Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åborätt av viss jord.

1926-06-01 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:290, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åborätt av viss jord.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

3

Sr 290.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1926.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående vissa frågor rörande tillämpningen av

föreslagen lag om upplåtelse under åborätt av viss jord.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.)

Till Konungen.

I en den 31 december 1925 dagtecknad proposition, nr 24, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen att, därest av

Eders Kungl. Maj:t i proposition nr 22 till 1926 års riksdag framlagt förslag

till lag om upplåtelse under åborätt av viss jord av riksdagen antages,

a) dels antaga de i bilaga A till statsrådsprotokollet angivna grunder för

upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt

enligt berörda lag samt av egnahemslägenheter, att lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1927, ävensom förklara, att de av riksdagen

1913 antagna grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa

kronoegendomar med däri sedermera vidtagna ändringar från och med angivna

dag icke vidare må äga tillämpning annat än dels beträffande egnahemslägenheter,

om vilkas upplåtande beslut fattats före den 1 januari 1927,

dels ock i avseende å sådana i dessa grunder omförmälda åtgärder i övrigt,

varom vederbörligt förslag utarbetats eller för vilkas genomförande mera

ingående förarbeten vidtagits före sagda dag;

b) dels godkänna de i bilaga B till samma protokoll angivna ändringar

i de av riksdagen 1908 antagna förändrade grunder för förvaltningen av

kronans jordbruksdomäner, att tillämpas från och med den 1 januari 1927;

c) dels godkänna de i bilaga C till samma protokoll angivna ändringar i

de av riksdagen 1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat

å kronoparker i Norrland och Dalarna, att tillämpas från och med den 1

januari 1927;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 290.

d) dels godkänna de i bilaga D till samma protokoll angivna ändringar

i de utav riksdagen 1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser för

statens egnahemslånerörelse, att tillämpas från och med den 1 januari 1927.

Förenämnda genom proposition nr 22 för riksdagen framlagda förslag till

lag om upplåtelse under åborätt av viss jord in. in. vann i stort sett riksdagens

gillande. I lagförslaget gjordes emellertid av riksdagen vissa ändringar,

av vilka den mest betydelsefulla torde få anses vara den, som innebär,

att — där förbehåll i motsatt avseende icke vid åborättens upplåtande göres

— med densamma förenas rätt för åbon att under vissa förutsättningar inlösa

den till honom upplåtna fastigheten. Uen huvudsakliga innebörden

av lagförslaget, sådant det nu av riksdagen antagits, är följande.

Med ifrågavarande lagstiftning avses att skapa eu form för upplåtande av

kronans jord under tryggad besittningsrätt. Kronan bibehåller äganderätten

till jorden och upplåter till brukarna en besittningsrätt på obegränsad tid

mot viss avgäld, som bestämmes för 20 år i sänder. Efter utgången av

första avgäldstiden äger dock åbo, som fullgjort honom åliggande skyldigheter,

att inlösa fastigheten, där ej vid åborättens upplåtande gjorts förbehåll

om att så icke får ske. Sedan åborätt upplåtits, skall byggnad, stängsel eller

annan för stadigvarande bruk avsedd anläggning, som finnes å fastigheten, såsom

tillbehör hänföras till åborätten. Till åbo må antagas allenast svensk medborgare,

som råder över sig och sin egendom. I vissa fall — såsom då

åborätten förvärvats av nära anförvant till den förutvarande åbon — kan

förvärvaren bliva antagen till åbo utan hinder av omyndighet. Har åborätten

övergått till åbons make eller annan honom närstående person, äger

länsstyrelsen ej vägra att godtaga denne såsom åbo, med mindre han finnes

vara därtill uppenbart olämplig eller hans antagande eljest skulle vara oförenligt

med det ändamål, för vilket åborätten upplåtits. Överlåtelse av åborätt

skall ske skriftligen. Den som annorledes än genom upplåtelse åtkommit

åborätt har att inom viss tid hos länsstyrelsen söka att bliva antagen

till åbo. Försummas sådan ansökan och uraktlåter förvärvaren trots vitesföreläggande

att fullgöra dylikt åliggande, äger länsstyrelsen förordna, att

åborätten med tillbehör skall säljas å offentlig auktion. Om sökande ej är

behörig att antagas till åbo, skall länsstyrelsen giva honom lämpligt rådrum

att överlämna åborätten till annan. Försittes sålunda förelagd tid eller kan

den, till vilken åborätten överlåtits, ej antagas till åbo, skall åborätten likaledes

säljas å offentlig auktion.

Åbo har skyldighet bland annat att, där ej länsstyrelsen medgiver undantag,

vara bosatt å fastigheten, att bruka denna som en enhet för sig, att

hava fastigheten försedd med nödiga byggnader, att städse hålla fastigheten

i gott stånd och hava de nödiga byggnaderna brandförsäkrade till fulla

värdet. I annan mån än från kronans sida medgivits äger åbon ej nyttja

fastighetens skog eller taga torv från torvmosse eller annorledes än för

fastighetens behov" använda stenbrott, grustäkt eller dylikt. Därest åbon

åsidosätter sina skyldigheter och vad han i sådant hänseende låtit komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

o

sig till last icke är av ringa betydenhet, är åborätten förverkad och kronan

berättigad att efter uppsägning skilja åbon från åborätten, vilken därefter

skall säljas å offentlig auktion.

