Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmusei avdelning för depositioner och slottssamlingar.

1927-04-01 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:110, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmusei avdelning för depositioner och slottssamlingar.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 110.

Nr 110.

Godkänd av första kammaren den 1 april 1927.

Godkänd av andra kammaren den 1 april 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående förstärkning av arbetskrafterna vid

nationalmusei avdelning för depositioner och slottssamlingar.

(Statsutskottets utlåtande nr 42.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,

punkt 15, föreslagit riksdagen att, i avhidan på proposition angående anslag

till ökning av arbetskrafterna vid nationalmuseets avdelning för depositioner

och slottssamlingar, för ändamålet beräkna för budgetåret 1927—1928 ett

extra anslag av 7,500 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 28

januari 1927 dagtecknad proposition, nr 92, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att till förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmusei

avdelning för depositioner och slottssamlingar för budgetåret 1927—1928

anvisa under åttonde huvudtiteln ett extra anslag av 7,500 kronor.

Departementschefen lämnar i statsrådsprotokollet en utförlig redogörelse

för vad som hittills utförts på depositionsavdelningens skilda områden samt

framlägger en detaljerad plan för arbetenas vid denna avdelning fortsatta

bedrivande och utveckling i syfte att göra nationalmusei konstsamlingar

tillgängliga för en bredare allmänhet.

Vad angår denna plan framhåller departementschefen till en början beträffande

slottssamlingama, att ett vidsträcktare utnyttjande av dessa samlingar

vore synnerligen önskvärt. En fortsatt katalogisering av samlingarna

borde ske, liksom den påbörjade fotograliska huvudkatalogen över Gripsliolmssamlingen

borde bringas till sin fullbordan. Det viktigaste syntes

departementschefen dock vara vidtagande av sådana anordningar, varigenom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 110.

3

själva tavelbeståudeu kunde bliva kända och uppskattade av eu större allmänhet.

På ett synnerligen lyckligt sätt hade samlingarnas museala utnyttjande

hittills skett genom anordnande av vissa kurser och skolresor, förenade

med föredrag samt sakkunnig ledning och visning. I hög grad önskligt

vore, att denna verksamhet kunde fullföljas och utvecklas under depositionsintendentens

ledning. Något särskilt statsanslag för detta ändamål

torde icke behöva beräknas, utan syntes dessa kurser kunna finansieras antingen

av deltagarna själva eller förmedelst till dylika fortbildningskurser

eller motsvarande ändamål anvisade anslag.

Vad därefter beträffade den så att säga egentliga depositionsverksamheten,

hade denna efter den nya intendenturens tillkomst genom beslut av 1917

års riksdag kunnat ske på ett mera planmässigt och målmedvetet sätt än

tillförene. De deponerade konstverken hade huvudsakligen placerats i äinbetsbyggnader,

landshövdingeresidens och legationsbyggnader samt i landsortsmuseer,

allt i syfte att låta »den offentliga miljön» få del av statens konstsamlingar.

Departementschefen erinrar vidare, att Eders Kungl. Maj:t genom

beslut den 23 februari 1923 medgivit, att ett penninglotteri finge anordnas,

vars behållning till större delen skulle tillfalla en av Eders Kungl. Maj:t

samma dag tillsatt nämnd för inköp av konstverk. Syftet hade varit att bringa

hjälp i det nödläge, vari en mängd svenska konstnärer för det dåvarande

befunne sig, och nämndens arbete skulle gå ut på att inköpa målningar och

skulpturer företrädesvis av de bildande konstnärer, som ville erbjuda sådana

till inköp. Av de av nämnden inköpta konstverken hade, sedan ett mindre antal

undantagits för nationalmusei räkning, det överväldigande flertalet placerats i

landsortsmuseer och skolor. Av skolorna hade det företrädesvis varit folkhögskolor,

som befunnits lämpa sig för ändamålet. Dessutom blevo åtskilliga

konstverk placerade i folkskoleseminarier samt ett par i högre allmänna

läroverk. Återstoden — ett 60-tal — av ifrågavarande konstverk fördelades

på olika lasarett, sanatorier och ämbetsverk. Departementschefen anför i

anslutning härtill att, enligt hans mening, i främsta rummet skolorna borde

komma i åtnjutande av en ytterligare deposition av konstverk. Givetvis kunde

eu dylik utsträckt deposition endast komma ett fåtal skolor till del, framför

allt med hänsyn till de yttre säkerhetsanordningar, som måste uppställas såsom

förutsättningar för mottagande av dylika depositioner. Hur önskvärt det

än vore att så långt som möjligt bland de unga sprida en närmare kännedom

om den bildande konstens alster och skapa känsla och förståelse för

desamma, torde man, framför allt då det gällde folkskolorna, få inskränka

sig att anlita en annan form för denna konstpropaganda, nämligen spridande

av reproduktioner av mera kända och berömda konstverk.

