Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1927-06-02 · 189 sidor, varav 184 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 184 av 189 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:262, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262.

1

Nr 262.

Godkftnd av första kammaren den 2 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1

och memorial nr 2.)

Till Konungen.

Genom en den 18 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 116, angående

omorganisation av det högre skolväsendet m. m., har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen, att

I. beträffande högre lärarinneseminariet:

föreskriva, att från och med läsåret 1928—1929 de förberedande klasserna

vid statens normalskola för flickor skola successivt indragas;

besluta, att från och med läsåret 1927—1928 vid nämnda skola skall

successivt anordnas jämväl en realskollinje för flickor med fyra ettåriga

klasser och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för inträde i

realskollinjens första klass, grundad på genomgången sjätte klass i någon

av den sexklassiga folkskolans huvudformer.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 sand. Nr 362.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 262.

II. beträffande de allmänna läroverken:

A. de allmänna läroverkens organisation;

dels godkänna följande ändrade huvudgrunder för de allmänna läroverkens

organisation:

1. rikets allmänna läroverk skola vara av tre slag, nämligen dels realskolor,

dels högre allmänna läroverk, dels ock lyceer, de sistnämnda anordnade

antingen såsom fristående läroanstalter eller såsom avdelningar,

knutna vid högre allmänna läroverk;

2. realskolan skall hava till uppgift att utöver omfånget för folkskolans

verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning;

3. det högre allmänna läroverket och lyceet skola hava till ändamål, förutom

meddelandet av allmän medborgerlig bildning, att grundlägga de vetenskapliga

insikter, som vid universitet eller högre fackutbildningsanstalt vidare

utbildas;

4. realskolan skall på det sätt, som för varje särskilt läroverk av Eders

Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes, vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927 angivits, antingen med fyra

ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för

inträde i realskolans första klass, grundad på genomgången sjätte klass i

någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer eller med sex ettåriga

klasser och med avseende å kunskapsmåttet för inträde i första klassen

grundad på genomgången tredje klass i folkskola, som nyss nämnts, eller

ock med såväl fyra som sex ettåriga klasser, anslutna till folkskolan på nu

angivet sätt;

5. det högre allmänna läroverket skall bestå av realskola, anordnad på

sätt i näst föregående punkt är sagt, och gymnasium, omfattande, på det sätt,

som för varje särskilt läroverk av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes,

antingen fyra ettåriga ringar och utgående från det i realskolans näst

högsta klass inhämtade kunskapsmåttet eller tre ettåriga ringar och utgående

från det i realskolans högsta klass inhämtade kunskapsmåttet eller ock

med såväl fyra som tre ettåriga ringar, anknutna till realskolestadiet på nu

angivet sätt;

6. lyceet skall bestå av sex ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått,

som erfordras för inträde i lyceets första klass, grundat på

genomgången sjätte klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;
7.

gymnasiet skall, i den omfattning Eders Kungl. Maj:t för varje särskilt

fall bestämmer, kunna delas på tre bildningslinjer, latingymnasium, nyspråkligt

gymnasium och realgymnasium, varvid latingymnasiet efter Eders Kungl.

Maj:ts beprövande må kunna erbjuda tillfälle till undervisning i grekiska;

8. lyceet skall kunna delas på enahanda bildningslinjer som gymnasiet;

dels medgiva, att kvinnliga lärjungar må, med undantag för de läroverk

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 262.

eller stadier av sådana vilka genom beslut av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen

avsetts endast för manliga lärjungar, efter framställning från vederbörande

kommun kunna av Eders Kungl. Maj:t lämnas tillträde till de högre

allmänna läroverken och realskolorna för gossar, under förutsättning att,

därest ej vid läroverket finnes anställd ordinarie kvinnlig ämneslärare, kommunen

bestrider kostnaderna för skäligt arvode till en på det pedagogiska

området erfaren kvinnlig sakkunnig, vilken på rektors förslag av skolöverstyrelsen

förordnas att gå rektor tillhanda med råd och upplysningar i fråga

om de kvinnliga lärjungarna, att särskild undervisning i övningsämnen i

den mån sådan påkallas på kommunens bekostnad anordnas för de kvinnliga

lärjungarna samt under de villkor i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t

bestämmer;

dels ock förklara sig ej hava något att erinra emot att undervisningsarbetet

i de allmänna läroverken ordnas i huvudsaklig anslutning till de

grundsatser, som av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 18 februari 1927 angivits.

B. upprättande och ombildning av läroverk;

besluta:

1. i envar av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg

skall från och med den tid, Kungl. Maj:t bestämmer, upprättas ett högre

allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola och treårigt

gymnasium, under villkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning

ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor;

2. envar av realskolorna i Södertälje och Eskilstuna skall genom successivt

övertagande från och med den 1 januari 1928 av de med nämnda läroanstalter

förenade kommunala gymnasierna utvidgas till högre allmänt läroverk

med såväl fyraårigt som treårigt gymnasium för gossar och flickor,

under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

3. högre allmänna läroverket i Ystad skall under enahanda förutsättning,

som under näst föregående punkt sagts, genom successivt övertagande från

och med den 1 januari 1928 av den vid nämnda läroverk inrättade kommunala

gymnasielinjen utvidgas med en fyraårig gymnasielinje;

4. i vart och ett av samhällena Lidingö, Katrineholm, Motala, Höganäs,

Trollhättan, Sollefteå och Boden skall genom successivt övertagande från

och med den 1 januari 1928 av där befintlig kommunal mellanskola upprättas

en fyrklassig samrealskola, under villkor att vederbörande kommun

åtager sig ej mindre att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte

inredning och möbelutrustning ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor

än även att till statsverket årligen inbetala ett belopp, motsvarande en

fjärdedel av den vid läroverket anställda lärarpersonalens begynnelselöner

ävensom av de till extra lärare och timlärare utgående arvoden samt att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 262.

kommunen i förekommande fall tillhandahåller sådan från mellanskolan till

läroverket överflyttad ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna, som icke

äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, bostad och bränsle

eller ersättning därför;

5. realskolan i envar av städerna Enköping, Oskarshamn, Karlshamn,

Mariestad, Lidköping och Arvika skall ombildas till samrealskola med såväl

fyrklassig som sexklassig avdelning under villkor att vederbörande kommun

åtager sig ej mindre att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

ävensom bostad och hyresersättning åt rektor än även att till statsverket

årligen inbetala ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den vid läroverket

anställda lärarpersonalens begynnelselöner;

6. kommunalstyrelse i samhälle, där samrealskola finnes upprättad, äger att

av lärjungarna i läroverket upptaga terminsavgifter, dock ej till högre belopp

eller under strängare villkor för befrielse, än som stadgas rörande de

avgifter, som av realskolornas lärjungar erläggas till statsverket;

7. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket å

Södermalm, Södertälje, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Linköping, Norrköping,

Jönköping, Växjö, Kalmar, Visby, Karlskrona, Kristianstad, Hälsingborg,

Ystad, Halmstad, Vänersborg, Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun,

Gävle, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå;

följande realskolor, nämligen i Malmö, Landskrona, Göteborg: östra realskolan,

Uddevalla och Kristinehamn; samt

följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen

i Ängelholm, Trälleborg, Alingsås, Amål, Falköping, Örnsköldsvik och Skellefteå
skola

med avseende på de kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans

första klass, vara grundade på genomgången tredje, respektive sjätte

klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

8. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Strängnäs, Västervik,

Skara och Hudiksvall;

följande realskolor, nämligen i Eksjö, Varberg, Skövde och Söderhamn; samt

följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen

i Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund, Sala,

Köping, Arboga, Piteå och Haparanda

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i

realskolans första klass, vara grundade på genomgången sjätte klass i någon

av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

9. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket

å Norrmalm, realläroverket å Norrmalm, läroverket åÖstermalm, Malmö:

läroverket för gossar, Lund och Göteborg: latinläroverket och realläroverket;

samt

följande realskolor, nämligen i Stockholm: Vasa, Katarina och Kungsholmens

samt Göteborg: västra realskolan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 262.

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans

första klass, vara grundade på genomgången tredje klass i någon

av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

10. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket

å Norrmalm, realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm,

Linköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö:

läroverket för gossar, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg: latinläroverket och

realläroverket, Vänersborg, Borås, Skara, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun,

Gävle, Härnösand, Sundsvall och Luleå skall finnas såväl fyraårigt som treårigt

gymnasium;

11. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket

å Östermalm, Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Växjö, Västervik, Visby,

Lund, Ystad, Hudiksvall, Östersund och Umeå skall finnas endast fyraårigt

gymnasium;

12. statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, skall successivt

ombildas till ett lyceum enbart för manliga lärjungar;

13. vid vart och ett av de högre allmänna läroverken i Uppsala, Malmö:

läroverket för gossar, Lund, Göteborg: latinläroverket och realläroverket

samt Härnösand skall successivt anordnas en lyceiavdelning;

14. följande läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket å Norrmalm,

realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm, läroverket å Östermalm

samt Vasa, Katarina och Kungsholmens realskolor, Uppsala, Malmö: högre

läroverket och realskolan, Lund, Hälsingborg ävensom Göteborg: latinläroverket,

realläroverket samt västra och östra realskolorna skola i sin helhet

vara avsedda endast för manliga lärjungar;

15. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Linköping, Norrköping,

Jönköping, Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Gävle och Sundsvall

skall realskolan vara avsedd endast för manliga lärjungar;

16. den föreslagna ombildningen och utvidgningen ävensom inrättandet av

nya läroverk samt de förändringar, som därmed stå i samband, skola försiggå

i huvudsaklig enlighet med den plan beträffande tidpunkter för ikraftträdandet

och grunder i övrigt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927 angivits;

17. vad i förut av riksdagen fattade beslut och därpå grundade författningar

eller av Eders Kung! Maj :t meddelade föreskrifter finnes stadgat om

statens samskolor skall i tillämpliga delar avse statens samrealskolor;

18. ordinarie ämneslärarinna vid allmänt läroverk, vilken innehar behörighet

för adjunktsbefattning, skall från och med den tidpunkt Eders Kungl.

Maj:t äger bestämma åtnjuta avlöningsförmåner enligt samma grunder som

gälla för kvinnlig adjunkt vid sådant läroverk;

19. de den 1 mars 1927 anställda ordinarie ämneslärarna vid kommunal

mellanskola, som ombildas till allmänt läroverk, skola successivt, i den ordning

Eders Kungl. Maj:t bestämmer, såsom adjunkter respektive ämneslärarinnor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 262.

överflyttas till läroverket, med iakttagande därvid att lärare, som icke innehar

behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, skall, intill dess

sådan behörighet förvärvats, åtnjuta kontanta avlöningsförmåner, tillfällig

löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg däri inberäknade, enligt

samma grunder, som äro föreskrivna för ämneslärare vid kommunal

mellanskola, med beräknande att av begynnelseavlöningen 1,100 kronor

skola utgöra tjänstgöringspenningar, och med rätt för sådan lärare till bostad

och bränsle eller ersättning därför från vederbörande kommun enligt

gällande bestämmelser för lärare vid kommunal mellanskola;

20. sålunda överflyttad lärare skall, så länge han kvarstår vid sin ifrågavarande

tjänstebefattning, i pensionshänseende tillhöra statens pensionsanstalt;
21.

rektor vid samrealskola under ombildning från kommunal mellanskola

skall åtnjuta, förutom fri bostad eller ersättning därför, av statsmedel

följande kontanta avlöningsförmåner för år räknat, nämligen under första

läsåret av ombildningen 5,200 kronor, därav 3,800 kronor skola utgöra lön

och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, under andra läsåret 5,600 kronor,

därav 4,000 kronor skola utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,

under tredje läsåret 6,000 kronor, därav 4,200 kronor skola utgöra

lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar samt från och med fjärde

läsåret full avlöning såsom rektor vid realskola.

III. beträffande kommunal mellanskola, som står under ombildning till allmänt

läroverk:

besluta, att statsbidrag till kommunal mellansKola, som står under ombildning

till allmänt läroverk, skall, utan hinder därav att skolan icke omfattar

fyra årsklasser, utgå enligt de för statsbidrag till kommunal mellanskola

författningsenligt gällande grunder, dock att statsbidraget beräknas till

2,800 kronor för varje årsklass eller avdelning av årsklass samt att statsbidrag

till arvode åt rektor bortfaller.

IV. beträffande privatläroverken:

föreskriva:

1. såsom villkor för högre flickskola samt högre goss- och samskola för

åtnjutande av statsunderstöd från anslaget till privatläroverk skall gälla, att

skolan skall med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde

i skolans första klass, vara grundat minst på genomgången tredje klass i

någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

2. till högre flickskola samt högre goss- och samskola, som anordnar en

till folkskolans sjätte klass ansluten realskolelinje med minst fyra årsklasser,

må från och med läsåret 1928—-1929 efter Eders Kung! Maj:ts beprövande

utgå ett årligt statsbidrag av 1.200 kronor för årsklass under de villkor och

bestämmelser i övrigt, som äro meddelade rörande den i anslaget till privat
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 262.

läroverk ingående anslagsposten till enskilda mellanskolor samt enligt de

närmare föreskrifter, som av Eders Kungl. Maj:t meddelas;

3. vad i punkten 3 andra stycket av de i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 326) meddelade ändrade bestämmelser om avlöning av lärarinnorna vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter tinnes föreskrivet därom, att tjänstgöringen

må kunna fullgöras i de förberedande klasserna, skall äga tilllämpning

allenast beträffande andra och tredje förberedande klasserna under

läsåret 1928—1929 och endast beträffande tredje förberedande klassen under

läsåret 1929—1930, vid vars utgång bestämmelsen skall upphöra att gälla; samt

4. därest på grund av gossrealskolas ombildning till samrealskola högre

flickskola på orten till följd av bristande anslutning icke vidare kan upprätthållas

och på den grund vid flickskolan anställd ämneslärarinna med

full tjänstgöring går förlustig sin anställning, må hon, under förutsättning

att hon vid början av nämnda ombildning uppnått en ålder av 50 år samt

vunnit sådan anställning vid skolan, som nu angivits före den 1 mars 1927,

intill dess hon fyller 60 år av statsmedel åtnjuta en årlig ersättning uppgående

till två tredjedelar av den avlöning hon i enlighet med gällande bestämmelser

vid entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig löneförbättring och

eventuellt utgående dyrtidstillägg däri inberäknade, samt för tiden därefter

en årlig pension till samma belopp, som skulle tillkommit henne, därest

hon intill uppnåendet av sistnämnda ålder varit i tjänst vid högre flickskola.

V. beträffande den föreslagna ändrade skolorganisationen i dess helhet:

bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att, i anslutning till vad departementschefen

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927 uttalat,

meddela de närmare föreskrifter, som i anledning av den nu föreslagna ändrade

skolorganisationen kunna bliva erforderliga.

VI. beträffande anslag till högre lärarinneseminariet:

dels i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptaga det ordinarie anslaget

till högre lärarinneseminariet med oförändrat belopp 130,285 kronor;

dels medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid högre lärarinneseminariet

må för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 komma i åtnjutande av tillfällig

löneförbättring till belopp av 400 kronor för vaktmästaren och 250 kronor

för eldaren;

dels ock till diverse behov vid högre lärarinneseminariet anvisa för budgetåret

1927—1928 ett extra anslag å 89,120 kronor.

VII. beträffande anslag till de allmänna läroverken:

dels öka det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken, nu

6,666,066 kronor, med 66,934 kronor till 6,733,000 kronor,

dels ock anvisa till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken ett extra anslag å 618,300 kronor.

VIII. beträffande anslag till kommunala mellanskolor:

dels ur riksstaten avföra det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i

manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 262.

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor från

dess nuvarande belopp 1,650,000 kronor med 119,000 kronor till 1,769,000

kronor,

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1927—30

juni 1928 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor med följande

belopp:

till ordinarie manlig ämneslarare med 600 kronor;

» ordinarie kvinnlig ämneslarare med 500 kronor; samt

» extra ordinarie ämneslärare, övningslärare och timlärare med belopp,

som Eders Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende

nu gällande grunder bestämmer;

dels ock för sistberörda ändamål anvisa för budgetåret 1927—1928 ett

extra förslagsanslag av 355,000 kronor.

IX. beträffande anslag till privatläroverken:

dels höja det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverk, nu 751,000

kronor, med 2,000 kronor till 753,000 kronor, samt i riksstaten för budgetåret

1927—1928 uppföra de i nämnda anslag ingående anslagsposterna med

följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor..........................kronor 20,000: —

högre flickskolor ............................ » 475,000: —

högre goss- och samskolor.......... » 232,500: —

enskilda lärarinneseminarier.................... » 25,500: —

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt 753,000

kronor,

dels ock för beredande under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 av tillfällig

löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre

flickskolor, högre goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier i

enlighet med de i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 327) stadgade grunder anvisa

för budgetåret 1927—1928 ett extra förslagsanslag av 2,395,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta motioner, vilka här nedan i nummerordning angivas med

återgivande av de utav vederbörande motionärer gjorda yrkanden.

Motioner, väckta inom första kammaren:

av greve J. W. Spens m. fl. (I: 215), däri hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att realskolan i Eksjö genom successivt övertagande från och med

dén 1 januari 1928 av det med nämnda läroanstalt förenade kommunala

gymnasiet utvidgas till högre allmänt läroverk med såväl fyraårigt som treårigt

gymnasium för gossar och flickor, under förutsättning att kommunen

åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler och bostad eller

hyresersättning åt rektor;

av herr K. J. Gustafsson m. fl. (I: 216), däri hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, att bland

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 262.

de kommunala mellanskolor, vilka föreslås till övertagande av staten från

den 1 januari 1928 såsom samrealskolor, måtte upptagas även Nässjö kommunala

mellanskola, ävensom att riksdagens vederbörande utskott måtte

företaga de förändringar i propositionens anslagssummor, som ett bifall till

motionen kunde föranleda;

av herrar I. Svensson och I. Holmgren (1:222), däri hemställts, att riksdagen

för sin del ville besluta,

att realskolan i Uddevalla ombildas till ett högre allmänt läroverk därigenom,

att staten från den 1 januari 1928 successivt övertager det höstterminen

1912 upprättade kommunala gymnasiet;

att realskolan, till vilken även flickor efter framställning av stadsfullmäktige

skulle kunna erhålla tillträde, skall omfatta en fyrklassig och en sexklassig

avdelning;

att gymnasiet, som skall bliva tillgängligt för både gossar och flickor,

skall omfatta en fyraårig latinlinje och en treårig reallinje;

att Uddevalla hittills statsunderstödda flickskola skall ifrågakomma till

fortsatt statsunderstöd;

att för budgetåret 1927—1928 det ordinarie reservationsanslaget till de

allmänna läroverken

från av regeringen föreslaget belopp.............kronor 6,733,000: —

ökas med................................. » 3,450: —

till...................................... » 6,736,450:—;

samt att det till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare anvisade

extra anslaget

ökas från av regeringen föreslaget belopp.........kronor 618,300: —

med..................................... » 3,176: —

till............ » 621,476:—;

av herr H. Åkerberg m. fl. (1:223), däri — under förutsättning att propositionen

nr 116 i sina huvuddrag vinner riksdagens godkännande — hemställts,

att följande ändringar måtte däri vidtagas:

att i Örebro upprättas ett fullständigt läroverk för flickor, organiserat så

som i propositionen nr 116 är föreslaget med avseende å flickläroverket i

Hälsingborg;

att undervisningen vid detta läroverk måtte taga sin början i och med

höstterminen 1928;

att högre läroverket i Örebro (karolinska läroverket) blir tillgängligt endast

för gossar; och

att i överensstämmelse härmed den för detta sistnämnda läroverk i propositionen

upptagna fyraåriga reallinjen måtte bortfalla;

av herr K. J. Ekman (1:231), däri föreslagits, att riksdagen ville, i samband

med beslut i anledning av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

nr 116, uttala sig för, att vid övergång från folkskolan till allmänt

läroverk inträdesprövning skall äga rum i avgångsklassens alla läsämnen;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 262.

av herr O. Berg qvist (1: 232), däri hemställts, att, därest Eders Kungl. Maj:ts

förslag i propositionen nr 116 i princip antages, riksdagen ville besluta,

dels att samskolorna i Piteå och Haparanda skola ombildas till sexklassiga

realskolor,

dels att kommunala mellanskolan i Boden skall ombildas till en sexklassig

samrealskola och

dels att gymnasiet vid högre läroverket i Luleå skall omfatta en fyraårig

latinlinje och en fyraårig reallinje;

av herrar J. Pålsson och N. A. Nilsson (1:233),

lika lydande med motion i andra kammaren nr 343;

av herr G. A. Larsén m. fl. (1:237), däri hemställts, att riksdagen ville

besluta:

dels att utom i de i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, B. mom. 4

upptagna samhällena det jämväl skall successivt inrättas en fyrklassig statens

samrealskola i Falkenberg,

dels ock anvisa härför behövliga medel;

av herr J. Pålsson (1:238), däri hemställts, att riksdagen måtte för sin

del besluta att utöver de i propositionen nr 116 upptagna 7 kommunala

mellanskolorna ytterligare 57 sådana skolor måtte successivt ombildas till

allmänna läroverk huvudsakligen i överensstämmelse med i motionen angiven

plan, enligt vilken ombildningen av de särskilda skolorna skulle taga sin

början i följande ordning:

höstterminen 1928: Nässjö, Hässleholm, Eslöv, Skurup, Stora Tuna och

Mora;

» 1929: Huskvarna, Tomelilla, Anderslöv, Hörby, Hedemora och

Ludvika;

» 1930: Vaxholm, Mjölby, Mönsterås, Karlskoga, Sandviken och

Malmberget;

> 1931: Tranås, Simrishamn, Svedala, Vara, Hallsberg och Avesta;

» 1932: Sundbyberg, Ronneby, Falkenberg, Säffle, Bollnäs och

Kiruna;

» 1933: Söderköping, Värnamo, Torsås, Höör, Nora och Orsa;

» 1934: Ljungby, Sölvesborg, Klippan, Ulricehamn, Storvik och

Nederkalix;

» 1935: Vetlanda, Laholm, Hjo, Västanfors, Leksand och Gud
mundrå;
»

1936: Solna, Borgholm, Åstorp, Svalöv, Lysekil och Sunne;

» 1937: Åtvidaberg, Tidaholm och Lindesberg;

av herr E. Dalberg m. fl. (1:239), däri hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att i vart och ett av samhällena Stora Tuna och Mora skall genom

successivt övertagande från och med den 1 januari 1928 samt i vart och

ett av samhällena Hedemora och Ludvika från och med den 1 januari 1929

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 262.

av där befintlig kommunal mellanskof upprättas en statens samrealskola

under de i kung! proposition nr 116 angivna villkor;

av herr H. Åkerberg (1:240), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, att antalet av de

kommunala mellanskolor, vilka föreslås till övertagande av staten från den 1

januari 1928 såsom samrealskolor, måtte utökas med kommunala mellanskolan

i Karlskoga, samt att riksdagens vederbörande utskott ville företaga de förändringar

i propositionens anslagssummor, som ett bifall till motionen kan

föranleda;

av herr C. Lindhagen (1: 241), däri hemställts, att riksdagen ville

1) antaga propositionen om det högre skolväsendets omorganisation med

de förbättringar, som kunna vidtagas, allenast såsom ett provisorium;

2) hos Eders Kungl. Maj:t begära övervägande av ett vägledande rationellt

program för den nuvarande enligt förslaget i stort sett bibehållna pluggskolans

omvandling till en karaktärs-, kunskaps- och yrkesskola samt en likvärdig

fostran av all landets ungdom till högre bildning med stöd av en mångsidig

linjedelning, lämpad efter olika uppgifter och anlag;

av densamme (1:242), däri hemställts, att riksdagen med anledning av

propositionen om det högre skolväsendet ville besluta eller hos Eders Kungl.

Maj:t till övervägande förorda, att inom den nyspråkliga linjen beredes

någon plats:

1) för spanska språket, och

2) framför allt för esperanto, som sedan årtionden utgör ett levande,

inom de flesta länder talat, lättlär t och logiskt världsspråk;

av densamme (1:243), däri hemställts, att riksdagen ville, med anledning

av propositionen om det högre skolväsendet, besluta eller hos Eders Kungl.

Maj:t förorda till övervägande avskaffandet av de brutala, orättvisa, äventyrliga

och ändamålslösa inträdes-, flyttnings- och avslutningsexamina, den

så kallade examen rigorosum;

av densamme (1:244), däri hemställts, att, med anledning av propositionen

om det högre skolväsendet, riksdagen, oavsett förväntade provisoriska

beslut i ämnet, ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte

1) ytterligare överväga en definitiv lösning av rätten för flickor att få tillgång

till allmänna högre skolor på samma villkor som gossar;

2) för ändamålet taga under definitivt bedömande de privata flickskolornas

förstatligande och den åttaklassiga flickskolans lämplighet;

3) verkställa en avgörande utredning, byggd på vårt lands och andra länders

erfarenheter, rörande samskolans berättigande och ändamålsenlighet på

det högre skolstadiet;

av densamme (1:245), däri hemställts, att riksdagen, med anledning av

propositionen om det högre skolväsendet, ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

måtte för de statsunderstödda privatläroverken överväga såsom villkor för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 262.

subventionen ett fastställande i lämplig omfattning av enhetliga lärokurser,

timplaner och läroböcker;

av densamme (1:246), däri hemställts, att riksdagen — med anledning av

propositionen om det högre skolväsendet och därest propositionens konsekvens,

ett faktiskt förbud för subvenerat privatläroverk att inrätta en förberedande

småskola, ej göres gällande — ville uttala sig för och hos Eders Kungl.

Maj:t förorda, att inträde i privatläroverks lägsta klass skall tillstädjas såväl

elev, som genomgått folkskolans tre lägsta klasser, som ock elev från läroverkets

egen förberedande treklassiga skola utan särskild prövning i någotdera

fallet

eller, om detta ej bifalles, att prövning i båda fallen må ske endast i

modersmålet och matematik;

av densamme (1:247), däri hemställts, att riksdagen, i anledning av propositionen

om det högre skolväsendet, ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte

överväga, huruvida och i vad mån såsom ytterligare villkor för åtnjutande

av statsanslaget till privatläroverken må uppställas betingelser till tryggande

av lärarpersonalens rättsliga ställning;

av densamme (I: 248), däri hemställts, att riksdagen, med anledning av propositionen

om det högre skolväsendet, ville bos Eders Kungl. Maj:t anhålla om

övervägande, i vad mån de lärarinnor vid privatläroverkens småbarnsklasser,

vilka genom indragandet av offentligt stöd för dessa klasser råka i ekonomiska

svårigheter, må genom överflyttning till folkskolan eller annorledes

kunna bibehållas vid ett skäligt livsuppehälle;

av herr C. Hederstierna (1: 249), däri hemställts, att riksdagen, med avslag

på Eders Kungl. Maj:ts förslag angående omorganisation av det högre skolväsendet

i vad det rör upprättandet av särskilda lyceilinjer, ville, därest förslaget

i övrigt vinner bifall, med beaktande av i motionen framställda synpunkter

för sin del besluta, att Nya elementarskolan i Stockholm bibehålies

vid samma organisation som övriga stockholmsläroverk med fyraårigt gymnasium

;

av herr J. Bergman (I: 250), däri hemställts, att riksdagen måtte

1) bifalla Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116 i de delar, där den innefattar
a)

dels förslag beträffande vissa förändringar vid högre lärarinneseminariet,

b) dels förslag om upprättande av ett lyceum och vissa lyceilinjer, anknutna

till folkskolans sjätte klass,

c) dels övertagande från statens sida av de kommunala mellanskolorna å

sju angivna orter på sätt i propositionen föreslås,

d) dels upprättande av fyra högre statsläroverk för flickor (dock med beaktande

av vad om dessas organisation i motionen anförts),

e) dels slutligen godkännande av vissa villkor för bidrag till privatläro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 262.

verken, i den mån dessa villkor ej beröras av tilläventyrs beslutade ändringar

i den föreslagna skolorganisationen;

2) förklara sig i väsentliga delar godkänna de grundsatser föredragande

departementschefen gjort gällande i avseende på skolans inre arbete, fysisk

fostran och vidgade möjligheter för flickors tillträde till de allmänna läroverken,

där förhållandena ej medgiva för dem anordnad särundervisning;

3) i avseende på realskolans anknytning till folkskolan hos Eders Kungl.

Maj:t anhålla om nytt förslag till nästkommande riksdag, grundat dels på nuvarande

första realskoleklassens indragning, i enlighet med andra kammarens

upprepade gånger fattade beslut, och upprättande av en femårig realskola,

byggd på folkskolans fjärde klass, dels ock på upprättande, efter Eders Kungl.

Maj:ts beprövande, å sådana läroverksorter, där den kommunala representationen

därom anhåller samt kommunal mellanskola eller lyceilinje saknas,

av fyraårig realskolelinje, byggd på folkskolans sjätte klass;

4) i avseende på gymnasiets organisation, med godkännande av principen

om den föreslagna utvidgade linjeuppdelningen, hemställa om förnyat förslag

grundat på systemet fyraårigt gymnasium som normalform anknutet

till realskolas eller kommunal mellanskolas näst sista klass, samt organiserat

med beaktande av vad i motionen anförts beträffande gymnasiets inre anordning

och studiesätt;

5) för budgetåret 1927—1928 uppföra de i propositionen begärda anslagen

med de belopp, med vilka de av Eders Kungl. Maj:t föreslagits skola utgå,

dock med de jämkningar, som kunna påkallas av ett bifall till i motionen

framställda förslag, varvid hemställts, att de erforderliga jämkningarna må

av vederbörande utskott närmare angivas;

av herr J. Bergman m. fl. (I: 251), däri hemställts, att riksdagen, därest

positivt beslut kommer att fattas om det högre skolväsendets omorganisation

med anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, ville för sin del

besluta, att realskolan i Kristinehamn successivt från och med höstterminen

1928 utvidgas till ett högre allmänt läroverk med två gymnasiallinjer, ett

fyraårigt latingymnasium och ett treårigt realgymnasium, båda med tillträde

för såväl manliga som kvinnliga lärjungar, under förutsättning att kommunen

åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler och bostad

eller hyresersättning åt rektor;

av fröken Kerstin Hesselgren (I: 252), däri hemställts,

att högre läroverk för flickor i första hand må omfatta en högre flickskola,

så nära som möjligt överensstämmande med de nuvarande flickskolorna,

och ett därmed förbundet gymnasium samt därjämte, där skäl därtill

föreligga, en realskola;

att vid de samrealskolor, vilkas upprättande förutsätta nedläggandet av

en högre flickskola, må från lämplig klass anordnas en särskild linje för

flickor;

att det föreslagna anslaget till privatläroverk för linje, som ansluter till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens skrivelse Nr 262.

folkskolans sjätte klass, må utgå för linje av såväl flickskole- som realskoletyp;
att

4-årig grundskola må kunna ersätta den i förslaget föreslagna 3-åriga

grundskolan;

att de högre läroverk för flickor, som komma att av staten upprättas, må

anknyta till folkskolan på samma sätt som de allmänna läroverken, vare sig

den 3-åriga eller den 4-åriga grundskolan kommer till användning;

att samma bestämmelser skola gälla i fråga om lärarinnor vid privat läroverk,

vilka på grund av här föreslagna omorganisation måste avveckla, som

i fråga om lärare vid kommunal mellanskola, som ombildas till statsläroverk;

och

att riksdagens vederbörande utskott ville med hänsynstagande till föreslagna

önskningar göra de ändringar i Eders Kungl. Maj:ts proposition,

som därav kunna föranledas; samt

att riksdagen ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa om utredning,

på vad sätt hemmens kostnader för flickornas högre skolutbildning

genom statens försorg må kunna så långt som möjligt nedbringas;

av densamma (I: 253), däri hemställts, att riksdagen — med avslag på Eders

Kungl. Maj:ts proposition i vad angår föreslagen indragning av statsbidrag

till vissa enskilda lärarinneseminarier — i avvaktan på ett mera utformat

skolsystem och dess verkningar på lärarinnebehovet för högre skolor, måtte

besluta, att vid utdelande av sådant bidrag för budgetåret 1927—1928 skall

iakttagas, att årsavdelning för intagning av nya lärarinneelever må för sagda

år efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande upprättas endast vid ett av de

ifrågavarande seminarierna, samt

att riksdagen med avseende på tiden efter 1927—1928 måtte giva Eders

Kungl. Maj:t bemyndigande att på framställning från kungl. skolöverstyrelsen

efter förnyad undersökning av förhållandena tills vidare för varje år bestämma,

i vad mån avdelning för nyintagning av lärjungar må vid de enskilda

seminarierna upprättas;

av herr G. Möller m. fl. (I: 254), däri motionärerna sammanfattat sin

ståndpunkt i nedanstående yrkanden:

I. Som grundläggande ståndpunkt beträffande den nya skolorganisationen

hemställes,

dels att riksdagen måtte besluta, att realskolorna vid samtliga statsläroverk

göras fyraåriga och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för

inträde i realskolans lägsta klass, grundas på genomgången sjätte klass i

någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer, ävensom att i övrigt

skolsystemet grundas på motsvarande anknytning till folkskolan,

dels ock, att riksdagen i samband med ett beslut av nyssnämnda beskaffenhet

ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att till vederbörande skolmyndigheter

måtte utfärdas ett cirkulär, vari en friare genomgång av och

friare flyttning inom folkskolan måtte, utan rubbning av folkskolans orga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. lo

nisation eller undervisningsplan, förordas, i syfte att bereda barn med särskilda

studieanlag möjlighet att efter fem års undervisning i folkskolan vinna inträde

i realskolans eller motsvarande läroanstalts lägsta klass.

II. Därest den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunden i fråga om

anknytningen mellan folkskolan och den högre skolan varder tillämpad,

hemställes,

dels att riksdagen ville besluta följande ändringar i Eders Kungl. Maj:ts

förslag:

I. beträffande högre lärarinneseminariet:

II. beträffande de allmänna läroverken:

A. de allmänna läroverkens organisation;

dels godkänna följande ändrade huvudgrunder för de allmänna läroverkens

organisation:

8. Lyceet skall kunna delas på enahanda bildningslinjer som gymnasiet;

dels ock förklara sig ej hava något att erinra emot att undervisningsarbetet

i de allmänna läroverken ordnas i huvudsaklig anslutning till de grundsatser,

som av departementschefen och i motionen angivits.

B. upprättande och ombildning av läroverk; besluta:

1. i en var av städerna Stockholm, Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping,

Lund, Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Borås, Karlstad, Örebro och

Västerås skall i den ordning, som i motionen angivits, upprättas ett högre

allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola och treårigt

gymnasium, under villkor — — — — — hyresersättning åt rektor,

2. ----------------------

---------------------~ —

4. i vart och ett av samhällena Lidingö, Katrineholm, Motala, Nässjö,

Ronneby, Hässleholm, Höganäs, Falkenberg, Trollhättan, Karlskoga, Stora

Luna, Sollefteå och Boden skall från och med den 1 januari 1928, i vart

och ett av samhällena Tranås, Lysekil, Säffle, Mora, Sandviken och Nederkalix

från och med den 1 januari 1929, i vart och ett av samhällena Mjölby,

Värnamo, Tomelilla, Eslöv, Ulricehamn, Gudmundrå och Malmberget från

och med den 1 januari 1930, i vart och ett av samhällena Sundbyberg,

Vetlanda, Åstorp, Malmö, Laholm och Avesta från och med den 1 januari

1931, i vart och ett av samhällena Vaxholm, Norrköping, Huskvarna, Sölvesborg,

Simrishamn och Ludvika från och med den 1 januari 1932 samt

i vart och ett av samhällena Klippan, Skurup, Sunne, Hallsberg, Hedemora

och Orsa från och med den 1 januari 1933 genom successivt övertagande

av där befintlig kommunal mellanskola upprättas eu fyrklassig sam realskola,

under villkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla

— — — möbelutrustning ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 262.

samt att kommunen i förekommande fall tillhandahåller sådan frånmellanskolan

till läroverket överflyttad ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna,

som icke äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, bostad och

bränsle eller ersättning därför;

b. det högre läroverket i en var av städerna Södertälje, Nyköping, Strängnäs,

Eskilstuna, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad,

Ystad, Halmstad, Vänersborg, Skara, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand,

Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå skall ombildas till högre samläroverk,

under villkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler ävensom bostad eller hyresersättning åt

rektor;

6. realskolan i envar av städerna Enköping, Eksjö, Oskarshamn, Karlshamn,

Landskrona, Varberg, Uddevalla, Mariestad, Skövde, Lidköping, Arvika,

Kristinehamn och Söderhamn skall ombildas till samrealskola med

såväl fyrklassig som sexklassig avdelning, under villkor att vederbörande

kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler ävensom

bostad eller hyresersättning åt rektor;

7. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket å

Södermalm, Södertälje, Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Eskilstuna, Linköping,

Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad,

Hälsingborg, Ystad, Halmstad, Vänersborg, Skara, Borås, Karlstad,

Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund,

Umeå och Luleå;

följande realskolor, nämligen i Malmö och Göteborg: östra realskolan,

samt

följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen

i Ängelholm, Trälleborg, Alingsås, Åmål, Falköping, Örnsköldsvik och

Skellefteå

skola med avseende på de kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans

första klass, vara grundade på genomgången tredje, respektive sjätte

klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

8. följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen

i Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund, Sala,

Köping, Arboga, Piteå och Haparanda

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i

realskolans första klass, vara grundade på genomgången sjätte klass i någon

av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 262.

14. följande läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket å Norrmalm,

realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm, läroverket å Östermalm,

samt Vasa, Katarina och Kungsholmens realskolor, Uppsala, Linköping,

Norrköping, Jönköping, Malmö: högre läroverket och realskolan, Lund, Hälsingborg,

Göteborg: latinläroverket, realläroverket samt västra och östra realskolorna,

Borås, Karlstad, Örebro och Västerås skola i sin helhet vara avsedda

endast för manliga lärjungar; dock att, intill dess att det högre flickläroverket

i respektive städer hunnit träda i verksamhet, kvinnliga lärjungar må efter

framställning från vederbörande kommun kunna av Eders Kungl. Maj:t

lämnas tillträde till nuvarande läroverks gymnasium,, under .förutsättning att,

därest ej vid läroverket finnes anställd ordinarie ■ kvinnlig ämneslärare, kommunen

bestrider kostnaderna för. skäligt -arvode till en på det pedagogiska

området erfaren kvinnlig sakkunnig, vilken på rektors förslag av skolöverstyrelsen

förordnas att gå rektor tillhanda med råd och upplysningar i fråga

om de kvinnliga lärjungarna, att särskild undervisning i övningsämnen i

den mån sådan påkallas på kommunens bekostnad anordnas för de kvinnliga

lärjungarna samt under de villkor i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer

; .............

15. den föreslagna ombildningen oeh utvidgningen ävensom inrättandet

av nya läroverk samt de förändringar, som därmed stå i samband, skola

försiggå i huvudsaklig enlighet med den plan beträffande tidpunkter för

ikraftträdandet och grunder i övrigt, som av departementschefen och i motionen

angivits;

16. lika med propositionen punkt 17.

17. » » » » 18.

18. > » » »19.

19. » » » » 20.

20. » » » » 21.

III. beträffande kommunal mellanskof, som står under ombildning till allmänt

läroverk:

besluta, att statsbidrag-----arvode åt rektor bortfaller.

IV. beträffande kommunala flickskolor:

dels besluta, att statsbidrag till kommunal flickskola, omfattande fem årsklasser

och med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde

i skolans första klass, grundad på genomgången sjätte klass i någon av den

sexklassiga folkskolans huvudformer, må utgå med 14,000 kronor årligen,

vartill må kunna komma särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi,

ej överstigande 1,000 kronor för år;

dels ock föreskriva, att för understöd till kommunal flickskola skola i övrigt,

med iakttagande av de jämkningar, som i motionen angivits, tillämpas de

villkor och bestämmelser, som gälla beträffande kommunal mellanskola;

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 sand. Nr 262.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 262.

V. beträffande privatläroverken:

föreskriva:

lika med propositionen avdelning IV.

VI. beträffande den föreslagna ändrade skolorganisationen i dess helhet:

lika med propositionen avdelning V.

VII. beträffande anslag till högre lärarinneseminariet:

lika med propositionen avdelning VI.

VIII. beträffande anslag till de allmänna läroverken:

dels öka det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken,

nu......................kronor 6,666,066: —

med..................... » 91,534: —

till...................... » 6,757,600: —

dels ock anvisa till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken ett extra anslag å kronor 621,700: —.

IX. beträffande anslag till kommunala mellanskof:

dels ur riksstaten-----mellanskolor,

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor från

dess nuvarande belopp...............kronor 1,650,000: —

med............... » 98,000: —

till................ » 1,748,000: —

dels medgiva, att-----— bestämmer

dels ock--—--kronor 355,000.

X. beträffande anslag till kommunala flickskolor:

dels anvisa ett ordinarie förslagsanslag av kronor 15,000,

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring och dyrlidstillägg må för tiden

1 juli 1927—30 juni 1928 från vederbörande anslag utgå till lärarpersonalen

vid kommunala flickskolor i enlighet med de grunder, som kunna varda

bestämda för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor.

XI. beträffande anslagen till privatläroverken:

lika med propositionen avdelning IX.

dels ock att riksdagen måtte:

a) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och därpå

grundat förslag om att genom terminsavgifternas successiva avveckling förverkliga

grundsatsen om avgiftsfri undervisning vid statens läroverk och

därmed jämförliga läroanstalter;

b) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning om möjligheterna

att, huvudsakligen på de vägar, som i motionen angivits, bereda

ekonomisk hjälp under studietiden åt fattiga, studiebegåvade lärjungar vid

statens läroverk och därmed jämförliga läroanstalter ävensom att Eders

Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen framlägga förslag om de åtgärder,

vartill utredningen må föranleda;

c) i motiveringen till det beslut, riksdagen kan komma att i förevarande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 262.

