Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet.

1926-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:204, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 204.

7

Nr 204.

Godkänd av första kammaren den 11 maj 1926.

Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående forskarstipendier för docenter vid universiteten

och karolinska institutet.

(Statsutskottets utlåtande nr 97.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,

punkten 85, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående

anslag till forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska

institutet, för ändamålet beräkna för budgetåret 1926—1927 ett extra

anslag av 84,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 25 februari

1926 dagtecknad proposition, nr 140, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet

för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av 84,000 kronor

att utgå i enlighet med de grunder, Eders Kungl. Maj:t må äga att bestämma.

Det nu föreliggande förslaget har sin upprinnelse i en av docentföreningen

i Lund till Eders Kungl. Maj:t ingiven skrivelse angående inrättandet av ett

antal nya fasta docentstipendier, avsedda att utan tidsbegränsning tilldelas

särskilt förtjänta docenter efter tilländalupen nu stadgad stipendietid för

fortsatt vetenskaplig forskning. Såsom framgår av utredningen hava de

akademiska myndigheterna ställt sig avvisande gentemot de önskemål, som

docentföreningen framfört, åtminstone i den form, föreningen framlagt densamma.

Däremot har under ärendets utredning tanken på ett visst antal forskarstipendier

uppkommit och vunnit beaktande hos flertalet av de i ärendet

hörda myndigheterna. Departementschefen förklarar sig enligt statsrådsprotokollet

finna detta uppslag om inrättandet av särskilda forskarstipendier,

avsedda att för viss tid tilldelas i vetenskapligt hänseende särskilt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 204.

starkt meriterade docenter, vara i hög grad förtjänt att närmare övervägas.

Inrättandet av dylika forskarstipendier skulle ej blott fylla ett

verkligt behov vid universiteten utan även på ett lyckligt sätt tillfredsställa

de från docenthåll framställda kraven och borteliminera de svårigheter,

som docentföreningarna ansett vidlåda den nuvarande docentinstitutionen.

Några närmare grunder för utgående av dessa så kallade forskarstipendier

hava icke framlagts i de akademiska myndigheternas utlåtanden.

Departementschefen uppdrager emellertid i statsrådsprotokollet vissa allmänna

linjer, vilka borde bliva normerande i fråga om dessa stipendier,

varvid förutsättes, att, därest riksdagens bifall till Eders Kungl. Maj:ts

förslag vinnes, universitetsmyndigheterna skulle beredas tillfälle att till

Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de närmare grunder och

till de detaljbestämmelser i övrigt, som i detta avseende kunde befinnas

erforderliga.

Beträffande antalet forskarstipendier förordar departementschefen, att

detsamma bestämmes till 12, varav 6 stipendier skulle falla på Uppsala

universitet, 5 på Lunds universitet och 1 på karolinska institutet. Ett

större antal stipendier för Uppsala universitet än för Lunds vore motiverat

med det större antal docenter vid förstnämnda universitet. Stipendierna

borde icke bindas vid vare sig fakultet eller sektion utan göras

rörliga inom samtliga fakulteter och sektioner.

Vad beträffar beloppet ansåge departementschefen detta böra vara högre

än det vanliga docentstipendiebeloppet. Dels borde för erhållande av ett

forskarstipendium fordras större vetenskapliga meriter, och dels torde man

utgå från att aspiranter å forskarstipendier i regel nått högre ålder än

docentstipendiater. Departementschefen förordar, att beloppet bestämmes

till 7,000 kronor för år.

Såsom förutsättning för erhållande av forskarstipendier borde enligt

departementschefens mening fordras en verkligt framstående vetenskaplig

skicklighet. Denna förutsättning skulle kunna anses ådagalagd på det

sätt, att sådan sökande vore kompetent, vilken vid konkurrens om professur

av samtliga eller flertalet sakkunniga förklarats skicklig till den

sökta professuren. Skulle stipendium sökas av annan docent än sådan,

som förklarats vara professorskompetent, borde lämpligen utlåtande inhämtas

av sakkunniga, vilka med en kort motivering skulle äga att yttra

sig om huruvida sökanden ägde den vetenskapliga skicklighet, som erfordras.

Stipendium borde utdelas av kanslern, sedan det större akademiska

konsistoriet, efter hörande av vederbörande fakultet eller sektion, avgivit

förslag i ärendet. Vid tillsättande av forskarstipendium borde endast den

vetenskapliga skickligheten vara avgörande. Det kunde emellertid ifrågasättas,

huruvida icke bland vetenskapligt likvärdiga sökande företräde

borde givas den, som redan innehaft docentstipendium under sex år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 204.

