Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i lagrådets organisation.

1927-04-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:139, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i lagrådets organisation.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 139.

13

Nr 139.

Godkänd av första kammaren den 26 april 1927.

Godkänd av andra kammaren den 27 april 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om ändring i lagrådets organisation.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.)

Till Konungen.

I eu inom undra kammaren väckt motion, nr 285, har hemställts, »att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes föranstalta om utredning, huruvida icke genom ändring i regeringsformens

bestämmelser om ett regeringsråds deltagande i laggranskningen

samt andra därmed sammanhängande åtgärder en snabbare handläggning

av mål och ärenden i regeringsrätten skulle kunna uppnås, ävensom

för 1928 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kan

föranleda».

Till stöd för denna hemställan hava motionärerna anfört följande:

»Ute i bygderna klagas allmänt över långsamheten i avgörandet av sådana

kommunala och administrativa besvärsmål, som i sista hand ankomma

på regeringsrätten. Vid förlidet års riksdag vidtogos åtgärder i syfte att

uppnå en förbättring härutinnan, i det att vissa reformer genomfördes beträffande

föredragningen i regeringsrätten. Dessa åtgärder torde emellertid

icke i sig vara tillfyllest för uppnåendet av att målen bli avgjorda inom

skälig tid. År 1926, varunder den nya föredragningsordningen fungerat

sedan den 1 juli, har nämligen balansen stigit från 4,119 mål vid årets

ingång till 4,650 mål vid årets slut. Antalet under åren 1921—1925 inkomna,

handlagda och balanserade mål i regeringsrätten framgår av följande

tablå, hämtad från 1926 års statsverksproposition, andra huvudtiteln,

sid. 11.

M å 1

1921

1922 J

1923

1924

1925

Under året inkomna.................................

2,423

2,455

2,648

2,545

2.420 i

Under året handlagda ..............................

2,202

2,061

1,935

1,912

1,880

Till nästa år balanserade...........................

1,839

2,233

2,946

3,579

4,119 |

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 139.

Allenast inom linansdepartementet hade balansen vuxit från 818 mål vid

ingången av år 1922 till 2,582 år 1926 och 2,987 vid 1927 års ingång.

Samtidigt med att balansen stigit liar såsom av7 tabellen framgår antalet

årligen avverkade mål varit i ständigt sjunkande, från 2,202 år 1921 till

1,880 år 1925. Då den årliga avverkningen alltså icke uppgår till 2,000

mål, motsvarar eu balans på 4,650 mål nära 2 ''/2 års arbete. Mål, som vid

den här tiden (februari 1927) inkomma till regeringsrätten såsom nya, kunna

alltså icke beräknas bliva avgjorda förrän hösten 1929. Denna långsamhet

i rättsskipningen i den högsta administrativa domstolen är för de rättssökande

olidlig.

Då något mera väsenligt avlastande av arbete från regeringsrätten genom

decentralisationsåtgärder icke torde kunna ifrågakomma, synes enda utvägen

för uppnående av en snabbare handläggning av målen vara att söka i eu

ökning av regeringsrättens arbetsprodukt, vilken återigen icke lärer kunna

vinnas utan en ökning av arbetskrafterna inom domstolen. Enligt § 17

regeringsformen skola regeringsrådens antal vara minst sju, därav minst

två tredjedelar skola hava fullgjort vad författningarna föreskriva dem,

som uti domarämbeten må utnyttjas. Enligt regeringsrättslagen äro regeringsråden

för närvarande icke flera än sju. Av dessa tjänstgör ett i lagrådet.

Enligt § 22 regeringsformen kunna i regeringsrätten mål prövas och avgöras

av fyra ledamöter, där tre av dem äro om slutet ense. Tydligen

skulle en mycket väsentlig ökning av regeringsrättens arbetsprodukt kunna

uppnås, om ledamöternas antal ökades därhän, att domstolen kunde arbeta

på två avdelningar med fyra ledamöter å varje.

Frågan om återbördande till regeringsrätten av det i lagrådet tjänstgörande

regeringsrådet har för icke länge sedan varit föremål för utredning,

i det att under förlidet år inom justitiedepartementet utarbetades ett

förslag om laggranskningens överflyttande till högsta domstolen, där allenast

tre justitieråd skulle deltaga i granskningsarbetet. I ett häröver avgivet

yttrande, numera tillgängligt i tryck, hava högsta domstolens flesta

ledamöter visserligen avstyrkt den sålunda föreslagna åtgärden, men å andra

sidan uttalat, att avgörande betänkligheter ej syntes kunna anföras mot en

minskning av antalet ledamöter i lagrådet till tre eller samma antal som

föreslogs i den kungl. propositionen till 1909 års riksdag. Samma majoritet

inom högsta domstolen påpekar, att en sådan minskning kan ske i den

formen, att regeringsrätten icke längre blir ständigt representerad vid laggranskningen,

även om lagrådet bibehålies såsom en fristående institution.

För att befria regeringsrätten från det permanenta deltagandet i laggranskningen

genom en av sina ledamöter erfordras ändring i § 21 regeringsformen.

