Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring i 58 § första stycket lagen om val till riksdagen m. m.
1926-02-24 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1926:44, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring i 58 § första stycket lagen om val till riksdagen m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 44.
1
Nr 44.
Godkänd av första kammaren den 24 februari 1926.
Godkänd av andra kammaren den 24 februari 1926.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring
i 58 § första stycket lagen om val till riksdagen m. m.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7.)
Till Konungen.
I en inom andra kammaren vid innevarande års riksdag väckt motion, nr 18,
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till sådana ändringar i gällande bestämmelser om
uppehåll i val under gudstjänsttid, att de bliva tydliga och inbördes överensstämmande,
eller vidtagande av andra åtgärder, i syfte att åstadkomma en
enhetlig och riktig tillämpning av samma bestämmelser».
Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande:
»58 § i lagen om val till riksdagen föreskriver som bekant, att, där allmän
gudstjänst å valdagen hålles »inom valdistriktet», uppehåll skall göras för den
tid gudstjänsten pågår. En granskning av stadgandets tillämpning vid 1924
års val till andra kammaren inom Västerbottens läns valkrets visar, att stor
meningsskiljaktighet rått i fråga om stadgandets tillämpning.
Enligt kungörelsen angående valet skulle detta pågå bl. a. mellan kl. 9 f. m.
och 2 e. m. Under denna tid har allmän gudstjänst förrättats i samtliga 32
församlingar inom valkretsen. Uppehåll i valet har dock, som av valprotokollen
framgår, ägt rum endast i 98 av valkretsens 157 valdistrikt. I de 59
distrikt, i vilka valet pågått utan avbrott, ha valnämnderna uppenbarligen
tolkat ifrågavarande stadgande på sådant sätt, att uppehåll ansetts böra ske
allenast då församlingens kyrka varit belägen inom valdistriktets gräns. Att
detta antagande är riktigt bekräftas även av upplysningar, som personligen
lämnats av ordförandena i några av dessa valnämnder.
Andra valnämnder åter, vilka gjort uppehåll i valet, oaktat allmän gudstjänst
icke förrättats å plats inom valdistriktet, hava däremot tydligen utgått
från den uppfattningen, att kyrklig förrättning av ifrågavarande beskaffenhet
avser vederbörande församling, och på grund härav ansett, att uppehåll borde
göras så snart sådan gudstjänst hölles i församling, inom vars område valdistriktet
folie, även om gudstjänsten ägde rum å plats belägen utom valdistriktet.
I de valdistrikt — 32 till antalet —, inom vilka församlingens kyrka
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 11 samt. Nr 14.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 44.
var belägen, har man uppenbarligen icke ställts inför valet mellan den ena
eller andra tillämpningen, och någon upplysning om dessa valnämnders ställning
till spörsmålet föreligger därför icke. Även i ett par andra fall har uppehållet
i själva verket, såsom framgår av valprotokollen, ägt rum, icke med hänsyn
till gudstjänsten i församlingens utom valdistriktet belägna kyrka, utan
på grund av någon vid sidan härav inom valdistriktet hållen predikan el. dyl.,
och så har måhända, ehuru icke uttryckligen angivet, varit förhållandet även i
en del andra fall.
Inom Västerbottens läns valkrets har således av de valnämnder, som ställts
inför valet mellan den ena eller andra tillämpningen, omkring halva antalet
stannat för vardera meningen. Även inom ett flertal andra valkretsar, ej blott
i Norrland, utan även i mellersta och södra delarna av landet, kan förhållandet
antagas vara likartat. I de orter däremot, där avstånd och folkmängd inom
kommunerna äro ringa, och på grund härav värjo socken plägar utgöra allenast
ett valdistrikt — vilket medför, att de territoriella områden, som valdistriktet
och församlingen utgöra, i allmänhet sammanfalla —, ställes man vid tillämpningen
aldrig inför det spörsmål, varom här är fråga.
