Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående förhandlingar mellan staten och Stockholms stad om nordöstra förortsbanans infart till staden.

1926-03-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:105, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående förhandlingar mellan staten och Stockholms stad om nordöstra förortsbanans infart till staden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 105.

1

Nr 105.

Godkänd av första kammaren den 23 mars 1926.

Godkänd av andra kammaren den 23 mars 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

angående förhandlingar mellan staten och Stockholms stad

om nordöstra förortsbanans infart till staden.

(Statsutskottets utlåtande nr 55 )

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 41 och II: 45) liar

hemställts, att riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t ville vid de nu pågående förhandlingarna mellan staten och

Stockholms stad om vissa avtal och uppgörelser av ekonomisk innebörd jämväl

låta beakta, att en provisorisk järnvägsförbindelse mellan statens egendomar i

de nordost om Stockholm belägna förorterna och central punkt i Stockholm

åstadkommes, utan att därigenom statens intressen i mera väsentlig grad

åsidosättas.

I förevarande motioner fästes uppmärksamheten på de olägenheter, som

uppstått för trafikanterna på den till huvudstaden inlöpande nordöstra förortsbanan

(Djursholmsbanan) genom ett av Stockholms stadsfullmäktige den

17 november 1924 fattat beslut, vilket innebär att sagda banas ändstation

tillbakaflyttas från sin hittillsvarande slutpunkt vid Engelbrektsplan till

Östra stationen i Stockholm.

Beträffande statens intressen i förevarande angelägenhet må här inledningsvis

erinras, att sagda bana i en väsentlig del av sin sträckning går

fram genom kronan tillhöriga egendomar, nämligen Norra Djurgården med

dit förlagda högskolor och övriga vetenskapliga institutioner, det kring Ålkistekanalen

belägna Bergshamra samt Mörby egendom med det därå befintliga

tjänstemannasamhället. Av länsstyrelsen i Stockholms län har också vitsordats,

att förevarande fråga är av den största vikt för en betydande del av

länets innevånare.

Att ifrågavarande tillbakaflyttning av banans slutpunkt innebär en avsevärd

försämring av kommunikationerna för den stora befolkning, som är

bosatt inom ifrågavarande banas trafikområde, synes tillfullo framgå av den

i motionerna lämnade utredningen. Desto mera påfallande framstår detta i

betraktande av de omfattande åtgärder, som av Stockholms stad eljest måst

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 105—107. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 105.

vidtagas för att underlätta förorternas bebyggande, varvid särskilt eftersträvats

att från dessa orter skapa trafikleder med direkt anslutning till

någon centralpunkt i huvudstaden.

Såsom huvudmotiv för upphävandet av den sedan gammalt medgivna

rätten för Djursholmsbanan till infart fram till Engelbrektsplan har åberopats,

att en ny spårvägslinje befunnits böra anläggas i Engelbrektsgatan;

den lokala spårvägstrafiken har därvid ansetts böra givas företräde framför

förortstrafiken. Emellertid är att märka, att andra lämpliga sträckningar

för nämnda spårvägslinje tidigare varit föreslagna och befunnits lämpliga.

Sa gott som samtliga de stadens myndigheter, som haft att yttra sig i ärendet,

hava också ställt sig tillmötesgående till eu förlängning av trafiktillståndet

för Djursholmsbanan, varvid framhållits, att den förbättring av stationsoch

trafikanordningarna vid Engelbrektsgatan, som eventuellt kunde behöva

vidtagas, också jämförelsevis lätt läte sig genomföras.

Såsom av motionerna inhämtas, hava trafikanterna utmed banan på grund

av sålunda inträdda läge sett sig nödsakade taga under övervägande frågan

om en tunnelanläggning, vari banan skulle inlöpa till Engelbrektsplan.

Enligt riksdagens mening torde dock kunna ifrågasättas lämpligheten av att

under nuvarande tidsförhållanden genomföra ett sådant projekt, för vilket

kostnaderna uppskattats till icke mindre än omkring 4 miljoner kronor.

Att märka är, att den sålunda ifrågasatta tunneln allenast skulle kunna

användas för trafiken till nordöstra förorterna, medan samtliga hittills företagna

utredningar rörande ordnandet av stadens förortskommunikationer

givit vid handen, att en framtida tunnelanläggning, vilken givetvis skulle

indragas till en så central punkt som möjligt i staden, bör göras gemensam

för åtminstone två förortslinjer och i detta fall eventuellt bör i sig upptaga

förutom Djursholmsbanans trafik exempelvis trafiken å Lidingöbanorna. Beträffande

sistnämnda bana har emellertid staden, enligt ett av stadsfullmäktige

sagda den 17 november 1924 fattat beslut, medgivit att därå framgående

tåg må tillsvidare införas utefter Sturegatan ned till Humlegårdsgatan.

På föranledande av sistlidne års riksdag pågå för närvarande genom en för

ändamålet av Eders Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 tillsatt delegation (statens

fastighetskommission av år 1925) vissa förhandlingar med Stockholms stad,

avseende bland annat en revision av gällande avtal och uppgörelser mellan

staten och staden av ekonomisk innebörd. Det vill synas riksdagen som om

jämväl förevarande fråga om nordöstra förortsbanans infart till huvudstaden

vid dessa förhandlingar lämpligen borde vinna beaktande. Den fordran torde

härvid skäligen kunna uppställas, att staden icke onödigtvis reser svårigheter

för Djursholmsbanans infart utan i stället medverkar till att denna fråga

må erhålla en gynnsam lösning. Desto rimligare framstår detta med hänsyn

till de åtgärder av olika slag, som av staten till gagn för stadens

utveckling vidtagits i dessa trakter, såsom förläggningen dit av ett flertal

högskolor och vetenskapliga anstalter, tomtupplåtelser på förmånliga

villkor samt upplåtelser av mark för koloniträdgårdar m. m. Under alla för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 105. 3

hållanden lärer kunnas krävas, att de till Norra Djurgården förlagda vetenskapliga

institutionerna, vilka redan för närvarande i traflkhänseende synas

mindre väl tillgodosedda, icke genom stadens åtgöranden erhålla sina kommunikationer

ytterligare försämrade.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört men tillika under framhållande

av att denna statens medverkan till frågans lösning dock icke bör

föranleda några ekonomiska uppoffringar från statens sida, får riksdagen

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta därom, att vid pågående

förhandlingar mellan staten och Stockholms stad rörande en revision av

vissa avtal m. m. jämväl förevarande fråga om nordöstra förortsbanans

infart till Stockholm måtte vinna beaktande.

Stockholm den 23 mars 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.