Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar.

1926-06-01 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:288, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 288.

3

Nr 288.

Godkänd av törsta kammaren den 1 juni 1926.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om enskilda vägar.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.)

Till Konungen.

Genom en den 31 december 1925 dagtecknad proposition, nr 28, har

Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda utdrag av

i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogat förslag till lag om enskilda vägar.

Under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande

nr 63, varav ett tryckt exemplar bifogas, får riksdagen anmäla, att

riksdagen, med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

icke kunnat i oförändrat skick antagas av riksdagen, för sin del antagit

följande:

Lag

om enskilda vägar.

Härigenom förordna» som följer:

1 §.

Denna lag avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är till

stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart

eller eljest.

2 §.

Är för fastighets ändamålsenliga brukande av synnerlig vikt, att väg

för den fastighet bygges över annan fastighets område, och kan ej sådant

lända till märkligt men för den senare fastigheten, skall därifrån upplåtas

den mark, som åtgår till vägen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 288.

3 §.

Prövas väg, som är anlagd över en fastighets område, vara av synnerlig

vikt för ändamålsenligt brukande av annan fastighet, skall vägen upplåtas

till begagnande jämväl för denna fastighet, där ej sådant skulle

lända någon, som förut äger nyttja vägen, till märkligt men; och vare

om underhåll av väg, som sålunda uppi åtes, lag som i 6 § sägs.

4 §.

År väg, som någon vill hygga för sin fastighets behov, av synnerlig

vikt för ändamålsenligt brukande ej blott av denna utan även av annan

fastighet, skall sistnämnda fastighet deltaga i vägens byggande.

Såsom byggande av väg anses i denna lag jämväl omläggning eller väsentlig

förbättring av väg.

5 §.

För upplåtelse av mark till väg, så ock för annat intrång, som orsakas

av vägs byggande eller begagnande, skall gäldas ersättning, som bestämmes

i penningar att utgå på en gång.

6 *.

Väg, som prövas vara till stadigvarande nytta för två eller flera fastigheter,

skall av dem samfällt underhållas.

Vad i denna lag stadgas om underhåll av väg gälle ej allenast underhållet

den tid mark är bar, utan ock vägs öppenhållande vintertiden vid

snöfall; dock skall, i fråga om vinterväghållet och dess fördelning, avseende

göras endast å vägens begagnande såsom vinterväg.

7 §.

Skyldigheten att bygga eller underhålla väg skall mellan de fastigheter,

som skyldigheten åligger, fördelas med hänsyn till den omfattning, vari

de beräknas komma att begagna sig av vägen; dock må den, som icke

fordrat vägen, icke åläggas större andel än som svarar mot den nytta hans

fastighet genom vägen beredes.

8 *.

I avseende å vägbyggnadsskyldigheten svare för fastighet, som tillhör

kronan eller allmän inrättning, innehavaren och för annan fastighet dess

ägare; dock svare ej ny innehavare eller ägare för bidrag, som förfallit

till betalning, innan han blev innehavare eller ägare, men vare, där företrädaren

försummat att verkställa arbete, som i avseende å vägens

byggande ålagts honom, skyldig fullgöra vad sålunda blivit eftersatt.

Fastighets vägunderhåll ligga, därest fastigheten tillhör kronan eller

allmän inrättning, å innehavaren samt eljest å ägaren. År jordbruksfastdg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 288.

het upplåten åt landbo eller arrendator, åligge vägunderhållet denne. Vad

i första stycket stadgas angående ny innehavares eller ägares ansvar för

sådana bidrag till vägbyggnadskostnaden, som förfallit till betalning,

innan han blev innehavare eller ägare, skall äga motsvarande tillämpning

beträffande underhållskostnad.

I fråga om ansvarighet för prästgårds enskilda väg är särskilt stadgat.

9 *.

Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i övrigt

byggas sä, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med

minsta intrång och olägenhet för annan.

Inom stad eller samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, må ej väg så byggas, att tillämpligheten

av sådan föreskrift motverkas, som med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande meddelats jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket i lagen om

fastighetsbildning i stad eller motsvarande äldre bestämmelse, eller att

eljest markens ändamålsenliga bebyggande försvåras. Vad sålunda stadgas

skall äga motsvarande tillämpning beträffande område, i fråga om

vilket jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen om fastighetsbildning i

stad eller motsvarande äldre bestämmelse förordnats, att stadsplan skall

upprättas, eller jämlikt sista stycket av samma paragraf meddelats särskilda

föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande.