ärende fatta, uttala sig för att lärjungar, som erhållit godkänt betyg från

sjätte klassen av folkskola, tillhörande någon av dess huvudformer, må utan

särskild inträdesprövning vinna inträde i realskola, lyceum eller därmed

jämförlig högre läroanstalt, som bygger på sexårig grundskola;

d) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om sådana anordningar i

fråga om gymnasiets organisation och arbetssätt, som möjliggöra eu friare

linjeuppdelning och sätta lärjungarna i tillfälle att genom tillval av ämnen till

en begränsad kärna av obligatoriska ämnen, olika för skilda levnadsbanor,

ernå den för sin vidare verksamhet eller utbildning lämpligaste ämneskombinationen

;

e) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för studentexamens

avskaffande och ersättande med en för ett individualiserat arbetssätt

bättre avpassad form av kunskapskontroll; samt

f) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om förslag till bättre utrustade

bibliotek och studierum vid olika slags skolor, lägre som högre.

III. Därest riksdagens beslut beträffande anknytningen mellan grundskola

och högre undervisningsanstalt skulle fattas efter andra principer, än Eders

Kungl. Maj:ts förslag innehåller, hemställes slutligen,

att de under II här ovan framställda yrkanden måtte, med av sådant förhållande

påkallade jämkningar, vinna tillämpning jämväl å beslut, som avviker

från Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anknytningen mellan folkskolan

och det högre undervisningsväsendet tillhörande läroanstalter;

av herr I. Pauli (I: 255), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

Kungsholmens realskola i Stockholm skall från och med höstterminen 1928

utvidgas till ett fullständigt högre allmänt läroverk med fyraårigt och treårigt

gymnasium, under villkor att Stockholms stad åtager sig att inom tid,

som Eders Kungl. Maj:t fastställer, utföra sådana omändrings- och utvidgningsarbeten

å det nuvarande läroverkshuset, som av Eders Kungl. Maj:t

godtagas, att tillhandahålla bostad eller hyresersättning åt rektor samt att,

intill dess av gymnasiets tillkomst föranledd ändring och utvidgning av

läroverkshuset kan till fullo tagas i bruk, tillhandahålla lämpliga provisoriska

lokaler.

av herrar A. Dahl och G. Bissmark (I: 256), däri hemställts,

1) att riksdagen må — med avslag å Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad

det avser den högre skolans anknytning till folkskolan och vad i anslutning

härtill föreslagits — i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, det

Eders Kungl. Maj:t efter den ytterligare utredning, som må vara påkallad,

täcktes för nästa års riksdag framlägga förslag därom,

att realskolan anordnas såsom femårig, anknytande till fjärde klassen i

någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

att vid läroverk å ort, där behov föreligger och vederbörande kommunal

myndighet därom gör framställning, må kunna, vid sidan av den femåriga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 262.

realskolan anordnas även linje anknytande till sjätte klassen i någon av

den sexklassiga folkskolans huvudformer;

samt att vid kommunal mellanskola å ort, där behov föreligger och vederbörande

kommunal myndighet därom gör framställning, en eller flera linjer

må kunna anknytas till fjärde klassen i någon av den sexklassiga folkskolans

huvudformer och således omfatta fem årsklasser, samt den tillagda

årsklassen åtnjuta statsbidrag efter de i sådant hänseende stadgade grunder;

2) att riksdagen må, vid bifall till vad under 1) hemställts, avslå Eders

Kungl. Maj:ts under II mom. B i propositionen 116 framlagda förslag, i

vad det vid de särskilda läroverken berör realskolans anknytning till sjätte

klassen i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

3) att riksdagen må för budgetåret 1927—1928 uppföra de i Eders Kungl.

Maj:ts förslag berörda anslagen med de belopp, som föranledas av ett bifall

till vad under 1) och 2) yrkats, varvid hemställes, att erforderliga jämkningar

må av vederbörande utskott vidtagas;

av herr K. Sandegård (I: 258), däri hemställts, att riksdagen, vare sig

Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116 varder av riksdagen bifallen eller

icke, måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla

dels om vidtagandet av omedelbara åtgärder i syfte att minska den arbetsbörda,

som för närvarande påvilar lärjungarna i den kommunala mellanskolan,

i den utsträckning hänsynen till lärjungarnas fysiska och psykiska

hälsa påfordra,

dels ock att i sammanhang därmed det måtte tagas under övervägande,

om och i vilken utsträckning en minskning av antalet speciallärare i samma

skola skulle kunna ernås, och snarast för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kan komma att föranleda;

av herr Oscar Olsson (I: 259), däri föreslagits, att riksdagen måtte besluta att

hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till nästa riksdag,

dels om anordningar för realskolan, som medgiva differentiering i undervisningen

så att realskolan möjliggör för sina lärjungar att efter anlag och

behov få en mera praktisk eller mera teoretisk utbildning, dels om organisations-

och kursplaner, som möjliggöra avgång med realskolekompetens

från tredje resp. fjärde klassen i realskolan, vilken dessutom för de lärjungar,

som ämna fortsätta i det treåriga gymnasiet, anordnas så, att den blir

förberedande gymnasieklass;

av herr C. G. Schedin m. fl. (I: 260), däri hemställts, att riksdagen måtte

besluta,

1) att,, därest principen om folkskolan som bottenskola av riksdagen godkännes,

riksdagen samtidigt uttalar sig för att detta bör ske med vederbörlig

hänsyn till en snar och oeftergivlig revision av folkskolans inre gestaltning

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som i propositionen

angivits i fråga om den högre undervisningen och som i motionen närmare

berörts,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 262.

2) att vid en reform av det högre skolväsendet hänsyn även tages till

landsbygdens högre skolformer och att i detta avseende åtgärder vidtagas i

syfte att möjliggöra att folkhögskola eller därmed förbunden lantmannaskola

erhåller bättre förutsättningar att fullgöra sina uppgifter inom landsbygdens

undervisningsväsen och att bland annat vistelsen för utom skolkommunen

boende elever i större utsträckning än hittills underlättas genom

statens understöd,

3) att kommunal mellanskof härefter ej må inrättas utan riksdagens

samtycke samt,

4) att åtgärder för utvidgning av den högre flickundervisningen böra ske

med större varsamhet än i propositionen iakttagits och att under inga förhållanden

nya flickläroverk må tillkomma med mindre trängande skäl därtill

föreligga;

av herrar N. A. Nilsson och J. Jönsson (I: 261) däri — under förutsättning

av bifall till propositionen i vad den avser principerna om statens övertagande

av vissa kommunala gymnasier — hemställts, att realskolan i Landskrona

genom successivt övertagande från och med den 1 januari 1928 av

det nämnda läroanstalt sidoställda kommunala gymnasiet utvidgas till högre

läroverk med såväl fyraårigt som treårigt gymnasium för gossar och flickor,

under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

av herr O. Ericson (I: 262), däri hemställts, att riksdagen måtte, under

förutsättning av bifall i övrigt till Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, besluta

sådan ändring i densamma, att bland de kommunala mellanskolor, vilka

föreslås till övertagande av staten från den 1 januari 1928 såsom samrealskolor,

måtte upptagas även Tranås kommunala mellanskola ävensom att

riksdagens vederbörande utskott måtte företaga de förändringar i propositionens

anslagssummor, som ett bifall till motionen kan föranleda; samt

av herr K. G. Westman (I: 263), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta

att, under förutsättning att Stockholms stad tillhandahåller nödiga

lokaler från höstterminen 1928, såsom påbyggnad på Kungsholmens realskola

inrätta ett fyraårigt gymnasium på det sätt, att lärarkrafter motsvarande

en latinring och en realring från höstterminen 1928 överflyttas från

andra inom de norra delarna av Stockholm belägna gymnasier, samt

att riksdagen måtte besluta de övriga ändringar i Eders Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, som bliva erforderliga vid ett bifall till ovan

gjorda hemställan.

Motioner väckta inom andra kammaren:

av herr C. O. Johanson i Huskvarna m. fl. (II: 323), lika lydande med

motion i första kammaren nr 215;

av herr E. Fast m. fl. (II: 327), lika lydande med motion i första kammaren

nr 216;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens skrivelse Nr 262.

av herr V. Öhman m. fl. (II: 330), lika lydande med motion i första kammaren

nr 223;

av herr F. Sundström m. fl. (II: 331) däri hemställts,

att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116,

måtte uttala sig för att statsbidrag bör lämnas för i motionen avsett ändamål

— eventuellt under villkor att vederbörande kommun anslår enahanda

belopp;

eller ock, om detta yrkande icke kan bifallas,

att riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t begära utredning och förslag

i frågan om statsunderstöd till mindre bemedlade elever vid kommunala

mellanskolor och statsläroverk;

av herr P. Granath (II: 332), däri hemställts, att riksdagen ville besluta,

att i en blivande läroverksorganisation högre allmänna läroverket i Hudiksvall

skall så organiseras, att gymnasiet kommer att omfatta en fyraårig

latinlinje och en treårig reallinje;

av herr J. V. Mårtenson m. fl. (II: 333), lika lydande med motion i första

kammaren nr 222;

av herr G. A. Björkman (II: 334), däri hemställts, att vid prövning av

organisationen av högre läroverket i Norrköping någon ändring i nu gällande

bestämmelser, i vad dessa röra anknytning till folkskolan, ej måtte

beslutas;

av herr J. Fjellman (II: 343), däri hemställts, att riksdagen med anledning

av kungl. proposition nr 116 beslutar inrättandet av ett statsläroverk jämväl

i Eslöv;

av herr C. Lindskog (II: 344), däri hemställts,

1. att riksdagen må, med avslag på Eders Kungl. Maj:ts förslag i vad det

avser förändring av nuvarande organisation av gymnasierna vid de allmänna

läroverken och inrättande av särskilda lyceilinjer, i skrivelse till Eders Kungl.

Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga de i motionen framförda

synpunkterna i hithörande frågor i övervägande och för nästa års riksdag

framlägga de förslag, som i anslutning till dessa synpunkter påkallas;

2. att riksdagen må avslå Eders Kungl. Maj:ts förslag i vad det berör

gymnasieorganisationen vid de under moment B (sid. 320 ff.) omnämnda

läroverken;

3. att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1927—1928 uppföra de i

Eders Kungl. Maj:ts förslag berörda anslagen med de belopp, som föranledas

av ett bifall till vad under moment 2 yrkats, varvid hemställes, att erforderliga

jämkningar må av vederbörande utskott vidtagas;

av densamme (II: 345), däri hemställts, att riksdagen må besluta —

under förutsättning av bifall till propositionen i vad den avser principerna

om statens övertagande av vissa kommunala gymnasier — att realskolan i

Landskrona genom successivt övertagande från och med den 1 januari 1928

av det med nämnda läroanstalt förenade kommunala gymnasiet utvidgas

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 262.

till högre läroverk med såväl fyraårigt som treårigt gymnasium för gossar

och flickor under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

av herr I. Englund (II: 358), lika lydande med motion i första kammaren

nr 239;

av herr B. Mogård m. fl. (II: 359) lika lydande med motion i första kammaren

nr 240;

av herr A. Andersson i Falkenberg m. fl. (II: 360), lika lydande med motion

i första kammaren nr 237;

av herr H. Leo (II: 361), däri föreslagits, att riksdagen i sammanhang

med förestående omorganisation av det högre undervisningsväsendet måtte

besluta förstatligande även av Lidingö kommunala gymnasium;

av herr E. Röing (II: 362), däri hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av frågan angående omorganisationen av det högre skolväsendet

m. m. måtte besluta sådana ändringar:

att yrkesbestämd högre folkskola, som är minst treårig, efter prövning

av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall måtte tillerkännas behörighet att

meddela praktisk realexamen, medförande den kompetens, som i motionens

motivering angivits;

att ämneslärare vid sådan skola i lönehänseende jämställes med ämneslärare

vid kommunal mellanskola; samt

att jämväl rektor vid dylik skola med avseende på arvode jämställes med

rektor vid kommunal mellanskola, dock så, att i det fall, han har att förestå

två eller flera skolor, ökat arvode bör utgå;

av herr O. W. Lövgren i Nyborg m. fl. (II: 363), däri föreslagits, att riksdagen

ville besluta att även inom Nederkalix kommun genom successivt

övertagande från och med den 1 januari 1928 av där befintlig kommunal mellanskola

upprätta en fyraklassig samrealskola, under villkor att Nederkalix

kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte

inredning och möbelutrustning ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor

samt att kommunen i förekommande fall tillhandahåller sådan från mellanskolan

till läroverket överflyttad ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna,

som icke äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, bostad

och bränsle eller ersättning därför;

av herr H. Almquist m. fl. (II: 399), däri hemställts, att riksdagen, med

avslag å punkt II och punkt IV i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, i

vad''de angå flickskolans organisation och villkor och över huvud flickornas

undervisning, ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag

till nästkommande riksdag i dithörande frågor med iakttagande av följande

grundsatser: att av staten upprättade nya högre läroverk för flickor i första

hand må omfatta en högre flickskola, som i allt väsentligt överensstämmer

med den redan befintliga flickskolans typ, och ett med denna förbundet

gymnasium, samt därjämte, där särskilda skäl föreligga, en realskola; att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 262.

vid de samrealskolor, som staten upprättar i sammanhang med nedläggandet

av en högre flickskola, må från lämplig klass anordnas en särskild linje

för flickor helst enligt typ B i skolkommissionens betänkande; att det ifrågasatta

anslaget till privatläroverk för linje, som ansluter till folkskolans sjätte

klass, må utgå för linje av såväl flickskole- som realskoletyp; att de redan

omnämnda statsläroverken för flickor må anknyta till folkskolan efter samma

grunder som de allmänna läroverken i övrigt; att hemmens kostnader för

flickornas högre skolutbildning må, i vilken skolform den än meddelas,

genom statens försorg nedbringas så långt som möjligt och att staten i

högsta möjliga mån sörjer för lärarinnorna vid de privatläroverk, som på

grund av den föreslagna omorganisationen nödgas avveckla;

av herr H. Almquist m. fl. (II: 400), lika lydande med motion i första

kammaren nr 253;

av herr P. Pehrsson i Göteborg (II: 401), däri — med yrkande om avslag

på kungl. propositionens plan för läroverksorganisationen i Göteborgs stad —

hemställts, att riksdagen ville besluta att hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att

detta ärende måtte upptagas till ny utredning och att sedermera förslag

måtte framläggas till sådan organisation av Göteborgs läroverk, att ökade

utbildningsmöjligheter där måtte beredas;

av densamme (II: 402), däri — under förutsättning av riksdagens bifall

till kungl. propositionen i övrigt — hemställts, att riksdagen måtte besluta

att avslå det i den kungl. propositionen framställda förslaget om anordnande

av parallellavdelningar, varigenom den 6-åriga realskolan skulle under

i kungl. propositionen angivna förutsättningar anordnas med parallellavdelningar

endast till klasserna 3—5 och att sålunda den 6-åriga realskolan

måtte anordnas med parallellavdelningar till klasserna 1—5 vid läroverken

i Uppsala, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona. Hälsingborg, Borås,

Karlstad, Västerås och Gävle samt i fall av samundervisnings införande i

Halmstad, Kristinehamn, Falun och Östersund;

av densamme (II: 403), däri hemställts, att riksdagen måtte, med avslag

å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116 i vad den rör anknytningen

mellan folkskolan och den högre skolan, besluta att hos Eders Kungl. Maj:t

hemställa om utredning och förslag till nästa riksdag, att även 5-klassig

realskola, grundad på 4-årig folkskola i enlighet med vad i motionen sagts,

i tillräcklig utsträckning må försöksvis komma till användning;

av herr K. Magnusson i Skövde m. fl. (II: 404), däri hemställts, att riksdagen

måtte för sin del besluta, att realskolan i Skövde genom statens övertagande

av det med nämnda läroverk förenade kommunala gymnasiet ombildas

till högre allmänt läroverk;

av herr O. Järte (II: 405), däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Eders Kungl. Maj:t begära utredning i syfte att förkorta gymnasialstudierna

med ett år och att avskaffa den nuvarande studentexamen;

av herr A. Forssell m. fl. (II: 406), däri hemställts, att riksdagen, med

avslag å propositionen, ville hemställa,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 262.

att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa dels undersökning av rådande

förhållanden inom det år 1918 uppbyggda systemet av praktiska ungdomsskolor,

varvid också uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, huruvida och i vad

mån nu utgående anslag till dessa skolor motsvaras av resultat, som komma

landets ungdom och näringsliv till godo, dels utredning om utbildningsvägar

i praktisk riktning, vilka kunna förväntas avleda den redan under nuvarande

skolsystem alltför stora tillströmningen till de teoretiska studiebanorna;

samt att Eders Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen de i föregående

punkter begärda utredningar och därpå grundade förslag snarast möjligt och

i vart fall senast i samband med nytt förslag om förändrad organisation

av det högre skolväsendet;

av herr O. Holmdahl m. fl. (II: 407), däri hemställts,

1) att riksdagen må — med avslag å Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad

det avser den högre skolans anknytning till folkskolan och vad i anslutning

härtill föreslagits — i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, det

Eders Kungl. Maj:t efter den ytterligare utredning, som må vara påkallad,

täcktes för nästa års riksdag framlägga förslag därom

att realskolan anordnas såsom femårig, anknytande till fjärde klassen i

någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

att vid läroverk å ort, där behov föreligger och vederbörande kommunal

myndighet därom gör framställning, må kunna, vid sidan av den femåriga

realskolan, anordnas även linje anknytande till sjätte klassen i någon av

den sexklassiga folkskolans huvudformer;

samt att vid kommunal mellanskola å ort, där behov föreligger och vederbörande

kommunal myndighet därom gör framställning, en eller flera linjer

må kunna anknytas till fjärde klassen i någon av den sexklassiga folkskolans

huvudformer och således omfatta fem årsklasser samt den tillagda

årsklassen åtnjuta statsbidrag efter de i sådant hänseende stadgade grunder;

2) att riksdagen må, vid bifall till vad under 1) hemställts, avslå Eders

Kungl. Maj:ts under II mom. B i propositionen 116 framlagda förslag, i

vad det vid de särskilda läroverken berör realskolans anknytning till sjätte

klassen i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

3) att riksdagen må för budgetåret 1927—1928 uppföra de i Eders Kungl.

Maj:ts förslag berörda anslagen med de belopp, som föranledas av ett bifall

till vad under 1) och 2) yrkats, varvid hemställes, att erforderliga jämkningar

må av vederbörande utskott vidtagas;

av herr J. Hedvall m. fl. (II: 408), däri föreslagits, att riksdagen vid den

förestående omorganisationen av det högre skolväsendet måtte 1) besluta,

att bland de kommunala mellanskolor, som i samband med omorganisationen

av det högre skolväsendet skulle ombildas till statens fyraklassiga samrealskolor,

även skall ingå den kommunala mellanskolan i Göteborg, 2) anvisa

de medel, som vid bifall till yrkandet under 1) kunna bliva erforderliga;

av herr H. Norling m. fl. (II: 409), lika lydande med motion i första

kammaren nr 251;

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 Riksdagens skrivelse Nr 262.

av herr I. Vennerström (II: 410), lika lydande med motion i första kammaren

nr 259;

av herr P. V. Olsson i Kalmar (II: 411), däri — med yrkande om avslag

å vad i propositionen nr 116 på sid. 265 föreslagits beträffande organisationen

av realskolan vid Kalmar högre allmänna läroverk m. m. — föreslagits, att

den 6-åriga realskolan vid läroverk, där det är av behovet påkallat och i

alla händelser vid Kalmar högre allmänna läroverk, måtte organiseras med

redan från klass 1 dubblerade avdelningar, vilande å 3-årig grundskola;

av herrar B. Christenson i Södertälje och E. Laurén (II: 412), däri —

under förutsättning att propositionen nr 116 icke skulle av innevarande

riksdag bifallas — hemställts, att riksdagen måtte besluta, att envar av realskolorna

i Södertälje och Eskilstuna skall genom successivt övertagande från

och med den 1 januari 1928 av de med nämnda läroanstalter förenade

kommunala gymnasierna utvidgas till högre allmänt läroverk med såväl

latin- som realgymnasium för gossar och flickor på sådant sätt, att ring I

av båda linjerna övertages under vårterminen 1928, samt att därefter för

varje läsår från och med läsåret 1928—1929 ytterligare en ring av båda

linjerna övertages, tills hela gymnasiets båda linjer fullständigt övertagits

av staten, under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

av herr G. Holmberg (II: 413), däri yrkats, att, i de fall där i propositionen

nr 116 föreslås kommunal hyresersättning åt rektor, detta utbytes mot 2,000

kronors kommunalt bidrag till rektors lön;

av herr K. A. Westman m. fl. (II: 414), lika lydande med motion i första

kammaren nr 260;

av herr O. Hagman (II: 415), lika lydande med motion i första kammaren

nr 255;

av herr L. A. Björklund (II: 416), däri hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, att bland

de kommunala mellanskolor, vilka föreslås övertagas av staten från den 1

januari 1928 såsom samrealskolor, måtte upptagas även Hässleholms kommunala

mellanskola, ävensom att riksdagens vederbörande utskott måtte

företaga de förändringar i propositionens anslagssummor, som ett bifall till

motionen kan föranleda;

av herr P. A. Hansson i Stockholm in. fl. (II: 417), lika lydande med

motion i första kammaren nr 254;

av herr E. Gustafson i Vimmerby (II: 418), däri hemställes, att riksdagen

måtte vidtaga sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr

116, att staten övertager samtliga kostnader för lärarepersonalens avlöning

vid de föreslagna statssamskolorna, samt att riksdagens vederbörande utskott

måtte företaga den ändring i propositionens kostnadssummor, som

bliver en följd av bifall till vad som i motionen föreslagits;

av herrar E. Göranson och F. O. Ericson i Boxholm (II: 419), lika lydande

med motion i första kammaren nr 262;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrivelse Nr 262.

av herr G. Mosesson (II: 420), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta

i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t, med anledning av Eders Kungl. Maj:ts

proposition nr 116, hemställa om förslag på visst antal läroverk som skola

vara försöksläroverk med 5-årig realskola, byggd på 4-årig folkskola, och

att försök med liknande realskola jämväl måtte företagas i vissa kommunala

mellanskolor;

av densamme (II: 421), däri hemställts, att riksdagen med ändring av

Eders Kungl. Maj:ts proposition måste besluta, att Lidingö realskola måtte

förutom 4-årig realskoleavdelning erhålla en 6-årig realskoleavdelning; samt

av herrar G. Andrén och K. Magnusson i Skövde (II: 422), däri föreslagits, att

riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära en utredning

av frågan, i vilken utsträckning det med hänsyn till faktiskt föreliggande

behov kan vara lämpligt att vid våra svenska läroverk upprätta

realskolelinjer, som bygga på en 6-årig bottenskola.

Vid behandling av den föreliggande frågan har riksdagen för vinnande av

önskvärd överskådlighet ansett sig böra följa den uppdelning av ämnet, som

återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll.

I. Utredningar och problemställning.

Frågan om det högre skolväsendets omorganisation har sedan länge stått

på dagordningen, och det för riksdagens prövning nu framlagda förslaget

är resultatet av mångåriga och synnerligen omfattande utredningsarbeten.

Nu gällande läroverksorganisation daterar sig från'' år 1904. Sedan redan

år 1909 frågan om en ändamålsenligare organisation av gymnasiernas undervisning

blivit väckt och efter det vidare spörsmålet om den kvinnliga ungdomens

undervisning kommit under diskussion, blev frågan om en allmän

revision av läroverksorganisationen föremål för en stegrad uppmärksamhet,

och vid upprepade tillfällen under senare år har riksdagen bringat hithörande

ämnen i erinran.

Den 31 december 1918 tillsatte Eders Kungl. Maj:t en skolkommission att

verkställa förarbeten för en revision av det allmänna skolväsendet i enlighet

med vissa av dåvarande departementschefen angivna riktlinjer. Skolkommissionens

synnerligen omfattande utredningar och betänkanden, daterade den

28 april 1922 och den 5 februari 1923, utmynnade i ett förslag om en genomgripande

revision av vårt nuvarande högre skolväsen, enligt vilket med

folkskolan som grundval ett system av läroanstalter skulle uppbyggas, vilka

skulle under lika villkor tillgodose den manliga och den kvinnliga ungdomens

teoretiska utbildning för olika levnadsbanor. En kort sammanfattning

av skolkommissionens förslag i dess principiella delar återfinnes i statsrådsprotokollet

sid. 5—7.

Över skolkommissionens förslag avgåvos yttranden av ett flertal myndig
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 262.

heter och korporationer, därvid skiftande meningar om förslaget kommo

till uttryck. Särskilt framträdde meningsbrytningarna i fråga om förslaget att

göra den sexåriga folkskolan till bottenskola för den högre undervisningen.

I syfte att möjliggöra den ytterligare beredning av ärendet, som syntes

av nöden, tillsattes sedermera år 1924 de s. k. skolsakkunniga, vilka skulle

i enlighet med vissa av dåvarande departementschefen angivna grunder äga

att verkställa ytterligare bearbetning av frågan om det svenska skolväsendets

organisation. Tillika anbefallde Eders Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att åvägabringa

en fullständig utredning rörande de kostnader, som skulle åtfölja den

av skolkommissionen föreslagna nya läroverksorganisationen såväl i dess ursprungliga

skick som med de av skolöverstyrelsen i dess utlåtande över detta

förslag angivna jämkningar. Sistnämnda utredning avgavs den 23 oktober

1925, och resultatet av densamma återfinnes i sammandrag å sid. 13—15

i statsrådsprotokollet.

Kort efteråt, den 18 februari 1926, avgåvo skolsakkunniga sitt betänkande.

De sakkunnigas arbete, i vilket enligt uppdraget ej ingick att utarbeta ett

verkligt organisationsförslag, blev begränsat till verkställande av sådana utredningar,

som kunde anses ägnade att underlätta en slutlig behandling av

den föreliggande frågan, och deras framställning har väsentligen erhållit en

kritisk refererande och utredande läggning; endast i vissa fall hava de sakkunniga

ansett sig böra intaga en bestämd ståndpunkt eller framlägga förslag.

Departementschefen berör (sid. 15—27 i statsrådsprotokollet) till en början

frågan om föreliggande reformuppgifter samt framhåller, hurusom inom det

av utredningarna berörda komplex av problem rörande det högre skolväsen

dets anordning särskiljas vissa grundläggande spörsmål av övervägande or

ganisatorisk innebörd men även vissa frågor rörande skolornas inre pedagogiska

anordning, vilka olika slag av spörsmål ej kunde hållas strängt isär

utan i viss mån vid skolfrågans bedömande måste löpa parallellt.

Under inflytande av den livliga vetenskapliga och tekniska utveckling,

som utmärkt de senaste årtiondena, hade — framhåller departementschefen

— fordringarna på skolans tillgodoseende av allmänbildningsuppgiften i oroväckande

grad stegrats. I detta utvecklingsförlopp hade man att söka den

djupast liggande anledningen till de i mycket berättigade klagomålen över

att i skolarbetet förekomme eu ödesdiger splittring, vilken utgjorde ett allvarsamt

hot mot de ungas andliga hälsa. I nära samband med nu antydda svaghet

stode också det ofta påtalade faktum, att skolarbetet i alltför ringa utsträckning

inriktats på att taga de ungas aktivitet i anspråk. Mot bakgrunden av

dessa förhållanden framstode kravet på en omläggning av skolans inre arbete

såsom naturligt och välgrundat. Under beteckningen »arbetsskolan» mötte

man ett rikt och djupgående pedagogiskt reformprogram. De bärande principerna

i detta program hade visserligen redan i någon utsträckning blivit

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 262.

med framgång prövade inom vårt lands skolor, särskilt inom folkundervisningen,

men de förtjänade en långt vidsträcktare tillämpning.

Det vore emellertid — fortsätter departementschefen — icke enbart undervisningens

innehåll och sättet för dess meddelande, som inför var tids nya

förhållanden tedde sig behäftade med åtskilliga iögonenfallande svagheter och

brister. Med rätta hade det framhållits, att det moderna kulturlivet med

dess komplicerade förhållanden, dess uppdrivna tempo och dess mångahanda

lockelser reste ständigt ökade krav på individens karaktärsstyrka och handlingskraft.

Här ställdes man inför det stora och svårlösta problemet om

skolans möjligheter att fylla sin karaktärsfostrande och personlighetsutvecklande

uppgift.

Vad därefter beträffar frågan om skolans yttre organisatoriska anpassning,

betonar departementschefen till en början, att »skolan intet mål har i sig

själv utan fyller sin uppgift blott såsom en samhällets tjänarinna och såsom

ett dess redskap för kulturutvecklingen. Bestämmande för hennes organisation

och utveckling blir därför samhällets utveckling i det hela.»

Departementschefen erinrar härefter om den i den svenska skolans historia

ofta gjorda iakttagelsen, att betydelsefulla omläggningar i vårt samhällsliv följts

av avgörande förändringar även i undervisningsväsendets gestaltning. Det

gällde också nu att åvägabringa en sådan utformning av skolsystemet,

att de bildningsmöjligheter, de högre skolorna erbjöde, kunde bekvämt utnyttjas

icke blott av dem, som av ålder företrädesvis tagit dem i anspråk

för sina barns undervisning, utan jämväl av de störa skikt inom samhället,

vilka först på senaste tid vunnit politisk fullmyndighet. I detta krav möttes

individens välgrundade anspråk och samhällets välförstådda intresse. För

den enskilde gällde det att, utan hänsyn till social eller ekonomisk ställning,

få åt sig tryggad rätten att vinna den utbildning för verksamhet i samhällets

tjänst, som anlag och utrustning anvisade. För samhället framstode det

som en bjudande plikt att intet underlåta för att de yttre hinder, som hittills

upprest sig mot förhandenvarande bildningstillfällens utnyttjande av alla,

oavsett sociala eller ekonomiska villkor, undanröjdes. Endast på denna väg

kunde i längden de för de skilda samhällsfunktionerna mest skickade personliga

krafterna hållas tillgängliga.

Departementschefen framhåller nu, hurusom i nuvarande läroverksorganisation

brister framträdde, vilka mot bakgrunden av förefintliga sociala förhållanden

avtecknade sig med ökad skärpa. Den likställighet medborgare emellan i

samhälleligt inflytande och samhälleligt ansvar, som den allmänna rösträtten

skänkte, måste komma till bestämt uttryck även vid de blivande medborgarnas

undervisning och uppfostran, och departementschefen betonar kravet på

att alla medborgare skola hava lika stora möjligheter att med hänsyn uteslutande

till förefintliga anlag och utrustning vinna utbildning för en framtida

livsuppgift. I detta avseende anser departementschefen, att för närvarande

kännbara brister vore för handen. Det nuvarande allmänna läro
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse Nr 262.

verket ställde — trots den demokratiska karaktär detsamma i vissa avseenden

ägde — organisatoriskt landsbygdens barn, liksom över huvud de barn,

vilka utginge ur ekonomiskt svagare hem, i en betydligt mindre gynnsam

ställning, än vad fallet vore med stadssamhällenas och framför allt de mera

burgna hemmens barn. I än högre grad gällde detta om den privata högre

flickskolan. Enligt departementschefens mening vore den högre undervisningens

anknytande till avslutad obligatorisk folkskolekurs av nu bestämd

omfattning ägnad att i påfallande stor utsträckning främja ett vidsträcktare

och mera allsidigt utnyttjande av bildningsmöjligheterna i fråga. Då

vidare de utvägar till fortsatt utbildning för olika praktiska levnadsställningar,

som samhället erbjöde de unga, genom beslut av 1918 års lagtima

riksdag tillrättalagts just med tanken på att don för alla obligatoriska folkskolekursen

skulle utgöra grundvalen för denna del av skolsystemet, måste

det enligt departementschefens mening betraktas såsom synnerligen viktigt,

att utbildningsvägarna, de praktiska såväl som de teoretiska, löpte samman

så länge som möjligt.

Dessutom framhåller departementschefen, hurusom den nuvarande statliga

läroverksorganisationen alltför ensidigt inriktats på att tillgodose den manliga

ungdomen, under det att för fyllande av den kvinnliga ungdomens

utbildningsbehov det allmänna endast i förhållandevis blygsam utsträckning

vidtagit åtgärder. Härvid borde nu det allmänna söka att under lika villkor

tillgodose både den manliga och den kvinnliga ungdomen, i vad det

gällde såväl den allmänt medborgerliga utbildningen som förberedelsen för

olika levnadsställningar i samhället.

Ytterligare gällde, att den kommunala mellanskolans anknytning till det

nuvarande gymnasiet icke kunde betecknas såsom tillfredsställande, och departementschefen

ansåge åtgärder i syfte att på denna punkt åvägabringa

en bättre ordning såsom trängande.

Departementschefen har härefter till principiellt övervägande upptagit vissa

yrkanden på en väsentlig förändring i läroverkets nuvarande allmänna bildningsmål,

som under ärendets behandling framkommit, och vilka, om och

i den mån de ansåges förtjäna beaktande, vore av beskaffenhet att i viktiga

avseenden påverka reformåtgörandenas hela inriktning. Härvid har

emellertid departementschefen kommit till den uppfattningen, att han saknade

anledning att nu ifrågasätta någon principiell förändring i läroverkets

ställning. Hans ståndpunktstagande till föreliggande organisationsproblem

vore grundat på den övertygelsen, att läroverkets och i detta fall närmast

gymnasiets allmänna bildningsmål borde förbliva i princip oförändrat.

I avseende å den ordning, i vilken reformen borde genomföras, betonar

departementschefen vidare önskvärdheten av ett varsamt fortskridande ifråga

om reformarbetets utförande. Den lämpligaste formen för frågans lösande

vore enligt departementschefens mening att, med utgångspunkt från vissa,

för den framtida skolorganisationen grundläggande principiella synpunkter,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens skrivelse Nr 262.

genomföra en varsam, successiv anpassning av den nuvarande ordningen

efter de ändrade krav, som tidsförhållandena uppställde. Frågan om den

utsträckning, som lämpligen åt sagda anpassning kunde och borde givas,

syntes böra bedömas med anlitande av försökets väg i så måtto, att man

prövade sig fram och vid de fortsatta åtgärderna läte sig ledas av erfarenhetens

vittnesbörd angående förefintliga behov och ekonomiska möjligheter.

Såsom grundläggande synpunkt för reformförslaget framstår för departementschefen

kravet, att på varje ort i landet, där stat eller kommun funnit

sig böra eller i en framtid funne sig böra upprätta eller understödja läroanstalter

för en högre teoretisk skolundervisning, möjlighet skulle beredas

den ungdom, som fullständigt genomgått obligatorisk folkskola, att i omedelbar

anslutning till de i folkskolan förvärvade kunskaperna fortsätta sina

studier.

Vad beträffar det tekniska tillvägagångssättet vid genomförandet av olika

reformprogram förklarar sig departementschefen visserligen fullt medveten

om att det vid en omorganisation av vårt högre undervisningsväsen kunde

bliva erforderligt att i viss mån anlita de förberedande försökens väg, men

han funne sig höra bestämt avböja en sådan väg för den nu föreliggande

organisationsfrågans lösning, som innebure ett införande av försöksanordningar

av den karaktär och omfattning, att ett fast skolsystem därefter i

realiteten näppeligen skulle kunna sägas förefinnas inom riket. Godtagandet

av en ståndpunkt, enligt vilken även själva huvudgrunderna för en ny

organisation skulle göras till föremål för en ingående försöksverksamhet,

måste givetvis medföra ett mycket avsevärt uppskov med varje avgörande

beslut. Resultatet av de vidtagna försöksanordningarna skulle nämligen i

bästa fall kunna väntas föreligga först åtskilliga år efter det den på prov

ställda organisationen varit i verksamhet. Dessutom hyste departementschefen

mycket starka tvivel om möjligheten att nå fram till objektivt giltiga

slutsatser rörande utgången av organisatoriska försök, vilka anställdes

väsentligen för försökens egen skull.

Beträffande reformkravens inbördes sammanhang ansåge departementschefen

att en omläggning av läroverkets inre arbete i icke ringa utsträckning

läte sig åvägabringa genom en granskning av läroböcker och en revision

av lärokurser med därtill hörande metodiska anvisningar och således

icke med nödvändighet måste förbindas med mera genomgripande organisatoriska

åtgärder. Emellertid vore, vad särskilt gymnasiet beträffade, spörsmålet

om arbetets omläggning så nära sammankopplat med frågan om

ämnesgruppering och linjedelning, att det sannolikt icke vore möjligt

att bereda väg för ett förändrat studiesätt utan att samtidigt en väsentlig

omläggning av gymnasiets organisatoriska gestaltning ägde rum. Aven

i fråga om realskolestadiet borde man vid de organisatoriska förändringar,

som ifrågasattes, i görligaste mån fästa avseende vid den växelverkan,

som ägde rum mellan arbetssätt och organisatoriska anordningar. Då

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 262.

det emellertid icke nu gällde genomförande av en allmän och fullständig

omläggning av läroverksorganisationen, utan endast en partiell ombildning,

ville departementschefen framhålla, att han även i fråga om den tills vidare

i yttre organisatoriskt hänseende oförändrade delen av den högre skolan

åsyftade att i största möjliga utsträckning för undervisningens inre planläggning

bringa i tillämpning vissa av de grundsatser, vilka i statsrådsprotokollet

angivits såsom ämnade att gälla de delar av läroverket, vilka

föresloges förändrade jämväl i yttre organisatoriskt avseende.

Vid utformningen av förslaget säger sig departementschefen hava tillsett,

att de i första hand till vidtagande ifrågasatta åtgärderna icke skulle bliva

ekonomiskt alltför betungande för stat och kommun. Tillika hade han ansett

det vara av synnerlig betydelse, att vid omorganisationens planläggning

sådana åtgärder undvekes, vilkas ekonomiska räckvidd icke kunde på förhand

klart överblickas. Fördenskull hade förslag undvikits, vilka automatiskt

skulle kunna pålägga de anslagsbeviljande korporationerna väsentligt

ökade utgifter av nu icke uppskattbar storlek. Vad särskilt beträffade spörsmålet

om den kvinnliga ungdomens fordran på utbildning under lika villkor

med den manliga, vore denna angelägenhet ägnad att ställa betydande

krav på ekonomiska uppoffringar av stat och kommun. Emellertid vore

man enligt departementschefens mening av finansiella och praktiska skäl

hänvisad att låta den kvinnliga ungdomens utbildning i allmänna läroanstalter

tillgodoses samtidigt med att enhetsskolekravet beaktades.

Slutligen framhåller departementschefen, att av praktiska skäl de föreslagna

åtgärderna knappast kunde annorledes än i mycket begränsad omfattning

komma i tillämpning under läsåret 1927—1928 och följaktligen

endast rent undantagsvis vore av beskaffenhet att påkalla anslagsäskanden

å riksstaten för detta budgetår. Den nödtvungna återhållsamheten vid

tillmötesgåendet av kraven på läroverksorganisationens utbyggnad medförde,

att flickorna för sin utbildning alltjämt i ganska avsevärd utsträckning

måste hänvisas till privata läroanstalter, liksom ock åtgärder måst

tills vidare undanskjutas för ombildning till allmänna statsläroverk av sådana

kommunala mellanskolor, beträffande vilka under gynnsammare statsfinansiella

förhållanden redan nu tillräckligt vägande skäl för statsövertagande

skulle varit för handen.

I anslutning till vad sålunda anförts angående arten av de mest trängande

reformbehoven, grupperar departementschefen de i främsta rummet

av föreliggande omständigheter påkallade och under förhanden varan de betingelser

genomförbara åtgärderna kring följande fem huvudpunkter:

1 ro) skolarbetets omläggning å läroverkets olika stadier i enlighet med de

grundsatser, som i det följande i statsrådsprotokollet närmare utvecklades;

2:o) läroverkets anknytande till genomgången obligatorisk folkskolekurs;

3:o) beredande av ökade möjligheter för den kvinnliga ungdomen att

vinna utbildning i offentliga läroanstalter fram till studentexamen;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens skrivelse Nr 262.

4:o) anordnande av gymnasieutbildning i omedelbar anslutning till genomgången

kommunal mellanskola eller realskola;

5:o) gymnasiets ändamålsenliga uppdelning på bildningslinjer.

I den nu föreliggande propositionen framlägges ett program för en genomgripande

omorganisation av det högre skolväsendet i vårt land samt för

en omläggning av den inre gestaltningen av arbetet inom den högre skolan.

I anslutning till vad departementschefen anfört beträffande problemställningen

i den föreliggande frågan, vill riksdagen till en början till skärskådande

upptaga de enligt riksdagens uppfattning synnerligen vägande

sociala skäl, som tala för en grundlig omgestaltning av vårt högre undervisningsväsen.

Den nuvarande läroverksorganisationen daterar sig visserligen formellt

sett från år 1904 men är till sin allmänna struktur av ett betydligt äldre

datum. Givet är, att med den raska utveckling, som på alla samhällslivets

områden ägt rum under de senaste årtiondena, kraven på en efter denna

utveckling bättre anpassad skolorganisation framträtt och framträda med

ett stegrat anspråk att vinna beaktande. Betraktad från den allmänna samhällsutvecklingens

synpunkt företer nämligen den nuvarande organisationen

av den högre skolan vissa starkt framträdande brister, vilka det enligt riksdagens

mening bör vara en viktig samhällsangelägenhet att i största möjliga

mån avhjälpa. De brister, som från nu anförda synpunkter känneteckna

den nuvarande skolorganisationen, anser riksdagen i stort sett vara

följande:

1. Det nuvarande skolsystemet ställer faktiskt de barn, som utgå från

ekonomiskt svagare hem, i en mindre gynnsam ställning med avseende på

möjligheten att erhålla högre undervisning än de mera burgna hemmens

barn.

