Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inordnande i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. under ändrat namn av statens pensionsanstalt av vissa grupper av befattningshavare jämte i ämnet väckta motioner.

1926-05-26 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:260, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inordnande i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. under ändrat namn av statens pensionsanstalt av vissa grupper av befattningshavare jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 260.

1

Nr 260.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1926.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående inordnande i statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. fl. under ändrat namn

av statens pensionsanstalt av vissa grupper av befattningshavare

jämte i ämnet väckta motioner.

(Bankoutskottets utlåtande nr 50.)

Till Konungen.

Under elfte huvudtiteln av den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

hade Eders Kungl. Maj:t, i avbidan på propositioner i

vederbörande ämnen, under nedannämnda punkter föreslagit riksdagen:

under punkt 12: att i riksstaten beräkna det ordinarie förslagsanslaget

till statens andel i kostnaden för pensionering av lasarettsläkare till 15,000

kronor;

under punkt 14: att i riksstaten under elfte huvudtiteln beräkna ett ordinarie

anslag av 157,276 kronor till bidrag till pensionering av änkor och barn

efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.; samt

under punkt 16: att i riksstaten för budgetåret 1926—1927 under elfte

huvudtiteln såsom bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare

m. fl. beräkna ett ordinarie förslagsanslag å 55,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 25

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 samt. Nr 260. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 260.

februari 1926 dagtecknad proposition nr 198, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

må erhålla ändrat namn av statens pensionsanstalt;

dels bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att för beredande av rätt till delaktighet i

nämnda pensionsanstalt för de av föredragande departementschefen i ovanberörda

statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1926

därtill förordade grupper av befattningshavare vidtaga ändring av det för

pensionsanstalten gällande reglementet i huvudsaklig överensstämmelse med

ett såsom bilaga till samma statsrådsprotokoll fogat förslag;

dels, med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln uppförda

ordinarie förslagsanslaget till statens andel i kostnaden för pensionering

av lasarettsläkare, under samma huvudtitel och rubriken: statens andel

i kostnaden för pensionering av vissa överåriga lasarettsläkare uppföra ett

ordinarie förslagsanslag av 15,000 kronor;

dels i riksstaten med oförändrat belopp uppföra det nu under nämnda

huvudtitel upptagna ordinarie anslaget till bidrag till pensionering av änkor

och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.

å 157,276 kronor;

dels ock, med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln och

rubriken: bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare m. fl.

upptagna ordinarie förslagsanslaget, under samma huvudtitel och rubriken:

bidrag till kostnaderna för pensionering av vissa i statens pensionsanstalt

inordnade grupper av befattningshavare uppföra ett extra förslagsanslag av

43.000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen två likalydande motioner

(1:285 och 11:413), i vilka hemställts, »att riksdagen måtte, vid behandlingen

av frågan om inordnande i statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. av vissa grupper av befattningshavare, besluta sådana

ändringar i anstaltens reglemente, som möjliggöra, för erhållande av erforderlig

tjänstgöringstid, en sammanräkning av dels lärartjänstgöring vid olika

skolor dels, beträffande folkhögskolorna, lärarinne- och husmoderstjänstgöring

vid dessa skolor»; samt en motion (11:288), vari yrkats dels att riksdagen

ville med ändring av vad som i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslagits

bestämma, att pensionsunderlagen för föreståndare, lärare och lärarinnor

vid dövstumskolorna skola utgöras av 3A utav utgående löner, dock högst

6.000 kronor, och att vissa i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt

intagna övergångsstadganden alltjämt må få äga giltighet, dels ock att riksdagen

ville besluta, att delaktighet i statens pensionsanstalt måtte beredas

även dövstumpastorer, med tjänsten såsom uteslutande sysselsättning för

dem själva, samt för deras änkor och barn och att med hänsyn tagen till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 260.

i motionen angivna för dövstumpastorer utgående löner pension måtte beredas

dem efter enahanda grunder som dövstumlärare.

Riksdagen har ansett sig kunna i huvudsak bifalla de förslag, som av

Eders Kungl. Maj:t framlagts i förevarande proposition. Då statens anstalt

för pensionering av folkskollärare m. fl. härigenom får sitt verksamhetsområde

utsträckt till åtskilliga nya befattningshavargrupper av skilda slag, har

riksdagen i likhet med föredragande departementschefen funnit lämpligt att

anstaltens benämning ändras till statens pensions anstalt. Den förändrade

benämningen torde böra tillämpas från och med den 1 juli 1926.

