Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts under andra huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till justitiestaterna under Svea och Göta hovrätter jämte i ämnet väckta motioner.

1926-06-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:317, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts under andra huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till justitiestaterna under Svea och Göta hovrätter jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 317.

9

Nr 317.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1926.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

under andra huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda

framställningar angående anslag till justitiestaterna under

Svea och Göta hovrätter jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 150.)

Till Konungen.

l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1926—1927 har

Eders Kungl. Maj:t i avseende å andra huvudtiteln, innefattande anslagen till

justitiedepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 17 av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för sagda dag) att

dels besluta, att Uppsala läns södra och mellersta domsagor skola från

och med den 1 januari 1927 förenas till en domsaga, vilken efter sammanslagningen

skall benämnas Uppsala läns södra domsaga,

dels fastställa avlöningsförmånerna i sistnämnda domsaga sålunda:

lön............................................................................... kronor 4,500

tjänstgöringspenningar.........................................._»__1,400 5;900,

dels ock minska det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till justitiestat

under Svea hovrätt från dess nuvarande belopp, 389,887 kronor, med

2,850 kronor till 387,037 kronor.

Såsom statsrådsprotokollet utvisar, hava delade meningar gjort sig gällande

rörande lämpligheten av den av Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta sammanslagningen

av Uppsala läns södra och mellersta domsagor.

Vad själva principfrågan beträffar eller huruvida man bör redan nu, i

avvaktan på förestående reform av rättegångsväsendet, verkställa en reglering

av de judiciella enheterna i riktning mot större domsagor, har sålunda

gjorts gällande, att så icke utan starka skäl borde ske samt att i varje fall

med nuvarande rättegångsordning domsaga icke borde vara så stor, att anställande

av biträdande domare bleve nödvändigt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ltiksdugens skrivelse Nr 317.

Skal av den beskaffenhet, som nyss nämnts, kunde icke åberopas för den

föreslagna sammanslagningen av nu ifrågavarande domsagor och skulle vid

bifall till förslaget anställande av biträdande domare bliva av behovet påkallat.

Vid en sådan ändring av domkretsindelningen, som kunde bliva en följd

av den omorganisation av domstolsväsendet, processkommissionen hade för

avsikt att föreslå, syntes ej heller sannolikhet förefinnas, att de ifrågavarande

domsagorna komme att sammanslås till en.

Vidare har ansetts, att det för häradshövdingen i en på föreslaget sätt

förstorad domsaga skulle bliva förenat med svårigheter att, i synnerhet vad

anginge domsagans från kansliet mera avlägsna delar, förskaffa sig nödig

orts- och personkännedom samt att hans intresse för de lokala angelägenheterna

skulle slappas.

Ingendera av domsagorna kunde sägas höra till de allra minst betungade

och ingendera kunde sålunda räknas till sådana domsagor, där domaren till

följd av göromålens obetydlighet löpte fara att förlora erforderlig kontakt

med rättslivet.

Vad kommunikationerna till Uppsala anginge, vore dessa från södra domsagans

tingslag besvärliga och skulle en sammanslagning av domsagorna

för sagda domsagas invånare medföra ökade kostnader, särskilt för resor

till kansliet i Uppsala och för inställelser för rannsakning i brottmål, som

för tingslaget komme att hållas i nämnda stad.

Slutligen har anförts, att det skulle ställa sig dyrbart för häradsborna i

Lagunda tingslag att lösa in sig i tingshuset i Enköping samt att den av

förslagets genomförande uppkomna besparingen vore ringa.

De skäl, som sålunda anförts mot en sammanslagning av domsagorna i

fråga, har departementschefen emellertid funnit icke vara av beskaffenhet,

att de böra utgöra hinder för förslagets genomförande.

Beträffande själva principfrågan eller huruvida man bör redan nu, i avvaktan

på förestående reform av rättegångsväsendet, verkställa en reglering

av de judiciella enheterna i riktning mot större domsagor, har departementschefen

sålunda uttalat, att enligt hans mening en successiv domsagoreglering

vore i hög grad ägnad att förbereda en rättegångsreform av det slag, processkommissionen

i skrivelse den 25 februari 1922 skisserat. Den medförde

fördelen av ekonomisk besparing genom undvikande av övergångskostnader

för befattningshavare på indragningsstat och det vore givetvis av stor vikt

ur statsfinansiell synpunkt, att icke väl avlönad arbetskraft användes på

poster, som icke gåve tillräcklig möjlighet till utnyttjande av vederbörandes

kapacitet. Då en successiv omreglering av domsagorna till större enheter

verkade till undanröjande av nuvarande missförhållanden i detta avseende,

vore detta ur nämnda synpunkt att anbefalla. Till denna departementschefens

mening ansluter sig ock riksdagen.