Även om frågan således icke har större praktisk betydelse inom landets alla
valkretsar, torde den likväl, med hänsyn till vad ovan anförts, vara förtjänt av
att uppmärksammas från statsmakternas sida. I händelse av överklagande
kan, som bekant, underlåtenhet från valförrättarens sida att ställa sig vallagens
föreskrifter om tid för valet till efterrättelse, tillsammans med andra
felaktigheter vid valförrättningens anordnande under vissa betingelser medföra
vittgående rättsverkningar. Bortsett härifrån och från de olägenheter, som äro
förknippade redan med valets överklagande, måste i fråga om reglerandet av
med valförfarandet sammanhängande förhållanden en fast ordning framstå
som ett framträdande önskemål. Under nuvarande förhållanden föreligger
uppenbarligen i många fall ovisshet i förevarande avseende för valmännen om
vid vilken tid de lämpligen kunna begiva sig till valstället för utövande av den
dem tillkommande valrätt, vilket, särskilt på landet, där man ofta har att färdas
avsevärda sträckor, måste innebära en icke ringa olägenhet. Från olika sidor
framstår därför vikten av att, på ett eller annat sätt, rättelse sker i ovan anmärkta
missförhållanden.
Stadgandet om uppehåll i valet under gudstjänsttid inkom i vår rätt i sammanhang
med det ordnande av valförhållandena, som skedde genom vallagen
den 26 maj 1909, vars 46 § överensstämmer med 58 § i nu gällande vallag. Någon
motivering till stadgandet, ägnad att skingra den oklarhet, som i ovan angivet
avseende föreligger, möter icke i till vederbörande lagstiftningsärenden
hörande handlingar.
Då i lag den 18 mars 1910 stadgas, att konsistorium, där sådant av omständigheterna
föranledes, äger förordna, att för två eller flera församlingar må förrättas
gemensam högmässa i en av dem, synes härav indirekt framgå regeln,
Riksdagens skrivelse Nr 44.
3
enligt vilken sådan gudstjänst bör anses avse vederbörande församling. Gudstjänsten
förrättas således i själva verket icke inom vare sig det ena eller andra
valdistriktet, utan inom den kyrkliga kommunen, vilka territoriella indelningar
ju i vissa valkretsar sällan eller aldrig täcka varandra.
Med utgångspunkt häri torde man, lättare än av lagstadgandets mindre
väl valda ordalag, kunna fastställa dess rätta innebörd. Härav synes nämligen
följa, att uppehåll i valet bör göras, så snart valdistriktet eller någon del av
detsamma faller inom församling, där allmän gudstjänst förrättas, under den
tid, sådan gudstjänst pågår. Om gudstjänstens förrättande äger rum i kyrka,
belägen inom eller utom valdistriktets gränser, torde härvid vara utan betydelse.
En sådan tillämpning står också i god överensstämmelse med den tanke,
som uppenbarligen ligger till grund för ifrågavarande stadgande.
Av det ovan anförda torde framgå, att vallagens bestämmelser i ämnet icke
äro så tydliga, som önskvärt vore. Erfarenheterna från Västerbottens läns valkrets
torde få anses giva anledning till antagande, att valnämnderna i icke
ringa utsträckning måste befaras sakna förmåga att riktigt bedöma stadgandets
innebörd och att rätt uppfatta dess grunder, varför, om stadgandet skall verka
nöjaktigt, noggrannare och tydligare bestämmelser äro erforderliga. Att en
enhetlig tillämpning kräves av tillbörlig hänsyn till de röstberättigades tid och
bekvämlighet, har ovan blivit berört, liksom att oriktig tillämpning i händelse
av överklagande under vissa förhållanden kan leda till hela valets upphävande.
Det bör tillses, att bestämmelserna ej tillämpas allenast undantagsvis eller i
vissa fall, varigenom stadgandets syfte endast delvis uppnås. Det vore då
bättre, att bestämmelserna om uppehåll i valet under gudstjänsttid finge helt
utgå. Då emellertid en sådan åtgärd, åtminstone för närvarande, icke torde
böra sättas i fråga, bör tillses, att, på ett eder annat sätt, nödiga garantier vinnas,
så att icke valmännen genom ovissa eller obestämda valtider finna utövandet
av sin valrätt försvårad.
För att råda bot på den olikhet, som gjort sig gällande vid stadgandets tilllämpning
inom olika valdistrikt, kunna olika utvägar tänkas. På grund a\
stadgandets mindre tydliga avfattning läge måhända närmast till hands, att
rättelse åvägabragtes genom vidtagandet av en lagändring, som läte innehållet
framstå med full klarhet. Stadgandet borde i så fall erhålla en lydelse, enligt
vilken uppehåll i valförrättningen göres för don tid, gudstjänst pågår i de församlingar,
som till valdistriktet köra, eller inom församling, till vilken valdistriktet
eller del av detsamma hör, el. dyl.
