Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om än äring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården m. in. dels ock i ämnet väckta motioner.

1926-05-21 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:248, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om än äring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården m. in. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

3

Nr 248.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1926.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels

Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om än

äring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om

fattigvården m. in. dels ock i ämnet väckta motioner.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 25.)

Till Konungen.

Genom en den 12 februari 1926 dagteeknad proposition, nr 106, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården, och

2:o) lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924

(nr 361) om samhällets barnavård.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling förehaft

sex i anledning av densamma väckta motioner.

Med överlämnande av andra lagutskottets i ärendet avgivna, av riksdagen

godkända utlåtande nr 25 får riksdagen tillkännagiva, att Eders

Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat i oförändrat skick av

riksdagen bifallas, men att riksdagen för sin del antagit följande

l:o) Lag

om ändring i trissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 40—42 §§, 50—60 §§, 63, 67 och 81 §§ i

lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skola i nedan angivna delar erhålla

följande ändrade lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 248.

40 §.

1 mom. Har fattigvårdssamhälle för person, som är i behov av fattigvård

enligt 1 §, erlagt avgift för vård å statens anstalter för sinnessjuka

eller sinnesslöa, för vilken ersättning ej kunnat uttagas av den vårdade

eller för honom försörjningspliktig person, och äro ej sådana omständigheter

för handen, att gottgörelse för vården enligt vad i 60 § sägs skall

lämnas av staten, då äger det samhälle, där den vårdade har hemortsrätt,

att för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad utfå gottgörelse av det

landsting, inom vars område fattigvårdssamhället är beläget.

Lag samma — — — ändamålet godkänd.

1 fråga om det belopp, varmed gottgörelse för lämnad vård skall utgå,

skall vad i Öl § stadgas äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Har åt sinnessjuk, som är i behov av fattigvård enligt 1 §,

beretts vård å kommunal anstalt, vilken godkänts såsom anstalt i den

ordning Konungen bestämt, äger det fattigvårdssamhälle, som har att ansvara

för vårdkostnaden, att under de förutsättningar, som för erhållande av ersättning

enligt 1 mom. stadgas, av vederbörande landsting erhålla gottgörelse

för hälften av vårdkostnaden, till beloppet bestämd på sätt i 1 mom.

sägs. Landstinget äger för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de

ytterligare villkor, som kunna befinnas lämpliga.

41 §.

1 mom. Där fattig för vård intagits å anstalt för tuberkulösa eller

för vanföra, vilken åtnjuter statsbidrag, gäller om fattigvårdssamhälles

rätt att utfå gottgörelse för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad vad

i 40 § 1 mom. sägs.

2 mom. Därest genom — — —- intagen fattig.

Har fattigvårdssamhälle åt fattiga sjuka, som i nästföregående stycke

avses, å särskild, samhället eller annan tillhörig, anstalt eller å eu vid

fattigvårdsanstalt för ändamålet anordnad särskild avdelning, vilken står

under läkares tillsyn, berett vård, som av förste provinsialläkare intygas

vara tillfredsställande, äger det samhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden,

av vederbörande landsting erhålla gottgörelse för hälften av

vårdkostnaden, till beloppet bestämd på sätt i 40 § 1 mom. sägs. Landstinget

äger för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de villkor, som

kunna befinnas lämpliga.

42 §.

Där fattig för vård intagits å länslasarett eller av landsting underhållen

sjukstuga eller å annan, med länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning,

gäller om fattigvårdssamhälles rätt att utfå gottgörelse för utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad vad i 40 § 1 mom. sägs.

50 §.

1 mom. Fattigvårdssamhälle, som enligt 1 § lämnat fattigvård åt någon,

vilken har hemortsrätt inom annat samhälle, är, oavsett om skyldeman eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

5

annan bort jämlikt 3 eller 4 § ansvara för understödstagarens försörjning,- berättigat att erhålla ersättning för fattigvården av det senare samhället i

den omfattning och i den ordning, som här nedan sägs.

2 mom. Ersättning enligt 1 mom. utgår ej för fattigvård, som bestått i

bekostande åt skolbarn av kläder, underhåll eller annat, som avser att

sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,

läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjälpen eller medicinen

lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller

begravningshjälp.

Öl §■

Ersättning för lämnad vård utgår med det belopp, vartill kostnaden

därför skäligen kan uppskattas.

Konungen eller den myndighet, som Konungen därtill förordnar, äger,

om och i den utsträckning förhållandena det påkalla, samt för tid, som

befinnes lämplig, efter vederbörandes hörande, fastställa det belopp, med

vilket, enligt nyss angiven grund, för vård å anstalt eller inrättning ersättning

skall i olika fall utgå.