Väg skall underhållas så, som dess ändamål fordrar.

Till väg räknas å ömse sidor diken, i den män sådana tarvas.

Ej må någon betungas med byggande eller underhåll av väg till större

bredd än 4 meter, oberäknat diken, med mindre tvingande skäl för en

större vägbredd prövas föreligga.

10 §.

Där med stöd av stadgandena i denna lag vid förrättning eller genom

dom bestämmes, att väg skall byggas eller underhållas av två eller flera

fastigheter, och för fullgörande av väghållningsskyldigheten för någon av

dessa fastigheter tarvas, att sand, grus eller sten tages å annan fastighet,

skall rätt i sådant avseende upplåtas för den förra fastigheten, där ej

detta skulle lända den andra till märkligt men.

För upplåtelse, som nu sagts, så ock för intrång, som därav föranledes,

skall ersättning gäldas i penningar.

Vid begagnande av rätt, som i denna paragraf avses, skall så förfaras,

att den fastighet, som därav besväras, ej betungas mer än nödigt är.

11 i

Arbetet med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga

utföras antingen gemensamt eller, efter vägdelning, så att en var

av dem eller, där särskilda omständigheter därtill föranleda, vissa eller

samtliga gemensamt stå i ansvar för viss sträcka å marken (väglott).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 288.

Vid vägdelning skall, allt efter som fråga är om vägs byggande, dess

underhåll den tid mark är bar eller dess öppenhållande vintertiden vid

snöfall, hänsyn tagas till sådana omständigheter, som inverka på kostnaden

i motsvarande avseende, så att, där större svårighet möter, skälig

minskning i väglott däremot beräknas. I följd härav skall, i den mån

anledning därtill förekomtmer, delning av väg verkställas särskilt för

byggandet, särskilt för underhållet den tid mark är bar och särskilt för

vinterväghållet.

12 §.

Kan ej överenskommelse träffas om rätt att för fastighet bygga eller

begagna väg över annan fastighets område eller om fastighets skyldighet

att deltaga i vägs byggande eller underhåll eller om fråga, som i 10 § avses,

skall saken företagas till prövning vid förrättning på stället i den

ordning nedan stadgas.

13 §.

Rätt att påkalla förrättning, som avses i denna lag, så oek att därvid

föra talan tillkomme för fastighet, som saken förmenas angå, dess ägare.

År enligt 8 § annan än ägaren pliktig att svara för fastighet åliggande

skyldighet att bygga eller underhålla väg, äge ock han påkalla förrättning

för bestämmande av vägunderhållet eller prövning av fråga, som omförmäles

i 10 §, ävensom vid förrättning enligt denna lag föra talan i den

mån honom enligt 8 § åliggande förpliktelse av förrättningen beröres.

År fastighet, över vars område väg skall byggas eller från vilken upplåtelse

av sådan rätt, som i 10 § sägs, skall ske, upplåten under nyttjanderätt,

vare jämväl nyttjanderättshavaren berättigad att vid förrättning

angående vägens byggande eller upplåtelse av sådan rätt, som nyss sagts,

föra talan i den mån hans rätt av byggandet eller upplåtelsen beröres.

14 $.

Till företagande av förrättning enligt denna lag skall länsstyrelsen på

ansökning förordna lantmätare eller annan person, åt vilken uppdraget

finnes kunna anförtros.

För förrättning, som avser stad eller ''samhälle å landet, för vilket skall

föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall

till förrättningsman företrädesvis förordnas i stadens eller samhällets

tjänst anställd mätningsman eller av länsstyrelsen jämlikt 5 kap. 2 §

i lagen om fastighetsbildning i stad förordnad förrättningsman för avstyokningar

inom staden eller samhället.