I sammanhang med en ändring i vallagen borde jämväl avfattningen av motsvarande
stadganden i kommunallagarna (förordningarna om kommunalstyrelse
på landet, § 29 mom. 5 a), i stad, § 24 mom. 2, och i Stockholm, § 19 mom. 2;
i lagen om landsting, § 11 mom. 2 och 3) undergå nödig granskning. Enligt
dessa stadganden skall, som bekant, uppehåll i de kommunala valen göras
för den tid, gudstjänst pågår inom kommunen (staden), d. v. s. den borgerliga
4
Riksdagens skrivelse Nr 44.
kommunen. — Giltiga skäl för skiljaktiga bestämmelser i ämnet beträffande
politiska och kommunala val torde icke föreligga. Det förefaller som om här
skulle föreligga en inadvertens inom lagstiftningen, som kommit att oanmärkt
passera vid den formella laggranskningen.
Bortser man från den ojämnhet och brist på sammanhang, som på förevarande
punkt må föreligga beträffande olika delar av lagstiftningen, kan otvivelaktigt
den ändring i förhållandena vid andrakammarvalen, som befunnits önskvärd,
lättare än genom lagstiftning ske genom administrativa åtgärder av olika slag,
genom vilka rättelse åvägabringas och felaktigheterna vid stadgandets tilllämpning
bringas att försvinna.
I detta hänseende må erinras om, att proportionsvalssakkunniga på sin tid
(i dess som bil. till prop. nr 327 år 1920 fogade betänkande, s. 31) av annan anledning
alternativt föreslagit, att gudstjänsten å valdagen skulle förläggas,
å landet å tid mellan kl. 2—6 e. m. och i stad å tid mellan kl. 2—5 e. in., under
vilka tider som regel uppehåll i valet i alla fall göres. — Någon sådan åtgärd
har emellertid hittills, så vitt känt är, icke blivit vidtagen, och vissa betänkligheter
mot ett så pass betydande ingrepp i gamla vanor skulle sannolikt komma
att resas från kyrkligt håll. Fråga är, om en väsentlig ändrad gudstjänsttid ur
kyrklig synpunkt skulle vara att föredraga framför upphävandet av hela stadgandet
om uppehåll i val under den tid, gudstjänst pågår.
Eu annan tänkbar utgångspunkt för frågans lösning framgår av föreskriften
i 55 § vallagen, att i kungörelsen om valet skall utsättas bl. a. »tid för valet».
Denna kungörelse plägar för närvarande endast innehålla ett allmänt upprepande
av vallagens föreskrift om uppehåll under gudstjänsttid. En i administrativ
väg meddelad föreskrift om intagande i kungörelsen av bestämd uppgift
för varje valdistrikt om tid för uppehåll på grund av gudstjänst — om en sådan
bestämmelse funnes lämpligen kunna utfärdas — skulle givetvis vara ägnad
att väsentligen undanröja de missförhållanden, varom här är fråga.
Ännu en utväg erbjuder den inom justitiedepartementet utarbetade promemoria
angående vad valförrättarna hava att iakttaga vid valförrättningen,
som före valen tillställes dem. Denna P. M. ingår, som bekant, bland de åtgärder,
som vidtagits till förebyggande av s. k. masskassering. Den innehåller
kortfattade upplysningar, huru vid valförrättningen skall tillgå, med framhållande
av begångna fel. Nyttan av en sådan promemoria har bestyrkts av
erfarenheten. I fråga om tiden för valet innehåller denna P. M. för närvarande
ett inskärpande av vikten av att noga iakttaga de vederbörligen kungjorda
tiderna för valet samt en erinran om, att val upphävts, när valförrättningen
icke pågått föreskriven tid, ävensom på grund av olagliga uppehåll i densamma.
En åtgärd, att i denna P. M. införa förtydligande direktiv angående tillämpningen
av stadgandet om uppehåll i valet under gudstjänsttid, skulle stå i god
överensstämmelse med promemorians syfte, att tjäna valmyndigheterna till
ledning och därigenom i sin mån förekomma oriktigt förfaringssätt vid val
-
Riksdagens skrivelse Nr 44.
5
förrättningarna. Helt visst skulle en sådan anordning medföra bestämda praktiska
fördelar och leda till ökad ordning och reda, och väsentliga svårigheter
synas icke vara därmed förenade.» —
I en annan, likaledes inom andra kammaren väckt motion, nr 206, har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta:
att § 58, första stycket, i lag om val till riksdagen den 26 november 1920 skall
erhålla följande ändrade lydelse: ''Valet skall börja klockan nio förmiddagen
och fortgå å landsbygden till klockan åtta och i stad till klockan nio eftermiddagen;
dock att, där allmän gudstjänst å valdagen hålles inom valdistriktet,
uppehåll göres för den tid gudstjänsten pågår.’»
