Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten.
1927-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1927:196, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 196
1
Nr 196.
Godkänd av första kammaren den 17 maj 1927.
Godkänd av andra kammaren den 17 maj 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
angående utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten.
(Bankoutskottets utlåtande nr 41.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta motioner (i: 110 och TI: 184) har hemställts,
»att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
allsidig utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten — inberäknat
den primära skogskrediten — och att därvid särskild hänsyn
tages till kravet på skälig höjning av gränsen för denna kredit ävensom
till att jordbrukshypoteksinstitutionen må så öka sin utlåning och anpassa
sin verksamhet, att den kan fylla alla nutida skäliga krav på densamma,
samt att för riksdagen framlägga det eller de förslag, vartill utredningen
må föranleda.»
Jordbrukets speciella kreditbehov kunna som bekant uppdelas i tre större
kategorier, den primära fastighetskrediten, som har till ändamål att förmedla
fastighetsomsättningen och underlätta förvärvandet av lämpligt
bruksområde, den sekundära fastighetskrediten med huvudsakligt ändamål
att bereda tillgång till det kapital, som erfordras för anläggningar och
förbättringsarbeten, vilka endast efter längre tid kunna beräknas återgälda
nedlagda kostnader, samt slutligen själva driftkrediten, som avser att i
första hand täcka de regelbundet återkommande behoven av rörelsekapital
men även att möjliggöra sådana förbättringsåtgärder, som kunna förväntas
mycket snart återgäldas genom ökad avkastning från fastigheten.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 74 samt. Nr 136—201• 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 196.
Den primära jordbruksfastighetskrediten lämnas mot säkerhet av inteckning
i dylik fastighet, därest inteckningens kapitalbelopp ligger inom 50
procent av fastighetens värde, på visst sätt beräknat. Den sekundära
jordbruksfastighetskrediten lämnas mot säkerhet av högre liggande inteckning.
I vårt land handhaves endast den primära jordbruksfastighetskrediten
av hypoteksföreningarna, och är nämnda kredit reglerad av bestämmelserna
i dels förordningen den 16 maj 1890 angående Sveriges allmänna hypoteksbank
och dels förordningen samma dag angående de allmänna grunder,
som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola
till efterrättelse lända. Hypoteksbanken och hypoteksföreningarna utgöra
tillsammans en enhetlig institution för den ifrågavarande kreditens handhavande.
Hypoteksföreningarna utgöra sammanslutningar av de hos dem
låntagande jordbrukarna; hypoteksbanken är centralanstalt för hypoteksföreningarna
och har ej andra delägare än dessa.
Hypoteksbanken har till uppgift å ena sidan att upptaga de lån, som
erfordras för tillhandahållande åt föreningarna av behövliga utlåningsmedel
och å den andra att övervaka föreningarnas verksamhet, varvid
särskilt skall tillses, »att tillräcklig säkerhet i jordegendomen finnes och
under hela avbetalningstiden bibehålies» för de penningmedel, banken för
föreningarnas räkning upplånat. Hypoteksbanken äger så tillvida ensamrätt
till utgivande av obligationer mot säkerhet i jordegendom på landet,
som ingen annan kreditinrättning må utgiva dylika obligationer. Bankens
upplåning sker så gott som uteslutande genom försäljning av obligationer
av ifrågavarande slag.
Frågan om lämpliga åtgärder för ordnandet av jordbrukets kreditförhållanden
har, såsom i motionerna erinras, sedan länge varit föremål för
statsmakternas uppmärksamhet, i vilket avseende må hänvisas till motionerna.