I ansökningen bör fullständigt uppgivas ärendets omfattning och beskaffenhet,

de fastigheter, saken förmenas angå, samt vederbörande ägares

och innehavares namn och hemvist. Har sökanden föreslagit någon till

förrättningsman, och finnes ej förslaget godkänt av övriga uppgivna sakägare,

förelägge länsstyrelsen dem genom kungörelse, som uppläses i kyr
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 288. •

kan för den eller de församlingar, där nämnda fastigheter äro belägna,

att inom viss tid, vid förlust av rättighet att över förslaget höras, in

komma med yttrande, huruvida de hava något att erinra emot den föreslagne.

Därest förrättningen avser stad eller sådant samhälle å landet

som i andra stycket sägs, skall dock kungörelse ej ske, med mindre länsstyrelsen

finner skäl föreligga för inhämtande av övriga sakägares ytt

rande. Yppas ej stridighet, varde den föreslagne förordnad, där annat ej

föranledes av stadgandet i andra stycket samt den föreslagne i övrigt

finnes lämplig och laga hinder ej möter; i motsatt fall, ävensom då icke

någon blivit föreslagen, förordna länsstyrelsen som skäligt prövas.

Om förordnandet skall underrättelse av länsstyrelsen meddelas länets

lantmäterikontor eller, därest förrättningsakten jämlikt 26 § skall redovisas

till byggnadsnämnd, denna nämnd.

15 §.

Förrättningsmannen skall, om han finner sådant nödigt eller någon a\

sakägarna det äskar, vid förrättningen biträdas av två gode män, %ilka

av sakägarna eller, om dessa ej åsämjas, av förrättningsmannen utses

bland dem, som äro valda till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt

eller till gode män vid lantmäteri- eller mätningsförrätiningai.

Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning av åtgärd, som därförinnan vidtagits.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar, gälle vad

de flesta säga. Har var sin särskilda mening, gälle förrättningsmannens.

16 §.

För förrättningen njute förrättningsmannen och gode männen ersättning,

den förre i likhet med vad för lantmätare och de senare i enlighet

med vad för gode män vid lantmäteriförrättningar är eller varder stadgat.

Den ersättning, så ock kostnad för kallelser eller annat, som för förrättningen

är av nöden, skall, där ej annorlunda är särskilt stadgat, a\

sökanden genast erläggas. Bliva vid förrättning flera till väghallningsskyldighet

bundna, skall den ersättning och kostnad fördelas efter ty skäligt

prövas.

17 §.

I fråga om förrättningen skola, såvitt ej av vad i 19 § stadgas annat

följer, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i gällande lagstiftning

om delning av jord å landet är stadgat om kallelse till samt kungörelse

och underrättelse om laga skifte så ock om jäv mot lantmätare

och god man, om uppskov och om protokoll vid förrättning; och skall

vad enligt nämnda lagstiftning i anförda avseenden gäller om lantmätare

beträffande förrättning, varom i denna lag stadgas, lämpas till förrättningsman.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 288.

Är förrättningsmannen lantmätare, må därav ej föranledas vidsträcktare

tillämpning av lagstiftningen om delning av jord å landet än nu är sagt.

Skall vid förrättning prövas fråga om rätt jämlikt 10 § att taga sand,

grus eller sten å fastighet, som eljest icke beröres av förrättningen, skall

den, som för denna fastighet äger föra talan, bevisligen till förrättningen

särskilt kallas, vilken kallelse skall tillställas honom minst fjorton dagar

förut, där ej längre tid föranledes av första styckets hänvisning till lagstiftningen

om delning av jord å landet.

18 §.

Är någon sakägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka

sin rätt, och är icke någon förordnad eller eljest veterligen behörig att

för honom tala och svara, begäre förrättningsmannen förordnande av god

man för den bortovarande enligt lagen om förmynderskap.

19 $.

Är uppenbart, vilka med avseende å förrättningen äro sakägare, må,

utan hinder av att kungörelse och kallelse ej verkställts i den ordning,

som i 17 § första stycket avses, förrättningen företagas, där samtliga sakägarna

infinna sig eller av förrättningsmannen blivit minst fjorton dagar

förut bevisligen kallade till förrättningen.

20 §.

