Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, jämte en i ämnet väckt motion.

1927-06-03 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:237, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237.

1

Nr 237.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

jämte en i ämnet väckt motion.

(Bankoutskottets utlåtande nr 52 och memorial nr 61.)

Till Konungen.

Under elfte huvudtiteln av den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov hade Eders Kungl. Maj:t

under punkten 22 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition i

ämnet, som kunde komma att avlåtas till riksdagen, tillsvidare beräkna ordinarie

anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, till 377,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24

februari 1927 dagtecknad proposition nr 179, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels ock öka ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, nu 252,000 kronor, med

125,000 kronor till 377,000 kronor.

I en inom riksdagen i anledning av nämnda proposition väckt motion

(11:338) har hemställts, bland annat, att § 8 i Eders Kungl. Maj:ts förslag

till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, måtte erhålla följande lydelse:

»Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet:

a) tvåtusen fyrahundra kronor

för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen

åliggande första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,

deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger

honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,

för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som

fullgör i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 237.

1151 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 237.

för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen

sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande

tjänsteställning vid marinen;

b) ettusen åttahundra kronor

för värnpliktig, som icke avses härovan under a).

För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.»

Inom riksdagen har under senare år upprepade gånger framhållits, att

föreskrifterna i 1909 års förordning i ämnet äro behäftade med brister i åtskilliga

avseenden. Biksdagen är fortfarande av denna uppfattning och anser

alltså i likhet med departementschefen starka skäl föreligga att äntligen

underkasta ifrågavarande föreskrifter en genomgripande omarbetning. Såsom

departementschefen framhållit, lärer anledning ej förefinnas att nu ytterligare

uppskjuta denna revision i avvaktan på en eventuell prövning av frågan om

allmän och obligatorisk sjukförsäkring. I detta avseende vill riksdagen framhålla,

att även oberoende av det beslut, som av riksdagen fattats med anledning

av Eders Kung! Maj ds innevarande år framlagda förslag beträffande

ordnandet av den frivilliga sjukförsäkringen, en omarbetning av gällande

bestämmelser beträffande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, nu synts böra komma till stånd.

Innan riksdagen övergår till behandling av det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till ny förordning om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, har riksdagen ansett sig böra

i korthet beröra vissa av föredragande departementschefen inledningsvis behandlade

allmänna spörsmål.

Beträffande frågan huruvida bestämmelserna i förevarande ämne böra,

efter förebild av 1909 års förordning, sammanfattas i en särskild författning

eller om de till någon del böra meddelas i form av tillägg till olycksfallsförsäkringslagen,

har departementschefen på anförda skäl ansett, att samtliga

spörsmål rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, borde regleras i en särskild författning, i följd varav det

föreliggande förslaget avfattats så, att den fast anställda personal, som jämte

de värnpliktiga avses med bestämmelserna och vilken för närvarande faller

jämväl under olycksfallsförsäkringslagen, skulle kunna undantagas från tilllämpningen

av föreskrifterna i nämnda lag. Till den ståndpunkt, varpå förslaget

i nu angivna hänseende vilar, har riksdagen för sin del anslutit sig.

Vidkommande därefter den föreslagna författningens form må framhållas,

att, medan nu gällande bestämmelser äro meddelade i eu av Eders Kung!

Maj:t med riksdagen utfärdad förordning, ett av riksförsäkringsanstalten år

1926 framlagt förslag i ämnet innebär, att den nya författningen skulle erhålla

formen av lag. Såsom skäl härför har anförts, att i anstaltens förslag

upptagits bestämmelser, enligt vilka dels tvister om ersättning enligt författningen

skulle undandragas de allmänna domstolarnas prövning, dels ock

rätten till dylik ersättning icke skulle kunna överlåtas. Ehuru dylika be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 237.

stämmelser jämväl ingå i det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget, liar

departementschefen, i betraktande av att ersättningsrätten enligt förslaget till

övervägande del grundas på ett statens åtagande och förslaget i övrigt endast

upptager eljest tillämpliga bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen, ansett

skäl saknas att med avseende å formen frångå nu gällande författning. Till

stöd för denna ståndpunkt har ock anförts, att enahanda bestämmelser som

de av riksförsäkringsanstalten åsyftade återfinnas i förordningen den 1 juni

1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

För egen del har riksdagen på de av departementschefen anförda skälen

funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.

