Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående utredning rörande det vid försäljning av varor tillämpade avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt.

1927-05-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:183, Skrivelse till Konungen, angående utredning rörande det vid försäljning av varor tillämpade avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 183.

9

Nr 183.

Godkänd av törsta kammaren den 25 maj 1927.

Godkänd av andra kammaren den 25 maj 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående utredning rörande det

vid försäljning av varor tillämpade avbetalningssystemets

omfattning och verkningssätt.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.)

(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har framställning gjorts i syfte att

utredning måtte komma till stånd rörande det s. k. avbetalningssystemets

omfattning och verkningssätt.

Riksdagens vederbörande utskott har i den ordning 46 § riksdagsordningen

stadgar inhämtat yttrande över motionen av kommerskollegium, som till

sitt yttrande fogat införskaffade utlåtanden i frågan från samtliga auktoriserade

handelskamrar i riket, svenska bokhandlareföreningens centralstyrelse,

centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar, svenska velocipedfabrikant-

och grossistföreningen, svenska pianofabrikantföreningen,

svenska pianohandlareförbundet, svenska automobilhandlareföreningen och

svenska motorklubben. Till avsedda riksdagsutskott hava vidare avgivits

yttranden över motionen av kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Husqvarna vapenfabriks aktiebolag samt aktiebolaget svenska

bokhandelscentralen.

Den ifrågasatta utredningen har, mer eller mindre positivt, tillstyrkts

av kommerskollegium och följande handelskammare, nämligen Östergötlands

och Södermanlands, Smålands och Blekinge, Skånes, Västergötlands och

Norra Hallands, Västernorrlands och Jämtlands läns samt Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare samt handelskammaren i Göteborg.

Tillstyrkande yttranden hava vidare avgivits av kooperativa förbundet och

Sveriges köpmannaförbund.

Direkt avstyrkande har endast Stockholms handelskammare ställt sig.

Övriga handelskamrar och i frågan hörda sammanslutningar och före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 183.

tag hava icke tagit bestämd ställning till själva utredningsfrågan, utan

hava inskränkt sig till att framhålla vissa med avbetalningssystemet förenade

fördelar och olägenheter samt att meddela de upplysningar rörande

systemets omfattning och verkningssätt, som stått till buds.

Då i såväl motionen som en del av de avgivna yttrandena hänvisats

till förhållandena på ifrågavarande område i Amerikas Förenta Stater, har

riksdagens vederbörande utskott inhämtat vissa uppgifter därifrån ur till

utskottets förfogande ställda skrivelser i ämnet från svenska generalkonsulatet

i New York. Någon samlad statistik över där avsedda förhållanden

i Förenta Staterna finnes emellertid ej, och uppgifterna äro därför mycket

osäkra och approximativa.

Under år 1925 torde avbetalningsaffärerna i Förenta Staterna hava uppgått

till minst 5 miljarder dollars, motsvarande cirka 17 procent av årets

totala handelsomsättning. Systemet har beräknats medföra en till mellan

3 och 5 procent uppgående ökning av det kapital, som av en del av landets

befolkning lånas till en annan. I vederbörande utskottsbetänkande återfinnas

specifika uppgifter för vissa varuslag rörande totala detaljhandelsvärdet

år 1924 i förhållande till värdet av försäljningen på avbetalning.

Försök hava i Förenta Staterna gjorts att fastslå vissa allmänna normer

för avbetalningsköp, vilka försök hava visat, att villkoren vid avbetalningsköp

variera högst betydligt även inom samma bransch.

Säljarna hava i längden icke själva kunnat finansiera den ökade kreditgivningen,

varför det har uppstått särskilda kreditinstitut för finansiering

av avbetalningsköpen. Vid årsskiftet 1925/26 funnos 1,400 å 1,600 dylika

institut. En del finansiera endast köp av viss vara, andra åter köp inom

vilken bransch som helst. Säljaren står i regel all risk gent emot kreditgivaren.

Angående omfattningen av de fall, då avbetalningsköp ej kunnat fullgöras

och den sålda varan av denna anledning återgått till säljaren, finnas

uppgifter endast i fråga om automobiler. Av dylika, som såldes med en

första avbetalning av Vs av köpesumman, återtogs 1.7 5 procent på grund

av ofullbordad inbetalning. Då 1U av försäljningssumman erlades vid

varans övertagande, var motsvarande procent, 3.8 och då mindre än 1 *

inbetalades 11.