52 §.

1 mom. Har fångvårdsstyrelse lämnat fattigvård, för vilken den vill

söka ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av landsting eller av

staten, skall styrelsen ofördröjligen genom förhör med den nödställde eller

andra, som kunna meddela upplysning i ämnet, införskaffa ingående utredning

rörande

a) den nödställdes namn, ålder, födelseort och civilstånd,

b) fattigvårdsbehovet och anledningen därtill,

c) fattigvård, som han förut åtnjutit,

d) senaste mantalsskrivningsort, eller, om den nödställde ej skulle äga

hemortsrätt därstädes, annan ort, varest han antages hava hemortsrätt, samt

e) personer, som äro pliktiga att försörja den nödställde, och deras

ekonomiska ställning.

Yid dylikt förhör skall särskilt utredas, huruvida för den nödställde

sökts eller erhållits pension eller understöd jämlikt lagen om allmän

pensionsförsäkring eller om han eljest erhåller understöd av annan eller

har egna tillgångar.

Är den nödställde gift eller minderårig, skola uppgifter, motsvarande

de under a), c) och d) omförmälda eller i nästföregående stycke avsedda,

inhämtas jämväl rörande make eller föräldrar.

De erhållna upplysningarna skola fullständigt upptagas i protokoll, vars

riktighet skall bestyrkas genom underskrift av den, som hållit förhöret,

samt så vitt möjligt av den, med vilken förhöret hållits.

Därest uppgift ej kan erhållas i ett eller annat av ovan angivna avseenden,

skall detta anmärkas i protokollet.

2 mom. Fattigvårdsstyrelsen bör från vederbörande myndigheter eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 248.

annorledes söka införskaffa utredning i de i 1 mom. angivna hänseenden,

i vilka tillförlitliga eller fullständiga uppgifter icke kunnat vinnas genom

hållna förhör.

53 §.

1 mom. Fångvårdsstyrelse, som vill, att annat fattigvårdssamliälle skall

utgiva ersättning för fattigvård eller övertaga försörjningsskyldigheten för

behövande, skall därom ofördröjligen efter det att den i 52 § föreskrivna

utredning ägt rum hos fattigvårdsstyrelsen i detta samhälle göra skriftlig

anmaning.

Anmaning skall innehålla en så vitt möjligt specificerad uppgift å fattigvårdskostnaden,

i vad den då kan angivas, med upplysning om tiden för

utbetalningen och för vård, för vilken ersättning yrkas, samt de grunder,

efter vilka den begärda ersättningen beräknats, ävensom uppgift, huruvida

vården fortfar eller vid tiden för anmaningens tillställande upphört.

Vid anmaningen skola i avskrift fogas ej mindre protokoll över förhör

enligt 52 § än även de övriga handlingar, på vilka fattigvårdsstyrelsen

kan vilja stödja sitt krav på ersättning.

2 mom. Fattigvårdsstyrelse, vilken erhållit anmaning, som i 1 mom.

avses, har att inom trettio dagar efter anmaningens mottagande därå avgiva

skriftligt svar.

Därest det framställda kravet icke alls eller icke till alla delar godkännes,

skall fattigvårdsstyrelse i svaret fullständigt angiva anledningen

till bestridandet samt i avskrift bifoga de handlingar, som styrelsen kan

vilja i sådant hänseende åberopa.

Medgives kravet delvis, skall i svaret jämväl angivas, efter vilka grunder

det godkända beloppet beräknats.

3 mom. Tillställande av anmaning ävensom av svar därå må ske genom

allmänna posten, och gäller därvid rekommendationsbevis å försändelsen

såsom bevis om tillställandet därav och mottagningsbevis såsom bevis om

dagen för försändelsens mottagande.

54 §.

1 mom. Bestrider fattigvårdsstyrelsen framställt krav eller har svar

icke avgivits inom tid, som i 53 § 2 mom. är föreskriven, äger den

fattigvårdsstyrelse, som gjort anmaningen, att hos Konungens befallningshavande

i länet anhängiggöra sin talan.

Vid den skrift, varigenom talan anhängiggöres, skola fogas ej mindre,

vid påföljd, som i 56 § 1 mom. 2 stycket sägs, bevis, att anmaning skett,

tillika med avskrifter av anmaningen och erhållet svar därå jämte vidfogade

handlingar än även de bevis i övrigt, som fattigvårdsstyrelsen vill

åberopa.