2. Det nuvarande skolsystemet tillgodoser icke den kvinnliga ungdomens

undervisning på ett sätt, som kan anses överensstämma med kravet på

social rättvisa.

3. Det nuvarande skolsystemet är organiserat med särskild hänsyn till städernas

och de större samhällenas förhållanden men missgynnar i hög grad

landsbygdens befolkning.

De missförhållanden, som i förstnämnda hänseende angivits, hava i väsentlig

grad sin grund däri, att anknytningen mellan folkskola och läroverk

icke är för närvarande på ett tillfredsställande sätt ordnad. Departementschefen

har därför i princip gått in för en sådan omläggning av vårt skolsystem,

att skolan skulle utgöra en sammanhängande enhet, där den ena

skolformen organiskt skulle ansluta sig till den andra från den grundläggande

barndomsskolan upp till gymnasiet.

Tanken på en enhetsskola med en för alla gemensam barndomsskola har,

låt vara i olika utformingar, i mer än ett århundrade varit föremål för upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 14 saml. Nr 262.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 262.

märksamhet från ledande kulturpersonligheters sida och givit anledning till

livliga meningsutbyten. Efter hand har spörsmålet kommit att beröra förhållandet

mellan folkskolan och läroverket, och programmet folkskolan som

bottenskola har kommit att framträda som ett inom vida kretsar av vårt

folk omfattat demokratiskt reformkrav. Historiskt innesluter detta program

krav på en sådan anordning av skolväsendet, att den normalt förekommande

formen av folkskola, den sexåriga, bildar underlaget för det högre undervisningsväsendet.

För normalt utvecklade barn till omkring 12—13 års ålder

upprätthåller samhället enligt nämnda princip blott en art av skolor, till

vilka alla dylika barn äga tillträde, och i vilka de komma i åtnjutande

av en undervisning, som visserligen till omfång och beskaffenhet kan

i någon mån vara lämpad efter olika lokala förhållanden, men som dock

i det väsentliga är densamma, och som på varje plats är lika för

alla samhällsklassers barn. Principen innebär sålunda jämväl, att staten

icke lämnar understöd till parallella barndomsskolor.

Socialt sett intager folkskolan i våra dagar i viss mån en olika ställning

på landsbygden och i städerna. På den egentliga landsbygden kan folkskolan

redan nu sägas utgöra den gemensamma barndomsskolan, beroende

därpå, att de samhällsklasser, för vilkas ungdom särskilda skolor äro upprättade

i städerna, å landsbygden äro relativt fåtaligt representerade. I stort

sett är därför folkskolan på den rena landsbygden en verklig bottenskola,

som även de burgna samhällsklasserna begagna i långt större utsträckning

än i städerna. Enskilda avvikelser ändra här icke den allmänna ställningen.

Annorlunda är förhållandet i städerna. Här är folkskolan icke den för alla

gemensamma bottenskolan; den är i stället i stort sett en skola blott för

de mindre bemedlade samhällsklassernas barn.

För det nutida samhället — säger nu departementschefen — måste det

stå som en bjudande plikt att tillse, att social ställning och ekonomiska

villkor icke få vara avgörande för de ungas framkomst i livet. Till denna

principiella utgångspunkt för frågans bedömande vill riksdagen helt och fullt

ansluta sig, och, om i realiteten målet kan vara svårt att ernå, bör enligt

riksdagens mening samhället låta sig angeläget vara att, i vad på skolorganisationen

ankommer, undanröja alla de hinder, som kunna stå i vägen

för detta måls uppnående. Under det åldersskede, varom fråga är, nämligen

fram till 12—13-årsåldern, hava alla barn samma behov av en elementär,

för livet grundläggande skolbildning, och det ligger i samhällets intresse

att ägna en lika omvårdnad åt alla det uppväxande släktets medlemmar.

Bottenskoleprincipens eller — såsom man med en vidare syftning benämnt

densamma — enhetsskolans förverkligande innebär en gärd av rättfärdighet

mot de unga i vårt land.

Det är ett samhällets krav, att den största tillgång, varöver ett folk förfogar,

nämligen de unga begåvningarna, varda tillvaratagna, varhelst de

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens skrivelse Nr 262.

finnas och oavsett ekonomiska och sociala förhållanden, liksom det är ett

rättfärdighetskrav, att lika möjligheter för alla samhällets barn föreligga att,

i vad på den yttre skolorganisationen ankommer, tillgodogöra sig den allmänna

undervisning, som samhället skänker. Begåvningarna äro mångskiftande

och hänföra sig till olika områden av mänsklig verksamhet. De

på mera teoretiska studier inriktade begåvningarna såväl som de för

det praktiska livets mångskiftande uppgifter lämpade begåvningarna äro

alla att betrakta som viktiga samhällstillgångar, och det gäller därför att

skapa rikast möjliga betingelser för deras utveckling. Utbildningen kan givetvis

icke ske efter en för hela studietiden ensartad linje. Tvärtom böra

de individuella begåvningarna bliva på det sätt föremål för samhällets omvårdnad,

att de vid barndomens slut beredas tillfälle till utbildning i läroanstalter,

där de kunna utveckla sig, var och en efter sina anlag. Men

under barnaåren kan och bör undervisningen vara gemensam; differentieringen

för olika levnadsbanor tillhör ett åldersstadium, då anlag och levnadsriktning

börjat framträda med en vida större säkerhet än under den

egentliga barndomen.

Skolan bör anpassa sig efter den allmänna samhällsutvecklingen och i

sin organisation taga vederbörlig hänsyn till samhällets nuvarande sociala

struktur. Skolorganisationen bör därför enligt riksdagens förmenande vara

så anpassad, att barnen från skilda samhällsklasser icke genom densamma

beredas så väsentligt olika utgångspunkter, som för närvarande är fallet,

då det för dem gäller att fullfölja den utveckling, dit håg och fallenhet

hänvisa. Riksdagen förbiser därvidlag ingalunda, att man genom en dylik

skolorganisation icke kan undanröja de hinder, som bottna i olika befolkningslagers

ekonomiska förhållanden, men med styrka vill riksdagen betona, att

det är samhällets skyldighet att göra, vad göras kan, för att å detta område

skapa rättvisa och bereda möjligheter för alla samhällets barn att komma

till sin rätt i livet. Skolorganisationen bör ej vara ett hinder för dessa

strävanden, lika litet som den bör så ordnas, att den på studiebanan inlockar

dem, som icke äga därför nödiga förutsättningar.

Riksdagen har redan antytt, hurusom för stora befolkningslager inom städerna,

företrädesvis de ekonomiskt svagast situerade, liksom för landsbygdens

befolkning över huvud förbindelsen mellan den grundläggande skolan

och läroverket icke är på ett tillfredsställande sätt anordnad. Enhetsskoletankens

genomförande och skapandet av en skolorganisation, som låter

folkskolan ingå såsom bottenskola i det stora skolsystemet, innebär säkerligen

för hela vårt folk många och obestridliga fördelar. Socialt och

ekonomiskt framträda dessa fördelar, om man tager i betraktande, särskilt

beträffande landsbygdens befolkning, hurusom barnen genom att genomgå

den sexåriga folkskolan få en längre tid kvarstanna i hemmen

under föräldrarnas inflytande och uppsikt och först därefter de mera studie
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 262.

begåvade få lämna hemmen för att genomgå en högre läroanstalt, såvida

denna är belägen utanför den egentliga hemorten.

Ej sällan har framhållits, hurusom systemet med skilda barndomsskolor

för olika samhällsklasser leder till ett inskärpande av klassmotsatserna i

samhället, och hurusom den gemensamma barndomsskolan skulle verka utjämnande

i fråga om motsatserna de olika samhällsklasserna emellan. Även

om betydelsen av dessa synpunkter understundom bestrides eller förringas,

har riksdagen dock ej velat underlåta att framhålla, att det givetvis bör ligga

i samhällets eget intresse att göra allt för att utjämna motsättningar mellan

olika samfundslager, i den mån dessa redan skapas av skolorganisationen,

liksom att samhället bör låta sig angeläget vara att skapa ett skolsystem,

som är ägnat att ingiva eu starkare förståelse mellan olika samhällsklasser

och framkalla känslan och medvetandet av de olika medborgargruppernas

nationella samhörighet. Även här har enligt riksdagens förmenande enhetsskolan

en uppgift att fylla.

Om sålunda enligt riksdagens mening de sociala synpunkterna i alldeles

särskild grad tala för ett förverkligande av enhetsskolan i anslutning till

vad riksdagen nyss angivit, föreligga jämväl i pedagogiskt och ekonomiskt

hänseende tungt vägande skäl härför.

Det torde sålunda knappast kunna bestridas, att det ur pedagogisk synpunkt

är synnerligen otillfredsställande, att avgörandet i fråga om kommande

studievägar med nuvarande skolorganisation normalt måste träffas

redan i 9—10-årsåldern. För varje år detta avgörande kan uppskjutas,

ökas möjligheterna att kunna bedöma barnens anlag och inriktning. Därför

är den 3-åriga grundskolan ur här berörda synpunkt underlägsen såväl den

4-åriga som än mer den 6-åriga. Även om fall finnas, då studiebegåvningen

tydligt och säkert framträder i mycket unga år, och sålunda en tidig övergång

till den högre skolan skulle vara att ur pedagogisk synpunkt förorda,

kan dock ett sådant förhållande icke tjäna till utgångspunkt för kravet på

ett allmänt ordnande av skolväsendet efter dessa undantagsförhållanden. Ej

minst bör den högre skolan hava att vinna på en högre inträdesålder än

den nuvarande, i det att man kan vänta för densamma ett mera sovrat

lärjungematerial och i anslutning härtill gynnsammare betingelser för en

ändamålsenlig undervisning.

Även ur ekonomisk synpunkt erbjuder enhetsskolans genomförande påtagliga

fördelar. För staten måste det medföra minskade utgifter, om antalet

klasser i realskolan blir mindre, och, vad särskilt landsbygdens befolkning

vidkommer, måste det jämväl för den enskilde framstå såsom en fördel,

om barnen en längre tid få vistas i sina hem i stället för att — med

mången gång dryga kostnader — inackorderas i läroverkssamhällena. Varje

år kostnaderna för utbildning utom hemorten kunna inbesparas innebär en

minskad börda för hem och föräldrar.

Att riksdagen funnit skäl föreligga att införa ej blott en realskola, byggd på en

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens skrivelse Nr 262.

sexårig grundskola, utan även en annan typ av realskola, byggd på en fyraårig

grundskola, framgår av vad riksdagen i annat sammanhang anför.

En av de brister, som enligt riksdagens mening vidlåda det nuvarande skolsystemet,

har riksdagen ovan angivit vara den, att detsamma ej på ett tillfredsställande

sätt tillgodoser den kvinnliga ungdomens rätt till högre bildning.

Den nuvarande statliga läroverksorganisationen är ursprungligen avsedd

att allenast tillgodose den manliga ungdomen. De jämkningar, som härvid

vidtagits för att fylla den kvinnliga ungdomens bildningsbehov, hava hittills

varit av mindre betydande omfattning. Då nu ett förslag om en genomgripande

förändring av det högre skolväsendet föreligger, böra enligt riksdagens

uppfattning åtgärder vidtagas för att bringa rättelse i dessa missförhållanden.

Riksdagen delar i nu berörda avseende departementschefens allmänna uppfattning

men har funnit vissa jämkningar nödvändiga med hänsyn till de positiva

förslag, i vilka propositionen utmynnar. Riksdagen, som i kap. IV kommer

att närmare motivera och angiva innebörden i dessa jämkningsförslag, vill

allenast i detta sammanhang som sin principiella uppfattning uttala, att eu

ny skolorganisation bör bygga på den grundsatsen, att varje läroverkssamhälle

bör erbjuda möjlighet för flickor att erhålla tillträde till statsläroverk

under samma villkor som gossar, samt att jämväl i övrigt statens omvårdnad

om ungdomens undervisning äger rum under allt större hänsynstagande

till den kvinnliga ungdomens rätt och intressen. För tillgodoseende

av den speciella flickundervisningens behov kommer därjämte riksdagen att,

på sätt framdeles närmare utvecklas, i princip tillstyrka upprättandet av

särskilda för den kvinnliga ungdomen avsedda undervisningsanstalter.

Såsom den tredje av de mera framträdande bristerna i den nuvarande

läroverksorganisationen har riksdagen angivit den, att gällande skolsystem,

såsom ursprungligen organiserat för städernas behov, icke tillbörligt beaktar

landsbygdsbe folkningens intressen.

Nämnda förhållande har sin förklaringsgrund i hela vår läroverksorganisations

tillkomst och dess svårighet att kunna anpassa sig efter utvecklingen.

Det nuvarande statliga skolsystemet är av gammalt datum och härrör från

en tid, då befolknings- och bosättningsförhållandena i landet i mycket voro

annorlunda än nu. Den förskjutning, som i sistnämnda avseenden numera

ägt rum, har givetvis skapat andra och nya behov, vilka gällande läroverksorganisation

på grund av sin brist på smidighet och anpassbarhet efter

ändrade förhållanden icke kunnat i önskvärd utsträckning tillgodose. Där

det sålunda brustit, har det kommunala initiativet gripit in. Under medverkan

från statens sida men på initiativ från vederbörande kommuner

har småningom uppstått ett 90-tal kommunala mellanskolor, genom sin förläggning

utgörande ett uttryck för nutidens bebyggelse förhållanden och bildningsbehov,

ävensom ett antal kommunala gymnasier, byggda på statliga

realskolor och återspeglande vederbörande samhällens utökning och utveckling.

Genom ej ringa ekonomiska uppoffringar hava dessa kommuner medverkat

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 262.

till åstadkommande och underhållande av en skolorganisation, som på andra

orter, där statsläroverk funnits, det så gott som uteslutande ankommit på

staten att sörja för.

Då nu förslag föreligger om en ny statlig organisation av det högre undervisningsväsendet,

anser riksdagen det vara en i och för sig given förutsättning,

att denna nya organisation anpassas efter den nuvarande utvecklingens krav

och efter rådande befolkningsfördelning och bosättningsförhållanden; och

enligt riksdagens mening torde det desslikes få anses med rättvisa och billighet

förenligt, att staten, till vars angelägenheter det högre undervisningsväsendet

av ålder ansetts höra, småningom övertager de kostnader, som

vederbörande kommuner i ett uppenbart statsintresse hittills hava iklätt sig

i nu förevarande avseenden. I själva verket innebär en dylik anordning

blott en utjämning mellan landsbygd och stad såväl i fråga om kostnaderna

för som beträffande möjligheterna att ernå tillgång till den högre undervisningen.

Det av Eders Kungl. Maj :t framlagda förslaget innebär otvivelaktigt en principiell

anslutning till den av riksdagen uttalade uppfattningen, men för densammas

realiserande äro åtgärder i endast begränsad omfattning ifrågasatta.

Såsom riksdagen i det följande får tillfälle närmare utveckla, hava i väsentlig

utsträckning motionsvis yrkanden framkommit, vilka syfta på ett

lättande av kommunernas ekonomiska börda för den högre undervisningen.

Dessa yrkanden torde kunna grupperas kring tre olika huvudkategorier.

Den första avser ett förstatligande av flertalet av nuvarande kommunala

mellanskolor. Riksdagen beaktar till fullo det rättmätiga i dessa yrkanden.

Den kommunala mellanskolan har — naturligtvis även den med sina brister

— dock visat sig vara en lämplig och god skolform, och den fyller ett

obestridligt behov för de trakter och i de orter, där den nu bedriver

sin verksamhet. Då den följaktligen utgör ett betydelsefullt led i den

högre skolorganisationen, anser riksdagen det vara en viktig angelägenhet

för staten att i vida större omfattning än nu omhändertaga denna

skolform, övervaka dess arbete och befrämja dess fortsatta utveckling.

Riksdagen håller därför före, att kommunala mellanskolor böra i avsevärt större

utsträckning än enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag ombildas till statliga läroanstalter.

Den andra gruppen av nyssnämnda motionsvis gjorda yrkanden avser

ett förstatligande av kommunala gymnasier. Aven här har det varit ett

uppenbart och påtagligt bildningsbehov, som föranlett vederbörande kommuner

att bekosta antingen gymnasiala påbyggnader på de statliga realskolorna

å vederbörande orter eller sådana gymnasielinjer, som staten icke

funnit anledning att å orterna ekonomiskt stödja. Riksdagen anser, att jämväl

i detta hänseende Eders Kungl. Maj:ts förslag kännetecknas av en betänksamhet,

som icke står i tillräcklig överensstämmelse med den principiella uppfatt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens skrivelse Nr 262.

ningen om statens förpliktelser i avseende å det högre undervisningsväsendet,

och håller riksdagen före, att de kommunala gymnasier, för vilka mest

vägande skäl föreligga, nu böra snarast övertagas av staten.

I vilken utsträckning ett statens övertagande av såväl kommunala mellanskolor

som kommunala gymnasier eller kommunala gymnasielinjer bör

komma till stånd kommer riksdagen efter närmare prövning av de olika läroanstalternas

särskilda förhållanden och betydelse att i det följande angiva.

Vidare har riksdagen uppmärksammat sådana motionsvis gjorda yrkanden,

vilka syfta på statens övertagande av samtliga kostnader för avlöningen av

lärarpersonalen vid de föreslagna statssamskolorna. För närvarande gäller

nämligen med ett undantag, att beträffande de nuvarande samskolorna, med

hänsyn till dessa skolors uppgift att tillgodose jämväl den kvinnliga ungdomens

undervisning, vederbörande kommuner skola gälda en fjärdedel av

begynnelseavlöningarna för den vid nämnda skolor anställda lärarpersonalen.

Ur flera synpunkter hyser riksdagen den principiella uppfattningen, att denna

ekonomiska samverkan mellan staten och vederbörande städer icke lämpligen

bör för framtiden upprätthållas. Dels har nämligen riksdagen hävdat

åsikten om statens skyldighet att svara i lika mån för den kvinnliga som

den manliga ungdomens uppfostran, och dels böra enligt riksdagens mening

kommunerna i minsta möjliga utsträckning betungas med utgifter för den

högre skolundervisningen, vilken av ålder varit och jämväl framdeles bör

vara en statens angelägenhet. Även till nu senast berörda spörsmål torde

riksdagen få anledning att i det följande återkomma.

De övriga principiella frågor, som departementschefen under nu förevarande

huvudavdelning i statsrådsprotokollet berört, kommer riksdagen att

under olika kapitel i det följande upptaga till närmare behandling.

II. Skolarbetets inre gestaltning.

Det föreliggande förslaget ägnar stor uppmärksamhet åt frågan om det

inre arbetslivet i skolan, dess läggning och inriktning.

Departementschefen påpekar, att under tidigare skeden de sociala förhållandena

måhända främst blivit bestämmande för kraven på skolväsendets

yttre anordning, medan numera de sociala synpunkterna gjorde sig livligt

påminta även i fråga om undervisningens innehåll och arbetssättet i skolan

över huvud.

Departementschefen framhåller, att då han nu ämnade föreslå en omläggning

i viktiga avseenden av vårt lands högre skolväsen, han icke kunnat

underlåta att tillse, i vad mån de i våra dagar framträdande allmänna reformsträvandena

på skolväsendets område borde vinna beaktande vid om
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse Nr 262.

läggningen, detta desto mera som han fäste synnerlig vikt vid att arbetsförhållandena

inom skolan bleve på ett tillfredsställande sätt ordnade.

De här åsyftade reformsträvandena hade sin styrka dels däri, att de sökte

tillgodogöra sig de resultat, till vilka den psykologisk-pedagogiska forskningen

nått vid studiet av barnets och den växande individens utveckling, dels

också däri, att de byggde på de mångsidiga erfarenheter, som vunnits vid

praktiskt pedagogiskt försöksarbete inom skilda länder. Härvid måste man

givetvis framgå med en försiktighet, som bestämdes av nödvändigheten att

klargöra vad som kunde anses med erforderlig säkerhet fastslaget.

En revision av de mål, som eftersträvades, och de vägar, som anlitades

vid de ungas undervisning och fostran, borde alltså enligt departementschefens

mening anknyta till vad vi känna om lagarna för individens andliga

utveckling. Då det gällde målet för skolans arbete, trädde därjämte i våra

dagar den samhälleliga synpunkten i förgrunden med väsentligen större

styrka än tidigare och förbunde sig med hänsynen till nyssberörda framsteg

i kunskapen om lagarna för individens utveckling och påverkan. En

följd härav hade blivit, att eu förskjutning så småningom inträtt i fråga

om skolarbetets sätt att tillgodose de olika sidorna av lärjungarnas själsliv.

Under det skolarbetet i äldre tider och ända långt fram i våra dagar mer

eller mindre ensidigt inriktat sig på lärjungarnas intellekt (minne, åskådning,

abstrakt tanke), hade under den senare tiden arbetet inom skolorna,

under påverkan av ovan angivna faktorer, allt mer och mer kommit att

taga sikte på vilje- och handlingslivet samt därmed besläktade sidor av själslivet.

De av departementschefen nu angivna reformsträvandena ginge också

ut på att i det hela starkare inrikta skolarbetet på att sätta viljelivet i rörelse,

att mera allmänt och allsidigt utveckla handlingsförmågan. Detta grundläggande

önskemål sökte de nya strävandena att förverkliga, vad själva kunskapsinhämtandet

anginge, därigenom, att kunskaperna i vidast möjliga mån

skulle förvärvas genom och under lärjungarnas eget produktiva arbete. I

nära samband därmed åsyftade man att åt det manuella arbetet, idrotten

och den ordnade leken bereda en större och fastare plats inom skolan.

Aven vår tids skola skänkte, fortfar departementschefen, sin höga uppskattning

åt det intellektuella livets odling men funne det vara minst lika

betydelsefullt, att viljans och handlingslivets fostran, karaktärsdaningen, uppmärksammades

och vederbörligen tillgodosåges.

Departementschefen konstaterar därefter, att den svenska skolvärlden ingalunda

stode oberörd av de nämnda internationella reformtankarna. Vid nu

förevarande ärendes föregående behandling hade, säger departementschefen,

icke heller någon egentlig meningsskiljaktighet framträtt rörande lämpligheten

och nödvändigheten av att de nya grundsatserna mera allmänt och mera

konsekvent finge bliva vägledande även vid ordnande av det högre skolväsendets

förhållanden.

Sålunda anser sig departementschefen böra erinra därom, att folkskolan

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrivelse Nr 262.

genom den nya undervisningsplanen av den 31 oktober 1919 reviderat sitt

arbetssätt och sitt mål i anslutning till det pedagogiska program, som inneslötes

i beteckningen »arbetsskolan». Och om den nya fortsättningsskolan

av 1918 års typ gällde, att ingen skolform i vårt land i så hög grad hade

sin undervisningsplan lagd efter det aktiva arbetets linjer. Vad läroverken

anginge, hade de nu gällande undervisningsplanerna i åtskilliga avseenden

utformats under bestämt beaktande av enahanda synpunkter. Framförallt

torde detta äga sin giltighet i fråga om de naturvetenskapliga ämnena, beträffande

vilka 1904 års läroverksreform varit banbrytande för vårt lands

undervisningsväsen i dess helhet.

Vad de kommunala mellanskolorna beträffade, torde i stort sett enahanda

förhållanden gälla. I fråga slutligen om privatläroverken vore det obestridligt,

att även dessa skolors verksamhet påverkats av arbetsskolans idéer, ja,

rättvisligen måste erkännas, att vissa av dessa skolor i nu ifrågavarande avseende

utfört ett banbrytande arbete.

Departementschefen övergår härefter till att mot bakgrunden av det anförda

undersöka det inre arbetets läggning inom de skolor, varom här närmast

är fråga, för att därefter lämna en allmän orientering rörande de åtgärder,

som, efter hans mening, borde vidtagas för de förefintliga bristernas

undanröjande.

De av skolkommissionen anmärkta allmänna bristerna i vårt högre skolväsen

syntes departementschefen kunna sammanfattas däruti, att lärjungarna under

skoltiden icke förvärvade erforderlig förmåga av självständigt arbete, att

kunskaperna hos de från skolorna utgående lärjungarna i många fall vore

alltför ytliga och obestämda samt att skolarbetet alltför ensidigt toge lärjungarnas

förståndsverksamhet i anspråk med försummande av de sidor av

personlighetslivet, av vilka karaktärsdaningen berodde.

Departementschefen hyste den uppfattningen, att samtliga de nämnda

bristerna i utbildningsresultatet till väsentlig del måste uppfattas såsom följder

av det alltför starkt framträdande intellektualistiska drag, i detta ords

vidaste mening, vilket såsom ett arv från flydda tider fått prägla den högre

skolans ämneskrets, lärometoder och arbetssätt. Att de förefintliga mindre

tillfredsställande förhållandena i detta avseende skärpts under inflytande av

ett felbestämt allmänbildningsbegrepp, syntes likaledes ställt utom tvivel.

Den kvantitativa utvidgning av nämnda begrepp, som försiggått under

inflytande av den allmänna kulturutvecklingen, hade, fortfar departementschefen,

utövat en ogynnsam återverkan på skolan i olika avseenden. I

främsta rummet borde erinras om den anhopning av lärostoff, som för varje

år blivit alltmer besvärande. Nya ämnen hade tillkommit, och samtidigt

hade detaljerna undan för undan ökats.

Den ro och den tid, som vore oeftergivliga förutsättningar för ett självverksamt

arbetssätt, hade icke kunnat vinnas. Inhämtandet av största möjliga

mängd minneskunskap hade i stor utsträckning blivit det huvudsakliga

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrivelse Nr 262.

målet. Förhör och examination hade under trycket härav brett ut sig, och

åt andra viktiga uppgifter för skolans verksamhet hade fördenskull endast

mindre uppmärksamhet kunnat ägnas. Ett hinder för ett rationellt arbetssätt

hade också de mångenstädes allt för stora klassavdelningarna utgjort.

Möjligheterna till individualisering hade därigenom ytterligare i betänklig

grad kringskurits.

Det vore emellertid uppenbart, att icke blott undervisningsplan utan jämväl

läroböcker och framför allt lärarpersonligheten övade ett stort inflytande

på arbetssättet.

Det lede enligt departementschefens mening intet tvivel, att man med full

rätt i ovan antydda omständigheter sökt huvudkällan till de anmärkningar,

som riktats mot den nuvarande utbildningen i våra högre skolor. Den bristande

självverksamheten vid kunskapsinhämtandet försvagade med nödvändighet

de ungas intresse för föreliggande uppgifter. Och därigenom finge

kunskaperna över sig en ytlig prägel utan rötter i den djupare sakkännedom,

som det intressebetonade arbetet hade förutsättningar att skänka.

Häri läge en av orsakerna till den bristande användbarhet i livet, som

ansetts karakterisera våra dagars skolutbildning. Samtidigt vore ett dylikt arbetssätt

ägnat att bibringa de unga i skolan en oriktig föreställning om de

krav, som livet uppställde. Och helt visst vore detta senare förhållande i sin

ordning icke utan skuld till skolans understundom mindre rättvisande uppfattning

av den enskilde lärjungens lämplighet för samhällsuppgifterna.

Lika betänkliga framstode inverkningarna av det nämnda arbetssättet, då

man granskade dess inflytande på skolans fostrande uppgifter

Departementschefen betonar i detta sammanhang, att den bristande användningen

av de egna krafterna i skolan lätteligen hos den unge åstadkomme

ett försvagande av tilltron till den egna förmågan över huvud taget

och med hänsyn därtill predisponerade för en osjälvständighet i uppfattning,

som illa överensstämde med den fordran på individuell medborgarduglighet,

vilken i våra dagar tedde sig mera välgrundad än någonsin. Den isolering

i förhållande till kamraterna, som det passiva arbetssättet gärna förde med

sig, berövade vidare undervisningen ett utmärkt medel att hos lärjungarna

praktiskt inplanta social ansvars- och solidaritetskänsla.

Slutligen erinrar departementschefen därom, att det här åsyftade arbetssättet

vore ägnat att ingiva betänkligheter även ur den fysiska fostrans synpunkt.

De reformåtgärder, som vore erforderliga, borde, framhåller departementschefen,

främst gå ut på att skapa de nödvändiga yttre och inre betingelserna

för en »samling» i de ungas arbete. Endast på denna väg kunde arbetsskolans

ledande grundsats: genom självverksamhet i möjligaste mån inhämtat

vetande, förverkligas.

Departementschefen säger sig biträda den av skolkommissionen uttalade

uppfattningen, att man vid undervisningsplanernas utarbetande måste hava

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens skrivelse Nr 262.

uppmärksamheten riktad på koncentrationens stora betydelse. Följaktligen

vore han beredd att, i den mån hans ståndpunkt delades av riksdagen, vid

fastställandet av de nya undervisningsplaner, varav behov skulle komma att

föreligga, medverka till att begränsning komme till stånd i de i realskolan

samtidigt lästa ämnenas antal. De jämkningar i gällande avlöningsbestämmelser,

som kunde vara erforderliga för att möjliggöra s. k. periodläsning,

hade departementschefen för avsikt att framdeles bringa under riksdagens

prövning. Ytterligare ansåge han sig böra framhålla, att särskilda åtgärder

vore behövliga för att besläktade och samhöriga kursmoment på lämpligt

sätt hölles tillhopa vid undervisningen, vare sig de förekomme i ett och

samma läroämne eller vore tillfinnandes inom flera olika ämnen. För tillgodoseende

av sistnämnda synpunkt syntes kompletterande bestämmelser i

författningsväg vara påkallade för att vid läroverken garantera en utsträckt

förekomst av konferenser för gemensam planläggning av undervisningen

inom besläktade ämnen å ett visst skolstadium. Det syntes departementschefen

jämväl önskvärt, att föreskrifter komme till stånd, vilka inskärpte

vikten av att arbetsordningen uppgjordes med särskild tanke på >koncentration»

i avseende på lärarkrafternas disposition. Härvid torde icke kunna

undgås, att det jämväl inskärptes, att hänsynen till enskilda lärares ur mera

privata förhållanden framsprungna önskemål icke finge lägga hinder i vägen

för uppgörande av en för arbetets rationella bedrivande gynnsam arbetsdag.

Yad därefter beträffade den i det föregående avhandlade anhopningen av

lärostoff inom de olika ämnena, förefölle det departementschefen ofrånkomligt,

att de kursplaner med tillhörande anvisningar, vilka han avsåge att

sedermera underställa Eders Kungl. Maj:t, omsorgsfullt beaktade nödvändigheten

av en grundlig utrensning av överflödigt eller otidsenligt stoff. I syfte

att erforderliga förarbeten för en dylik revision utan dröjsmål måtte komma

till stånd, hade departementschefen för avsikt att hemställa om Eders Kungl.

Maj:ts uppdrag för skolöverstyrelsen att inkomma med förslag till erforderliga

undervisningsplaner i syfte att sådana skulle kunna av Eders Kungl.

Maj:t fastställas i god tid före verkställigheten av de reformer, som kunde

komma att av riksdagen beslutas.

Ej mindre betydelsefullt vore emellertid, att läroböckerna till plan

och framställningssätt komme att främja den läggning av skolarbetet,

som i det föregående karakteriserats. Under erinran att skolöverstyrelsen

påkallat åtgärder i saken, förklarar departementschefen sig fullt ense

med skolöverstyrelsen om det trängande behovet av en dylik offentlig

granskning av olika hithörande förhållanden och sålunda i princip benägen

medverka till att en sådan komme till stånd. Emellertid hade

det synts tvivelaktigt, huruvida den ifrågasatta revisionen lämpligen borde

igångsättas, innan riksdagen varit i tillfälle att fatta ställning till de

många svävande skolproblemen, och innan åtminstone konturerna till

de framtida undervisningsplanerna förelåge. Departementschefen hade där
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrivelse Nr 202.

för ansett sig hava goda skäl att låta med detta granskningsarbete

anstå i avvaktan på det beslut, som riksdagen kunde komma att fatta i anledning

av här föreliggande förslag.

Härefter övergår departementschefen till spörsmålet om begränsning av

antalet lärjungar i de olika klassavdelningarna. Han erinrar om, hurusom

det från olika håll betonats, att ett rimligt antal lärjungar i klassen utgjorde

en viktig förutsättning för ett rationellt arbetssätt lika väl som för önskvärd

individualisering i det hela. Departementschefen hade också, på grund av

den stora betydelse detta moment otvivelaktigt ägde, ansett sig böra föreslå

ett tillmötesgående av kravet i fråga, trots den kostnadsökning som därigenom

föranleddes. Han ansåge alltså, att man borde räkna med ett normalt

högsta lärjungantal av 30 i realskolans och kommunala mellanskolans klasser

samt 25 i gymnasiets ringar. Vad anginge lyceets högre stadium kunde

ingen tvekan råda, att detta borde följa gymnasiets regler. Men med hänsyn

till dessa läroanstalters särskilda uppgift inom skolorganisationen och den

mera begränsade tid, som för genomgång av desamma vore anslagen, ansåge

departementschefen det nödvändigt att även i de tre nedre klasserna

lärjungantalet begränsades till 25. Departementschefen funne sig emellertid

icke kunna förorda, att här ifrågavarande minskning i klassavdelningarnas

storlek generellt bragtes i tillämpning redan läsåret 1927—1928. I den mån

de nya läroverk, om vilkas upprättande han i det följande framställde förslag,

hunne träda i verksamhet redan vid nämnda tidpunkt, torde dessa från

begynnelsen böra organiseras med iakttagande av här föreslagna regel. I övrigt

ansåge departementschefen sig av praktiska och statsfinansiella grunder

böra räkna med, att regeln i fråga successivt bringades i tillämpning. Läsåret

1928 1929 skulle den alltså komma att gälla första klassen av de olika

realskoletyperna samt första ringen å gymnasiet, läsåret 1929—1930 respektive

första och andra klasserna samt första och andra ringarna, läsåret 1930

—1931 respektive första, andra och tredje klasserna samt första, andra och

tredje ringarna, läsåret 1931—1932 första till och med fjärde klasserna samt

hela gymnasiet, läsåret 1932—1933 hela den fyraåriga realskolan och gymnasiet

samt den sexåriga realskolans fem nedre klasser. Följande läsår

skulle klassavdelningarna generellt hava nedbragts till den angivna storleken.

Departementschefen säger sig emellertid förutse, att på en del håll lokala

svårigheter skulle inställa sig för fullständig tillämpning av regeln i fråga,

och givetvis borde skälig hänsyn tagas till hinder av sådan art.

Slutligen uttalar departementschefen, att han i princip biträdde förslaget

att åvägabringa vidsträcktare möjligheter för uppdelning av klassavdelning

vid undervisning i vissa ämnen. Hans åsikt härutinnan hade påverkats

framförallt av de mycket gynnsamma erfarenheter, som förelåge av en liknande

anordning vid andra läroanstalter, särskilt vid folkskoleseminarierna.

Då man emellertid först sedan slutgiltigt förslag till undervisningsplaner förelåge,

kunde bilda sig en säker mening om den omfattning, i vilken sådan

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens skrivelse Nr 262.

delning lämpligen borde förekomma, saknade departementschefen för närvarande

nödiga utgångspunkter för frågans ekonomiska bedömande. Han

vore under sådana förhållanden icke heller i stånd att nu närmare precisera

normerna för här ifrågavarande uppdelningsmöjligheter. Därest riksdagen

delade hans åsikt, borde det ankomma på en följande riksdag att fastställa

sådana grunder samt storleken av det anslag, som för ändamålet vore erforderligt.

I sitt yttrande upptager departementschefen härefter till behandling frågan

om praktiskt arbete. Han framhåller, att arbetsskolan ytterligare förutsatte,

att det mera självständiga, manuella arbetet finge en bestämd plats på läsordningen.

De laborationer, vilka med frivillig karaktär kommit till stånd i samband

med 1904 års läroverksreform, hade givit enbart gynnsamma erfarenheter.

Departementschefen hade av de förebragta utredningarna erhållit ett starkt

intryck av det välbetänkta uti att nu taga ännu ett steg på samma väg och

låta lärjungelaborationerna ingå som ett obligatoriskt moment vid undervisningen.

Förslaget att åt handens arbete giva ett bestämt utrymme på realskolans

— och givetvis även på mellanskolans — läsordning måste departementschefen

från sina redan meddelade utgångspunkter varmt förorda. Han

uppfattade detsamma såsom varande av konstitutiv betydelse för hela den

framtida skolans gestaltning. Han ansåge sig visserligen icke nu kunna

taga definitiv ställning till den omfattning, vari undervisningen i fråga skulle

förekomma i de olika klasserna — den saken måste självfallet bedömas i

samband med den slutliga prövningen av undervisningsplanen — men han

kunde icke underlåta att uttala, att han ansåge att såväl goss- och flickslöjd

som hushållsgöromål och »praktiskt arbete» borde upptagas såsom

obligatoriska ämnen i realskolan, även om en sådan anordning skulle tvinga

till att någon inskränkning i skolans teoretiska arbete måste göras. Slutligen

finner departementschefen sig böra nämna, att tanken, att möjligheter skulle

öppnas för de lärjungar som så önska att fortsätta slöjdundervisningen å

gymnasiet, förefölle värd att realiseras.

Departementschefen berör därefter en fråga, som enligt hans mening

visserligen icke inneslöte några omedelbara ekonomiska konsekvenser, men

som måhända ändock för sin lyckliga lösning kunde komma att indirekt i

eu näraliggande framtid påkalla ekonomiskt stöd av det allmänna. Denna

fråga avsåge en rationell avvägning mellan den egentliga undervisningen

under lektionerna och det kontrollerande förhöret. Departementschefen säger

sig sympatisera med den från många håll uttalade åsikten, att förhörandet

i våra skolor hittills haft ett alltför stort utrymme sig anvisat. Fn dylik

disposition av lektionstiden skulle te sig ännu mera olämplig i en skola, där

»arbetsprincipen» vore vägledande. Det syntes under dylika omständigheter

vara på sin plats, att också denna betydelsefulla angelägenhet bleve såväl i

läroverksstadgan som i undervisningsplanens metodiska anvisningar veder
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrivelse Nr 262.

börligen beaktad. Det läge otvivelaktigt stor vikt uppå, att lärjungarna från

begynnelsen vandes vid att självverksamt lösa sina uppgifter jämväl i den

meningen, att de sattes i tillfälle att i mera sammanhängande framställning

och under mera produktiva former redovisa sina kunskaper. En dylik metod

erbjöde, enligt departementschefens uppfattning, både formellt och reellt

avgjorda företräden framför ett sönderstyekande av föreliggande uppgifter

genom en minutiös utfrågning från lärarens sida.

Hela denna fråga sammanhängde emellertid, säger departementschefen,

på det närmaste med den nutida skolans maktpåliggande, dess bättre alltmer

beaktade uppgift att fostra de unga till ett självständigt bruk av boken,

både uppslagsböcker och andra böcker. En sådan ordning förutsatte emellertid

tillgång till ett icke alltför torftigt bibliotek med därtill anslutet

läsrum, och i detta avseende vore tyvärr läroverkens resurser i regeln icke

alltför betydande. Men sedan någon tid förelåge ett av särskilda inom

ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag

till förbättrade villkor för bland andra läroverksbiblioteken. Det vore

departementschefens förhoppning att inom den närmaste tiden kunna till

närmare omprövning upptaga hithörande spörsmål. Frågan syntes honom

av stor vikt, ej minst ur synpunkten av skolarbetets inre anordning, och

saken väl värd att av staten stödjas, så snart ekonomiska möjligheter för

ett sådant steg kunde anses vara för handen.

Beträffande uppslaget att begränsa de arbetskrävande skriftliga hemuppgifterna

och låta skrivningarna i alla de fall, då så utan men för ämnet

kunde ske, komma till utförande i skolan, förklarar departementschefen åtgärden

stå i god överensstämmelse med de allmänna synpunkter, som varit

bestämmande för hans övervägande av hithörande spörsmål. Han ville så

mycket hellre medverka till anordningen i fråga, som genom densamma eu

avsevärd lättnad i lärjungarnas totala arbetsbelastning utan tvivel komme

att uppnås.

I detta sammanhang borde, framhåller departementschefen, uppmärksamhet

ägnas åt vikten av att vid lärarutbildningen för skilda skolstadier den

experimentalpsykologiska forskningens resultat i tillräcklig utsträckning beaktades.

I första hand borde hithörande förhållanden uppmärksammas vid

lärarutbildningen, och departementschefen funne det därför önskligt, att åt

ämnet pedagogik måtte i den filosofiska ämbetsexamen beredas ett större

utrymme än nu. Det syntes också bliva nödvändigt, att åtgärder träffades

för att garantera ett starkare samgående under provåret av den teoretiska och

den praktiska sidan av lärarutbildningen. Jämväl syntes det bliva erforderligt,

att bestämmelser meddelades därom, att lärarkandidaterna under sin

praktiska utbildning finge på lämpligt sätt göra bekantskap med olika förefintliga

skolformer. Till sist erinrar departementschefen därom att, därest

lärarbefattningar, omfattande såväl läsämnen som övningsämnen, komme

till stånd vid de allmänna läroverken, därigenom skulle åt läroverkens lärare

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Riksdagens skrivelse Nr 262.

beredas ytterligare möjligheter till ett allsidigt studium av lärjungarnas

läggning och begåvning.

Enligt gällande bestämmelser skall gymnasiets undervisningsplan tjäna till

huvudsaklig ledning vid undervisningen. Enahanda är förhållandet beträffande

den för folkskoleseminarierna meddelade undervisningsplanen.

Departementschefen betonar, att med hänsyn till den stora betydelsen av

att vederbörande lärare ägde nödig rörelsefrihet i sin verksamhet, det vore

lämpligt, att de framtida undervisningsplanerna gjordes mindre strängt

bindande än nu vore fallet med den för realskolan gällande. De skolsakkunniga

hade förordat möjligheter till jämkningar även i timplanerna, men

departementschefen hyste betänkligheter emot att de i timplanerna upptagna

totala veckotimsummorna överskredes, detta såväl med hänsyn till lärjungarnas

arbetsbelastning som ock med tanke på de ekonomiska konsekvenser,

vilka vid en sådan anordning inställde sig.