Da riksdagen nu övergår till behandling av det föreliggande författningsförslaget,

vill riksdagen till eu början såsom allmänt omdöme uttala, att

riksdagen vid granskning av förslaget funnit detsamma vara i det hela tillfredsställande

och väl avvägt. Förslaget har ock, såsom redan av det förut

anförda torde framgå, i de delar, där detta varit möjligt, nära anslutits till

bestämmelserna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Då riksdagen på grund av

vad nu anförts funnit sig böra på de flesta punkter biträda Eders Kungl.

Maj:ts förslag, har riksdagen ansett sig kunna i det följande inskränka sitt

yttrande till att huvudsakligen beröra de delar av författningsförslaget, beträffande

vilka ändringar ansetts böra ifrågakomma.

Under 1 § i förslaget äro upptagna föreskrifter angående den tjänstgöring

och den personal, å vilken bestämmelserna skola äga tillämpning. Yad angår

den personal, som skrälle medtagas i författningen, upptog ett av riksförsäkringsanstalten

med biträde av särskilda sakkunniga år 1918 avgivet

förslag bland ersättningsberättigade jämväl den, som med behörigt tillstånd

såsom krigsman frivilligt deltoge i militärtjänstgöring. Härmed åsyftades

i första rummet medlemmar i de frivilliga automobil- och motorbåtskårerna,

men dessutom frivilliga militära deltagare i vissa övningar. Däremot avsågs

ej att dit hänföra civila deltagare uti militärtjänstgöring (såsom röda

korsets och röda stjärnans personal, annan frivillig sjukvårdspersonal, landstormskvinnor

m. fl.).

I sitt förenämnda, år 1926 avgivna förslag har riksförsäkringsanstalten emellertid

icke medtagit ifrågavarande kategori och till stöd härför anfört följande.

Erfarenheten hade visat, att nya organisationer esomoftast bildats i syfte att

i fred och vid krigstillfälle i ett eller annat avseende biträda de militära myndigheterna.

Det kunde också inträffa, att befintliga organisationer av eu eller

annan anledning upphörde med sin verksamhet. Att uppdraga en gräns mellan

de olika kategorier frivilliga, som borde komma i åtnjutande av förslagets

ersättningsförmåner, och dem, som borde ställas utanför, hade visat sig erbjuda

avsevärda svårigheter. Härtill komma, att under de senare åren ett

allt större antal kvinnor frivilligt biträdde i den militära sjukvården, förplägnaden

m. m. Att medtaga även dessa som ersättningsberättigade syntes

emellertid kunna föranleda betänkligheter och skulle också medföra den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 237.

olägenheten, att därigenom ytterligare specialbestämmelser av rätt invecklad

beskaffenhet skulle vara erforderliga. Riksförsäkringsanstalten hölle därför

före, att kategorien frivilliga deltagare i militärtjänstgöring helt borde utelämnas

i förslaget. I de säkerligen rätt sällsynta fall, där billighet fordrade,

att ersättning borde utgå, kunde ersättningsfrågan underställas statsmakternas

prövning.

Eu ledamot av riksförsäkringsanstalten har anfört härifrån avvikande mening

samt ansett rätt och billighet fordra, att ersättning utgåves till samtliga

i militärtjänstgöring frivilligt deltagande, enär dessa utförde ett intresserat

och betydelsefullt arbete samt utgjorde ett kompletterande element i

landets krigsväsen.

Från flertalet av de i ärendet hörda myndigheternas sida hava ock erinringar

framställts mot riksförsäkringsanstaltens senast intagna ståndpunkt.

Bland dessa myndigheter har statskontoret, som uttalat önskvärdheten av

att de frivilligt tjänstgörande kunde på någon bestämmelse i själva författningen

grunda rätt till ersättning i förekommande fall, anfört, att då det

vore förenat med vissa svårigheter att i författningen angiva den ersättning,

som borde tillkomma olika kategorier av de frivilliga, det syntes som om i

författningen lämpligen borde inflyta ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att,

där frivillig under militärtjänstgöring drabbades av skada, som eljest enligt

författningen skulle medföra rätt till ersättning, besluta om ersättning i huvudsaklig

överensstämmelse med de i författningen angivna grunderna.

