Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.
1926-05-14 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1926:223, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.
Dokumentets text
4
Riksdagens skrivelse Nr 223.
Nr 223.
Godkänd av första kammaren den 14 maj 1926.
Godkänd av andra kammaren den 14 maj 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1926—1927 åt dels kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster, dels ock
innehavare av prästerliga emeritilöner.
(Statsutskottets utlåtande nr 111.)
Till Konungen.
I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1926 dagtecknad proposition,
nr 180, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att godkänna de av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll
förordade allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1926—1927 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den
30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner, i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar samt i lagen den 21 november 1925 (nr 455)
angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar
inom Härnösands och Luleå stift.
I likhet med vad tidigare varit fallet, har beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1926—1927 utgående dyrtidstillägget såsom allmän
regel ansetts böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas
för utmätande av statstjänstemannens dyrtidstillägg för motsvarande tidrymd,
böra i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas
tillägg.
Prästernas dyrtidstillägg utgår efter ett procenttal, som fastställes med ut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Riksdagens skrivelse Nr 223.
gångspunkt från det till grund för statstjänstemannens dyrtidstillägg liggande
indextalet för levnadskostnadsökningen, och som är så avvägt, att
procenttalet för prästernas dyrtidstillägg beräknats ligga tre enheter under
procenttalet för det tillägg, som samtidigt utgår till statstjänstemän med
oreglerade löner. För ecklesiastikåret 1925—1926 bestämdes prästernas dyrtidstillägg
till 36 procent.
Vid beräkningen av kostnaderna för statstjänstemannens dyrtidstillägg
under budgetåret 1926—1927 har chefen för finansdepartementet utgått från
en antagen medelindex av 174. Vid sådant förhållande har prästernas dyrtidstillägg
ansetts böra fastställas till 34 procent. Något stadgande därom,
att bestämmelsen skall gälla endast tills vidare och intill dess Eders Kungl.
Maj:t annorlunda förordnar, har ej vidare ansetts behöva förekomma, enär
det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg beräknas,
skulle bibehållas oförändrat för helt budgetår.
Eders Kungl. Maj:ts förslag angående dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst har numera i allt väsentligt av riksdagen bifallits. Därvid
har dock den ändringen vidtagits, att det tal, som skulle anses motsvara
levnadskostnadsökningen, skulle fastställas, icke såsom Eders Kungl. Maj:t
föreslagit för helt budgetår, utan såsom hittills kvartalsvis. Med hänsyn
härtill torde, i likhet med vad som gäller beträffande dyrtidstilläggen för
ecklesiastikåret 1925—1926 åt innehavare av prästerliga tjänster, Eders
Kungl. Maj:t böra erhålla bemyndigande att, därest det tal för levnadskostnadsökningen,
i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår,
blir föremål för ändring, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen
utgående dyrtidstillägget skall undergå skälig jämkning.
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär vidare, att för ecklesiastikåret
1926—1927 dyrtidstillägg skulle tillkomma för ytterligare två grupper
av präster, nämligen innehavare av s. k. ödebygdstillägg och extra ordinarie
präster, som på grund av sjukdom åtnjuta befrielse från förordnande.
I fråga om grunderna för dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner
innebär förslaget införande av ett fixt dyrtidstillägg, så avpassat
att emeritilönen med därå belöpande procentuellt dyrtidstillägg enligt nu gällande
grunder ävensom i förekommande fall fast dyrtidstillägg kommer att
motsvaras av emeritilönen, nu utgående fasta tillägg, det nya fasta tillägget
jämte procentuellt dyrtidstillägg beräknat i enlighet med de nya (reducerade)
för statspensionärerna gällande grunderna.
På sätt framgår av statsrådsprotokollet, lämnar kyrkofonden tillgång till
bestridande av de utgifter, som betingas av Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot förslaget,
får anmäla, att riksdagen
dels godkänt de av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 25 februari 1926 förordade allmänna grunderna för beviljande
av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 till de prästmän,
6
Riksdagens skrivelse Nr 223.
som finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra
ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner, i lagen den 19
november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar samt i
lagen den 21 november 1925 (nr 455) angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg)
vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands och Luleå
stift;
dels ock bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att, därest det tal för levnadskostnadsökningen,
i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg
utgår, blir föremål för ändring, förordna, att det till de i tjänst varande
prästmännen utgående dyrtidstillägget skall undergå skälig jämkning.
Stockholm den 14 maj 1926.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.