Avgälden fastställes i naturaprodukter men utgår i penningar efter senast

bestämda medelmarkegångspris. Avgäldens bestämmande sker efter uppskattning

av den behållna avkastning, som under medelgoda år erhålles av

fastigheten, därest den brukas på sätt, som bäst överensstämmer med dess

läge, storlek och beskaffenhet. Finnes vid bestämmandet av avgäld för ny

avgäldstid avkastningens värde hava ökats eller minskats, skall hänsyn till

den timade ändringen tagas blott i den mån det är uppenbart, att den tillkommit

utan åbos åtgärd eller vållande. I regel får avgälden ej höjas med

mera än tjugu procent av den för löpande avgäldstid bestämda avgälden.

Avgäld för ny avgäldstid fastställes av en för länet i dess helhet eller viss

del därav utsedd s. k. avgäldsnämnd. Denna nämnd bestämmer även lösen

för fastighet, som friköpes av åbon.

Då åborätten övergått till ny innehavare, äger kronan att i viss ordning

återtaga fastigheten. Har åborätten förvärvats av nära anförvant till den

förutvarande åbon, kan återtagande dock ej ske, med mindre den nye innehavaren

icke kan godtagas såsom åbo. Vid återtagandet skall kronan utgiva

full lösen för åborätten med den jordförbättring, som vunnits genom

åbo, för byggnader och andra tillbehör till åborätten samt för utsäde och

gröda å fastigheten. För vissa fordringar äger kronan retentionsrätt i åbon

tillhöriga lösören och byggnader. Hos länsstyrelsen skall föras bok över

samtliga under åborätt upplåtna fastigheter inom länet. I boken skall beträffande

varje fastighet antecknas dess namn och beteckning i övrigt, åbons

namn, den årliga avgälden m. m.

Genom ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken åtnjutes för vissa

fordringar förmånsrätt i åborätten med tillbehör.

I detta sammanhang torde ock böra erinras, att riksdagen i samband med

antagande av ovanberörda lagförslag, i anledning av väckta motioner, anhöll,

att Eders Kungl. Maj:t ville med beaktande av angivna synpunkter låta utreda,

huruvida och i vilken omfattning genom lagstiftningsåtgärder kan beredas

möjlighet till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor, att

bland annat syftet med upplåtelsen behörigen tryggas, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Motiveringen till ovan berörda beslut, i vilken motivering även i någon

mån beröras de genom förevarande proposition nr 24 framlagda förslag, återfinnes

i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 25.

De här föreliggande förslagen till nya eller ändrade författningar, röra

lösandet av vissa tillämplighetsfrågor, som ansluta sig till det av Kungl.

Maj:t framlagda lagförslaget om upplåtelse under åborätt av viss jord. Dessa

frågor innefatta — i enlighet med propositionens rubricering — dels befogenheten

att upplåta kronojord under åborätt samt ordningen fiir fattande

av beslut om sådant upplåtande m. m„ dels ordnandet av kreditfrågan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 290.

för innehavare av under åborätt upplåten fastighet. Riksdagen behandlar

frågorna i nu nämnd ordning.

Den huvudsakliga innebörden av nu gällande bestämmelser rörande befogenheten

att upplåta kronans jordbruksdomäner och skogsegendomar samt

sättet för dylikt upplåtande — för vilka bestämmelser i propositionen lämnas

ingående redogörelse (sid. 4—6) — är, att riksdagens medgivande till sådana

upplåtelser är erforderligt med undantag för försäljning av eller från egendom

eller område, vilket i arrende lämnar eller kan beräknas komma att

lämna högst 600 kronor, i fråga om vilka sistnämnda fall Kungl. Maj:t

erhållit riksdagens särskilda bemyndigande att efter omständigheterna förordna.

De författningsförslag på ifrågavarande område, som i förevarande proposition

framläggas, innebära i huvudsak endast ett formellt inpassande i nu

gällande bestämmelser av sådana föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av det nya åborättsinstitutet.

I fråga om befogenheten att upplåta kronojord under åborätt har departementschefen

anfört följande.

»Beträffande sådana kronan tillhöriga egendomar, som jämlikt riksdagens

förenämnda beslut må utan riksdagens vidare hörande försäljas enligt 1913

års grunder för upplåtande av egnahemslägenheter, torde Kungl. Maj:t böra

äga rätt att förordna, att dylika egendomar eller delar därav må upplåtas

under åborätt enligt den i ämnet föreslagna lagen. Annat bemyndigande

för Kungl. Maj:t att härom förordna, än föreskrifter i de bestämmelser, som

enligt vad jag senare skall förorda äro avsedda att ersätta 1913 års grunder,

torde ej erfordras. Mot en i så måtto begränsad befogenhet för Kungl. Maj:t

att i vissa fall ensam besluta om upplåtande av kronojord under åborätt lära

betänkligheter så mycket mindre möta, som ett avhändande av dylika egendomar,

vilket nu är tillåtet, givetvis är ett ur synpunkten av statens intresse

såsom jordägare vida längre gående förfogande än upplåtelse under åborätt.