Departementschefen framhåller vidare, att jämväl landsortsmuseerna borde

ytterligare komma i betraktande, då det gällde en utvidgad depositionsverksamhet

i olika delar av landet. Den betydelse, dessa museer hade för respektive

orters konstliv, vore så stor, att deras ställning och möjligheter borde

mera än hittills uppmärksammas. Det samarbete, som inletts mellan lands
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 110.

ortsmuseerna och nationalmuseum, borde givetvis fortvara och depositionsintendenten

hava att vaka över och följa dessa museers utveckling.

Nästa gren av depositionsintendentens omfattande arbetsuppgifter vore den

tillfälliga utställningsverksamheten i olika delar av riket. Särskilt hade de

hittills anordnade vandringsutställningarna visat sig äga en betydelsefull

uppgift genom den intresseväckande och stimulerande verksamhet de utövat

på konstlivet i de städer, dessa utställningar besökt, önskvärt vore, om

dessa utställningar kunde fullföljas. Ett särskilt slag av denna utställningsverksamhet

hade de s. k. kulturmässorna utgjort. Dessa mässor hade spelat

en stor roll i respektive orters kulturella liv, och önskvärt vore, att denna

verksamhet, där nationalmuseum stode för den konstnärliga ledningen, måtte

kunna fullföljas efter i stort sett hittills uppgjorda och tillämpade planer

och program.

Den från depositionsavdelningens sida utövade föredrags- och föreläsningsverksamheten

ansåge departementschefen vara en betydelsefull faktor i den

allmänna konstpropagandans tjänst. Departementschefen hade härvid ej

tanken så mycket riktad på den inom nationalmuseum bedrivna föreläsningsverksamheten;

det borde främst vara den ute i landet anordnade föreläsningsverksamheten,

som borde ledas och ordnas av depositionsintendenten.

Denna verksamhet hade alla förutsättningar att mötas med förståelse och

intresse där den komme till synes, och det läge vikt uppå, att densamma

utvecklades ocli befordrades mer än hittills kunnat ske med de synnerligen

begränsade arbetskrafter, varöver depositionsavdelningen kunnat förfoga.

Så vore även fallet med redigerandet och utgivandet av de populära småskrifter

i konst, beträffande vilka en vacker början redan gjorts.

Depositionsavdelningen förfogar nu över — utom intendenten — allenast

en amanuens med halv tjänstgöring och ett med 1,200 kronor avlönat skrivbiträde.

Att denna personal vore otillräcklig, då det gällde att tillgodose

avdelningens omfattande och mångskiftande arbetsuppgifter, finner departementschefen

ligga i öppen dag, helst om man toge i betraktande det önskvärda

i att utveckla och fördjupa avdelningens verksamhet i konstpropagandans

och folkupplysningens tjänst. En ökning av avdelningens arbetskrafter

ansåge departementschefen ofrånkomlig. För budgetåret 1927—1928

förordar departementschefen avlöning till en amanuens med full tjänstgöring,

uppgående enligt löneklass 18 i den för extra ordinarie tjänstemän

gällande löneskalan till 5,304 kronor, samt ett skrivbiträde med avlöning

enligt löneklass 3 av samma löneskala, uppgående till 2,208 kronor, tillhopa

alltså 7,512 kronor, eller avrundat 7,500 kronor.

Den av departementschefen skisserade planen för den fortsatta verksamheten

vid depositionsavdelningen har icke givit riksdagen anledning till

erinran.

Vidare finner riksdagen goda skäl tala för bifall till förslaget om förstärkning

av arbetskrafterna vid depositionsavdelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 110.

ö

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till förstärkning av arbetskrafterna

vid nationalmusei avdelning för depositioner och slottssamlingar för

budgetåret 1927—1928 anvisat under åttonde huvudtiteln ett extra anslag

av 7,500 kronor.

Stockholm den 1 april 1927.

Med undersåtlig vördnad

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.