2 mom. Har anmaning gjorts hos ett fattigvårdssamliälle, men anledning

sedermera yppats, att understödstagaren äger hemortsrätt inom annat

fattigvårdssamliälle, må talan föras mot detta samhälle, ändå att anmaning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248. ‘

hos dess fångvårdsstyrelse ej föregått. Talan utan föregående anmaning

må ock föras, därest vid förhör enligt 52 § eller eljest upplysning

icke vunnits, vilket samhälle ersättnings- eller försörjningsskvldigheten

åligger. .....

Fångvårdsstyrelse, som utan föregående anmaning anhangiggor talan,

har att vid ansökningen foga de uppgifter, som jämlikt 53 § skola innehållas

i anmaning, samt, där så ske kan, de handlingar, som enligt samma

paragraf skola medfölja denna.

55 §.

Talan, som i 54 § sägs, skall anhängiggöras inom ettlmndratjugu dagar,

efter det fattigvård, för vilken rätt till ersättning förefinnes, börjat utgå,

eller gottgörelse för sådan vård av den sökande fattigvårdsstyrelsen utgivits

till annan, som i dess ställe eller mot dess ansvarsförbindelse lämnat

vården. Yäckes ej talan inom sådan tid, skall rätten till ersättning för

fattigvårdskostnad, som utgivits mer än ettlmndratjugu dagar före det

ansökningen hos Konungens befallningshavande gjordes, anses förfallen.

Yad sålunda stadgats gäller ej för det fall, att fångvårdsstyrelse, hos

vilken anmaning gjorts enligt 53 §, förklarat sig till alla delar godkänna

kravet, men ersättning sedermera ej lämnats.

56 §.

1 mom. Konungens befallningshavande hör över ansökningen fattigvårdsstyrelsen

i det eller de samhällen, mot vilka kravet riktas eller som

eljest kunna antagas vara ersättningsskyldiga, samt införskaffar genom

parterna eller låter själv införskaffa den ytterligare utredning, som må

vara behövlig för målets prövning.

Har fattigvårdssamhälle försummat iakttaga vad i 54 § 1 mom. föreskrives

angående de handlingar, som skola fogas vid ansökningen, äger

Konungens befallningshavande föreskriva viss tid, inom vilken det försummade

skall fullgöras, vid äventyr, om det underlåtes, att ansökningen icke

upptages till vidare behandling.

Konungens befallningshavande äger jämväl förelägga part att inkomma

med upplysningar, förklaringar eller yttranden vid äventyr att målet avgöres

i befintligt skick.

2 mom. Finnes anledning till antagande, att den nödställde har hemortsrätt

inom fattigvårdssamhälle i annat län, överlämnas målet till handläggning

av Konungens befallningshavande därstädes.

3 mom. Fattigvårdssamhälle, vilket i mål, som i denna paragraf avses,

förpliktats att utgiva ersättning för fattigvårdskostnad, åligger tillika att å

utdömda belopp samt å belopp, varom parterna i utslaget må ha^ a hänvisats

att i brist av åsämjande föra särskild talan och som avse vård

under tiden till och med dagen för Konungens befallningshavandes utslag,

gälda ränta efter fem för hundra om året från ingången av kalenderkvar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 248.

talet näst efter det, då kostnaden utgavs, till dess betalning sker, dock

att ränta icke i något fall utgår för tiden före ingången av kalenderkvartalet

näst efter dagen för delgivning av den till Konungens befallningshavande

i målet ingivna ansökningen.

57 §.

Har fattigvårdssamhälle -— — — avhämta honom.

Hemsändning, som — — — leva åtskilda.

Yppas i fråga om hemsändning olika meningar mellan vederbörande

fattigvårdsstyrelser, eller bestrider understödstagaren eller, där han ej själv

kan tillvarataga sin rätt, sådan honom närstående person, som i nästföregående

stycke av denna paragraf sägs, att hemsändning får ske, må sådan

ej äga rum, utan att Konungens befallningshavande, efter det vederbörande

blivit hörda och erforderlig utredning införskaffats, därtill lämnat

tillstånd; och gäller om behandling av sådant mål vad i 56 § 1 mom.

3 stycket sägs.

Hemortssamhälle är — — — är erforderlig.

58 §.

1 mom. Där allmän anstalt eller inrättning jämlikt gällande föreskrifter

åt någon lämnat underhåll och vård, varför den vill erhålla ersättning av

fattigvardssamhälle, som i egenskap av vistelsesamhälle eller hemortssamhälle

är pliktigt att sörja därför, skall anstalten eller inrättningen utan

uppskov bevisligen underrätta fattigvårdsstyrelsen i samhället om tiden

för vårdens början. Har ansvarsförbindelse från styrelsen icke lämnats

för ifrågavarande vard, skall samtidigt göras uttrycklig förfrågan om samhället

är villigt att utgiva ersättning för vården.

