Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande pensionering av besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier.
1927-04-01 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1927:114, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande pensionering av besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier.
Dokumentets text
2
Riksdagens skrivelse Nr 114.
Nr 114.
(lodkänd av första kammaren den 1 april 1927.
Godkänd av andra kammaren den 1 april 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
om ändrade bestämmelser rörande pensionering av besiktningsmän
vid under offentlig kontroll ställda slakterier.
(Bankoutskottets utlåtande nr 81.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner (1:120 och II: 168) har
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag rörande omläggning av nuvarande bestämmelser om
pensionering av besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna angivits.
Av vad i ärendet förekommit framgår, att delaktighet i statens pensionsanstalt
för besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier av
statsmakterna avsetts att göras obligatorisk. Detta har emellertid från början
icke i författning kommit till annat uttryck, än att i övergångsbestämmelserna
till kapitlet V av anstaltens reglemente den 31 december 1919 (nr 878)
föreskrivits, att anstalten skulle, även utan framställning av huvudmannen,
enligt § 6 bestämma den tidpunkt, från vilken reglementet skulle anses hava
varit gällande för den, som innehade befattningen vid reglementets ikraftträdande.
Med stöd av denna bestämmelse samt av vad som uttalats under
förarbetena till statsmakternas beslut i ämnet har emellertid pensionsanstälten
vid tillämpning av reglementets föreskrifter utgått från att obligatorisk
delaktighet förelegat. Först genom beslut av Eders Kungl. Maj:t den
23 september 1926 (kungörelse nr 439) har tydlig författningsbestämmelse
angående delaktigheten utfärdats, dock icke genom ändring av pensionsanstaltens
reglemente utan genom tillägg till § 5 i förordningen den 10 oktober
1913 (nr 241) angående exportslakterier samt andra enskilda, under offentlig
kontroll ställda slakteriinrättningar. Samtidigt med utfärdande av sistnämnda
författningsbestämmelse har ock genom ändring av § 7 i berörda
förordning stadgats, att medicinalstyrelsen, därest slakteriinrättnings inne
-
Riksdagens skrivelse Nr 114.
3
havare oaktat av styrelsen gjord anmaning underlåter utbetala huvudmannen
påvilande avgifter för besiktningsmannens pensionering, må meddela
varning och, om rättelse likväl ej vinnes, förordna, att slakteriinrättningen
ej vidare skall stå under offentlig kontroll.
Av utredningen framgår vidare, att i samband med beslut om ifrågavarande
befattningshavares pensionsrätt stadgats obligatorisk retroaktiv tillämpning
av pensionsreglementet för besiktningsman, som vid reglementets ikraftträdande
innehade sin befattning. Härvidlag har emellertid genom kungörelse
den 23 september 1926 (nr 440) vidtagits sådan ändring, att, i fall där
befattningshavaren enligt § 9 mom. 2 andra stycket av reglementet gjort
framställning om befrielse från löneavdrag för tid, varunder han icke varit
anställd i huvudmannens tjänst, den tidpunkt från vilken reglementet skall
anses hava varit gällande må bestämmas tidigast till dagen för tillträdet av
befattningen hos huvudmannen. Härigenom har vid tjänstårsberäkningen
borteliminerats den tid, vederbörande befattningshavare före reglementets
ikraftträdande antingen varit anställd såsom besiktningsman hos annan innehavare
av slakteriinrättning eller innehaft annan befattning, som kunnat
förenas med pensionsrätt i anstalten. Kvar står emellertid föreskrift om
retroaktiv tillämpning av reglementet för den tid, befattningshavaren före
ikraftträdandet varit anställd hos samme huvudman.
I motionerna har nu — under framhållande av de olägenheter ifrågavarande
pensionsbestämmelser, särskilt med avsende å retroaktiv tillämpning
av reglementet, enligt motionärernas förmenande medfört för slakteriföretagen
— ifrågasatts, att den obligatoriska pensionsrätten skulle upphöra och
delaktighet i anstalten göras beroende av framställning från vederbörande
huvudman.