Frågan om de ökade kostnader, som vid avbetalningsköp falla på köparen,

är likaledes outredd. Inom möbelbranschen lär man vid avbetalningsköp

beräkna 25 procent högre priser än vid kontantköp, men inom många andra

branscher försäljes så stor del av omsättningen på avbetalning, att som

regel inga särskilda priser beräknas. Där avbetalningsköpen äro regel,

torde försäljningspriset fastställas uniformt såsom om alla försäljningar

skedde å avbetalning. Även i dylika fall lämnas ej alltid kassarabatt vid

kontantköp. En känd bankman har beräknat, att den allmänhet, som köper

på avbetalning, för det lån, den på så sätt erhållit, betalar en ränta motsvarande

20 procent om året.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 183.

11

Till belysande av uppfattningen på olika håll inom Förenta Staterna

om verkningarna av avbetalningssystemet har av vederbörande utskott

vidare åberopats utdrag av en skrivelse i frågan den 10 februari 1927 från

svenska generalkonsulatet i New York.

Frågan om lagstiftningens ingripande på förevarande område gjordes

år 1909 till föremål för gemensam behandling av svenska, norska och

danska kommittéer, då på programmet för fortsatt gemensamt lagstiftningsarbete

inom de skandinaviska länderna uppfördes bland annat frågan om

bestämmelser mot missbruk av ekonomisk övermakt, särskilt angående köp

på avbetalning.

Den svenska kommittén framlade den 31 januari 1914 ett förslag till

lag om avbetalningsköp.

Vid frågans behandling rådde icke någon meningsskiljaktighet mellan

de olika ländernas kommittéer därom, att köp på avbetalning vore eu omsättningsform,

som måste anses oumbärlig. Kommittéerna hade därför

funnit sin uppgift vara att i största möjliga mån söka inskränka de med

avbetalningsköp förenade missförhållandena utan att lägga hinder i vägen

för den reella avbetalningshandeln.

Den norska kommittén ansåg, att rätten att på avbetalning sälja vissa

mindre dyrbara föremål borde göras beroende av offentlig myndighets tillstånd,

vilket borde kunna återkallas, om det sätt, varpå rörelsen drevs,

eller andra särskilda omständigheter gåvo anledning att befara missbruk.

Bestämmelser av dylik innebörd infördes även i den år 1916 i Norge utfärdade

lagen om avbetalningsköp.

Enligt den svenska kommitténs mening utgjorde emellertid de i vårt

land förhandenvarande förhållandena icke tillräcklig anledning för uppställande

av en dylik inskränkning i näringsfriheten. Den svenska lagen

om avbetalningsköp av den 11 juni 1915, som i huvudsak ansluter sig till

omförmälda kommittéförslag, innehåller ej heller några restriktiva bestämmelser

i syfte att begränsa omfattningen av avbetalningshandeln. Den

måste anses uteslutande avse att reglera det rättsliga förhållandet vid

köp på avbetalning mellan köpare och säljare och att därvid tillgodose

båda parternas berättigade ekonomiska intressen.

Avbetalningshandeln har under de senare åren utvecklat sig mycket

snabbt och torde numera hava nått en synnerligen betydande omfattning.

De flesta av de till riksdagens vederbörande utskott avgivna yttranden

beträffande förevarande motion giva även oförtydbart vid handen, att så

är förhållandet, vilket för övrigt torde vara ett allmänt känt och erkänt

faktum. Hand i hand med utvecklingen på ifrågavarande område har

emellertid framvuxit en allt starkare opinion gentemot vissa med avbetalningssystemet

förenade nackdelar, en opinion, som genom den nu föreliggande

motionen framförts inom riksdagen.

Samtidigt som det göres gällande, att avbetalningssystemet i ganska

betydande utsträckning kommit på avvägar, erkännas dock systemets goda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 183.

sidor. I den mån dess tillämpning möjliggör för i ekonomiskt hänseende

svagare personer att förskaffa sig exempelvis maskiner eller andra föremål

för produktiva ändamål eller förnödenheter av mera bestående värde,

anses avhetalningssystemet allmänt vara icke blott försvarligt utan även

nödvändigt och ofrånkomligt.

De mot handeln på avbetalning riktade anmärkningarna äro i huvudsak

följande:

Genom avbetalningssystemet har skapats en ny form av konsumtionskredit,

vilken i hög grad uppammat en lyxkonsumtion, som icke alltid

står i rimlig proportion till vederbörande köpares ekonomiska bärkraft.

Direkt skadlig är även den verkan av avbetalningsaffärerna därigenom

att de motverka strävandena att begränsa kreditförsäljningen inom detaljhandeln.