Departementschefen, som funnit skäligt och jämväl med statens intresse

förenligt, att frivilliga deltagare i militärtjänstgöring, som därunder ådroge

sig kroppsskada, i fråga om rätt till ersättning därför i möjligaste mån

likställdes med värnpliktiga och fast anställda, har ansett den av statskontoret

anvisade utvägen innebära den lämpligaste lösningen av förevarande fråga.

Bestämmelser i nu angivet hänseende hava införts i andra stycket av

1 § i författningsförslaget.

Jämväl enligt riksdagens mening synes det vara påkallat, att i författningen

möjlighet hålles öppen att under vissa förhållanden utgiva ersättning

i anledning av kroppsskada, som drabbat frivillig deltagare i militärtjänstgöring.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär härutinnan, att dylik ersättning skulle

kunna utgå i fråga om en var frivillig, som därtill beordrad eller med behörigt

tillstånd deltager i militärtjänstgöring. Inom riksdagen har övervägts, huruvida

icke ersättningsrätten borde begränsas att gälla endast beträffande frivillig,

som beordrats deltaga i militärtjänstgöring. Enligt vad riksdagens

vederbörande utskott inhämtat, finnas emellertid icke några generella föreskrifter

meddelade angående frivilligas användande i dylik tjänstgöring. I

vissa fall grundas sålunda frivilligs deltagande på utfärdad order, i andra fall

åter på meddelat tillstånd, utan att deltagandet härigenom behöver erhålla

olika karaktär i de olika fallen. Med hänsyn härtill lärer det vara erforderligt

att, såsom i Eders Kungl. Maj:ts förslag skett, bland ersättningsberättigade

medtaga båda de nu nämnda grupperna av frivilligt deltagande.

Emellertid anser riksdagen, att ersättningsrätten bör begränsas till sådana

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237.

5

frivilliga, vilkas deltagande i militärtjänstgöring framstår såsom särskilt önskvärt

ur försvarsväsendets synpunkt och sålunda är att anse såsom ett statens

intresse. På grund härav har riksdagen för sin del funnit sig böra åt andra

stycket av förevarande paragraf giva en avfattning, som uttryckligen angiver att

de frivilliga icke tillförsäkras någon undantagslös rätt till ersättning. Avsikten

är sålunda, att Eders Kung! Maj:t i varje särskilt fall skall pröva, huruvida

omständigheterna med avseende å frivilligs deltagande i militärtjänstgöring

äro sådana, att skäl föreligger att av allmänna medel utgiva ersättning för

kroppsskada, som vederbörande därunder ådragit sig.

I övrigt har riksdagen i förevarande författningsrum vidtagit en formell

ändring, åsyftande att undanröja tvekan beträffande bestämmelsernas tillämpning

med avseende å efterlevande till frivilligt deltagande.

I 2 § 2 mom. meddelas närmare bestämmelser angående begreppet militärtjänstgöring.

Enligt nu gällande förordning skall militärtjänstgöring anses hava varit

för handen endast under tid, då den skadade för fullgörande av värnplikt

eller tjänsteplikt nödgats uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven ordning

varit stadd på marsch eller annan färd. I sistnämnda del har denna bestämmelse

ansetts innebära, att marschen eller färden skall hava skett under

militärbefäl eller efter dess order.

Genom lagen den 19 juni 1919 har nu begreppet olycksfall i arbete utsträckts

att omfatta även »olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, där

färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen».

Med hänsyn härtill har riksförsäkringsanstalten föreslagit en liknande

utvidgning av begreppet militärtjänstgöring. Härvid har riksförsäkringsanstalten

erinrat om, att enligt den tolkning, som givits åt nyssnämnda

stadgande i olycksfallsförsäkringslagen, en färd till eller från hemmet icke

omfattades av lagen, såvida icke färden direkt föranletts av anställningen.

Om t. ex. en arbetare hade sitt hem på längre avstånd från arbetsplatsen

och avlade besök i hemmet någon gång under veckans lopp, ansåges ersättning

icke böra utgå. Militärtjänstgöringens art av tvångstjänstgöring för de

värnpliktiga motiverade dock enligt riksförsäkringsanstaltens mening, att

skador, som åsamkades under de resor, den värnpliktige företoge till och

från hemmet efter erhållen permission, borde berättiga till ersättning. Då

det i förevarande fall vore svårt att sätta de fast anställda i sämre läge

än de värnpliktiga, borde utvidgningen i begreppet militärtjänstgöring avse

jämväl de vid krigsmakten fast anställda. Aven om formuleringen i riksförsäkringsanstaltens

förslag vore liknande den, som förekomme i olycksfallsförsäkringslagen,

syntes något hinder icke möta att giva nu omförmälda

tolkning åt det föreslagna stadgandet.