Talan mot visst fattigvårdssamhälle angående ersättning, som nu sagts,

anhängiggöres hos Konungens befallningshavande. Sådan talan skall

väckas inom etthundratjugu dagar från det vården börjat utgå, vid äventyr,

om det försummas, att rätt till ersättning för vård, som lämnats

mer än etthundratjugu dagar före det ansökningen hos Konungens befallningshavande

gjordes, skall anses förfallen.

Yad sålunda stadgats angående tiden för väckande av talan hos Konungens

befallningshavande gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse

lämnat ansvarsförbindelse för vården eller i anledning av förfrågan, som i

1 stycket sägs, förklarat sig villig att till alla delar utgiva ersättning därför.

2 mom. I fråga om det belopp, varmed ersättning för lämnad vård

skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

3 mom. Vid anhängiggörande av talan, som i denna paragraf avses,

bör anstalten eller inrättningen, där så ske kan, meddela sådana upplysningar,

som skola upptagas i protokoll, varom i 52 § förmäles; och gäller

om målets behandling vad i 56 § 1 mom. 1 och 3 styckena sägs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

9

I fråga om fattigvårdssamhälles skyldighet att gälda ränta skall vad i

56 § 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

4 mom. Vad nu stadgats skall i tillämpliga delar äga giltighet för

det fall att offentlig myndighet åt någon lämnat underhåll och vård, varför

fattigvårdssamhälle är pliktigt att giva ersättning.

59 §.

Gottgörelse av landsting för vårdkostnad, varom i 40, 41 och 42 §§

förmäles, skall sökas före utgången av året efter det då kostnaden av

fattigvårdssamhället utgivits, vid äventyr, om det försummas, att rätt till

gottgörelse för den kostnad skall anses förfallen. Har fråga om skyldighet

att vidkännas kostnaden varit föremål för tvist mellan fattigvårdssamhällen

eller talan mot enskild eller har ansökning gjorts om gottgörelse för kostnaden

från staten, skall talan väckas före utgången av året efter det, då

Konungens befallningshavandes utslag eller beslut i ersättningsfrågan vunnit

laga kraft mot samhället eller, om utslaget eller beslutet överklagats,

efter det då kammarrättens utslag blivit fattigvårdsstyrelsen delgivet.

Vid ansökningen skola fogas följande handlingar:

a) avskrift av protokoll över förhör enligt 52 §;

b) specificerad uppgift å fattigvårdskostnaden med angivande särskilt

för varje understödstagare av tiden för utbetalningen och för vård, för

vilken ersättning yrkas, samt de grunder, efter vilka den begärda gottgörelsen

beräknats; skolande uppgiften, där den ej åtföljes av behöriga

verifikationer, vara till riktigheten styrkt av fattigvårdsstyrelsens ordförande

eller kassaförvaltare; samt

c) utredning rörande de personers hemortsrätt, ansökningen gäller, samt

redogörelse för de åtgärder, som må hava vidtagits för utbekommande

av ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av staten eller enskild

person, därvid i berörda hänseenden meddelade utslag eller beslut böra

bifogas.

Därest gottgörelse helt eller delvis vägras för vårdkostnad, som här

sägs, äger fattigvårdsstyrelsen att, med bifogande i avskrift av ansökningshandlingarna,

hos Konungens befallningshavande föra talan om utfående

av den sökta gottgörelsen. Sådan talan skall, vid äventyr, som i 1 stycket

sägs, väckas inom etthundratjugu dagar från det meddelande erhölls om

landstingets beslut; och gäller om målets behandling i motsvarande tillämpning

vad i 56 § 1 mom. stadgas.

60 §.

1 mom. För fattigvård — — — av staten.

2 mom. Har, efter — — -— såsom fattigvård.

Dylik gottgörelse utgår dock endast, om fattigvården meddelats, innan

någon av ifrågavarande personer återvänt till samhället eller omedelbart

därefter. Därest hemortssamhället fått ersätta av annan utgiven fattig
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 248.

vård, er hålles gottgörelse endast så vitt berörda tid av tre år förflutit,

innan hemortssamhället antingen mottagit anmaning, som i 53 § sägs,

eller, i de fall, då enligt 54 § 2 mom. talan om ersättning för utgiven

fattigvård må föras utan föregående anmaning, erhållit del av den till Konungens

befallningshavande i målet ingivna ansökning.

