Sök i Ratio Lex

Skrivelse till konungen i anledning av väckt motion om avveckling av fullmäktige systemet inom statsförvaltningen och de affär sdrivande verken.

1926-04-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:154, Skrivelse till konungen i anledning av väckt motion om avveckling av fullmäktige systemet inom statsförvaltningen och de affär sdrivande verken.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 154.

5

Nr 154.

Godkänd av första kammaren den 20 april 1926.

Godkänd av andra kammaren den 20 april 1926.

Riksdagens skrivelse till konungen i anledning av väckt motion om

avveckling av fullmäktige systemet inom statsförvaltningen

och de affär sdrivande verken.

(Sammansätta stats- och jordbruksutskottets utlåtande nr 6.)

Till KONUNGEN.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 53) har hemställts, att riksdagen

ville besluta, bland annat, att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa om

utredning och förslag i syfte att avveckla fullmäktigesystemet inom statsförvaltningen

och de aifärsdrivande verken i de fall, som ej av de utav motionärerna

i övrigt i motionen gjorda yrkandena beröras, samt att i övrigt åstadkomma

förenklingar och besparingar på i denna motion berörda områden.

I motionen erinras till en början, hurusom det egentliga motivet för inrättandet

av råds- och fullmäktigeinstitutioner inom vissa ämbetsverk torde hava

varit önskan att bereda ökat lekmannainflytande på förvaltningen och att ställa

denna i närmare förbindelse med det praktiska livet. Utvecklingen hade lett till

a,tt i viss utsträckning ifrågavarande poster kommit att beklädas med riksdagsmän

i framskjuten partipolitisk ställning, och med hänsyn till, bland annat,

vikten av att undanröja varje misstanke, att dessa uppdrag kunde användas

som politiska, belöningar, ansåge motionärerna, att det parlamentariska inslaget

i statsförvaltningen borde avvecklas. -Motionärerna tillmäta i detta avseende

största betydelse åt det förhållandet, att genom ett allt starkare parlamentariskt

inslag i fullmäktigeinstitutionen förbindelse etablerades mellan riksdagen

och förvaltningen, varigenom å ena sidan den senares självständighet

gentemot partiinflytelser kunde försvagas, å andra sidan ett mindre lämpligt

inflytande på frågornas behandling i riksdagen kunde komma att utövas av

vissa ämbetsverk. I motionen erinras vidare om de fyra sakkunniga i pensionsstyrelsen,

de två fullmäktige i socialstyrelsen och de två fullmäktige i fång
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 154.

vårdsstyrelsen, och hava motionärerna föreslagit indragning av de till nämnda

sakkunniga och fullmäktige utgående arvoden.

I sistnämnda hänseende vill riksdagen erinra därom, att riksdagen i anledning

av förevarande motions nu berörda del beslutat en minskning av arvodet

till en var av de fyra sakkunniga i pensionsstyrclsen från nuvarande 3,000

kronor till 2,000 kronor.

Emellertid hava motionärerna dessutom i motionen berört en del andra

organ av samma eller liknande karaktär, vilka borde bliva föremål för uppmärksamhet

i sparsamhetssyfte. I detta hänseende omnämnas av motionärerna

lönenämnderna, sociala rådet, lantbruksrådet, kontrollrådet samt vidare

fullmäktigeinsititutionerna inom de af färsdrivande verken. Sistnämnda institutioner

omfattade inom järnvägsstyrelsen två, inom telegrafstyrelsen två,

inom domänstyrelsen två och i postsparbanken tre fullmäktige, varjämte motionärerna

med dessa likställa vattenfallsstyrelsens fyra ledamöter. Ehuru

motionärerna icke bestrida, att fullmäktigeinstitutionen på sistnämnda områden

kunde hava en viss praktisk betydelse, hölle de dock före, att nyttan av

densamma icke motsvarade de kostnader den åsamkade de olika verken och

därmed indirekt statsverket. Till sist framföra motionärerna frågan, om icke

i de fall, där fullmäktigeinstitutionen ansåges böra bibehållas, de fasta arvoden,

som nu vore regel, borde utbytas mot ersättning för varje bevistat

sammanträde.

De i motionen berörda fullmäktig- och rådsinstitutionerna hava tillkommit

i syfte att inom särskilda förvaltningsområden bereda ökat utrymme för det

praktiska livets synpunkter ävensom att tillföra förvaltningen den art av insikter,

som förvärvas av utanför administrationen stående personer, vilka

inom ett visst verksamhetsområde eller i allmänna värv tillägnat sig ''Särskild

för ett visst förvaltningsgebit värdefull erfarenhet. Enligt riksdagens

uppfattning hava strävandena att förverkliga dessa syften haft och äga alltjämt

berättigande.

På senare tid har emellertid från flera håll gjorts gällande, att det sätt,

på vilket nyssnämnda strävanden sökt sitt förverkligande, ur vissa synpunkter

lämnar utrymme för betänkligheter och kritik. Särskilt hava motionärerna

gjort sig till målsmän för åtskilliga anmärkningar av principiell eller rent

politisk art.

Riksdagen, som för egen del icke vill uttala något omdöme om det berättigade

eller oberättigade i denna kritik, anser det önskligt, att spörsmålet

blir föremål för särskilt övervägande och undersökning. Därvid synes frågan

böra ses ur rent praktisk och saklig synpunkt. Nyttan av dessa institutioner

ur statens och det allmännas synpunkt bör bli avgörande för ställningstagandet

till desamma. Där undersökningen giver vid handen, att fullmäktigeinstitutionen

inom ett förvaltningsområde fyller den vid dess inrättande avsedda uppgiften

eller behov av densamma alltjämt föreligger, bör den givetvis bibehållas. Finnes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 154.

7

en inskränkning i eller fullständig avveckling av systemet kunna ske utan

åsidosättande av förut angivna uppgifter och allmänintressen, bör ändring i den

nuvarande ordningen komma till stånd.

Likaledes bör fråga om arvodesbeloppens skälighet ävensom det av motionärerna

väckta spörsmålet om ändrade grunder för dessas utgående komma

under omprövning. Jämväl bör tagas under övervägande, huruvida i övrigt

förenklingar och besparingar på detta och närbesläktade områden utan olägenhet

må kunna vidtagas.

Då riksdagen sålunda i anledning av motionen anser en undersökning av

här berörda problem böra vidtagas, vill riksdagen starkt betona angelägenheten

av att denna blir i allo förutsättningslös. För egen del har riksdagen icke avsett

att i något hänseende intaga någon förhandsståndpunkt till spörsmålet i fråga,

utan lärer ett sådant ståndpunktstagande böra uppskjutas, tills frågan erhållit

den belysning ur olika synpunkter, som ovan förordats.

Riksdagen får alltså, i anledning av ovanberörda motion (11:53) i ovan

återgivna del, anhålla, det Eders Kungl. Maj;t matte verkställa en förutsättningslös

utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigesystemet inom statsförvaltningen

och de affärsdrivande verken bör avvecklas, begränsas eller bibehållas

ävensom i övrigt förenklingar och besparingar på detta och närbesläktade

områden må kunna vidtagas.

Stockholm den 20 april 1926.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.