Skrivelse till Konungen angående rätt för befattningshavare i centrala ämbetsverk att överklaga tilldelad disciplinär varning.
1926-04-23 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1926:159, Skrivelse till Konungen angående rätt för befattningshavare i centrala ämbetsverk att överklaga tilldelad disciplinär varning.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 159.
15
Nr 159.
Godkänd av första kammaren den 21 april 1926.
Godkänd av andra kammaren den 23 april 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående rätt för befattningshavare
i centrala ämbetsverk att överklaga tilldelad disciplinär
varning.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till KONUNGEN.
I en inom riksdagen väckt motion har framhållits önskemålet att sådan
ändring komme till stånd i gällande instruktioner för statens centrala ämbetsverk,
att däri förekommande förbud mot klagomål över meddelad varning
måtte bortfalla. ,
Riksdagens vederbörande utskott bar i den ordning 46 § riksdagsordningen
stadgar infordrat yttrande över motionen från fångvårdsstyrelsen, kommerskollegium,
riksräkenskapsverket, järnvägsstyrelsen, socialstyrelsen samt skolöverstyrelsen.
Den i instruktionerna för åtskilliga centrala ämbetsverk förekommande bestämmelsen,
att klagan ej må föras över varning, som av verkens styrelse meddelats
eller fastställts, torde hava sin grund däri, att varningen av lagstiftaren
betraktats mera såsom en förebyggande och vägledande åtgärd än som en i
vanlig mening bestraffande sådan.
Emellertid torde det ej kunna förnekas, att en i officiell ordning meddelad
varning i allmänhet uppfattas såsom ett straff och att den till sina verkningar
understundom får stor betydelse. Exempelvis kan sådan varning, i händelse
tjänstemannen därefter finnes skyldig till förseelse, vid dennas bestraffande
verka till straffets förhöjande. En varning kan ock i avseende på det vitsord
beträffande befattningshavarens tjänstgöring, vilket i vissa fall är av betydelse
vid beslut rörande uppflyttning i högre löneklass, komma att inverka i sådan
riktning, att tjänstemannen anses övertygad om misskötsel i tjänsten i högre
grad än om varning ej förelegat.
16
Riksdagens skrivelse Nr 159.
Med hänsyn till de rättsverkningar en tilldelad varning sålunda kan hava
för vederbörande tjänsteman, torde det få anses lämpligt och förenat med rättvisa,
att den, som mottagit varningen, äger möjlighet att draga beslutet härom
under högre myndighets prövning.
Någon olägenhet av hesvärsrättens utvidgning på sätt motionären föreslagit
torde icke vara att befara.
Riksdagen, som sålunda anser, att gällande förbud för ifrågavarande befattningshavare
att föra klagan över tilldelad varning bör upphävas, får på grund
härav anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i gällande
instruktioner för statens centrala ämbetsverk, att i instruktionerna förekommande
förbud mot klagan över meddelad varning må bortfalla.
Stockholm den 23 april 1926.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm 1926. A.-B, Hasse W. Tullbergs boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.