Till stöd för denna hemställan har anförts följande:
»Av stor betydelse för hela samhällsutvecklingen är, att största möjliga antal
av de röstberättigade medborgarna deltaga i de valhandlingar, vilka äro grundläggande
för sammansättningen av landets lagstiftande församling. I syfte
att främja en allmän uppslutning vid valurnorna av politiskt vakna medborgare
hava också efter hand vissa åtgärder vidtagits, varibland må nämnas uppdelning
av valdistrikt, vilka, på grund av sin georgafiska utsträckning eller olämplika
kommunikationer, orsakat väljarna oskälig tidsutdräkt. Ytterligare åtgärder
av enahanda innebörd äro dock, enligt mångas mening, erforderliga.
Från åtskilliga håll av landet — särskilt dem, där stora avstånd spela in —
ha nämligen försports olägenheter av de avbrott i valhandlingen, som nu äro
föreskrivna. I lag om val till riksdagen den 26 november 1920 är ju stadgat
icke blott att, där allmän gudstjänst å valdagen hålles inom valdistriktet,
uppehåll skall göras för den tid gudstjänsten pågår, utan att dessutom ett
ytterligare uppehåll i valhandlingen skall göras, på landsbygden uppgående
till icke mindre än fyra timmar.
Senast vid 1924 års riksdagsmannaval härjade på valdagen i vidsträckta
trakter — hela västliga delen av landet — ett svårt oväder med skyfallsliknande
regn. Man må icke förtänka de röstande, som kanske efter en lång färd
anlänt till sina valställen kort efter det avbrott i valakten skett klockan 2 eftermiddagfen,
om de känt sig missmodiga vid den vissa utsikten till kanske mer
än fyra timmars väntan, ibland måhända utan möjlighet att erhålla tak över
huvudet, och med hemfärd först sedan mörkret fallit på. Sådant är onekligen
ägnat att mer än nödvändigt påfresta det medborgerliga intresset. Sar därtill
kommer, att sysslor vänta i hemmet, inträffar ej sällan, att den röstberättigade
måste återvända med oförrättat ärende, utan möjlighet att senare avgiva sin
röst.
I huvudstaden med dess koncentrerade valdistrikt, med dess snabba och
talrika kommunikationsmedel, pågår valförrättningen utan avbrott från klockan
9 förmiddagen till klockan 9 eftermiddagen. Det borde icke vara omöjligt
att tillämpa en liknande anordning över hela landet.
6
Riksdagens skrivelse Nr 44.
Den invändningen kan göras, att valförrättarna icke böra åläggas tjänstgöra
så pass lång tidsföljd utan avbrott för vila och intagande av måltid. Därmed
kan emellertid utan svårighet ordnas genom lämplig arbetsfördelning
mellan valförrättarna, därvid deras suppleanter i erforderlig utsträckning
kunna tagas i anspråk.
Ett önskemål kunde också vara, att gudstjänsterna på valdagen allmänt
förlädes till sådan tid på förmiddagen, att desamma i minsta görliga mån komme
i kollision med tiden för valförrättningen. Det kan dock förutsättas, att särskild
lagstiftning därom för närvarande icke är erforderlig, enär erfarenheten
visat, att åtminstone på en del håll en framställning härom till vederbörande
domkapitel rönt tillmötesgående behandling.»
Såsom av det givna referatet framgår, föreslås i förevarande motioner ändringar
i två särskilda hänseenden i bestämmelserna om tiden för valförrättningen.
I motionen II : 18 påyrkas ändring i stadgandet rörande uppehåll i val
under gudstjänsttid såväl vad angår val till andra kammaren som val till de
kommunala representationerna, i motionen II : 206 framlägges förslag om förlängning
av tiden för val till andra kammaren.
