Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fiskerätt m. m. i vissa kronan förbehållna, ovan odling sgränsen belägna vattenområden i Västerbottens län samt i ärendet väckta motioner.

1926-05-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:257, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fiskerätt m. m. i vissa kronan förbehållna, ovan odling sgränsen belägna vattenområden i Västerbottens län samt i ärendet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 257.

Nr 257.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1926.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående fiskerätt m. m. i vissa kronan förbehållna,

ovan odling sgränsen belägna vattenområden i Västerbottens

län samt i ärendet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 29 januari 1926 avlåten proposition, nr 69, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

dels att med avseende å rätten till fiske uti vissa i statsrådsprotokollet avsedda,

vid avvittringen inom Sorsele, Dorotea, Stensele-Tärna och Vilhelmina

avvittringslag av Västerbottens län för kronans räkning undantagna vattenområden,

må, utan hinder av vad avvittringsutslagen i laga kraftvunna

delar innehålla häremot stridande, så anses som om nämnda områden icke

förbehållits kronan,

dels att uppgrundningar inom dylikt vattenområde må för jordbruksändamål

avgiftsfritt nyttjas av ägarna (innehavarna) av de fastigheter, vilka uppgrundningarna

skulle tillfallit, därest området icke förbehållits kronan,

dels ock att vad sålunda sagts må gälla jämväl beträffande inom Dorotea

avvittringslag fallande del av Saxälven, som i avvittringshandlingarna redovisats

såsom kronopark.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två i anledning

av Eders Kungl. Maj:ts förenämnda proposition väckta likalydande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 257.

9

motioner, nämligen nr 231 i första kammaren samt nr 354 i andra kammaren,

vari hemställts, att riksdagen ville för sin del antaga följande förslag

till

Lag

om rätten till vissa vatten i övre delen av Yästerbottens län.

Härigenom förordnas som följer:

I avseende å de områden av Yästerbottens läns lappmark, beträffande vilka

Konungens befallningshavande meddelat avvittringsutslag efter utgången av

år 1915, skall, utan hinder av vad avvittringsutslagen och avvittringsakterna

innehålla häremot stridande, till varje vid avvittringen särskilt utbrutet

område, som ligger vid vatten, höra den del av vattenområdet jämte däri

befintliga holmar, som är närmast det utbrutna områdets strand. Där

vid avvittringen byalag, enstaka hemman eller nybygge uppdelats i två

eller flera ägolotter, skall iakttagas, att byalaget, hemmanet eller nybygget

tillkommande vattenområde skall anses såsom samfällighet för samtliga

ägolotter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1927.

Samma dag upphör att gälla det i avvittringsutslagen givna medgivandet,

att hemmansägare eller åbo, som på grund därav, att vid avvittringen

vattendrag undantagits för kronans räkning, skulle mista den fiskerätt, honom

eljest tillkommit, skulle äga att utan avgift tills vidare begagna sig av den

fiskerätt i samma vattendrag, vilken före avvittringen tillkommit innehavaren

av den av honom brukade fastigheten.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av förevarande fråga torde i

korthet få anföras följande.

Frågan rör efterskänkande av kronans rätt till vissa vattenområden i

Västerbottens län ovan odlingsgränsen, vilka vattenområden vid verkställd

avvittring undantagits för kronans räkning. Området ovan odlingsgränsen

i sagda län omfattar hela Tärna socken samt delar av Sorsele, Stensele,

Vilhelmina och Dorotea socknar.

Bestämmelse om förbehåll för kronan vid avvittring i Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker finnes upptagen i § 7 i avvittringsstadgan den

30 maj 1873. Enligt denna bestämmelse förbehålles kronan, utom annat,

varom nu ej är fråga, rätt till de på kronomarker och inom kronohemman

och boställens områden befintliga större strömfall, som till farleders öppnande,

sjöars uttappning, ovanför belägna ägors befrielse från översvämningar

med mera dylikt kunna användas, och bör av kringliggande mark

nödigt utmål därtill avsättas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 257.

Under åberopande av denna bestämmelse hava i upprättade avvittringsförslag,

vilka i dessa delar fastställts, för kronans räkning undantag^ ett

antal strömfall jämte utmål för strömfall och dammfästen. Därjämte hava

emellertid också i avvittringsförslagen för kronans räkning undantagits

samtliga inom avvittringslagen belägna större vattendrag, nämligen inom

Vilhelmina avvittringslag Vojmån och Ångermanälven, tillhopa 13,591.0 2

hektar, inom Stensele-Tärna avvittringslag Ume älv med bi vattendrag,

tillhopa 23,533.3 7 hektar, inom Sorsele avvittringslag Vindeln, Tjulån och

Juktan, tillhopa 11,741.5 3 hektar, samt inom Dorotea avvittringslag Korpån,

441.9 3 hektar. Inom Dorotea avvittringslag har visst ytterligare undantag

för kronans räkning gjorts, i det inom avvittringslaget fallande del av

Saxälven, innefattande jämväl vattenområden vid enskilda hemmans stränder,

upptagits såsom kronopark. Det är dessa inom Vilhelmina, Stensele-Tärna,

Sorsele och Dorotea avvittringslag gjorda undantag för kronans räkning av

inom avvittringslagen fallande större vattendrag, som den nu förevarande

frågan gäller.

