Sök i Ratio Lex

Riksdagens skrivelse Nr 346

1926-06-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:346, Riksdagens skrivelse Nr 346

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 346.

1

Nr 346.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1926.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

propositioner nr 109 med förslag till lag om försäkring

för olycksfall i arbete m. m., nr 110 med förslag till förordning

om ändrad lydelse av vissa delar av förordningen

den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för

försäkringar i riksförsäkring sanstalten jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete m. in., nr 155 angående

lån till organisationskostnader m. in. för en ny riksförsäkringsanstalt

samt nr 221 angående överförande till indragning

sstat av ordinarie befattningshavare hos riks för säkrings

anstalten in. m. jämte i förevarande ärenden väckta

motioner.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 25 februari 1926 dagtecknad proposition nr 109 har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) lag om försäkring för olycksfall i arbete,

2) lag om riksförsäkringsan stalten, samt

3) lag angående ändrad lydelse av 1 och 6 §§ i lagen den 29 juni 1917 om

för säkringsråd et.

Genom en likaledes den 25 februari 1926 dagtecknad proposition nr 110

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden sagda dag, föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av vissa delar av förordningen den 31

mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, samt

2) förordning om ändrad lydelse av vissa delar av förordningen den 11

juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. l4 sand. Nr 346—352.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 346.

Dessutom har Eders Kungl. Maj:t i tvenne den 25 februari och 16 april

1926 dagtecknade propositioner nr 155 angående lån till organisation skostnader

m. m. för en ny riksförsäkringsanstalt samt nr 221 angående överförande

till indragningsstat av ordinarie befattningshavare hos riksförsäkringsanstalten

m. m. föreslagit vissa åtgärder, bland annat betingade av det

med propositionen nr 109 framlagda förslaget till omorganisation av den

sociala olycksfallsförsäkringen.

I samband med nu nämnda propositioner har riksdagen behandlat tretton

i förevarande ämnen väckta motioner.

Vidkommande först Eders Kungl. Maj:ts med propositionen nr 109 framlagda

förslag till omorganisation av den sociala olycksfallsförsäkringen vill

riksdagen framhålla, att de i nämnda proposition verkställda utredningar rörande

den sociala olycksfallsförsäkringen enligt riksdagens mening bekräftat,

att denna försäkrings nuvarande organisation är behäftad med vissa bristfälligheter.

Det torde sålunda få anses ovedersägligt, att en organisation)

enligt vilken flera olika försäkringsinrättningar omhänderhava försäkringen,

kommer att medföra en viss olikformighet framför allt beträffande skaderegleringen,

som är ägnad väcka de försäkrades misstro till försäkringen och

dess bärare. Denna brist på likformighet vid bestämmandet av de skadades

ersättningar kan befaras göra sig särskilt gällande vid den mycket betydelsefulla

invaliditetsbedömningen, där skälighetsprövning ofta spelar en stor roll.

Därjämte torde det få anses ådagalagt, att försäkringens splittring på ett

flertal försäkringsinrättningar och den därmed följande konkurrensen mellan

dessa inrättningar medfört en icke önskvärd ojämnhet i fråga om premiesättningen.

Härtill kommer även, att den nuvarande splittringen av olycksförsäkringen

givetvis kommer att försvåra samarbetet mellan denna och övriga

socialförsäkringsgrenar. Slutligen har den anmärkningen framställts mot

olycksfallsförsäkringens nuvarande förvaltningsapparat, att den medför större

kostnader än som skulle erfordras, därest försäkringsverksamheten vore koncentrerad

till en på lämpligt sätt organiserad centralanstalt. Det synes riksdagen

önskvärt, att åtgärder vidtagas till undanröjande av de av riksdagen

ovan framhållna olägenheterna, vare sig detta lämpligen kan ske inom den

nuvarande organisationens ram eller genom övergående till en helt ny organisation.

Även om riksdagen sålunda är av den uppfattningen, att olycksfallsförsäkringens

nuvarande organisation icke kan anses på ett tillfredsställande sätt

motsvara de krav en dylik organisation bör tillgodose, har riksdagen icke

kunnat bifalla det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lösning av

förevarande organisationsfråga. Enligt nämnda förslag skulle den nya riksförsäkringsanstalten

stå under ledning av en riksförsäkringsstämma bestående

av representanter för staten, arbetsgivarna och arbetarna. Av stämmans 30 ledamöter

skulle staten utse 16 samt organisationer av arbetsgivare och arbetare

vardera 7 representanter. Förslaget innebär emellertid i motsats till vad som

enligt nu gällande bestämmelser är fallet, att samtliga kostnader för olycksfallsförsäkringens

förvaltning skola bestridas av arbetsföretagen, d. v. s. av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse nr 3^6.

arbetsgivarna. Departementschefen har beträffande denna fråga uttalat, att

om man erkänner, att de av olycksfall i arbete föranledda ersättningarna

skola bäras av arbetsgivarna, finns intet skäl för att den till genomförande

av lagstiftningens syfte erforderliga förvaltningen skall bekostas av någon

annan. Inom riksdagen har den åsikten framförts, att, därest den föreslagna

centralanstaltens samtliga förvaltningskostnader skulle bestridas av arbetsgivarna,

det måste från deras sida framstå såsom ett berättigat krav att erhålla

ett bestämmande inflytande på denna anstalts förvaltning. Det har

häremot gjorts gällande, att majoritet i riksförsäkringsstämman för arbetsgivarnas

representanter innebure en oegentlighet i så måtto, att den part,

som hade att bestrida kostnaden för de ersättningar, som gällande lag tillerkänner

genom olycksfall i arbete skadade arbetare och dessas efterlevande,

skulle genom en dylik anordning beredas ett otillbörligt inflytande på bestämmandet

av dessa ersättningar, varigenom de skadades rätt skulle komma

att äventyras. Riksdagen kan emellertid icke dela den uppfattning, som

kommit till uttryck i Eders Kungl. Maj:ts förslag, nämligen att en dylik

stark begränsning av arbetsgivarnas inflytande på försäkringens förvaltning

skall betraktas såsom nödvändig för skapande av erforderliga garantier för

tillgodoseende av de skadades rätt.