Vid förrättning skall efter omständigheterna tillses:

huruvida väg över fastighets område må för annan fastighet byggas

eller begagnas;

huru väg bör byggas till läge, sträckning, bredd och anordning i övrigt;

vilka fastigheter skola vara pliktiga att deltaga i vägs byggande eller

underhåll sommar- eller vintertiden, och huru stor andel i skyldigheten

skall åligga en var fastighet (andelstal);

huruvida arbetet med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga

utföras gemensamt eller efter vägdelning samt, i senare

fallet, huru delningen skall verkställas;

huruvida åt fastighet bör upplåtas sådan rätt, som i 10 § om förmäles,

skolande, där vid förrättning verkställes delning av väg för byggande

eller för underhållet den tid mark är bär, alltid i sammanhang därmed till

prövning upptagas frågan om sådan upplåtelse erfordras eller icke;

i vilken omfattning och på vad sätt jämlikt 10 § upplåten rätt må utövas;
huruvida

ersättning enligt 5 eller 10 § skall gäldas samt till vilket belopp

eller, där ersättning enligt 10 § ej lämpligen kan bestämmas till visst

belopp, efter vilka grunder ersättningen skall beräknas;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 288. 9

huru utgift för förrättningen skall mellan de väghållningsskyldiga fördelas.

21 §.

Förrättningsmännen skall söka såvitt möjligt mellan sakägarna åstadkomma

förening; och varde, där i viss fråga förening sker, särskild avhandling

därom upprättad, av de sakägare, vilkas rätt av frågan beröres,

underskriven samt medelst förrättningsmannens och närvarande gode

mäns påskrift vitsordad.

Körer förening kronans eller allmän inrättnings rätt, skall, ändå att

dess ombud därå ingått, föreningen i avseende å"sådan rätt ej gälla, med

mindre den varder av vederbörande myndighet godkänd.

Angår förening fråga om byggande av väg i fall, som i 9 § andra stycket

avses, vare föreningen ej gällande utan att den av förrättningsmannen

med gode männen, där han av sådana biträdes, prövas överensstämma med

de i nämnda stycke givna stadganden.

22 §.

I den mån ej enligt 21 § förening mellan sakägarna kan åstadkommas,

varde saken av förrättningsmannen med gode männen, där han av sådana

biträdes, prövad jämlikt de i denna lag stadgade grunder; och skola de,

sedan alla vid förrättningen förekommande frågor blivit genom förening

avgjorda eller behörigen utredda, på grund av vad sålunda förekommit

för sakägarna framlägga skriftligt utlåtande i saken.

Angår saken byggande eller underhåll av väg, och skall, enligt vad i

32 § sägs, styrelse utses, skola förrättningsmannen och gode männen upp

draga åt en eller flera av de väghållningsskyldiga att i den i 35 § stadgade

ordning utfärda kallelse till sammanträde för styrelseval.

Sist förklaras förrättningen avslutad med tillkännagivande, vid vilken

domstol talan mot förrättningen må anhängiggöras samt vad enligt 24 §

skall iakttagas för sådan talans bevarande.

23 §.

Avskrift av förrättningsprotokollet med det i 22 § omförmälda utlåtande

samt de vid förrättningen ingångna föreningar och övriga vid förrättningen

upprättade handlingar ävensom kopia av karta, där sådan vid förrättningen

upprättats, skola av förrättningsmannen inom trettio dagar

efter förrättningens avslutande överlämnas till någon i orten boende pålitlig

person, som av sakägarna eller, om dessa ej äro ense, av förrättningsmannen

med gode männen, där han av sådana biträdes, utses att mottaga

samma handlingar; och vare handlingarna hos den sålunda utsedde tillgängliga

för en var, som åstundar att granska eller avskriva dem.

Förrättningsmannen åligge jämväl att inom tid, som i första stycket

sägs, om dagen för förrättningens avslutande skriftligen underrätta länets

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 288.

lantmäterikontor eller, därest förrättningsakten jämlikt 26 § skall redovisas

till byggnadsnämnd, denna nämnd.

24 §.

Är sakägare missnöjd med förrättning, skall han vid talans förlust inom

nittio dagar efter förrättningens avslutande instämma samtliga övriga

sakägare till domstol.