Vid det övervägande, riksdagen ägnat den föreliggande frågan, har riksdagen

ock kommit till den uppfattningen, att den ifrågasatta åtgärden måste såväl

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 317.

11

i organisatoriskt hänseende som ur allmän rättskipningssynpunkt anses erbjuda

så obestridliga fördelar, att riksdagen icke tvekat att bifalla förslaget i fråga.

Även ur ekonomisk synpunkt är förslaget värt beaktande.

Obestridligt är, att Uppsala läns södra domsaga är den till folkmängden

näst minsta i riket och med avseende på arbetsbördan en av de mindre; och

även om Uppsala läns mellersta domsaga med hänsyn till folkmängden är

något större, är dock arbetsmängden jämväl där relativt liten. Att av hänsyn

till folkmängden i en på föreslaget sätt nybildad domsaga samt den arbetsbörda,

som kan komma att påvila kansliet, ställa sig avvisande mot förslaget

synes riksdagen vid jämförelse med de större domsagornas folkmängd och

arbetskvantitet med skäl icke böra ske. Visserligen har ifrågasatts, att under

första året efter sammanslagningen eller måhända för längre tid en biträdande

domare skulle anställas i den förstorade domsagan, vilket, på sätt departementschefen

påpekat, i och för sig måste anses vara en brist i förslaget,

men anser riksdagen i likhet med departementschefen, att denna anordning

låter sig försvaras såsom övergångsstadium till en mera rationell domsagoorganisation.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott under hand inhämtat,

torde behovet av biträdande domare allenast för kort tid förefinnas.

Därest, på sätt departementschefen förordat, den förstorade domsagan indelas

i två tingsslag med tingsställen i Uppsala och Enköping samt därvid Lagunda

härad förenas med nuvarande södra domsagans tingslag, synes ej heller ur

synpunkten av domsagobefolkningens bekvämlighet några bärande skäl mot

förslagets genomförande kunna anföras. Såsom departementschefen påpekat,

är avståndet från Enköpingstrakten till Uppsala relativt litet och förbindelserna

så väl med järnväg som landsväg goda. Vad Lagunda härad angår,

är domare kansliet för häradet redan nu förlagt till Uppsala.

Några kostnader av betydenhet för de tingshusbyggnadsskyldiga i domsagorna

synes den föreslagna sammanslagningen ej heller medföra. Lagunda

häradsbor torde visserligen bliva nödsakade lösa in sig i södra domsagans

tingshus, men lärer utgiften härför, på sätt departementschefen framhållit,

komma att till fullo ersättas genom försäljning av tingshuset i örsundsbro

Under betonande slutligen av att riksdagen genom sitt bifall till nu

ifrågavarande förslag icke tagit någon ståndpunkt till en blivande omorganisation

av domstolsväsendet, får riksdagen, som i övrigt ej heller haft något att

erinra mot vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, alltså anmäla,

att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

dels beslutat, att Uppsala läns södra och mellersta domsagor skola från

och med den 1 januari 1927 förenas till en domsaga, vilken efter sammanslagningen

skall benämnas Uppsala läns södra domsaga,

dels fastställt avlöningsförmånerna i sistnämnda domsaga sålunda:

lön ........................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar........................ » 1,400 5 900,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 317.

dels ock minskat det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till justitiestat

under Svea hovrätt från dess nuvarande belopp, 389,887 kronor, med

2,850 kronor till 387,037 kronor.

