Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.
1926-04-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1926:140, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.
Dokumentets text
16
Riksdagens skrivelse Nr 140.
Nr 140.
Godkänd av första kammaren den 14 april 1926.
Godkänd av andra kammaren den 14 april 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående lindring i arrendevillkoren för vissa
arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.
(Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom en den 31 december 1925 dagtecknad proposition, nr 29, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande dels av propositionen bilagda utdrag
av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 23 oktober och den
31 december 1925, dels ock av transumt av kyrkomötets skrivelse den 6
november 1925, nr 47, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till
ecklesiastikt ändamål anslagen jord.
1 §•
Är till ecklesiastikt ändamål anslagen jordbruksfastighet upplåten på arrende
genom offentlig myndighets försorg, må arrendatorn på därom gjord
ansökning kunna, då enskild rätt ej därigenom förnärmas, erhålla lindring
i arrendevillkoren under förutsättning,
att arrendeavtalet slutits under något av åren 1917—1921;
att den 14 mars 1926 av arrendetiden återstå minst tre år;
att de kontraherade arrendevillkoren, med hänsyn till rådande förhållanden,
befinnas oskäligt tyngande och arrendatorn på grund härav kan befaras
bliva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet, samt
att arrendatorn gjort vad av honom skäligen kan påfordras för hållande
av den arrenderade fastigheten i god hävd.
2 §.
Lindring i arrendevillkoren må endast avse nedsättning i arrendeavgiften
samt i årsbeloppet för uppskattad nybyggnadskostnad, i den mån sådant
belopp skall av arrendatorn kontant erläggas.
17
Riksdagens skrivelse Nr 140.
3 §.
Nedsättning må beviljas med högst en tredjedel av de i 2 § omförmälda
avgifterna, och må dylik nedsättning ej medgivas för längre tid än fem år
i sänder och ej för tid, som förflutit före arrendeåret 1926—1927.
4 §.
Ansökning om lindring i arrendevillkoren skall ingivas till vederbörande
länsstyrelse före utgången av år 1926; dock att, sedan sådan lindring en
gång medgivits, ansökning om fortsatt åtnjutande av dylik förmån skall ingivas
inom tid, som av Konungen bestämmes.
Länsstyrelsen skall, där sådant för åstadkommande av nödig utredning
prövas erforderligt, föranstalta om ny arrendeuppskattning, så snart sådan
lämpligen kan ske. Kostnaden härför skall gäldas av arrendatorn.
5
Ansökning, varom i 4 § förmäles, skall prövas och avgöras av kammarkollegiet.
över kollegiets beslut må talan fullföljas hos Konungen genom besvär,
som skola ingivas till ecklesiastikdepartementet före klockan tolv å sextionde
dagen från det beslutet gavs.
6
Vad i denna lag stadgas beträffande arrendator äger jämväl tillämpning
å arrendators stärbhusdelägare och löftesman, vilken själv övertagit arrendet,
ävensom å annan, som under något av åren 1917—1921 med vederbörligt
godkännande fått arrendet på sig överlåtet, men gäller däremot icke i fråga
om arrendators konkursborgenärer eller annan hans löftesman, än nyss sagts.
7 §•
De särskilda föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna
lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen äger bestämma.
Under åberopande av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets av
riksdagen godkända utlåtande nr 1, varav ett tryckt exemplar härvid fogas,
får riksdagen för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 29.
Stockholm den 14 april 1926.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. Nr 131—140-
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.