Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av 5 och 6 kap. strafflagen.

1926-02-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1926:41, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av 5 och 6 kap. strafflagen.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse, Nr J+l.

Nr 41.

Godkänd av första kammaren den 24 februari

Godkänd av andra kammaren den 24 februari

1926.

1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar

av 5 och 6 kap. strafflagen.

(Första lagutskottets utlåtande nr 6.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 21 november 1925 dagtecknad proposition, nr 5, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat

förslag till lag om ändring i vissa delar av 5 och 6 kap. strafflagen.

Under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen

godkända utlåtande nr 6, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen

anmäla, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition

för sin del antagit följande

Lag

om ändring i vissa delar av 5 och 6 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 5 kap. 14—18 §§ och 6 kap. 7 § strafflagen skola

erhålla nedan angivna ändrade lydelse samt att i förstnämnda kapitel skola införas

fem nya paragrafer, betecknade 19—23 §§, av den lydelse nedan angives:

5 KAP.

14 §.

Straff vare förfallet för brott, som ej blivit åtalat:

1. inom tjugufem år, om enligt lag straffarbete på livstid kan följa å brottet;
2.

inom femton år, om det högsta .straff, varmed brottet är i lag belagt, är

straffarbete på viss tid över åtta år;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse, Nr ''fl. 3

3. inom tio år, om högsta straffet är straffarbete över två men icke över

åtta år;

4. inom fem år, om högsta straffet är straffarbete icke över två år;

5. inom två år, om brottet ej är belagt med svårare straff än fängelse.

15 §.

För brott, som av ämbetsman begås i ämbetet, vare straffet förfallet, om åtal

ej blivit anställt inom två år, där brottet i lagen med endast bötesstraff belagt

är, eller inom fem år, där brottet är av den beskaffenhet, som i 25 kap. 17 §

förmäles.

För andra brott, som av ämbetsman begås i ämbetet, vare, där ej annorlunda

stadgat är, straffet förfallet, om brottet icke blivit åtalat inom tio år; dock

skall, där straff, som i 14 § första eller andra punkten sägs, kan följa å brottet,

gälla vad där stadgas.

16 §.

De i 14 och 15 §§ bestämda tider skola räknas i allmänhet från den dag

brottet begicks, men i de fall, som i 15 kap. 17, 18 eller 21 § eller i 22 kap.

8 § 1 mom. sägas och ej åtalas må, innan till återgång av giftermål dömt är.

från den dag domen därom vann laga kraft.

Åtal anses vara börjat, då kallelse till svaromål är den, som tilltalas skall,

i laga ordning kungjord eller han för brottet häktad blivit.

17 §.

År åtal börjat inom tid, so,in i 14 eller 15 § bestämmes, och har det åtal blivit

avbrutet; då skall för rättigheten att åtalet fullfölja lika tid, som i samma paragrafer

utsatt finnes, räknas från den dag avbrottet skedde.

18 §.

Har någon begått brott, som i 14 § första, andra eller tredje punkten sägs,

och bar han därefter, innan tid för åtal förflutit, ånyo förövat brott, som i

lag är belagt med straffarbete över två år; då skall tid för rättigheten att

det förra brottet åtala räknas från det senare brottet. Vad sålunda stadgats

skall äga motsvarande tillämpning, där den brottslige, innan tid för åtal är ute,

begår ytterligare brott, varå straff, som nyss är sagt, kan följa.

19 §.

I intet fall må straff ådömas, sedan trettio år, eller, där brottet enligt lag

icke är belagt med straffarbete över två år, sedan femton år förflutit från dag.

som i 16 § sägs.

20 §.

Ådömt straff vare förfallet, där domen ej börjat verkställas, innan nedan

nämnda tider förflutit från det do,men vann laga kraft:

1. trettio år, där straffarbete på livstid ådömts;

2. tjugu år, där straffarbete på viss tid över åtta år ådömts;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse, Nr Jfl.

3. femton år, där straffarbete pa längre tid än två år men icke över åtta

år ådömts;

4. tio år, där straffarbete icke över två år ådömts;

5. fem år, om straffet ej var svårare än fängelse.

Huru ådömt stråtf tidigare kan vara förfallet, därom stadgas i särskild lag

angående villkorlig straffdom.

21 §.

I avseende a straff, som i 2 kap. 15 § sägs, gälle ej viss tid för doms verkställande.

22 §.

Skall någon undergå frihetsstraff på viss tid och varder verkställigheten

avbruten, sedan straffet till en del avtjänats; då skall, för återupptagande av

verkställigheten, ny tid räknas från den dag avbrottet skedde, eller, där villkorlig

frigivning ägt rum men återkallats eller förklarats förverkad, från den dag,

da beslut därom vann laga kraft; och varde tiden, jämlikt 20 §, beräknad med

hänsyn till vad av det ådömda straffet återstår efter avdrag av vad redan blivit

verkställt.

23 §.

Har straff, som i 20 § 1 mom. första, andra eller tredje punkten sägs, blivit

ådömt men icke börjat verkställas, och begår den dömde, innan straffet förfallit,

ånyo brott, somt i lag är belagt med straffarbete över två år; då skall

för det förra straffets verkställande tid, som i nämnda lagrum stadgas, räknas

från det senare brottet.

Har avbrott skett i verkställigheten av sådant straff och begår den dömde,

innan tid förflutit, som i 22 § stadgas, brott, som i 1 mom. är sagt; då skall,

lör återupptagande av straffverkställigheten, samma tid räknas från det senare

brottet.

Vad i 1 och 2 mom. är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där den

dömde, innan straffet förfallit, begår ytterligare brott, som där är sagt.

6 KAP.

7 §.

Har straff förfallit eller tid till avbrutet åtals fullföljd blivit försutten, efter

vad i 5 kap. 13, 14, 15, 17, 18 eller 19 § sägs; vare dock målsägande ej därigenom

betaget att det skadestånd söka, vartill han eljest kan berättigad vara.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926.

Stockholm den 24 februari 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.