Eders Kungl. Maj :ts förslag beträffande pensionsrätt för föreståndare och föreståndarinnor

vid fattigvårds- och harnavårdsanstalter samt personal vid vissa

övriga vårdanstalter ansluter sig till de önskemål, som uttalats av 1925 års

riksdag, och har —- frånsett viss detaljanmärkning, till vilken riksdagen i det

följande återkommer — icke givit anledning till erinran.

Vad angår förslaget om pensionsrätt för vissa läkare, har riksdagen funnit

behovet av förbättrad pensionering för lasarettsläkare vara uppenbart. Likaså

anser riksdagen det vara påkallat, att en ordnad pensionering åvägabringas

för läkare vid tuberkulossjukvårdsanstalter. Riksdagen har ock ansett sig

böra medgiva, att staten för denna frågas lösning lämnar sin medverkan i

huvudsak enligt de grunder, som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits. Beträffande

tuberkulossjukvårdsanstalternas läkare omfattar Eders Kungl. Majrts förslag —

frånsett livförsäkringsbolagens sanatorieförenings anstalt —• allenast överläkare

vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter, som avses i stadgan för tuberkulossjukhus

och som ägas samt helt eller delvis underhållas av landsting

eller stad, som ej deltager i landsting. Inom riksdagen har ifrågasatts pensionsrättens

utsträckning jämväl till överläkare vid statsunderstödda kustsanatorier,

vilka äro underkastade tuberkulossjukhusstadgans bestämmelser men

icke ägas av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Riksdagen, som

finner goda skäl föreligga för beredande av pensionsrätt åt sistnämnda befattningshavare

enligt i huvudsak samma grunder, som föreslagits beträffande

överläkare vid svenska livförsäkringsbolags sanatorieförenings sanatorium, har

likväl ansett sig icke böra besluta pensionsrättens utsträckning till nu angivna

befattningar utan närmare utredning angående de särskilda villkor och övergångsstadganden

m. m., som må erfordras beträffande ifrågavarande befattningar.

Riksdagen har emellertid ansett sådan utredning böra verkställas

genom Eders Kungl. Maj:ts försorg; och torde, om anledning därtill förefinnes,

förslag i ämnet böra föreläggas nästkommande års riksdag.

Enligt förslaget skulle lasarettsläkarnas pensionskassa indragas i pensionsanstalten

den 1 juli 1926, dock att härmed icke skulle följa någon ändring

i delägarnas rättigheter och skyldigheter före ingången av år 1927. Eders

Kungl. Maj:ts förslag medför, att medicinalstyrelsen efter den 1 juli 1926 får rätt

att medgiva lasarettsläkare anstånd med avgång ur tjänst vid uppnådd pen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 260.

sionsålder. Riksdagen vill erinra, att 1925 års riksdag i anledning av väckta

motioner bemyndigade Eders Kungl. Maj:t (riksdagens skrivelse nr 44) att under

vissa villkor medgiva anstånd med avsked för lasarettsläkare. Då detta bemyndigande

emellertid utgår med juni månad 1926 och enligt vad riksdagens

vederbörande utskott inhämtat skyldighet att avgå ur tjänst på grund av

uppnådd åldersgräns för en lasarettsläkare inträder den 1 juli 1926, har det

ansetts erforderligt, att Eders Kungl. Maj:t bemyndigas att under de förutsättningar,

som avsågos i nyssnämnda riksdagsskrivelse, bevilja anstånd med

avsked tills vidare, intill dess frågan om kvarstående i tjänst kan prövas i

den ordning, som efter den 1 juli 1926 skulle bliva gällande. Riksdagen

anmäler i det följande beslut härutinnan.