Departementschefen har ansett sig böra tillstyrka, att en bestämmelse,

motsvarande den, som med ovan angivet innehåll genom lagen den 19 juni

1919 införts i olycksfallsförsäkringslagen, vinner tillämpning även på nu

ifrågavarande område. Däremot har departementschefen icke funnit tillräckliga

skäl föreligga att giva denna bestämmelse en annan tolkning än olycksfallsförsäkringslagens

stadgande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 237.

Aven riksdagen anser det vara mindre lämpligt, att åt ett i militärersättningsförordningen

inryckt stadgande, avseende kroppsskada under färd till

eller från militärtjänstgöring, skulle givas en annan tolkning än åt olycksfallsförsäkringslagens

föreskrift beträffande olycksfall vid färd till eller från

arbetsstället. Det må emellertid framhållas, att — enligt vad som framgår

av upplysningar, vilka inhämtats av riksdagens vederbörande utskott —

nyssberörda stadgande i olycksfallsförsäkringslagen åtminstone i vissa fall

icke erhållit den stränga tolkning, som av riksförsäkringsanstalten angivits.

I den mån sålunda en friare tolkning av hithörande föreskrifter vunnit insteg

på olycksfallsförsäkringens område, bör densamma uppenbarligen erhålla

tillämpning även i de fall, som förevarande förordning avser. Detta

torde vara så mycket mera påkallat, som skäl icke saknas att under vissa

förhållanden med avseende å rätt till ersättning i anledning av kroppsskada

med militärtjänstgöring likställa särskilt resor, som efter erhållen permission

företagas till och från hemorten.

Med hänsyn till vad nu anförts har riksdagen icke funnit anledning till

erinran mot avfattningen av ifrågavarande författningsrum.

I sista stycket av 6 § har riksdagen vidtagit en mindre ändring av redaktionell

natur.

8 § innehåller bestämmelser angående beräknandet av årlig arbetsförtjänst.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle arbetsförtjänsten antagas

utgöra 1,800 kronor för dels värnpliktiga under annan tjänstgöring än första

tjänstgöring och repetitionsövning, dels vissa värnpliktiga som fullgöra fackutbildning,

dels värnpliktiga furirer m. fl., dels och fast anställda furirer m. fl.

För övriga värnpliktiga och fast anställda skulle arbetsförtjänsten beräknas

till 1,500 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, att arbetsförtjänsten för fast anställda

skulle beräknas enligt de i 9 § av olycksfallsförsäkringslagen stadgade

grunderna. Beträffande värnpliktiga skulle arbetsförtjänsten antagas utgöra

1,980 kronor respektive 1,620 kronor i stället för de av riksförsäkringsanstalten

föreslagna beloppen.

I förenämnda motion har föreslagits, att de uti Eders Kungl. Maj:ts förslag

angivna arbetsförtjänstbeloppen måtte höjas till respektive 2,400 kronor

och 1,800 kronor.

Biksdagen har för sin del bestämt ifrågavarande belopp till 2,160 kronor,

respektive 1,764 kronor.

Vad härefter angår storleken av det under elfte huvudtiteln upptagna

ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, har riksdagen, som icke haft anledning

till erinran mot vad departementschefen anfört beträffande sättet för ersättningskostnademas

bestridande, höjt nämnda anslag till det av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna beloppet 377,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237. 7

Under åberopande av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla,

att riksdagen

dels med förklarande, att Eders Kungl. Maj:ts i förevarande proposition

nr 179 framlagda förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, för sin del antagit följande

Förslag

till

förordning

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring.

1 k a p. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Varder värnpliktig eller vid försvarsväsendet fast anställd, som i denna

förordning avses, under militärtjänstgöring i fredstid skadad till följd av

olycksfall eller ådrager sig person, som nu nämnts, annorledes under dylik

tjänstgöring sjukdom, utgives av allmänna medel ersättning enligt nedan

stadgade grunder.