Därtill kommer, att ordningen för åborättsupplåtelse blir till sina huvuddrag

reglerad redan genom den föreslagna lagens stadganden, samt att jag i det

följande kommer att ifrågasätta vissa ytterligare regler, vilka Kungl. Maj:t

skulle hava att följa vid institutets användning. Vidkommande åter andra

kronan tillhöriga egendomar än de nu nämnda kunna visserligen åtskilliga

skäl anföras för den meningen, att Kungl. Maj:t borde tillerkännas rätt att,

utan riksdagens vidare hörande, under åborätt upplåta jämväl vissa slag av

dylik jord. Emellertid är jag ej beredd att för det närvarande härutinnan

framställa något förslag. Då fråga uppkommer om upplåtelser under åborätt

från andra kronoegendomar än sådana, om vilkas försäljning enligt 1913

års förenämnda grunder Kungl. Maj:t äger ensam besluta, torde ärendet sålunda

böra i varje fall underställas riksdagens prövning, ankommande det

alltså på riksdagen att därvid besluta, huruvida åborättsupplåtelse enligt förenämnda

lag må i det föreliggande fallet verkställas.»

Av detta uttalande framgår, att riksdagen skulle hava att taga motsvarande

befattning med upplåtelser under åborätt som med upplåtelser under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290. ~

äganderätt. Alla åborätts upplåtelser — utom sådana, som ägde rum från

kronoegendomar om vilkas försäljning enligt 1913 års grunder Eders Kungl.

Maj:t hade att ensam besluta — skulle alltså komma under riksdagens prövning.

Riksdagen delar denna uppfattning. Någon utvidgning av Eders Kungl.

Maj:ts sålunda angivna befogenhet att ensam besluta i förevarande avseende

anser riksdagen för sin del icke böra ske.

Riksdagen övergår härefter till behandling av de särskilda här förevarande

förslagen.

Vad först angår förslaget till grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar

av jordbrukslägenheter under åborätt enligt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord samt av egnahemslägenheter så innebär

såsom redan antytts detta ij huvudsak allenast att på grund av aborättsinstitutets

införande erforderliga bestämmelser inarbetats i de nu gällande

grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från kronans jord.

I detta sammanhang torde böra avhandlas frågan om företrädet mellan de

olika upplåtelseformerna, äganderätt och åborätt, vilken fråga departementschefen

vidrört i motiveringen till 1 § i förslaget (sid. 9) genom följande

uttalande:

»Beträffande företrädet mellan de olika upplåtelseformer, som skulle kunna

förekomma i fråga om jordbrukslägenheter — åborätt och äganderätt —

torde de i det särskilda fallet föreliggande omständigheter i regel böra vara

bestämmande. Med hänsyn till åborättsinstitutets betydelse dels för möjliggörande

för de minst bemedlade att åtkomma jord och dels för tryggande

av det med upplåtelsen avsedda syftet, torde ett tillämpande av nyss nämnda

regel komma att medföra, att upplåtelser i flertalet fall verkställas under

åborätt. I sådana fall, där särskilt intresse föreligger för kronan att avyttra

viss fastighet, och svårigheter kunna tänkas uppstå att få upplåtelse till

stånd under åborätt eller dylik skulle bliva för kronan oförmånlig, torde

dock upplåtelse under äganderätt böra föredragas. Detsamma synes böra

gälla sådana lägenheter, där jordbruksjordens areal är ringa och där det

alltså närmast är fråga om hantverkare- eller arbetaresmåbruk. Beträffande

åter de något större jordbruken, där brukaren beräknas kunna av lägenhetens

jordbruk hämta den huvudsakliga bärgningen för sig och sin familj,

synas desamma företrädesvis böra upplåtas såsom åbolägenheter. Emellertid

lärer det — åtminstone till en början och innan erfarenhet vunnits — vara

mest ändamålsenligt, att i detalj bindande föreskrifter ej meddelas rörande

valet av upplåtelseform, utan torde, såsom jag nyss angav, föreliggande

omständigheter i regel böra vara bestämmande. Vid dylikt val torde viss

hänsyn jämväl böra tagas till de önskemål beträffande upplåtelseformen, som

må framkomma från jordspekulanter, i den mån ett beaktande av dessa

önskemål ej befinnes stridande mot det allmännas intresse. I sitt förenämnda

yttrande har också domänstyrelsen tagit avstånd från tanken, att i

förevarande bestämmelser skulle stadgas företräde för upplåtelser under

åborätt.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Riksdagens skrivelse Nr 290.

Riksdagen får till en början framhålla, att det av departementschefen

sålunda berörda spörsmålet delvis kommit i ett ändrat läge genom riksdagens

beslut om införande i lagen av rätt till inlösen under vissa förutsättningar

av åbofastighet. Riksdagen anser det emellertid bäst överensstämma

med riksdagens beslut rörande åborättslagen att i förevarande

avseende icke nu föregripa, vad en kommande erfarenhet kan giva vid handen

vara den lämpliga utvecklingen. Då vidare riksdagen genom sin befattning

med förevarande upplåtelsefrågor kommer i tillfälle att praktiskt taga ståndpunkt

till förevarande spörsmål, anser riksdagen obehövligt att nu närmare

ingå på detsamma.