Det nu gällande stadgandet i § 58, första stycket, i lagen om val till riksdagen,
enligt vilket, »där allmän gudstjänst å valdagen hålles inom valdistriktet, uppehåll
göres för den tid gudstjänsten pågår», har, såsom motionären betonar,
varit föremål för skilda tolkningar. Å ena sidan har man nämligen ansett, att
uppehåll i valet borde göras endast i det fall, då den kyrka, inom vilken gudstjänst
hölles, vore belägen inom valdistriktets gräns, å andra sidan har man
hållit före, att uppehåll i valet borde göras i alla de fall, då gudstjänst hölles
i församling, inom vars område valdistriktet folie, även om vederbörande kyrka
vore belägen utom valdistriktet. Någon ledning vid avgörandet av denna tolkningsfråga
står, såsom även motionären framhåller, icke att finna i förarbetena
till ifrågavarande lagstiftning; ej heller har frågan vid något tillfälle varit föremål
för regeringsrättens prövning.
En bokstavlig tolkning av ifrågavarande bestämmelse synes närmast giva
vid handen, att uppehåll i val skall ske i de fall, då gudstjänsten hålles å plats
inom valdistriktets gräns. En dylik tolkning lär emellertid knappast stå i överensstämmelse
med bestämmelsens uppenbara syfte att förebygga, att valhandlingen
hindrar församlingsbor att deltaga i gudstjänsten; från denna utgångspunkt
borde tydligen val ej få förrättas å tid, då inom församlingen gudstjänst
äger rum. Särskilt i de nu vanliga fall, då en församling är uppdelad i ett flertal
valdistrikt, synes det icke rimligt, att, då gudstjänst hålles inom församlingen,
uppehåll i valet endast göres i det valdistrikt, där kyrkan är belägen, under det
att valet pågår i övriga valdistrikt. Vid bestämmelsens tillkomst år 1907 sammanföll
valdistriktet såsom regel med församlingen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 44.
i
Den tveksamhet rörande ifrågavarande bestämmelses innebörd, som sålunda
föreligger, bör enligt riksdagens mening undanröjas genom lagändring. Att,
såsom motionären ifrågasätter, åvägabringa ett förtydligande i administrativ
väg — exempelvis genom direktiv i den till ledning för valförrättare utgivna
promemorian — lär icke vara att anbefalla, då på detta sätt en tolkning av ett
oklart lagstadgande icke bör och med bindande verkan icke kan åstadkommas.
Riksdagen anhåller därför hos Eders Kung!. Maj:t om utredning.och förslag i
ämnet. Härvid böra jämväl motsvarande bestämmelser i de kommunala författningarna
bliva föremål för prövning.
Om tiden för val stadgas i meromnämnda paragraf i vallagen, att »valet skall
börja klockan nio förmiddagen och fortgå till klockan två eftermiddagen samt
därefter fortsättas å landet från klockan sex till klockan åtta och i stad från
klockan fem till klockan nio eftermiddagen». Enligt detta stadgande göres
alltså uppehåll i valet, å landet mellan klockan två och klockan sex eftermiddagen
samt i stad mellan klockan två och klockan fem eftermiddagen. I motionen
föreslås, att bestämmelsen om dylikt uppehåll skulle borttagas, och att sålunda
valet såsom regel skulle fortgå utan avbrott mellan klockan nio förmiddagen
och å landsbygden klockan åtta samt i stad klockan nio eftermiddagen.
Det långa upphållet i valet under eftermiddagen, som för närvarande är regel,
torde, särskilt på de håll å landet, där avstånden till vallokalerna äro stora och
kommunikationerna bristfälliga, stundom medföra icke obetydliga olägenheter
för valmännen. Den möjlighet till jämkning i tiden för valets förrättande,
varom i andra stycket 58 § stadgas, kan knappast anses tillfyllest för dylika
fall, i all synnerhet som det härvid ankommer på valförrättaren att föreslå ändringar
i valtiden. Ur praktisk synpunkt torde ej en utsträckning av valtiden
erbjuda alltför stora svårigheter; genom en lämplig arbetsfördelning mellan valförrättarna
synes ock en tillfredsställande anordning i detta hänseende kunna
åstadkommas.
Emellertid har riksdagen icke ansett sig böra biträda motionärens förslag,
att bestämmelserna om visst uppehåll i valförrättningen helt borttagas. Härigenom
kunna nämligen alltför stora svårigheter för valförrättarna uppstå utan
att några motsvarande fördelar för valmännen vinnas. Riksdagen anser denna
fråga böra bliva föremål för en närmare undersökning och hemställer för den
skull hos Eders Kungl. Maj:t om utredning och förslag i ämnet.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t ville rörande bestämmelserna om tiden för val till andra kammaren samt
kommunala val låta verkställa utredning i do hänseenden, som ovan angivits,
ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 24 februari 1926.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.