I detta sammanhang vill riksdagen erinra, att enligt bestämmelse i § 18

mom. 2 av pensionsanstaltens reglemente må, där ej annorlunda stadgas i

de för vederbörande befattning gällande särskilda bestämmelserna, befattningshavare,

som uppnått pensionsåldern, på i nämnda bestämmelser angivna

villkor av huvudmannen tillåtas kvarstå i befattningen, därest och så

länge han prövas kunna på ett tillfredsställande sätt sköta tjänsten, dock

icke längre än under fem år. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle sådant

tillstånd till kvarstående i tjänst beträffande läkare kunna meddelas efter

medgivande av medicinalstyrelsen. Riksdagen anser emellertid, att anstånd

med avsked varken beträffande lasaretts- eller tuberkulossjukhusläkare bör

kunna medgivas för längre tid än högst två år utöver uppnådd pensionsålder.

Föreskrift härom lärer böra intagas bland de särskilda bestämmelserna

under kap. VI i pensionsanstaltens reglemente.

Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande indragning av lärarnas vid elementarläroverken

nya änke- och pupillkassa samt förbättring av pensionerna för delägare

i nämnda kassa m. m. har riksdagen ansett sig böra i huvudsak bifalla.

Beträffande mom. 3 och 4 av övergångsstadgandena till det ifrågasatta kap.

IX vill riksdagen emellertid erinra, att 1925 års riksdag (skrivelse nr 11 A,

punkt 8) förklarat hinder icke möta för att till pensionsberättigade efterlevande

efter delägare i kassan finge under år 1926 utgå, utöver pensionsförmåner

enligt gällande bestämmelser, ett belopp beräknat för ensam änka

till 200 kronor och för övriga efterlevande i proportion därtill. Den sålunda

medgivna provisoriska förhöjningen skulle nu komma att ersättas av de i

nyssnämnda moment av övergångsstadgandena angivna förmånerna. Då

dessa förmåner skulle utgå från och med den 1 juli 1926, torde föreskrift

böra meddelas om den provisoriska förhöjningens upphörande från nämnda

tidpunkt.

Beträffande mom. 5 och 6 av övergångsstadgandena till ifrågavarande

kap. IX har riksdagen icke kunnat undgå att finna, att däri innefattade

förslag rörande en särskild pensionsregleringsfond skulle medföra en tämligen

invecklad förvaltning. Riksdagen har ock haft under övervägande, huruvida

icke eu förenkling härutinnan skulle kunna åstadkommas. Den före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 260. o

slagna pensionsregleringsfonden skulle enligt förslaget användas dels till

utfyllnad av pensioner, som på grund av befattningshavares tillträde till

tjänst efter uppnådda 32 år ej kunna enligt de allmänna reglerna utgå med

fulla belopp utan skola beräknas försäkringstekniskt enligt § 34 mom. 1 b)

av reglementet, dels ock till täckande av kostnaderna för förhöjning av

familjepensionsunderlagen vid en blivande lönereglering för ifrågavarande

personal. De gjorda beräkningarna synas giva vid handen, att kassans tillgångar

äro fullt tillräckliga för båda dessa ändamål.

Enligt vad riksdagen inhämtat har hittills vunnen erfarenhet beträffande

efterlevande till folkskollärare visat, att försäkringsteknisk beräkning av pensionerna

endast i undantagsfall förekommer. Stadgandet i § 34 mom. 1 b)

synes sålunda beträffande dessa befattningshavare vara utan större betydelse.

Därest en utredning skulle giva vid handen, att föreskriften kan upphävas

beträffande denna delägargrupp, som är anstaltens ojämförligt största, vill

det synas, som om särskilda betänkligheter icke skulle möta att i enlighet

med vad skolöverstyrelsen hemställt upphäva den jämväl i fråga om de i

kap. IX avsedda befattningshavarna, även om det måhända skulle visa sig,

att föreskriften i dessa fall vore av något större betydelse. Riksdagen finner

för sin del önskvärt, att eu närmare undersökning verkställes beträffande

frågan, huruvida och i vad mån stadgandet i § 34 mom. 1 b) må kunna

upphävas med avseende å nu berörda och måhända även andra grupper av

delägare i pensionsanstalten.

Därest en sådan undersökning — vilken om möjligt synes böra slutföras

före den tidpunkt, då den ifrågasatta pensionsregleringsfonden enligt förslaget

skulle uppläggas — skulle visa, att bestämmelsen i fråga kan undvaras för

de i kap. IX avsedda lärargruppernas vidkommande, lärer det böra övervägas,

huruvida icke, oavsett om en lönereglering för dessa grupper inom

de närmaste åren kan komma till stånd eller ej, en särskild regleringsfond

må kunna undvikas och pensionsanstalten i stället övertaga änke- och pupillkassans

alla tillgångar med skyldighet att fullgöra de förpliktelser, som

enligt förslaget skulle åvila regleringsfonden i samband med eu kommande

lönereglering.