Slutligen får riksdagen anföra, att riksdagen ansett en formell jämkning i

3 § av förslaget påkallas av den utav riksdagen i åborättslagen införda

inlösningsrätten.

Förslagen rörande ändringar i de av riksdagen 1908 antagna förändrade

grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner ävensom i de av

riksdagen 1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat å

kronoparker i Norrland och Dalarna hava icke föranlett någon erinran

från riksdagens sida.

1 fråga om ordnandet av kreditfrågan för innehavare av under åborätt

upplåten fastighet innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag huvudsakligen, att genom

ändrad lydelse av vissa paragrafer i de av riksdagen antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, åbo under samma

villkor, som gälla för lån till annan egnahemsbyggare, skall kunna erhålla

lån för uppförande eller inlösen av byggnad å fastigheten. Med hänsyn till

att låneförmedlare eljest icke kunde förväntas komma att i önskvärd omfattning

utlämna dylika lån — för vilka säkerhet i form av inteckning i åbofastigheten

icke kan erhållas — har stadgats, att staten ikläder sig garanti i sista

hand för dessa lån.

Här torde ock böra erinras, att enligt det förut avhandlade förslaget till

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter

under åborätt m. m. skall åbo — i likhet med vad som är medgivet beträffande

köpeskilling vid egnahemsköp — även kunna erhålla anstånd med gäldande

av köpeskilling för kronan tillhöriga byggnader.

Emot Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del har riksdagen icke funnit annan

anledning till erinran än att riksdagen, med hänsyn till den av riksdagen i

lagförslaget införda inlösningsrätten, ansett, att i § 25 av förslaget till

ändrad lydelse av 20 och 25 i de av riksdagen 1919 antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse bör göras ett

tillägg i syfte att vid inlösen bereda möjlighet för förvandlande av åbos

byggnadslån till vanligt egnahemslån.

Under åberopande av det ovan anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
1)

med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag icke

kunnat i oförändrat skick antagas av riksdagen för sin del antagit de i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

9

bilaga A till denna skrivelse angivna grunder för upplåtande från vissa

kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt enligt berörda lag

samt av egnahemslägenheter, att lända till efterrättelse från och med den

1 januari 1927, ävensom förklarat, att de av riksdagen 1913 antagna

grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar

med däri sedermera vidtagna ändringar från och med angivna dag icke

vidare må äga tillämpning annat än dels beträffande egnahemslägenheter,

om vilkas upplåtande beslut fattats före den 1 januari 1927, dels ock i

avseende å sådana i dessa grunder omförmälda åtgärder i övrigt, varom

vederbörligt förslag utarbetats eller för vilkas genomförande mera ingående

förarbeten vidtagits före sagda dag;

2) med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag godkänt de i

bilaga B till samma skrivelse angivna ändringar i de av riksdagen 1908

antagna förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner,

att tillämpas från och med den 1 januari 1927;

3) med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag godkänt de i

bilaga C till samma skrivelse angivna ändringar i de av riksdagen 1925

godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i

Norrland och Dalarna, att tillämpas från och med den 1 januari 1927;

4) med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag icke

kunnat i oförändrat skick godkännas av riksdagen, för sin del antagit de

i bilaga D till samma skrivelse angivna ändringar i de utav riksdagen

1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse,

att tillämpas från och med den 1 januari 1927.

Stockholm den 1 juni 1926.

Med undersåtlig vördnad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 290.

Förslag

till

Bil. A.

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss

jord samt av egnahemslägenheter.

§ 1.

Från nedan i §§■ 2 och 4 omförmälda egendomar må enligt här intagna

bestämmelser upplåtas jordbrukslägenheter dels under åborätt jämlikt

lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord (åbolägenheter) dels

ock under äganderätt (jordbruksegnahemslägenheter) ävensom bostadslägenheter

under äganderätt (bostadsegnahemslägenheter).

Storleken av jordbrukslägenhet bestämmes med hänsyn tagen till möjligheten

för blivande åbo eller köpare att, i den mån behov därav må

föreligga, kunna erhålla lån ur egnahemslånefonden. Där ej särskilda skäl

därtill föranleda, må sådan lägenhet ej göras större, än att den i uppodlat

skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft.

Bostadslägenhet bör i allmänhet ej tilltagas större, än att en blivande

köpare för lägenhetens förvärvande och bebyggande bör kunna erhålla

lån ur egnahemslånefonden.

§ 2.

Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för statsverkets

räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande arrendeperiods

utgång, enligt riksdagens beslut, må utan riksdagens vidare hörande försäljas

och vilka med avseende å föreliggande omständigheter befinnas

lämpliga att helt eller delvis användas till bildande av lägenheter, som

i § 1 avses, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes, fördelas i

lämpliga lotter och, så vitt angår lotter, som äro hänförliga till dylika

lägenheter, upplåtas i den ordning nedan sägs.

Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som enligt riksdagens

beslut må av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas.

§ 3.

Förslag till åtgärder i det i § 2 berörda hänseende må uppgöras, såvitt

fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning till försäljning

eller förnyad utarrendering men eljest i den mån domänstyrelsen

så finner lämpligt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 290.