Departementschefen framhåller ytterligare, att hela det arbetssätt, som

efter hans åsikt borde prägla den framtida skolan, hade till ovillkorlig förutsättning,

att den enskilde läraren ägde vidsträckt frihet att i fråga om

metoder göra bruk av dem, som syntes honom bäst främja en rationellt

lagd undervisning.

Undervisningsplanens metodiska anvisningar borde således mera inriktas på

att giva uppslag och incitament än att meddela färdiga, bindande metoder.

Sina uttalanden om det inre arbetets problem avslutar departementschefen

med ett omnämnande av frågan om prövningar och examina.

Departementschefen säger sig närmast vara benägen att i princip ansluta

sig till den ganska vitt utbredda mening, som i examensväsendet över huvud

ser ett hinder för ett realiserande i full utsträckning av arbetsskolans principer.

Men av praktiska skäl vore det, säger han, otvivelaktigt av nöden

att medelst prövningar konstatera, att de, som önskade deltaga i en högre

skolas undervisning, visade sig besitta därför erforderliga förutsättningar.

Och av samma grunder vore man hänvisad att tillse, att tillräckliga garantier

skapades för att även de, som lämnade skolan och utträdde i livet, det

må nu ske efter avslutad realskolekurs eller efter genomgång av gymnasiet,

i det väsentliga fyllde de krav, som skolan ställde. Men departementschefen

ville än en gång understryka, att det läge stor vikt uppå att för prövningar

och examina valdes sådana former, att resultatet kunde bliva möjligast rättvisande.

Och prövningsformerna måste tillika naturligt ansluta sig till det

arbetssätt, som borde vara normerande för de skilda skolorna.

De av skolkorn missionen uppställda grundsatserna för det framtida prövnings-

och examensförfarandet hade enligt departementschefens mening icke

lämnat rum för mera allvarliga erinringar, om man bortsåge från den ifrågasatta

nya inträdesprövningen till gymnasiet. Med hänsyn härtill syntes det

icke omöjligt att uppnå en väl avvägd anpassning av prövnings- och examensförfarandet

efter det reviderade arbetssättets fordringar.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Departementschefen ägnar uppmärksamhet jämväl åt spörsmålet om ett

bättre tillgodoseende av den fysiska fostran. Han anser det till en början

klart uppvisat, att en icke alltför knappt tillmätt tid borde anslås åt den

fysiska fostran och är därjämte ense med dem, som gjort gällande, att gymnastiken

borde kompletteras med sund idrott och ordnad lek. För att även i

yttre avseende markera denna jämkning i den traditionella gymnastikundervisningens

innehåll borde man rubricera ämnet gymnastik med lek och

idrott.

Till ytterligare stärkande av den fysiska fostrans ställning vid våra läroanstalter

har skolkommissionen ifrågasatt en anordning med halvdagsledighet

för friluftsliv varje vecka, i regeln lördag. Departementschefen säger

sig vara övertygad därom, att det icke vore lyckligt att i princip fastlåsa

den ifrågavarande idrottsledigheten vid en bestämd veckodag. Däremot

syntes de skolsakkunniga hava åt anordningen givit en utformning, som avlägsnade

de nämnda betänkligheterna. Departementschefen förordar emellertid

en viss jämkning i sistnämnda förslag och förklarar sig finna det

lämpligare, att det vanliga skolarbetet under högst 20 dagar av läsåret finge

inställas, och att av dessa minst 15 dagar fastställdes skola disponeras för

främjandet av idrottsliv och friluftsverksamhet.

Ytterligare uttalar departementschefen, att han funne det självklart, att,

i nära överensstämmelse med vad som redan i § 99 av gällande stadga för

rikets folkskoleseminarier vore föreskrivet, samtliga lärare skulle vara skyldiga

att medverka vid ledningen av de nämnda utflykterna i idrottsligt eller

annat syfte. Under sådana förhållanden torde förslagets realiserande icke

heller komma att medföra särskilda kostnader. Vad slutligen angår frågan

om lärjungarnas ställning till de ifrågavarande utflykterna, framhåller departementschefen,

att under meningsutbytet de starkaste skälen syntes hava anförts

för den ståndpunkten, att deltagandet borde vara obligatoriskt för samtliga

lärjungar. Genom denna anordning saknades enligt departementschefens

mening anledning att ifrågasätta någon förändring av lektionernas eller

rasternas längd.

Departementschefen avslutar här ifrågavarande kapitel av sin framställning

med en sammanfattning av följande innehåll:

»Den nyorientering i skolarbetet, vars huvudkonturer jag nu uppdragit,

bör alltså, enligt min mening, gå ut på att i största möjliga utsträckning

inrikta den högre skolans verksamhet i enlighet med arbetsskolans ledande

grundsatser. För att röja väg för behövlig revision i fråga om såväl mål

som medel har jag ansett mig böra föreslå olika åtgärder, som kunna vara

ägnade att stödja en utveckling i den nämnda riktningen, främst åsyftande

en ökad samling i skolarbetet. Jag har sålunda ifrågasatt vidsträckt tillämpning

av koncentrationsprincipen i studierna å skilda skolstadier. Därjämte

har jag förutsatt en grundlig stoffsovring avsedd att komma till uttryck i de

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens skrivelse Nr 262.

undervisningsplaner, som framdeles skola fastställas, samt en kritisk granskning

ur enahanda synpunkter av de vid undervisningen använda läroböckerna.

En annan grupp av åtgärder, som upptages i mitt förslag, avser att bereda

handens arbete vidgat utrymme på läsordningen. I detta syfte bar jag funnit

mig höra föreslå, dels att de naturvetenskapliga ämnenas laborationer

erhålla obligatorisk karaktär, dels att i realskolan och mellanskolan manlig

och kvinnlig slöjd, »praktiskt arbete» samt hushållsgöromål bliva obligatoriska

ämnen.

Slutligen ingår i planen för det framtida skolarbetets ordnande, att undervisningssättet

i det hela omlägges så, att själv verksamheten såväl vid kunskapsinhämtandet

som vid redovisandet därav städse må i större utsträckning

än nu komma i tillämpning. Med hänsyn till den stora betydelse, som särskilt

i detta avseende måste tillkomma lärarpersonligheten, bar jag ansett

nödvändigt, att den blivande läraren under sin utbildning erhåller erforderlig

pedagogisk-psykologisk skolning samt göres förtrogen med arbetet inom olika

skolformer, ävensom att ökad rörelsefrihet tillerkännes den enskilde läraren.

Denna synpunkt har jag velat tillgodose bl. a. därigenom, att undervisningsplanerna

för framtiden göras mindre bindande och uttryckligen angivas

tjäna till huvudsaklig ledning samt i övrigt erhålla en i viss mån annan

läggning än nu. Till förekommande av att prövningar och examina genom

det tryck, som de lätteligen utöva, skola ställa sig hindrande i vägen för

arbetets omläggning i den önskade riktningen, har jag tillika för avsikt att

föreslå sådan ändring i formerna för prövningars och examinas anordnande,

att de naturligt ansluta sig till det arbetssätt, som bör vara normerande för

de skilda skolformerna.

Beträffande tillgodoseendet av lärjungarnas fysiska fostran i den framtida

skolorganisationen innebär det framställda förslaget, att arbetsbelastningen

skall omsorgsfullt avvägas efter lärjungarnas utveckling och förmåga. Jag

har ock ansett mig böra tillmötesgå kravet på att idrotten och leken må

erhålla vidgat utrymme vid lärjungarnas fysiska utbildning genom att föreslå,

att i samtliga offentliga högre skolor bestämd tid under läsåret anslås

åt friluftsliv.

Till främjande av önskvärd individuell handledning av lärjungarna har

jag vidare föreslagit, att klassavdelningarnas storlek successivt begränsas,

ävensom att ökade möjligheter må beredas att uppdela klassavdelning vid

undervisningen i vissa läroämnen.»

De tankar om skolarbetets inre gestaltning, som uttalats av departementschefen

i förevarande kapitel, äro enligt riksdagens mening beaktansvärda.

Det torde ej lida något tvivel, att åtskilliga av de åtgärder, vilka

framhållits såsom önskvärda, skulle verksamt bidraga till den förbättring

av skolarbetet, som från så många båll påkallats och som torde vara oundgänglig,

därest det mål skall kunna uppnås, till vilket hela den nu föreBihang

till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens skrivelse Nr 262.

slagna omorganisationen av det högre skolväsendet syftar. I huvudsak ansluter

sig alltså riksdagen till vad departementschefen i berörda sammanhang

anfört. I detta hänseende vill emellertid riksdagen betona angelägenheten

av att vad motionsvis (I: 254 och II: 417) av herr Möller m. fl. och herr Hansson

m. fl. framhållits beträffande olika anordningar för främjande av ett individualiserat

studiearbete jämväl tages under omprövning.

I den mån programmets genomförande medför ekonomiska utgifter och

framställningar följaktligen komma att göras hos riksdagen, förutsätter emellertid

riksdagen, att dessa måtte åtföljas av erforderliga utredningar för frågans

allsidiga och fullständiga bedömande.

Härvid torde särskilt uppmärksammas den av departementschefen ifrågasatta

nedsättningen i högsta medgivna antalet lärjungar i realskolans klasser

och gymnasiets ringar. Riksdagen anser sig icke kunna taga bestämd

ställning till detta förslag innan dylik utredning föreligger, och har därför

vid de beräkningar rörande organisationen, till vilka riksdagen i det följande

kommer, utgått från nu gällande bestämmelser i detta avseende.

I detta sammanhang torde böra omnämnas den av herr Lindhagen inom

första kammaren väckta motionen nr 241, däri hemställes, bland annat, att

riksdagen ville hos Eders Kung! Maj:t begära övervägande av ett vägledande

rationellt program för den nuvarande enligt förslaget i stort sett bibehållna

pluggskolans omvandling till en karaktärs-, kunskaps- och yrkesskola samt

en likvärdig fostran av all landets ungdom till högre bildning med stöd av

en mångsidig linjedelning, lämpad efter olika uppgifter och anlag.

Riksdagen finner åtskilliga av de av motionären anförda synpunkterna

beaktansvärda. Det är emellertid riksdagens mening, att därest en omläggning

av arbetssättet inom läroverken av den art, riksdagen förordat, kommer

till stånd, de av motionären uttalade önskemålen torde i det väsentliga bliva

tillgodosedda. Till motionärens hemställan beträffande linjedelningen återkommer

riksdagen i det följande.

III. Läroverket och folkskolan.

I följande avdelning behandlar departementschefen närmare frågan om

läroverket och folkskolan. Efter att hava i korthet omnämnt tidigare enhetsskolesträvanden

lämnar departementschefen en redogörelse för nuvarande

förhållanden samt för nu föreliggande utredningar och förslag, avgivna

av skolkommissionen och skolöverstyrelsen samt de s. k. skolsakkunniga

(sid. 61—100 i statsrådsprotokollet).

Departementschefen anser till en början någon tvekan icke kunna råda

därom, att det allmänna läget med styrka anvisade ett fullföljande av den

s. 51 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 51

väg, som genom 1909 års riksdags beslut angående inrättande av kommunala

mellanskolor beträddes, eller med andra ord, att de högre teoretiska

skolorna borde i vidgad utsträckning anknytas till folkskolans sjätte klass.

Det vore samma väg, som följts vid genomförandet av 1918 års nyordning

av de praktiska ungdomsskolorna, då dessa konsekvent anknötos till

genomgången obligatorisk folkskola.

Först åberopar departementschefen de sociala skäl, som enligt hans mening

talade till förmån för denna ståndpunkt. För det nutida samhället måste

det — framhåller han — stå som en bjudande plikt att tillse, att social

ställning och ekonomiska villkor icke få vara avgörande för de ungas framkomst

i livet. Här som annorstädes borde de individuella förutsättningarna

enbart få bliva bestämmande, och samhället finge icke lämna några

ansträngningar osparda för att befrämja målets möjligast fullständiga förverkligande.

Att våra läroverk för närvarande så tillvida kunde sägas hava en demokratisk

prägel, att de vore tillgängliga för lärjungar från skilda samhällslager,

anser departementschefen icke kunna bestridas, men framhåller

å andra sidan, att det ej kunde förnekas, att mycket återstode, innan det

med fog kunde påstås, att dessa läroanstalter vore i lika grad tillgängliga

för barn ur olika miljö.

Den brist, som härutinnan förefunnes i den nuvarande organisationen,

vore utan tvivel att söka i den olämpliga anknytningen mellan läroverket

och folkskolan. Därest en för fortsatta studier väl lämpad gosse eller flicka

vid folkskolekursens slut skulle önskat fullfölja sina studier och föräldrarna

skulle velat och kunnat bringa det ekonomiska offer, som härför varit erforderligt,

hade emellertid vägen varit stängd, såtillvida att vederbörande

varit hänvisad antingen att taga plats bland väsentligt yngre kamrater i en

lägre klass än åldersutvecklingen gjort rimlig eller ock att genom en mödosam

och dyrbar enskild undervisning komplettera sin utbildning. När det

gällde de befolkningslager, inom vilka barnens utbildning på den teoretiska

studiebanan icke vore självklar, vare sig begåvning och anlag anvisade

denna väg eller icke, vore ett dylikt steg förbundet med allvarliga överväganden.

Man önskade först och främst någorlunda visshet, att den unge

verkligen besutte förutsättningar att med framgång beträda den ifrågavarande

vägen, och den vissheten ansåge man sig i regeln icke äga, förrän

anlagsriktningen mera klart framträtt. I detta avseende lämnade 9—1 O-årsåldern,

enligt erfarenhetens vittnesbörd, i ett stort antal fall icke tillfredsställande

vägledning. Det vore i regeln först när folkskolekursen avslutats,

som man i de under densamma uppnådda resultaten funne en fastare grund

för sina överväganden. Och vidare önskade man förklarligt nog någorlunda

trygghet för att de ekonomiska förutsättningarna skulle vara för handen,

detta i desto högre grad ju större uppoffringarna vore. För de flesta

föräldrar i vårt land — säger departementschefen — vilade över de ekono
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens skrivelse Nr 262.

miska villkoren en så stor osäkerhet, att det över huvud icke vore möjligt

att träffa några säkrare ekonomiska dispositioner för den period av sex år,

som läge emellan en lärjunges inträde i ett läroverk och hans realskolexamen.

För en annan, även den en mycket mångtalig medborgargrupp, vilkens

dagliga liv förflöte på avstånd från de orter, dit läroverk vore förlagda,

komme till nu antydda vanskligheter ytterligare de, som sammanhängde

med att barnen i 9—10-årsåldern skulle lämna hemmet och inackorderas

i främmande hem.

För stora befolkningslager inom städerna, företrädesvis utgörande de ekonomiskt

svagast situerade, liksom för landsbygdens befolkning över huvud

vore de nuvarande allmänna läroverken otvivelaktigt allt för svårtillgängliga.

Man hade enligt departementschefens förmenande säkerligen att söka

huvudorsaken härtill i det sätt, varpå förbindelsen mellan den grundläggande

skolan och läroverket vore anordnad. En ytterligare bekräftelse på

riktigheten av detta antagande syntes departementschefen numera även de

kommunala mellanskolorna erbjuda. De många sådana skolor, som nu

vore i verksamhet, vore nämligen, som bekant, anknutna till folkskolans

sjätte klass. En närmare utredning hade givit vid handen, att verkligheten

infriat de förväntningar, som ställts på den kommunala mellanskolans förmåga

att tillgodose bildningsbehovet inom de samhällsgrupper, vilka erfarenhetsmässigt

missgynnats av den nuvarande läroverksorganisationen. Och

departementschefen ansåge sig därmed också hava erhållit ett viktigt stöd

för att den sexåriga grundskolan visat sig möjliggöra en socialt sett långt

vidsträcktare rekrytering än den treåriga.

Framstode sålunda — säger departementschefen — läroverkets anknytning

till folkskolans sjätte klass såsom ur social rättfärdighetssynpunkt starkt

motiverad, påkallade emellertid spörsmålet om samma anknytnings lämplighet

ur psykologisk-pedagogisk synpunkt ytterligare uppmärksamhet. Därom

hade betydande meningsskiljaktigheter yppat sig. Visserligen kunde man i

vissa fall, redan då en lärjunge befunne sig i 9—10-årsåldern, med någorlunda

tillförlitlighet avgöra, huruvida utsikt till framgång förefunnes, därest

den teoretiska studievägen valdes. Enligt en ganska samstämmig erfarenhet

gällde detta dock ingalunda om det stora flertalet. Riskerna att vid ett

till nämnda tidiga tidpunkt förlagt val taga miste måste därför bliva väsentligen

större, än om valet kunde ske senare.

Under förbandenvarande omständigheter och då den nuvarande anknytningspunkten,

vilken tillkommit utan närmare undersökning, erfarenhetsmässigt

måste karakteriseras såsom mindre lycklig, vore departementschefen

för sin del benägen att anse ett ytterligare uppskov till 12—13 årsåldern

ur här berörda synpunkt såsom starkt påkallat. De hittills vunna erfarenheterna

syntes även bestämt giva vid handen, att den nu föreslagna anknytningen

mellan läroverk och folkskola även för flickornas vidkommande väl

läte sig genomföra.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bifcsdagens skrivelse Nr 262.

Ett ytterligare skäl för anordnande av anknytning mellan läroverk och

folkskola vid tidpunkten för den obligatoriska folkskolekursens slut vore

enligt departementschefens mening att hämta från förhållandet mellan våra

teoretiska och praktiska ungdomsskolor, sådant detta utgestaltats enligt beslut

av 1918 års riksdag. Betydande olägenheter vore ur många olika synpunkter

förbundna med en organisation, där de teoretiska och praktiska

studievägarna avgrenades vid skilda stadier av folkskolan. Detta gällde

såväl om man toge sikte på folkskolans egna förhållanden som ock, om bedömandet

försigginge från de praktiska skolornas horisont. Icke minst inför

det från många håll påtalade förhållandet, att tillströmningen till de lärda

yrkena i vårt land vore väsentligt större än som av förefintliga behov motiverades,

syntes det vara av synnerlig vikt att intet underlätes för att skapa

förutsättningar för en annan ordning. I detta avseende borde intet medel

vara mera rationellt än att sörja för att redan skolorganisationen inbjöde

till ett verkligt val vid en bestämd tidpunkt, då det av alla lärjungar och

deras föräldrar krävdes en prövning av frågan om den ur skilda synpunkter

lämpligaste och lyckligaste vägen.

Vidare framhåller departementschefen, att om den sexåriga folkskolan verkligen

bleve grundskola och därmed en »folkskola» i ordets djupare mening,

samhällets omvårdnad om skolan skulle bliva ännu bättre, än vad den

nu vore. Lika visst vore också, att den högre skolan skulle hava åtskilligt

att vinna på en enhetsskoleorganisation. Det uppskov, som densamma för

lärjungarna medgåve i fråga om valet av studiebana, kunde icke undgå att

komma till uttryck i lärjungematerialet, vilket borde kunna bliva bättre

sovrat. Att undervisningen under dessa omständigheter skulle komma att

försiggå under gynnsammare betingelser, syntes knappast kunna bestridas.

Från statsfinansiell synpunkt gör därefter departementschefen gällande,

att om de båda lägsta läroverksklassernas uppgifter övertoges av folkskolan,

så komme högre kvalificerade och följaktligen också högre avlönade lärarkrafter

att ersättas av sådana med lägre kompetens och väsentligen lägre

avlöning. Därigenom måste otvivelaktigt en besparing ske. Då man vidare

betänkte, att denna förändring i icke obetydande omfattning läte sig genomföra

utan att för folkskolundervisningen nya lärarkrafter behövde tagas i

anspråk, så syntes det obestridligt, att statsverkets totala utgifter för undervisningsväsendet

måste komma att minskas, även om tre folkskoleklasser

skulle komma att ersätta två läroverksklasser.

Departementschefen sammanfattar sin uppfattning sålunda, att den anordning

av förbindelsen mellan folkskola och läroverk, som starkt påkallades

redan av samhälleliga hänsyn, erhållit ett kraftigt och betydelsefullt

stöd i omständigheter, som sammanhängde med vår hittillsvarande erfarenhet

om de ungas utveckling och framförallt med det allt livligare intresset

för de praktiska utbildningsanstalternas rationella tillgodoseende. Samma

ståndpunkt stöddes även av viktiga pedagogiska och statsfinansiella hänsyn.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vidare lämnar departementschefen i statsrådsprotokollet en redogörelse för

de skäl, som anförts mot enhetsskolan. En grupp sådana erinringar hänförde

sig till folkskolans förhållanden, och innebörden av desamma kunde i korthet

uttryckas så, att folkskolan skulle sakna tillräcklig bärkraft för att tjäna som

grundskola för den högre undervisningen. En andra grupp toge sikte närmast

på den högre skolans förhållanden, och det hävdades i detta avseende,

att den högre skolan vid en enhetsskoleorganisation icke erhölle erforderligt

utrymme för ett tillfredsställande arbete och ett nöjaktigt bildningsresultat.

Den tredje gruppen av de nämnda erinringarna uppmärksammade

särskilt studietiden, och det anmärktes därvid, att det föreslagna skolsystemet

utan gagn medförde en ur den enskildes och samhällets synpunkter

betänklig förlängning av den samlade skoltiden.

Departementschefen har till granskning upptagit en var av de nämnda invändningarna.

I fråga om den sexklassiga folkskolans duglighet som grundskola, »folkskolans

bärkraft», utvecklar departementschefen de skäl, som tala härför,

och kommer till den slutsatsen, att folkskolans organisatoriska utveckling

fortskridit på ett sådant sätt, att ur denna synpunkt hinder icke kunde

möta för att tilldela den sexklassiga folkskolan ställningen av grundskola.

Den redan iakttagbara utvecklingen väntades ävenledes komma att fortsätta

oberoende av om folkskolan i större utsträckning än nu toges i anspråk

såsom grundskola, och förbättringen skulle enligt departementschefens

mening komma att påskyndas genom det ökade intresse för barndomsskolans

angelägenheter, som icke kunde utebliva, därest den sexåriga folkskolan

i hela landet bleve grundläggande skola för alla samhällsklassers

barn.

Vidare hade hela folkskolans arbete otvivelaktigt under de senaste årtiondena

undergått en inre konsolidering av djupgående art. Alldeles särskilt

hade de år, som förflutit efter utfärdandet av 1919 års undervisningsplan,

i detta avseende medfört en mycket påtaglig förändring till det bättre.

Lärarutbildningen hade under det senaste decenniet varit föremål för en

grundlig omläggning. Folkskolinspektionens omorganisation hade likaledes

varit ägnad att åt folkskolans yttre och inre arbete skänka verksamt stöd.

Härjämte borde uppmärksammas de lokala åtgärder, som över hela landet

vidtagits och som utgjorde en viktig förutsättning för en ökad effektivitet

i folkskolans arbete. Nya, ändamålsenligt inredda folkskolehus hade

sålunda med betydande uppoffringar från skoldistriktens sida kommit till

stånd i en utsträckning, som tidigare icke hade motstycke. De materiella

resurserna hade jämsides härmed avsevärt förbättrats. Med dessa fakta för

ögonen ansåge departementschefen sig hava fullgod anledning att göra gällande,

att vår folkskola i det hela nått en sådan ståndpunkt, att man icke

längre i folkskolans förment bristfälliga utveckling kunde hämta skäl mot

att den sexklassiga folkskolan gjordes till grundskola.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Departementschefen ingår därefter på spörsmålet om skilda folkskoleformers

användbarhet såsom grundskola. I detta avseende gäller nu, att inträdesfordringarna

till det allmänna läroverkets första klass på grund av beslut

av 1894 års riksdag fastställts i enlighet med det i tredje klassen av folkskolans

A-form inhämtade kunskapsmåttet. Och på samma sätt har stadgats,

att för inträde i den kommunala mellanskolan skola redovisas kunskaper

motsvarande vad som inhämtas i en folkskola av A-formen.

Departementschefen betonar nu, att åt den omständigheten, att en skola

uppställde inträdesfordringar i enlighet med vad som inhämtades i en annan

skola, icke kunde givas någon vidare innebörd, än att man därmed önskade

lämna en kort karakteristik av kunskapsfordringarnas omfattning och beskaffenhet.

Men lika litet som man tidigare vid läroverken eller mellanskolorna

uppställt deltagande i en A-skolas undervisning såsom villkor för

inträde, lika litet kunde det förhållandet, att för inträde i den framtida realskolan

förutsattes kunskaper av motsvarande omfattning, utestänga de lärjungar,

som förvärvat det angivna kunskapsmåttet på annan väg än genom

deltagande i en sådan folkskolas undervisning.

Enligt departementschefens mening kunde någon tvekan knappast råda

därom, att väl skötta skolor av B 1- och B 2-formerna med rimligt lärjungeantal,

då det gällde vakna och för uppgiften intresserade lärjungar, icke

lämnade sämre kunskapsresultat än skolor av A-formen. Med hänsyn till

förebragta utredningar saknades anledning att ur grundskolesynpunkt tilldela

folkskolan av A-formen en allt för markerad särställning framför övriga

av undervisningsplanens huvudformer. Efter angivande av olika uttalanden

rörande folkskolans hittills ådagalagda kompetens såsom grundskola

uttalar departementschefen som sin slutliga uppfattning, att, om man

såge i stort på den svenska folkskolans nuvarande tillstånd, densamma ägde

den bärkraft, som erfordrades för att den skulle kunna utgöra grund

för realskolan i den omfattning, som påfordrades enligt det förslag, vilket

nu framlades.

Departementschefen har vidare erinrat om de farhågor, vilka gjorts gällande,

att folkskolan genom att tilldelas uppgiften såsom grundskola för

den högre teoretiska undervisningen skulle bliva utsatt för ett skadligt tryck

från den högre skolan, och att utvecklingen av folkskolans sjunde klass

skulle hämmas, därest den högre skolan grundades på sjätte folkskoleklassen.

De härutinnan framkomna betänkligheterna avvisar departementschefen

såsom ogrundade.

Departementschefen har jämväl ingående uppehållit sig vid frågan om

den kommunala mellanskolans bildningsresultat och därvid såsom sin mening

uttalat, att de verkställda utredningarna och däri anförda siffror, kompletterade

med åtskilliga års omdömen av vederbörande sakkunniga examens

ombud, gåve vid handen, att mellanskolorna i det hela fullgjort sin

uppgift på ett tillfredsställande sätt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Kritiken mot mcllanskolans arbete anser departementschefen kunna sammanfattas

däri, att den vore en forcerad och för lärjungarna ansträngande

skola. Och vidare har det ansetts, att undervisningen i de främmande språken

skulle kämpa med stora svårigheter på grund av den kortare tid, som

stode till förfogande. Vid sorgfällig prövning av det föreliggande materialet

hade departementschefen icke kunnat komma till den övertygelsen, att

de ifrågavarande bristerna överallt gjorde sig påminta med samma styrka,

icke heller att de vore tillfinnandes vid samtliga skolor.

Till en del syntes man kunna återföra bristerna på mellanskolans

ställning av en kommunal läroanstalt, till en annan del ansåges de bottna i

otillräckligt stöd från statens sida. Och slutligen funnes skolans relativa ungdom

icke kunna frånkännas all inverkan i ifrågavarande avseende. Departementschefen

har ingående upptagit dessa brister till skärskådande (sid.

119 122 i statsrådsprotokollet) och kommit till den uppfattningen, att de
samma

skulle avlägsnas, därest en fyraårig statlig realskola trädde i mellanskolans

ställe. Det »kommunala trycket» skulle då icke behärska lärjungeintagningen,

rektors- och lärarkvalifikationerna skulle komma att nå samma

höjd som i realskolan, och under pro vårsutbildningen skulle både denna

skolas och folkskolans förhållanden uppmärksammas. Likaledes skulle

arbetet få stödet av en allmän undervisningsplan. Och vad läroboksfrågan

angår, lede det väl intet tvivel, att även den skulle komma att tillfredsställande

ordnas. Slutligen, men icke minst, skulle det enerverande moment,

som den särskilda examenskontrollen utgjorde, av sig självt komma att

bortfalla. Departementschefen kunde emellertid icke finna annat än att också

en kommunal fyrklassig realskola i väsentliga avseenden skulle kunna organiseras

på ett sådant sätt, att de mest framträdande olägenheterna i huvudsak

bringades att försvinna.

Om departementschefen sålunda på grund av den prövning, som ägnats

frågan, ansåge, att de i det föregående omförmälda bristerna hos den

nuvarande kommunala mellanskolan icke kunde gälla en fyraårig statlig

realskola, byggande på sexklassig folkskola, hade ytterligare två anmärkningar

framställts mot mellanskolans organisation, vilka med i det hela

samma styrka kunde riktas mot en realskola av samma organisatoriska

typ och som med hänsyn härtill borde särskilt uppmärksammas. Den

ena avsåge olägenheterna av uppskovet med språkundervisningen, den andra

svårigheten att åstadkomma eu rationell arbetsfördelning lärarna emellan.

Även dessa sistnämnda erinringar belyser departementschefen (sid. 123—124

i statsrådsprotokollet) och tillbakavisar dem såsom överdrivna och delvis

ogrundade.

Vad slutligen beträffar det tredje mot enhetsskolan anförda skälet, nämligen

skoltidens förlängning, upptager departementschefen detsamma till

närmare granskning å sid. 124—129 i statsrådsprotokollet.

Under förutsättning av ett treårigt grundskolestadium uppnås i nuvarande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 57

läroverksorganisation realskolexamen efter en samlad skoltid av 9 år, studentexamen

efter 12 år. Med ett grundskolestadium av sex år samt en fyraårig

realskola och ett på denna byggt treårigt gymnasium skulle sagda examina

uppnås efter 10, respektive 13 skolår, alltså ett år senare än nu. Jämföres

sistnämnda organisation med de förhållanden, som föreligga inom den kommunala

mellanskolan, skulle emellertid skoltiden bliva oförändrad. Enahanda

torde gälla vid jämförelse med den ordning, som tillämpas vid flertalet enskilda

läroanstalter, där flickor kunna avlägga studentexamen, liksom vid

flera av de privata högre samskolorna.

En allmän förlängning av studietiden till real- och studentexamen kunde enligt

departementschefens mening det framlagda förslaget tydligen icke föranleda

Först och främst måste det beaktas, att de för varje år växande ungdomsskaror,

som sökte sin utbildning i de kommunala mellanskolorna, icke skulle få sin skoltid

utökad. Icke heller skulle organisatoriskt sett den kvinnliga ungdomen —

bortsett väsentligen från de flickor,som nu undervisades i statens samskolor — utsättas

för olägenheten att få sin studietid till studentexamen förlängd. Icke ens

vad de allmänna läroverken anginge, vore man, objektivt sett, berättigad att tala

om en allmän förlängning av skoltiden. Det finge nämligen icke förbises,

att ett icke obetydande antal av dessa läroanstalters lärjungar under nuvarande

organisation icke vunne inträde efter tre års skolgång i grundskolan,

såsom normalt förutsatts, utan först efter att i folkskolan hava tillbragt

fyra år eller längre tid. Då dessa senare under höstterminen 1923 uppginge till ej

mindre än omkring 45 procent av samtliga från folkskolan kommande lärjungar

torde det utan vidare stå klart, att den befarade förlängningen av studietiden, om

man ville hålla sig till de faktiskt föreliggande förhållandena, skulle äga till

lämpning endast på en del av de allmänna läroverkens lärjungar. Men samtidigt

skulle en annan, låt vara mindre del få sin skoltid med ett eller annat

år förkortad.

Departementschefen ville emellertid ingalunda förneka, att en bestämd

brist vidlådde förslaget i nu berörda avseende och att genom densamma

det slutliga ståndpunktstagandet försvårades. Men även med denna uppfattning

måste han hålla det för avgjort oriktigt att ensidigt lägga vikt vid

olägenheten i fråga med bortseende från de många obestridliga fördelar hos

förslaget, vilka han förut haft anledning framhålla. För breda lager av

vårt samhälle vore tvivelsutan fördelen av att den högre skolan anknöte

till avslutad folkskola så stor, att den icke kunde förtagas av den omständigheten,

att den unge i en del fall finge tillbringa ett år längre på skolbänken.

Efter departementschefens mening vore det dock icke möjligt att på förhand

bilda sig en fullt säker uppfattning om den inverkan, som en enhetsskoleorganisation

kunde komma att utöva i avseende på studietidens längd. Att

den påtalade bristen icke hittills tillagts sådan betydelse, att den kunnat förhindra

inrättande av kommunala mellanskolor i betydande utsträckning eller

avhålla föräldrar från att för sina barns undervisning anlita dessa läro
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens skrivelse Nr 262.

anstalter vore emellertid av erfarenheten klart ådagalagt. Departementschefen

hade icke heller kunnat tillägna sig den åsikten, att olägenheten vore av den svårartade

beskaffenhet, att den borde få utgöra ett hinder för att nu gå till en utvidgning

av enhetsskoleprincipens tillämpning i vår skolorganisation. Men väl funne

han den ovisshet, som rådde rörande verkningarna av studietidens förlängning,

vara ägnad att mana till varsamhet vid bestämmande av den utsträckning,

som en dylik utvidgning nu borde erhålla. Och samma anledning utgjorde jämväl

en stark uppfordran att överväga och pröva utvägar att praktiskt undgå följderna

av en förlängd studietid.

I syfte att undgå en teoretisk förlängning av studietiden hade under utredningen

framkommit förslag att anordna läroverkets anknytning till folkskolan på

ett annat sätt än det nu ifrågasatta, om ock detsamma betingades även av

andra motiv. Detta gällde främst anordningen med fyraårig grundskola och en

på denna byggande femårig realskola, vare sig en så beskaffad organisation

avsetts bliva allenarådande eller med en på folkskolans sjätte klass byggd

fyraårig realskola såsom sidoordnad organisationstyp. Ur de synpunkter,

som departementschefen lägger på frågan om anknytningen mellan folkskola

och läroverk, finner han förslaget vara otillfredsställande. Bl. a.

tillgodosåge det icke de sociala rättfärdighetskrav, som vore avgörande för

hans uppfattning. Enligt detsamma uppskötes visserligen valet av studieriktning

ett år, i jämförelse med nuvarande ordning, men därmed torde

icke synnerligen mycket vara vunnet varken ur individens eller samhällets

synpunkt. För folkskolan och den praktiska ungdomsskolan medförde

realskolans anknytning till fjärde folkskoleklassen större olägenheter än den

nuvarande efter tredje klassen. Och ur realskolans synpunkt innebure organisationen

otvivelaktigt ett steg ut i det okända. Tillika måste departementschefen

betrakta den omständigheten, att de sedan mer än två årtionden

förefintliga möjligheterna för denna organisations praktiska prövande

lämnats alldeles outnyttjade, såsom en fingervisning om att en dylik organisation

sakligt sett icke heller ur den högre skolans synpunkt hade något

existensberättigande. Då departementschefen av allmänna och principiella

grunder ansåge den ifrågavarande organisationen såsom otillfredsställande,

har han icke heller funnit sig böra föreslå, att försök med densamma

anställas.

Departementschefen angiver slutligen, huru han tänker sig, att man med

iakttagande av den varsamhet, som han funnit vara av förhållandena påkallad,

borde förfara för att den högre skolan kunde i vidsträcktare omfattning

komma att bygga på avslutad folkskolekurs.

Med hänsyn bl. a. till ovissheten om såväl den sexåriga grundskolans verkliga

inflytande på skoltidens längd som lyceiläroverkens förmåga att effektivt

undanröja olägenheterna av en utsträckt skoltid för en del av de allmänna

läroverkens lärjungar, borde en generell omläggning av dessa läroanstalters organisation

icke nu genomföras. I stället borde beträffande dessa läroanstalter

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Riksdagens skrivelse Nr 262.

åvägabringas ett partiellt förverkligande av kravet på anknytning mellan läroverket

och den sexåriga grundskolan i det allmänna syftet, att å varje läroverksort

tillfälle i skälig utsträckning bereddes till omedelbar övergång från

folkskolans sjätte klass till läroverket.

Alltefter det antal genomgående parallellavdelningar å realskolestadiet,

som de skilda läroverken kunde beräknas komma att omfatta, med iakttagande

av det högsta lärjungantal i klassavdelning, som departementschefen

tidigare angivit, kom me omorganisationen att gestalta sig på

olika sätt.

De allmänna läroverk, som omfattade allenast en genomgående avdelning

å realskolestadiet, skulle helt anknyta till folkskolans sjätte klass. Vid de

läroverk, som å realskolestadiet omfattade två eller flera genomgående

parallellavdelningar, skulle i regel anknytning anordnas till såväl folkskolans

sjätte som dess tredje klass. På denna väg tillgodosåges på ett rättvist sätt

skilda behov och intressen. Avvikelse från nu nämnda regel har departementschefen

ansett böra förekomma endast i vissa av de läroverksstäder, där

nu kommunal mellanskola funnes inrättad, och där alltså enhetsskolekravet

redan vore i viss utsträckning förverkligat inom respektive samhällens

skolorganisati on.

Därjämte avser departementschefen, att anknytning till folkskolans sjätte

klass förmedelst anordnande av lyceum skulle komma till stånd vid ett mindre

antal läroverk, där förhållandena i sådant avseende synts företrädesvis

lämpliga.

Vad i övrigt angår motiveringen för omorganisationen av varje särski\

läroverk, hänvisar departementschefen till vad han i detta avseende anför i

det följande, där han jämväl meddelar en detaljerad planläggning av sättet

för omorganisationens verkställande vid de olika läroverken.

Vidare framhålles, att omorganisationen av realskolan syntes kunna och höra

begynna med läsåret 1928—1929 samt fortgå successivt. Från denna regel

hade dock skäl ansetts föreligga till undantag vad anginge de mindre läroverk,

vilka omfattade endast en serie avdelningar. Det kunde nämligen beträffande

dessa läroverk icke uteslutas, att mera betydande svårigheter med hänsyn

till lokalfrågor eller utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter kunde uppstå,

vilka skulle undgås, därest något anstånd med den nya organisationens

tillämpning vunnes. Departementschefen anser, att hänsyn härtill borde tagas

och att uppskov alltså kunde ifrågakomma. Emellertid har han särskilt

betonat, att endast verkligt bärande skäl borde få föranleda ett dylikt uppskov.

Och givetvis kunde ett sådant icke avse längre tid utan borde det begränsas till

exempelvis fem år. En naturlig förutsättning för att anstånd skulle kunna

ifrågakomma borde vara, att detta påyrkades av vederbörande kommunala representation.

Departementschefen håller sålunda före, att även i fråga om de

här åsyftade läroverken omorganisationen normalt borde begynna med läsåret

1928—1929, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att på därom av vederbörande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens skrivelse Nr 262.

stadsfullmäktige gjord framställning medgiva, att, därest omorganisationens tidigare

ikraftträdande visades medföra synnerliga svårigheter, med den nya organisationens

tillämpning kunde anstå längst till ingången av läsåret 1932—1933.

Vidkommande slutligen de nya allmänna läroverk, som enligt departementschefens

förslag skulle upprättas, antingen såsom nybildningar inom organisationen

eller genom statens övertagande av redan förefintliga kommunala mellanskolor,

finner han tungt vägande skäl föreligga för att dessa läroverk anknyta uteslutande

till sjätte folkskoleklassen. I annat sammanhang har han framhållit,

att de nya flickläroverken böra träda i verksamhet snarast möjligt, även om

han förutser, att detta i allmänhet kan ske först med läsåret 1928—1929.

Vidare påyrkar departementschefen vissa förändringar i organisationen

av den med högre lärarinneseminariet förenade normalskolan för flickor.

Till övningsskolan i fråga borde knytas en särskild realskolelinje, byggande

på folkskolans sjätte klass. Avvecklingen av normalskolans förberedande

klasser syntes böra påbörjas med läsåret 1928—29 samt successivt

fullföljas. Den nya realskolelinjen torde kunna successivt träda i verksamhet

med början redan läsåret 1927—28.

Beträffande slutligen anknytningsförhållandena vid privatläroverken antyder

departementschefen redan nu, att de ifrågavarande åtgärderna borde

gå ut därpå, att jämväl dessa läroanstalter icke skulle anknyta till kortare

grundskolestadium än folkskolans tredje klass, ävensom att, i all den utsträckning

så vore möjligt, anknytning skulle åvägabringas också till folkskolans

sjätte klass. Detta sistnämnda önskemål gjorde sig särskilt starkt

gällande beträffande privatläroverk å sådana orter, där allmänt läroverk

icke funnes eller där den kvinnliga ungdomen icke skulle erhålla tillgång

till realskolestadium av allmänt läroverk.

Det av Eders Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget innebär i så måtto ett

steg till enhetsskolans förverkligande, som enligt detsamma å varje läroverksort

möjlighet skulle i skälig utsträckning beredas till omedelbar övergång

från folkskolans sjätte klass till läroverket. Emellertid skulle med

hänsyn till den varsamhet, varmed den föreslagna reformen ansetts böra

genomföras, den nuvarande anordningen med läroverkets anknytning till

folkskolans tredje klass i viss omfattning fortbestå, nämligen såsom regel

vid de läroverk, som å realskolestadiet omfatta två eller flera genomgående

parallellavdelningar.