Äro svarandena flera än tio, skall i avseende å stämningens delgivning

vad i 11 kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken stadgas om stämning å helt

byalag äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Klandras ej förrättning så som i 24 § sägs, gånge det därvid meddelade

utlåtande, i vad det avser annan fråga än i 39 § omförmäles, i verkställighet

såsom laga kraft ägande dom.

26 §.

När stämning, varom i 24 § förmäles, är utfärdad, skall å landet domaren

ooh i stad rättens ordförande därom genast underrätta förrättningsmannen,

vilken har att till domstolen insända förrättningsprotokollet och

övriga förrättningen rörande handlingar jämte karta, där sådan upprättats.

Förrättningsmannen vare ock pliktig, där domstolen så prövar

nödigt, att inställa sig vid rätten för att i målet höras. Gottgörelse åt

förrättningsmannen för sådan inställelse skall förskjutas av den part,

som klandrat förrättningen; och pröve domstolen i slutliga utslaget, huruvida

kostnad, som någon sålunda förpliktats att gälda, skall helt eller

delvis gottgöras honom av annan part.

Efter målets slutliga handläggning skall, därest ärendet icke återförvisas

till förrättningsmannen, förrättningsakten jämte avskrift av i målet

meddelat utslag från rätten översändas till länets lantmäterikontor eller,

om vägen varom fråga är eller största delen därav är belägen inom stad

eller samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall

iakttagas, till byggnadsnämnden för att där förvaras; och skall tillika avskrift

av utslaget genom rättens försorg tillställas förrättningsmannen.

Varder ärendet återförvisat till förrättningsmannen, skall förrättningsakten

jämte avskrift av i målet meddelat utslag från rätten översändas

till denne; och vare förrättningsmannen skyldig att omedelbart om ärendets

återförvisande underrätta den myndighet, till vilken förrättningsakten

sedermera skall redovisas.

Föres ej talan mot förrättningen, åligge förrättningsmannen att inom ett

år efter dess avslutande insända förrättningsakten till den myndighet,

hos vilken, efter vad i andra stycket sägs, akten skall förvaras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 288. 11

Huru förrättningsman må genom vite tillhållas, att fullgöra honom

åliggande skyldighet att redovisa förrättningsakt, därom förordnar

Konungen.

27 $.

Yppas tvist mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra om

bättre rätt till vad såsom ersättning enligt 5 eller 10 § skall utgå, skall

den tvist hänvisas till särskilt utförande.

28 §.

Har, efter ty i 27 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till vad såsom

ersättning enligt 5 eller 10 § skall utgå, varde beloppet nedsatt hos länsstyrelsen

och stånde sedan i avbidan på tvistens slutliga avgörande i kvarstad.

Är ersättningen bestämd att utgå på en gång, må ej arbete å annans

mark verkställas eller eljest åtgärd till förfång för annan vidtagas, innan

ersättningen blivit till ersättningstagaren gulden eller, efter ty nyss är

sagt, hos länsstyrelsen nedsatt. Varder ej sådan ersättning gulden eller

nedsatt inom tid, som i laga ordning blivit bestämd, eller, om dylik bestämmelse

saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp fastställdes,

vare den väckta frågan i sin helhet eller, om ersättningen avsett upplåtelse

som i 10 § sägs, frågan om sådan upplåtelse förfallen.

Har sakägare utöver sin andel guldit eller nedsatt ersättning, som 5

andra stycket avses, njute han efter utgången av den i samma stycke omförmälda

tid hos den ersättningsskyldige utmätning för vad sålunda utgivits,

så framt ej den väckta frågan i sin helhet eller, om ersättningen

avsett upplåtelse som i 10 § sägs, frågan om sådan upplåtelse förfallit.

29 $.

Är genom förrättning eller dom bestämt om byggande eller underhåll

av väg, have en var fastighet, som, efter ty bestämt är, har att deltaga

i kostnaden för vägen, även mot ny ägare av fastighet, över vars område

vägen är lagd, rätt att begagna densamma.

30 §.

Träffas annorledes än vid förrättning, varom ovan stadgas, förening i

fråga om. vägs underhåll, äge, sedan tio år förflutit från det föreningen

ingicks, en var sakägare, ändå att föreningen är sluten för längre tid, påkalla

ny fördelning av underhållet; dock skall i ty fall föreningen tillämpas

intill dess den nya fördelningen vunnit laga kraft.

