Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till riksräkenskapsverket och dess verksamhet under hudgetåret 1927—1928.

1927-05-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:208, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till riksräkenskapsverket och dess verksamhet under hudgetåret 1927—1928.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 208.

1

Nr 208.

Godkänd av första kammaren den 19 maj 1927.

Godkänd av andra kammaren den 20 maj 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till riksräkenskapsverket och

dess verksamhet under hudgetåret 1927—1928.

(Statsutskottets utlåtande nr 93.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1927—1928 bär

Eders Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 13 och 14) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, i riksstaten beräkna

dels ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket till 454,000 kronor,

dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet ett extra anslag

av 25,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 18

februari 1927 dagtecknad proposition, nr 176, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i riksräkenskapsverket skall

från och med den 1 juli 1927 vara bestämt på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör............................................................................................ A 3

2 byråchefer .................................................................................................... B 30

4 revisionskommissarier................................................................................ B 26

1 förste revisor................................................................................................ B 24

25 revisorer........................................................................................................ B 22

3 kansliskrivare ........................................................................................... B 11

Bihang till riksdagens protokoll 1927. Ii samt. Nr 208—209. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 208.

Befattning Lönegrad

3 kameralbiträden ...............................................

........................................ B

8

1 förste expeditionsvakt.......................................

....................................... B

7

16 kanslibiträden ....................................................

........................................ B

7

4 expeditionsvakter ...............................................

........................................ B

5

5 kontorsbiträden....................................................

........................................ B

4

2 skrivbiträden........................................................

........................................ B

2;

Anm. 1. Vid inträffande ledighet skall en av revisionskommissarietjänsterna

utbytas mot en förste revisorstjänst.

Anm. 2. En av expeditionsvakttjänsterna är övertalig och skall vid inträffande

ledighet indragas.

dels godkänna följande ordinarie stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas

från och med den 1 juli 1927:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 383,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m., förslagsanslag.

...........................................................„.................... » 40,000

Förslagsanslag kronor 423,200;

dels minska det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket, nu

454,000 kronor, med 30,800 kronor till 423,200 kronor;

dels ock till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för

budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av 18,500 kronor.

Då riksdagen förehaft Eders Kungl. Maj:ts i den föreliggande propositionen

framlagda förslag till prövning, har riksdagen behandlat de olika

frågorna i den ordning, vari de i propositionen upptagits.

Vad då först angår de av 1926 års besparingssakkunniga och riksräkenskapsverket

gjorda allmänna uttalandena i fråga om verkets organisation,

har riksdagen i likhet med departementschefen kommit till den uppfattningen,

att med hänsyn dels till de arbetsuppgifter, som påvila ämbetsverket,

och dels de efter verkets tillkomst redan vidtagna indragningarna

av personal någon mera omfattande minskning av personalen icke kan ske

utan äventyrande av verkets förmåga att på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina åligganden. Vidkommande särskilt spörsmålet om organisationen

av verkets ledning har riksdagen, även om riksdagen icke kunnat känna sig

fullt övertygad om, att vissa förändringar i fråga om personalen i ledande

ställning, utöver de nu angående vissa förste revisorer föreslagna, ej skulle

kunna ske utan nämnda risk, likväl, med hänsyn till att någon ytterligare

besparing nu icke synes kunna ernås, funnit sig för närvarande böra bifalla

Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. Riksdagen förutsätter emellertid, att

vid inträffade ändrade förhållanden Eders Kungl. Maj:t har uppmärksamheten

riktad på vad riksdagen sålunda ansett sig böra framhålla beträffande

spörsmålet i fråga.

Vid granskning av riksräkenskapsverkets arbetsuppgifter hava besparingssakkunniga

till behandling förehaft frågan, huruvida icke bokslutsgöromålen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 208.