Köparna få därjämte ofta betala oskäligt höga pris för de varor,

som köpas på avbetalning. I stor utsträckning förmedlas avbetalningsaffärerna

genom kringresande agenter, vilka ofta med lock och pock och

utan att vara särskilt nogräknade med de medel, som därvid komma till

användning, söka få försäljning till stånd. Från representanter för den

bofasta köpmannakåren påtalas den konkurrens med den lokala handeln,

som uppkommit genom dylik agentverksamhet från de större avbetalningsfirmornas

sida. Slutligen göres gällande, att avbetalningssystemet i oroväckande

grad medfört ökning av brottsligheten i vårt land, i det att ett

ett stort antal förskingrings- och bedrägeribrott vore att direkt tillskriva

ifrågavarande affärsform.

Beträffande de sålunda framförda anmärkningarna torde med visst fog

kunna göras gällande, att de i större eller mindre utsträckning kunna

riktas jämväl mot annan kredithandel än den här avsedda och att de påtalade

olägenheterna alltså icke skulle vara något för avbetalningssystemet

speciellt utmärkande. Men det torde dock ej kunna bestridas, att berörda

olägenheter kunna förväntas framträda i eminent grad, då fråga gäller

köp på avbetalning. Vid vanlig kreditgivning torde säljaren i regel besitta

en genom personlig bekantskap med köparen eller på annat sätt förvärvad

kännedom om köparens solvens. Vid avbetalningsköp åter lämnas

krediten utan några som helst krav i nyssberörda avseende, då ju säljaren

anser sig ha full säkerhet i den försålda varan. Att härigenom måste

uppstå en många gånger osund kreditgivning torde ligga i öppen dag.

Likaså synes det påtagligt, att agent verksamheten skall erhålla en avsevärt

större omfattning inom avbetalningshandeln än i övrigt, då det på

förstnämnda område givetvis är betydligt lättare att avsluta köp än vid

försäljning mot kontant betalning eller på öppen kredit, vilket sistnämnda

väl för övrigt ej kan i nämnvärd utsträckning överlåtas åt för den lämnade

krediten oansvariga agenter. Att valet av agenter från avbetalningsfirmornas

sida ej heller alltid verkställts med tillbörlig omsorg, torde vara

en känd sak. Jämväl anmärkningarna, att avbetalningssystemet medfört

en ökning av brottsligheten, synas äga visst fog för sig med hänsyn till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 183.

13

att lättheten att genom avbetalningsköp på bedrägligt sätt komma över

medel, lätt kan locka till brott av antydd art. Möjligt är dock, att det

stora antal brott, som under de senare åren blivit begångna i samband

med avbetalningsaffärer, åtminstone i viss utsträckning är att anse såsom

en tidsföreteelse.

Avbetalningssystemet har sålunda enligt riksdagens mening utvecklat

sig på ett sådant sätt, att det kan befaras medföra allvarliga vådor av

den art, att åtgärder i reglerande syfte från det allmännas sida kunna

befinnas av behovet påkallade. För ett allsidigt bedömande av hithörande

frågor torde emellertid en utredning, sådan som i förevarande motion ifrågasatts,

först böra verkställas. Riksdagen har därför funnit sig böra tillstyrka,

att åtgärder vidtagas i motionens syfte.

Riksdagen är därvid fullt på det klara med, att stora svårigheter komma

att möta en dylik utredning. Att erhålla en fullt uttömmande utredning

angående avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt är måhända

ej möjligt, men synes ej heller nödvändigt för ifrågavarande ändamål.

Tillräckligt omfattande material torde utan större svårigheter kunna erhållas

för ett bedömande av frågan, huruvida ett ingripande från det allmännas

sida bör komma till stånd.

På vad sätt dylikt ingripande skulle kunna ske utan att menligt inverka

på den lojala avbetalningshandeln är givetvis svårt att för närvarande

bedöma. Kommerskollegium har för sin del ansett det tvivelaktigt, huruvida

en eventuell utredning kan förväntas giva anvisning på sådana åtgärder,

varigenom missbruken kunna effektivt motverkas, samtidigt med

att systemets obestridliga fördelar bevaras. Kollegiet har emellertid samtidigt

uttalat, att här som på andra områden av handel ett framdragande

i ljuset av tilläventyrs förefintliga missförhållanden i allmänhet torde

innebära det verksammaste korrektivet. Smålands och Blekinge handelskammare

har ansett att ett medel att söka begränsa avbetalningsköp av

lyxartiklar kunde vara att begränsa den tid, på vilken ett avbetalningsköp

finge avslutas, enär största lockelsen för okloka köpare läge i betalningstidens

längd. I samma riktning kunde måhända verka införandet efter

norskt mönster av en bestämmelse, att varor under visst värde ej finge

säljas på avbetalning utan tillstånd av offentlig myndighet.