11

Därvid skall iakttagas — förutom att i § 1 här ovan angivna bestämmelser

angående storlek å där avsedda lägenheter skola lända till efterrättelse

— att i förslaget skola för varje lägenhet upptagas,

då fråga är om jordbrukslägenhet, dels utredning med yttrande, huruvida

lägenheten bör upplåtas såsom åbolägenhet med rätt för åbon att inlösa

lägenheten i enlighet med 33 § i lagen om upplåtelse under åborätt av

viss jord eller såsom åbolägenhet under förbehåll att sådan inlösningsrätt

ej må förekomma eller såsom jordbruksegnahemslägenliet, dels ock, vare

sig den ena eller den andra upplåtelseformen förordas, såväl särskilda

försäljnings- och arrendevärden som även den avgäld, som vid upplåtelse

under åborätt bör utgå för första avgäldstiden, och den köpeskilling, som

i dylikt fall bör av åbo erläggas för kronan tillhöriga byggnader å lägenheten,

samt,-

då fråga är om bostadslägenhet, särskilda försäljnings- och arrendevärden.

§ 4.

Därest i avseende å annan jordbruksegendom, än i § 2 första stycket

sägs, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering finnes

lämpligt, att egendomen eller del därav användes för bildande av lägenheter,

som i § 1 avses, må förslag härtill, med iakttagande av de i § 3

meddelade föreskrifter, upprättas och frågan därefter, i händelse Kungl.

Maj:t finner förslaget förtjäna beaktande, underställas riksdagens prövning.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest

till skogsegendomar hörande områden, som icke beröras av medgivandet

i § 2 andra stycket, finnas höra användas till bildande av i § 1 avsedda

lägenheter; dock att i ty fall det ankommer på domänstyrelsen att i värja

fall förordna om förslags upprättande.

Om upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna är

särskilt stadgat.

§ 5.

Där upplåtelse av lägenhet, som i § 1 avses, blivit i föreskriven ordning

beslutad, må, i det fall att lägenheten är bebyggd med enskild person tillhörigt

boningshus,

a) där lägenheten skall upplåtas såsom åbolägenhet, åborätten hembjudas

honom på därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld samt

å lägenheten befintliga, kronan tillhöriga byggnader likaledes hembjudas

honom till inlösen mot den byggnaderna åsätta köpeskillingen, allt dock

för såvitt han är behörig att antagas till åbo, samt

b) där lägenheten skall upplåtas såsom egnahemslägenhet, lägenheten

hembjudas honom till inlösen mot det lägenheten åsätta försäljningsvärde.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 290.

§ 6.

Jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga hus, må på

sätt och under villkor, som i § 5 sägs, hembjudas brukaren, därest denne

är mindre bemedlad eller obemedlad samt antingen brukaren själv

eller ock han och medlemmar av hans familj före honom tillsammans

innehaft lägenheten under en tid av minst fem år och därunder väl hävdat

densamma.

§ 7.

I fråga om lägenheter, som icke, efter ty i §§ 5 och 6 sägs, hembjudas

viss person, skall gälla:

a) att lägenhet skall utbjudas till upplåtelse under hand," åbolägenhet

enligt därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld för åhorätten och

fastställd köpeskilling för byggnader samt egnahemslägenhet mot köpeskilling,

minst motsvarande det åsätta saluvärdet;

b) att till åbo eller köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller

obemedlad, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet

och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsättningar

för drivande av ett mindre jordbruk ävensom, då fråga är om

åbolägenhet, är behörig att antagas till åbo;

c) att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas

till den, som redan äger eller under åborätt jämlikt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord innehar fast egendom av den storlek, att därå

kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till

samma person;

d) att, där från två eller flera lämpliga personer inkomma anbud,

vilka, då fråga är om upplåtelse av åbolägenhet, innebära godtagande

av samtliga erbjudna upplåtelsevillkor, samt, då fråga är om egnahemslägenhet,

uppgå till det åsätta saluvärdet, företrädet emellan dem

skall avgöras, beträffande åbolägenhet, efter omprövning av anbudsgivarnas

allmänna lämplighet och, därest i övrigt lika förhållanden äro

för handen, med hänsyn tagen till deras behov att erhålla upplåtelse

under åborätt samt, beträffande egnahemslägenhet, efter auktion mellan

anbudsgivarna;

e) att, om antagligt anbud icke avgives, lägenheten skall, där så av

domänstyrelsen befinnes ändamålsenligt, genom dess försorg utarrenderas

på viss kortare tid, varunder utbud i enlighet med vad ovan under a) sägs

fortfarande skall ske;

f) att, i händelse lägenheten icke varder utarrenderad eller, där så skett,

antagligt anbud å övertagande av densamma icke avgives, det skall ankomma

på Kungl. Maj:t att avgöra,

huruvida lägenheten skall, där så låter sig göra, återförenas med stamhemmanet,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290. 13

eller om fortsatta försök skola göras med utbud i enlighet med vad

ovan under a) sägs,

eller om, då fråga är om åbolägenhet, lägenheten må utbjudas på nytt

antingen såsom jordbruksegnahemslägenhet eller fortfarande såsom åbolägenhet

med den skillnad i upplåtelsevillkoren, att köpeskillingen för

byggnader må bestämmas efter auktion, därvid antagligheten av det

högsta anbudet skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt, då fråga

är om jordbruksegnahemslägenhet, lägenheten må utbjudas såsom åbolägenhet,

eller om lägenheten skall å auktion försäljas till den högstbjudande, i

vilket fall antagligheten av det högsta anbudet skall, där det icke uppgår

till saluvärdet, underställas Kungl. Maj:ts prövning.