3

lämpligen skulle kunna åter förläggas till statskontoret, då dessa göromål

onekligen ägde åtskilliga beröringspunkter med arbetet särskilt å statskontorets

kassabyrå. På anförda skäl hava emellertid besparingssakkunniga

ansett sig icke böra framställa förslag i dylik riktning, och har anledning

härtill ej ansetts föreligga från Eders Kungl. Majrts sida. Riksdagen har ej

heller funnit skäl för en förändring i nu berörda hänseende.

Till övervägande hava besparingssakkunniga ock förehaft frågan om begränsning

av granskningen hos riksräkenskapsverket av skatteräkenskaperna

och hava de sakkunniga — med framhållande av att enighet i stort sett

rått bland de myndigheter, som uttalat sig i frågan, att den i riksräkenskapsverket

bedrivna granskningen av skatteräkenskaperna borde inskränkas

— i anslutning till 1923 års taxeringssakkunnigas förslag uttalat sig för, att

granskningen av taxeringslängderna i fråga om taxeringsmyndigheternas

åtgärder måtte överflyttas från riksräkenskapsverket till prövningsnämnderna.

Då en anordning i denna riktning även synes riksdagen lämplig och

ändamålsenlig, har riksdagen funnit sig böra bifalla förslaget härutinnan,

dock att riksdagen i likhet med departementschefen ansett, att undantag

härvid bör göras i fråga om taxeringsmyndigheternas åtgärder, såvitt de

angå fastställandet för bolag av inkomstprocent och skattens grundbelopp.

De i samband härmed föreslagna förändringarna i verkets organisation hava

ej heller givit riksdagen anledning till erinran.

Såsom i pi-opositionen erinras, företogs år 1924 en betydande inskränkning

av den i riksräkenskapsverket bedrivna eftergranskningen av de med

specialrevisioner utrustade ämbetsverkens räkenskaper. En ytterligare begränsning

av denna eftergranskning har nu ifrågasatts. Eders Kungl.

Maj:ts, av de besparingssakkunniga förordade förslag härutinnan har riksdagen

ansett sig böra bifalla. I detta sammanhang har riksdagen även

till behandling förehaft den av riksräkenskapsverket upptagna frågan om

den rent siffermässiga revisionen i verket, och har riksdagen vid prövning

av denna fråga ej heller funnit skäl till erinran mot de härutinnan framlagda

förslagen.

I propositionen har härefter till prövning upptagits det av besparingssakkunniga

väckta förslaget om ändrad ordning i fråga om anmärkningsmålens

handläggning.

Såsom i propositionen erinras, hade statens besparingskommitté, som på

sin tid framställde förslaget om att avdömandet av anmärkningsmålen i

första instans skulle uppdragas åt riksräkenskapsverket, tänkt sig, att det

skulle tillkomma vederbörande förste revisor att besluta om kommunikation

med redogöraren av väckt anmärkning, dock att, om förste revisorn funne

anmärkningen utan kommunikation böra förfalla, granskaren borde få påkalla

verkets beslut härom i plenum. Efter skedd kommunikation borde,

därest redogöraren bestrede anmärkningen, dess riktighet upptagas till prövning

i riksräkenskapsverkets plenum, varvid förste revisorn borde inträda

såsom ledamot.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 208.

Mot det sålunda föreslagna sättet för anmärkningsmålens handläggning

uttalades emellertid i de över förslaget avgivna utlåtandena åtskilliga erinringar.

Riksräkenskapsverket förklarade för sin del, att, därest ifrågavarande mål

skulle handläggas under de former, kommittén skisserat, verket måste undergå

en dyrbar omorganisation. För ändamålet krävdes åtminstone två tjänstemän

i ledande ställning. I stället framlade riksräkenskapsverket ett eget

förslag, som mera överensstämde med den sedermera genomförda, nu tilllämpade

ordningen. Väckt anmärkning skulle föredragas av vederbörande

granskare för byråchefen, som, därest han funne anmärkningen äga sannolika

fog för sig, skulle kommunicera densamma med vederbörande redogörare.

