Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten.

1927-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:196, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 196

1

Nr 196.

Godkänd av första kammaren den 17 maj 1927.

Godkänd av andra kammaren den 17 maj 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

angående utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten.

(Bankoutskottets utlåtande nr 41.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta motioner (i: 110 och TI: 184) har hemställts,

»att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

allsidig utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten — inberäknat

den primära skogskrediten — och att därvid särskild hänsyn

tages till kravet på skälig höjning av gränsen för denna kredit ävensom

till att jordbrukshypoteksinstitutionen må så öka sin utlåning och anpassa

sin verksamhet, att den kan fylla alla nutida skäliga krav på densamma,

samt att för riksdagen framlägga det eller de förslag, vartill utredningen

må föranleda.»

Jordbrukets speciella kreditbehov kunna som bekant uppdelas i tre större

kategorier, den primära fastighetskrediten, som har till ändamål att förmedla

fastighetsomsättningen och underlätta förvärvandet av lämpligt

bruksområde, den sekundära fastighetskrediten med huvudsakligt ändamål

att bereda tillgång till det kapital, som erfordras för anläggningar och

förbättringsarbeten, vilka endast efter längre tid kunna beräknas återgälda

nedlagda kostnader, samt slutligen själva driftkrediten, som avser att i

första hand täcka de regelbundet återkommande behoven av rörelsekapital

men även att möjliggöra sådana förbättringsåtgärder, som kunna förväntas

mycket snart återgäldas genom ökad avkastning från fastigheten.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 74 samt. Nr 136—201• 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 196.

Den primära jordbruksfastighetskrediten lämnas mot säkerhet av inteckning

i dylik fastighet, därest inteckningens kapitalbelopp ligger inom 50

procent av fastighetens värde, på visst sätt beräknat. Den sekundära

jordbruksfastighetskrediten lämnas mot säkerhet av högre liggande inteckning.

I vårt land handhaves endast den primära jordbruksfastighetskrediten

av hypoteksföreningarna, och är nämnda kredit reglerad av bestämmelserna

i dels förordningen den 16 maj 1890 angående Sveriges allmänna hypoteksbank

och dels förordningen samma dag angående de allmänna grunder,

som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola

till efterrättelse lända. Hypoteksbanken och hypoteksföreningarna utgöra

tillsammans en enhetlig institution för den ifrågavarande kreditens handhavande.

Hypoteksföreningarna utgöra sammanslutningar av de hos dem

låntagande jordbrukarna; hypoteksbanken är centralanstalt för hypoteksföreningarna

och har ej andra delägare än dessa.

Hypoteksbanken har till uppgift å ena sidan att upptaga de lån, som

erfordras för tillhandahållande åt föreningarna av behövliga utlåningsmedel

och å den andra att övervaka föreningarnas verksamhet, varvid

särskilt skall tillses, »att tillräcklig säkerhet i jordegendomen finnes och

under hela avbetalningstiden bibehålies» för de penningmedel, banken för

föreningarnas räkning upplånat. Hypoteksbanken äger så tillvida ensamrätt

till utgivande av obligationer mot säkerhet i jordegendom på landet,

som ingen annan kreditinrättning må utgiva dylika obligationer. Bankens

upplåning sker så gott som uteslutande genom försäljning av obligationer

av ifrågavarande slag.

Frågan om lämpliga åtgärder för ordnandet av jordbrukets kreditförhållanden

har, såsom i motionerna erinras, sedan länge varit föremål för

statsmakternas uppmärksamhet, i vilket avseende må hänvisas till motionerna.