9

Vad angår tiden för innehavande av ett forskarstipendium borde densamma

enligt departementschefens mening ej bestämmas till längre tid

än tre år i sänder. Efter treårsperioden borde stipendiet ledigförklaras

och tillsättas på nytt efter fri konkurrens. Den, som redan innehaft ett

forskarstipendium, borde icke vara förhindrad att ånyo erhålla ett sådant.

Emellertid borde tagas i övervägande, huruvida forskarstipendium kunde

för längre tid än sex år tilldelas en och samme docent. Departementschefen

anser en dylik förlängning i regel icke böra förekomma.

Vidare anser departementschefen, att innehavare av ett forskarstipendium

borde vara skyldig att meddela den undervisning i sitt ämne, som

vederbörande fakultet eller sektion ägde att bestämma inom gränsen för

den undervisningsskyldighet, som ålåge innehavare av vanligt docentstipendium.

De närmare bestämmelser, vilka kunde vara erforderliga beträffande

dessa stipendier, borde ankomma på Eders Kungl. Maj:t att utfärda, sedan

vederbörande universitetsmyndigbeter beretts tillfälle att avgiva yttranden

i ämnet.

Docentinstitutionen vid universiteten och karolinska institutet var föremål

för en genomgripande omorganisation vid 1919 års riksdag. Då upphävdes

den förutvarande skillnaden i fasta och rörliga stipendier, och

samtliga stipendier blevo knutna till viss fakultet eller sektion, d. v. s. fasta

i dittills hävdvunnen mening. Beloppet, som förut varit 2,500 kronor för

fast och 2,000 kronor för rörligt stipendium, höjdes till 5,000 kronor. Docentstipendium

får av en och samma innehavare i regel åtnjutas under

sex år men kan i vissa undantagsfall efter särskilt av Eders Kungl. Maj:t

lämnat medgivande innehavas ett sjunde år.

Vid 1925 års riksdag framlade Eders Kungl. Maj:t förslag om lönereglering

för befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, vilket

förslag för docenternas vidkommande innebar en höjning av stipendiebeloppet

från 5,000 kronor till 6,000 kronor. Motionsvis hade då yrkats

dels en utsträckning av den stadgade stipendietiden med ytterligare ett

år dels en höjning av stipendiebeloppet till 7,000 kronor. Beträffande det

första av dessa yrkanden framhöll statsutskottet, att enligt utskottets

mening en utsträckning av den medgivna tiden för innehavande av docentstipendium

kunde leda till förhållanden, som kunde äventyra karaktären

av den nuvarande docentinstitutionen, och avstyrkte utskottet förty vad

härutinnan yrkats. Riksdagens beslut utföll i enlighet härmed, liksom

riksdagen ock biföll Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om stipendiebeloppens

storlek.

Riksdagen vill till en början erinra därom, att det nu framkomna kravet

på särskilda s. k. forskarstipendier har uppkommit med anledning av en

utav docentföreningen i Lund gjord framställning angående inrättande av

nya docentstipendier och sålunda icke härrör från ett vid universiteten

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 203—204. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 204.

sedan länge erkänt behov. I sina årliga framställningar angående anslagsäskanden

avsedda att föreläggas riksdagen, i vilka i allmänhet upptagas

de krav, som befinnas för den akademiska undervisningen och den vetenskapliga

forskningen nödvändiga, hava de akademiska myndigheterna

icke berört nu ifrågavarande angelägenhet.

Det oaktat vill riksdagen dock ej förneka, att den fråga, varom nu förslag

föreligger, kan hava sin betydelse och att dylika forskarstipendier

kunna hava en uppgift att fylla. Huruvida de ifrågasatta stipendierna

komma att fylla det med dem avsedda ändamålet heror emellertid på,

vilken karaktär man vill giva desamma. Enligt riksdagens mening framstår

såsom det väsentligaste vid bedömande av denna fråga nödvändigheten

att draga en skarpt markerad gräns mellan de s. k. forskarstipendierna

och de hittillsvarande docentstipendierna. Departementschefen har

angivit vad han ansett erforderligt för åtkomsten av ett forskarstipendium;

riksdagen håller före, att betydligt strängare fordringar här böra uppställas.