Är förening, som i denna paragraf avses, skriftligen upprättad och av

vittnen styrkt, äge en var av dem, som däri deltagit, låta intaga föreningen

i domboken hos domstolen i ort, där fastighet som föreningen angår är

belägen. Sedan vare föreningen gällande även emot framtida ägare eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 288.

innehavare av den fastighet, så ock, där intagandet i domboken ägt rum

i stad, där rådstuvurätt finnes, inom en månad och eljest sist vid det ting,

som infallit näst efter två månader sedan föreningen ingicks, mot den,

som efter föreningens träffande, men före dess intagande i domboken blivit

ägare eller innehavare. Förening, som slutits för boställe eller sådan, på

viss tid upplåten fastighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning,

have dock ej verkan mot senare innehavare, med mindre föreningen blivit

av vederbörande myndighet godkänd.

31 §.

Inträda, sedan fråga om rätt att för fastighet bygga eller begagna väg

över annan fastighets område eller om skyldighet att deltaga i vägs

byggande eller underhåll eller om rättighet, som i 10 § avses, blivit genom

förrättning eller dom avgjord, sådana förändrade förhållanden, som på

frågan i synnerlig mån inverka, äge en var sakägare påkalla frågans

återupptagande.

Lag samma vare, där fråga om underhåll av väg blivit avgjord genom

förening, träffad annorledes än vid förrättning.

32

Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete

med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga utföras

gemensamt, och äro dessa flera än två, skall utses styrelse, bestående

av en eller flera ledamöter.

Vilja de väghållningsskyldiga antaga stadgar rörande handhavande av

de med byggandet eller underhållet förenade angelägenheter, skola dessa

stadgar för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen.

33 §.

Anmälan om val av styrelse i fall, som i 32 § avses, göres hos länsstyrelsen.

Innan sådan anmälan skett, må ej arbete å annans mark verkställas

eller eljest åtgärd till förfång för annan vidtagas.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen

göra anmälan därom hos länsstyrelsen.

Om anmälan, som i denna paragraf sägs, skall underrättelse på de väghållningsskyldigas

bekostnad intagas i länskungörelserna.

34 §.

Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fall, som i 32 § denna lag avses, dock att förordnande,

som i 3 kap. 17 § vattenlagen sägs, skall införas i länskungörelserna samt

att talan, varom i 3 kap. 20 § samma lag förmäles, skall anhängiggöras

hos den allmänna underrätt, som i 41 § denna lag stadgas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 288.

35 §.

Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete

med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningskyldiga utföras

gemensamt, skall rätten att handhava de med byggandet eller underhållet

förenade angelägenheter utövas å sammanträde, därvid en var väghållningsskyldig

äger rösträtt efter det andelstal, som är bestämmande

för hans delaktighet i väghållningsskyldigheten. Kallelse till sammanträde

skall, där ej i gällande stadgar annorledes bestämts, antingen skriftligen

delgivas samtliga väghållningsskyldiga minst en vecka före sammanträdet

eller ock minst fjorton dagar därförut kungöras såväl i kyrkan

för den eller de församlingar, där vägen är belägen, som ock i minst

en av ortens tidningar. Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt

vad i 3 kap. 22 § vattenlagen är föreskrivet i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

36 §.

Vad i 3 kap. 23—25 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

i fall, som i 35 § denna lag avses; dock skall talan, varom i

3 kap. 23 § vattenlagen förmäles, anhänggöras hos den allmänna underrätt,

som i 41 § denna lag stadgas.

37 §.

Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete

med byggande eller underhåll av viss väglott skall utföras av vissa eller

samtliga väghållningsskyldiga gemensamt, skall för dylikt fall vad i

32—36 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

38 §.

Har genom förrättning eller dom enligt denna lag blivit bestämt angående

skyldighet att deltaga i vägs byggande eller underhåll, och varder

väghållningsskyldig fastighet delad, skall den ursprungliga fastighetens

väghållningsskyldighet övergå å de nybildade fastigheterna.

Utfördes väghållningsarbetet gemensamt för den ursprungliga fastigheten

och för annan fastighet, skall arbetet fortfarande utföras gemensamt,

och skall av den ursprungliga fastighetens andelstal på var och en av de

nybildade fastigheterna anses belöpa så stor del som svarar mot åsatt

taxeringsvärde.