För den händelse emellertid den här berörda frågan icke skulle kunna

ordnas på sätt riksdagen antytt, vill det i varje fall synas, att det överskott,

som kan återstå i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, sedan de båda

i det föregående omförmälda ändamålen blivit tillgodosedda, bör tillfalla pensionsanstalten.

Något liknande har av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i fråga

om överskott i läsår ettsläkarnas pensionskassa.

Vad angår frågan om indragning av dövstumlärarnas pensionsanstalt och

därmed sammanhängande förslag, delar riksdagen den i statsrådsprotokollet

uttalade meningen, att en förbättring av pensionsvillkoren för flertalet delägare

i nämnda pensionsanstalt icke längre bör undanskjutas. Vidkommande

personal vid dövstumskolor har det, med hänsyn till önskvärdheten att un
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 260.

der nuvarande förhållanden beträffande dövstumundervisningsväsendet undvika

krav på reglering av tjänsterna, föreslagits, att ordinarie tjänst vid dövstumskola

skulle kunna inom viss tid utan reglering förenas med pensionsrätt

efter tjänstepensionsunderlag, ej överstigande 3A av de högsta delaktighetsbelopp,

som av skolöverstyrelsen föreslagits år 1922 och som avpassats efter

då gällande minimilöner i de högsta lönegraderna, Såsom framhållits dels

i förberörda motion 1: 288 och dels i eu till riksdagens vederbörande utskott

ingiven framställning från svenska dövstumlärarsällskapet, överensstämma

emellertid de lönebelopp, som sålunda skulle läggas till grund för pensionsunderlagens

bestämmande, icke med nu utgående minimilöner, enär vissa

löneförhöjningar ägt rum efter avgivandet av skolöverstyrelsens framställning

år 1922. Med avseende å denna fråga vill riksdagen framhålla, att enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag pensionerna till ifrågavarande befattningshavare

skulle beträffande de tilläggsförmåner, som må utgå å desamma, betraktas

såsom oreglerade. Vid bestämmandet av delaktighetsbelopp och därav beroende

tjänstepensionsunderlag torde alltså viss hänsyn böra tagas till delaktighetsbelopp

eller tjänstepensionsunderlag för jämförliga befattningshavare,

som erhålla oreglerade pensioner. Närmast till hands torde ligga en jämförelse

med delaktighetsbeloppen för den i dovstumlärarnas pensionsanstalt jämväl

delaktiga lärarpersonalen vid folkhögskolorna, Delaktighetsbeloppen för sistnämnda

personal äro nu följande:

för manlig föreståndare lägst kronor 5,000: — högst kronor 6,400: —

» kvinnlig » » » 4,200: — » » 5,000: —

» manlig lärare » » 4,500: — » » 5,200: —

» kvinnlig » » » 3,600: — » » 4,100: —

De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna delaktighetsbeloppen för dövstumlärarna

utgöra:

Denna jämförelse visar enligt riksdagens mening; att de föreslagna delaktighetsbeloppen

måste anses stå i skäligt förhållande till delaktighetsbeloppen

för motsvarande personal vid folkhögskolorna. Ett liknande resultat giver

en jämförelse med de oreglerade pensionsunderlagen för lärarpersonal vid

allmänna läroverk och folkskoleseminarier.

Med hänsyn till vad nu anförts har riksdagen ansett sig icke kunna medgiva

någon höjning av de föreslagna delaktighetsbeloppen, därest pensionerna

skola betraktas såsom oreglerade. Att å andra sidan höja delaktighetsbeloppen

till sådan nivå, att pensionerna kunna betraktas såsom nyreglerade,

och bestämma, att de skola så behandlas, synes riksdagen knappast

vara lämpligt, så länge den på dagordningen stående frågan om dövstum
-

för manlig föreståndare

» kvinnlig »

kronor 6,000: —

» 5,000: —

» 5,000: —

* 4,000: —

» manlig lärare

» kvinnlig »

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 2C>0.

undervisningsväsendets förstatligande ännu icke vunnit sin lösning samt

löne- och pensionsreglering ej heller ägt rum för lärarpersonal vid statliga

läroanstalter.