Motionsvis hava från olika håll principiella invändningar gjorts mot förslaget

i nu förevarande del. Så har i den av herr Bergman väckta motionen

(1: 250) och i de av herrar Dahl och Bissmark samt herr Holmdahl m. fl.

väckta motionerna (1: 256 och II: 407) yrkats avslag å Eders Kungl. Maj:ts

förslag, i vad det avsåge den högre skolans anknytning till folkskolan, samt

hemställts om utredning och förslag om en femklassig realskola, byggd på

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

^Riksdagens skrivelse Nr 262.

fyraklassig folkskola, jämte under förutsättning av initiativ från vederbörande

kommun jämväl en realskolelinje anknytande till folkskolans sjätte

klass. I huvudsak enahanda yrkande frambäres i herr Pelirssons motion

(II: 403). En motsvarande grundtanke föreligger i herr Mosessons motion

(II: 420), däri begäres skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med förslag om visst

antal läroverk såsom försöksläroverk med 5-årig realskola, byggd på 4-årig

folkskola, och i herrar Andréns och Magnussons i Skövde motion (II: 422)

med begäran om utredning om lämpligheten av läroverkens byggande på

6-årig bottenskola med hänsyn till faktiskt föreliggande behov. En annan

utgångspunkt möter man i de av herr G. Möller m. fl. och herr P. A.

Hansson m. fl. väckta motionerna (1: 254 och II: 417), däri förslag framlagts

om bottenskolesystemets fullständiga genomförande i den blivande skolorganisationen;

förslaget innebär, att realskolorna vid samtliga statsläroverk

göras fyraåriga och grundas på folkskolans sjätte klass, varjämte vissa åtgärder

påyrkas för beredande av möjlighet till en friare genomgång av

folkskolan i syfte att begåvade barn må efter fem års undervisning i folkskolan

vinna inträde i realskolans lägsta klass.

I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas de av herr Schedin m. fl.

och herr Westman m. fl. väckta motionerna (1: 260 och II: 414), däri hemställts,

att riksdagen vid bifall till principen folkskolan som bottenskola

måtte uttala sig för att denna princips godkännande bör ske med vederbörlig

hänsyn till en revision av folkskolans inre gestaltning i överensstämmelse

med vissa riktlinjer, ävensom herr A. Forssells m. fl. motion (II: 406) med

yrkande om avslag å Kungl. Maj:ts proposition samt med begäran om utredning

angående resultatet av de praktiska ungdomsskolornas verksamhet

och angående möjligheterna att avleda tillströmningen till de teoretiska studiebanorna.

Vissa lokala önskemål ligga till grund för herr Bergqvists motion (I:

232) om bibehållande av samskolorna i Piteå och Haparanda såsom sexklassiga.

Eders Kungl. Maj:ts proposition bygger, som förut nämnts, på den grundsatsen,

att å varje läroverksort tillfälle i skälig utsträckning bör beredas till

omedelbar övergång från folkskolans sjätte klass till läroverket. Denna princip

förutsätter, att i en realskola, där endast en genomgående avdelning

finnes, denna bör helt anknyta till folkskolans sjätte klass; realskolan

själv göres fyraårig. Där parallellavdelningar finnas vid ett läroverk,

skulle anknytning i regel upprätthållas till både sjätte och tredje folkskoleklassen;

i sistnämnda fall föreslås realskolan sexårig. I vissa läroverksstäder,

där nu kommunal mellanskola finnes inrättad, och där enhetsskolekravet

alltså redan vore i viss mån tillgodosett, skulle enligt förslaget enstaka

läroverk upprätthållas med anknytning till allenast folkskolans tredje klass.

I anslutning till sin redan angivna uppfattning angående bottenskolan

biträder riksdagen departementschefens ståndpunkt, att anknytning mellan

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Riksdagens skrivelse Nr 262.

realskolan eller annan motsvarande skolform och folkskolans sjätte klass

bör finnas å varje läroverksort. Dock har riksdagen i fråga om samrealskolan

i Haparanda på grund av språkförhållandena i detta läroverks elevområde

ansett sig böra på det sättet bifalla herr Bergqvists motion (1: 232),

att realskolan därstädes anordnas med anknytning till folkskolans fjärde klass.

Likaså har riksdagen beslutat, att samrealskolorna i Vadstena, Strömstad

och Piteå, fastän dessa hava allenast en genomgående avdelning, skola tillsvidare

anknyta till folkskolans fjärde klass.

Beträffande den skolform, som skulle förekomma såsom parallellform

till den fyraåriga realskolan, nämligen den sexåriga med anknytning

till tredje folkskoleklassen, hava meningarna gått starkt i sär. Kravet på

en femårig realskola, byggd på fjärde folkskoleklassen, har omfattats av en

vitt utbredd opinion, särskilt bland läroverkens lärare; det har jämväl framförts

i flera av motionerna. Ehuru inom riksdagen en viss tveksamhet gjort

sig gällande beträffande valet mellan den sexåriga och den femåriga realskolan

såsom parallellform till den fyraåriga, har riksdagen till slut stannat

vid den sistnämnda. En viktigt bidragande orsak till detta ståndpunktstagande

har riksdagen funnit i det förhållandet, att den femåriga realskolans genomförande

kommer att medföra en betydande besparing för statsverket.

Riksdagen har härvid funnit särskilt angeläget att i detalj undersöka, huru

behovet av parallellinjer vid de olika läroverken skulle komma att ställa sig.

Därvid hava vägts mot varandra å ena sidan en önskan, att båda typerna

av realskolor bleve i görligaste mån lika företrädda i den nya organisationen

och å andra sidan omtanken om att å de olika platserna läroverken komme

att bliva på ändamålsenligaste sätt anpassade efter ortsbefolkningens behov.

Den granskning riksdagen från nyss angivna utgångspunkter ägnat den

föreslagna läroverksorganisationen har givit vid handen, att realskolor av

båda de föreslagna typerna skulle komma att finnas vid alla de nuvarande

högre allmänna läroverken — vissa läroverk i de större städerna, som endast

erhölle femklassig realskola, undantagna — och vid alla nuvarande realskolor

ävensom ett antal av de nuvarande samskolorna. A de få orter, där nu

bestående statssamskolor efter omorganisationen förbleve enkellinjiga, äro

dessa till sin karaktär att likställa med de till förstatligande föreslagna

kommunala mellanskolorna, och med ovan angivna undantag torde någon

vägande anledning att ordna de förra på annat sätt än de senare knappast

föreligga.

Av den ståndpunkt riksdagen sålunda intagit följer, att riksdagen ej kunnat

bifalla de därifrån avvikande motionerna.

Den anknytning till folkskolans sjätte klass, som skulle möjliggöras genom

anordnande av särskilda lyceer och lyceiavdelningar, kommer riksdagen

att beröra i samband med sina uttalanden om den föreslagna lyceiformen.

Vad slutligen beträffar genomförandet av den nya realskoleorganisationen,

har riksdagen ej funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

i detta hänseende anfört och föreslagit. Riksdagen vill särskilt framhålla

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Riksdagens skrivelse Nr 262.

angelägenheten av att övergången till den nya organisationen sker under så

mjuka former som möjligt.

Bland de inom riksdagen väckta motionerna anser sig riksdagen i detta

sammanhang böra först beröra ovannämnda av herr Möllerm. fl. och herr Hansson

i Stockholm m. fl. väckta motioner, i vad de avse möjligheterna till en

friare genomgång av och flyttning inom folkskolan. Syftet med dessa motioner,

att bereda tillfälle till en kortare faktisk studietid för studiebegåvade

barn, som ämna övergå till läroverk, finner utskottet beaktansvärt. Ehuru

motionärernas förslag i denna del närmast är knutet till yrkandet om en

fullständigt genomförd bottenskolereform, vill riksdagen dock uttala sin förväntan,

att Eders Kungl. Maj:t i samband med prövningen av den reform,

som nu föreslås, ägnar all uppmärksamhet åt i motionerna framförda synpunkter

och uppslag samt vidtager de åtgärder, som må befinnas lämpliga

för att på nu angivna eller annat sätt motverka olägenheterna av en förlängd

studietid.

I de av herr Schedin m. fl. och herr Westman m. fl. väckta här ovan

berörda motionerna föreslås ett uttalande om en revision av folkskolans inre

gestaltning, för den händelse bottenskoleprincipen skulle bliva av riksdagen

godkänd. Även om brister i folkskolans inre arbete otvivelaktigt finnas, får det

icke förbises, att nu gällande undervisningsplan av år 1919 i allmänhet icke

kom i tillämpning förrän läsåret 1923—1924. Den har sålunda icke annat

än i begränsad omfattning kunnat visa sina verkningar på folkskolans inre

gestaltning. När så i större utsträckning kommer att bliva fallet, vågar

riksdagen hysa den tillförsikten, att anmärkningar i berörda hänseende

allt mindre skola kunna framställas med verkligt berättigande. Emellertid

vill riksdagen å andra sidan framhålla, att man i och med folkskolans

anordnande som allmän bottenskola för den högre undervisningen

måste tillse, att folkskolan icke förvandlas till i första hand en förberedande

skola för de högre undervisningsanstalterna, utan att den får ostörd fullfölja sitt

eget mål att bereda en elementär allmän och medborgerlig bildning. Härför kan

måhända krävas en ytterligare konsolidering i tillämpliga stycken enligt de

grundsatser, som angivits i departementschefens uttalande angående skolarbetets

inre gestaltning inom de högre undervisningsanstalterna. Därest så skulle bliva

fallet, torde vad i motionerna anförts komma under vederbörlig omprövning.

Vad vidare beträffar herr Forssells m. fl. ovanberörda motion, vari påyrkas

en utredning för avledande av tillströmningen till de teoretiska studiebanorna,

är riksdagen benägen hålla före, att hithörande förhållanden komma

att småningom reglera sig själva. I den mån det praktiska arbetet kommer

att erhålla den högre värdesättning, som framtiden säkerligen i högre grad

än gångna tider kommer att tillmäta detsamma, bliva för visso de praktiska

levnadsbanorna mera tilldragande för de unga, än vad tidigare varit fallet.

Riksdagen finner sålunda icke skäl föreligga att hemställa om den av motionärerna

begärda utredningen. Ej heller finner riksdagen anledning att i detta

sammanhang hemställa om den i samma motion påyrkade undersökningen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Riksdagens skrivelse Nr 262.

angående det år 1918 uppbyggda systemet av praktiska ungdomsskolor. I den

mån detta system ej kommit att motsvara förväntningarna, torde detta närmast

finna sin förklaring i de ekonomiska svårigheter, som varit rådande efter

världskriget. I vart fall äger detta spörsmål icke sådant sammanhang med

den förevarande propositionen, att riksdagen finner skäl att nu påkalla några

åtgärder i anledning av motionen.

Vidkommande den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna anknytningen mellan

folkskolan och den med högre lärarinneseminariet förbundna normalskolan

för flickor kommer riksdagen att yttra sig i samband med frågan om seminariets

framtida organisation.

IV. Flickornas undervisning.

För erhållande av högre skolundervisning äro flickorna för närvarande i

stor utsträckning hänvisade till enskilda läroanstalter. Staten upprätthåller

endast en flickskola, den med högre lärarinneseminariet förbundna statens

normalskola för flickor, medan alla övriga högre flickskolor hava privat karaktär.

Däremot uppehåller staten enligt beslut av 1904 års riksdag ett

antal — för närvarande 18 — sexklassiga sam skolor, varjämte i enlighet med

av 1923 års riksdag lämnat medgivande flickor efter tillstånd av Eders Kungl.

Maj:t må, i den mån ett konstant, ej allt för begränsat utrymme finnes,

vinna inträde å gymnasiet vid allmänt läroverk. För flickor såväl som för

gossar äro vidare avsedda de kommunala mellanskolorna, till vilkas uppehållande

staten lämnar avsevärda bidrag, ävensom ett antal enskilda, statsunderstödda

läroanstalter.

Det föreliggande förslaget (sid. 132—151 i statsrådsprotokollet) avser att

bereda den kvinnliga ungdomen ökade möjligheter att under samma ekonomiska

villkor som den manliga erhålla erforderlig högre skolutbildning.

I fråga om denna utbildning ansluter sig departementschefen till den allmänt

omfattade grundprincipen, att manlig ocli kvinnlig ungdom böra erhålla

samma utbildningsmöjligheter under lika ekonomiska villkor. Härför

talade, säger departementschefen, ej minst den så gott som fullständiga likställdhet

med mannen med avseende på rätt till anställning i statstjänst,

som kvinnan numera hos oss nått. Att fullt förverkliga nämnda princip

mötte emellertid, fortfar departementschefen, åtskilliga svårigheter. En åtgärd,

varigenom ansvaret för den högre flickundervisningen i största omfattning

överflyttades på det allmänna, måste medföra betydande ekonomiska

uppoffringar. Redan denna omständighet gjorde det till en nödvändighet

att vid en omorganisation gå fram med den största varsamhet. Härtill

manade ock andra skäl, av pedagogisk såväl som av psykologisk art.

Skolkommissionens förslag beträffande flickornas undervisning avser dels

att för flickor öppna nuvarande och ett antal planerade läroverk, dels upprättandet

av särskilda flickläroverk med realskola och gymnasium, dels ock

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Riksdagens skrivelse Nr 262.

upprättandet av statliga flickskolor av tre olika typer, i fråga om bildningsmålet

närmast motsvarande den nuvarande 8-klassiga flickskolan. Härvid

förutsätter kommissionen, att privata flickskolor framdeles skulle i mycket

ringa utsträckning erhålla statsunderstöd.

Starka invändningar hade, påpekar departementschefen, gjorts mot två

punkter i kommissionens förslag, nämligen dels mot ett så allmänt förstatligande

av flickskolan eller med andra ord mot en så kraftig begränsning

av den privata skolverksamheten, som av kommissionen påyrkats, och dels

mot den av kommissionen förordade vidsträckta användningen av samundervisning.

Under erinran att departementschefen framhållit, att den ifrågasatta omorganisationen

av det högre skolväsendet och således jämväl i vad avsåge

flickundervisningen borde företagas med varsamhet, har departementschefen

förklarat sig icke kunna förorda så långt gående åtgärder, som skolkommissionen

påyrkat. Häremot talade först och främst statsfinansiella skäl, och

även till kommunernas ekonomi måste tillbörlig hänsyn tagas. Dessutom

ansåge departementschefen, att de enskilda flickskolorna på grund av det

sätt, varpå de i stort sett hittills fyllt sin uppgift, icke borde nu indragas

i så stor utsträckning, som kommissionen föreslagit.

Upprättandet av statliga flickskolor med samtidig indragning av de privata

vore, framhåller departementschefen vidare, å ena sidan ur ekonomisk

synpunkt mest betungande och kunde å andra sidan tills vidare utan större

olägenhet undanskjutas. För närvarande borde man söka genom direkta

statsåtgärder uppnå det målet, att flickorna erhölle tillfälle att på varje ort,

där statsläroverk är upprättat, erhålla utbildning för respektive real- och

studentexamen.

Vad beträffar samundervisningsfrågan framhåller departementschefen, att

densamma utan tvivel vore på en gång ömtålig och svårlöst. Även om

frågan kunde betecknas såsom icke slutgiltigt besvarad, kvarstode dock alltid

ett skäl för anordnande av Barnundervisning, nämligen den ekonomiska vinst,

som utan gensägelse kunde dragas av gossars och flickors sammanförande

i gemensamma läroanstalter, en omständighet, som utan tvivel komme att

för överskådlig tid bliva den avgörande faktorn i många fall, där det gällde,

om möjlighet till högre skolutbildning skulle kunna beredas flickorna eller

icke. För departementschefen stode samundervisningsfrågan närmast såsom

en lämplighetsfråga, och man finge således vid avgörande av frågan om de

allmänna läroverkens organisation på olika orter i varje särskilt fall taga

under övervägande, huruvida omständigheterna talade för läroanstaltens anordnande

som samskola eller ej. Härvid borde hänsyn tagas ej blott till

de ekonomiska skäl, som alltid torde komma att göra sig gällande, utan

även, i den mån detta visade sig möjligt och förenligt med klok sparsamhet,

till pedagogiska och psykologiska faktorer, ej minst till eventuellt framträdande

lokal opinion.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Departementschefen betonar starkt nödvändigheten av att vid dessa avgöranden

de speciella krav, som uppställts på grund av säregenheter i flickornas

kroppsliga och andliga utveckling, bleve i möjligaste mån fyllda.

Särskilt framhålles härvid lärarfrågan och vikten framför allt i uppfostringshänseende

av att lämpliga lärarkrafter stode samskolan till buds.

Frågan borde beaktas vid den granskning av bestämmelserna om kompetensvillkor

för lärartjänster, som borde komma till stånd. Att lärarkandidaterna

under sitt provår sattes i tillfälle att vinna någon förtrogenhet även

med den kvinnliga ungdomens undervisning och uppfostran samt att motsvarande

möjlighet bereddes lärarinneseminariernas elever beträffande manlig

ungdom betecknas av departementschefen såsom ett viktigt önskemål.

Enligt departementschefens mening borde följaktligen den privata flickskolan

av nuvarande typ alltjämt i erforderlig omfattning upprätthållas i

den ställning, den hittills intagit, samt allt fortfarande borde åtnjuta statsunderstöd.

Departementschefen övergår härefter till att angiva, hur man enligt hans

tanke nu borde ordna flickornas högre skolundervisning. Man vore, såsom

förut påpekats, härvid nödsakad att i större omfattning än för närvarande

vid statens allmänna läroverk anordna för gossar och flickor gemensam undervisning.

Då flickor redan hade tillträde till gymnasiet vid åtskilliga

högre läroverk samt till statssamskolorna, vore det alltså huvudsakligen i

fråga om statens realskolor, som den nu gällande ordningen i viss utsträckning

borde förändras.

För att bereda flickorna tillträde till de statsläroverk, som nu vore avsedda

för manliga lärjungar och som skulle framdeles mottaga även kvinnliga,

borde enligt departementschefens mening den nu i fråga om de allmänna

läroverken med undantag av samskolorna bestående företrädesrätten

för gossar till plats vid läroverken borttagas och följaktligen lika rätt i

detta hänseende där givas lärjungar av båda könen.

För flickornas inträde i högre allmänt läroverk vore med hänsyn till 1923

års riksdags förut omnämnda medgivande något nytt riksdagsbeslut i sak

ej erforderligt, men riksdagens beslut lämnade ej rätt i berörda hänseende

i fråga om statens realskolor för gossar, och riksdagens medgivande borde

alltså utvidgas till att omfatta även dessa.

Enligt departementschefens mening vore en så vitt möjligt tillfredsställande

lösning av frågan om flickornas fortsatta skolundervisning av ekonomiska

skäl för närvarande icke möjlig, så vida icke ett större antal statsläroverk

än nu öppnades för dem. Det stora flertalet av flickskolorna

skulle likväl förbliva oförändrade, och möjlighet funnes alltså fortfarande i

mycket stor utsträckning för föräldrar och målsmän att giva den kvinnliga

ungdomen en undervisning under i stort sett samma former som tillförene.

Skulle förhållandena i något fall komma att ändra sig, borde givetvis intet

hindra, att ett särskiljande av lärjungarna åter företoges.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 67

I vissa större städer borde man, säger departementschefen, alltjämt räkna

med gossläroverk, och på sådana ställen borde ett eller annat uteslutande

för flickor avsett statsläroverk upprättas, organiserat antingen som fullständigt,

omfattande både realskola och gymnasium, eller som realskola. Dylika

flickläroverk borde bygga på folkskolans sjätte klass.

Särskilda statsrealskolor för flickor borde efter departementschefens mening

inrättas endast i enstaka fall. I städer, där sådan läroanstalt vore berättigad

men av särskilda skäl ej ansåges kunna komma i fråga, kunde det

avsedda syftet i det hela nås genom inrättande vid den privata flickskolan

av en parallellavdelning såsom realskollinje utmynnande i realexamen.

För medgivande att intaga flickor å gymnasiet vid allmänt läroverk förutsattes

nu framställning från vederbörande kommun. Samma ordning

borde, säger departementschefen, bibehållas även vid den utvidgning av

ifrågavarande rätt, som nu åsyftades.

Departementschefen erinrar vidare om att förslag framställts om inrättande

av kommunala högre flickskolor. Dessa läroanstalter skulle organiseras i

väsentlig överensstämmelse med de kommunala mellanskolorna. Departementschefen

funne uppslaget hava det värde, att en ytterligare utredning i

frågan borde äga rum.

Upprättandet och vidmakthållandet av allmänt läroverk är för närvarande

förknippat med villkor om vissa åtaganden från vederbörande kommuns

sida, avseende skyldighet för kommunen att dels upplåta och underhålla

läroverkshus och dels lämna bostad eller hyresersättning åt läroverkets rektor.

Departementschefen påpekar, att därest särskilda statsläroverk för flickor

komme till stånd, i huvudsak samma villkor borde uppställas i fråga om

dessa läroanstalter. För att möjlighet för begynnande av verksamheten vid

dylika skolor ej skulle saknas, har departementschefen beräknat anslag för

upprättandet av ett sådant läroverk å riksstaten för budgetåret 1927—1928.

I fråga om de högre läroverk, vilkas gymnasier äro tillgängliga för kvinnliga

lärjungar, gäller, att det åligger vederbörande stad att bestrida »jämväl

övriga utgifter, som för läroverket må föranledas av de kvinnliga lärjungarnas

vistande vid läroverket och deras deltagande i undervisningen». Ett

motsvarande villkör syntes departementschefen rimligt, även i händelse rätten

till intagning av flickor utvidgades.

Någon begränsning i avseende på mottagandet av flickor från trakten

utanför läroverksstaden anser departementschefen ej böra förekomma i annan

mån än gällande bestämmelser redan medgåve beträffande gossarna.

Det föreliggande förslaget upptager vidare viss förändring av den med

högre lärarinneseminariet i Stockholm förbundna statens normalskola för

flickor. Denna skola är nu organiserad som 8-klassig flickskola med 3 förberedande

klasser; Sistnämnda klasser skulle, såsom i annat sammanhang

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens skrivelse Nr 262.

föreslagits, successivt indragas. I övrigt innebär förslaget, att en realskolavdelning

skulle, byggande på folkskolans sjätte klass och med 4-årig lärogång

ledande till realexamen, anknytas till normalskolan. Avvecklingen av

de förberedande klasserna skulle taga sin början med läsåret 1928—1929,

medan åtgärder för upprättandet av realskolavdelningen kunde vidtagas redan

med ingången av läsåret 1927—1928. 1 annat sammanhang har

departementschefen upptagit frågan om beredande av härför erforderligt

anslag.

Önskemålet att lärarkandidater måtte under sin utbildningstid få tillfälle

att erhålla någon erfarenhet angående flickors undervisning och uppfostran

kunde i viss mån fyllas genom det föreslagna upprättandet i några större

städer av särskilda för flickor avsedda högre läroverk, vilka i förekommande

fall kunde i berörda hänseende tjänstgöra som provårsläroverk. I Uppsala

och Lund, där särskilda högre flickläroverk ej förutsatts komma att åtminstone

tills vidare upprättas, kunde vid de privata högre läroverk för flickor,

som där alltfort komme att vara i verksamhet, anordningar för ifrågavarande

syftes vinnande vidtagas.

Riksdagen har i det föregående angivit den grundtanke, som utgör utgångspunkten

för det föreliggande förslaget beträffande flickornas högre undervisning,

och därvid som sin uppfattning antytt, att kvinnlig ungdom bör

erhålla samma utbildningsmöjligheter under lika ekonomiska villkor som

den manliga, i den mån behov härav föreligger. I anslutning till denna

åskådning har riksdagen funnit sig böra besluta vissa anordningar, som

sträcka sig utöver vad Eders Kungl. Maj:t i ärendet föreslagit.

De åtgärder för förbättrande av flickornas möjligheter att erhålla högre

skolutbildning, som nu föreslås, innebära framför allt ett vidgat utnyttjande

av de allmänna läroverken för nämnda ändamål. Eders Kungl. Maj:ts

förslag utgår ifrån att såväl gymnasiet som realskolan skulle kunna bereda

plats för kvinnlig ungdom, men dels skulle vissa läroverk fortfarande vara

helt förbehållna för gossar, och dels förutsättes såsom villkor för medgivande

av dylik art i ett stort antal fall framställning från vederbörande

kommun samt åtagande från kommunens sida att bestrida vissa med

flickornas vistande vid läroverket förbundna kostnader. Däremot skulle

den för gossarna nu gällande företrädesrätten till inträde i allmänt läroverk

försvinna.

Den nu omnämnda begränsningen i avseende på läroverkens öppnande

för flickor finner riksdagen icke böra förekomma i en reformerad skolorganisation.

Den hittills gällande bestämmelsen om framställning från kommunens

sida beträffande rätt för kvinnliga lärjungar att vinna inträde å

gymnasiet må hava haft berättigande, så länge ifrågavarande anordning

allenast utgjorde ett provisorium, men kan näppeligen motiveras vid ett

mer definitivt ordnande av det högre skolväsendet. På samma sätt bör

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Riksdagens skrivelse Nr 262.

man enligt riksdagens mening betrakta skyldigheten för kommunerna att

åtaga sig de särskilda kostnaderna för flickornas vistande vid läroverket.

Man torde knappast kunna finna det rättvist att ålägga kommunerna extra

kostnader — låt vara att dessa i regel torde bliva ganska ringa — för att

den kvinnliga ungdomen må kunna erhålla en förmån, som den manliga

av ålder åtnjutit utan motsvarande uppoffring.

Riksdagen anser alltså, att på sätt motionsvis av herr Möller m. fl. och

herr P. A. Hansson m. fl. (1:254 och 11:417) yrkats, de högre allmänna

läroverk och realskolor för gossar, till vilka enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag

flickor skulle under nyss berörda villkor kunna erhålla tillträde, böra ombildas

till högre samläroverk och samrealskolor utan krav på dessa villkors

uppfyllande.

I en av herr Lindhagen väckt motion (I: 244) har hemställts, att riksdagen

ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte, bland annat, ytterligare överväga

en definitiv lösning av rätten för flickor att få tillgång till allmänna högre

skolor på samma villkor som gossar. Med hänsyn till vad riksdagen här

anfört, finner riksdagen det av motionären berörda syftet beaktat.

Enligt det föreliggande förslaget skulle, som ovan nämnts, vissa läroverk

med mycket högt lärjungantal fortfarande vara avsedda endast för gossar.

För att i de städer, där så bleve fallet, tillgodose flickornas behov av högre

skolbildning tänker sig departementschefen upprättandet av särskilda läroverk

för flickor. Sådana föreslås för närvarande till ett antal av fyra, ett

i var och en av städerna Stockholm, Malmö, Hälsingborg och Göteborg.

I åtskilliga städer utom de nu nämnda skulle emellertid, som sagt, läroverket

alltjämt vara stängt för flickor, och här skulle således flickorna i nu förevarande

hänseende vara sämre ställda än i övriga städer. Detta förhållande

har påpekats av departementschefen, som jämväl framhållit, att den

omnämnda bristen tydligen icke kunde avlägsnas förrän i samband med

upprättande framdeles av de ytterligare statliga flickläroverk, av vilka behovet

redan på flera håll kunde anses vara vitsordat. Riksdagen delar denna

departementschefens uppfattning, men finner det ej lämpligt och riktigt att

till en framtid uppskjuta genomförandet av en dylik plan. Enligt riksdagens

förmenande måste det anses välbetänkt, att ifrågavarande städers behov

av anordningar för meddelande av högre flickundervisning blir tillgodosett

i sammanhang med denna angelägenhets ordnande i övrigt.

Riksdagen anser således, att högre flickläroverk böra inrättas även i de

övriga städer, där utrymme för flickor ej kan beredas i det högre allmänna

läroverket. Eders Kungl. Maj:t föreslår som nämnt upprättandet från och

med den tid, Eders Kungl. Maj:t bestämmer, av fyra dylika läroverk, varjämte

anslag äskas för upprättandet från början av läsåret 1927—1928 av

ett bland dessa läroverk. Motionsvis (1:254 och 11:417) har yrkats, att 9

högre flickläroverk skulle, utöver de i propositionen föreslagna fyra, upprättas

i vissa angivna städer och i viss av motionärerna föreslagen tidsföljd.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Riksdagen anser, att en plan för inrättandet av dylika läroverk bör upprättas,

däri även fastställes, i vilken ordning och vid vilken tid de olika läroverken

böra komma till stånd. Enligt riksdagens mening lärer det böra ankomma

på Eders Kungl. Maj:t att efter verkställd närmare utredning i detta

hänseende förelägga nästkommande års riksdag förslag om ifrågavarande läroanstalters

successiva inrättande. Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om anvisande

av medel till upprättande av ett högre flickläroverk från och med

läsåret 1927—1928 har riksdagen intet att erinra.

Vad beträffar organisationen av ifrågavarande läroverk, föreslår departementschefen,

att läroverken skola omfatta både realskola och gymnasium,

den förra 4-årig och byggande på folkskolans sjätte klass, det senare 3-årigt.

Gent emot detta organisationsförslag har i en av fröken Hesselgren väckt

motion (I: 252) yrkats, att högre läroverk för flickor i första hand måtte

omfatta en högre flickskola, så nära som möjligt överensstämmande med

de nuvarande flickskolorna, och ett därmed förbundet gymnasium samt därjämte,

där skäl därtill förelåge, eu realskola, ävensom att de högre läroverk

för flickor, som komme att av staten upprättas, skulle anknyta till

folkskolan på samma sätt som de allmänna läroverken, vare sig den 3-åriga

eller den 4-åriga grundskolan komme till användning. I en av herr Almquist

m. fl. väckt motion (11:399) har påyrkats skrivelse till Eders Kungl.

Maj:t med anhållan om nytt förslag till nästkommande års riksdag med

samma innebörd som i förstberörda motion angivits.

Aven om riksdagen finner vissa skäl tala för inrättande vid flickläroverken av

särskilda linjer, som i avseende å undervisningens allmänna planläggning och inriktning

närmast överensstämma med den nuvarande högre flickskolan, har

detta spörsmål kommit i ett väsentligt förändrat läge genom det förslag om inrättande

av särskilda kommunala flickskolor, som underställts riksdagens

omprövning. Vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål synes man

knappast kunna underlåta att taga hänsyn till dess reella sammanhang

med frågan om anordnandet av ett kommunalt flickskoleväsen, och riksdagen

förutsätter därför, att motionerna i nu avhandlade hänseende komma under

bedömande i samband med utarbetande av det förslag till anordnande

av kommunala flickskolor, om vars framläggande för 1928 års riksdag riksdagen

i det följande kommer att göra hemställan. Under sådana förhållanden

anser sig riksdagen icke nu böra bifalla motionerna i fråga.

I fråga om det högre flickläroverk, som föreslås till upprättande från och

med läsåret 1927—1928, biträder riksdagen vad departementschefen beträffande

organisationen föreslagit.

Såsom framgår av det ovan anförda skulle de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

och av riksdagen beslutade anordningarna för flickornas högre undervisning

innebära ett tillämpande av samundervisning i väsentligt större omfattning

än hittills. Frågan härom har berörts i ovannämnda av herr Lindhagen

väckta motion (1:244), däri hemställts, att riksdagen ville anhålla, att

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Eders Kungl. Maj:t måtte, bland annat, verkställa en avgörande utredning,

byggd på vårt lands och andra länders erfarenheter, rörande samskolans berättigande

och ändamålsenlighet på det högre skolstadiet. Erfarenheten har

såväl i vårt land som annorstädes visat, att samskolan, i varje fall i den utsträckning,

som av riksdagen förutsatts, måste anses som eu tillfredsställande

skolform. Riksdagen, som således ej kan bifalla det nyss omnämnda yrkandet,

vill emellertid betona, att vid uppgörandet av de nya undervisningsplaner,

som torde erfordras vid nu förordade omorganisation av det högre

skolväsendet, ävensom vid samläroverkens organisation i övrigt erforderlig

hänsyn tages till de särskilda krav i skilda hänseenden, som flickornas utvecklingsgång

och speciella behov medföra. I detta avseende synes det

lämpligt, att där på grund av lärjungarnas antal så kan ske, flickornas undervisning

sker i särskilda klasser.

Om sålunda riksdagen ansett, att den kvinnliga ungdomens högre undervisning

i vida större utsträckning än för närvarande kan äga rum i läroanstalter

av samskolenatur, följer härav ingalunda, att riksdagen anser ifrågavarande

behov genom denna anordning vara i erforderlig mån tillgodosett.

Vid sidan av de studiemål, som realskol- och studentexamina representera,

komma säkerligen för flickornas vidkommande även för framtiden att fortbestå

de mera allmänna bildningsmål, som i vårt land av ålder företrätts

av de högre flickskolorna. Hittills har den härpå inriktade undervisningen

varit så gott som uteslutande överlämnad åt privatläroverken. Det har anmärkts,

att, med undantag för statens normalskola för flickor, högre flickskolor,

som dock i något förändrad utgestaltning förordats även av skolkommissionen,

icke upptagits bland de skolformer, som enligt Eders Kungl. Maj:ts

förslag skulle ingå i det statliga skolsystemet. Särskilt har denna anmärkning

framkommit i de motioner (I: 252 och II: 399), vilka ovan omnämnts.

Riksdagen, som på sätt nyss angivits, finner behov av särskilt för flickor

avsedda läroanstalter alltjämt föreligga, anser likväl icke skäl finnas att,

åtminstone för närvarande, i här berörda hänseende avvika från det framlagda

förslaget utan utgår i likhet med departementschefen ifrån att nämnda

behov kommer att fortfarande tillgodoses, utan att staten övertager hela

kostnaden härför.

Det kan emellertid enligt riksdagens mening icke bestridas, att vissa betydande

olägenheter äro förbundna med den hittills förefintliga ordningen, enligt

vilken den speciella flickundervisningen varit så gott som helt överlämnad

åt privata läroanstalter. Departementschefen har i sitt yttrande pekat på

detta förhållande och jämväl angivit en anordning, som skulle i väsentlig

mån undanröja ifrågavarande olägenheter, nämligen inrättandet av kommunala

flickskolor. Denna tanke har jämväl upptagits i ovannämnda två

motioner (I: 254 och II: 417) och där utmynnat i förslag om beviljande av

anslag för ändamålet redan i riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Riksdagen finner de sålunda framkomna förslagen synnerligen beaktans
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Riksdagens skrivelse Nr 262.

varda. Särskilda fördelar anser riksdagen den kommunala flickskolan erbjuda

därutinnan, att densamma skulle väsentligt medverka till ett nedbringande

av kostnaderna för den kvinnliga ungdomens utbildning och därigenom bidraga

att göra nämnda skolform tillgänglig även för flickor ur ekonomiskt

svagare hem.

Mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den

kommunala flickskolans organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen

som av motionärerna, har riksdagen intet att erinra. Härvid

vill riksdagen emellertid framhålla, att, i anslutning till vad riksdagen, på

sätt av det följande framgår, beslutat beträffande kommunala mellanskolor,

såsom villkor för utgående av statsbidrag till kommunal flickskola bör stadgas,

att lärjungantalet i skolan skall uppgå till minst 10 i medeltal för

varje klass. Riksdagen anser sig emellertid icke böra nu fatta definitivt

beslut om dylika läroanstalters inrättande och anslå medel för ändamålet.

Däremot synes det riksdagen lämpligt att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa

om framläggande för nästkommande års riksdag av förslag om inrättandet

av kommunala flickskolor.

Upprättandet, genom beslut av 1904 års riksdag, av statssamskolor förknippades

med det villkoret, att vederbörande kommun skulle årligen till

statsverket inbetala ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den vid skolan

anställda lärarpersonalens begynnelselöner. I stället tillerkändes kommunen

rätt att uppbära de terminsavgifter, som eljest skulle ingå till statsverket.

Enligt det nu föreliggande organisationsförslaget skulle samma ordning gälla

i fråga om de nya samrealskolor, som föreslås till inrättande dels genom

ombildning av nuvarande gossrealskolor och dels genom förstatligande av

ett antal kommunala mellanskolor.

I ovan omnämnda motioner (I: 254 och II: 417) har yrkats, att vid skolors

ombildning till samrealskolor vederbörande kommuner ej skulle belastas med

särskilda utgifter. Såsom redan i det föregående angivits, har riksdagen kommit

till den slutsatsen, att för den hittills gällande ordningen i berörda hänseende

några bärande skäl icke kunna anföras. Det kan enligt riksdagens

åsikt näppeligen vara rimligt, att de ofta små och ekonomiskt jämförelsevis

svaga kommuner, där samrealskolor nu skulle komma till stånd, betungas

med kostnader för sitt högre statliga skolväsen, från vilka de större och

ekonomiskt mera bärkraftiga kommunerna äro befriade. Rättvisan kräver

alltså, att ovan omnämnda villkor icke uppställes för de nya samrealskolornas

inrättande. Samma betraktelsesätt måste givetvis anläggas även beträffande

de städer, där statssamskolor nu äro upprättade. Borttagandet av

ifrågavarande villkor skulle givetvis medföra, att vederbörande kommuners

rätt att uppbära terminsavgifter av läroverkens lärjungar samtidigt upphörde.

Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande successiv indragning av de förberedande

klasserna vid statens normalskola för flickor samt angående upprättandet

av en realskollinje vid samma skola kommer riksdagen i annat

sammanhang att beröra.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262.

73

V. Realskolan.

I enlighet med de direktiv, som av föredragande departementschefen lämnades

vid tillsättandet av skolkommissionen, föreslog kommissionen, att

realskolan skulle vila på sexårig grundskola. Den skulle vidare enligt kommissionens

förslag vara fyrklassig och i sin helhet bilda underlag för gymnasiet.

Beträffande frågan om de främmande språkens ställning hävdade kommissionen,

att realskolan borde bereda obligatoriskt utrymme för två främmande

språk, samt föreslog, dels att engelskan skulle normalt bliva begynnelsespråk

och tyskan andra språk, dels att språkföljden skulle kunna på visst

angivet sätt växla inom olika parallellavdelningar av samma skola. Det

tredje språket skulle kunna frivilligt läsas det sista skolåret. Vidare

förutsatte kommissionen, att genom visst timutbyte latinundervisningen

skulle kunna förberedas i realskolans fjärde klass för de lärjungar, som så

önskade, varvid dessa lärjungar icke skulle kunna tillvälja det tredje

språket.

I avseende på inträdesprövningarna föreslog skolkommissionen vissa anordningar,

innebärande en författningsmässigt ordnad samverkan mellan

folkskolans och realskolans lärare samt en mera allsidig undersökning av

den inträdessökandes såväl förståndsutveckling som kunskaper.

Det föreliggande förslaget (sid. 152—165 i statsrådsprotokollet) utgår ifrån

att realskolan även inom den framtida organisationen erhåller enahanda

självständiga uppgift och mål, som nu gäller i fråga om såväl realskolan

som kommunala mellanskolan. En avkortning upptill, säger departementschefen,

borde alltså icke ifrågakomma, varav följde, att den till tredje folkskoleklassen

anknutna realskolan bleve sexklassig och den till sjätte folkskoleklassen

anknutna fyrklassig.

Beträffande realskolans undervisningsplan uttalar sig departementschefen

huvudsakligen om en fråga, nämligen de främmande språkens ställning.

Enligt departementschefens mening borde tyska inträda i den fyrklassiga

realskolans första klass och engelska i dess andra klass. I den sexklassiga

realskolan skulle förhållandena i nu berörda avseende bliva oförändrade.

Beträffande det tredje språket anser departementschefen spörsmålet härom

svårligen kunna slutgiltigt bedömas utan att betraktas i samband med andra

kurs- och timplansfrågor.

I fråga om skolkommissionens förslag att förbereda gymnasiets latinundervisning

genom att skjuta ned ämnet latin i realskolans högsta klass, hade

den kritik, som anordningen mött, övertygat departementschefen om att

man borde anlita andra vägar än denna för att möta språksvårigheterna på

ett treårigt latingymnasium.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande frågan om intagningen i skolan anför departementschefen, att

han helst sett, att det varit möjligt att låta realskolan utan inträdesprövning

stå öppen för alla lärjungar, som genom betyg från folkskola styrkt

sig besitta det kunskapsmått, på vilket realskolan skall bygga. Departementschefen

behjärtade emellertid de svårigheter av praktisk art, som inställde

sig vid en sådan ordning, särskilt under de förhållanden, då antalet

inträdessökande vore större än det tillgängliga utrymmet. Man kunde alltså

under nuvarande betingelser icke undgå en inträdesprövning. Härvid

måste det stå som ett viktigt önskemål, att prövningarna erhölle sådana

former, att de dels bleve möjligast rättvisande, dels icke komme att utöva

ett ogynnsamt inflytande på grundskolans arbete.

Stor vikt fäster departementschefen vid att en ordnad samverkan mellan

folkskolans och läroverkets lärare kommer till stånd i huvudsaklig anslutning

till de grundsatser, som skolkommissionen uttalat och vilka vunnit

understöd av såväl skolöverstyrelsen som generaldirektör Bergqvist samt

ytterligare utvecklats av de skolsakkunniga.

Vad angår frågan om formerna för själva prövningen, förklarar sig departementschefen

nu icke hava anledning att framlägga ett i detaljerna utformat

förslag. Efter departementschefens uppfattning kunde inträdesprövningen

med fördel begränsas till modersmålet och räkning, under förutsättning

att den inträdessökande företedde minst godkänt vitsord i dessa ämnen

från folkskola, anordnad enligt någon av undervisningsplanens huvudformer.

Prövningarna borde icke inskränkas till skriftliga prov utan jämväl komma

att omfatta ett på lämpligt sätt anordnat samtal med de inträdessökande, i

syfte att utröna deras förståndsutveckling och läggning. Frihet från inträdesprövning

borde icke i något ämne tillkomma inträdessökande, som fått

sin förberedande undervisning i enskilda skolor eller i hemmen. Intagningen

av lärjungar vid de högre flickskolorna och övriga statsunderstödda

privatskolor borde för framtiden försiggå enligt regler, som i princip överensstämde

med de nu antydda, därvid dock syntes skäligt, att de lärjungar,

som vid omläggningens ikraftträdande undervisades i förberedande klasser,

skulle vinna inträde i första elementarskolklassen på hittills tillämpade

grunder.