§ 8.

Därest hembud, varom i §§ 5 och 6 förmäles, icke antages, skall det

ankomma på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten skall utbjudas

till upplåtelse i den ordning, som i § 7 sägs, eller på annat sätt

disponeras.

§ 9.

I fråga om arrende, varom i § 7 förmäles, skall i tillämpliga delar

gälla vad i allmänhet är stadgat angående arrende av kronans jordbruksdomäner.

§ 10.

Därest i något fall upplåtelse av bostadslägenhet under tomträtt finnes

böra äga rum, må sådant efter Kungl. Maj:ts beprövande ske; dock att

kronan icke må i något fall utan riksdagens särskilda medgivande betungas

med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda

byggnader eller andra inrättningar.

§ 11.

Köpeskilling, som skall av åbo erläggas för kronan tillhöriga, å åbolägenhet

befintliga byggnader, så ock köpeskilling för egnahemslägenhet

skall, där ej annat följer av vad i § 12 sägs, betalas kontant med en

tiondel vid köpeavhandlingens upprättande samt med återstående nio

tiondelar vid tillträdet av lägenheten; dock att även med betalningen av

förstnämnda tiondel kan få anstå till tiden för tillträdet, såvida två av

länsstyrelsen som vederhäftiga ansedda personer borga en för båda och

båda för en såsom för egen skuld för samma betalning.

Därest köpeavhandling rörande överlåtelse av byggnad å åbolägenhet

upprättas först efter det åbo tillträtt lägenheten, skall i fall, som i denna

paragraf avses, hela köpeskillingen gäldas vid köpeavhandlingens upprättande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 290.

§ 12.

Åbo eller köpare, som därom framställer begäran vid anbudets avgivande,

må kunna medgivas att gälda köpeskilling, som i § 11 avses, genom avbetalningar.

Därvid skall å oguldet belopp erläggas ränta efter fyra och

tre fjärdedels procent om året, dock må beträffande jordbrukslägenhet

räntefoten beräknas efter fyra procent om året för tiden intill sjätte året

efter utgången av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum.

Där åbo eller köpare sålunda finnes böra medgivas att erlägga köpeskillingen

genom avbetalningar, skola beträffande dess gäldande gälla följande

bestämmelser, nämligen:

A) i fråga om jordbrukslägenheter:

a) att en tiondel av köpeskillingen erlägges kontant vid köpeavhandlingens

upprättande; dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet,

om sådan borgen för samma betalning ställes, som i § 11 första stycket

sägs;

b) att återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en

stående del;

c) att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till fullo

gulden, en annuitet av sex procent, varvid såsom ränta räknas fyra och

tre fjärdedels procent å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen;

d) att amorteringsskyldigheten inträder med sjätte året efter utgången

av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum; dock att amorteringsskyldighetens

inträdande må efter länsstyrelsens beprövande framflyttas

intill femtonde året efter året för tillträdet, därest vid upplåtelsen lägenheten

är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd med nödiga byggnader

eller ock andra liknande skäl för beviljande av anstånd föreligga;

e) att intill dess kapitalavbetalningen börjar, endast ränta å det hela erlägges;
f)

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å

stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;

g) att det skall stå åbon eller lägenhetsägaren fritt att när som helst

inbetala köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra

de avbetalningar han önskar å stående delen;

h) att med undantag för de fall, om vilka här nedan förmäles, den

stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän amorteringsdelen

till fullo guldits;

i) att likväl i varje fall den stående delen skall vara gulden inom fem

år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

j) att vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där

sådant från statens sida påfordras, genast vara till betalning förfallet,

därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras,

så ock,

där fråga är om åbolägenhet, därest sådant förhållande inträder, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

15

kronan jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord är berättigad

att återtaga åborätten eller skilja åbon från åborätten, liksom då

åborätten övergår till ny innehavare, i vilket senare fall denne dock må

i fall, som i § 13 sägs, kunna medgivas övertaga betalningsansvaret för

det oguldna köpeskillingsbeloppet på oförändrade villkor, samt

där fråga är om egnahemslägenhet, därest lägenheten icke inom avtalad

tid bebygges eller densamma till jord eller byggnader vanvårdas eller å

lägenheten befintlig skog avverkas hårdare, än som erfordras för gårdens

behov eller för uppodling av därtill tjänlig mark, liksom därest lägenheten

övergår till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller

efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, så

framt icke den nye innehavaren prövas uppfylla villkoren för att kunna

antagas till köpare i första hand;

k) att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagt, ifrågakommer från

statens sida, åbon eller lägenhetsägaren skall äga åtnjuta sex månaders

uppsägningstid;

l) att åbon eller köparen skall vid det tillfälle, då en tiondel av köpeskillingen

jämlikt a) skall erläggas, avlämna skuldförbindelse å oguldna

delar av köpeskillingen, vilken skuldförbindelse skall vara avfattad i

överensstämmelse med vad ovan föreskrivits samt, där fråga är om egnahemslägenhet,

försedd med inteckningsmedgivande; samt

m) att, därest åbon eller köparen så önskar, köpeskillingen må erläggas.

