Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående utredning om de ekonomiskai faktorer, som verka bestämmande på den modema filmverksamlveten m. m.

1926-06-03 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:306, Skrivelse till Konungen, angående utredning om de ekonomiskai faktorer, som verka bestämmande på den modema filmverksamlveten m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 306.

Nr 306.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1926.

Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående utredning om de ekonomiskai

faktorer, som verka bestämmande på den modema

filmverksamlveten m. m.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)

Till Konungen.

Inom riksdagen hava enskilda motionärer gjort hemställan om att en allsidig

utredning måtte komma till stånd rörande dels de ekonomiska faktorer av skilda

slag, som verkade bestämmande på den moderna filmverksamheten, dels huruvida

och på vad sätt det ur det allmänna kultur- och samhällslivets synpunkter

kunde anses påkallat, att statsmakterna i vidare mån reglerande och vägledande

ingrepe för tillgodoseende av de allmänna och kulturella intressena.

Riksdagen är av den uppfattningen, att den av motionärerna väckta frågan

är av en för det svenska folkets liv och förhållanden så djupt ingripande betydelse,

att den icke kan eller bör lämnas obeaktad. Motionen är emellertid av en

så vidsträckt omfattning och berör så skilda problem, att riksdagen icke ansett

sig kunna gå in på frågan i hela dess vidd. För åstadkommande av en så vitt

möjligt fullständig utredning i ämnet har riksdagens vederbörande utskott i

den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver infordrat yttrande över motionen

från statens biografbyrå. Dessutom har vederbörande utskott under hand inhämtat

upplysningar i ämnet från vice ordföranden i Svenska Film- och Biografmannasällskapet,

förre filmcensorn Gustaf Berg, ombudsmannen för samma

sällskap, redaktör M. Bnderstedt samt, såsom representant för den amerikanska

filmindustrien, filmchefen i filmaktiebolaget Liberty, Oscar Wallentin. Vidare

har utskottet från skilda håll införskaffat för frågan belysande kontrakt och

andra dokument.

I ett flertal länder hava åtgärder av skilda slag vidtagits för att i den ena

eller andra riktningen reglera filmverksamheten. I Tyskland har införts ett så

kallat kompensationssystem, enligt vilket film blott får importeras i den mån

inhemsk film av motsvarande längd blivit framställd. I ett inför engelska underhuset

framlagt lagförslag föreslås en liknande anordning, dock med den

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 306.

skillnaden, att för import av sju fot utländsk film blott skulle behöva produceras

en fot inhemsk. Kvotsiffrorna skulle senare ändras till förmån för den inhemska

produktionen, i den mån som denna visade sig utvecklingsduglig.

I Danmark har man genom ett koncessionssystem sökt bevara biograferna på

inhemska händer. I Norge åter är biografväsendet till största delen kommunaliserat.

I Finland har man sedan 1922 försökt uppmuntra biografägarna att gynna

värdefilm genom att sänka nöjesskatten för dylik film till 20 procent, medan

andra filmer i nöjesskatt draga 30 procent. Värdesättningen utföres av finska

statens filmgranskningskommission och synes försiggå utan några större slitningar.

Som värdefilm räknas icke blott konst- och lärofilm utan även en del

s. k. aktuella dagsnyheter. Av för riksdagen tillgänglig statistik framgår det

intressanta förhållandet, att, medan längden av värdefilm åren 1924 och 1925

blott utgjorde respektive 34,9 och 46,3 procent av all film, inbringade dock

denna film samma år respektive 55,0 och 57,9 procent av biografrörelsens sammanlagda

inkomster.

Motionen berör såväl i motivering som i slutyrkande tvenne skilda problem,

av vilka det ena tager sikte på de med filmen förknippade ekonomiska faktorerna,

medan det andra mera. berör de kulturella faktorerna.

Vad först filmens ekonomiska problem beträffar, bör man skilja mellan förhållandet

emellan producenter och filmförmedlingsbyråer å ena sidan och

mellan dessa senare och biografägarna å den andra sidan. Av filmuthymingsbyråer

finnas dels självständiga svenska, dels dotterbolag till de stora utländska

filmtrusterna.

Man måste vidare skilja på priset på den enskilda, till landet importerade

filmkopian och den royalty, som producenten betingar sig för uppföranderätten

till filmen i fråga. Tidigare brukade uppföranderätten säljas, och detta förekommer

fortfarande i viss mån. Det vanliga är dock numera, att filmerna

uthyras på procentbasis. Härvidlag ingripa de utländska producenterna reglerande

i förhållandet mellan förmedlaren och dennes kunder. Film får sålunda

i regel icke uthyras till biograferna mot lägre än 30 stundom 35 eller

40 procent av bruttobiljettkassaintäkterna, dock med avdrag av nöjesskatten.

Av de medel, som på detta sätt tillflyta filmförmedlaren, skall han betala producenten

en royalty om i allmänhet 60 till 65 procent.

I kontrakten med producenterna få filmbyråema förplikta sig att avfordra

biografägaren detaljerade biljettkassarapporter för varje film, vilka rapporter

filmbyråerna månadsvis skola tillställa producenterna eller dessas representanter

i Sverige. Producenterna förbehålla sig också rätt att när som helst

kontrollera filmbyråernas alla papper, kontrakt och böcker rörande de förhyrda

filmerna, samt att infordra alla upplysningar och förklaringar av byråernas

tjänstemän. De utländska filmtrusterna förskaffa sig på detta sätt en

ingående kännedom om filmverksamhetens ekonomiska förhållanden i hela avsättningslandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 306.