Enligt förslaget skulle vidare realskolan framdeles som hittills avslutas

med en särskild examen, lämpligen benämnd realexamen. I fråga om kontrollen

över examen borde samma ordning, som gällt beträffande de allmänna

läroverken, tillämpas även vid de kommunala mellanskolorna. Bedömandet

av examen borde försiggå under beaktande av de båda senaste

läsårens studieresultat.

Departementschefen erinrar till sist om de uttalanden, som från olika håll

gjorts angående betydelsen av att den högre folkskolan jämväl erhölle rätt

att anställa särskild avgångsexamen, förslagsvis benämnd praktisk realexamen,

med vilken viss behörighet vore förbunden. I samband härmed hade

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Riksdagens skrivelse Nr 262.

uttalats tanken på en särskild praktisk bildningslinje vid vissa av de nuvarande

realskolorna. Departementschefen säger sig gärna vara villig erkänna,

att åtskilligt talade till förmån för de framlagda förslagen. På grund

av de högre folkskolornas för närvarande starkt skiftande organisation syntes

emellertid denna fråga lämpligast böra prövas från fall till fall.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle realskolan utan avkortning uppifrån

och således med oförändrat mål anknyta dels till folkskolans tredje klass

och dels till dess sjätte. Realskolekursens längd skulle i enlighet härmed

bliva resp. 6 och 4 år. Riksdagen har redan i det föregående uttalat, att

organisationen borde omfatta, utom anknytning till folkskolans sjätte klass,

jämväl anknytning till dess fjärde klass. Realskolan skulle härmed bliva

dels fyraårig och dels femårig.

Såsom framgår av riksdagens nu omnämnda ståndpunktstagande, anser ej

heller riksdagen någon förändring av realskolans mål böra ifrågasättas.

Mycket omdiskuterat har spörsmålet om språkundervisningen i realskolan

varit. Skolkommissionen föreslog, att engelskan skulle i stället för tyskan

inträda som det första språket, medan de skolsakkunniga på anförda grunder

uttalade sig för samma språkföljd, som hittills varit bestämd. Jämväl

det föreliggande förslaget anser den nuvarande språkföljden vara starkast

motiverad. Riksdagen har för sin del vid övervägande av denna fråga

ej funnit anledning till erinran mot den av departementschefen uttalade

meningen.

Att engelskan bör inträda såsom det andra språket finner riksdagen självklart.

Vad franskan beträffar, synes det riksdagen påtagligt, att plats bör

inom realskolan beredas även åt detta språk.

Skolkommissionens förslag att förbereda latinstudiet å gymnasiet genom

att redan i realskolans högsta klass anordna frivillig undervisning i detta

ämne har ej upptagits av departementschefen. Ej heller riksdagen finner

en dylik åtgärd erforderlig, främst med hänsyn till den omläggning av

studiearbetet på gymnasiet, för vilken riksdagen i det följande uttalar sig

och som bör kunna bereda tillräckligt utrymme åt latinstudiet på det treåriga

likaväl som på det fyraåriga gymnasiet.

Jämväl frågan om intagning i realskolan har mycket uppmärksammats.

Skolkommissionen förordar inträdesprövning liksom nu, dock kompletterad

med en delvis genom ordnat samarbete mellan den avlämnande och den

mottagande skolan åvägabragt noggrannare prövning av den inträdessökandes

studieförutsättningar. Skolsakkunniga uttala sig för en inträdesprövning,

som för inträdessökande med godkända betyg från folkskola skulle

omfatta ämnena modersmålet, räkning, geografi och hembygdskunskap resp.

naturkunnighet men för övriga sökande alla folkskolans läroämnen. Departementschefen

åter, som säger sig helst se, att inga inträdesprov behövde anordnas

för de från folkskolan godkända eleverna, finner sig dock böra tillstyrka,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens skrivelse Nr 262

att dylikt prov anordnas för dessa i ämnena modersmålet och räkning, för

andra sökande i alla ämnen.

Motionsvis har av herr Möller m. fl. (1: 254) och av herr P. A. Hansson

m. fl. (II: 417) yrkats, att riksdagen måtte i motiveringen till det beslut,

riksdagen kan komma att i förevarande ärende fatta, uttala sig för att lärjungar,

som erhållit godkänt betyg från sjätte klassen av folkskolan, tillhörande

någon av dess huvudformer, måtte utan särskild inträdesprövning

vinna inträde i realskola, lyceum eller därmed jämförlig högre läroanstalt,

som bygger på sexårig grundskola. Vidare har av herr Lindhagen i motion

nr 243 i första kammaren hemställts, att riksdagen ville, med anledning av

propositionen om det högre skolväsendet, besluta eller hos Eders Kung! Maj:t

förorda till övervägande avskaffandet av de brutala, orättvisa, äventyrliga

och ändamålslösa inträdes-, flyttnings- och avslutningsexamina, den så kallade

examen rigorosum, medan i herr Ekmans motion (1: 231) föreslagits, att

riksdagen ville, i samband med beslut i anledning av Eders Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition nr 116, uttala sig för att vid övergång från folkskolan

till allmänt läroverk inträdesprövning skall äga rum i avgångsklassens

alla läsämnen.

Riksdagen, som icke kunnat ansluta sig till principen, att realskolan bör

utan inträdesprövning stå öppen för alla lärjungar, vilka enbart genom

betyg från anknytningsklass i någon av folkskolans huvudformer styrkt

sig besitta det kunskapsmått, som är stadgat för inträde i realskolan, biträder

på denna punkt departementschefens förslag.

Beträffande sättet för sådan prövnings anställande — däri inbegripet frågan

om samverkan mellan den mottagande och den avlämnande skolans

lärare — finner riksdagen ingen anledning till erinran mot vad departementschefen

i sådant hänseende anfört. Detsamma gäller även vad av honom

anförts i fråga om annan inträdessökande.

Vad departementschefen anfört i fråga om realexamen — jämväl riksdagen

finner denna benämning lämplig — och därmed sammanhängande

förhållanden har ej givit riksdagen anledning till någon erinran. Den nu

förekommande särskilda examenskontrollen vid de kommunala mellanskolorna

finner riksdagen alltså ej böra upprätthållas för framtiden.

I departementschefens anförande beröres även en fråga av stor betydelse,

nämligen frågan om den högre folkskolans — närmare bestämt den treåriga

högre folkskolans — stabilisering såsom praktisk realskola, ledande

till s. k. praktisk realexamen med viss behörighet. Parallellt härmed skulle

kunna löpa en särskild praktisk bildningslinje vid de nuvarande realskolorna.

Ifrågavarande förslag har särskilt upptagits och utvecklats av de skolsakkunniga,

som även utarbetat förslag till timplaner för dylika läroanstalter.

Departementschefen finner åtskilligt tala till förmån för de framlagda

förslagen men anser på grund av de högre folkskolornas för närvarande

s. 77 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 77

starkt skiftande organisation denna fråga lämpligast böra prövas från fall

till fall.

Spörsmålet beröres även i tre till utskottets behandling överlämnade motioner

nämligen av herr Oscar Olsson och herr Vennerström (1:259, 11:410)

samt av herr Röing (II: 362). I de förstnämnda motionerna förordas en

differentiering av realskolan av sådan art, att önskemålet om en mer praktiskt

betonad realskolutbildning kunde tillgodoses. Motionärerna föreslå, att

riksdagen måtte besluta att hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och

förslag till nästa riksdag dels om anordningar för realskolan, som medgiva

differentiering i undervisningen, så att realskolan möjliggör för sina lärjungar

att efter anlag och behov få en mera praktisk eller mera teoretisk

utbildning, dels om organisations- och kursplaner, som möjliggöra avgång

med realskolekompetens från tredje respektive fjärde klassen i realskolan,

vilken dessutom för de lärjungar, som ämna fortsätta i det treåriga gymnasiet,

anordnas så, att den blir förberedande gymnasieklass.

Herr Röings motion åter tager sikte på den yrkesbestämda högre folkskolan

och ansluter sig närmast till de skolsakkunnigas ovan antydda förslag.

Motionären hemställer, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i

det föreliggande förslaget, att yrkesbestämd högre folkskola, som är minst

treårig, efter prövning av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall måtte tillerkännas

behörighet att meddela praktisk realexamen, medförande den kompetens,

som i motiveringen till yrkandet angivits; att ämneslärare vid sådan

skola i lönehänseende jämställes med ämneslärare vid kommunal mellanskola;

samt att jämväl rektor vid dylik skola med avseende på arvode jämställes

med rektor vid kommunal mellanskola, dock så, att i det fall han

har att förestå två eller flera skolor, ökat arvode bör utgå.

Den fråga, som sålunda bragts under omprövning, är, såsom förut antytts,

utan tvivel av stor betydelse men också av ej ringa räckvidd. Riksdagen

instämmer med motionärerna i deras åsikt om vikten av att åtgärder vidtagas

för den praktiskt betonade högre skolundervisningens tillgodoseende.

Det måste nämligen å ena sidan anses önskvärt, att även praktiska yrkesutövare

förvärva en vidgad skolbildning, medan å andra sidan den teoretiskt

inriktade undervisningen i de nuvarande realskolorna ej fyller detta behov.

Huruvida nämnda önskemål lämpligast fylles genom realskolans differentiering

på antytt sätt eller genom en anpassning av den yrkesbestämda högre

folkskolan, därom kunna meningarna vara delade. Vad den senare utvägen

beträffar, vill riksdagen erinra om att genom densamma en ur vissa synpunkter

mindre önskvärd begränsning av den högre folkskolans friare och

mer obundna ställning förorsakas. Å andra sidan är det möjligt, att den

föreslagna differentieringen av realskolan skulle kunna visa sig ur organisatorisk

synpunkt medföra olägenheter och svårigheter. Riksdagen anser sig

icke under nu förhandenvarande förutsättningar vilja fälla ett bestämt

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Riksdagens skrivelse Nr 262.

omdöme i detta spörsmål. Då riksdagen emellertid som sagt finner frågan

betydelsefull, anser sig riksdagen i anledning av ifrågavarande motioner

böra hos Eders Kungi. Maj:t hemställa om närmare utredning i detta hänseende

samt om framläggande för riksdagen av det förslag, som må kunna

därav föranledas. Riksdagen vill i detta sammanhang — detta närmast

i anslutning till herr Schedins m. fl. (I: 260) och herr Westmans m. fl.

(II: 414) i det föregående berörda motioner — framhålla, att en dylik utredning

beträffande landsbygdens skolväsen bör omfatta även frågan om

högre folkskolors anordnande såsom led i en med genomgången folkhögskola

avslutad och särskilt efter landsbygdens behov avpassad högre undervisning

samt spörsmålet om åtgärder till underlättande av vistelsen vid folkhögskola

eller därmed förenad lantmannaskola för utom skolkommunen boende

elever.

VI. Gymnasiet.

Enligt nu gällande läroverksorganisation omfattar gymnasiet vid de allmänna

läroverken fyra ettåriga ringar och bygger på realskolans näst högsta

klass. Gymnasiet är fördelat på ett latin- och ett realgymnasium; från latingymnasiet

utgrenas i tredje ringen en linje med grekiska.

Utom statsgymnasierna finnas åtskilliga kommunala och enskilda gymnasier

med studentexamensrätt. Bland dem äro flera treåriga, byggande på

avslutad realskola eller däremot svarande kunskapsmått, andra äro fyraåriga

och bygga på realskolans näst högsta klass eller motsvarande kunskapsmått.

I syfte att främja den individualisering av studierna, som avses med gymnasiets

uppdelning på olika linjer, giver den nuvarande läroverksstadgan

rätt till bortval av ämnen i viss utsträckning. Denna rätt innebär, att lärjunge,

som blivit flyttad till gymnasiets tredje ring, får vid läsårs början

bortvälja ett å den stadgade timplanen förekommande läroämne eller teckning

eller ock två av dessa ämnen, såvida de på timplanen för högsta

ringen tillsammans ej upptaga mer än sex timmar i veckan. Rätten gäller

ej modersmålet och, med viss inskränkning, kristendom.

Mot gymnasiet i den form, det erhöll genom 1904 års riksdags beslut,

har kritik länge givit sig till känna. Särskilt hava anmärkningar riktats

mot den nyss omnämnda bortvalsrätten, som ej ansetts hava motsvarat sitt

ändamål. Man har i stället önskat en rikare linjedelning och därmed följande

starkare ämneskoncentration. Vidare önskar man åtgärder för begränsning

av tillströmningen till gymnasiet och för en sovring av lärjungematerialet,

varigenom de lärjungar hölles borta, som sakuade tillräckliga

förutsättningar för gymnasiala studier, och man kräver slutligen, att de nuvarande

svårigheterna för lärjungar från de kommunala mellanskolorna och

s. 79 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 79

över huvud för lärjungar med realskolexamen att övergå till gymnasiet i

möjlig mån undanröjas.

De åtgärder, som ifrågasättas i det nu framlagda förslaget (sid. 166—201

i statsrådsprotokollet), åsyfta att i den mån detta kan ske avhjälpa de brister,

som givit sig till känna. Vad beträffar det först angivna spörsmålet, framhåller

departementschefen, att vad som i sådant hänseende krävdes vore en

inskränkning av de samtidigt förekommande ämnena. En dylik inskränkning

påkallade emellertid i sin ordning de olika ämnenas fördelning på flera

linjer. Nödvändigt vore å andra sidan, att den ytterligare linjedelningen

begränsades.

Vad beträffar karaktären och antalet av de linjer, som böra finnas representerade

inom gymnasieorganisationen, upptager förslaget latin- och reallinjerna

med differentiering inom latinlinjen för studium av grekiska. Den

biologiska linje, som skolkommissionen förordat, anser departementschefen

kunna åtminstone tills vidare utbytas mot en studieanordning med tillval

och bortval. Slutligen upptager förslaget en nyspråklig linje. Man borde

emellertid, säger departementschefen, utgå ifrån att endast ett begränsat

antal läroverk för närvarande borde utökas med dylik linje. Tills vidare

borde den inrättas endast vid några större läroverk samt vid de särskilda

flickläroverk, som borde komma till stånd. Skulle det i särskilda fall anses

önskvärt att i stället för vid läroverk befintlig latin- eller reallinje upprätta

en nyspråklig linje, borde möjlighet härtill beredas.

Under erinran om de försök, som pågått vid vissa läroverk, avseende

bland annat undervisning i ryska samt franska som andra främmande levande

språk, bar departementschefen framhållit dels önskvärdheten av att

möjlighet kunde i viss utsträckning beredas lärjungarna vid våra gymnasier

att erhålla undervisning i ryska, dels ock vikten av att en bättre plats bereddes

franskan än för närvarande vore fallet. Förstnämnda önskemål

kunde tillgodoses genom en väl organiserad tillvals- och bortvalsanordning,

det senare skulle uppmärksammas vid fastställandet av de undervisningsplaner,

som vid bifall till föreliggande förslag komme att erfordras.

För att reglera tillströmningen av lärjungar till gymnasierna samt höja

lärjungarnas kvalitet har man föreslagit antingen en särskild inträdesprövning

till gymnasiet eller på visst sätt kvalificerade betyg. Under framhållande

att en minskning av studentproduktionen vore eftersträvansvärd, har

departementschefen anfört, att det synts honom mindre lämpligt att tillgripa

utvägen med en särskild inträdesprövning men att en skärpning av nu gällande

flyttningsbestämmelser borde ifrågasättas. I samband därmed påpekar

departementschefen, att de nuvarande stadgandena i fråga om flyttning

borde förändras även därutinnan, att det företräde till inträde i gymnasiet,

som medgåves läroverkets egna lärjungar, borde borttagas.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande undervisningsplanen för gymnasiet vore, säger departementschefen

vidare, en inskränkning i antalet samtidigt lästa ämnen en förutsättning

för den omläggning av gymnasiet och dess arbetssätt, som åsyftades.

Därest förslaget i avseende på gymnasiet godtoges, komme givetvis frågan

om undcrvisningsplaner för detsamma att upptagas till förnyad prövning.

I samband härmed har departementschefen berört frågan om tillval och

bortval och därom anfört, att berörda anordning vore ägnad att befordra

den specialisering eller kanske hellre individualisering, som framstode som

ett viktigt önskemål vid förändringar i gymnasiets organisation. Utformningen

av detaljerna i detta hänseende borde prövas i samband med fastställande

av nya undervisningsplaner.

Förslaget åsyftar vidare att för lärjungar med realexamen underlätta inträdet

i lämplig ring å gymnasiet samt att undersöka, huruvida lättare övergång

må kunna beredas lärjungar från de kommunala mellanskolornas

tredje klass till gymnasiets första ring. I det sistnämnda hänseendet påpekar

departementschefen, att, såsom hittills skett, rätt att dimittera dylika

lärjungar bör för de särskilda skolorna prövas av Eders Kungl. Maj :t. Direkt

anknytning mellan gymnasiet och den avslutade realskolan (mellanskolan) åter

kunde tydligen icke erhållas utan lämplig organisatorisk anordning, lättast

genom upprättandet av treåriga gymnasier eller gymnasielinjer vid sidan av

de fyraåriga.

Departementschefen upptager därefter till skärskådande frågan om gymnasiets

längd och framställer närmast det spörsmålet, huruvida det treåriga

gymnasiet kan leda till det mål, till vilket undervisningen på gymnasialstadiet

måste föra. Denna fråga kunde, anser departementschefen, på grund

av erfarenhetens vittnesbörd besvaras jakande. Då det vore tydligt, att en fyraårig

gymnasiekurs i åtskilliga avseenden ägde företräde framför en treårig,

skulle emellertid departementschefen icke varit benägen att förorda inrättandet

av treåriga gymnasielinjer — åtminstone icke latingymnasier — därest

han icke vore övertygad om att den ämneskoncentration och i samband

därmed stående omläggning av skolans inre arbete, som han önskade befrämja

och vid vilka han fäste stor vikt, skulle komma att väsentligen undanröja

de olägenheter, som en eljest sammanträngd och hoppressad skolform

medförde. Förslaget upptager alltså upprättandet från och med läsåret

1928—1929 av treåriga latin-, real-och ny språkliga gymnasier vid sidan

av fyraåriga.

Bland de reformåtgärder, som det föreliggande förslaget upptager, avser en

inrättandet av sexåriga lyceer, byggande på avslutad folkskola och ledande

till studentexamen.

Departementschefen anser den lyceala skolformen ur ren gymnasial synpunkt

erbjuda stora fördelar, vartill för det sexåriga lyceet som en speciell

fördel tillkomme den tidsbesparing, som denna lyceityp medförde i jämfö
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens skrivelse Nr 262.

relse med såväl det sjuåriga lyceet som kombinationen fyraårig realskola

och treårigt gymnasium. Det väntade resultatet kunde dock icke nås utan

förhandenvaron av viktiga förutsättningar, såsom god studiebegåvning hos

lärjungarna, fysiska förutsättningar för ett mer ansträngande arbete samt

anordning för att lyceet icke skulle nödgas i större utsträckning och i varje

fall icke utan betryggande villkor i högre klasser mottaga lärjungar. Enligt

departementschefens mening kunde ett lyceum knappast ifrågakomma som

enda läroanstalt på en ort, och ej heller borde man ifrågasätta upprättandet

av självständiga lyceer, dock med ett undantag, nämligen ombildning av

statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm.

I enlighet med denna mening upptager det föreliggande förslaget upprättandet

av ett sexårigt lyceum genom nya elementarskolans successiva ombildning.

Lyceet skulle erhålla alla de tre föreslagna linjerna.

Departementschefen påpekar i samband härmed, att det sjuåriga lyceet i

detta sammanhang ej tagits i övervägande, enär dess organisation ej innebure

någon förkortning av studietiden.

Slutligen uttalar sig departementschefen om de förslag i avseende på studentexamen,

som från olika håll framställts. För egen del finner han ingalunda

tillräckligt vägande skäl förebragta vare sig för studentexamens borttagande

eller för dess ersättande med en examen av helt annan karaktär

och med annat mål. I övrigt säger sig departementschefen ej hava anledning

att närmare uttala sig om de jämkningar i bestämmelserna för studentexamen,

som kunna bliva erforderliga, men framhåller, att för lättande

av examenstrycket hänsyn i större utsträckning än nu sker borde vid bedömandet

av examen tagas till lärjungarnas arbete och betyg under de två

senaste åren.

Censorsinstitutionen borde alltjämt bibehållas. Framställda önskemål i

avseende på denna institution borde upptagas till prövning i samband med

frågan om eventuell jämkning av bestämmelserna om studentexamens anordnande.

De brister hos det nuvarande gymnasiet, vilka man under den senare tidens

skoldiskussion påpekat, torde kunna i korthet betecknas så: den nuvarande

gymnasieorganisationen medför mångläseri samt innebär brist på koncentration

och individualisering med därav föranledd oförmåga hos lärjungarna

av självständigt arbete, gymnasiets lärjungematerial är ej tillräckligt

sovrat, och övergången från realskolan till gymnasiet är i vissa fall försvårad.

Riktigheten av de sålunda framställda anmärkningarna kan enligt riksdagens

mening icke bestridas. Det torde kunna sägas, att en god och ändamålsenlig

gymnasieorganisation icke kan åvägabringas, utan att nämnda

brister bliva i möjligaste mån undanröjda.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

liiksdagens skrivelse Nr 2C2.

För bristernas avhjälpande synes man närmast vara hänvisad till åtgärder

av organisatorisk natur. Men det är angeläget att ihågkomma, att även de

bästa organisatoriska anordningar ej äro till fyllest, därest gymnasiet — liksom

skolan över huvud taget — skall kunna rätt fylla sin viktiga uppgift.

Härför fordras ock att det inre arbetet bedrives på ett sätt, som ger den

organisatoriska formen ett självständigt och personligt innehåll. Riksdagen

har också i det föregående i huvudsak anslutit sig till departementschefens

yttrande i avseende på en omläggning av det inre arbetet i skolan, som är

ägnad att, bland annat, befrämja lärjungarnas förmåga av självständigt arbete

samt önskvärd koncentration i studierna så ock ett undervisningssätt,

som lämnar plats och tillfälle för tillämpandet av en dylik studiemetod.

Riksdagen finner alltså en sådan anordning av det inre skolarbetet vara

en nödvändig förutsättning för en verkligt genomgripande och effektiv organisation

av gymnasiet. A andra sidan får den yttre formen ingalunda

förbises: den är givetvis nödvändig för att giva tillräcklig stadga och enhetlighet

åt studieinnehållet, och det är därför av vikt att tillse, hur gymnasiets

organisation bör lämpligen ordnas.

Det föreliggande förslaget ifrågasätter för bristernas avhjälpande i nu förevarande

hänseende huvudsakligen ökad linjedelning i förening med vidgad

tillvals- och bortvalsrätt, större koncentration vunnen genom successiv minskning

av antalet samtidigt lästa ämnen samt åtgärder för underlättande av

övergången från realskolan till gymnasiet.

Liknande syfte hava också vissa bland de motioner, som riksdagen förehaft

till behandling.

I de av herr G. Möller m. fl. och herr P. A. Hansson m. fl. väckta motionerna

(I: 254 och II: 417) föreslås bland annat en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t

med anhållan dels om sådana anordningar i fråga om gymnasiets organisation

och arbetssätt, som möjliggöra en friare linjeuppdelning och sätta

lärjungarna i tillfälle att genom tillval av ämnen till en begränsad kärna

av obligatoriska ämnen, olika för skilda levnadsbanor, ernå den för sin

vidare verksamhet eller utbildning lämpligaste ämneskombinationen, dels

ock om förslag till bättre utrustade bibliotek och studierum vid olika slags

skolor, lägre som högre.

I den av herr Bergman väckta motionen (I: 250) påkallas i avseende på

gymnasiets inre arbete ett allvarligt övervägande, huruvida ej antalet ämnen

på varje linje kunde ytterligare något minskas samt huruvida ej genom

införande av större individuell självverksamhet bland lärjungarna i förening

med någon form av s. k. fri flyttning dels tidsvinst för vissa eller alla lärjungar,

dels ock bättre förberedelse för både högskolestudier och livets praktiska

uppgifter kunde vinnas.

Vidare påyrkas i den av herr Lindhagen väckta motionen (I: 241) bland

annat en mångsidig linjedelning, lämpad efter olika uppgifter och anlag.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Och slutligen har i den av herr Järte väckta motionen (II: 405) framhållits,

att de sista gymnasiståren med sitt mångläseri och sin bundenhet vid

den fastställda studietakten kännas som ett svårt tvång och en irriterande

försening, samt att linjeuppdelningen och ämnesbortvalen icke kunna utgöra

en tillräcklig lindring härutinnan.

De åtgärder, som föreslås av departementschefen, äro utan tvivel ägnade

att bidraga till vinnande av de syftemål, om vilka här är fråga, men de

leda likväl enligt riksdagens mening ej så långt, som är önskvärt. Riksdagen

ansluter sig emellertid till de i statsrådsprotokollet framkomna strävandena

att mera än nu koncentrera och individualisera studierna på gymnasiet.

En dylik strävan är likväl ej möjlig att förverkliga, så länge lärjungarnas

intresse och arbete blir så splittrat som nu genom ämnenas mångfald och

heterogena karaktär.

Eders Kungl. Maj:t har som ovan nämnts föreslagit inrättandet av ännu en

studielinje, den nyspråkliga, samt en successiv inskränkning av antalet ämnen

i gymnasiets olika ringar.

Den koncentration, som gymnasiets tredelning och en samtidigt företagen

inskränkning i ämnesantalet innebär, leder givetvis till en längre gående

individualisering och specialisering i studierna än för närvarande är möjlig.

Den nu medgivna bortvalsrätten infördes på sin tid för att befrämja koncentrationen,

och det skulle visserligen vara möjligt att ytterligare utvidga

denna rätt för att vinna samma syfte. Bortvalsmetoden har emellertid allmänt

underkänts, och det synes riksdagen tydligt, att den i sin nuvarande

form ej är att anbefalla. Skolkommissionen har för att vinna ökad individualisering

i studierna föreslagit användande av tillvalsmetoden, och de

skolsakkunniga hava tänkt sig tillval eventuellt kombinerat med bortval.

Riksdagen har kommit till den uppfattningen, att det just är på en liknande

väg, som man skulle kunna vinna vad som eftersträvas. Men väsentliga

modifikationer i de framställda förslagen torde vara behövliga.

Såsom nyss nämnts har av Eders Kungl. Maj: t föreslagits, att en nyspråk - lig linje skulle anordnas vid sidan av de båda nuvarande huvudlinjerna. Av

skäl, som torde framgå av det följande, har riksdagen ej funnit det nödvändigt,

att en ny fast huvudlinje kommer till stånd. Däremot bör ingen tvekan

kunna råda därom, att man även framgent bör bibehålla den sedan

många år tillbaka stadgade uppdelningen av gymnasiet i en latin- och en

reallinje. Härför tala olika skäl. Den grundväsentliga skillnad i dessa båda

linjers karaktär, som orsakas av naturen hos de ämnen, vilka äro konstitutiva

för linjerna, ej blott motsvarar en tydlig begåvningsdifferentiering hos

lärjungarna utan betingas jämväl av de krav, som omsorgen om lärjungarnas

val av framtida levnadsbana uppställer.

Innan riksdagen redogör för sin uppfattning om gymnasiets inre byggnad,

har riksdagen emellertid att angiva sin ställning till frågan om gymnasiets

längd. Härom har mycket tvistats. Eders Kungl. Maj:ts förslag utgår ifrån att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens skrivelse Nr 262.

gymnasiet skulle allt fortfarande som regel vara fyraårigt, men förutsätter, att

treåriga gymnasielinjer skulle upprättas vid ett antal läroverk. Det huvudsakliga

skälet härtill är önskan att bereda de lärjungar, som avlagt realexamen,

en möjlighet att utan tidspillan eller extra arbete och kostnader

direkt övergå till gymnasiet.

I väckta motioner har det treåriga gymnasiet och främst det treåriga

latingymnasiet mötts av kritik. Så har i den av herr Lindskog väckta

motionen (II: 344) yrkats, att treåriga latingymnasielinjer måtte blott mera

försöksvis anordnas i ett ringa fåtal fall, exempelvis fem, placerade i

skilda delar av landet. Och i den av herr Bergman väckta motionen

(1:250) har, under framhållande att treårigt gymnasium borde få förekomma

men närmast såsom en försöks- och undantagsform, hemställts om

förnyat förslag, grundat på systemet fyraårigt gymnasium som normalform.

Riksdagen har vid övervägande av denna fråga ansett de av departementschefen

anförda skälen för det i propositionen framställda förslaget i berörda

hänseende så talande, att riksdagen velat med de få modifikationer, som

framdeles vid detaljbehandlingen av de särskilda läroverkens organisation

närmare komma att angivas, ansluta sig till nämnda förslag. I det följande

utgår riksdagen alltså från att båda de ifrågavarande gymnasieformerna

komma att för framtiden vara representerade i det statliga skolsystemet.

Gymnasiet har, såsom förut anförts, två huvuduppgifter. Det skall giva

lärjungarna den allmänbildning, som en högre elementarundervisning kan

meddela och som med fog kan fordras av den, som genomgått ett högre

allmänt läroverk. Men då gymnasiet ock har att förbereda sina lärjungar

för deras kommande levnadskall, måste det giva dem tillfälle att åtminstone

i någon mån inrikta sina studier mot de mångskiftande utbildningsvägar,

vilka öppnas genom avgångsbetyg från högre läroverk, och det måste därför

ock lämna en viss specialbildning. En dylik begynnande specialisering

innebär ju redan, som ovan antytts, gymnasiets nuvarande tudelning, men

den alltjämt fortgående kulturella utvecklingen åtnöjes ej därmed, den kräver

i detta hänseende mer än gymnasiet nu kan bjuda. Att förändra eller

inskränka dessa gymnasiets uppgifter är enligt riksdagens mening uteslutet,

och man nödgas alltså att söka fylla dem båda.

När det gäller att tillse, hur denna specialisering skulle ordnas, bör man

ihågkomma, att densamma har till syfte ej blott att giva lärjungarna tillfälle

att förbereda den fackutbildning, som kan vara erforderlig för deras

blivande levnadskall, utan även att främja en individualisering av studierna,

som kan verka utvecklande på lärjungarna samt deras personliga anlag och

intressen. Sistnämnda synpunkt är enligt riksdagens förmenande så viktig,

att särskilt beaktande bör givas densamma, då det gäller att utforma undervisningsplan

för gymnasiet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Riksdagens skrivelse Nr 262.

A andra sidan får denna individualisering givetvis ej drivas för långt och

i varje fall icke så långt, att hela undervisningsarbetet i skolan så att säga

rives upp, eller så, att skolans högsta ringar eventuellt upplösas i lika

många linjer som antalet lärjungar i ringen. I själva verket skulle på sådant

sätt allt ordnat undervisningsarbete kunna helt och hållet omöjliggöras.

Individualiseringens betydelse har framhållits av såväl skolkommissionen

som de skolsakkunniga, och på båda dessa håll har man som nämnt

velat främja nämnda syfte dels genom tillvalsrätten, dels genom ytterligare

linjedelning på det högsta stadiet. Det förefaller riksdagen, som skulle man

kunna gå ännu ett steg i sådan riktning. Ett sådant steg bör dock ej innebära,

att man allt för mycket inskränker antalet ämnen, men det synes riksdagen,

som om man kunde låta det individuella valet få göra sig gällande,

åtminstone inom vissa gränser. Departementschefen är inne på denna tankegång,

då han förordar, att studiearbetet inom de olika gymnasielinjerna

skulle koncentreras kring en kärna av ämnen till begränsat antal och med

så långt ske kan inre samhörighet. Men departementschefen synes här utgå

ifrån att samtliga till respektive linje hörande ämnen skulle vara på förhand

bestämda, och lämnar således föga utrymme åt ett längre drivet individuellt

val. I sistberörda riktning uttala sig däremot de ovannämnda, av

herr Möller m. fl. samt herr P. A. Hansson m. fl. väckta motionerna (I: 254

och II: 417). Där framhålles såsom det viktigaste syftet att skapa ett rörligare

linjesystem: att således kring en kärna av kvalitetsämnen, som vore

obligatoriska, genom lärjungarnas fria tillval söka gruppera sådana ämnen,

som mera återspeglade de individuella anlagen och kunde ha betydelse för

en blivande levnadsbana.

Riksdagen delar den uppfattning, som motionärerna sålunda uttalat, och

vill i det följande söka något närmare angiva, hur en dylik organisation

kan tänkas utformad.

Undersöker man, hur långt man kan gå i fråga om det fria tillvalet,

eller, vilket innebär detsamma, huru »ämneskärnorna» böra vara beskaffade,

torde svaret på denna fråga i första hand böra bestämmas av de synpunkter

rörande gymnasieundervisningens allmänna läggning och mål, som i det

föregående antytts. I enlighet härmed bör den fasta ämneskärnan tydligen

bestå av ämnen, som giva vederbörande linje dess särskilda karaktär, men

ej heller utesluta ämnen, som äro av mer personligt utvecklande och allmänbildande

natur.

Vad därefter beträffar frågan om antalet obligatoriska och antalet valfria

ämnen samt angående tillämpningen av valfriheten, sammanhänger denna

fråga i viss mån med spörsmålet om tidpunkten för specialiseringens inträde.

Men i varje fall är det tydligt, att man för att förebygga ämnesträngsel

och allt för stor arbetsbelastning samt för att i allmänhet vinna den koncentration,

som framhållits såsom nödvändig, måste avsevärt inskränka antalet

ämnen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Då riksdagen utgått ifrån att även treårigt gymnasium skall anordnas i

den nya skolorganisationen, är det uppenbart, att någon specialisering eller

differentiering ej kan äga rum tidigare än tre år före gymnasiekursens slut.

För det fyraåriga gymnasiet spelar i nu berörda hänseende den första ringen

i huvudsak samma roll som högsta realskolklassen för det treåriga. Frågan blir

då, huruvida differentieringen bör omfatta 3 eller 2 år. Härom kunna olika

meningar råda, och skäl kunna enligt riksdagens mening anföras för båda

dessa åsikter.

Tänker man sig först det förra alternativet med en över tre år utbredd

differentiering, kan man säga, att härför talar den uppgift, gymnasiet har,

att förbereda lärjungarna för deras blivande levnadskall. Skall denna förberedelse

kunna bliva så effektiv, som omständigheterna medgiva, vore det

önskvärt, att den omfattade tre år. Och man skulle vidare kunna sätta i

fråga det lämpliga i att låta lärjungarna efter genomgång av realskola eller

däremot svarande kurs tillbringa ett år å gymnasiet, under vilket de skulle

studera flera ämnen, som efter årets slut skulle nedläggas och för vilka

några avslutade kurser svårligen kunde utformas. Enligt denna tankegång

borde alltså reduktionen i antalet ämnen ske redan från början. Skolkommissionen

har i sitt förslag begränsat ämnena till sju i gymnasiets högsta

ring, och samma antal återfinner man i de skolsakkunnigas förslag till timplaner

för gymnasiets två högsta ringar. För vinnande av nyss antydda

syfte borde således i samtliga tre ringar studierna begränsas till detta antal.

Gäller det sedan att välja ut de ämnen, som skulle utgöra den ovannämnda

kärnan och således vara obligatoriska, anknyter riksdagen i avseende

härå till de allmänna synpunkter, som förut framhållits, och finner det

självklart, att modersmålet ingår i såväl latin- som reallinjens ämneskärnor.

Likaledes torde historien med hänsyn till dess utvecklande och uppfostrande

betydelse böra tillhöra de obligatoriska ämnena, dock med väsentligt

starkare betoning än nu av det i ämnet ingående momentet medborgarkunskap.

Självklart är ock, att latin bör vara obligatoriskt på latinlinjen, liksom

matematik på reallinjen. Det fjärde obligatoriska ämnet måste, synes

det riksdagen, vara ett främmande levande språk. Härtill skulle så, enligt

vad nyss sagts, komma ytterligare tre ämnen, samtliga genom fria tillval.1)

En variation av detta alternativ, som synes hava starka skäl för sig, vore

att i den obligatoriska ämneskärnan vid sidan om de tre först nämnda ämnena

låta ingå tvenne främmande levande språk och således under det första

året utsträcka ämnesantalet till åtta. Den minskning i ämnenas antal,

som följande år måste äga rum, borde i sådant fall ske antingen genom

bortväljande av det ena främmande språket eller genom uteslutande av något

bland de förut frivilligt tillvalda ämnena.

’) Beträffande kristendomsämnets ställning såsom obligatoriskt undervisningsämne på

gymnasiet ha kamrarna stannat i olika beslut.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Riksdagens skrivelse Nr 202.

Enligt det andra av de ovan angivna alternativen skulle differentieringen

omfatta endast de två sista gymnasieåren. De skäl, som kunde tala härför,

synas främst vara behövligheten av att den allmänbildning, som realskolan

meddelar, erhölle en utökning, given på gymnasiets stadium och meddelad

med tillämpning, i den mån så kan ske, av gymnasiala studiemetoder. Och

ett ytterligare skäl för uppskov med differentieringen vore, att den omläggning

av studiernas anordning på gymnasiet, som angivits som en förutsättning

för hela nyorganisationen, kunde anses kräva en mognad i omdöme

och förståndsutveckling, som i allmänhet ej kunna väntas hos lärjungar

i den ålder, som normalt svarar mot de två första, respektive det

första gymnasieåret. Enligt detta alternativ skulle således de två första

ringarna, respektive (i treårigt gymnasium) den första ringen spänna över

vederbörande linjes hela ämnesområde och alltså närmast söka tillgodose

allmänbildningens krav. I näst högsta ringen åter skulle lärjungarna kunna

förutsättas hava nått den mognad och allmänna utveckling, att en begynnande

specialisering där vore motiverad och möjlig.

Jämväl detta alternativ torde böra utgå ifrån att ämnesantalet i de båda

differentierade ringarna vore begränsat till sju. Till följd härav kunde

ämneskärnorna omfatta vardera fyra ämnen: modersmålet, latin respektive

matematik, historia och det andra främmande språket. De tre återstående

ämnena skulle lämpligen — här såväl som i fråga om det första alternativet

— tillväljas ur en grupp av närbesläktade ämnen, vilka skulle närmare

bestämmas av Eders Kungl. Maj:t. Ett av dessa ämnen skulle, där sådant

utan särskilda kostnader och utan olägenheter för skolans arbete i övrigt

kunde ske, kunna väljas ur den andra kärngruppens ämneskrets.

Riksdagen har förut betonat nödvändigheten av att valet av ämnen ej

göres helt fritt och att antalet ämneskombinationer således icke blir allt för

stort. Det synes därför nödvändigt att, vilket alternativ än väljes, det uttryckligen

stadgas, att tillval av ämne ej må ske, om därigenom särskild

undervisning skulle komma att anordnas för ett allt för ringa antal lärjungar.

Och det är vidare angeläget att förhindra, att sådana ämneskombinationer

göras, som medföra, att arbetstiden för en lärjunge allt för mycket understiger

den för gymnasiet genomsnittliga.

De olika alternativ, för vilka riksdagen nu angivit vissa huvuddrag, synas

kunna anvisa framkomliga vägar för en omorganisation av gymnasiet

i enlighet med de grundprinciper, till vilka riksdagen ansluter sig. Att giva

bestämt företräde för ettdera anser riksdagen icke vara möjligt utan en omfattande

och detaljerad undersökning, som näppeligen kan förväntas från

riksdagens sida. Riksdagen anser sig fördenskull böra hos Eders Kungl.

Maj:t hemställa om verkställande av erforderlig utredning i berörda hänse*

ende, varefter det lärer böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att fastställa

den ordning, som kan anses lämplig. Det är självklart, att vid en

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Riksdagens skrivelse Nr 262.

definitiv prövning av ifrågavarande spörsmål de jämkningar må göras, som

utredningen och dess resultat visat vara nödiga.

En organisation av gymnasiet i enlighet med de grunddrag, som nu i

fråga om berörda alternativ anförts, skulle enligt riksdagens mening kunna

giva tillräckligt utrymme åt lärjungarnas personliga önskningar och behov

med tanke på deras framtida verksamhet och jämväl tillgodose individuella

studieintressen, samtidigt som garantier funnes för att de allmänna krav

på gymnasieundervisningens omfattning bleve fyllda, vilka med rätta kunna

ställas på densamma. Av det anförda torde ock framgå, varför riksdagen ej

ansett det erforderligt, att en fast nyspråklig linje anordnas på gymnasiet.

Enligt såväl det ena som det andra av de av riksdagen skisserade

alternativen skulle tydligen en ämneskombination kunna lätteligen göras,

som upptager de tre främmande levande språken och således reellt motsvarade

en nyspråklig linje.

Riksdagen vill därjämte framhålla, att den nu ifrågasatta anordningen av

gymnasiet torde medgiva den från många håll förordade omläggningen av

själva arbetssättet inom denna skolform, ja i själva verket för att bliva

fullt effektiv kräver en dylik omläggning. I förut omnämnda motioner

(1:254 och 11:417) har pekats på vissa arbetsmetoder, som skulle kunna

befordra den individualisering av studierna och det mer personliga arbetssätt,

som anses nödvändiga för att gymnasieundervisningen skall kunna

medföra önskat resultat. Riksdagen instämmer med motionärerna i detta

hänseende och vill uttala sig för vidtagande av sådana åtgärder, som kunna

befinnas ägnade att främja ifrågavarande önskemål.

I detta sammanhang vill riksdagen framställa ytterligare några erinringar

i fråga om den av riksdagen beslutade organisationen.

Vad beträffar lärokurserna för de specialiserade ringarna bör erinras om

att organisationsförslagets syfte ej är att åstadkomma en stegring av fordringarna

eller en utökning av kurserna. Förslaget har en kvalitativ snarare

än kvantitativ syftning. Men det är klart, att den starkare individualisering,

som eftersträvas och som i visst hänseende också vinnes i och med den

utvidgade valfriheten, kan förväntas i regeln medföra ej blott eu fördjupad

kunskap utan även ett större kunskapsmått.