på sätt här nedan under B) stadgas;

B) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år med eu tiondel årligen,

varvid skall iakttagas, att första tiondelen erlägges i den ordning, som

under A) a) stadgats;

att vad under A) j) stadgats beträffande förbehåll för staten att i vissa

fall påfordra köpeskillingens omedelbara likviderande skall i tillämpliga

delar gälla även i fråga om nu förevarande lägenheter; samt

att vid tillträdet skall avlämnas förbindelse med inteckningsmedgivande

å återstående nio tiondelar av köpeskillingen jämte ränta.

§ 13.

Där åborätt övergått till ny innehavare och kronan förty jämlikt

§ 12 A) j) är berättigad att till betalning uppsäga ogulden köpeskilling

för byggnader, må den nye innehavaren medgivas övertaga betalningsansvaret

för sådant köpeskillingsbelopp på oförändrade villkor, därest han

antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av

lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord, i vilket fall dylikt övertagande

i regel icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och

därvid prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalnings
-

ansvar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 290.

§ 14.

Köpare av obebyggd egnahemslägenhet skall vid tillträdet avlämna förbindelse

att senast vid ingången av sjätte kalenderåret näst efter det, då

tillträdet ägt rum, hava lägenheten bebyggd med bostad och, där fråga är

om jordbruksegnahemslägenhet, jämväl med för lägenhetens skötsel i övrigt

nödiga byggnader, vid äventyr, därest så icke sker, att utöver den avtalade

köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel

av köpeskillingen. Förbindelsen skall tillika innefatta medgivande,

att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas. Efter framställning

av köpare, som äger för lägenhetens skötsel lämplig, å annan

fastighet belägen byggnad, skall emellertid länsstyrelsen äga att, i den

mån sådant prövas skäligt, medgiva befrielse från byggnadsskyldighetens

fullgörande.

§ 15.

Inteckning, varom i § 14 förmäles, må, där vederbörande köpare fått

egnahemslån sig beviljat, kunna efter länsstyrelsens beprövande i anseende

till förmånsrätten nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga

inteckning.

På lika sätt må ock, där i fråga om jordbruksegnahemslägenhet egnahemslån

beviljats till nödiga byggnaders uppförande, kronans inteckning

för ogulden köpeskilling kunna nedsättas att gälla med lika rätt som den

till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen.

§ 16.

Beträffande egnahemslägenhet utfärdas köpebrev vid tillträdet, sedan

föreskrivna villkor blivit uppfyllda.

§ 17.

Där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas till bildande

av egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga, att anbud å

området kommer att göras av kommun eller av bolag eller förening, som

uppfyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, må

området vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning i

odelat skick. I händelse från kommun eller från bolag eller förening,

som ovan sagts, inkommer anbud, uppgående till minst det området åsätta

saluvärdet, samt fråga är om egendom, som enligt riksdagens beslut får

av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas, må anbudet

av Kungl. Maj:t antagas. Därest åter fråga är om annan egendom än

nyss nämnts, skall anbudet, om detsamma av Kungl. Maj:t finnes förtjäna

avseende, underställas riksdagen prövning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

17

§ 18.

När lägenhet eller område, som för föryttring till enskild person»

bolag eller förening avskiljes från kronoegendom, får mantal sig åsatt»

skall sådan lägenhet i jordehoken upptagas under titel »utsockne eller

allmänt frälse».

§ 19.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas

erforderliga för tillämpningen av här ovan angivna grunder.

Bil. B.

Förslag

till

ändrad lydelse av mom. Iso), 2:o) och 32:o) i de av riksdagen 1908 antagna

förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner.

l:o) All kronans fasta egendom, som ej innehaves med stadgad åborätt

eller med åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord

eller är till visst statsändamål anslagen och till följd därav antingen till

omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndigbets

vård, skall stå under inseende av en i huvudstaden förlagd domänstyrelse

och under närmare tillsyn av en lokalförvaltning samt utarrenderas

på sätt bär nedan stadgas.

2:o) Innan — — — egendom.

Å andra sidan skola från de till bildande av nya eller tillökning av

äldre kronoparker inköpta egendomar avskiljas och såsom jordbruksegendomar

behandlas sådana för jordbruk lämpade områden, som icke anses

böra försäljas eller upplåtas under åborätt enligt förenämnda lag och som

ej heller prövas vare sig böra användas till boställen eller tagas i anspråk

för kronoparkernas skötsel.

32:o) Angående avskiljande vid arrendeupplåtelser av områden, lämpliga

att upplåtas till jordbrukslägenbeter under åborätt enligt ovannämnda

lag samt till egnahemslägenbeter, ävensom dylika områdens förvaltning

är särskilt stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. lk samt. (Nr 289—290.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 290.

Bil. C.