Drabbas någon, som därtill beordrad eller med behörigt tillstånd frivilligt

deltager i militärtjänstgöring i fredstid, av skada eller sjukdom, som

ovan omförmälts, äger Kungl. Maj:t, där förhållandena anses böra därtill

föranleda, besluta om ersättning till vederbörande i huvudsaklig överensstämmelse

med angivna grunder.

2 §■

1. Till fast anställda hänföras i denna förordning fast anställt manskap

vid försvarsväsendet eller någon av dess reserver, indelt manskap,

musikelever, skeppsgossar, officers- och reservofficersaspiranter, sjökadetter,

kustartillerikadetter och reservkadetter, reservunderofficersaspiranter vid

flottan, marinintendentskadetter samt mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter.

2. Militärtjänstgöring anses hava varit för handen endast under tid,

då den skadade för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats uppehålla

sig å viss ort eller i föreskriven ordning varit stadd på marsch eller

annan färd eller då den skadade i annat fall än nyss nämnts varit stadd

på färd till eller från militärtjänstgöringen samt färden föranletts av och

stått i omedelbart samband med tjänstgöringen.

3 §•

1. Ersättningsärenden, som avses i denna förordning, avgöras med det

undantag, som i 6 § angives, av riksförsäkringsanstalten.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten i sådant ärende må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär, som skola ingivas till rådet eller i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 237.

betalt brev med allmänna posten vara till rådet inkomna sist å trettionde

dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad, då

sådant skedde.

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

2. Med avseende å försäkringsrådets behandling av ifrågavarande ärenden

skall gälla vad i 6 § i lagen om försäkringsrådet stadgas.

3. Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens beslut i omförmälda

ärenden meddelas kostnadsfritt.

4 §•

Eiksförsäkringsanstalten ävensom försäkringsrådet äga att till vidare utredning

rörande tillämpning av någon i denna förordning given bestämmelse

låta vid allmän domstol avhöra vittnen eller sakkunniga samt av

vederbörande polismyndighet påfordra undersökning.

5 §•

Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas och må

förty ej tagas i mät för gäld.

2 kap. Ersättning för skada till följd av olycksfall.

6 §•

För skada till följd av olycksfall utgives i ersättning:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan, under sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga

särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon

och dylikt;

b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst

på sätt nedan angives (hel sjukpenning) och vid nedsättning av arbetsförmågan

det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; dock att sjukpenning

utgår endast, för så vitt sjukdomen varat under mer än tre dagar

efter dagen för olycksfallet och arbetsförmågan blivit nedsatt med minst

en fjärdedel; skolande hel sjukpenning utgå med följande belopp, nämligen:

om den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 675 kronor, med en krona,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 675 kronor men ej till 945

kronor, med en krona 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 945 kronor men ej till 1,215

kronor, med två kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,215 kronor men ej till

1,485 kronor, med två kronor 50 öre,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237.

9

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,485 kronor men ej till

1,755 kronor, med tre kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till

2,025 kronor, med tre kronor 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till

2,295 kronor, med fyra kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till

2,565 kronor, med fyra kronor 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till

2,835 kronor, med fem kronor samt

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 2,835 kronor,

med fem kronor 50 öre;

2) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan:

a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst och

vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar emot nedsättningen;

med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden

för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som under 1) nämnts;

dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, när den skadades

tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre

belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande beloppet av den årliga

arbetsförtjänsten, samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan blivit

nedsatt med minst en tiondel;

b) sådan behandling, som må erfordras för höjande av arbetsförmågan.

På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när synnerliga

skäl därtill äro för handen, besluta, att i stället för livränta eller

del därav skall till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp

motsvarande högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt

gällande beräkningsgrunder.

Ersättning, varom i denna paragraf är stadgat, utgår icke till fast anställt

manskap vid försvarsväsendet, musikelev eller skeppsgosse, så länge

anställningen varar, ej heller till annan fast anställd eller värnpliktig för

tid, under vilken tjänstgöringen varar. Beträffande ersättning enligt 1) a)

skall dessutom gälla, att läkarvård och läkemedel icke tillkomma den

skadade för tid, under vilken han enligt därom gällande bestämmelser är

berättigad att i anledning av skadan åtnjuta vård genom militär eller annan

statlig myndighets försorg.

Kan vid sjukdom läkarvård ej utan oskälig omgång eller kostnad anskaffas,

må i stället annan lämplig vård beredas den skadade.

