Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående rätt för befattningshavare i centrala ämbetsverk att överklaga tilldelad disciplinär varning.

1926-04-23 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:159, Skrivelse till Konungen angående rätt för befattningshavare i centrala ämbetsverk att överklaga tilldelad disciplinär varning.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 159.

15

Nr 159.

Godkänd av första kammaren den 21 april 1926.

Godkänd av andra kammaren den 23 april 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående rätt för befattningshavare

i centrala ämbetsverk att överklaga tilldelad disciplinär

varning.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)

(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

Till KONUNGEN.

I en inom riksdagen väckt motion har framhållits önskemålet att sådan

ändring komme till stånd i gällande instruktioner för statens centrala ämbetsverk,

att däri förekommande förbud mot klagomål över meddelad varning

måtte bortfalla. ,

Riksdagens vederbörande utskott bar i den ordning 46 § riksdagsordningen

stadgar infordrat yttrande över motionen från fångvårdsstyrelsen, kommerskollegium,

riksräkenskapsverket, järnvägsstyrelsen, socialstyrelsen samt skolöverstyrelsen.

Den i instruktionerna för åtskilliga centrala ämbetsverk förekommande bestämmelsen,

att klagan ej må föras över varning, som av verkens styrelse meddelats

eller fastställts, torde hava sin grund däri, att varningen av lagstiftaren

betraktats mera såsom en förebyggande och vägledande åtgärd än som en i

vanlig mening bestraffande sådan.

Emellertid torde det ej kunna förnekas, att en i officiell ordning meddelad

varning i allmänhet uppfattas såsom ett straff och att den till sina verkningar

understundom får stor betydelse. Exempelvis kan sådan varning, i händelse

tjänstemannen därefter finnes skyldig till förseelse, vid dennas bestraffande

verka till straffets förhöjande. En varning kan ock i avseende på det vitsord

beträffande befattningshavarens tjänstgöring, vilket i vissa fall är av betydelse

vid beslut rörande uppflyttning i högre löneklass, komma att inverka i sådan

riktning, att tjänstemannen anses övertygad om misskötsel i tjänsten i högre

grad än om varning ej förelegat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 159.

Med hänsyn till de rättsverkningar en tilldelad varning sålunda kan hava

för vederbörande tjänsteman, torde det få anses lämpligt och förenat med rättvisa,

att den, som mottagit varningen, äger möjlighet att draga beslutet härom

under högre myndighets prövning.

Någon olägenhet av hesvärsrättens utvidgning på sätt motionären föreslagit

torde icke vara att befara.

Riksdagen, som sålunda anser, att gällande förbud för ifrågavarande befattningshavare

att föra klagan över tilldelad varning bör upphävas, får på grund

härav anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i gällande

instruktioner för statens centrala ämbetsverk, att i instruktionerna förekommande

förbud mot klagan över meddelad varning må bortfalla.

Stockholm den 23 april 1926.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm 1926. A.-B, Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.