Riksdagen anser sig ock böra betona vikten av att en förändrad anordning

av gymnasiestudierna ej leder till en ökad arbetsbelastning för lärjungarna.

Det torde eljest ej vara oriktigt att antaga, att det lugnare studiesätt, som

den större koncentrationen innebär, skall kunna medföra gynnsamma verkningar

i berörda hänseende.

Möjligen kan det befaras, att nu förordade omläggning av gymnasiet skall

medföra vissa svårigheter i fråga om lärarkrafterna, främst därigenom att,

trots den förordade begränsningen av valfriheten, jämförelsevis många kombinationer

vid lärjungarnas ämnesval äro tänkbara. På sådant sätt skulle

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Riksdagens skrivelse Nr 262.

det kunna bliva svårt att avväga och bestämma lärarnas tjänstgöring, och

ojämnheter skulle härvid lätt kunna upps å. Det är tydligt, att detta teoretiskt

är tänkbart, men riksdagen hyser den uppfattningen, att risken i detta

hänseende ej är så stor. Snarare lärer man kunna förutsätta, att ämnesvalet

kommer att stabiliseras till vissa så att säga standardtyper, betingade

av i det hela samma faktorer, som nu äro avgörande för abiturienternas

val av levnadsbana. Att bestämmelserna om lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet

måste undergå väsentliga förändringar, är å andra sidan självklart,

och föranledes över huvud taget av den planerade omläggningen av

arbetssättet på gymnasiet.

Till sist bör påpekas, att en studieanordning sådan som den nu omnämnda

ej torde medföra några svårigheter för fortsatta studier. Den ökade valfrihet,

som skulle medgivas, torde, som nyss nämnts, kunna förutsättas bliva utnyttjad

på ett sådant sätt, att den valda ämneskombinationen kan utgöra

en tillfredsställande grund för det planerade fortsatta utbildningsarbetet.

Som en bestämd fördel vid studiearbete vid universitet och högskolor måste

räknas den större vana vid självständigt arbete, som måste förutsättas hos

ett reformerat gymnasiums lärjungar.

1 fråga om rätten att vinna inträde i gymnasiet har departementschefen

ej velat förorda anställandet av särskild inträdesprövning och har ej heller

uttalat sig för fordran på kvalificerade betyg. I stället pekar departementschefen

på en skärpning av flyttningsbestämmelserna såsom ett medel att

ernå ett strängare urval bland gymnasiets lärjungar. Mot vad i berörda

hänseende anförts har riksdagen intet att erinra.

Ej heller departementschefens uttalanden om undervisningsplan för gymnasiet

föranleda några särskilda erinringar från riksdagens sida. Påpekas

bör däremot att av herr Lindhagen (1: 242) hemställts, att riksdagen ville

besluta eller hos Eders Kungl. Maj:t till övervägande förorda, att inom den

nyspråkliga linjen måtte beredas någon plats 1) för spanska språket och 2)

framför allt för esperanto. Under erinran att riksdagen nyss förklarat sig icke

kunna biträda förslag om inrättande av särskild nyspråklig linje på gymnasiet,

får riksdagen i fråga om undervisning i spanska uttala den meningen, att det

givetvis vore mycket önskvärt, om detta vitt spridda och ej minst ur kommersiell

synpunkt viktiga språk bleve allmännare studerat i vårt land och

även kunde få någon plats på skolschemat. Så vitt riksdagen kan se, är det

likväl icke möjligt att tänka sig spanskan upptagen bland skolämnena, främst

på grund av den språkträngsel, som ändock hos oss är oundviklig och som

därigenom än mer skulle ökas. Däremot synes det icke alldeles uteslutet, att

tillvalsmetoden skulle kunna så tillämpas, att i enstaka fall ett utbyte av ett

skolämne kunde få ske mot ämne, som ej tillhör läroverkets ämneskrets. Även

spanskan kunde givetvis i sådant fall ifrågakomma för tillval. Beträffande

förslaget om upptagande av esperanto som ordinarie läroämne måste där
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Riksdagens skrivelse Nr 262.

emot riksdagen ställa sig bestämt avvisande. Även om man behjärtar den

tanke, som ligger bakom berörda förslag, finner sig riksdagen dock ej kunna

medverka därtill, att den förutvarande ämnesträngseln ytterligare skärpes

genom införande av undervisning i ett artificiellt språk.

De uttalanden, som av departementschefen gjorts beträffande förbindelsen

mellan realskolan och gymnasiet, finner riksdagen riktiga.

Som ovan nämnts har i propositionen upptagits förslag om inrättande

av lyceer eller lyceilinjer med sex årsklasser, och det föreslås, att statens

provskola, nya elementarskolan i Stockholm skulle ombildas till dylikt

lyceum.

I väckt motion (I: 249) har av herr Hederstierna hemställts, att riksdagen,

med avslag på Eders Kungl. Maj:ts förslag angående omorganisation av det

högre skolväsendet i vad det rör upprättandet av särskilda lyceilinjer, ville,

därest förslaget i övrigt vinner bifall, med beaktande av i motionen framställda

synpunkter för sin. del besluta, att nya elementarskolan i Stockholm bibehålies

vid samma organisation som övriga Stockholmsläroverk med fyraårigt

gymnasium.

Därjämte har herr Lindskog i sin motion (II: 344) hemställt bland annat, att

riksdagen måtte, med avslag på Eders Kungl. Maj ris förslag i vad det avser

förändring av nuvarande organisation av gymnasierna vid de allmänna

läroverken och inrättande av särskilda lyceilinjer, i skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Majri täcktes taga de i motionen

framförda synpunkterna i hithörande frågor i övervägande och för nästa

års riksdag framlägga de förslag, som i anslutning till dessa synpunkter

påkallas.

Enligt riksdagens mening föreligga så starka skäl för det av Eders Kungl.

Majri framlagda förslaget i här förevarande hänseende, att riksdagen finner

sig böra godkänna detsamma. Riksdagen, som alltså ej kan bifalla de av

motionärerna gjorda yrkandena, skall i det följande närmare ingå på frågan

om de särskilda lyceernas anordning. Vad ovan anförts i fråga om anordningen

av gymnasiet bör givetvis äga tillämpning på lyceets motsvarande stadium.

Riksdagen anser sig ytterligare böra framhålla, att starka skäl synas

tala för att godkända avgångsbetyg från mot högsta realskoleklassen svarande

stadium av lyceet, förslagsvis fjärde klassen, tillerkännes enahanda

kompetensvärde, som tillkommer avlagd realexamen.

Riksdagen har slutligen att yttra sig beträffande studentexamen. Såsom

framgår av ovan lämnade redogörelse, har departementschefen icke ansett

tillräckligt vägande skäl förebragta vare sig för studentexamens borttagande

eller för dess ersättande med en examen av helt annan karaktär och med

annat mål. Och jämväl för censorsinstitutionens bibehållande tala enligt

departementschefens mening starka skäl.

Däremot hava motionsvis yrkanden framställts om studentexamens avskaf
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Riksdagens skrivelse Nr 262.

fande. Så har i de av herr Möller in. fl. samt herr P. A. Hansson m. fl. väckta motionerna

(I: 254 och II: 417) yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl.

Maj:t anhålla om åtgärder för studentexamens avskaffande och ersättande med

en för ett individualiserat arbetssätt bättre avpassad form av kunskapskontroll.

Vidare har av herr Lindhagen (I: 243) yrkats, att riksdagen ville, med anledning

av propositionen om det högre skolväsendet, besluta eller hos Eders Kungl.

Maj:t förorda till övervägande avskaffandet av den så kallade examen rigorosum.

Och slutligen har herr Järte i väckt motion (II: 405) hemställt, att

riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära utredning i syfte

att förkorta gymnasialstudierna med ett år och att avskaffa den nuvarande

studentexamen.

Riksdagen anser för sin del skäl tala såväl för som emot studentexamens

bibehållande. Det torde ej kunna förnekas, att denna kunskapsprövning

genom den kontroll på gymnasiets arbete, den innebär, uppehåller en bestämd

nivå hos läroverken och således bidrager till att skapa en enhetlig

kunskapstyp samt därjämte giver en garanti för en viss mognad hos abiturienterna.

Och censorerna hava helt visst genom sin verksamhet upprätthållit

en god förbindelse mellan högskolorna och gymnasiet och därigenom hindrat

uppkomsten av en klyfta dem emellan, som eljest måst på något sätt

utfyllas.

Å andra sidan har framhållits, att studentexamen i sin nuvarande form

är behäftad med vissa brister. Den kan lätteligen vålla jäkt och oro i arbetet

samt medföra ett tryck på den föregående undervisningen, som kan

inverka skadligt. Det är ej heller uteslutet, att studentexamen kan innebära

en lockelse in på den teoretiska bildningsvägen och således bidraga till skapandet

av det överflöd på studenter, som allmänt konstaterats.

Riksdagen har sökt mot varandra väga de brister, som studentexamens

nuvarande anordning uppvisar, och de fördelar, som bibehållandet av en

kunskapsprövning av dylik art medför. Det har därvid synts riksdagen påtagligt,

att fördelarna dock äro övervägande och att ett borttagande av studentexamen

icke kan anbefallas, även om vissa jämkningar i avseende på

examens anordning kunna vara önskvärda. Riksdagen, som således ej kan

bifalla det yrkande, som gjorts i förstnämnda två motioner, liksom ej

heller herr Lindhagens ovanberörda motion, bar intet att erinra mot vad

departementschefen i avseende på studentexamen anfört.

Den ståndpunkt, riksdagen nu intagit, innebär givetvis också, att riksdagen

finner den övervakande och kontrollerande verksamhet, som för närvarande

utövas av censorerna, alltjämt vara erforderlig och således böra

bibehållas.

Vad till sist beträffar den av herr Järte väckta motionen, finner riksdagen

— oavsett det förhållandet, att riksdagen i fråga om studentexamens avskaffande

kommit till annat slut än motionären — det av honom i övrigt gjorda yr
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Riksdagens skrivelse Nr 262.

kandet stå i strid med riksdagens principella ståndpunkt beträffande gymnasiets

allmänna mål, och anser sig därför jämväl av detta skäl ej kunna bifalla

ifrågavarande motion.

VII. Staten och privatläroverken.

I det anförande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, varmed

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet beledsagade sin hemställan

om tillsättande av skolkommissionen, uttalade sig departementschefen för

privatskolornas regelmässiga ombildning till stats- eller kommunala skolor.

En sådan omorganisation skulle ej avse att ensidigt omskapa flickskolan

efter mönstret av gosskolan, liksom den ej finge gå förödande fram över

det rikare pedagogiska liv, som pulserade vid en och annan av de nuvarande

privatskolorna. Inom en god läroverksorganisation borde finnas plats

för försöksläroverk under särskilt framstående pedagogisk ledning.

I enlighet med detta uttalande avfattade skolkommissionen sitt förslag i

berörda hänseende. Kommissionen fann förhållandena nödvändiggöra en

stark begränsning av de nuvarande statsunderstödda privatläroverkens antal,

men ansåg det önskvärt att fortfarande äga tillgång till ett mindre antal

läroanstalter, vilka genom en friare organisation skulle kunna med framgång

dels tjänstgöra som försöksläroverk i egentlig mening, dels även i vissa

hänseenden komplettera statens undervisningsanstalter. Ett fåtal av våra

bästa enskilda skolor borde därför bibehållas vid sin hittillsvarande karaktär

av enskilda.

Kommissionen förutsatte, att rent privata skolor sannolikt komme att

framdeles existera. Ett allmänt förbud mot bedrivande av privat undervisningsverksamhet

ansåg kommissionen icke böra eller kunna ifrågasättas,

men några statsförmåner borde icke tillerkännas sådana läroanstalter och

ej heller kommunerna äga att ekonomiskt understödja desamma.

Det föreliggande förslaget (sid. 166—221 i statsrådsprotokollet) utgår beträffande

här ifrågavarande spörsmål från synpunkter, som något avvika

från skolkommissionens. Förslaget innebär ej något vidsträckt förstatligande

av de privata läroanstalterna, och dessa skulle i stor utsträckning förbliva

i sin nuvarande ställning till det allmänna. Endast i några få fall ifrågasätter

förslaget en förändring av allmänna läroverk med samtidig indragning

av enskilda högre flickskolor.

Departementschefen framhåller, att behovet av privatskolor självfallet

måste avtaga i samma mån som staten eller eventuellt kommunen i tillräcklig

omfattning och på ett tillfredsställande sätt beredde tillfälle till högre

skolundervisning för de unga, men finner det uppenbart, att i varje fall

utrymme för enskild verksamhet på den högre skolans område alltid komme

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Rilcsdagens skrivelse Nr 262.

att finnas. Det vore ock naturligt och önskvärt, att staten, respektive kommunen,

i ena eller andra formen understödde sådana enskilda skolor, som

befunnes utöva en för det allmänna nyttig verksamhet.

Förslaget avser vidare att vid privatläroverken åstadkomma en förbättrad

anknytning till folkskolan. Dessa läroverk hava för närvarande i ett stort

antal fall förberedande klasser, parallella med folkskolans tre lägre klasser.

De förberedande klassernas lärjungar pläga vid inträde i själva skolan hava

företräde och vara befriade från inträdesprövning. Enligt förslaget skulle

den hittills förefintliga begränsade möjligheten till indirekt statsunderstöd

åt dessa klasser upphöra och den högre flickskolan anknyta till folkskolans

tredje klass samt, i den utsträckning så kan ske, även till ett högre grundskolstadium.

Den sålunda föreslagna förändringen skulle gå i verkställighet

successivt med början läsåret 1928—1929.

För alla inträdessökande till statsunderstödd flickskola samt högre gossoch

samskola bör, säger departementschefen, inträdesprövning anställas på

sätt departementschefen föreslagit i fråga om realskolan, varvid givetvis de

lärjungar, som redan tillhöra förberedande klasser, borde vinna inträde i

den egentliga skolans första klass enligt hittills tillämpat förfaringssätt.

Beträffande övergång från avslutad folkskola till den högre skolan framhåller

departementschefen, att förhållandena ställde sig väsentligen svårare.

I fråga om flickskolor med enkla avdelningar vore det knappast välbetänkt

att tvångsvis genomföra en anslutning till folkskolans sjätte klass, men vad

anginge flickskolor med genomgående två eller flera avdelningar, ställde sig

förhållandena annorlunda. Departementschefen förordar emellertid ej, att Eders

Kungl. Maj:t skulle i samband med statsunderstöds beviljande meddela föreskrift

därom, att liksom beträffande de allmänna läroverken en serie avdelningar

skulle anknytas till folkskolans sjätte klass. I stället föreslås åtgärd

i syfte att bereda möjlighet för skola, som anordnar en särskild realskollinje

omfattande fyra klasser ovanför sexklassig folkskola, att för denna

linje erhålla understöd i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som gälla för s. k. enskilda mellanskolor. Såsom villkor för dylikt understöds

utgående skulle gälla, att terminsavgifternas storlek skulle fastställas

av Eders Kungl. Maj:t, varvid det borde eftersträvas, att avgifternas allmänna

nivå komme att ligga så nära statsläroverkens som möjligt.

Departementschefen påpekar därefter, att de högre goss- och samskolorna

i regeln vore förlagda till orter med allmänt läroverk eller kommunal mellanskola.

Bortsett från Lundsbergs skola, vilken genom sin uppgift och

hela sin organisation intoge en särställning, gällde detta om samtliga med

två undantag, Djursholms samskola och Saltsjöbadens samskola. Båda dessa

skolor saknade anslutning till folkskolans både tredje och sjätte klass. I

fråga om tredje folkskoleklassen kunde anslutning vinnas på samma väg,

som tänkts anlitad för flickskolornas del, och departementschefen hade icke

kunnat underlåta att söka uppnå en anslutning med sjätte folkskoleklassen

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Riksdagens skrivelse Nr 262.

även för dessa läroanstalters vidkommande. Departementschefen hade härvid

tänkt sig en liknande anordning, som föreslagits i fråga om flickskolorna.

Då de nämnda skolorna i verkligheten vore upprättade av och ägdes

av vederbörande kommuner, kunde här förevarande önskemål tillgodoses

under den formen, att kommunen upprättade en kommunal mellanskola,

varvid samskolans realskolstadium kunde och borde i motsvarande grad begränsas.

Skulle vederbörande icke finna skäl medverka till denna anordning,

kunde kravet på sexårig grundskola tillgodoses under enahanda former,

som förordats i fråga om vissa flickskolor, alltså genom understödjande

av en serie parallellavdelningar i likhet med vad som gällde i fråga

om enskilda mellanskolor.

Beträffande de förberedande klasserna gäller för närvarande bestämmelsen

i kungörelse den 18 juni 1925 (nr 326) om ändring i vissa delar av kungörelsen

den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa

läroanstalter m. m. Ifrågavarande bestämmelse bleve, säger departementschefen,

överflödig, i den mån de förberedande klasserna försvunne. Under

övergångstiden borde densamma fortfarande gälla i förut angiven utsträckning.

I fråga om lärarpersonalens rättsliga ställning erinrar departementschefen,

att för närvarande ingå bestämmelser funnes, som regelbunde rättsförhållandet

mellan nämnda lärarpersonal och vederbörande skolas målsmän, men

att frågan vid olika tillfällen varit föremål för uttalanden i samband med

diskussionen om skolkommissionens förslag liksom i annat sammanhang.

Departementschefen betecknar det som eu brist, att hittills inga åtgärder

vidtagits för beredande åt den jämförelsevis talrika lärarkåren vid privatläroverken

av en ställning, som kunde i rättsligt hänseende anses vara tryggad.

Departementschefen vore ej i tillfälle att i detta sammanhang framlägga

något förslag, som kunde ligga till grund för en slutlig prövning av spörsmålet,

men hade för avsikt att så snart ske kunde återupptaga frågan till

granskning samt söka åstadkomma en lösning, som kunde i möjlig mån

anses tillfredsställande. De åtgärder, som skulle kunna anses erforderliga i

detta hänseende, kunde sannolikt vidtagas i samband med fördelningen av

statsunderstöd.

Slutligen påpekar departementschefen, att den om- och nyorganisation av

läroverk, som borde äga rum på åtskilliga orter, i vissa fall med nödvändighet

torde föranleda jämkningar i avseende på privatläroverkens antal.

Så torde det komma att visa sig, att på vissa orter, där nuvarande gossrealskola

borde omorganiseras till en samrealskola, denna åtgärd måste förutses

komma att medföra så stark minskning i antalet lärjungar vid ortens

högre flickskola, att ett fortsatt upprätthållande av denna senare ej kunde

anses skäligt. I sådant fall både departementschefen förutsatt, att flick
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 95

skolan skulle jämsides med samrealskolans organiserande successivt avvecklas.

En dylik avveckling medförde, fortfar departementschefen, uppenbarligen

vissa svårigheter, därigenom att lärarpersonalen måste undan för undan

entledigas. Det syntes under sådana förhållanden klart, att då lärarinnor

genom direkta åtgärder från statens sida ginge miste om anställning, staten

också måste se till huruvida och på vad sätt dessa lärarinnors intressen

skulle kunna tillgodoses genom åtgöranden från det allmännas sida.

Departementschefen erinrar härvid om att alldeles samma spörsmål tidigare

varit föremål för statsmakternas överväganden, nämligen då genom 1904

års riksdags beslut om upprättande av statssamskolor ett antal högre flickskolor

tvungos att avveckla och försvinna. På förslag av Eders Kungl. Maj:t

beslöt sedermera, påpekar departementschefen, 1907 års riksdag anvisa

understöd åt vissa lärarinnor, som genom dylika indragningar komme att

förlora sin anställning. Vid berörda tillfälle hade man icke funnit sig kunna

vidtaga några direkta åtgärder för tillgodoseende av de ifrågavarande lärarinnornas

intressen förutom beträffande dem, som nått högre ålder. Förhållandena

i detta hänseende syntes departementschefen beklagligen föga

gynnsammare nu. Att överflytta lärarinnor till de tjänster, som skulle

komma att inrättas vid

sig göra, men det syntes rätt och billigt, att i den mån så kunde ske, vid

besättandet av ordinarie ämneslärarinnetjänst, till vilken flickskollärarinna

anmält sig som sökande, hänsyn toges till det förhållandet, att sökanden

tillhörde nu ifrågavarande kategori av lärarinnor. Och beträffande lärarinna,

som avlagt för ordinarie adjunktsbefattning stadgade akademiska kunskapsprov

men ej genomgått provår, borde hennes föregående tjänstgöring kunna

i väsentlig mån kompensera denna brist.

Det särskilda hänsynstagande av olika slag, som sålunda borde iakttagas

beträffande lärarinnorna, borde enligt departementschefens mening gälla

endast dem, som vid början av gossrealskolans ombildning till samrealskola

under mer än 5 år innehaft fast anställning vid statsunderstödd enskild

läroanstalt.

Beträffande de äldre ämneslärarinnorna åter föreslår departementschefen

samma åtgärd, som tidigare tillgripits, och han räknar till denna kategori

de ämneslärarinnor, som vid nyssnämnda tidpunkt uppnått en ålder av 50

år och före den 1 mars 1927 vunnit anställning med full tjänstgöring vid

skolan.

Förslaget innebär, att till sist berörda lärarinnor skulle utgå ett årligt

understöd, motsvarande två tredjedelar av den avlöning — tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg inberäknade — som vederbörande i enlighet

med gällande bestämmelser uppbar vid tiden för anställningens upphörande.

Därjämte skulle sådan lärarinna tillförsäkras rätt att vid fyllda 60 år —

d. v. s. vid inträdet i den för henne stadgade pensionsåldern — komma i

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Riksdagens skrivelse Nr 262.

åtnjutande av pension med samma belopp, som skulle tillkommit henne,

därest hon oavbrutet tjänstgjort intill tiden för pensioneringen.

Till sist betonar departementschefen, att i de fall, där på grund av den

nu ifrågasatta omläggningen en begränsning kunde komma att inträda i

vissa statsunderstödda privatläroverks verksamhetsfält, det vore angeläget

att tillse att eventuellt nödvändiga inskränkningar i statens understödsverksamhet

försigginge under så mjuka former som möjligt. Det vore departementschefens

avsikt att uppmärksamt pröva alla hithörande förhållanden i

syfte att övergången måtte försiggå under största möjliga hänsynstagande

till berättigade enskilda intressen.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts, har riksdagen, i likhet

med Eders Kungl. Maj:ts förslag, icke ansett ett förstatligande av den privata

flickskolan böra äga rum. Detsamma gäller även övriga enskilda läroanstalter.

Riksdagen ansluter sig under sådana omständigheter i det hela till de synpunkter

i fråga om privatläroverkens ställning för framtiden, som av departementschefen

uttalats. I enlighet härmed skulle nämnda läroverk i väsentlig

omfattning fortfarande äga bestånd samt åtnjuta understöd av staten efter i

stort sett samma grunder som hittills. Dock bör, såsom tidigare antytts, det

såsom villkor för statsbidrag till enskild mellanskof och högre flickskola nu

stadgade lärjungeantalet höjas till minst 40.

Det är emellertid tydligt, att — såsom departementschefen framhåller —

i samma mån som staten eller eventuellt kommunen i tillräcklig omfattning

och på ett tillfredsställande sätt bereder tillfälle till högre skolundervisning,

behovet av privatskolor måste avtaga. Alldeles särskilt gäller detta den ojämförligt

talrikaste gruppen bland privatläroverken, de högre flickskolorna. Riksdagen

har, såsom av det föregående framgår, beslutat avlåta en skrivelse

till Eders Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till inrättandet av kommunala

flickskolor. Därest beslut i sådant hänseende blir fattat, är det enligt

riksdagens mening att förvänta, att de nuvarande privata flickskolorna i åtskilliga

fall komma att ombildas till kommunala. Såsom riksdagen redan haft

tillfälle framhålla, skulle på detta sätt frågan om den särskilda högre flickundervisningen

vinna en god lösning, förmånlig för såväl lärjungarna som

lärarpersonalen. Ej minst fördelaktig skulle enligt riksdagens mening en sådan

utveckling vara därutinnan, att det härigenom med all sannolikhet skulle

visa sig lättare att i större omfattning bevara den särskilda bildningstyp,

som den nuvarande högre flickskolan företräder.

I en av herr Lindhagen väckt motion (I: 244), har hemställts, att, med

anledning av propositionen om det högre skolväsendet, riksdagen, oavsett

förväntade provisoriska beslut i ämnet, ville anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t måtte, bland annat, ytterligare överväga en definitiv lösning av

rätten för flickor att få tillgång till allmänna högre skolor på samma

villkor som gossar samt för ändamålet taga under definitivt bedömande de

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Riksdagens skrivelse Nr 262.

privata flickskolornas förstatligande och den åttaklassiga flickskolans lämplighet.

Riksdagen, som i annat sammanhang berört den förstnämnda frågan,

finner sig med hänsyn till vad nu anförts angående den kommunala flickskolan

sakna anledning att bifalla vad motionären beträffande den senare

frågan hemställt.

Vad beträffar de förberedande klassernas ställning samt därmed sammanhängande

spörsmål om privatläroverkens anknytning till folkskolan får riksdagen

anföra följande. Eders Kungl. Maj:t har föreslagit borttagandet av

den rätt, som enligt nu gällande bestämmelser tillkommer lärarinna vid statsunderstödd

enskild läroanstalt att förlägga viss del av sin tjänstgöring till

de förberedande klasserna. Riksdagen har i detta avseende intet att erinra.

Däremot anser riksdagen, att nu gällande rätt i fråga om tjänstgöring i övningsämnen

bör i någon utsträckning bibehållas. Särskilt för smärre flickskolor

torde det nämligen kunna vara av betydelse, att denna möjlighet är bevarad.

Däremot torde de nu gällande bestämmelserna om ifrågavarande lärarinnors

tjänstgöring i annat hänseende erfordra viss jämkning. Detta förhållande

är förorsakat av det beslut i fråga om de allmänna läroverkens ställning

till folkskolan, som riksdagen förut fattat och som avser dessa läroverks

partiella anknytning till folkskolans fjärde klass. Riksdagen anser

det med hänsyn till detta beslut nödvändigt, att jämväl de statsunderstödda

enskilda läroanstalter, om vilka det i detta sammanhang kan vara fråga,

eller de högre flickskolorna samt de högre goss- och samskolorna, böra framdeles

anknyta till folkskolans fjärde klass, i den mån ej anknytning till

högre folkskoleklass betingas av skolans organisation. För de högre flickskolorna

innebär detta, att deras elementarskolstadium blir nedifrån avkortat

med en klass och att lärarinnornas tjänstgöring skall vara förlagd

till detta stadium. I fråga om bestämmelsen rörande rätt för lärarinna

att förlägga viss del av tjänstgöringen till de förberedande klasserna har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit en övergångstid, som skulle utgå med läsåret

1929 — 1930. Riksdagen bifaller detta förslag. Vad beträffar avvecklingen

av lärartjänstgöringen i den nuvarande lägsta elementarskoleklassen, torde

denna normalt böra ske i omedelbar följd med upphörandet av nyssnämnda, de

förberedande klasserna avseende rätt, och skulle således äga rum efter läsåret

1930—1931. För den händelse emellertid detta icke kan genomföras utan avskedande

av lärare, som före den 1 mars 1927 varit anställd med full tjänstgöring

vid skolan i fråga, synes Eders Kungl. Maj:t böra äga rätt att medgiva

utsträckning av avvecklingstiden, dock högst till utgången av läsåret 1934

—1935. Det torde böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att utfärda de

närmare bestämmelser, som äro erforderliga i nu omförmälda hänseenden.

Beträffande inträdet i flickskola samt högre goss- och samskola har departementschefen

anfört, att prövning borde anställas med samtliga inträdessökande

samt att vad som anförts i fråga om inträdesprövning till realskolan

borde gälla även beträffande nyssberörda läroanstalter. Motionsvis (I: 246)

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 11 samt. Nr 262. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Riksdagens skrivelse Nr 262.

har av herr Lindhagen hemställts, att riksdagen — med anledning av propositionen

om det högre skolväsendet och därest propositionens konsekvens,

ett faktiskt förbud för subvenerat privatläroverk att inrätta eu förberedande

småskola, ej göres gällande — ville uttala sig för och hos Eders Kungl. Maj:t

förorda, att inträde i privatläroverks lägsta klass skall tillstädjas såväl elev,

som genomgått folkskolans tre lägsta klasser, som ock elev från läroverkets

egen förberedande treklassiga skola utan särskild prövning i någotdera fallet

eller, om detta ej bifalles, att prövning i båda fallen må ske endast i modersmålet

och matematik. Angående denna fråga får riksdagen hänvisa till vad

riksdagen förut anfört om inträde i realskolan. Vad där förordats bör enligt

riksdagens mening gälla även beträffande de statsunderstödda privatläroverken.

Det föreliggande förslaget upptager jämväl en anordning beträffande privatskolor

med genomgående två eller flera avdelningar, innebärande, att till

högre flickskola samt högre goss- och samskola, som anordnar en till folkskolans

sjätte klass ansluten realskolelinje med minst fyra årsklasser, må från

och med läsåret 1928—1929 efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande utgå ett

årligt statsbidrag av 1,200 kronor för årsklass under de villkor och bestämmelser

i övrigt, som äro meddelade rörande den i anslaget till privatläroverk

ingående anslagsposten till enskilda mellanskolor samt enligt de närmare

föreskrifter, som av Eders Kungl. Maj:t. meddelas. Motionsvis har av fröken

Hesselgren hemställts (I: 252, med vilken den av herr Almquist m. fl. i

andra kammaren väckta motionen nr 399 överensstämmer i fråga om syftet),

att sålunda föreslaget anslag måtte utgå för linje av såväl flickskol- som

realskoltyp.

Vid den detaljgranskning av de olika läroanstalternas organisation, som

riksdagen verkställt, har det visat sig, att något behov av dylik linje icke

föreligger. Vid sådant förhållande saknar riksdagen anledning att bifalla

Eders Kungl. Maj ds förslag i detta hänseende.

Angående lärarpersonalens vid privatläroverken rättsliga ställning har departementschefen

gjort vissa uttalanden. Frågan har därjämte upptagits till

behandling i en av herr Lindhagen väckt motion (I: 247), däri hemställes,

att riksdagen, i anledning av propositionen om det högre skolväsendet, ville

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte överväga, huruvida och i vad mån

såsom ytterligare villkor för åtnjutande av statsanslaget till privatläroverken

må uppställas betingelser till tryggande av lärarpersonalens rättsliga ställning.

Riksdagen, som finner denna fråga vara av betydelse, vill starkt understryka

behovet av åtgärder i den riktning, som av departementschefen

antytts. Enligt riksdagens mening vore det därjämte önskvärt, att bestämmelse

bleve utfärdad i den riktningen, att ämneslärarinnebefattning vid

högre flickskola ej måtte tillsättas, utan att befattningen förut kungjorts

till ansökan ledig, samt att prövning av de sökandes behörighet därefter

företoges av skolöverstyrelsen på sådant sätt som nu är stadgat i fråga om

tillsättning av lärartjänst vid folkhögskola. Det bör erinras om att den

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Riksdagens skrivelse Nr 262.

kommunala flickskolans organisationsform skulle beträffande lärarpersonalens

rättsliga ställning medföra den stadga och säkerhet, som är önskvärd.

Ett genomförande av den organisation, som föreslås i Eders Kungl. Maj:ts

proposition, skulle, såsom departementschefen påpekar, i vissa fall föranleda

jämkningar i avseende på privatläroverkens antal. Än mera torde detta

bliva fallet på grund av den av riksdagen beslutade utvidgningen av kvinnliga

lärjungars rätt till inträde i allmänt läroverk. Det kan nämligen förutses,

att flickor tämligen talrikt komma att söka inträde i statens realskolor,

varigenom i ett eller annat fall en så avsevärd minskning i antalet lärjungar

i ortens flickskola kommer att göra sig gällande, att denna skola svårligen

kan upprätthållas. En följd härav torde bliva, att för ett större eller mindre

antal ämneslärarinnor svårighet uppstår att erhålla ny anställning. Departementschefen

har därför till övervägande upptagit frågan, på vad sätt dessa

lärarinnors intressen skulle kunna tillgodoses genom åtgöranden från det

allmännas sida. De åtgärder, som enligt departementschefens mening skulle

kunna vidtagas, hava emellertid rent positiv innebörd endast i avseende

på de lärarinnor, som vid ombildningens början uppnått en ålder av 50

år och före den 1 mars 1927 vunnit anställning med full tjänstgöring vid

skolan.

Det föreliggande förslaget har i detta hänseende ansetts böra vidgas till

förmån även för andra lärarinnor. Så har i en av fröken Hesselgren väckt

motion (I: 252), med vilken i avseende på syftet

väckta motionen (II: 399) överensstämmer, hemställts, bland annat, att samma

bestämmelser skola gälla i fråga om lärarinnor vid privat läroverk, vilka på

grund av här föreslagna omorganisation måste avveckla, som i fråga om

lärare vid kommunal mellanskola, som ombildas till statsläroverk. Motionären

åsyftar här det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget, att ordinarie

lärare vid dylik kommunal mellanskola skulle successivt som adjunkter

respektive ämneslärarinnor överflyttas till statsläroverket med rätt att åtnjuta

vissa närmare angivna avlöningsförmåner.

Riksdagen anser, att särskilda anordningar utöver vad departementschefen

ifrågasatt böra vidtagas för att lindra verkningarna för vederbörande lärarinnor

av flickskolors indragning. Det är obestridligt, att dessa befattningshavare

fyllt en uppgift, som ur det allmännas synpunkt är lika samhällsnyttig

och nödvändig, som om de formellt varit statstjänare, och det bör

enligt riksdagens åsikt ej få förekomma, att de, då deras verksamhet såsom

en följd av statsmakternas beslut bringas att upphöra, försättas i en situation,

som innebär förlusten av försörjningsmöjligheter.

Att på sätt yrkats i nyssnämnda motion utan vidare överflytta de ledigblivande

lärarinnorna i statstjänst är uppenbarligen ej möjligt, i första hand

därför att någon ombildning av högre flickskola på samma sätt, som föreslagits

beträffande ett antal kommunala mellanskolor, ju ej ifrågasatts.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Riksdagens skrivelse Nr 262.

Riksdagen anser sig alltså ej kunna bifalla motionärens nu berörda hemställan.

Det återstår då för riksdagen att söka angiva de åtgärder, vilka enligt

riksdagens mening kunna vara tänkbara och lämpliga. Riksdagen har då

närmast haft sin tanke riktad på det tidigare omnämnda förslaget om upprättande

av kommunala flickskolor. I de fall, då en enskild flickskola i

händelse av bifall till nämnda förslag skulle ombildas till kommunal, böra,

synes det riksdagen, de lärarinnor med full tjänstgöring vid den egentliga

flickskolan, vilka innehava vederbörlig kompetens, till det antal, som i varje

.fall är erforderligt, förklaras såsom ordinarie lärarinnor vid den kommunala

flickskolan. Riksdagen vill erinra om att ett dylikt tillvägagångssätt kan tilllämpas

och i många fall tillämpats vid ombildning av högre folkskola till

kommunal mellanskola. Det synes riksdagen, som om föreskrift i nu förevarande

hänseende skulle kunna lämnas av Eders Kungl. Maj:t vid beviljande

av understöd åt kommunal flickskola eller måhända erhålla plats i

den stadga för dylika flickskolor, som torde bliva erforderlig, om skolorna

komma till stånd.

Vad därefter beträffar de lärarinnor, som ej genom nu nämnda åtgärd

skulle bliva placerade, kunde ett annat förfarande vara möjligt. Riksdagen

erinrar först därom, att enligt det av riksdagen biträdda organisationsförslaget

ett stort antal statliga samskolor — fristående eller i högre allmänt

läroverk ingående — skulle komma till stånd, samt att ett betydligt antal

ämneslärarinnetjänster där skulle finnas. Riksdagen tänker sig då, att de

flickskolelärarinnor med vederbörlig kompetens till dylika ämneslärarinnetjänster,

som på grund av högre flickskolas nedläggande eller genom en

av omorganisation förorsakad inskränkning i sådan skolas verksamhet

bliva entledigade från sina befattningar och som önska ifrågakomma

till ämneslärarinnetjänst, skulle hava att därom göra anmälan hos skolöverstyrelsen.

Då dylik tjänst skulle tillsättas, borde överstyrelsen undersöka,

huruvida bland de sålunda anmälda funnes någon, som prövades

lämplig för tjänsten. Vore detta fallet, skulle överstyrelsen äga att tillsätta

densamma utan dess ledigförklarande. Givetvis borde denna tillsättningsprocedur

avse endast lärarinnor, som före den 1 mars 1927 vunnit anställning

med full tjänstgöring vid flickskola och som vid tiden för entledigandet

från sin befattning under minst 5 år innehaft dylik anställning vid

statsunderstödd enskild läroanstalt. Därjämte borde förfarandet tillämpas

under begränsad övergångstid, exempelvis 10 år, räknat från början av den

föreslagna omorganisationens genomförande. Riksdagen tänker sig, att bestämmelser

i nu angiven riktning kunde av Eders Kungl. Maj:t utfärdas,

eventuellt i samband med utfärdande av behövlig ny läroverksstadga.

Det synes sannolikt, att genom nu nämnda åtgärder de allra flesta

lärarinnor, som böra räknas till nu ifrågavarande kategori, skola kunna efter

hand åter erhålla anställning. Då det emellertid möter stora svårigheter att

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Riksdagens skrivelse Nr 262.

med visshet i förväg beräkna dessa förhållanden, måste riksdagen utgå ifrån

den möjligheten, att vissa bland dessa lärarinnor det oaktat skulle kunna

komma att bli utan anställning, vare sig ordinarie eller extra ordinarie. För

sådant fall anser sig riksdagen kunna förutsätta, att Eders Kungl. Maj:t ej

underlåter att för riksdagen framlägga förslag i syfte att bereda ifrågavarande

lärarinnor en skälig bärgning, intill dess de erhålla anställning vid

statsläroverk eller därmed jämförbar läroanstalt.

Vad av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i fråga om de lärarinnor, som

uppnått en ålder av 50 år, har icke givit riksdagen anledning till erinran.

I detta sammanhang vill riksdagen beröra ett par spörsmål, som funnit

uttryck i den av fröken Hesselgren väckta motionen (I: 252).

Motionären har påpekat ett uttalande av departementschefen (sid. 215 i

statsrådsprotokollet), som syntes motionären innebära, att de privatläroverk,

som icke tidigare i enlighet med ett i propositionen uttalat önskemål frivilligt

sökte anknytning till folkskolans sjätte klass, skulle i samband med

en förestående lönereglering tvingas att nedlägga sina med folkskolan parallella

klasser. Enligt riksdagens mening kan ifrågavarande uttalande icke

fattas så, som om någon ändring i de för privatläroverken gällande huvudgrunderna

för statsunderstöd härmed vore åsyftad.

I berörda motion har vidare påpekats, att en oklarhet funnes i det av Eders

Kungl. Maj:t framlagda förslaget om understöd åt ämneslärarinnor, som på

grund av gossrealskolas ombildning till samrealskola ginge förlustiga sin

anställning och som fyllt 50 år samt vunnit sådan anställning vid skolan

före den 1 mars 1927. Detta skulle, säger motionären, kunna tolkas så,

att lärarinnan måste hava varit anställd vid just den skola, som föresloges

till avveckling, den 1 mars 1927.

Enligt riksdagens mening skulle den i Eders Kungl. Maj:ts proposition använda

formuleringen hava täckt de fall, som motionären avsett. Då emellertid

riksdagen beslutat längre gående åtgärder i fråga om kvinnliga lärjungars

mottagande vid statsläroverk än de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna och

möjlighet därigenom uppstått av ytterligare skolnedläggningar, har riksdagen

åt ifrågavarande bestämmelse givit sådan avfattning, att den av

motionären befarade tolkningen undgås.

I en av herr Lindhagen väckt motion (I: 248) har jämväl upptagits

frågan om understöd åt de lärarinnor, som bestrida undervisningen i de

vid åtskilliga privatläroverk förefintliga förberedande klasserna och som

genom dessa klassers indragning skulle bliva utan anställning. Motionären

hemställer, att riksdagen, med anledning av propositionen om det

högre skolväsendet, ville hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om övervägande, i

vad mån de lärarinnor vid privatläroverkens småbarnsklasser, vilka genom

indragandet av offentligt stöd för dessa klasser råka i ekonomiska svårigheter,

må genom överflyttning till folkskolan eller annorledes kunna bibehållas

vid ett skäligt livsuppehälle.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Riksdagen finner den av motionären berörda frågan synnerligen beaktansvärd

och vill i anledning av det i motionen framställda yrkandet starkt

betona, det riksdagen förutsätter, att vederbörande kommuner låta sig angeläget

vara att, i den mån så är möjligt, bereda ifrågavarande lärarinnor

anställning vid kommunens folkskoleväsen.

I samband härmed vill riksdagen framhålla, att därest jämväl lärarinnor

i övningsämnen vid statsunderstödda flickskolor, vilkas tjänstgöring haft

sådan omfattning, att den kan sägas hava utgjort vederbörandes väsentliga

sysselsättning, på grund av omorganisationen bliva utan anställning, det

torde kunna förväntas, att Eders Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag

till åtgärder för skäligt tillgodoseende av berörda lärarinnors intressen.

Motionsvis har vidare upptagits en fråga av betydelse för lärarpersonalen

vid de kommunala och enskilda läroanstalter, som här äro föremål för övervägande.

I ovan nämnda av fröken Hesselgren väckta motion (I: 252, med

vilken den av herr Almquist m. fl. i andra kammaren väckta motionen nr 399

i avseende på syftet överensstämmer) har motionären anfört, att lärare, som

övergå i statstjänst, vare sig de förut varit anställda vid kommunal mellanskola

eller vid privatläroverk, borde tillförsäkras rätt att för uppflyttning

i högre lönegrad tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring vid dessa

skolor.