Stod den ursprungliga fastigheten efter vägdelning i ansvar för viss

väglott, skall efter fastighetens delning väghållningsarbetet beträffande

denna väglott utföras gemensamt av dem, som svara för de nybildade

fastigheternas väghållningsskyldighet. För sådant fall skall vad i

32—36 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse, och skola

de nybildade fastigheternas taxeringsvärden vara bestämmande för skyldighetens

fördelning dem emellan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 288.

Därest med tillämpning av de i denna lag eljest stadgade grunder fördelning

av den ursprungliga fastighetens väghållningsskyldighet å nybildade

fastigheter skulle för en eller flera av de nybildade fastigheterna

bliva väsentligen annorlunda än som föranledes av förestående bestämmelser

i denna paragraf, må ägare av dylik fastighet ävensom den, som

eljest svarar för dylik fastighets väghållningsskyldighet, påkalla förrättning

enligt 12 § med dem, som för de nybildade fastigheterna äga föra

talan, för bestämmande enligt ovanberörda i denna lag eljest stadgade

grunder beträffande envar av dessa fastigheter om och i vad mån de skola

vara pliktiga deltaga i den ursprungliga fastighetens väghållningsskyldighet.

Vid sådan förrättning må förening mellan sakägarna icke träffas,

med mindre den av förrättningsmannen med gode männen, där han av

sådana biträdes, prövas överensstämma med sistnämnda grunder. Avskrift

av förrättningen rörande handlingar skola av förrättningsmannen inom

tid som i 23 § sägs för där avsett ändamål överlämnas till den person,

som det jämlikt samma paragraf åligger att hålla övriga handlingar

angående vägen i fråga tillgängliga.

39 §.

Försummar väglottshavare att den tid mark är bär underhålla sin väglott

i laggillt skick, och bättrar han ej ofördröjligen efter tillsägelse,

må annan väglottshavare hålla syn genom två ojäviga män, av vilka den

ene skall vara lands- eller stadsfiskal, nämndeman, ledamot i ägodelningsrätt

eller god man vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar. Varder vid

synen, till vilken den försumlige i god tid kallas, bristen vitsordad, förelägge

synemännen honom viss tid, ej kortare än åtta dagar, inom vilken

han skall hava botat bristen, vid äventyr att densamma eljest må avhjälpas

av den som påkallat synen. Denne läte efter utgången av sagda

tid, till utrönande av huruvida vid synen hefunna brister blivit avhjälpta,

anställa efterbesiktning i enahanda ordning som om syn stadgas; dock

vare sådan besiktning icke behövlig, därest den försumlige avlämnat

skriftligt erkännande, att åtgärd för bristens avhjälpande ej vidtagits.

Därefter njute den som fordrar rättelse utmätning hos den försumlige ej

mindre för kostnaden för synen och, där efterbesiktning varit behövlig,

för sådan besiktning än även för det belopp, vartill det eftersatta arbetet

av synemännen uppskattats, samt vare pliktig att därefter ofördröjligen

ombesörja detta arbetes utförande. Nöjes ej den andre däråt, instämme

sitt klander till domstol inom tre månader efter utmätningen eller vare

sin talan kvitt.

Den som fordrar rättelse äge ock, därest väglott ej ofördröjligen efter

tillsägelse bättras, själv hota befintlig brist och njute sedan av den försumlige

betalning för vad väglottens försättande i laggillt skick visas

skäligen hava kostat.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 288.

Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å vinter väghållningen.

40 $.

Vilja för övervakande av delad vägs underhåll väglottshavarna förena

sig att anställa särskild tillsyningsman, stånde dem fritt.

Äro väglottshavarna flera än fem, skall tillsyningsman utses, där någon

av väglottshavarna det fordrar. Bliva de ej om valet ense, skall länsstyrelsen

på anmälan utse tillsyningsman; hestämme ock, där så påkallas,

vad arvode bör tillkomma honom och huru det bör mellan väglottshavarna

till utgörande fördelas, allt efter ty skäligt prövas.

