Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg.
1927-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1927:177, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 177.
1
Nr 1?;.
Godkänd av första kammaren den 10 maj 1927.
Godkänd av andra kammaren den 10 maj 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts
proposition angående ordnande av bangårdsförhållandena
i Göteborg.
(Statsutskottets utlåtande nr SO.''
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov (nr 1) har Eders Kungl. Maj:t under utgifter
för kapitalökning, punkt 11, föreslagit riksdagen att i avbidan på
den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för ordnande av
bangårdsförhållandena i Göteborg för budgetåret 1927—1928 beräkna ett
reservationsanslag av 600,000 kronor att utgå av lånemedel.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24
februari 1927 dagtecknad proposition, nr 163, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda
dag föreslagit riksdagen
l:o) godkänna vid statsrådsprotokollet fogade överenskommelser dels mellan
järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad angående marköverlåtelser m. m. och
angående anläggande av en ny hamnrangerbangård, dels mellan järnvägsstyrelsen,
Bergslagernas järnvägsaktiebolag och Göteborg—Borås järnvägsaktiebolag
angående ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg,
dels ock mellan järnvägsstyrelsen och Bergslagernas järnvägsaktiebolag
angående övertagande av viss nämnda bolags personal i statens järnvägars
tjänst;
2:o) medgiva, att den i § 4 av sistnämnda överenskommelse omförmälda
personal, som efter övergången i statens järnvägars tjänst kvarstå såsom
delägare i Bergslagernas järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa,
understödsförening, må undantagas från tillämpningen av lagen den 4 juni
1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk;
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 11 sand. Nr 177—ISO. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 177.
3:o) medgiva, att för ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg må
av statens järnvägars förnyelsefond tagas i anspråk ett belopp av högst
3,100,000 kronor; samt
4:o) för samma ändamål för budgetåret 1927—1928 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av 600,000 kronor.
Såsom av den i ärendet lämnade redogörelsen framgår, är statens järnvägars
trafik på Göteborg uppdelad på två stationer; medan västra stambanan
och Bohusbanan inlöpa till statens järnvägars stationär västkustbanan (stambanelinjen
Malmö—Göteborg) ansluten till Bergslagernas järnvägsstation,
där västkustbanans trafik ombesörjes av Bergslagernas järnvägsaktiebolag
i enlighet med ett mellan bolaget och västkustbanans tidigare ägare,
Göteborgs—Hallands järnvägsaktiebolag, avslutad, ännu bestående överenskommelse.
För denna anslutning har statens järnvägar att i förvaltnings-
och underhållskostnader årligen erlägga betydande belopp; under
år 1926 uppgingo dessa bidrag till över 500,000 kronor.
Det torde ligga i öppen dag att en dylik uppdelning av statens järnvägars
linjer på två stationer skall trafiktekniskt medföra stora svårigheter;
i all synnerhet gäller detta den till omfattningen redan nu ganska
betydande och efter elektrifieringen av västra stambanan efterhand tillväxande
genomgående person- och godsbefordringen mellan västra stambanan
och västkustbanan. Överhuvud medför splittringen av de olika järnvägslinjerna
på skilda stationer kännbara olägenheter för den trafikerande
allmänheten, vartill kommer, att den nuvarande ordningen för trafikens
bedrivande rent driftsekonomiskt ställer sig synnerligen ogynnsam.
Sedan över trettio år tillbaka hava omfattande undersökningar pågått rörande
möjligheterna för en lämplig nyordning av Göteborgs bangårdsfrågor.
Ett flertal olika förslag i sådant syfte hava också framkommit. Redan
så tidigt som omkring år 1900 förelåg ett dylikt förslag från järnvägsstyrelsen,
vilket genomfört enligt ett alternativ med säckstation vid Nils
Ericssonsgatan och med Västkustbanan omlagd genom Kålltorpsdalen beräknades
draga en kostnad av 6,700,000 kronor, utgifterna för markförvärv
och de enskilda banornas anslutning oberäknade. Ett annat i samband
därmed utarbetat alternativ med Västkustbanan framdragen i tunnel genom
Olskroksbergen uppskattades efter 1903 års priser till 12,600,000
kronor; i detta belopp voro inräknade kostnaderna för Bergslagernas
järnvägars, Boråsbanans samt Västgötabanans anslutning men icke utgifterna
för marklösen.
Det förslag till lösning av Göteborgs bangårdsfrågor, som nu efter omfattande
förhandlingar framlagts, innebär, att all persontrafik jämte paketoch
ilgodstrafik från såväl statens järnvägars linjer som Bergslags- och
Boråsbanorna sammanföras till statens järnvägars nuvarande huvudstation,
vilken har en för en dylik central personstation mycket gynnsam belägenhet
vid Drottningtorget. Bergslagernas järnvägars huvudstation är därvid av
-
Riksdagens skrivelse Nr 177.
3
sedd att omvandlas till en gemensam godsstation för nämnda banors fraktgodstrafik.