Såsom en brist hos det föreliggande organisation sförslaget vill riksdagen

även framhålla, att de mindre arbetsgivarna, bland vilka en stor del tillhöra

jordbruket, knappast skulle bliva representerade i stämman, oaktat de utgöra

omkring 5/<s av landets samtliga till ett antal av omkring 350,000 uppgående

arbetsgivare. Även om dessa mindre arbetsgivare bestrida en blott relativt

liten del av skadeersättningarnas sammanlagda belopp, utgöra de dock en

betydande intressegrupp, som enligt riksdagens mening borde hava tillförsäkrats

särskild representation.

Riksdagen vill även framhålla, att den centralisering av olycksfallsförsäkringen

tillsammans med borttagandet av karenstiden, som Eders Kungl

Maj.ts förslag avser att åstadkomma, till viss del betingas av den möjlighet

till decentralisation av behandlingen av de kortvariga olycksfallen, som ett

genomförande av den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna sjukkassereformen

kunde väntas komma att medföra. Denna möjlighet till ökat samarbete mellan

sjuk- och olycksfallsförsäkringen har så till vida skjutits på framtiden,

som riksdagen för sin del icke ansett sig kunna bifalla det framlagda förslaget

till omorganisation av den frivilliga sjukförsäkringen. Därest emellertid

en blivande utredning av denna fråga kommer att resultera i ett förordande

av det av riksdagen framlagda förslaget till ordnande av nämnda

försäkring, torde därmed möjlighet hava skapats till ett värdefullt samarbete

mellan de båda försäkringsgrenarna.

Enligt riksdagens uppfattning torde en definitiv lösning av den sociala

olycksfallsförsäkringens organisationsfråga böra föregås av en prövning även

av det förslag, som framlagts i motionerna I: 296 och II: 424, vilket förslag

innebär en centralisering av skaderegleringen, åtminstone i vad densamma

avser viktigare ersättningsfrågor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 346.

Ehuru riksdagen sålunda på grund av ovan anförda skäl ansett sig icke

kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avser en omorganisation

av den sociala olycksfallsförsäkringen, har riksdagen funnit hinder

icke möta att likväl till prövning upptaga sådana delar av förslaget, som innebära

ändringar i olycksfallsförsäkringslagens materiella bestämmelser och som

icke sammanhänga med organisationsfrågan, och får riksdagen i förevarande

hänseenden åberopa vad därom anförts i andra särskilda utskottets av riksdagen

i dessa delar godkända utlåtande nr 1, varav tryckt exemplar bifogas.

Riksdagen får sålunda tillkännagiva,

A) att de med propositionen nr 109 framlagda förslagen till lag om riksförsäkringsanstalten

samt lag angående ändrad lydelse av 1 och 6 §§ i lagen

den 29 juni 1917 om försäkringsrådet icke vunnit riksdagens bifall,

B) att riksdagen i anledning av det med propositionen nr 109 framlagda

förslaget till lag om försäkring för olycksfall i arbete för sin del antagit

lag om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring

för olycksfall i arbete med den lydelse, som föreslagits i ovannämnda

utlåtande.

Vidkommande frågan om den s. k. karenstiden vill riksdagen i anslutning

till vad ovan anförts och under framhållande av önskvärdheten av borttagande

eller begränsning av nämnda karenstid anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t efter närmare utredning av berörda spörsmål måtte till nästa års riksdag

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Slutligen får riksdagen anmäla,

att det med propositionen nr 109 framlagda förslaget till lag om försäkring

för olycksfall i arbete icke kunnat av riksdagen bifallas i vidare mån

än som framgår av vad ovan anförts,

att det med propositionen nr 110 framlagda förslaget till förordning om

ändrad lydelse av vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 angående

uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete icke kunnat av riksdagen bifallas,

att riksdagen, som icke kunnat bifalla det med propositionen nr 110 framlagda

förslaget till förordning om ändrad lydelse av vissa delar av förordningen

den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

för skada till följd av olycksfall, i vad det avser §§ 11 och 12, för sin del

antagit förordning om ändrad lydelse av § 1 i förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall med den lydelse, som föreslagits i utskottets utlåtande nr 1, samt

att riksdagen, med hänsyn till vad ovan under A) anförts, funnit de med

propositionerna nr 155 angående lån till organisationskostnader m. m. för en

ny riksförsäkringsanstalt och nr 221 angående överförande till indragningsstat

av ordinarie befattningshavare hos riksförsäkringsanstalten m. m. framlagda

förslagen, utom i vad avses ordinarie förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten,

hava förfallit.

Stockholm den 5 juni 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.