Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmelser rörande de statens järnvägar, statens vatten/allererk^ telegrafverket och postverket tillhöriga förnyelse/ond er.

1926-02-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:29, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmelser rörande de statens järnvägar, statens vatten/allererk^ telegrafverket och postverket tillhöriga förnyelse/ond er.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 29.

Nr 29.

Godkänd av första kammaren den 17 februari 1926.

Godkänd av andra kammaren den 17 februari 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående bestämmelser rörande

de statens järnvägar, statens vatten/allererk^ telegrafverket

och postverket tillhöriga förnyelse/ond er.

(Statsutskottets utlåtande nr 16.)

Till Konungen.

I en den 18 december 1925 dagtecknad, till riksdagen avlåten proposition

(nr 26), har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, begärt riksdagens yttrande över i statsrådsprotokollet intaget

förslag till bestämmelser rörande de statens järnvägar, statens vattenfallsverk,

telegrafverket och postverket tillhöriga förnyelsefonder.

Nu gällande grunder för avsättning till förnyelsefond vid statens järnvägar,

statens vattenfallsverk, postverket och telegrafverket äro av synnerligen

växlande omfattning och innebörd. Bestämmelserna i ämnet härleda

sig i stort sett från den vid 1911 års riksdag beslutade reformen med

avseende å riksstaten m. m.

Medan vid statens järnvägar och postverket de årliga avsättningarna

alltsedan dess verkställts med vissa procent å förekommande objekt och

inventariegruppers bokförda värden, har vid statens vattenfallsverk såsom

ledande grundsats gällt, att storleken av dessa avsättningar skolat sättas

i visst förhållande till den årliga omsättningen vid anläggningarna, d. v. s.

den årliga bruttoinkomsten av den energi, som försålts från de olika kraftverken.

För telegrafverket, där först från och med 1923 förfarandet med

förnyelsefondsavsättningar tillämpats, finnas inga bestämda normer fastslagna

härför.

Med det i propositionen framlagda förslaget, vilket tillkommit på grundval

av en av två tillkallade sakkunniga verkställd utredning, avses nu att

erhålla enhetliga grunder för avsättningen till och användningen av de

fyra kommunikationsverkens förnyelsefonder. Riksdagen, som i allt väsentligt

ansett sig kunna biträda förslaget, får i avseende å vissa enskildheter

av detsamma anföra följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 29.

7

Enligt departementschefens förslag skulle avsättningen till förnyelsefonderna

ske konstant under de skilda anläggningarnas hela livslängd och

de olika objektens hela användningstid. Riksdagen har intet att erinra

mot fastställande av eu sådan norm, som redan för närvarande tillämpas

vid såväl postverket som statens järnvägar. Ifrågavarande beräkningssätt,

vilket i stort sett torde överensstämma med det vid större industriella

företag i allmänhet tillämpade förfarandet, skulle nu komma till användning

för samtliga fyra kommunikations verken med undantag av statens

vattenfalls verks kraft- och kanalverk. Yid dessa sistnämnda båda verk

skulle avsättningen ske efter s. k. stigande beräkningsgrund, d. v. s. ökas

i mån av växande tillslutning av abonnenter och utvidgad trafik. Om än

sistnämnda metod måste anses i så måtto otillfredsställande, att härigenom

till en mera oviss framtid i större eller mindre grad kan komma

att uppskjutas avsättningar, vilkas tidigare verkställande varit önskligt, har

riksdagen ej heller i denna del velat motsätta sig Eders Kungl. Maj:ts

förslag. Avgörande för riksdagen har därvid varit svårigheterna för dessa

jämförelsevis nya rörelsegrenar att, innan driften nått sin fulla utveckling

och inkomsterna i tillräcklig grad ökats, bära alltför höga årliga utgifter.

Denna synpunkt torde särskilt böra komma i betraktande, då fråga är

om avvägningen av verkens taxor.

I propositionen förutsättes, att de årliga avsättningarna skola äga rum

med viss procent av de olika objektens bokförda värde. A Eders Kungl.

Maj:t skulle ankomma att efter förslag från vederbörande verkstyrelse årligen

fastställa avsättningens procentuella storlek. I betraktande särskilt

av de betydande belopp, varom här är fråga — ensamt för statens järnvägars

del under 1924 uppgående till cirka 12 miljoner kronor — vill

riksdagen framhålla vikten av att den utredning, som föregår avvägningen

av dessa procenttal, bliver i möjligaste mån allsidig och fullständig, på

det att å ena sidan vederbörande förnyelsefonder må kunna tjäna sitt

ändamål, men å andra sidan ifrågavarande avsättningar icke så tilltagas,

att härigenom på omvägar uppstår ytterligare kapitaltillskott.

I avseende å själva användningen av förnyelsefondsmedlen har i propositionen

förutsatts, att dessa skulle få disponeras i och för »återställande

i fullgott skick» av objekt, vilkas brukbarhet i avsevärdare mån

minskats (ersättningsarbeten) samt till anskaffande av nya objekt i ersättning

för utrangerade (ersättningsanskaffning). Mot vad departementschefen

i detta avseende uttalat, har riksdagen icke funnit anledning till

erinran.

Beträffande de särskilda bestämmelser för avsättningen till förnyelsefonderna

samt användningen härav m. in., vilka finnas utformade i propositionen,

får riksdagen framhålla, att riksdagen icke underkastat dessa

bestämmelser någon i detalj gående granskning. I huvudsak avse desamma

att reglera de olika verkstyrelsernas befogenheter i förhållande till

Kungl. Maj:t.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 29.

I överensstämmelse med vad för närvarande tillämpas, skulle riksdagens

medverkan beträffande förnyelsefondernas disposition endast i

undantagsfall påkallas. Sålunda förutsattes i propositionen, att Eders

Kungl. Maj:t skulle äga utan riksdagens medgivande besluta om förnyelsefondsmedels

användning, även då fråga är om arbeten och anskaffningar,

som innebära viss ökning av kapaciteten (nämligen då denna

ökning föranledes av den tekniska utvecklingen) eller en mindre höjning

av kvaliteten ävensom beträffande nyanläggningar och nyanskaffningar, som

stå i omedelbart samband med slopning av motsvarande äldre objekt eller

eljest äro av mindre omfattning. Riksdagen vill icke motsätta sig, att

i nu angivna fall beslutanderätten förbeliålles Eders Kungl. Maj:t, därvid

dock riksdagen förutsätter, att riksdagens yttrande inhämtas, då fråga

är om mera betydande utgifter.

Riksdagens medgivande torde jämväl i övrigt böra inhämtas i alla sådana

fall, då förnyelsefondsmedel äro avsedda att disponeras på ett sätt,

som innebär en avvikelse från nu angivna normer för dessa medels användning.

Ärenden, som avse såväl förnyelsefondsmedels som anslagsmedels användning

för arbete eller anskaffning, lära ävenledes komma under riksdagens

prövning i sammanhang med frågan om riksdagens anvisande av

anslag för ändamålet.

Såsom sitt yttrande i ärendet får riksdagen alltså anmäla vad här ovan

blivit anfört.

Stockholm den 17 februari 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.