3 mom. Gottgörelse, som — — — enskild person.

Fattigvård, som omförmäles i 50 § 2 mom., gottgöres av staten endast

för det fall, att understödstagaren icke är svensk medborgare.

4 mom. I fråga om det belopp, varmed gottgörelse för lämnad vård

skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

63 §.

Har fattigvårdssamhälle — — — — — — — till eftergift.

Har någon, som — — — — — är sagd.

I fråga om det belopp, varmed ersättning för lämnad vård skall enligt

denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 62 och 63 §§ ävensom

om utgivande av försörjningsbidrag, som i 66 § sägs, anhängiggöres hos

Konungens befallningshavande i länet. Vid ansökningen skola fogas de

uppgifter, som jämlikt 53 § skola innehållas i anmaning, samt, där så

ske kan, de handlingar, som enligt samma paragraf skola medfölja denna;

och gäller om målets behandling i motsvarande tillämpning vad i 56 § 1

och 2 mom. stadgas.

81 §.

1 mom. År någon missnöjd med Konungens befallningshavandes utslag

i mål om fullgörande av försörjningsplikt, eller om hemsändning eller om

ersättning för fattigvårds- eller hemsändningskostnad eller i mål, som

omförmälas i 78 § 1 och 2 mom., må han däröver anföra besvär hos

kammarrätten; dock må talan hos kammarrätten ej föras allenast beträffande

ränta å fattigvårdskostnad eller kostnader i målet hos Konungens

befallningshavande.

Besvären skola — — — eget utlåtande.

2 mom. År utslaget — — — — föreskriven ordning.

3 mom. Har mål, som — — — dess helhet.

4 mom. Konungens befallningshavandes — — — anfordran tillhandahållas.

5 mom. Yad i — — — avses i 61 § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927; därvid dock skall iakttagas,

att belopp, som avses i 51 § 2 stycket, må fastställas före nämnda dag;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

11

att vad i denna lag stadgas angående ersättning för fattigvård icke skall

tillämpas i fråga om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, utan

skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet;

att bestämmelserna om ränta å fattigvårdskostnad icke skola gälla i fråga

om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, eller för vilken fattigvårdssamhälle

förpliktats att utgiva ersättning i mål, däri ansökning inkommit

till Konungens befallningsliavande före den 1 januari 1927; samt

att i annan lag eller författning förekommande hänvisning till de paragrafer

i lagen om fattigvården, som genom denna lag ändras, skall avse

deras vid varje tid gällande lydelse, med iakttagande av vad i dessa övergångsbestämmelser

sägs.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (ur 361)

om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 65 §, 68 § 2 mom., 70 och 84 §§ i lagen

den 6 juni 1924 om samhällets barnavård skola i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

65 §.

I avseende — — — — och kommun.

1 avseende å skyldighet att erlägga ränta å kostnad för omhändertaget

barn gäller i tillämpliga delar vad för motsvarande fall är stadgat i 56 §

3 mom. i lagen om fattigvården.

68 §.

2 mom. För kostnaden — — —- barnets föräldrar.

Anspråk på — — — de sina.

Make, som ■— — — för barnet.

Har barn — — — för barnet.

I fråga om det belopp, varmed ersättning för kostnad för omhändertaget

barn skall enligt detta moment utgå, gäller i tillämpliga delar vad för

motsvarande fall är stadgat i 51 § i lagen om fattigvården.

70 §.

Talan om — — -—- — — — — — -— — — — —-i länet.

Om den — •—- — — — — — — —- — — — han finnes.

I fråga om de uppgifter och handlingar, vilka skola fogas vid ansökning,

som här avses, samt i fråga om målets behandling skall vad i 67 §

i lagen om fattigvården stadgas äga motsvarande tillämpning.

84 §.

1 mom. Är någon missnöjd med länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget barn eller angående skyldighet

att ansvara för sådan kostnad,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 248.

b) fastställelse av eller jämkning i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller kvarhållande av

arbetsskyldig å anstalt eller i arbete, eller

e) gottgörelse av staten jämlikt 63 §,

må han däröver anföra besvär hos kammarrätten; dock må talan hos

kammarrätten ej föras allenast beträffande ränta å kostnad för omhändertaget

barn eller kostnader i målet hos länsstyrelsen.

Besvären skola — — — eget utlåtande.

2 mom. År utslaget — — — — — — — föreskriven ordning.

3 mom. Bestämmelserna i — — — denna lag.

4 mom. Över kammarrättens — — — klagan föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

Stockholm den 21 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.