Skälet för undantagande av berörda vattenområden var, att det ansågs

kunna vara med hänsyn till framtida vattenregleringar av vikt, att även

där »större strömfall» icke kunde anses finnas, vattnet med tillhörande

grund förbehölles kronan.

Av viss anledning framlades genom proposition för 1916 års riksdag

frågan om fastställelse av ifrågavarande avvittringar. Samtidigt upptogs

till skärskådande frågan om fastighetsinnehavarnas vattenrätt, i vilket

avseende bland annat lantmäteristyrelsen ifrågasatt ett undanröjande helt

och hållet av ifrågavarande vattenundantag, under det att kammarkollegium

motsatt sig ett sådant undanröjande. I propositionen föreslogs i

detta avseende, att befolkningen skulle få tillsvidare bibehålla sin dittillsvarande

fiskerätt, vilket bifölls av riksdagen. Bestämmelser i sådant syfte

utfärdades därefter av Kungl. Maj:t genom brev den 21 juni 1916 och

äga fortfarande giltighet.

Sedan avvittringarna därefter av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställts,

anfördes av enskilda sakägare besvär över avvittringsutslagen i

vad de avsågo de gjorda vattenundantagen för kronans räkning, varvid

dock vissa klagande begränsade sin talan till fiskerätten. Regeringsrättens

första utslag i dylika mål meddelades den 26 oktober 1919 och innebar

bifall till besvären; senare utslag ha gått i samma riktning. Vissa sakägare

underläto emellertid att klaga och andras talan avvisades av formella

skäl. Härigenom hava alltså bland sakägarna uppstått tre grupper: Den

första har återvunnit full vattenrätt, den andra fiskerätt och den tredje,

som ej klagat, äger jämlikt brevet den 21 juni 1916 viss fiskerätt.

På grund av det otillfredsställande sakernas tillstånd, som sålunda uppkommit,

hava åtskilliga förslag väckts om åvägabringande av rättelse

härutinnan.

Sammanfattade i allra största korthet te sig de olika meningar, som gjort

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 257.

11

sig gällande i förevarande fråga, sålunda: Vattenfallsstyrelsen anser, att

vatten- och även fiskerätten bör bibehållas i kronans hand. Kammarkollegium

och domänstyrelsen anse, att vederbörande strandägare böra utan avgift

för all framtid bekomma samma rätt till fiske, som skulle tillkommit

dem, därest ifrågavarande vattenområden icke blivit undantagna för kronans

räkning, dock med skyldighet att utan anspråk på gottgörelse tåla skada

eller intrång, som i avseende å Asket föranledes av verkställd vattenreglering

eller utbyggande av strömfall. Länsstyrelsen och lantmäteristyrelsen åter

hålla före, att kronan bör avstå från vattenrätten helt och hållet, alltså såväl

Askerätt som vattenrätt i övrigt. Lantmäteristyrelsens förslag avser

också viss reglering av förhållandet vattenrättsägarna emellan. Departementschefen

har icke velat helt och hållet efterskänka kronans rätt men

tillstyrker full Askerätt samt rätt till uppgrundningar för jordbruksändamål.

Motionerna ansluta sig till lantmäteristyrelsens förslag.

Departementschefen framhåller, att de förhållanden, som i förevarande

avseende uppstått för ortsbefolkningen, te sig oegentliga, särskilt beträffande

de vattenområden, däri vissa strandägare genom besvär bevarat sin rätt

obeskuren till vatten och Aske, under det att deras grannar sakna bådadera.

Departementschefen har ock ansett visst fog föreligga för lantmäteristyrelsens

uttalande, att det icke må anses lämpligt, att en för hemmanen

så viktig rätt som den, varom här är fråga, blir beroende av om

den tillfällige innehavaren eller ägaren besvärat sig i ämnet, helst som

betydelsen av frågan knappast kan hava stått klar för Aertalet. I fråga

om 1916 års riksdags ståndpunkt till frågan — nämnda riksdag synes hava

utgått från att någon rubbning till kronans nackdel icke skulle ske beträffande

ifrågavarande vattenundantag — har departementschefen tillika

funnit, att frågan numera kunde anses hava kommit i ett väsentligt

förändrat läge, sedan regeringsrätten i de fall, besvär mot vattenundantagen

anförts, undanröjt desamma och därmed också i princip

underkänt rättsgrunden därför. Emellertid har departementschefen det

oaktat funnit en avgörande betänklighet mot helt efterskänkande av kronans

rätt ligga däri, att detta skulle medföra, att kronan — om och när

vattenreglering för dess räkning komme att ske, därvid de till förevarande

vattenområden hörande strömfall komme att ingå eller varigenom de indämdes

— skulle hava att för desamma utgiva synnerligen avsevärda ersättningar.