Vägrade byråchefen kommunikation, skulle granskaren kunna påyrka

frågans hänskjutande till avgörande av verkets andre byråchef. Sedan

förklaring inkommit och påminnelser avgivits, skulle anmärkningsfrågan

föredragas av vederbörande förste revisor inför generaldirektören, som skulle

äga besluta.

Jämväl statskontoret ifrågasatte, att avgörandet i anmärkningsmålen inom

riksräkenskapsverket skulle uppdragas åt generaldirektören.

I propositionen nr 121 till 1924 års riksdag angående anslag till statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd anförde föredragande departementschefen, att kommittéförslaget

väl vore att föredraga ur rättssäkerhetssynpunkt. Emellertid hade

riksräkenskapsverket för det fall, att ifrågavarande mål skulle inom verket

avgöras kollegialt, framställt krav på betydligt ökade arbetskrafter. Då en

sådan utvidgning av ämbetsverket icke syntes departementschefen stå i rimlig

proportion till värdet av att få anmärkningsmålen i första instans avgjorda

kollegialt, fann sig departementschefen böra stanna för riksräkenskapsverkets,

av statskontoret biträdda förslag att lämna beslutanderätten till generaldirektören.

Departementschefen erinrade, att inom de flesta verk med specialrevisioner

anmärkningsmålen avgjordes av endast en person. Möjligen skulle

den modifikationen i riksräkenskapsverkets förslag kunna övervägas, att

chefen för riksboksslutsbyrån tillkallades för deltagande i målens handläggning

i de fall, då föredraganden hyste en mot generaldirektören avvikande

mening. Riksräkenskapsverkets förslag, att revisionsbyråchefen skulle äga

besluta angående kommunikation av uppkomna anmärkningar, syntes likaledes

vara att förorda. Att emellertid, i händelse nämnde byråchef vägrade

kommunikation, ämbetsverkets andre byråchef skulle tillkallas för att avgöra,

huruvida kommunikation skulle äga rum eller ej, syntes departementschefen

föga lämpligt. Frågan om kommunikation syntes utan olägenhet

kunna få helt och hållet avgöras av revisionsbyråchefen.

Även från riksdagens sida uttalades, att kommittéförslaget i denna del

måste vara att föredraga ur rättssäkerhetssynpunkt. Andra på frågan inverkande

omständigheter syntes dock riksdagen böra tillmätas sådan betydelse,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 208. 5

att riksdagen om än med viss tvekan fann sig böra ansluta sig till departementschefens

ståndpunkt.

Besparingssakkunniga hava nu framhållit, att den för närvarande tilllämpade

ordningen för handläggningen av anmärkningsmål inom riksräkenskapsverket

syntes ur organisatorisk synpunkt medföra vissa egendomligheter.

Revisionsbyråchefen, som hade att avgöra, huruvida och med vem

kommunikation av framställd anmärkning borde äga rum, och för sådant

ändamål nödgades mer eller mindre ingående sätta sig in i ärendet, vore

därefter utesluten från deltagande i målens avgörande inom verket. Då fullföljdsrätten

emellertid vore förbehållen revisionsbyråchefen, syntes det vara

nödvändigt för denne att efter avgörandet taga del av de mål, i vilka den

framställda anmärkningen av generaldirektören ogillats. En dylik anordning

förefölle mindre ändamålsenlig. Endast med tvekan hade ock föredragande

departementschefen och riksdagen förordat det nu tillämpade sättet

för anmärkningsmålens handläggning i verket.

Enligt besparingssakkunnigas uppfattning borde befogenheten att besluta

angående kommunikation av uppkomna anmärkningar överflyttas till föredragandena,

d. v. s. förste revisorerna. Den ökning av förste revisorernas

arbete, som härigenom skulle inträda, syntes icke vara av sådan betydenhet,

att densamma borde utgöra hinder för genomförandet av eu dylik

anordning. I de flesta fall skulle ju vederbörande förste revisor ändock

sedermera i och för föredragning sätta sig in i målet. Det vore vidare att

antaga, att, sedan arbetsbalansen på revisionsavdelningen avarbetats, antalet

på förste revisorernas föredragning ankommande mål skulle komma att i

viss mån nedgå.