9

Riksdagen anser sig böra påpeka det anmärkningsvärda förhållandet, att

vissa av filmbyråema, efter vad det synes, i mycket stor utsträckning undgå

beskattning för sina verkliga inkomster. Detta tycks stundom tillgå så, att

priset fastställes i relation till den summa, filmen efter viss tid inspelat i filmhyror.

På sådant sätt kunna filmuthyrningsbolagen i sina bokslut uppvisa,

att rörelsen nätt och jämt gått ihop eller till och med medfört förlust. Den

reella och efter vad det synes ofta ganska betydande vinsten går på detta sätt

obeskattad ur landet.

Riksdagen anser sig icke kunna bedöma, vare sig huruvida det med nu gällande

lagstiftning är möjligt att beskatta dessa inkomster eller vilka lagändringar

eller andra åtgärder, som i annat fall lämpligen böra vidtagas. Dock

anser riksdagen, att frågan om en omsättningsskatt, liknande den, som tillämpas

i främmande länder, bör komma under övervägande. En grundlig utredning

av filmens beskattningsförhållanden med hänsyn tagen till ovanberörda omständigheter

synes sålunda vara synnerligen önskvärd. En förhöjning av den

nu utgående vikttullen för film skulle däremot endast drabba den föga värdefulla

filmkopian, men icke alls beröra den på uppföranderätten vilande royaltyn.

En värdetull skulle knappast heller vara lycklig, då den närmast skulle motverka

det syfte, som ligger till grund för motionen, nämligen att gynna den

önskvärda, men därför också dyra filmen på den mindrevärdigas bekostnad.

Vad beträffar de åtgärder för reglerande av uppföranderätten till film, som

vidtagits i andra länder, och för vilka här ovan redogjorts, synes ingen av

dessa lämpa sig för vårt land. Ett kompensationssystem skulle medföra faran

av en sänkning av den svenska filmproduktionens kvalitet. En film, avsedd

endast för svensk publik, kan icke bära sig, även om den är av högsta kvalitet.

Sverige torde näppeligen kunna bliva självförsörjande i fråga om film. Med

filmproduktionens tilltagande internationalisering torde det dessutom inom

kort i praktiken bliva svårt att tillämpa en kompensationslags kvotbestämmelser.

Ett på en differentiering av nöjesskatten, såsom i Finland, byggt system,

betingas dels av att denna skatt är obligatorisk, dels av att den pålägges av

staten, och synes svårligen kunna bli tillämpligt i Sverige.

Filmväsendets kommunalisering torde icke kunna betecknas som något effektivt

skydd mot mindrevärdig film.

Ett koncessionssystem åter lider av den svagheten att det lätt kan missbrukas

i ensidiga riktningar, mot vilket man dock möjligen kunde finna tillfredsställande

garantier. Däremot förefaller det svårt att effektivt kunna skydda

sig mot användande av s. k. bulvaner.

Riksdagen har såväl 1919 som 1920 avslagit motioner, i vilka påyrkats något

av de båda sist nämnda systemen.

Som en faktor värd att uppmärksammas vill riksdagen ock påpeka möjligheten

av att utlänningar i större omfattning förvärva svenska biografteatrar

i syfte att såmedels kunna bestämma över dessas repertoarer. Hittills har vis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 306.

serligen detta system endast undantagsvis praktiserats i Sverige, medan det

däremot på vissa håll i utlandet kommit till användning i stor utsträckning.

På sista tiden hava dock tendenser i sådan riktning försports även i vårt land,

tendenser, inför vilka man måste ställa sig betänksam.

Vad den kulturella sidan av motionen beträffar, kan man skilja mellan bildningsfilm

och teaterfilm. Gränserna mellan dessa äro dock ganska svävande,

och åtskillig film kan hänföras till båda kategorierna. Inom bildningsfilmen

utgöres en stor grupp av skolfilmen, som är direkt tillrättalagd och avsedd för

bibringande av kunskaper.

Såväl vid den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten som i det fria

folkbildningsarbetet i övrigt och i skolorna har man — som ett komplement

till undervisningen — med den moderna pedagogikens strävan efter största

möjliga åskådlighet allt mera kommit fram till användande av film, och det vill

synas, som om de erfarenheter, man därvid vunnit, varit synnerligen tillfredsställande.

Det förefaller riksdagen, som om dessa erfarenheter hittills i alltför

ringa grad vunnit allmänt beaktande. Redan nu finnes ett ganska stort urval

av skol- och bildningsfilm, och tillgången härav kommer säkerligen att ökas,

i samma mån som efterfrågan växer. Möjligheterna att finna en praktisk lösning

av de med användande av sådan bildningsfilm förknippade ekonomiska

svårigheterna hava icke varit föremål för en grundlig undersökning. I första

hand torde därför böra undersökas, på vilket sätt och genom vilka medel filmens

användande i undervisningens och det fria folkbildningsarbetets tjänst

kan främjas.

Med anledning av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj :t täcktes låta utreda, dels huruvida nu gällande lagstiftning tilllåter

en effektiv beskattning av filmuthyrningsverksamheten, eller, därest så

icke skulle vara fallet, vilka lagändringar, som till sådant ändamål kunna

vara erforderliga, dels huruvida och på vad sätt statsmakterna kunna och böra

understödja användandet av bildningsfilm, samt att Eders Kungl. Maj :t

täcktes för riksdagen framlägga de förslag, vartill en sådan utredning kan

föranleda.

Stockholm den 3 juni 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.