I dessa erinras särskilt om 1918 års riksdagsskrivelse med begäran

om en allsidig utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från statens

sida kunde vidtagas till den sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga

ordnande. Jämlikt erhållet bemyndigande tillkallade med anledning av

denna riksdagens skrivelse dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

särskilda sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning, dels

huruvida och i vad mån åtgärder från statens sida kunde och lämpligen

borde vidtagas för den sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga ordnande,

i sammanhang varmed jämväl spörsmålet om inteckningsrätt i

jordbruksinventarier borde övervägas, dels huru nämnda kredit, särskilt

vad jordbruket och landsbygden anginge, kunde på bästa sätt organiseras

och inordnas i kreditgivningen och penningomsättningen i allmänhet, dels

ock rörande de jämkningar, som på grund av den sekundära kreditens

ordnande eller eljest borde företagas i gällande bestämmelser för driftkreditföreningarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 196.

3

Det må även härvid omnämnas, att Eders Kungl. Maj:t genom remiss

den 21 december 1921 till de sakkunniga överlämnat befintliga handlingar

rörande den sedan länge hos Eders Kungl. Maj:t för utredning varande

frågan om belåning av skog för att tagas i övervägande vid utförandet

av de sakkunnigas uppdrag.

De sakkunniga ansågo sig först böra till behandling upptaga frågan om

den primära jordbruksfastighetskreditens avgränsning gent emot den

sekundära och framlade i ett den 14 oktober 1922 avgivet betänkande

förslag i två särskilda hänseenden, nämligen dels om böjning av gränsen

för bypoteksföreningarnas fastighetsbelåning till 60 procent från nuvarande

50 procent av det på visst sätt bestämda fastighetsvärdet, dels ock om

viss ändring av sättet för nämnda värdes bestämmande, så att detta skulle

kunna beräknas genom särskild av vederbörande förenings styrelse på

grundval av förefintliga handlingar företagen s. k. överslagsvärdering.

Genom beslut den 30 november 1922 förordnade Eders Kung! Maj:t, att

de sakkunnigas utredningsarbete skulle upphöra med utgången av samma år.

I proposition till 1924 års riksdag upptog Eders Kungl. Maj:t emellertid

de sakkunnigas nämnda förslag om införande av en s. k. överslagsvärdering

vid sidan av den redan förekommande hypoteksvärderingen. Riksdagen

biföll Eders Kungl. Maj:ts förslag, och kungörelse utfärdades om ändring

i förordningen den 16 maj 1890 angående de allmänna grunder, som vid

hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse

lända.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljde förenämnda proposition,

anförde departementschefen bland annat, att han icke vore beredd

att då taga ställning till de sakkunnigas förslag om en höjning av belåningsgränsen

för hypoteksföreningarna från 50 procent till 60 procent

av egendomsvärdena. Och riksdagen uttalade för sin del i den skrivelse,

varmed riksdagen besvarade propositionen, att de sakkunnigas sistberörda

förslag syntes riksdagen vara värt allt beaktande såsom en åtgärd, vilken

vore ägnad att ytterligare utveckla den primära jordbruksfastighetskrediten

här i landet. Tillika erinrades, hurusom speciellt i våra grannländer

Danmark och Norge den övre gränsen för nämnda kredit utgjorde 60 procent

av egendomsvärdet samt att även i åtskilliga andra länder denna gräns

satts ej oväsentligt högre än här i Sverige. Riksdagen ansåge sig därför

böra uttala önskvärdheten av, att förslag i berörda avseende snarast möjligt

förelädes riksdagen.

I detta sammanhang uttalade riksdagen vidare, under erinran att vid

taxering värdet å växande skog frånskildes det sammanlagda taxeringsvärdet

å egendomen, att, då det syntes angeläget att bereda möjlighet för

fastighetsägare, som å sin egendom hade dylik skog, att jämväl kunna

utnyttja densamma för kreditändamål, utredning ock borde verkställas,

vilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas i syfte att växande skog måtte

kunna belånas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 196.

