Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. 31 aj ds proposition angående anslag för anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan.

1926-06-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:309, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. 31 aj ds proposition angående anslag för anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 309.

13

Nr 309.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1926.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. 31 aj ds

proposition angående anslag för anläggning av tillfartsvägar

till inlandsbanan.

(Statsutskottets utlåtande nr 144.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln,

punkt 22, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde

komma att avlåtas i ämnet, för anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan

för budgetåret 1926—1927 beräkna ett extra reservationsanslag av 150,000

kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj :t i en till riksdagen den o februari 1926

avlåten proposition, nr 123, under åberopande av propositionen bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att för anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan i Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra

reservationsanslag av 150,000 kronor.

Genom anläggning av de vägar västerifrån till inlandsbanan, varom här

är fråga, skulle åstadkommas en såsom önskvärd ansedd komplettering av

vägnätet väster om nämnda bana. Men bortsett från detta deras speciella

syfte äro ifrågavarande anläggningar till sin allmänna karaktär så gott som

undantagslöst att hänföra till s. k. ödebygdsvägar, d. v. s. föi’bindelseleder,

som till gagn för odling och bebyggelse framdragas genom skogsbygder

och andra glest befolkade trakter. På sätt i allmänhet gäller för anläggningar

av ödebygdsvägars typ, böra de alltså utföras på enklaste sätt och utan alltför

högt ställda tekniska fordringar i avseende å vägbredd, lutningsförhållanden,

vägbanans hårdgöring m. m.

I betraktande av angivna omständigheter måste riksdagen — i likhet med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — finna det mindre nödigt, att för tillgodoseende

av nu avsedda speciella syfte ytterligare en ny vägtyp införes. Det kraf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 309.

tigare främjandet av tilkomsten av sådana ödebygdsvägar, som äro av betydelse

för lappmarksbygdernas anslutning till inlandsbanan, torde till fyllest kunna

åstadkommas genom att det allmänna anslaget till ödebygdsvägar under ett antal

år framåt förstärkes med ett lämpligt avvägt anslag, avsett att tjäna ifrågavarande

särskilda ändamål. Härigenom kunde den såsom önskvärd ansedda förstärkningen

av vägnätet kring inlandsbanan påskyndas, i det att för detta ändamål

komme att stå till förfogande -— förutom i viss utsträckning alltjämt det

allmänna ödebygdsanslaget — ifrågavarande i särskild ordning beviljade förstärkningsanslag.

Erinras må, att de fastställda normerna för ödebygdsväganslagets användning

äro så allmänt avfattade, att de möjliggöra anpassning efter skiftande ortsförbållanden

och olikartade trafikbehov in. m. Likaledes lämnas möjlighet till

vederbörligt hänsynstagande till den svaga ekonomiska bärkraften hos ortens

befolkning och svårigheten att påräkna några större bidrag från väghållningsdistrikt

eller landsting. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan sålunda bevilja

statsunderstöd till nio tiondelar av beräknad anläggningskostnad, varjämte efter

medgivande av Eders Kungl. Maj :t understöd från anslaget i än större utsträckning

kan lämnas.

Med avseende å användningen och fördelningen av de anslag, som för ändamålet

kunna komma att anvisas, böra alltså enligt riksdagens mening gälla de

allmänna normer, som fastställts för ödcbygdsvägarna. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

antytt, bör detta emellertid icke utesluta, att i enstaka fall

vissa eftergifter göras i dessa normer, så att exempelvis den blivande väganläggningen

antingen kan närma sig utfartsvägs typ eller ock på viss sträcka anläggas

såsom väg, avsedd för tyngre trafik.

För vinnande av önskvärd planmässighet vid ifrågavarande tillfartsvägars

anläggning och på det att ordningen mellan de olika företagen må kunna fastställas

är dock — såsom ock av departementschefen framhållits — önskligt att,

i samarbete med vederbörande länsstyrelser, upprättas en plan för arbetenas

bedrivande inom de olika länen, innefattande approximativa kostnadsberäkningar.

På sätt av sistlidne års riksdag betonades, torde vid denna plans utarbetande

böra beaktas vikten av att de blivande väganläggningarna erhålla ett

enkelt utförande, som svarar mot deras allmänna karaktär av förbindelseleder

genom glest befolkade trakter, samt att i övrigt sådana organisatoriska anordningar

träffas, att byggnadskostnaderna i möjligaste mån kunna begränsas.

Då emellertid behovet av anslag för ifrågavarande ändamål framstår som synnerligen

behjärtansvärt, har riksdagen ansett sig böra, i avvaktan på utarbetandet

av ifrågavarande plan för anläggningarna, redan för nästkommande budgetår

ställa anslag för ändamålet till förfogande med det av Eders Kungl. Maj :t

äskade beloppet 150,000 kronor, avsett för påbörjande efter Eders Kungl. Maj ds

bestämmande av de anläggningar, vilkas tillkomst i första hand anses önskvärd.

I vilken omfattning fortsatt anslag framdeles må beviljas och i vad omfattning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 309.

15

statsbidrag till de olika företagen må ifrågakomma, lärer komma att bero på

den plan, som i detta avseende framlägges.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen

för anläggning av ödebygdsvägar, avsedda att tjäna som tillfartsvägar

västerifrån till inlandsbanan inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län,

för budgetåret 1926—1927 under sjätte huvudtiteln anvisat ett extra reservationsanslag

av 150,000 kronor.

Stockholm den 1 juni 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.