Skrivelse till Konungen, angående gynnande av avsättning för de blindas tillverkning vid upphandling för det allmännas behov.
1926-05-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1926:236, Skrivelse till Konungen, angående gynnande av avsättning för de blindas tillverkning vid upphandling för det allmännas behov.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 236.
15
Nr 236.
Godkänd av första kammaren den 19 maj 1926.
Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående gynnande
av avsättning för de blindas tillverkning vid upphandling
för det allmännas behov.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 8.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande
nr 4.)
Till Konungen.
Inom riksdagen liar framställning gjorts i syfte att det måtte tagas
under övervägande, i vad mån och på vad sätt vid upphandling för det
allmännas behov avsättning för de blindas tillverkning kunde gynnas.
Yttrande över motionen har på given anledning avgivits av rektorn vid
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, Gustaf Ek, vilket yttrande
såsom bilaga fogats vid vederbörande utskotts betänkande i ämnet.
Föreliggande motion berör eu synnerligen behjärtansvärd fråga, nämligen
om stöd och hjälp åt de blinda i samhället i deras strävan att genom
eget arbete försörja sig. Såväl från det allmännas sida som genom enskild
hjälpverksamhet hava mycket omfattande åtgärder redan vidtagits
på ifrågavarande område. Genom blindskolor och blindinstitut har möjlighet
beretts den blinde att erhålla såväl allmän undervisning som ock
den yrkesutbildning, som erfordras för att han trots sitt lyte skall kunna
ägna sig åt förvärvsarbete. Efter utbildningens avslutande erhåller han
nödiga verktyg och ett mindre förråd av arbetsmaterial, så att han vid
återkomsten till hemorten kan starta med tillverkandet för försäljning av
sina alster, vilka för de manliga blinda i regel utgöras av borstbinderieller
korgmakeriarbeten och för de kvinnliga huvudsakligen av stickningsarbeten.
Nytt arbetsmaterial kan sedermera inköpas från de för tillgodoseendet
av de blindas behov inrättade materialdepåerna i Stockholm och
Kristinehamn.
Nu berörda anordningar bygga på principen, att den blinde bör lämnas
hjälp till självhjälp, vilket enligt riksdagens mening måste ur såväl samhällets
som den enskilde blindes synpunkt anses såsom det lämpligaste
16
Riksdagens skrivelse Nr 236.
och mest ändamålsenliga. Ett oeftergivligt villkor för att det avsedda
syftet skall uppnås är emellertid, att de blinda erhålla avsättning för produkterna
av sitt arbete. Men härutinnan torde förhållandena icke kunna
sägas vara tillfredsställande, och, så länge så ej är fallet, blir ändamålet
med de betydande kostnader och det arbete, som nedläggas för de blindas
utbildning, i viss mån förfelat.
Av åberopade, till vederbörande utskott avgivna yttrande framgår, att
ett förtjänstfullt arbete på nu ifrågavarande område utföres av Kronprinsessan
Margaretas arbetsnämnd för de blinda med dess i samtliga län
bildade lokalorganisationer, men att de blinda, som på grund av sitt lyte
arbeta långsammare än andra, dock ej kunna i fråga om priserna konkurrera
med den fabriksmässiga tillverkningen. Denna övermäktiga konkurrens
leder givetvis ofta till, såsom även uti den i ämnet väckta motionen
framhållits, att den blinde förlorar tron på sig själv och lusten till
självförsörjning, varigenom han faller anhöriga eller samhället till last eller
hemfaller åt bettleri.
Riksdagen anser därför i likhet med motionären, att det vore synnerligen
önskvärt, om åtgärder kunde vidtagas i syfte att öka avsättningsmöjligheterna
för de blindas arbeten. Ett beaktansvärt uppslag härutinnan
synes vara en anordning, som kommit till användning i Västerbottens och
Norrbottens län. där vederbörande länsstyrelser, såsom av det åberopade
yttrandet framgår, vid beviljandet av tillstånd att anordna tombolalotterier
samtidigt uppställt som villkor, att en viss del av vinstvärdet skulle utgöras
av blindarbeten. Mycket skulle säkerligen stå att vinna, om ett
dylikt förfaringssätt tillämpades i större utsträckning såväl vid varulotterier,
till vilkas anordnande Eders Kungl. Maj:t lämnar tillstånd, som vid
lotterier, vilka beviljas av vederbörande länsstyrelser. Denna fråga beröres
visserligen icke i den föreliggande motionen, men riksdagen har
dock ansett sig böra i förevarande sammanhang ägna den ett omnämnande.