De kvalifikationer, som betinga erhållande och åtnjutande av docentstipendierna,

böra enligt riksdagens mening icke vara tillräckliga. För åtkomst

och innehav av ett forskarstipendium böra krav uppställas på en eminent

forskarbegåvning, vitsordad på ett sätt, som till fullo garanterar ett uppnående

av syftet med dessa stipendier. Skulle nämligen icke en betydligt

strängare kvalitetsprövning än departementschefen tänkt sig komma till

stånd, skulle fara föreligga att de s. k. forskarstipendierna bleve till sin

karaktär närbesläktade med docentstipendierna och åtkomsten av ett

forskarstipendium i realiteten innebära förlängning av tiden för innehavande

av den förmån, docentstipendierna erbjuda. En dylik utveckling

strider bestämt mot en av grunderna för den nuvarande docentinstitutionen,

och riksdagen har upprepade gånger uttalat sig emot åtgärder,

som skulle vara ägnade att medföra en förlängning av den nu bestämda

tiden för innehav av docentstipendium.

Den av riksdagen nyss antydda faran för att de s. k. forskarestipendierna

skulle i verkligheten allenast bliva nya docentstipendier, finner riksdagen

ytterligare markerad av det utav departementschefen föreslagna, relativt

stora antal forskarestipendier, nämligen 12, därav 6 för Uppsala universitet,

5 för Lunds universitet och 1 för karolinska institutet. Riksdagen

anser nämligen det på goda grunder kunna dragas i tvivelsmål, huruvida

det vid våra universitet verkligen finnes ett så stort antal obefordrade

vetenskapsidkare med den eminenta forskarbegåvning och den vetenskapliga

rangställning, att de kunna fylla de nu ifrågasatta stipendierummen. Ett

alltför stort antal stipendier skulle otvivelaktigt medföra en sänkning av

de kvalifikationer, som här måste uppställas, och dymedelst småningom

utjämna den gräns, som enligt riksdagens mening med nödvändighet bör

finnas emellan forskarstipendier och docentstipendier.

Riksdagen har emellertid icke velat ställa sig direkt avvisande mot den

tanke, som ligger till grund för Eders Kungl. Maj:ts förslag. Det synes

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 204.

11

dock lämpligast att ej omedelbart i dess helhet godtaga en hittills fullständigt

oprövad anordning utan att försöksvis pröva sig fram på den av

departementschefen anvisade vägen. Riksdagen har därför funnit försiktigheten

bjuda att nu endast besluta inrättande av 5 dylika s. k. forskarstipendier,

varvid den kommande utvecklingen torde få avgöra, i vad mån

och i vilken utsträckning denna anordning lämpligen bör vidare utbyggas.

I anslutning till vad riksdagen ovan anfört vill riksdagen framhålla, att

för åtkomsten och åtnjutandet av dessa stipendier bör uppställas krav på

en i alldeles särskild grad ådagalagd forskarbegåvning, vitsordad av för

ändamålet utsedda sakkunniga; av de 5 stipendierna böra två vara knutna

vid Uppsala universitet, två vid Lunds universitet och det femte bör kunna

efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande utdelas till obefordrad vetenskapsidkare

vid vare sig Uppsala universitet, Lunds universitet eller karolinska

institutet. Beloppet torde i likhet med vad departementschefen tänkt sig

böra bestämmas till 7,000 kronor. Någon undervisningsskyldighet bör

icke vara förenad med innehavet av ifrågavarande stipendier. Givet är,

att universitetsmyndigheterna böra beredas tillfälle att närmare uttala sig

beträffande de allmänna grunder och villkor, vilka böra uppställas beträffande

dessa stipendier.

Då riksdagen sålunda ansett sig böra i denna begränsade form bifalla

det föreliggande förslaget, vill riksdagen ytterligare framhålla, att den

nu av riksdagen beslutade anordningen är att betrakta såsom en försöksanordning,

där det gäller att undvika varje rubbning av den nuvarande

docentinstitutionens karaktär och varsamt pröva sig fram till vad som

kan vara till båtnad för vår vetenskapliga forskning.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till forskarstipendier för

docenter vid universiteten och karolinska institutet för budgetåret 1926—

1927 anvisat ett extra anslag av 35,000 kronor, att utgå i enlighet med de

grunder, Eders Kungl. Maj:t må äga att bestämma.

Stockholm den 12 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.