I detta sammanhang vill riksdagen framhålla ytterligare en åtgärd, som

möjligen skulle kunna gagna det ifrågavarande syftet. I lagen den 25

maj 1917 om försäkringsrörelse föreskrives bland annat, att försäkringsbolag,

som meddelar livförsäkring, icke må lämna uppdrag att såsom

bolagets ombud anskaffa eller förmedla anskaffning av ansökningar

om dylik försäkring åt annan än den, som kan anses äga betingelser

för att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva sådan verksamhet. När

sådant uppdrag lämnas, så ock när givet uppdrag återkallas, skall

anmälan därom ofördröjligen göras hos försäkringsinspektionen. Återkallas

uppdraget endast för viss tid, skall detta i anmälan angivas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 183.

Från skyldigheten att göra sådan anmälan, varom här är fråga, äger

Konungen befria bolag, som prövas hava vidtagit betryggande åtgärder

för övervakande av ombudens verksamhet. Har någon, som innehar orabudsuppdrag,

gjort sig skyldig till handling, som prövas vara oförenlig

med ett värdigt och lämpligt utövande av verksamheten, åligger det

bolaget att återkalla uppdraget.

Ett av de enligt riksdagens mening allvarligaste klagomålen mot avbetalningsrörelsen,

sådan den för närvarande i viss utsträckning bedrives,

riktar sig mot agentverksamheten och agentkårens sammansättning. Bestämmelser

angående agentverksamheten på här ifrågavarande område i

samma syfte som ovanherörda i försäkringslagen givna stadganden skulle

säkerligen medföra ett bättre sakernas tillstånd över huvud taget inom

avbetalningshandeln, då det synes sannolikt, att flertalet av de med systemet

förenade olägenheterna i viss mån bottna däri, att såsom agenter understundom

användas mindre lämpliga och föga ansvarskännande personer.

Riksdagen håller visserligen för troligt, att förhållandena inom avbetalningsrörelsen

komma att utveckla sig i här antydd riktning statsingripande

förutan, så snart rörelsen vunnit erforderlig stadga i organisatoriskt hänseende,

men en föreskrift av antydd innebörd torde kunna förväntas

påskynda en dylik utveckling.

I en del av de i frågan avgivna yttrandena hava särskilt påtalats s. k.

kupongaffärer, varvid köparen får genom inköp av kuponger å vissa belopp

genom förskottsinbetalningar likvidera varan helt, innan den levereras.

Ehuru frågan om kupongaffärer icke har något att skaffa med de i motionen

avsedda avbetalningsköpen, har dock riksdagen i detta sammanhang ansett

sig böra uttala, att dylika affärer måste anses vara en osund företeelse

inom affärslivet. Det händer nämligen ej sällan, att firmor, som bedriva

kupongaffärer, komma på obestånd, varvid i regel de förskottsinbetalningar,

som genom kupongköp verkställts av ett stort antal mindre bemedlade

personer, gå helt förlorade för inbetalarna.

I motionen har ifrågasatts, att den föreslagna utredningen skulle uppdragas

åt kommerskollegium eller-annan offentlig myndighet. I vissa av

de i ärendet avgivna yttrandena har såsom lämpligt organ för utredningens

verkställande nämnts en föregående år på enskild väg tillkommen

kommitté för undersökning av varudistributionens anordning och kostnader,

vilken kommitté av Eders Kungl- Maj:t beviljats vissa bidrag till kostnaderna

för undersökningen ur handels- och sjöfartsfonden samt manufakturförlagslånefonden.

Slutligen har ifrågasatts, att utredningen skulle

verkställas i samband med den inom kommerskollegium pågående utredningen

angående näringslagstiftningen. Kommerskollegium har i avseende

härå framhållit, att den nu ifrågasatta utredningen väl kunde tänkas med

fördel bedriven i nära samband med nyssberörda utredning, men att den

antagligen skulle vinna på att ej direkt hopkopplas med sistnämnda utredning,

som väsentligen har att taga sikte på helt andra problem, och detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 183.

15

med hänsyn till den antagligen behövliga vidlyftiga materialinsamlingen,

som skulle komma att tynga och måhända förrycka den i och för sig

viktiga och omfattande näringsrättsutredningen.

Riksdagen har emellertid för sin del icke ansett sig böra taga ställning

till ovan berörda fråga angående lämpligt organ för verkställande av den

av riksdagen nu förordade utredningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning rörande det s. k.

avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt.

Stockholm den 25 maj 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.