Uteslutes ur första stycket av denna paragraf bestämmelsen om ett

regeringsråds ledamotskap i lagrådet, bör, såsom föreslagits, i stället i andra

stycket införas, att Konungen må för visst ärende förordna regeringsråd till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 139.

15

ledamot av lagrådet. Om riksdagen, såsom i en i första kammaren väckt

motion föreslagits, beslutar lagrådets avskaffande, återbördas därmed ett

regeringsråd till regeringsrätten, och för åstadkommande av möjlighet till

regeringsrättens tjänstgöring på två avdelningar skulle därefter allenast

fordras en ändring i lagen om regeringsrätten den 26 maj 1909, varigenom

antalet regeringsråd höjdes till åtta. Skulle återigen riksdagen icke bifalla

motionen om lagrådets avskaffande, synes det av högsta domstolens majoritet

antydda alternativet att i lagrådet blott behålla de tre justitieråden såsom

permanenta ledamöter höra komma under övervägande, vilket alternativ luden

synpunkt, som i denna motion berörts, nämligen den önskvärda förstärkningen

av regeringsrättens arbetskrafter, fyller samma ändamål.»

Otvivelaktigt är den stora balans av mål, som nu finnes hos regeringsrätten,

ägnad att ingiva stora betänkligheter. De åtgärder, som förra året

vidtogos beträffande föredragningssättet i regeringsrätten, synas ej vara tillräckliga

för avarbetandet av denna balans. Såsom av motionen framgår

har denna tvärtom väsentligen ökats under det sistlidna året.

Under sådana omständigheter synes motionärernas förslag vara värt att

tagas under allvarligt övervägande. Den frågan uppställer sig emellertid,

huruvida det med hänsyn till lagrådets uppgift kan vara försvarligt och

lämpligt att beröva detsamma obligatorisk medverkan av ett regeringsråd.

Såsom av motionen framgår har såväl i det förslag, som förra året utarbetades

inom justitiedepartementet angående laggranskningens överflyttande

till högsta domstolen, som i det motförslag, flertalet av justitieråden

avgåvo, förutsatts, att något regeringsråd icke längre skulle obligatoriskt

deltaga i laggranskningen. På tal om minskning av lagrådets ledamotsantal

yttrade dessa justitieråd vid behandling i högsta domstolen av det till

dem remitterade förslaget följande:

»Varje minskning av antalet ledamöter är naturligtvis ägnad att menligt

inverka på granskningens allsidighet och auktoritet. Avgörande betänkligheter

synas dock ej kunna anföras emot en minskning till tre ledamöter

eller samma antal som föreslogs i den kungl. propositionen till 1909 års

riksdag. Något dröjsmål med ärendenas behandling torde en sådan ändring

i stort sett icke föranleda.

Av det nu föreliggande förslagets hela läggning följer, att minskningen

måste ske i den formen, att regeringsrätten icke längre blir ständigt representerad

vid laggranskningen. Tydligt är emellertid, att frågan kan så

lösas, även om lagrådet bibehålies såsom en fristående institution. Såsom

skäl för den föreslagna ändringen åberopas i förslagets motivering, att därigenom

ett med hänsyn till regeringsrättens arbetsbörda önskvärt tillskott

vunnes i regeringsrättens arbetskrafter. Huruvida detta tillskott lämpligen

kan tillgodogöras på ett sådant sätt att värdet därav uppväger de betänkligheter,

som kunna anföras emot försvagandet av lagrådets sammansätt''

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens skrivelse Nr 139.

ning, är en fråga, vars besvarande ej torde tillkomma högsta domstolens

ledamöter.»

Något direkt svar på den sist uppställda frågan liar sålunda icke från

högsta domstolens ledamöter givits. Fyra av justitieråden avstyrka på grand

av både principiella och praktiska skäl förslaget, att något regeringsråd

ej vidare obligatoriskt skulle vara ledamot av lagrådet.

Riksdagen finner några avgörande principiella betänkligheter icke möta

mot förslaget om laggranskningens omläggning på sådant sätt, att ett regeringsråds

obligatoriska medverkan bleve utesluten. Riksdagen får därvid erinra,

att förslag till de lagar och författningar, vilka närmast beröra

regeringsrättens verksamhetsområde — de kommunala författningarna samt

administrativ lagstiftning — i allmänhet icke torde underställas lagrådets

prövning.

De fördelar, som genom en ändring i regeringsformen i angivet syfte

skulle kunna vinnas dels i form av en smidigare anordning av laggranskningsarbetet,

dels ock i form av tillskott till regeringsrättens arbetskrafter,

förefalla så betydande, att med hänsyn därtill en närmare utredning av

den föreliggande frågan synes vara önskvärd. De mot en dylik ändring anförda

skälen torde ej vara så avgörande, att de böra föranleda ett avvisande

av det framställda förslaget om utredning.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville verkställa utredning,

huruvida genom ändring i regeringsformens bestämmelse om ett

regeringsråds permanenta deltagande i laggranskningen samt andra därmed

sammanhängande åtgärder så betydande fördelar stå att vinna i form av

en snabbare handläggning av mål och ärenden i regeringsrätten, att därav

uppvägas de betänkligheter, som kunna anföras mot försvagandet av lagrådets

sammansättning, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 27 april 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm. Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.