av det

belopp, som anvisas för budgetåret 1925—1926 för fortsättande av arbetena

med Stockholms slotts restaurering, 5,000 kronor användas för kulturhistoriska

undersökningar i samband med restaureringsarbetets utförande, får

riksdagen anmäla, att riksdagen för arbetena med yttre restaurering av Stockholms

slott för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag av

175.000 kronor.

43:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45) har riksdagen

av det belopp, 8,722,360 kronor, som beviljats för uppförande å tomten nr 3

i kvarteret Murmästaren och i kvarteret Kandidaten av byggnader för inrymmande

av i huvudstaden förlagda ämbetsverk och statsinstitutioner m. m., för

budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag anvisat

för fullbordande av ämbetsbyggnaden å nämnda tomt i kvarteret Murmästaren

ett belopp av 510,000 kronor,

samt för fullbordande av ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten ett belopp

av 300,000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

44:o) Under uppmärksammande att Eders Kung! Maj:ts under punkt 46

framlagda förslag avser anslag för slutförande av nedan nämnda förstärkningsarbeten,

bar riksdagen till förstärkning av grunden under den södra av riksbankens

/ärra byggnader vid Järntorget i Stockholm för budgetåret 1925—1926

anvisat ett extra reservationsanslag av 120,000 kronor.

45:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 47) föreslagit riksdagen att för anordnande

av lokaler för statens reproduktionsanstalt, lantmäteriundervisningen

och konsthögskolans avdelning för dekorativ konst för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 80,000 kronor.

Efter det vid avlagda besök inom vederbörande institutioner riksdagens

vederbörande utskott tagit närmare kännedom om de nuvarande lokalförhållandena

och härutinnan ifrågasatta ändringar har riksdagen ansett sig böra

bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen anser sig likvisst böra erinra, hurusom närmaste anledningen

till ifrågavarande flyttningsåtgärder varit en från Stockholms stads sida

verkställd uppsägning av de för lantmäteriundervisningen och statens reproduktionsanstalt

förhyrda lokalerna inom Östermalms gamla läroverk, vilken

byggnad är avsedd att rivas. Då nämnda lokaler emellertid alltjämt synas

för sitt ändamål fullt tillfredsställande, vill riksdagen framhålla önskvärdheten

av att ett uppskov med de ifrågasatta utflyttnings- och rivningsåtgärderna

om möjligt utverkas. Härigenom skulle bland annat vinnas, att den med

omfattande ändringsarbeten förenade flyttningen av reproduktionsanstalten

till skogshögskolans gamla byggnad i Nobelparken åtminstone tillsvidare

skulle kunna undvikas.

Under alla förhållanden torde dock medel för de nya lokalanordningarna

böra i av departementschefen angiven omfattning ställas till förfogande. Med

bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen alltså för anordnande

av lokaler för statens reproduktionsanstalt, lantmäteriundervisningen och konsthögskolans

avdelning för dekorativ konst för budgetåret 1925—1926 anvisat

ett extra reservationsanslag av 80,000 kronor.

46:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48) har riksdagen

till förhyrande av bostad åt landshövdingen i Västernorrlands län för budgetåret

1925—1926 anvisat ett extra anslag av 7,000 kronor.

47:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 49) föreslagit riksdagen att för anskaffande

av möbler för länsstyrelsens i Kalmar län ämbetslokaler m. m.

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 23,400

kronor.

På grund av den företagna utvidgningen av länsstyrelsens i Kalmar ämbetslokaler

lärer behov av komplettering av därvarande möbelinredning föreligga.

Riksdagen, som förutsätter, att vid anslagets användning tillbörlig sparsamhet

iakttages, får anmäla, att riksdagen för anskaffande av möbler för

länsstyrelsens i Kalmar län ämbetslokaler m. rn. för budgetåret 1925—1926 anvisat

ett extra reservationsanslag av 23,400 kronor.

48:o) I en till riksdagen den 27 februari 1925 avlåten proposition (nr 69)

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av vid propositionen fogat utdrag

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 6'' ,1.

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att för utvidgning av liinsstyrelsens i Västerbottens län

ämbotslokaler för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 25,000 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att länsstyrelsens i Västerbottens län

nuvarande lokaler äro ur utrymmessynpunkt synnerligen otillfredsställande

och att ett stort behov föreligger av någon utvidgning av desamma. Riksdagen

bär därför ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, och får alltså anmäla, att riksdagen för utvidgning av länsstyrelsens

i Västerbottens län änxbetslokalcr för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra

reservationsanslag av 25,000 kronor.

Diverse.

49:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50) har riksdagen

för beredande av ersättning åt statens järnvägar för av Eders Kungl. Maj. t

medgivna lindringar i befor dringsavgifterna för vissa resor för budgetåret

1925—1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor.

50:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51) har riksdagen

till unde)''stöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer för budgetåret

1925—1926 anvisat ett extra anslag av 1,000 kronor.

51:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 52) har riksdagen

såsom bidrag till utgivande genom svenska brandskyddsföreningen av tidskriften

»Brandskydd» för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 400

kronor.

52:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 53) har riksdagen

för understödjande av svenska aeroklubbens verksamhet för budgetåret

1925—1926 anvisat ett extra anslag av 5,000 kronor.

53:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att till täckande

av vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förskottsvis bestridda utgifter

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 62,800 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till täckande av

omförmälda, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förskottsvis bestridda utgifter

för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 62,800 kronor.

54:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 61) föreslagit riksdagen att för bestridande

av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst för budgetåret 1925—1926 under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra

förslagsanslag av 180,000 kronor.

Riksdagen, som numera fattat beslut i fråga om de allmänna grunderna

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl., har icke haft

något att erinra mot det under förevarande huvudtitel för ändamålet äskade

anslaget.

Riksdagen har för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befatt

ningshavare i statens tjänst för budgetåret 1925—1926 under sjätte huvudtiteln

anvisat ett extra förslagsanslag av 180,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

55:o) Beträffande ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader kommer

riksdagen att framdeles anmäla sitt beslut.

Övriga ordinarie anslag.

56:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

budgetår äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke

ifrågasatts.

Riksdagen har i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört samtliga de

ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln, vilka icke här ovan blivit särskilt

omförmälda, med oförändrade belopp.

Stockholm den 12 maj 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.