2:o) Eders Kungl. Maj:t har under andra huvudtiteln (punkt 18) föreslagit

riksdagen att

dels besluta, att Finspånga läns härads domsaga skall från och med den

1 januari 1927 uppdelas å Björkekinds, östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings

härads domsaga samt Aska, Dals och Bobergs härads domsaga sålunda,

att Hällestads, Vänga, Risinge, Regna och Skedevi socknar tilläggas Björkekinds

m. fl. härads domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas

Bråbygdens och Finspånga läns domsaga, samt Godegårds och Tjällmo

socknar tilläggas Aska, Dals och Bobergs härads domsaga,

dels fastställa avlöningsförmånerna i de utvidgade domsagorna sålunda:

i Bråbygdens och Finspånga läns domsaga:

lön ........................................................................................... kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ........................................................ » 1,400 5,900

i Aska, Dals och Bobergs härads domsaga:

lön ............................................................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ....................................................... » 1,500 6,000,

dels ock minska det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till justitiestat

under Göta hovrätt från dess nuvarande belopp, 278,813 kronor, med

2,900 kronor till 275,913 kronor.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen

till behandling förehaft två inom riksdagen väckta likalydande motioner,

I: 67 och II: 98,vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Eders Kungl. Maj:ts

förslag att uppdela Finspånga läns härads domsaga på Björkekinds, östkinds,

Lösings, Bråbo och Memmings härads samt Aska, Dals och Bobergs härads

angränsande domsagor.

Enligt vad den i ärendet lämnade utredningen giver vid handen, är Finspånga

läns härads domsaga med avseende å folkmängd och arbetsbörda en

av de minsta domsagorna i riket. I anseende till folkmängden äro ej heller

Björkekinds- och Askadomsagorna avsevärt större, ehuru arbetsbördan i

dessa domsagor mera närmar sig den i de medelstora domsagorna normala.

Genom den ifrågasatta uppdelningen av förstnämnda domsaga på de båda

övriga skulle folkmängden bliva i den utvidgade Björkekindsdomsagan om

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse AV 317.

kring 50,000 och i den utvidgade Askadomsagan 35,000 personer. Björkekindsdomsagan

skulle härigenom intaga plats bland de stora domsagorna

medan Askadomsagan fortfarande skulle komma att räknas till de medelstora.

I fråga om arbetsbördan skulle ingen av de nya domsagorna komma

att tillhöra de mest arbetstyngda. Mot den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

uppdelningen av Finspånga läns härads domsaga lära sålunda ur synpunkten

av en blivande arbetskvantitet och folkmängd inom de domsagor.

på vilka densamma skulle uppdelas, berättigade invändningar icke kunna

anföras. Detta synes ej heller kunna ske, om, på sätt riksdagen ansett sig

böra besluta, domsagan i fråga i sin helhet ombildas att utgöra ett tingslag

och såsom sådant sammanslås med Björkekindsdomsagan.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har mot den ifrågasatta sammanslagningen

anförts, att densamma icke påkallades ur intresset av en förbättrad

rättsvård samt att några fördelar icke vunnes genom förslaget.

Departementschefen har emellertid häremot erinrat, att det å andra sidan

icke kunde göras gällande, att några nackdelar i omförmälda hänseende

skulle uppkomma. Enligt departementschefens uppfattning finge det tvärtom

anses fulltygat, att i förevarande fall en rättsvård, som hittills ombesörjts

av tre häradshövdingar, kunde för framtiden anförtros åt allenast två ordinarie

domare. Till departementschefens mening härutinnan ansluter sig

riksdagen. Ej heller synes riksdagen några nackdelar ur rättsvårdssynpunkt

uppkomma vid ombildning av Finspånga läns härads domsaga till ett i

Björkekindsdomsagan ingående tingslag.

Då, såsom nämnts, riksdagen funnit sig icke kunna bifalla Eders Kungl.

Maj:ts förslag om en uppdelning av Finspånga läns härads domsaga å Björkekinds-

och Askadomsagorna, är detta beroende på storleken av de kostnader,

invånarna i Finspånga läns härads domsaga, enligt vad riksdagen inhämtat,

skulle vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag få vidkännas för inlösen i

de båda andra domsagornas tingshus. Om vad Askadomsagan konnne att begära

i inträdeslösen för sitt tingshus i Motala har exakt upplysning icke

kunnat erhållas, men denna lösen har beräknats till 20,000 kronor. För den

del av domsagan, som enligt förslaget skulle uppgå i Björkekindsdomsagan,

föreligga däremot bestämda siffror. Denna domsagas tingshusstyrelse har

sålunda bestämt de nytillträdande socknarnas inlösen i domsagan med dess

tingshus i Norrköping till en summa motsvarande 2.8 7 3 kronor per bevillningskrona