Tillsyningsman entledigas av väglottshavarna, såvida de därom äro

ense. I annat fall må frågan av en var underställas prövning av länsstyrelsen,

som förordnar efter omständigheterna.

Där till följd av vad sålunda är stadgat tillsyn å vägs underhåll utövas

av särskild person, skall vad i fråga om åtgärder mot försumlig väglottshavare

enligt 39 § gäller om annan väglottshavare i stället äga tillämpning

å tillsyningsmannen.

41 $.

Mål, som i denna lag avses, skall upptagas vid allmän underrätt i den

ort, där vägen varom fråga är eller största delen därav är belägen.

I avseende å länsstyrelses behörighet i frågor enligt denna lag skall vad

nu är sagt äga motsvarande tillämpning.

42 §.

Över länsstyrelses beslut i frågor, som i 14, 32, 34, 37, 38 och 40 §§ avses,

må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den

ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

43 §.

Vad i denna lag stadgas angående fastighet gälle ock i tillämpliga delar

beträffande gruva, bergverk, vattenverk, fabrik eller med fabrik jämförlig

inrättning, ändå att sådan egendom icke är att till fast egendom hänföra.

44 §.

Om byggande av väg i anledning av laga skifte så ock om rätt till väg

för gruva och vattenverk är särskilt stadgat.

45 §.

Denna lag skall beträffande stad eller samhälle å landet, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, ej äga tillämpning

såvitt angår stadens eller samhällets till bebyggande planlagda område.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 288.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1927, vilken dag lagen den 5

juli 1907 (nr 48) om enskilda vägar på landet skall upphöra att gälla; dock

att fråga, för vars prövning förrättning enligt sistnämnda lag blivit före

den 1 januari 1927 påkallad, skall handläggas och bedömas enligt den

äldre lagen.

Har med stöd av lagen den 5 juli 1907 genom förrättning eller dom blivit

bestämt, att väg skall byggas eller underhållas av två eller flera egendomar,

skall för dylikt fall vad i den nya lagen är stadgat om sådan rätt,

som avses i 10 §, äga motsvarande tillämpning. Därest i fall som nyss

sagts väghållningsskyldig fastighet efter den nya lagens ikraftträdande

delas eller sådan delning dessförinnan ägt rum utan att bestämmelser om

vägbållningsskyldighetens fördelning mellan de nybildade fastigheterna

träffats, skall jämväl vad i den nya lagen i sistnämnda hänseende stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Vad i 30 § stadgas om förening, som rörande underhåll av väg å landet

träffas efter det den nya lagen trätt i kraft, skall gälla jämväl i fråga1 om

dylik förening ingången dessförinnan efter den 1 januari 1908.

Var å landet den 1 januari 1908 eller är i stad den 1 januari 1927 skyldigheten

att underhålla väg genom dom eller eljest mellan två eller flera

egendomar fördelad, göres i fråga om fördelningens giltighet ej genom den

nya lagen ändring; dock må beträffande sådan väg, ändå att ändrade förhållanden,

som i 31 § avses, icke inträtt, en var sakägare i enlighet med

denna lag påkalla ny fördelning, såvitt angår väg i stad likväl först sedan

tio år förflutit från lagens ikraftträdande; och skall därvid den äldre fördelningen

upphöra att gälla, när den nya vunnit laga kraft.

Är vid den nya lagens ikraftträdande genom dom eller eljest bestämt, att

väg skall byggas eller underhållas avi två eller flera egendomar efter vägdelning,

skall, även i andra fall än i tredje och fjärde styckena samt i 31 §

sägs, en var sakägare äga påkalla förrättning enligt 12 § för prövning av

frågan huruvida väghållningsarbetet skall fortfarande verkställas i enahanda

ordning eller utföras gemensamt i enlighet med därom i den nya

lagen givna stadganden.

Har före ikraftträdandet av denna lag skyldigheten att underhålla väg

blivit mellan två eller flera egendomar fördelad, skall med avseende å dylik

fördelning vad i 39—42 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning,

dock att, där syn enligt 29 § i lagen den 5 juli 1907 ägt rum, vad i samma

lag stadgas om rätt att efter sådan syn erhålla utmätning fortfarande skall

lända till efterrättelse.

Stockholm den 1 juni 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 192&

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.