I dessa erinras särskilt om 1918 års riksdagsskrivelse med begäran
om en allsidig utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från statens
sida kunde vidtagas till den sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga
ordnande. Jämlikt erhållet bemyndigande tillkallade med anledning av
denna riksdagens skrivelse dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
särskilda sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning, dels
huruvida och i vad mån åtgärder från statens sida kunde och lämpligen
borde vidtagas för den sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga ordnande,
i sammanhang varmed jämväl spörsmålet om inteckningsrätt i
jordbruksinventarier borde övervägas, dels huru nämnda kredit, särskilt
vad jordbruket och landsbygden anginge, kunde på bästa sätt organiseras
och inordnas i kreditgivningen och penningomsättningen i allmänhet, dels
ock rörande de jämkningar, som på grund av den sekundära kreditens
ordnande eller eljest borde företagas i gällande bestämmelser för driftkreditföreningarna.
Riksdagens skrivelse Nr 196.
3
Det må även härvid omnämnas, att Eders Kungl. Maj:t genom remiss
den 21 december 1921 till de sakkunniga överlämnat befintliga handlingar
rörande den sedan länge hos Eders Kungl. Maj:t för utredning varande
frågan om belåning av skog för att tagas i övervägande vid utförandet
av de sakkunnigas uppdrag.
De sakkunniga ansågo sig först böra till behandling upptaga frågan om
den primära jordbruksfastighetskreditens avgränsning gent emot den
sekundära och framlade i ett den 14 oktober 1922 avgivet betänkande
förslag i två särskilda hänseenden, nämligen dels om böjning av gränsen
för bypoteksföreningarnas fastighetsbelåning till 60 procent från nuvarande
50 procent av det på visst sätt bestämda fastighetsvärdet, dels ock om
viss ändring av sättet för nämnda värdes bestämmande, så att detta skulle
kunna beräknas genom särskild av vederbörande förenings styrelse på
grundval av förefintliga handlingar företagen s. k. överslagsvärdering.
Genom beslut den 30 november 1922 förordnade Eders Kung! Maj:t, att
de sakkunnigas utredningsarbete skulle upphöra med utgången av samma år.
I proposition till 1924 års riksdag upptog Eders Kungl. Maj:t emellertid
de sakkunnigas nämnda förslag om införande av en s. k. överslagsvärdering
vid sidan av den redan förekommande hypoteksvärderingen. Riksdagen
biföll Eders Kungl. Maj:ts förslag, och kungörelse utfärdades om ändring
i förordningen den 16 maj 1890 angående de allmänna grunder, som vid
hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljde förenämnda proposition,
anförde departementschefen bland annat, att han icke vore beredd
att då taga ställning till de sakkunnigas förslag om en höjning av belåningsgränsen
för hypoteksföreningarna från 50 procent till 60 procent
av egendomsvärdena. Och riksdagen uttalade för sin del i den skrivelse,
varmed riksdagen besvarade propositionen, att de sakkunnigas sistberörda
förslag syntes riksdagen vara värt allt beaktande såsom en åtgärd, vilken
vore ägnad att ytterligare utveckla den primära jordbruksfastighetskrediten
här i landet. Tillika erinrades, hurusom speciellt i våra grannländer
Danmark och Norge den övre gränsen för nämnda kredit utgjorde 60 procent
av egendomsvärdet samt att även i åtskilliga andra länder denna gräns
satts ej oväsentligt högre än här i Sverige. Riksdagen ansåge sig därför
böra uttala önskvärdheten av, att förslag i berörda avseende snarast möjligt
förelädes riksdagen.
I detta sammanhang uttalade riksdagen vidare, under erinran att vid
taxering värdet å växande skog frånskildes det sammanlagda taxeringsvärdet
å egendomen, att, då det syntes angeläget att bereda möjlighet för
fastighetsägare, som å sin egendom hade dylik skog, att jämväl kunna
utnyttja densamma för kreditändamål, utredning ock borde verkställas,
vilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas i syfte att växande skog måtte
kunna belånas.
4
Riksdagens skrivelse Nr 196.