I nyssberörda motion 1: 288 liksom ock i nämnda framställning från

dövstumlärarsällskapet har förslag framställts om pensionering av dövstumpräster.

Riksdagen delar den i motionen uttalade uppfattningen om önskvärdheten

av att en pensionering för ifrågavarande befattningshavare kommer

till stånd; och synes detta lämpligen böra ske genom beredande av delaktighet

i statens pensionsanstaltåt sådana dövstumpräster, för vilka den ifrågavarande

befattningen utgör uteslutande eller huvudsaklig sysselsättning. Mot

förslaget skulle måhända kunna anföras, att ett ordnande av denna pensionsfråga

skulle kunna anstå i avvaktan på den väntade omorganisationen

av dövstumundervisningsväsendet i samband med föreslaget förstatligande

av detsamma. Enligt riksdagens mening är emellertid frågan av den vikt,

att ett längre uppskov om möjligt bör undvikas. Då riksdagen emellertid

av skäl, som ovan antytts i fråga om pensionering av läkare vid kustsanatorier,

funnit sig icke böra nu besluta i ämnet, har riksdagen ansett sig

böra anhålla, att utredning i frågan verkställes genom Eders Kungl. Maj:ts

försorg; och torde, därest förslag om dövstumundervisningens omorganisation

ej kommer att föreläggas 1927 års riksdag, framställning i nu förevarande

ämne få förväntas till nämnda riksdag.

I förevarande motion I: 288 har vidare anförts, att av propositionen icke

tydligt framginge, huruvida övergångsstadgandena i det nuvarande reglementet

för dövstumlärarnas pensionsanstalt skulle fortfarande äga giltighet.

Med avseende härå vill riksdagen framhålla följande. I de föreslagna övergångsstadgandena

till kap. IV mom. 3 b) stadgas, att från den 1 juli

1926 i fråga om den, som den 30 juni 1926 var delägare i dövstumlärarnas

pensionsanstalt, skall gälla vad i nämnda anstalts reglemente

stadgas angående pensionsavgifter och tjänstepensionsrätt. Härav måste

anses framgå, att jämväl övergångsbestämmelserna i dövstumlärarnas

pensionsanstalts reglemente skola fortfarande gälla i fråga om den, som

den 30 juni 1926 var delägare i anstalten. Det står sådan delägare fritt

att enligt mom. 3 c) i samma övergångsstadganden före den 1 januari 1927

anmäla sig vilja kvarstå på de gamla pensionsvillkoren, om han finner dem

för sig fördelaktigare. Men även om sådan anmälan ej sker, lärer han ej

kunna förlora någon rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning, enär sådan rätt

måste tillkomma honom enligt § 22 mom. 1 a) av statsanstaltens reglemente,

i vilket sistnämnda författningsrum ändring ej föreslagits. Någon särskild

föreskrift i det i motionen berörda avseendet torde alltså icke vara erforderlig.

Vad härefter beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om beredande av

pensionsrätt åt lärare vid fortsättningsskolor och anstalter för yrkesundervisning,

har riksdagen icke funnit anledning till erinran mot detta förslag. I detta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 260.

sammanhang har riksdagen till behandling förehaft det i förberörda motioner

I: 285 och II: 413 framställda förslaget. I motionerna påyrkas, att i pensionsanstaltens

reglemente skulle intagas en av tillkallade sakkunniga föreslagen

bestämmelse, åsyftande att möjliggöra, att den vid en lärarbefattnings reglering

stadgade tjänstgöringen skulle kunna i viss utsträckning fullgöras i

annan befattning, som avses i anstaltens reglemente. Att denna bestämmelse

ej influtit i det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget torde hava

föranletts av att statens pensionsanstalt i avgivet utlåtande i frågan den 1

februari 1926 ansett en sådan bestämmelse överflödig. Anstalten framhöll i

utlåtandet, att det redan förut inträffat, att innehavare av reglerad befattning

haft sin tjänstgöring delvis förlagd under annan huvudman och att

detta förutsatts vid själva tjänsteregleringen. Syftet med motionerna synes

alltså kunna vinnas utan den däri påyrkade föreskriften.