Därest beslutanderätten angående kommunikation av framställda anmärkningar

överlämnades till förste revisorerna, syntes revisionsbyråchefen

lämpligen kunna deltaga i anmärkningsmålens slutliga avgörande i ämbetsverket.

Härigenom skulle det bliva möjligt att genomföra en kollegial

handläggning av ifrågavarande mål — något som vid den nuvarande

instansordningens införande ansågs ur rättssäkerhetssynpunkt eftersträvansvärt.

För egen del hava besparingssakkunniga därför förordat en omläggning

av sättet för anmärkningsmålens avgörande i antydd riktning.

Besparingssakkunnigas förslag i nu ifrågavarande hänseende har biträtts

av riksräkenskapsverket och departementschefen har på de av de sakkunniga

och ämbetsverket anförda skälen föreslagit, att handläggningen av målen

ifråga från och med nästkommande budgetårs ingång ordnas på sätt, de

sakkunniga ifrågasatt.

Såsom departementschefen framhållit, äga givetvis de skäl, som ur rättssäkerhetssynpunkt

tidigare anförts för en kollegial behandling av nu berörda

mål alltjämt giltighet. Obestridligt är ock, att påtagliga olägenheter äro

förenade med den nu tillämpade ordningen för handläggning av målen

ifråga. En reformering av sättet för målens behandling synes riksdagen

för den skull motiverad. Hittills har en reform härutinnan i främsta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 208.

rummet strandat på den kostnadsökning, som antagits härigenom skola

uppstå, men synes, sedan numera balansen å oavgjorda mål nedbragts till

normala proportioner, någon kostnadsökning icke komma att föranledas av

en ändring i den av departementschefen föreslagna riktningen. På grund

härav och då riksdagen ej heller i övrigt funnit skäl till erinran mot vad

Eders Kungl. Maj:t i detta sammanhang föreslagit, får riksdagen alltså

anmäla, att riksdagen bifallit förslaget i nu ifrågavarande hänseende.

Även i fråga om riksräkenskapsverkets riksboksslutsavdelning hava besparingssakkunniga

ifrågasatt och departementschefen föreslagit vissa

ändringar. Jämväl dessa förslag har riksdagen funnit tillräckligt motiverade

och har riksdagen alltså godtagit desamma.

Vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om kansli- och vaktpersonalen

hos riksräkenskapsverket har ej heller givit riksdagen anledning

till erinran.

Då ett genomförande av de av besparingssakkunniga föreslagna personalinskränkningarna

syntes komma att i åtskilliga fall medföra nödvändighet

för riksräkenskapsverket att entlediga icke-ordinarie tjänstemän, vilka under

längre tid varit anställda i verket, hava de sakkunniga hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas för att de befattningshavare, som inom verket kunde

komma att entledigas till följd av personalindragningarna, måtte berättigas

till avskedsersättning enligt vissa angivna grunder. Departementschefen

har ock ansett, att billighetsskäl talade för en dylik åtgärd och enligt

departementschefens mening hade det varit önskvärt, att frågan härom nu

kunde upptagas till prövning. Emellertid har departementschefen med hänsyn

till spörsmålets vittgående konsekvenser för statsverket funnit ofrånkomligt,

att detta spörsmål upptages till omprövning i hela dess vidd, innan

ståndpunkt tages i avseende å en viss grupp befattningshavare. Till denna

departementschefens mening ansluter sig riksdagen, som emellertid förutsätter,

att vederbörande skall låta sig angeläget vara att så långt möjligt

är förskaffa genom personalindragningarna överflödiga befattningshavare

platser inom andra ämbetsverk, där på grund av uppkommande vakanser

anställning kan beredas befattningshavarna i fråga.