Kostnad för läkarintyg eller annat intyg, som erfordras för bedömande

av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan efter militärtjänstgöringens

upphörande, skall gäldas av riksförsäkringsanstalten, därest intyget icke

utfärdas på anmodan av vederbörande militära myndighet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 237.

7 §•

Har olycksfallet medfört den skadades död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock ej med mindre än etthundra kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, eu livränta från dödsfallet,

så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande

en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn, som ej fyllt sexton år, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn under nämnda ålder, som adopterats

före olycksfallet, en livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått

samma ålder, å ett årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;

samt till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder,

eller om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende, en livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet av det

underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes

arbetsförtjänst.

Där livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år

räknat, tillsammans överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt

detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande

make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller

adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras

nedsättas i förhållande till vad på varje livräntetagare belöper.

Till änka, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt

äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

. 8 §.

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet:

a) tvåtusen etthundrasextio kronor

för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen

åliggande första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,

deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger

honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,

för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som fullgör

i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt

för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen

sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande

tjänsteställning vid marinen;

b) ettusen sjuhundrasextiofyra kronor

för värnpliktig, som icke avses häravan under a).

För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237.

11

9 §■

Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning

av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans beskaffenhet

och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att försörja sig genom

arbete, utan även till skadans inflytande på de särskilda färdigheter, som

för drivande av den skadades yrke må vara erforderliga, samt till den

skadades ålder. Var den skadade vid olycksfallet behäftad med kroppsskada

eller lyte, skall hänsyn jämväl därtill tagas.

10 §.

Riksförsäkringsanstalten må när som helst och under så lång tid, sådant

finnes lämpligt, bereda den skadade vård å sjukvårdsanstalt. Den skadade

må dock ej utan sitt medgivande intagas å sjukvårdsanstalt, såvida ej

skadan enligt läkares intyg kräver vård å sådan anstalt.

Vårdas den skadade efter tjänstgöringens eller anställningens slut å

militär sjukvårdsanstalt, eller beredes honom av riksförsäkringsanstalten

vård å civil sådan anstalt, må å sjukpenning, som under tiden tillkommer

honom, avdragas ett med hänsyn till kostnaden för vården skäligt belopp,

dock högst hälften.

Riksförsäkringsanstalten äger ock att under viss tid i stället för livränta

eller del därav bereda livräntetagare, som är hemfallen åt dryckenskap,

ersättning i naturaförmåner samt, efter samtycke av livräntetagaren

eller dennes målsman, bereda livräntetagare uppehälle å ålderdomshem,

barnhem eller annan dylik anstalt.

n §•

År den skadade berättigad att vid skada till följd av olycksfall av statsmedel

erhålla understöd, som icke i denna förordning avses, såsom avlöning,

pension eller annat underhåll, eller skall sådant understöd utgå

från kassa eller pensionsinrättning, som understödes med statsmedel, avdrages

från ersättning, som utgives enligt denna förordning, vad i anledning

av olycksfallet för motsvarande ändamål från statens sida, av kassan

eller pensionsinrättningen utgives för tid, under vilken ersättningen utgår;

dock att i fråga om understöd från kassa eller pensionsinrättning

sådant avdrag endast må ske, om staten helt och hållet eller till minst

en tredjedel bidragit till bestridande av kostnaden för understödet, och

ej ske med större belopp, än som svarar emot statens bidrag.

För pensionstillägg eller understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

eller för annat dylikt, allenast för behövande avsett understöd

må avdrag icke göras.

12 §.

Begravningshjälp ävensom kapital enligt 6 och 7 §§ utbetalas så fort

ske kan samt sjukpenning för varje kalendervecka å veckans sista dag.

Livränta utbetalas för varje månad, räknad från den dag, rätten till livränta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 237.

inträtt, å månadens första dag utan återbetalningsskyldighet för månad,

under vilken rätten till livränta upphört eller livränta minskats; dock

skall riksförsäkringsanstalten beträffande tiden för utbetalning av livräntetillägg,

varom i 6 § 2 a) förmäles, äga meddela sådana bestämmelser,

som må anses lämpliga för vinnande av säkerhet, att tillägget användes

för det därmed avsedda ändamålet. Sjukpenning'' och livränta må ock,

med ersättningstagarens samtycke och utan återbetalningsskyldighet, utbetalas

för längre betalningsterminer än nu är sagt. Uppkommer vid bestämmande

av belopp, som skall utbetalas, bråktal av öre, utföres beloppet

med närmast högre antal ören.