Beträffande en vanligen förekommande kombination av lärarinnetjänst

vid folkhögskola med husmodersbefattning vid skolans elevhushåll tillkommer

emellertid den svårigheten, att tjänstereglering av dessa befattningar

skall godkännas av olika myndigheter — respektive skolöverstyrelsen och Eders

Kung!. Maj:t — och att befattningarna höra under olika kapitel i reglementet

med delvis olika pensionsvillkor. Då en sådan kombinerad tjänst på det

hela taget torde kunna jämställas med eller betraktas såsom en lärarinnetjänst,

vilket också framhållits i motionerna, synes det vara lämpligt, att tjänsten

i pensionshänseende behandlas såsom lärarinnebefattning. För att möjlig„

gorå detta torde i § 41 av reglementet böra införas eu bestämmelse av

innehåll, att lärarinna vid folkhögskola, vilken tillika är anställd såsom husmoder

vid skolans elevhushåll, skall för hela sin tjänstgöring vara i pensionshänseende

att anse såsom lärarinna.

Beträffande här ovan ej behandlade, av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringar

i reglementet för statens ''pensionsanstalt har riksdagen icke haft något att

erinra. I detta sammanhang vill riksdagen emellertid påpeka, att i § 42 av det

framlagda förslaget till ändringar i reglementet befattning såsom ordinarie ämneslärare

vid skeppsgosseskola (kungörelse den 20 juni 1924 nr 239) synes

hava uteglömts. Beträffande formuleringen av § 60 mom. 1 d) och e) må an-''

märkas, att förslagets avfattning medgiver pensionsrätt endast för befattningshavare

vid anstalt. Författningsrummen torde böra formuleras i anslutning

till nuvarande lydelsen av § 60 c) (kungörelse den 31 december 1925 nr 513).

Vad föredragande departementschefen anfört och föreslagit i fråga om

anslag till statens pensionsanstalt föranleder icke någon riksdagens erinran.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i

anledning av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition och förenämnda

motion I: 288,

dels medgivit, att statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. må

från och med den 1 juli 1926 erhålla ändrat namn av statens pensionsanstalt;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 260.

dels bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att för beredande av rätt till delaktighet

i nämnda pensionsanstalt för de av föredragande departementschefen

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1926 därtill

förordade grupper av befattningshavare vidtaga ändring av det för pensionsanstalten

gällande reglementet i huvudsaklig överensstämmelse med det

såsom bilaga till samma statsrådsprotokoll fogade förslaget, dock med iakttagande

av vad riksdagen här ovan anfört;

dels med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln uppförda

ordinarie förslagsanslaget till statens andel i kostnaden för pensionering av

lasarettsläkare, under samma huvudtitel och rubriken: statens andel i kostnaden

för pensionering av vissa överåriga lasarettsläkare uppfört ett ordinarie

förslagsanslag av 15,000 kronor;

dels i riksstaten med oförändrat belopp uppfört det nu under nämnda

huvudtitel upptagna ordinarie anslaget till bidrag till pensionering av änkor

och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.

å 157,276 kronor;

dels med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln och rubriken:

bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare m. fl. upptagna

ordinarie förslagsanslaget, under samma huvudtitel och rubriken:

bidrag till kostnaderna för pensionering av vissa i statens pensionsanstalt

inordnade grupper av befattningshavare uppfört ett extra förslagsanslag av

43,000 kronor;

dels bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att, utan hinder av bestämmelserna

i § 18 av reglementet för läsarettsläkarnas pensionskassa den 13 november

1903 (nr 117, sid. 1), bevilja delägare i nämnda pensionskassa, vilken under

år 1926 uppnår 65 levnadsår och som befinnes fortfarande kunna i tjänsten

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, tillstånd att kvarstå i

tjänst tillsvidare, intill dess att frågan om kvarstående i tjänst kan prövas

i den ordning, som efter lasarettsläkarnas pensionskassas indragning i statens

pensionsanstalt bliver gällande;

dels ock besluta hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning rörande beredande av pensionsrätt i statens

pensionsanstalt för dels överläkare vid statsunderstödda kustsanatorier, dels

ock dövstumpräster ävensom för riksdagen snarast möjligt framlägga det

förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 26 maj 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 14 saml. Nr 260.

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.