Enligt riksdagens mening torde det icke kunna förnekas, att pensionsförhållandena
för ifrågavarande befattningshavare icke i allo blivit fullt tillfredsställande
ordnade. Vad angår frågan om obligatorisk eller frivillig
pensionsrätt, bär riksdagen likväl — med hänsyn till de i ett av styrelsen
för pensionsanstalten till vederbörande utskott avgivet yttrande i ämnet
angivna skäl, som år 1919 föranlett statsmakternas beslut på denna punkt,
samt i betraktande av att medicinalstyrelsen i likaledes avgivet yttrande nu
bestämt motsatt sig ett upphävande av den obligatoriska delaktigheten —
ansett sig icke böra understödja: motionärernas förslag att pensionsrätten
skulle göras beroende av huvudmännens initiativ. Av medicinalstyrelsens
yttrande med därvid fogad bilaga framgår emellertid, att vissa besiktningsmän
tillika innehava distriktsveterinärsbefattning. Dessa befattningshavare
äro även i sistnämnda egenskap obligatoriskt delaktiga i pensionsanstalten.
Pensionsunderlaget för distriktsveterinärer är i reglementet fastställt till
3,500 kronor, under det att sådant underlag för besiktningsman bestämmes
av pensionsanstalten enligt reglementets allmänna grunder beträffande
tjänstepensionsunderlag (§ 23). Huvudregeln är därvid att underlaget utgör
"V3 av avlöningen. Beträffande förening av två enligt reglementet pensions
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 114.
berättigade befattningar gäller, att, om pensionsunderlagen tillsammans överstiga
6,000 kronor, de skola nedsättas i sådant förhållande att deras summa
blir nämnda belopp. Om man — såsom på grund av medicinalstyrelsens
yttrande torde vara berättigat — utgår från att vardera av ifrågavarande
befattningar normalt förutsättes taga sin innehavares väsentliga tid och
arbetskraft i anspråk och att pensionsunderlaget fastställts med hänsyn härtill,
måste tydligen, trots berörda bestämmelse rörande maximibeloppet av
pensionerna, i förevarande fall en viss dubbelpensionering anses förekomma.
Då detta knappast kan betraktas såsom lämpligt, lärer det kunna ifrågasättas,
huruvida åt besiktningsman, som i egenskap av distriktsveterinär är
delägare i pensionsanstalten, dessutom bör medgivas delaktighet för besiktningsmanstjänsten,
eller åtminstone huruvida ej i dylika fall någon begränsning
av pensionsbeloppet för sistnämnda tjänst, utöver vad som kan följa av
nyss återgivna stadgande rörande pensionernas maximibelopp, må höra åvägabringas.
Ett närmare övervägande på denna punkt synes böra äga rum i
samband med den utredning, varom riksdagen i det följande hemställer.
Riksdagen vill i detta sammanhang erinra, att enligt det förslag rörande
bland annat delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa dövstumpräster,
som av Eders Kungl. Maj:t framlagts för innevarande års riksdag och av
riksdagen enligt annan skrivelse (nr 113) denna dag bifallits, pensionsrätt
skulle tillkomma allenast dövstumpräst, för vilken befattningen utgör uteslutande
eller huvudsaklig sysselsättning.
Vad härefter angår frågan om retroaktiv tillämpning av pensionsreglementet
för ifrågavarande befattningshavare, vill det på grund av vad som
anförts i motionerna och i medicinalstyrelsens yttrande synas, som om bestämmelserna
i detta avseende, även efter den genom förberörda kungörelse
den 23 september 1926 (nr 440) vidtagna modifikationen, äro av den beskaffenhet,
att ytterligare lättnad för företagen skäligen torde böra medgivas.
Riksdagen har för sin del intet att erinra mot att, på sätt medicinalstyrelsen
tillstyrkt, den tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava
varit för vederbörande befattningshavare gällande, bestämmes till tidigast
den 1 januari 1920. Det torde emellertid böra ankomma på Eders Kungl.
Maj:t att låta verkställa erforderlig utredning i denna fråga och därefter
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda. Med
avseende å vad medicinalstyrelsen yttrat angående återbetalning till huvudmän
och befattningshavare av redan guldna retroaktivavgifter vill riksdagen
framhålla, att det icke synes böra förmenas de huvudmän och befattningshavare,
som så önska, att vidkännas avgifter för retroaktiv tillämpning av
pensionsbestämmelserna i vidsträcktare mån än vad som må komma att
såsom regel stadgas.
Riksdagen vill slutligen hava uttalat, att enligt dess mening sådan ändring
i pensionsanstaltens reglemente synes böra komma till stånd, att i själva
reglementet gives klart uttryck för vad som stadgats eller må komma att
stadgas rörande delaktighet för ifrågavarande befattningshavare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 114.
a
På grund av det anförda får riksdagen i anledning av förevarande motioner
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
rörande jämkningar, i huvudsaklig överensstämmelse med vad här ovan angivits,
av gällande bestämmelser rörande pensionering av besiktningsmän
vid under offentlig kontroll ställda slakterier samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 1 april 1927.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.