Har ersättningstagaren ej före utgången av året näst efter det, under

vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas, vare sig uppburit beloppet eller

hos riksförsäkringsanstalten påfordrat utbetalning av detsamma, är rätten

till beloppets utfående förverkad.

Angående sättet för utbetalning av ersättning förordnar Kungl. Maj:t.

13 §.

Äger någon rätt till ersättning enligt denna förordning, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen,

som i följd av otycksfallet må tillkomma honom enligt allmän lag eller

särskild författning.

Vad i ersättning enligt denna förordning utgivits må av riksförsäkringsanstalten

för statsverkets räkning sökas åter av den, som vållat skadan

eller oberoende av vållande enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd,

där ej även han drabbats av olycksfallet och på grund därav är

berättigad till ersättning enligt denna förordning. På grund av vad i detta

stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten dock äga att återkräva allenast

vad ersättningstagaren varit berättigad att utbekomma av den skadeståndspliktige.

14 §.

Uppkommer under militärtjänstgöring skada till följd av olycksfall, skall

den skadades kompanichef eller motsvarande befäl ofördröjligen därom underrättas.

Yppas skadan först sedan tjänstgöringen upphört, skall underrättelse

därom i stället lämnas rullföringsbefälhavaren eller, om den

skadade är inskriven å sjömanshus, sjörullföringsbefälliavaren.

Den skadade vare ock skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift

av läkare, som vederbörande militära myndighet eller riksförsäkringsanstalten

må tillkalla.

15 §.

Sedan underrättelse om olycksfallet lämnats på sätt i 14- § sägs, åligger

det kompanichefen eller motsvarande befäl eller rullförings- eller sjömil - föringsbefälhavaren att, där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas

medföra påföljd, som föranleder ersättning enligt 6 eller 7 §, om olycks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 237.

13

fallet ofördröjligen avgiva skriftlig anmälan. Denna anmälan skall av kompanichefen

eller motsvarande befäl för översändande till riksförsäkringsanstalten

ingivas till vederbörande militära personalchef. Av rullföringseller

sjörullföringsbefälhavaren skall anmälan, med avvikelse från den för

befordran av tjänstemeddelanden fastställda ordning, insändas omedelbart

till riksförsäkringsanstalten.

De närmare bestämmelserna rörande anmälan om olycksfall, som i denna

förordning avses, meddelas av Kungl. Maj:t.

16 §.

Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit kännedom om olycksfallet, skall

anstalten, så snart ske kan, ändå att ansökan om ersättning icke blivit

gjord, besluta om de åtgärder, som för den skadades vård må vara av

nöden, samt bestämma den ersättning, som enligt denna förordning skall

utgivas.

Inträder, sedan ersättning till den skadade blivit av riksförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande, må jämkning i ersättningen äga

rum. Sådan jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper å tiden

före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan

beslutats av riksförsäkringsanstalten, före dagen för beslutet.

Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningsberättigade

och utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till efterrättelse.

17 §.

Har olycksfallet uppsåtligen förorsakats av den skadade, utgår ej ersättning

enligt denna förordning. Ej heller må, där olycksfall, som medfört

den skadades död, uppsåtligen eller genom grovt vållande förorsakats

av efterlevande, ersättning utgå till denne.

18 §.

Har olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse

gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande av

olycksfall, och äro omständigheterna sådana, att han därigenom måste anses

hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller har olycksfallet föranletts

därav, att den skadade varit av starka drycker berusad, må ersättning

enligt 6 § skäligen nedsättas.

Lag samma vare, där den skadade ej ställt sig till efterrättelse anordning

eller föreskrift om sjukhus- eller läkarvård, som givits på grund av

denna förordning, så ock där genom försummelse av den skadade underrättelse

om olycksfallet enligt 14 § icke lämnats; dock att nedsättning av

ersättningen ej må ske, såvida ej skadan väsentligen förvärrats därigenom,

att den skadade i följd av förseelsen kommit att sakna lämplig vård.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 2 87.

3 kap. Ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall.

19 §.

Sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen

under militärtjänstgöring,

därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen samt skälig anledning ej

finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak

än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill, samt

därest sjukdomen visserligen icke yppats under tjänstgöringen, men

denna skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen.

2. Beträffande ersättning i anledning av sjukdom, som i 1 mom. avses,

skola, med nedan i detta kapitel angivna undantag och tillägg, bestämmelserna

i 2 kap. om ersättning för skada till följd av olycksfall äga

motsvarande tillämpning.

20 §.

Med avseende å tillämpningen av bestämmelserna i 6 § skall, med

iakttagande av vad nämnda bestämmelser i övrigt innehålla, i fall, varom

i detta kapitel är fråga, följande lända till efterrättelse.

Ersättning enligt 6 § 1) tillkommer den sjuke vid övergående (akut)

sjukdom, så länge sjukdomen varar och arbetsförmågan till följd därav är

nedsatt med minst en fjärdedel, samt vid annan (kronisk) sjukdom, så

länge arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst eu

fjärdedel och genom vård av den sjuke förbättring i hans tillstånd är att

förvänta. Vid sjukdom, som senast angivits, utgår sådan ersättning dock

icke under längre tid än sammanlagt ett år, räknat från den tidpunkt,

då rätten därtill inträtt, för så vitt icke den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt

eller erhåller annan däremot svarande vård och antagas kan, att

genom dylik vård arbetsförmågan skall kunna återvinnas eller väsentligt

höjas.

Livränta enligt 6 § 2) utgår, därest, sedan den sjukes rätt till sådan

ersättning, som i 6 § 1) omförmäles, upphört, sjukdomen medfört under

längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av densamma med minst en tiondel. Dylik livränta må icke utbytas

mot ett kapital för en gång.

21 §.

Den, som på grund av bestämmelserna i detta kapitel är berättigad till

ersättning enligt 6 § eller 7 § b), må ej uppbära ersättningen för tid,

varunder han är bosatt utom riket eller varunder han undergår frihetsstraff

eller tvångsarbete eller enligt domstols förordnande är intagen i allmän

uppfostringsanstalt.

22 §.

Fråga om jämkning i ersättning, som utgår på grund av bestämmelserna

i detta kapitel, må icke väckas, sedan tre år förflutit från det ersättningen

bestämdes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bilcsdagens skrivelse Nr 237.

15

23 §.

Rätt till ersättning på grund av bestämmelserna i detta kapitel är förverkad,

därest icke inom en tid av tre år, räknat på sätt bär nedan sägs,

underrättelse jämlikt 14 § blivit lämnad om sjukdomen eller denna blivit

anmäld i riksförsäkringsanstalten eller anhållan därstädes blivit gjord om

ersättning i anledning av sjukdomen. Nämnda tid av tre år räknas från

det för fast anställt manskap vid försvarsväsendet, musikelev och skeppsgosse

anställningen samt för annan fast anställd och värnpliktig tjänstgöringen

upphört eller från den senare tidpunkt, då sjukdomen yppades eller, där

fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde.

24 §.

Har sjukdom, som i detta kapitel avses, yppats under militärtjänstgöring

och föreligga för vederbörande militärläkare otvetydiga skäl att

antaga, att sjukdomen kan föranleda ersättning enligt denna förordning,

skall den kompanichef eller motsvarande befäl enligt 15 § åliggande anmälningsskyldighet

fullgöras av militär!äkaren.

4 kap. Särskilda bestämmelser.

25 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Kungl. Maj:t

eller av de civila eller militära myndigheter, som av Kungl. Maj:t därtill

bemyndigas.

26 §.

1. Genom denna förordning upphäves förordningen den 18 juni 1909

(nr 89, s. 1) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, ävensom vad i Kungl. Maj:ts brev till arméförvaltningen

den 6 maj 1881 (nr 35, s. 10) angående förändring i bestämmelserna

om underhåll från Yadstena krigsmansliuskassa finnes stadgat rörande ersättning

för skada eller sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring i

fredstid.

2. Beträffande olycksfall, varom i denna förordning stadgas, skola bestämmelserna

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete icke äga tilllämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928; dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som

yppats före nämnda dag, bedömes enligt äldre bestämmelser.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 23?.

dels ock ökat ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen .under militärtjänstgöring, nu 252,000 kronor,

med 125,000 kronor till 377,000 kronor;

Stockholm den 3 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.