Förutom vad sålunda omförmälts vill riksdagen erinra, att vid 1921 års

riksdag till behandling förelågo motioner angående en skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag rörande en reform

av jordbrukets kreditväsen. Riksdagens vederbörande utskott tillstyrkte

en skrivelse med anhållan om en allsidig utredning i ämnet och erinrade

i sitt utlåtande, bland annat, hurusom den ovan omnämnda skrivelsen av

1918 års riksdag avsåge allenast en utredning av den sekundära fastighetskreditens

ordnande. Utskottet ansåg emellertid, att vid en blivande utredning

frågan om jordbrukets kreditväsen borde upptagas i hela dess vidd,

således även den primära fastighetskrediten. Vid utskottets utlåtande fanns

fogad en av fyra ledamöter avgiven reservation, däri framhölls, hurusom

riksdagen redan begärt en utredning av frågan om den sekundära fastighetskreditens

ändamålsenliga ordnande och att enligt inhämtade upplysningar

sakkunniga komme att inom jordbruksdepartementet tillkallas för

denna utrednings verkställande samt att, enligt vad som vidare inhämtats,

vid en dylik utredning jämväl frågan om den primära fastighetskrediten

komme att beröras. Reservanterna ansåge sig därför icke böra förorda

förslaget om en ytterligare skrivelse i ämnet till Eders Kungl. Maj:t.

Frågan föll genom kamrarnas olika beslut.

Vad i motionerna anförts till stöd för den föreslagna utredningen finner

riksdagen vara värt allt beaktande. Det torde nämligen icke kunna förnekas,

att, sådana förhållandena numera utvecklat sig, jordbruket kommit

i ett sådant läge, att åtgärder från statsmakternas sida snarast böra vidtagas

i syfte att bereda detsamma billigare och fördelaktigare kreditmöjligheter.

Riksdagen har också vid flera tillfällen ställt sig välvillig till de

krav på förbättrade kreditförhållanden, som tid efter annan framkommit.

Vad angår den vid 1924 års riksdag genomförda förändringen, har denna

visserligen medfört fördelar, men tydligt är, att därutöver särskilda åtgärder

måste vidtagas för att utvidga jordbrukskrediten och ordna densamma

på ett mera tidsenligt sätt. Bland de åtgärder, som därvid företrädesvis

böra ifrågakomma och vilka torde böra göras till föremål för en

ytterligare utredning, intager, enligt riksdagens mening, förslaget om en

höjning av gränsen för hypoteksföreningarnas fastighetsbelåning en framträdande

plats, och riksdagen vill i detta avseende erinra, att redan 1924

års riksdag uttalat sig i samma riktning. Det torde ock få anses vara av

vikt, att, såsom jämväl i motionerna framhålles, i främsta rummet den

ifrågavarande primära krediten, där så erfordras, kan utnyttjas till lämplig

höjd och på möjligast gynnsamma villkor, detta så mycket hellre som det

väl knappast torde låta sig göra att inom den närmaste framtiden ordna

kreditförhållandena beträffande den sekundära jordbruksfastighetskrediten

på ett för jordbruksnäringen tillfredsställande sätt. Vid den ifrågavarande

utredningen synes jämväl i anslutning till vad riksdagen tidigare därom

uttalat frågan om belåning av skog böra göras till föremål för en närmare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 196.

5

utredning. Då enligt riksdagens mening det här föreliggande spörsmålet

nu icke längre torde böra undanskjutas, har riksdagen för sin del under

åberopande av vad i ärendet förekommit ansett sig böra besluta en

skrivelse till Eders Kungl. Maj:t i anslutning till det i motionerna framställda

förslaget.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

en allsidig utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten,

även vad angår den primära skogskrediten, med hänsyn därvid särskilt

till dels frågan om höjning av gränsen för nämnda fastighetskredit, dels

ock behovet av en ytterligare utveckling av jordbrukshypoteksinstitutionen

i syfte att möjliggöra en ökad utlåningsverksamhet, samt därefter för

riksdagen framlägga de förslag, till vilka en dylik utredning må föranleda.

Stockholm den 17 maj 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.