Departementschefen hänvisar härutinnan till det av vattenfallsstyrelsen

överslagsvis beräknade värdet, 200,000 till 300,000 kronor, å

de strömfall, som skulle ingå i vattenundantagen.

För egen del vill riksdagen givetvis icke helt underkänna betydelsen av

berörda för departementschefen utslagsgivande betänklighet. Det torde

emellertid i detta sammanhang böra framhållas, att vattenfallsstyrelsen

själv betonat, att man vid värdesättningen av sådana strömfall, varom

här vore fråga, mest har att röra sig på gissningarnas område. Det kan

ock anföras, att, enligt länsstyrelsens i Västerbotten län mening, man

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 257.

med säkerhet kunde utgå ifrån att inom ifrågavarande vattendrag icke

funnes något som helst strömfall, som lämpligen kunde användas till

kraftkälla av någon betydelse. Jämväl motionärerna förutsätta, att några

strömfall av betydelse icke finnas inom vattenområdena.

Vid övervägande av detta spörsmål har riksdagen emellertid ansett

de skäl, som tala för att helt efterskänka kronans ifrågavarande rätt,

väga tyngst. Riksdagen vill därvid särskilt understryka, icke blott att dessa

vattenundantag skett utan stöd av bestämmelser i avvittringsstadgan och

således utan laglig grund, utan även att — såsom lantmäteristyrelsen

antytt — genom vattenundantagen för vederbörande hemman uppstått

förhållanden, som snart sagt torde strida mot själva begreppet hemman.

Onekligen synes det vara i och för sig mindre tilltalande för rättskänslan

och såvitt möjligt böra undvikas, att statsmakterna hålla på en rätt, som

har sådant ursprung och dylik innebörd. Det synes riksdagen, som om

detta borde föranleda till ett bedömande av spörsmålet från en något

annan synpunkt än om det gällde att pröva en vanlig billighetsfråga,

där det blott rör sig om att värdesätta ömmande omständigheter. Härtill

kommer, att med den av departementschefen föreslagna lösningen kvarstår

— om ock på ett mindre påfallande sätt — det synnerligen otillfredsställande

förhållandet, att de ursprungligen likaberättigade sakägarna

skulle komma att äga olikartade rättigheter. På sätt i motionerna påpekats

synes också med denna lösning kunna komma att råda oklarhet

rörande vissa rättsförhållanden. Riksdagen delar därför den i motionerna

uttalade uppfattningen, att den ordning och reda, som är önskvärd beträffande

en av staten ledd jorddelningsförrättning, icke med Eders Kungl.

Maj:ts förslag helt vinnes.

På skäl, som framgår av det anförda, har riksdagen kommit till den

bestämda uppfattningen, att det i motionerna framlagda förslaget innebär

den lämpligare lösningen av förevarande fråga.

Riksdagen får därför anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl.

Maj:ts förevarande proposition och med bifall till motionerna I: 231 och

II: 354 för sin del antagit följande

Lag

om rätten till vissa vatten i övre delen av Västerbottens län.

Härigenom förordnas som följer:

I avseende å de områden av Västerbottens läns lappmark, beträffande

vilka Konungens befallningshavande meddelat avvittringsutslag efter utgången

av år 1915, skall, utan hinder av vad avvittringsutslagen och

avvittringsakterna innehålla häremot stridande, till varje vid avvittringen

särskilt utbrutet område, som ligger vid vatten, höra den de] av vatten
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 257.

13

området jämte däri befintliga holmar, som är närmast det utbrutna områdets

strand. Där vid avvittringen byalag, enstaka hemman eller nybygge

uppdelats i två eller flera ägolotter, skall iakttagas, att byalaget, hemmanet

eller nybygget tillkommande vattenområde skall anses såsom samfällighet

för samtliga ägolotter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1927.

Samma dag upphör att gälla det i avvittringsutslagen givna medgivandet,

att hemmansägare eller åbo, som på grund därav, att vid avvittringen

vattendrag undantagits för kronans räkning, skulle mista den fiskerätt,

honom eljest tillkommit, skulle äga att utan avgift tills vidare begagna

sig av den fiskerätt i samma vattendrag, vilken före avvittringen tillkommit

innehavaren av den av honom brukade fastigheten.

Stockholm den 21 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.