enligt 1924 års uttaxering inom detta område. Då bevillningskronorna

detta år i Risinge, Vänga, Hällestads, Skedevi och Regna

socknar utgjorde tillhopa 76,248 kronor, skulle sålunda för inlösen erläggas

(76,248 x 2.8 7 3 =) i avrundat tal 219,000 kronor. För hela domsagan kunde

sålunda den kontanta utgiften för delningen beräknas till 239,000 kronor

eller mer än dubbelt än vad i de i ämnet väckta motionerna angivits. Härtill

komme kostnaderna för de ändringar, som för sammanslagningen kunde

behöva verkställas i tingshuset i Norrköping.

De kostnader, som invånarna i Finspånga läns härads domsaga sålunda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 317.

skulle bliva nödgade vidkännas vid en sammanslagning med Björkekindsoch

Askadomsagorna, på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit, har riksdagen

ansett så betydande, att riksdagen, såsom nämnts, icke kunnat bifalla förslaget

i fråga. Emellertid hava de fördelar, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag

ansetts kunna vinnas genom indragning av Finspånga läns härads domsaga,

synts riksdagen kunna på annan väg ernås. Riksdagen har sålunda, enligt

vad ovan antytts, för sin del funnit sig böra besluta, att domsagan i fråga

i sin helhet ombildas att utgöra ett tingslag och såsom sådant införlivas med

Björkekindsdomsagan. Denna skulle alltså i likhet med ett stort antal domsagor

utgöras av tvä tingslag, vartdera av den omfattning, de nuvarande

båda domsagorna innehava. Av sammanslagningen föranledda kostnader för

invånarna i Finspånga läns härads domsagor skulle härigenom undvikas och

de skulle få behålla sitt gamla tingsställe i Hällestad. Under förutsättning

att inom den sålunda förstorade domsagan årligen hållas tio tingssammanträden

i vartdera tingslaget samt eventuellt ett antal sammanträden med

tremansnämnd, synas ej heller ur rättskipningssynpunkt några berättigade

invändningar mot en dylik sammanslagning kunna göras.

Av statsrådsprotokollet framgår, att yrkande framställts av häradshövdingen

i Björkekindsdomsagan, att t.jän stgöri ngspen n in garna och lönefyllnaden

i den nya Björkekindsdomsagan måtte tillhopa ökas med 1,600 kronor.

Departementschefen har emellertid på anförda skäl funnit sig icke kunna

tillstyrka någon förhöjning i avlöningsförmånerna i fråga.

Riksdagen delar denna uppfattning och vill framhålla, att, innan kännedom

vunnits om storleken av de ökade sportelinkomster, som sammanslagningen

medför, någon höjning av de kontanta avlöningsförmånerna för

häradshövdingen icke synes böra ifrågakomma.

Vad slutligen beträffar den nya domsagans namn torde den av departementschefen

för den nya Björkekindsdomsagan föreslagna benämningen

»Bråbygdens och Finspånga läns domsaga» jämväl böra väljas vid domsagans

gestaltning i enlighet med riksdagens beslut.

Då på grund av riksdagens beslut eu nedsättning av ordinarie anslaget

till justitiestat under Göta hovrätt kan ske med samma belopp, som i

statsverkspropositionen beräknats, och då en sammanslagning i enlighet med

vad riksdagen beslutat av domsagorna i fråga lärer kunna ske vid den tidpunkt,

som i statsrådsprotokollet angivits, eller den 1 januari 1927, får

riksdagen alltså, under åberopande av vad sålunda anförts, anmäla, att

riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och

o van berörda motioner, I: 67 och II: 98,

dels beslutat, att Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings

härads domsaga samt Finspånga läns härads domsaga skola från och med

den 1 januari 1927 förenas till en domsaga, vilken efter sammanslagningen

skall benämnas Bråbygdens och Finspånga läns domsaga;

dels fastställt avlöningsförmånerna i sistnämnda domsaga sålunda:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 317.

15

lön ........................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar........................ » 1,400 5,900,

dels ock minskat det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till justitiestat

under Göta hovrätt från dess nuvarande belopp, 278,813 kronor, med

2,900 kronor till 275,913 kronor.

Stockholm den 1 juni 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.