Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående åstadkommande av 1 lättnad i viUkoren för eldbegängelse.

1927-06-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:254, Skrivelse till Konungen, angående åstadkommande av 1 lättnad i viUkoren för eldbegängelse.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 254.

11

Nr 254.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åstadkommande av

1 lättnad i viUkoren för eldbegängelse.

(Första kammarens första tillfälliga ntskotts utlåtande nr 4.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har framställning gjorts i syfte att övervägande måtte komma

till stånd, huruvida icke sådan lättnad i villkoren för eldbegängelse kunde

åvägabringas, att den avlidnes närmaste anhöriga eller de, som eljest stode den

avlidne nära, skulle äga begära eldbegängelse, därest de kunde intyga, att den

avlidne icke, såvitt de hade sig bekant, uttalat bestämd önskan om begravning

utan eldbegängelse.

Till stöd för motionen har anförts, bland annat, följande.

Jämlikt 8 § mom. 1 lagen angående jordfästning den 25 maj 1894 enligt dess

förändrade lydelse genom lagen den 5 november 1926 skall, om den avlidne

efter uppnådd ålder av 18 år skriftligen förordnat om formen för begravning

(d. v. s. med eller utan jordfästning i svenska kyrkans ordning), ett sådant

förordnande lända till efterrättelse, men i annat fall formen för begravningen

bestämmas av vissa den avlidnes efterlevande. Av en analogi med nämnda

stadgande borde då följa, att avsedda personer jämväl borde berättigas, att.

därest föreskrift av den avlidne ej givits angående sättet för hans jordfästning,

bestämma om att eldbegängelse skall komma till användning.

Riksdagens vederbörande utskott har i den ordning, 46 § riksdagsordningen

stadgar, inhämtat yttrande över motionen från justitiekanslersämbetet ävensom

berett allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse tillfälle att yttra

sig över motionen.

Såväl gällande lag angående jordfästning som även nådiga kungörelsen angående

villkor för eldbegängelse den 14 september 1917 (nr 659) med däri enligt

nådiga kungörelsen den 5 november 1926 (nr 463) gjorda ändringar bygga

på den principen, att den avlidnes önskan bör vara avgörande, såväl när det

gäller formen för jordfästning, d. v. s. med eller utan sådan i svenska kyrkans

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 254.

ordning, som ock i fråga om sättet för begravning, d. v. s. med eller utan eldbegängelse.

I fråga om villkoren för eldbegängelse stadgas i sistnämnda kungörelse, att

den avlidne skall i livstiden hava förordnat om eldbegängelse eller därom uttalat

bestämd önskan, varvid medlemskap i eldbegängelseförening anses innebära

dylikt förordnande. Ett följdriktigt fullföljande av denna princip borde

enligt riksdagens mening hava krävt även ett stadgande i eldbegängelseförordningen

därom, att de efterlevande skulle vara ovillkorligen skyldiga ställa sig

ett sådant förordnande till efterrättelse, men motionärerna hava ej framställt

något yrkande på denna punkt.

Vad angår det förslag, som i motionen väckts, synes det riksdagen klart, att

ett stadgande i av motionärerna avsedd riktning måste anses behövligt och påkallat.

Riksdagen kan icke heller finna annat än att ett tillmötesgående av

motionärernas hemställan står i överensstämmelse med den ståndpunkt, vartill

lagstiftningen på ett närstående område, som nämnt, anslutit sig. Den synpunkt,

som ligger till grund för avsedda bestämmelser, kan ju knappast anses

uti förevarande fall i önskvärd utsträckning tillgodosedd, om begravning med

eldbegängelse medgives endast i de fall, då särskilt förordnande därom är givet

av den avlidne. Dels giver — såsom i ett av de till vederbörande utskott

avgivna yttrandena riktigt anmärkes —- erfarenheten vid handen, att det är

jämförelsevis sällan människor i livstiden ordna för sin begravning, dels kan

det å andra sidan i regel förutsättas, att de efterlevandes framställning om det

ena eller andra sättet för begravning står i överensstämmelse med den avlidnes

egen önskan. Om därtill, som motionärerna tänkt sig, det skall åligga den avlidnes

närmaste anhöriga eller dem, som eljest stodo den avlidne nära, att vid

ansökan om tillstånd till eldbegängelse förete en på heder och samvete avgiven

förklaring, att den avlidne icke, såvitt de hava sig bekant, i livstiden uttalat

någon bestämd önskan om begravning utan eldbegängelse, torde tillräcklig garanti

förefinnas, att den avlidnes vilja icke åsidosättes.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj :t täcktes taga under övervägande, huruvida icke sådan lättnad i

villkoren för eldbegängelse må kunna åvägabringas, att den avlidnes närmaste

anhöriga eller de, som eljest stått den avlidne nära, äga begära eldbegängelse,

därest de kunna intyga, att den avlidne icke, såvitt de hava sig bekant, uttalat

bestämd önskan om begravning utan eldbegängelse.

Stockholm den 2 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.