F ö rslag

till

ändrad lydelse av § 6 samt införande av en ny § 27 a i de av riksdagen

1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna.

§ 6.

Kolonat upplåtes under nyttjanderätt med rätt för kolonist att antingen

med äganderätt inlösa kolonatet eller ock, om han så önskar och är behörig

att antagas till åho, övertaga detsamma under åborätt enligt lagen

om upplåtelse under åborätt av viss jord.

Där särskilda skäl därtill föranleda, må Kungl. Maj:t dock i undantagsfall

besluta om upplåtelse antingen utan rätt till vare sig inlösen eller

övertagande under åborätt eller ock utan inlösningsrätt.

§ 27 a.

Vad ovan sägs om inlösen av kolonat skall i tillämpliga delar gälla

jämväl om övertagande av kolonat under åborätt enligt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord. Därvid skall tillika iakttagas, att i stället för

bestämmelserna i § 22 fjärde stycket skall, då kolonat övertagits under

åborätt, gälla, att vad av köpeskilling för byggnad å kolonat återstår

oguldet jämte ränta skall, där sådant från kronans sida påfordras, genast

vara till betalning förfallet, därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar

icke ordentligt fullgöras så ock därest sådant förhållande inträder

att kronan jämlikt förenämnda lag är berättigad att återtaga åborätten

eller skilja åbon från åborätten, liksom då åborätten övergår till ny innehavare.

I sistnämnda fall må den nye innehavaren dock kunna medgivas

övertaga betalningsansvaret för sådant köpeskillingsbelopp på oförändrade

villkor, därest ban antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 §

andra stycket av förenämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel

icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och därvid prövas

lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

19

Bil. D.

Förslag

till

lindrad lydelse av §§ 20 och 25 i de av riksdagen 1919 antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse.

§ 20.

I — — — nämligen:

1) att — — — tid;

2) att — — — avbetalts;

3) att — — — månader;

4) att — — — utgår;

5) att — — — samt

6) att — — — nämligen:

a) om — — — bebyggande;

b) om — — — livförsäkringsavgift;

c) om — — — villkor;

d) om — — — betryggande;

e) om äganderätten eller beträffande i § 25 2) omförmälda lägenheter

besittningsrätten eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del

därav genom köp eller annat fång från låntagaren övergår i andra fall,

än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make

eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och av bröstarvinge, vilka

behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig

till egnahemslåns erhållande;

f) om — — — beviljande; eller

g) om — — — detsamma.

Vad — — — utvidgningen.

§ 25.

Utan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet,

må egnahemslån utgå

1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt

2) till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med

tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande

mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

För dylika egnahemslån skola, jämte de för statens egnahemslånerörelse

i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga

och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor

och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen

beträffande lån, som, avses under 1):

att lånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 290.

att lånet skall utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av

värdet utav de åbon tillhöriga byggnader, som finnas eller äro avsedda

att uppföras å lägenheten;

att i stället för vad i § 20 mom. 6) e) stadgas skall gälla, att låneförmedlare

må kunna förbehålla sig rätt att uppsäga egnahemslånet till

inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, om åborätten övergår

till ny innehavare, varvid dock den nye innehavaren må kunna medgivas

övertaga betalningsansvaret för lånet på oförändrade villkor, därest han

antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av

ovannämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel icke hör förvägras,

eller ock eljest antages till åbo och prövas lämplig att på oförändrade

villkor övertaga sagda betalningsansvar;

att det åligger låneförmedlare att ofördröjligen hos länsstyrelsen för

antecknande i den i 46 § av förenämnda lag omförmälda bok göra anmälan

om fordran hos åbo för utlämnat egnahemslån så ock om lämnat

medgivande om överflyttning av betalningsansvaret för sådant lån å ny åbo;

att, därest för låneförmedlare uppkommer förlust till kapital eller

ränta å till åbo vederbörligen utlämnat egnahemslån, låneförmedlaren

skall äga att efter därom bos Kungl. Maj:t gjord framställning samt

under förutsättning, att låneförmedlaren gjort vad på honom skäligen

ankommit för förhindrande av sådan förlust, av statsmedel erhålla ersättning

för vad som förlorats; samt

att, därest åbo vill inlösa fastigheten enligt 33 § i lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord, egnahemslåneförmedlare är berättigad lämna

samtycke därtill samt låta lånet utestå under villkor att för lånet, som

därefter underkastas de för statens egnahemslånerörelse eljest gällande

bestämmelser, ställes inteckningssäkerhet i fastigheten; ävensom

beträffande lån, som avses under 2):

att lånet skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar av värdet

utav de innehavaren tillhöriga åhyggnader, som finnas eller äro avsedda

att uppföras å lägenheten;

att för lån till bostadslägenhet å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig

mark låneförmedlare äger antaga den säkerhet, han prövar lämplig;

samt

att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån

i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock

under villkor dels att vid tiden för lånets beviljande återstår av upplåtelsetiden

så mycket, att denna återstod med minst tjugu år överskjuter

den tid, som åtgår till inbetalning av egnahemslånets amorteringsdel, dels

ock att tomträttsavtalet är så avfattat, att tomträtten icke under upplåtelsetiden

kan förverkas eller eljest upphöra.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.