Västgötabanan, som är smalspårig, skulle däremot bibehållas
vid sin nuvarande station vid Lilla Bommens torg.
Beträffande det tekniska genomförandet av förslaget liksom ock de
fördelar, som genom detsamma i skilda hänseenden kunna utvinnas, liar
redogörelse lämnats av departementschefen. För egen del vill riksdagen
endast framhålla, hurusom vid förslagets utarbetande synbarligen eftersträvats
att i möjligaste mån bibehålla de nuvarande stationsanläggningarna;
genom detsammas genomförande öppnas det oaktat möjlighet till
en ur olika synpunkter tillfredsställande koncentration och nyreglering av
bangårdsförhållandena i Göteborg för eu i förhållande till tidigare framkomna
omdaningsförslag jämförelsevis begränsad totalkostnad. Genom de
upprättade markbytesavtalen med Göteborgs stad äro också framtida erforderliga
utvidgningar av bangårdsanläggningarna säkerställda.
Även med beaktande av dessa fördelar har dock riksdagen vid sin prövning
av frågan icke kunnat undgå att uppmärksamma, att av totalkostnaderna
för erforderliga nybyggnads- och förändringsarbeten — uppgående
till omkring 7,500,000 kronor — ett belopp av över 5,300,000 kronor skulle
falla på staten. Det torde icke kunna förnekas, att sistnämnda belopp
framstår som högst betydande. Vid bedömandet av detta kostnadsbelopps
storlek måste emellertid å andra sidan hänsyn tagas till de avsevärda
direkta utgiftsminskningar, som den föreslagna omläggningen av
stationsdriften skulle medföra för statens järnvägar. Av propositionen
inhämtas sålunda, att, därest den föreslagna omordningen i Göteborgs
bangårdsförhållanden kommer till stånd i statens järnvägars driftsbudget
skulle uppkomma en årlig besparing av över 300,000 kronor, motsvarande
en förräntning av omkring 0 procent av det på statens järnvägar fallande
kapitalutlägget; dessa beräkningar äro grundade på 1924 års trafiksiffror.
Härtill komma, enligt vad för riksdagens vederbörande utskott blivit upplyst,
ytterligare en del besparingar, exempelvis genom att expedieringen
av genomgående personvagnar mellan västra stambanan och västkustbanan
förenklas samt att kostnaderna för överföring av transiterat resgods samt
il- och fraktgods mellan de båda stationerna bortfalla, allt besparingar,
som visserligen icke kunnat till siffran angivas men som torde få betraktas
som icke oväsentliga.
Då alltså från statens järnvägars synpunkt sett förevarande förslag
måste sägas framstå som ekonomiskt godtagbart och då i övrigt icke torde
böra förekomma, att staten genom ett förkastande av sagda, efter omfattande
förhandlingar framkomna förslag skulle äventyra den lösning av
hithörande samfärdselfrågor, som sedan länge framstått som eftersträvansvärd,
har riksdagen ansett sig böra bifalla förslaget.
Av statens förberörda andel i anläggningskostnaderna äro högst 3,100,000
kronor avsedda att bestridas ur förnyelsefonden; återstoden eller 2,275,000
kronor skulle i riksstaten upptagas såsom kapitalökningsanslag, och före
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 177.
slås i anslutning härtill, att för budgetåret 1927—1928 mätte för ändamålet
anvisas ett anslag av 600,000 kronor samt att av förnyelsefonds
medel måtte likaledes för nämnda budgetår få användas ett belopp av
200,000 kronor. Härutinnan har riksdagen ingen erinran att framställa.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,
att riksdagen
dels godkänt vid statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den
24 februari 1927 fogade överenskommelser mellan järnvägsstyrelsen och
Göteborgs stad angående marköverlåtelser m. in. och angående anläggande
av en ny hamnrangerbangård, mellan järnvägsstyrelsen, Bergslagernas
järnvägsaktiebolag och Göteborg—Borås järnvägsaktiebolag angående ordnande
av bangårdsförhållandena i Göteborg, samt mellan järnvägsstyrelsen
och Bergslagernas järnvägsaktiebolag angående övertagande av viss
nämnda bolags personal i statens järnvägars tjänst;
dels medgivit, att den i § 4 av sistnämnda överenskommelse omförmälda
personal, som efter övergången i statens järnvägars tjänst kvarstår
såsom delägare i Bergslagernas järnvägars pensions- samt änke- och
pupillkassa, understödsförening, må undantagas från tillämpningen av
lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk;
dels medgivit, att för ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg
må av statens järnvägars förnyelse fond tagas i anspråk ett belopp av
högst 3,100,000 kronor;
dels ock för samma ändamål för budgetåret 1927—1928 anvisat ett
reservationsanslag av 600,000 kronor.
Beträffande sättet för beredande av täckning för ifrågavarande anslagsbelopp
kommer riksdagen att framdeles under riksdagen anmäla sitt
beslut.
Stockholm den 10 maj 1927.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.