Motionären åsyftar närmast, att vissa statliga verk och inrättningar,
regementen, hospital, asyler med flera, skulle av Eders Kungl. Maj:t anmodas
att vid förekommande behov i första hand upphandla de blindas
arbeten. Yad denna speciella fråga angår, måste hänsyn tagas till den
omständigheten, att särskilda föreskrifter gälla rörande upphandling för
det allmännas räkning, vilka föreskrifter bland annat åsyfta, att vid dylik
upphandling rent affärsmässiga principer i regel skola tillämpas. Och då,
såsom förut framhållits, de blinda icke kunna i prishänseende konkurrera
med den fabriksmässiga tillverkningen, äro deras möjligheter att få leverera
sina varor till statliga verk och inrättningar onekligen mycket små.
En förändring härutinnan skulle enligt riksdagens mening vara ägnad att
medföra väsentliga fördelar icke blott för de blinda själva utan jämväl
med hänsyn till önskvärdheten av att de kostnader, som från det allmännas
sida nedläggas på de blindas utbildning, göras mera fruktbärande.
Riksdagens skrivelse Nr 236.
17
Någon principiell omläggning av hittills tillämpade grunder i fråga om
upphandling för det allmännas räkning synes dock ej vara att förorda för
tillgodoseendet av ifrågavarande syfte. Vederbörande upphandlare torde
alltjämt böra på eget ansvar träffa beslut om inköp, och något åläggande
för dem att i förekommande fall lämna företräde åt de blindas tillverkning,
oberoende av priset, synes ej böra ifrågasättas. Riksdagen håller
dock samtidigt för troligt, att större utrymme än hittills skulle på förevarande
område kunna beredas de blindas arbeten även inom ramen av
nu gällande bestämmelser för upphandlingen. Det torde vara obestridligt,
att arbeten, tillverkade av blinda, i kvalitativt hänseende oftast äro motsvarande
fabriksmässigt tillverkade alster avsevärt överlägsna och därför
genom större hållbarhet kunna i längden ställa sig ungefär lika billiga
som de sistnämnda. Och i sådana fall böra enligt riksdagens mening
blindarbeten i första hand komma i fråga vid upphandling för det allmännas
räkning. Det vore önskvärt att genom verkställda provundersökningar
få konstaterat, i vad mån det högre priset å blindarbeten motsvaras
av en högre kvalitet. Resultaten av dylika undersökningar kunde
därefter meddelas de allmänna verk och inrättningar, som kunna hava
användning för den tillverkning, varom här är fråga, för att tagas i beaktande
vid upphandlingen.
Skulle undersökningar av angivna art giva vid handen, att blindarbetena
trots deras högre kvalitet ställa sig dyrare än annan tillverkning,
kunde måhända tänkas en sådan anordning, att statsmakterna lämnade
särskilt anslag för nedbringande av priserna vid försäljning till det allmänna
å de blindas arbeten till en sådan nivå, att vederbörande upphandlare
utan att frånträda affärsmässiga synpunkter kunde inköpa nämnda
arbeten.
Även andra åtgärder för tillgodoseendet av ifrågvarande syfte kunna
möjligen utfinnas vid en uttömmande utredning av den föreliggande frågan.
Med det anförda har riksdagen endast velat dels framlägga de skäl, som
enligt riksdagens mening tala för ett bifall till den i motionen gjorda
hemställan, dels ock påvisa, att det ej torde få anses uteslutet att kunna
komma de blinda till hjälp genom åtgärder i motionens syfte.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, i vad mån och på vad sätt
vid upphandling för det allmännas behov avsättning för de blindas tillverkning
kunde gynnas.
Stockholm den 19 maj 1926.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. Nr 230—236.
1117 26 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.