Förutom vad sålunda omförmälts vill riksdagen erinra, att vid 1921 års
riksdag till behandling förelågo motioner angående en skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag rörande en reform
av jordbrukets kreditväsen. Riksdagens vederbörande utskott tillstyrkte
en skrivelse med anhållan om en allsidig utredning i ämnet och erinrade
i sitt utlåtande, bland annat, hurusom den ovan omnämnda skrivelsen av
1918 års riksdag avsåge allenast en utredning av den sekundära fastighetskreditens
ordnande. Utskottet ansåg emellertid, att vid en blivande utredning
frågan om jordbrukets kreditväsen borde upptagas i hela dess vidd,
således även den primära fastighetskrediten. Vid utskottets utlåtande fanns
fogad en av fyra ledamöter avgiven reservation, däri framhölls, hurusom
riksdagen redan begärt en utredning av frågan om den sekundära fastighetskreditens
ändamålsenliga ordnande och att enligt inhämtade upplysningar
sakkunniga komme att inom jordbruksdepartementet tillkallas för
denna utrednings verkställande samt att, enligt vad som vidare inhämtats,
vid en dylik utredning jämväl frågan om den primära fastighetskrediten
komme att beröras. Reservanterna ansåge sig därför icke böra förorda
förslaget om en ytterligare skrivelse i ämnet till Eders Kungl. Maj:t.
Frågan föll genom kamrarnas olika beslut.
Vad i motionerna anförts till stöd för den föreslagna utredningen finner
riksdagen vara värt allt beaktande. Det torde nämligen icke kunna förnekas,
att, sådana förhållandena numera utvecklat sig, jordbruket kommit
i ett sådant läge, att åtgärder från statsmakternas sida snarast böra vidtagas
i syfte att bereda detsamma billigare och fördelaktigare kreditmöjligheter.
Riksdagen har också vid flera tillfällen ställt sig välvillig till de
krav på förbättrade kreditförhållanden, som tid efter annan framkommit.
Vad angår den vid 1924 års riksdag genomförda förändringen, har denna
visserligen medfört fördelar, men tydligt är, att därutöver särskilda åtgärder
måste vidtagas för att utvidga jordbrukskrediten och ordna densamma
på ett mera tidsenligt sätt. Bland de åtgärder, som därvid företrädesvis
böra ifrågakomma och vilka torde böra göras till föremål för en
ytterligare utredning, intager, enligt riksdagens mening, förslaget om en
höjning av gränsen för hypoteksföreningarnas fastighetsbelåning en framträdande
plats, och riksdagen vill i detta avseende erinra, att redan 1924
års riksdag uttalat sig i samma riktning. Det torde ock få anses vara av
vikt, att, såsom jämväl i motionerna framhålles, i främsta rummet den
ifrågavarande primära krediten, där så erfordras, kan utnyttjas till lämplig
höjd och på möjligast gynnsamma villkor, detta så mycket hellre som det
väl knappast torde låta sig göra att inom den närmaste framtiden ordna
kreditförhållandena beträffande den sekundära jordbruksfastighetskrediten
på ett för jordbruksnäringen tillfredsställande sätt. Vid den ifrågavarande
utredningen synes jämväl i anslutning till vad riksdagen tidigare därom
uttalat frågan om belåning av skog böra göras till föremål för en närmare
Riksdagens skrivelse Nr 196.
5
utredning. Då enligt riksdagens mening det här föreliggande spörsmålet
nu icke längre torde böra undanskjutas, har riksdagen för sin del under
åberopande av vad i ärendet förekommit ansett sig böra besluta en
skrivelse till Eders Kungl. Maj:t i anslutning till det i motionerna framställda
förslaget.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
en allsidig utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten,
även vad angår den primära skogskrediten, med hänsyn därvid särskilt
till dels frågan om höjning av gränsen för nämnda fastighetskredit, dels
ock behovet av en ytterligare utveckling av jordbrukshypoteksinstitutionen
i syfte att möjliggöra en ökad utlåningsverksamhet, samt därefter för
riksdagen framlägga de förslag, till vilka en dylik utredning må föranleda.
Stockholm den 17 maj 1927.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.