Innan departementschefen härefter ingått på frågan om de förändringar i

avseende å den ordinarie staten samt nu anvisade anslag till riksräkenskapsverket,

som ett bifall till de av honom i skilda hänseenden framlagda förslagen

skulle medföra, har departementschefen angivit sin ståndpunkt dels

till ett av verket väckt förslag om upptagande å ordinarie stat av de nu å

extra stat uppförda revisorerna och dels till den likaledes av verket gjorda

framställningen om förändrad benämning av de förste revisorer, som alltjämt

skulle kvarstå i 26:e lönegraden. Departementschefen, som ansett sig icke

kunna biträda verkets förslag om överförande på ordinarie stat av samtliga

extra revisorsbefattningar, har funnit, att allenast en av dessa borde

upptagas å den ordinarie staten. Med hänsyn till den relativt långa tid,

varunder ifrågavarande befattningar visat sig erforderliga och i betraktande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 20S.

7

av de nu föreslagna inknappningarna på verkets personal i övrigt, har riksdagen

emellertid funnit skäligt och billigt, att en extra revisorsbefattning

utöver den av departementschefen föreslagna från och med nästkommande

budgetår överflyttas å ordinarie stat. Att, i enlighet med vad Eders Kungl.

Maj:t ock föreslagit, de förste revisorer, som komma att bibehållas i 26:e

lönegraden, må erhålla benämningen »revisionskommissarie», har icke föranlett

erinran från riksdagens sida.

Vad slutligen angår de av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslagen i fråga

om de förändringar i avseende å ordinarie staten för riksräkenskapsverket

samt anslagen till verket, som skulle föranledas av ett bifall till vad

Eders Kungl. Maj:t i olika hänseenden föreslagit, har riksdagen icke heller

funnit skäl till anmärkning mot desamma, dock att, såsom följd av vad

riksdagen beslutat beträffande överflyttande å ordinarie stat av en extra

revisorsbefattning, posten för avlöningar till ordinarie tjänstemän ökats

med i runt tal 7,700 kronor och ordinarie anslaget till riksräkenskapsverket

bestämts till 430,900 kronor samt extra anslaget nedsatts med 6,400

kronor till 12,100 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen alltså anmäla,

att riksdagen

dels beslutat, att antalet ordinarie befattningar i riksräkenskapsverket

skall från och med den 1 juli 1927 vara bestämt på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör ........................................................................................ A 3

2 byråchefer ................................................................................................ B 30

4 revisionskommissarier ............................................................................ B 26

1 förste revisor ............................................................................................ B 24

26 revisorer .................................................................................................... B 22

3 kansliskrivare............................................................................................ B 11

3 kameralbiträden....................................................................................... B 8

1 förste expeditionsvakt ........................................................................... B 7

16 kanslibiträden........................................................................................... B 7

4 expeditionsvakter .................................................................................... B 5

5 kontorsbiträden ........................................................................................ B 4

2 skrivbiträden ............................................................................................ B 2;

Anm. 1. Vid inträffande ledighet skall en av revisionskommissarietjänsterna

utbytas mot en förste re visor stjänst.

Anm. 2. En av expeditionsvakttjänsterna är övertalig och skall vid

inträffande ledighet indragas.

TUV/JfTWf- T — ''T

dels godkänt följande ordinarie stat för riksräkenskapsverket, att tilllämpas

från och med den 1 juli 1927:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............ kronor 390,900

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in.,

förslagsanslag ............................................................................ » 40,000

Förslagsanslag kronor 430,900;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 20S.

dels minskat det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket, nu

454,000 kronor, med 23,100 kronor till 430,900 kronor;

dels ock till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för

budgetåret 1927—1928 anvisat ett extra anslag av 12,100 kronor.

Stockholm den 20 maj 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.