Vid övervägande av denna fråga har riksdagen, som i det följande får anledning

att uttala sig om hithörande förhållanden i vad de avse lärarpersonalen vid

de kommunala mellanskolorna, funnit vad i motionen i berörda hänseende

anförts beträffande de vid privatläroverk anställda, inrymma åtskilligt av

berättigande. Då det emellertid ej är möjligt för riksdagen att i detta sammanhang

överblicka konsekvenserna av ett bifall till motionärens yrkande,

får riksdagen nu inskränka sig till att i anledning av berörda motion i skrivelse

till Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte efter vederbörlig

utredning förelägga riksdagen förslag i det i motionen avsedda syftet.

Slutligen har riksdagen att omnämna en av herr Lindhagen väckt motion

(I: 245), däri hemställes att riksdagen, med anledning av propositionen om

det högre skolväsendet, ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte för de

statsunderstödda privatläroverken överväga såsom villkor för subventionen

ett fastställande i lämplig omfattning av enhetliga lärokurser, timplaner och

läroböcker.

Riksdagen finner vad motionären anfört vara i vissa avseenden beaktansvärt.

Emellertid torde böra erinras om att vad beträffar det övervägande

flertalet privatläroverk, de högre flickskolorna, enhetlighet i avseende på

lärokurser under senare år blivit allt mer framträdande, beroende på den

s. k. normalskolekompetensrätten, vars förvärvande är av stor vikt för flickskolorna.

Det är givet, att den överensstämmelse i fråga om lärokurser,

som sålunda nåtts, måste i stor omfattning verka i samma riktning beträffande

skolornas timplaner. Den brist på överensstämmelse, som är till firman
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Riksdagens skrivelse Nr 262.

des i nu nämnda avseenden, torde framför allt gälla de främmande levande

språken och föranledas av den valfrihet främst i fråga om det andra språket,

som är medgiven inom normalskolekompetensens ram. Vad beträffar

läroböckerna, torde ej blott svårigheter utan även olägenheter föreligga att

föreskriva uniformitet i detta hänseende — vid privatläroverken lika väl

som vid statens läroverk. Det synes riksdagen, som skulle de av motionären

framhållna önskemålen i sistberörda hänseende bäst kunna nås genom

erforderligt övervakande från vederbörande tillsynsmyndighet, som i samband

med denna myndighet åliggande inspektion] torde kunna och böra

vidtaga nödiga åtgärder.

VIII. Lärarkompetensen m. m.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet framhåller departementschefen i

förevarande kapitel (sid. 222—225), att han icke funnit det behövligt eller

lämpligt att upptaga frågan om lärarkompetensen till prövning, bland annat

därför att beslut av riksdagen ej vore erforderligt för hithörande angelägenheters

ordnande.

De kompetensbestämmelser, som för närvarande vore föreskrivna beträffande

ordinarie lärarpersonal vid de allmänna läroverken, borde således, anser

departementschefen, tillsvidare bibehållas oförändrade. Samma bestämmelser

borde tillämpas i fråga om lärarpersonalen vid de läroverk, som föresloges

skola nyinrättas eller ombildas, således också i fråga om de från

kommunala mellanskolor ombildade samrealskolorna.

Ej heller för den kommunala mellanskolan vore några ändringar i behörighetsvillkoren

påkallade.

Departementschefen har emellertid särskilt berört en kompetensfråga, nämligen

beträffande lärarpersonalen vid de nyssberörda kommunala mellanskolor,

som föresloges till övertagande av staten. Då kompetensfordringarna

för ämneslärarbefattning vid mellanskola delvis vore mindre omfattande än

för adjunktstjänst vid allmänt läroverk, vore åtskilliga bland lärarna vid de

nu till förstatligande föreslagna mellanskolorna i saknad av formell adjunktskompetens.

Frågan vore nu, säger departementschefen, huruvida man skulle bortse

från den bristande formella kompetensen hos sistnämnda lärare vid den nu

påtänkta övergången. Med hänsyn till dessa lärares ställning vid den kommunala

mellanskolan syntes det departementschefen rimligt, att då staten

nu övertoge skolorna, staten jämväl successivt övertoge alla de vid skolorna

den 1 mars 1927 anställda ordinarie lärarna, oavsett om de ägde formell kompetens

till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk eller icke. Däremot anser

departementschefen, att tillräckligt starka skäl ej kunde anföras för att ordinarie

ämneslärare, som saknade berörda kompetens men det oaktat erhölle

ordinarie anställning vid samrealskola, även finge den avlöning, som medföljde

sådan anställning. Ifrågavarande lärare borde enligt departements
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Riksdagens skrivelse Nr 262.

chefens mening efter sin övergång i statstjänst bibehållas vid de avlöningsförmåner,

de ägt uppbära vid den kommunala mellanskolan, dock med

iakttagande av att den stadgade förmånen av fri bostad och bränsle eller ersättning

därför skulle fortfarande tillhandahållas av vederbörande kommun,

så länge den överflyttade läraren kvarstode vid samrealskolan. Åtagande i

detta hänseende borde uppställas bland villkoren för statens övertagande av

respektive skolor.

Liknande gällde ämneslärarinnorna vid de från mellanskolor ombildade

samrealskolorna. Bostad och bränsle eller ersättning därför borde under

deras återstående tjänstetid vid samrealskolan utgå till dem från vederbörande

kommun.

Beträffande rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna föregående

ordinarie tjänstgöring vid kommunal mellanskola erinrar departementschefen

om de i sådant hänseende nu gällande bestämmelser och påpekar,

att dessa bestämmelser givetvis vore utan vidare tillämpliga på de adjuuktskompetenta

lärare, som överginge till de nya samrealskolorna. Någon motsvarande

bestämmelse för de icke adjunktskompetenta lärare, som vid ombildningen

överflyttades till läroverket, vore ej erforderlig, enär de enligt

förslaget skulle bibehållas vid de avlöningsförmåner, som enligt gällande

bestämmelser skulle tillkommit dem, därest de kvarstått i tjänst vid kommunal

mellanskola.

Ytterligare har departementschefen yttrat sig om nu ifrågavarande lärares

pensionsförhållanden och därvid hänvisat till ett uttalande av skolkommissionen

angående detta spörsmål. Lämpligast vore, säger departementschefen

härom, att ifrågavarande lärares pensionsfråga ordnades så, att de

jämväl efter övergången i statstjänst beträffande såväl egen pensionering

som familjepensionering kvarstode i statens pensionsanstalt.

Till sist erinrar departementschefen om övningslärarna vid de kommunala

mellanskolorna, vilka enligt gällande bestämmelser vore anställda med viss

uppsägningstid och alltså intoge en annan ställning än ämneslärarna. I

fråga om de med ordinarie lärare jämförliga lärare i övningsämnen, vilkas

tjänstgöring haft sådan omfattning, att den kunde sägas utgöra vederbörandes

väsentliga sysselsättning och vilka vunnit dylik anställning vid den

kommunala mellanskolan före den 1 mars 1927, syntes det rimligt, att man

i anslutning till vad departementschefen utvecklat beträffande de ordinarie

ämneslärarna sökte i möjligaste mån bereda dem anställning vid samrealskolan.

Såsom framgår av departementschefens uttalande, förutsätter det föreliggande

förslaget ej några förändringar i de kompetensbestämmelser, som för

närvarande gälla i fråga om lärarpersonalen vid statens allmänna läroverk

eller de kommunala mellanskolorna. De frågor, som av departementschefen

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Riksdagens skrivelse Nr 262.

beröras i förevarande kapitel, äro således betingade av de förhållanden,

6om orsakas av ombildningen av vissa kommunala mellanskolor till statsläroverk.

Vad departementschefen i sådant hänseende föreslagit har ej

lämnat riksdagen anledning till erinran.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet lämnat vissa uppgifter beträffande

kompetensen hos de ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor,

vilka i samband med mellanskolornas förstatligande skulle övertagas

av staten. Då enligt riksdagens ovan angivna beslut ett betydligt större

antal kommunala mellanskolor kommer att förstatligas, har riksdagen ansett

det vara lämpligt att meddela uppgifter av nyssnämnda slag beträffande

de 54 mellanskolor, som nu successivt skola övertagas av staten. Vid dessa

skolor äro för närvarande anställda tillhopa 244 ordinarie ämneslärare, bland

vilka 93 innehava adjunktskompetens, d. v. s. avlagt akademisk examen

och genomgått provår, 57 genomgått högre lärarinneseminarium och således

äga kompetens till ämneslärarinnebefattning vid statens samskolor samt 94 på

grund av beslut av Eders Kungl. Maj:t äga behörighet till ordinarie lärarbefattning

vid kommunal mellanskola. Bland de till sistnämnda kategori

hörande hava 45 avlagt stadgad akademisk examen men brista i fråga om

adjunktskompetens genom avsaknad av provår.

Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att riksdagen tidigare

beslutat, att inga särskilda kostnader skulle åläggas respektive kommuner

genom upprättandet av samrealskolor. Den här föreslagna skyldigheten för

kommun, vars kommunala mellanskola ombildats till samrealskola, att i vissa

fall fortfarande tillhandahålla lärare (respektive lärarinna) bostad och bränsle

eller ersättning därför utgör en mindre och tillfällig avvikelse från nyssnämnda

ståndpunkt, då det här gäller endast ett övergångsförhållande och

skyldigheten varar blott så länge den överflyttade läraren kvarstår vid samrealskolan.

Riksdagen hyser för den skull inga betänkligheter att biträda

förslaget.

Det har inom riksdagen rått någon tvekan, huruvida de i propositionen

angivna bestämmelserna angående lärares rätt till ålderstillägg vid övergång

från kommunal mellanskola, som ombildas till samrealskola, ävensom vid

statsövertagande av kommunalt gymnasium komma att i alla tänkbara fall

verka fullt tillfredsställande. Hithörande frågor hava även berörts i den

förut omnämnda, av fröken Hesselgren väckta motionen (1: 252), med vilken

den av herr Almquist m. fl. väckta motionen (II: 399) överensstämmer i

avseende på syftet. Riksdagen förutsätter, att, därest i tillämpningen ojämnheter

skulle framträda, dessa varda genom framställning till en kommande

riksdag vederbörligen rättade samt att därjämte eventuellt behövliga supplerande

bestämmelser bliva för riksdagen föreslagna.

I fråga om det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget rörande här

berörda lärares pensionering, mot vilket riksdagen som antytt ej har något

att erinra, vill riksdagen påpeka, att det torde böra ankomma på Eders

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Kungl. Maj:t att, i den mån så kan bliva erforderligt, utfärda bestämmelser

dels om pensionsavgifter för här avsedda lärare, dels ock om pensionsunderlag

för dem.

IX, Statsläroverkens ekonomiska förhållanden.

Departementschefen erinrar till en början, att skolkommissionen i sitt

principbetänkande framlagt ett med hänsyn till såväl de ekonomiska konsekvenserna

som den faktiska innebörden vittgående förslag till omläggning

av de allmänna läroverkens ekonomiska förhållanden; och lämnar departementschefen

å sid. 226—228 i statsrådsprotokollet en kortfattad redogörelse

för detta förslag.

Med hänsyn till innebörden och karaktären av det förslag, som Eders Kungl.

Maj:t nu framställt, har givetvis den principiella omläggningens omfattning

blivit i möjligaste mån inskränkt. På grund härav har departementschefen

ansett sig böra iakttaga varsamhet även i fråga om de föreslagna ingripande

förändringarna i läroverkens hittillsvarande ekonomiska ställning.

Han har fördenskull ansett sig icke nu böra till närmare övervägande

upptaga de principiella spörsmålen om terminsavgifternas borttagande eller om

kommunala och statliga bidrag till de nuvarande läroverkens driftskostnader

i allmänhet. Icke heller har han funnit sig böra nu föreslå inrättande

av särskilda lokala styrelser för de högre läroverken eller realskolorna

för gossar. Den ekonomiska samverkan, som hittills vid statssamskolorna

— bortsett från den i Haparanda — bestått mellan staten och vederbörande

stad, har han också ansett böra förbliva oförändrad. Därest framdeles en

förändring skulle befinnas önskvärd och möjlig, borde én sådan kunna ske

även utan samband med en organisatorisk och pedagogisk omläggning. Ej

heller har departementschefen funnit sig kunna medverka till att läroverkens

vaktbetjäning nu erhåller ordinarie statsanställning, eller understödja

väckt förslag, att läroverkskommun skulle äga att av hemkommun påkalla

särskild ersättning för lärjungar, som vid visst läroverk åtnjuta undervisning

utan att därstädes vara mantalsskrivna.

Ett grundläggande spörsmål, som i detta sammanhang påkallat ingående

övervägande från departementschefens sida, har varit frågan om den kommunala

mellanskolans framtida ställning i ekonomiskt och rättsligt hänseende.

Skolkommissionens förslag i denna del innebar, att de nuvarande

kommunala mellanskolorna i regel skulle ombildas till allmänna läroverk,

därvid kommissionen uppställt såsom villkor, att skolan under den tid, den

varit i verksamhet, uppvisat ett genomsnittligt lärjungantal av minst 64.

Uteslutande hade likväl bedömandet icke försiggått efter denna grundsats.

Ortens läge i landet och förefintligheten av andra läroverk i grannskapet

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Riksdagens skrivelse Nr 262.

hade också tagits i betraktande. Kommissionen hade emellertid varit av

den uppfattningen, att bildningsanstalter av den karaktär, varom här vore

fråga, icke utan starkt tvingande skäl borde förvägras samhällen, som önskade

komma i åtnjutande av sådana. Endast undantagsvis hade kommissionen

därför ansett sig förhindrad att förorda statsövertagande av de

kommunala mellanskolor, som varit i verksamhet år 1922, och jämväl i

fråga om åtskilliga av de fyrklassiga högre folkskolor, som vid nämnda

tidpunkt kunde förutses inom en nära framtid övergå till mellanskolor,

hade prövningen utfallit i enahanda riktning.

Departementschefen förklarar sig vara i princip ense med skolkommissionen

så långt, att det icke kunde anses rimligt, att historiska skäl skulle

vara ensamt avgörande, huruvida behovet av realskolutbildning å en viss ort

skulle tillgodoses genom ett allmänt läroverk eller genom en kommunal

mellanskola. Men å andra sidan bestrider han riktigheten av den uppfattning,

åt vilken kommissionen tillika givit uttryck, att det icke skulle låta sig

försvara att anordna sagda undervisning på ett för olika samhällen i ekonomiskt

avseende skiljaktigt sätt. Visserligen kunde en sådan ordning komma

att medföra, att mindre orter finge underkasta sig större uppoffringar än

sådana med större invånarantal. Detta syntes departementschefen emellertid

i själva verket ganska naturligt. Staten kunde icke gärna å vilken ort

som helst och för hur litet lärjungantal som helst ikläda sig de ekonomiska

uppoffringar, som inrättandet av en statens realskola innebure. Icke ens

när det gällde inrättandet av en kommunal mellanskola, hade staten ansett

sig kunna förbehållslöst medverka. Det krävdes nämligen såsom villkor för

statsbidrag ett minimiantal lärjungar, uppgående till 32 i skolans fyra klasser.

Den enda rimliga ordningen syntes departementschefen vara, att å de

orter, där lärjungeantalet uppnådde en mera betydande siffra, en statens

egen läroanstalt för realskolestadiet vore av förhållandena påkallad, vare

sig undervisningen nu tillgodosåges genom en kommunal mellanskola eller

genom en statsunderstödd privatskola. A de orter åter, där anslutningen

till förefintlig skolform hade en mindre omfattning, vore man hänvisad

att taga kommunens ekonomiska medverkan i anspråk i vidare mån än

som vore nödvändigt å de förstnämnda orterna. Denna normerande huvudsynpunkt

kunde dock icke få vara allena avgörande. Hänsyn av annan

art kunde jämväl göra anspråk på beaktande. Departementschefen erinrar

därom, att exempelvis redan förefintliga utbildningsmöjligheter inom en ort

eller dess närmare grannskap måste uppmärksammas vid övervägandet.

Å andra sidan kunde en orts isolerade läge eller frånvaron av motsvarande

utbildningsmöjligheter inom det närmare grannskapet göra det försvarligt,

att man i någon mån jämkade på kraven, när det gällde statsläroverkens

fördelning.

Såsom en allmän norm för statens förpliktelser att å en viss ort tillhandahålla

statlig realskola, där sådan nu icke funnes inrättad, hade skol
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Riksdagens skrivelse Nr 262.

kommissionen uppställt, att för statsövertagande av en kommunal mellanskola

borde gälla, att skolan under den period, varunder den varit i verksamhet,

skulle kunna uppvisa ett genomsnittligt lärjungantal av minst 64.

Beträffande detta villkor syntes det departementschefen ofrånkomligt att

förutsätta rätt betydande jämkningar i två olika avseenden. Den nämnda

siffran vore efter departementschefens mening för låg. För sin del ansåge

departementschefen ett genomsnittligt lärjungantal överstigande 100 såsom

skäligt. Han kunde vidare icke finna berättigat att för olika skolor i beräkningen

medtaga ett växlande antal år, allt efter som skolan existerat

en längre eller en kortare period. Departementschefen ansåge, att en

mellanskola för att nu kunna ifrågakomma till ombildning till allmänt läroverk

borde hava varit i verksamhet år 1920 samt under läsåren 1920—1921

till och med 1926—1927 haft ett genomsnittligt lärjungantal överstigande 100.

Såsom en oeftergivlig förutsättning för att nya läroverk skulle upprättas

måste givetvis uppställas det kravet, att vederbörande kommun underkastade

sig de villkor och bestämmelser, som i sådant avseende kunde komma att

föreskrivas. I detta hänseende föreslår departementschefen icke någon

annan förändring i de föreskrifter, som hittills gällt, än att i fråga om nyupprättade

läroverk vederbörande kommuns förpliktelser borde utsträckas

att omfatta jämväl kostnaderna för anskaffande och underhåll av inredning

och möbelutrustning inom lärorum och gymnastiksal.

Departementschefen berör därefter frågan om den framtida ekonomiska

ordningen beträffande dels de allmänna läroverk, som skulle omorganiseras

till samläroverk i samband med att ortens privata flickskola icke längre

ifrågakomme till statsunderstöd, dels de till nyupprättande föreslagna allmänna

läroverk, vilka skulle uppkomma genom ombildning av nuvarande

kommunala mellanskolor, dels ock de nybildade högre allmänna läroverken.

Vad de bägge först nämnda grupperna anginge, S3mtes de ekonomiska förhållandena

i allmänhet böra och kunna ordnas under principiell anslutning

till vad som gällde i fråga om de statssamskolor, vilka kommo till

stånd i samband med 1904 års läroverksreform. Då vederbörande städer

genom flickskolans nedläggande komme att befrias från det till denna skola

utgående kommunala bidraget och då vidare befolkningen vunne den obestridliga

fördelen, att avgifterna för flickornas undervisning komme att icke

oväsentligt sjunka, syntes det departementschefen uppenbart, att det för

städerna i fråga icke kunde medföra några merutgifter för det högre skolväsendet,

om bidragsskyldighet, på sätt föreskreves om övriga statens samskolor,

påfordrades från statsverkets sida. Emot rätt till uppbärande av

avgifter, motsvarande de eljest till statsverket utgående, ansåge han alltså,

att städerna i fråga borde såsom bidrag till samrealskolan årligen utgiva

ett belopp motsvarande en fjärdedel av den vid skolan anställda lärarpersonalens

begynnelselöner.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Departementschefen säger sig emellertid också hava övervägt att åvägabringa

önskvärd likformighet i nu berörda avseende genom att undanröja

samskolornas ifrågavarande särställning. Då en dylik åtgärd emellertid visat

sig förbunden med en årlig merutgift för statsverket på omkring 50,000

kronor enbart för de nuvarande statssamskolorna, hade han för närvarande

ansett sig förhindrad taga detta steg och därför icke kunnat undgå att för

de nu närmast förevarande skolornas del föreslå tillämpning av den nu

fastslagna grundsatsen. Och härtill hade så mycket starkare skäl synts

honom föreligga som de nya realskolor, vilka komme till stånd genom ombildning

av kommunala mellanskolor, lämpligen skulle inordnas i samma

grupp. På så sätt komme de statsfinansiella hänsynen att tala med icke

oväsentligt ökad styrka. Vid de nya samrealskolorna borde vidare en särskild

lokal styrelse komma till stånd i enlighet med nu för statens samskolor

gällande bestämmelser.

Vad i övrigt anginge de till upprättande föreslagna nya gymnasierna och

högre läroveiken för flickor, torde det få anses ligga i sakens natur, att

dessa läroanstalter i nu förevarande hänseende skulle följa de regler, som

gälla om nuvarande läroverk av motsvarande organisation.

Beträffande slutligen frågan om terminsavgifterna anser departementschefen

mycket goda skäl vara anförda för att för framtiden medellösa lärjungar

må kunna helt befrias från eller erhålla nedsättning i avgifter även

till ljus- och vedkassan. Han vore också benägen medverka till en dylik

ändring, men då det erfordrades särskilda undersökningar, huru vid sådant

fall garantier skulle kunna vinnas att icke övriga lärjungar alltför hårt betungades,

hade han icke nu funnit sig kunna framlägga slutligt förslag i

ärendet. Då den nya ordningen i regel skulle tillämpas först från och med

läsåret 1928—1929, syntes ingen större olägenhet föranledas därav, att beslut

i saken finge anstå till 1928 års riksdag.

I avseende å de speciella frågor rörande statsläroverkens ekonomiska förhållanden,

vilka departementschefen under nu förevarande avdelning av

statsrådsprotokollet beiört, tillåter sig riksdagen anföra följande.

Vad först beträffar spörsmålet om terminsavgifterna vill riksdagen erinra

därom, att enligt gällande läroverk sstadga de till statsverket ingående terminsavgifterna

äro bestämda till 20 kronor för lärjunge i realskolan och 30

kronor för lärjunge i gymnasiet. Härjämte skall varje lärjunge erlägga till läroverkets

ljus- och vedkassa en terminlig avgift, som efter förefallande behov

bestämmes av vederbörande läroverkskollegium, respektive styrelse för samskola,

till läroverkets biblioteks- och materiellkassa en terminlig avgift intill

visst maximibelopp (f. n. 10 kronor) samt till läroverkets byggnadsfond en

terminlig avgift av 5 kronor. Befrielse från eller nedsättning i berörda av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Riksdagens skrivelse Nr 262.

gifter kan medgivas medellösa lärjungar vad angår avgifterna till statsverket

samt till biblioteks- och materiellkassan och till byggnadsfonden, däremot

icke beträffande avgifterna till ljus- och vedkassan. De till statsverket

ingående terminsavgifterna äro i riksstaten för budgetåret 1926—1927

uppförda under egentliga statsinkomster, uppbörd i statens verksamhet, med

ett belopp av 750,000 kronor.

Departementschefen har förklarat sig icke nu böra till närmare övervägande

upptaga det principiella spörsmålet om terminsavgifternas borttagande.

Däremot har han funnit goda skäl vara anförda för att för

framtiden medellösa lärjungar må kunna helt befrias från eller erhålla

nedsättning i avgifter även till ljus- och vedkassan samt ställt i utsikt förslag

härom till 1928 års riksdag. I de av herr Möller m. fl. och herr

Hansson m. fl. väckta motionerna (1:254 och 11:417) har hemställts om

skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag om

terminsavgifternas successiva avveckling.

I fråga om läroverkens terminsavgifter i allmänhet hyser riksdagen principiellt

den uppfattningen, att, i likhet med vad fallet är beträffande övriga

allmänna läroanstalter i landet, den undervisning samhället giver bör vara

avgiftsfri. Med hänsyn till de konsekvenser i ekonomiskt avseende, ett

borttagande av de till statsverket ingående terminsavgifterna skulle medföra,

har riksdagen emellertid icke nu velat taga ställning till ifrågavarande

spörsmål, i vad det avser dessa avgifter. Vad däremot beträffar avgifterna

till ljus- och vedkassan håller riksdagen före, att den av departementschefen

beträffande dessa avgifter ådagalagda uppfattningen synes berättigad, och

anser riksdagen så goda skäl föreligga för ett ytterligare steg i den av

departementschefen angivna riktningen, att riksdagen vill uttala sig för att

obemedlade lärjungar böra kunna erhålla fullständig befrielse från avgifterna

till denna kassa. Riksdagen har därför funnit sig böra i skrivelse

till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd

utredning framlägga erforderliga förslag i syfte att obemedlade lärjungar

vid statens läroverk må kunna erhålla fullständig befrielse från terminsavgifterna

till läroverkens ljus- och vedkassor. Däremot har riksdagen

icke ansett sig kunna biträda de längre gående förslag i berörda hänseende,

som innefattas i herr Möllers m. fl. och herr Hanssons i Stockholm m. fl.

ovanberörda motioner.

Beträffande de kommunala mellanskolor, som enligt riksdagens beslut

skulle övertagas av staten, vill riksdagen allenast erinra, att dessa i och

med att de omorganiseras till statliga samrealskolor varda underkastade bestämmelserna

i gällande läroverksstadga, sålunda jämväl i vad dessa bestämmelser

avse terminliga avgifter av olika slag.

I samband härmed har riksdagen till behandling upptagit det i herr

Möllers m. fl. och herr Hanssons m. fl. ovanberörda motioner framförda

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Riksdagens skrivelse Nr 262.

yrkandet om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med begäran om utredning

angående möjligheten av att på i motionerna angivna vägar bereda

ekonomisk hjälp under studietiden åt fattiga studiebegåvade lärjungar vid

statens läroverk och därmed jämförliga läroanstalter. Motionärerna hava i

detta hänseende tänkt sig, bland annat, inrättande av studiestipendier utan

återbetalningsskyldighet, skolbibliotekens utrustande med ökade tillgångar på

vissa böcker, såsom lexika, kartverk m. m., samt inrättande i särskilda

läroverksstäder av ett antal s. k. studiehem eller skolhem, närmast avsedda

för fattiga lärjungar från landsbygden. Ett motsvarande syfte ligger till

grund för den av herr Sundström m. fl. väckta motionen (II: 331) angående

statsunderstöd till mindre bemedlade elever vid kommunala mellanskolor

och statslära verk.

Det är enligt riksdagens mening en stor och betydelsefull fråga, som beröres

i de nu nämnda motionerna. Riksdagen har flerstädes i det föregående

betonat vikten av att ekonomiska hänsyn ej böra få stå hindrande i

vägen, då det gäller för de unga att tillgodogöra sig den allmänna undervisning,

staten giver. Det står enligt riksdagens förmenande i fullgod överensstämmelse

med denna åskådning att söka underlätta de svårigheter, varmed

fattiga, studiebegåvade lärjungar hava att kämpa under sin studietid,

och riksdagen kan ej annat än skänka sin anslutning till det syfte, i vilket

ifrågavarande motioner framburits. Emellertid synes det riksdagen vanskligt

att nu taga ställning till de av motionärerna angivna sätten för uppnående

av sagda önskemål, och torde frågan härom böra bliva föremål för en

närmare utredning. Utan att sålunda nu vilja taga någon ståndpunkt till

frågan om de olika vägar, som i förevarande avseende lämpligen höra beträdas,

anser sig riksdagen böra i skrivelse till Eders Kungl. Maj.t anhålla

om utredning av möjligheterna att bereda ekonomisk hjälp under studietiden

åt fattiga, studiebegåvade lärjungar vid statens läroverk och med dessa jämförliga

läroanstalter samt om framläggande för riksdagen av det förslag,

vartill en sådan utredning kan giva anledning.

Departementschefen berör vidare under förevarande avdelning i statsrådsprotokollet

frågan om särskilda lokala styrelser för de allmänna läroverken

och förklarar sig icke nu vilja föreslå inrättandet av sådana styrelser för

de högre läroverken eller realskolorna för gossar. Vid de nya samrealskolorna

åter borde enligt departementschefens mening eu särskild lokal styrelse

komma till stånd i enlighet med nu för statens samskolor gällande

bestämmelser.

Frågan om särskilda lokala styrelser för samtliga allmänna läroverk synes

riksdagen vara av beskaffenhet att ej utan bärande skäl böra skjutas åt

sidan. Departementschefen har förordat i stort sett ett bibehållande av nuvarande

förhållanden och utan att härför anföra några särskilda omständigheter

avvisat tanken på dylika styrelser för de högre läroverken och

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Riksdagens skrivelse Nr 262.

gossrealskolorna. Enligt riksdagens mening är frågan om särskilda lokala

styrelser förtjänt att närmare beaktas. Inrättandet av sådana styrelser är

ägnat att bevara en viss kontinuitet i det närmaste handhavandet av läroverkens

förvaltning och att bidraga till stärkande av solidariteten mellan

läroverken och de samhällen, där de äro belägna; måhända skulle ock åt en

sådan styrelse kunna överlämnas handhavandet av vissa smärre administrativa

ärenden. Riksdagen vill sålunda uttala sig för, att kommunala läroverksstyrelser

må upprätthållas vid alla de läroverk, där sådana nu finnas — de

nuvarande statssamskolorna såväl som de till förstatligande föreslagna kommunala

mellanskolorna — men vill tillika ifrågasätta, huruvida icke Eders

Kungl. Maj:t må finna skäligt föreskriva, att liknande styrelser skola inrättas

jämväl vid övriga statsläroverk, högre som lägre.

Departementschefen upptager i förevarande sammanhang vidare frågan

om grunderna för förstatligandet av de kommunala mellanskolorna. Till

detta spörsmål återkommer riksdagen i det följande.

I fråga om vederbörande kommuners förpliktelser mot nyinrättade läroverk

föreslår Eders Kungl. Maj:t ett bibehållande av nuvarande föreskrifter

med det tillägget, att kommunerna jämväl skola svara för kostnaderna för

anskaffande och underhåll och inredning av möbelutrustning inom lärorum

och gymnastiksal. Till denna uppfattning ansluter sig jämväl riksdagen.

I herr Holmbergs motion (II: 413) har yrkats, att i de fall, där Eders

Kungl. Maj:ts förslag innehåller förpliktelse för kommun att lämna hyresersättning

åt rektor, denna förmån skall utbytas mot 2,000 kronors kommunalt

bidrag till rektors lön. Då riksdagen icke funnit sådana skäl föreligga

eller vara av motionären förebragta, som skulle kunna föranleda ett

frångående av hittills tillämpad anordning i detta hänseende, har riksdagen

icke kunnat bifalla det nu motionsvis framförda förslaget.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, att vid de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

samrealskolorna skulle, i likhet med vad f. n. gäller i fråga om nuvarande

samskolor, vederbörande kommuner till statsverket årligen inbetala

ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den vid läroverket anställda lärarpersonalens

begynnelselöner, emot rätt att av lärjungarna upptaga terminsavgifter

motsvarande de eljest till statsverket utgående. Riksdagen har i det

föregående såsom sin principiella uppfattning angivit, att denna ekonomiska

samverkan mellan staten och vederbörande kommuner icke bör för framtiden

upprätthållas. För budgetåret 1923—1924 utgingo städernas bidrag

till lärarpersonalernas löner med 133,425 kronor 50 öre; dragés härifrån ett

belopp av 80,110 kronor, motsvarande de till vederbörande kommuner återgående

terminsavgifterna, erhålles en summa av i runt tal 53,000 kronor,

varmed statens inkomster i förevarande avseende skulle minskas. Ifråga
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Riksdagens skrivelse Nr 262.

varande kommunala bidrag påföras nu den under egentliga statsinkomster

upptagna posten: Diverse inkomster, i riksstaten för budgetåret 1926—1927

upptagen till 6,355,000 kronor. Att av nu förevarande anledning jämka

på sistnämnda titels summa för budgetåret 1927—1928 synes icke erforderligt.

Den nya ordningen torde böra träda i kraft från den tidpunkt,

Eders Kungl. Maj:t äger att bestämma.

I detta sammanhang vill riksdagen vidare erinra därom, att genom statens

övertagande av flertalet kommunala mellanskolor och genom läroverksstadgans

tillämplighet på de sålunda ombildade skolorna den under egentliga

statsinkomster upptagna titeln terminsavgifter från läroverken kommer att

ökas.

Riksdagen har under förevarande avdelning till behandling upptagit det

i herr Möllers m. fl. och herr Hanssons m. fl. motioner (1:254 och 11:417)

framlagda förslaget om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med anhållan om

förslag till bättre utrustade bibliotek och studierum vid olika slag av skolor.

Önskvärdheten av en förbättring av förhållandena på detta område betonar

även departementschefen (sid. 53 i statsrådsprotokollet), då han berör frågan

om förbättrade villkor för läroverksbiblioteken och därvid uttalat den förhoppningen

att kunna inom den närmaste tiden upptaga detta spörsmål till närmare

omprövning. Med hänsyn till den ändrade organisation av gymnasiet,

som riksdagen uttalat sig för, och i betraktande av den omläggning av arbetet

därstädes, som därav måste följa, anser riksdagen, att frågan om bättre utrustade

läroverksbibliotek och anordnande av särskilda studierum är av den

största betydelse för resultatet av skolans arbete, och riksdagen förutsätter,

att nu berörda angelägenheter komma att av Eders Kungl. Maj:t i möjligaste

mån beaktas vid utformandet och fullföljandet av den nya läroverksorganisationen.

X. Den föreslagna läroverksorganisationen.

I avseende å den nu föreslagna läroverksorganisationen har departementschefen

funnit sig böra anknyta till nu bestående ordning och i densamma

vidtaga de jämkningar och partiella omläggningar, vilkas innebörd och allmänna

omfattning förut framlagts. På sid. 235—274 i statsrådsprotokollet

har departementschefen i ett sammanhang redogjort för gestaltningen av de

organisatoriska förhållandena, i vad de avsåge såväl de nuvarande allmänna

läroverken som ock de nya sådana läroanstalter, vilka han funnit sig böra

föreslå till inrättande.

Departementschefen har till en början lämnat en framställning av de grundsatser,

på vilka planen bygger, ävensom av den räckvidd och innebörd densamma

äger, därvid han betonat, att den framlagda planen varken borde eller

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Riksdagens skrivelse Nr 2f>2.

finge i sin helhet uppfattas såsom varande av bindande natur. Det vore nämligen

hans uppfattning, att visserligen huvudgrunderna för läroverksorganisationen

borde av riksdagen fastställas, men att tillämpningen av dessa grunder

inom närmare angivna gränser borde ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Däremot

utgår departementschefen från att anknytningsförhållandena, i enlighet

med hans förut framlagda förslag, skulle generellt av riksdagen bestämmas.

Likaledes borde en fråga av så grundläggande vikt — även rent budgetmässigt

— som gymnasiets organisation (längd och antal linjer) vid skilda

läroverk av riksdagen i detalj prövas. Däremot borde lämplighetsskälen avgjort

anses tala för att spörsmålet om vilka linjer skulle vid ett visst läroverk

vara företrädda icke så strängt fastlåses, att mindre avvikelser från den

meddelade planen inom ramen av tillgängliga anslag omöjliggjordes, därest

sådana prövades påkallade. Och vad anginge frågan om sainundervisningens

tillämpning, har departementschefen tidigare framhållit, att avgörande skäl

syntes honom tala för att riksdagen i detta avseende beträffande vissa uppgivna

läroverk visserligen lämnade medgivande, att flickor finge under av

riksdagen prövade förutsättningar vinna tillträde, men i övrigt läte det ankomma

på Eders Kungl. Maj:t att bestämma, när och i vilken omfattning

sagda medgivande skulle tagas i anspråk.

Den ifrågavarande allmänna planen hade utgjort utgångspunkten för de

ekonomiska beräkningarna. Då densamma, vad samundervisningen anginge,

förutsatte, att de äskade medgivandena i fråga om rätt för kvinnliga lärjungar

att vinna tillträde till allmänna läroverk för gossar i full utsträckning

utnyttjades, framginge redan härav att den kostnadssumma, som vid beräkningen

framgått, vore den högsta, som under de givna förutsättningarna

kunde komma att bliva erforderlig, sedan organisationen tidigast med ingången

av budgetåret 1936—1937 hunnit fullt genomföras. Den successiva

utbyggnaden måste, i likhet med vad hittills skett, försiggå efter särskild

prövning av anslagsbehoven för varje budgetår.

Vad angår frågan om flickornas undervisning, erinrar departementschefen,

att han i annat sammanhang utförligare framhållit, att frågan om flickors

tillträde till de allmänna läroverken i regel borde bliva beroende av initiativ

från vederbörande läroverkssamhällen. Det vore vid sådant förhållande givetvis

icke möjligt att med bestämdhet på förhand beräkna, i vilken utsträckning

sådant medgivande kunde komma att påkallas och av Eders Kungl. Maj:t

lämnas. Beträffande ett mindre antal läroverk hade en organisation med

obligatorisk Barnundervisning funnits motiverad. I fråga om en annan

grupp läroverk hade förhållandena från början ansetts utesluta anlitande av

den nämnda utvägen, antingen vad anginge läroverket i dess helhet eller

vad angår realskolestadiet. De åsyftade läroverken hade departementschefen

följaktligen i planen upptagit såsom gossläroverk, respektive gossrealskolor.

Beträffande slutligen den tredje och största gruppen, i fråga om vilken ett

säkert förhandsomdöme vore uteslutet, gällde alltså, att de till densamma

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Riksdagens skrivelse Nr 262.

hänförliga läroverken kunna komma att ombildas antingen så, att flickor

erhölle tillträde till läroverket i dess helhet, eller så, att flickor vunne tillträde

allenast till gymnasiet. Vid planläggningen av gymnasiets differentieringsmöjligheter

har departementschefen dock funnit nödvändigt att utgå

ifrån att de läroverk, till vilkas gymnasier flickor redan medgivits tillträde,

även framdeles bibehölle samundervisningen å detta stadium. Enahanda vore

förhållandet i enstaka fall, där kvinnliga lärjungar visserligen icke för närvarande

undervisades å gymnasiet, men där lokala förutsättningar för en sådan

ordning synts vara för handen. Jämväl eljest hade departementschefen

i vissa fall, med hänsyn till önskvärdheten att dubbla anknytningsmöjligheter

öppnades, sett sig nödsakad förutsätta samundervisning, men det läge enligt

hans mening i sakens natur, att, om av ena eller andra anledningen denna

förutsättning icke skulle komma att föreligga, anknytningen måste jämkas

i enlighet med de grundsatser, som i detta avseende skulle vara bestämmande.

I de fall, då departementschefen funnit sig böra föreslå ett nuvarande

gossläroverks ombildning till samläroverk, hade detta betingats därav, att

enligt företagna undersökningar flickskolan å orten, därest flickor erhölle

tillträde till det allmänna läroverket, kunde väntas få sitt lärjungantal så

starkt reducerat, att bestämd fara för flickskolans fortsatta tillvaro måste

anses föreligga. I stället för att vid en sådan ordning avvakta flickskolans

tillbakagång och upphörande hade departementschefen funnit sig, icke minst

av hänsyn till vederbörande lärarpersonal, handla mest välbetänkt genom

att söka organisatoriskt sammanfoga de båda förutvarande bildningsanstalterna.

Det vore givetvis icke uteslutet, att samma läge kunde komma att

inträda även å eu och annan ort, där departementschefen, med ledning av

föreliggande uppgifter om lärjungantal och dylikt, icke ansett sig äga tillräcklig

grund för farhågor i sådan riktning. I dylikt fall förutsatte han

emellertid, att de lokala förhållandena och önskemålen skulle vederbörligen

klarläggas i samband med den framställning, på vilken beslut om det allmänna

läroverkets öppnande för flickor skulle byggas.

Vidkommande därefter de grunder, enligt vilka vissa läroverk eller visst

undervisningsstadium av sådana ansetts icke lämpligen böra göras tillgängliga

för flickor, framhåller departementschefen, att härvid läroverkets storlek

i första hand fått bliva bestämmande. När ett läroverk räknade ett lärjungantal

av omkring 600, syntes normalt den gräns vara nådd, då betingelser

för anordnande av ytterligare ett statsläroverk å orten vore för handen.

Som regel hade departementschefen ansett sig berättigad räkna med

■att efter hand särskilda allmänna flickläroverk eller flickskolor skulle kunna,

under den ena eller den andra organisationsformen, komma till stånd i dessa

städer. Understundom hade lian, med hänsyn till förefintlig kommunal mellanskola

å orten, funnit sig föranlåten förutsätta, att framställning om flickors

tillträde till det allmänna läroverkets realskola icke skulle ifrågakomma.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vad vidare beträffar anknytningen till folkskolan, hade departementschefen

som regel, där två eller flera genomgående parallellavdelningar redan

funnes anordnade eller, i något fall, där under förutsättning av samundervisnings

införande så kunde väntas bliva förhållandet å realskolestadiet, avsett,

att en avdelningsserie skulle anknyta till folkskolans sjätte klass. Dock

hade det av principiella skäl, på grund av den nyintagning av lärjungar,

som, enligt vad erfarenheten ådagalagt, försigginge i klasserna över de båda

lägsta, och som vid Barnundervisning kunde väntas ske i än större omfattning,

synts mindre lämpligt att vid fall av tre genomgående parallellavdelningar

beräkna dubbel anknytning till tredje folkskoleklassen redan i klass 1.

Departementschefen hade ansett riktigare att under angivna förutsättning i

regel räkna med allenast en avdelning med denna anknytning i klasserna

1 och 2, och två sådana avdelningar i klasserna 3, 4 och 5. Vid sina överväganden

hade departementschefen utgått från de läsåret 1926—1927 rådande

förhållandena.

Å ort, där kommunal eller enskild mellanskola funnes upprättad, har departementschefen

funnit sig för närvarande kunna begränsa antalet läroverksavdelningar

med anknytning till folkskolans sjätte klass. Avgörande i förekommande

fall för sådana avdelningars fördelning på ortens läroverk hade

fått bliva mellanskolans förläggning i respektive städer. Skilda stadsdelar

borde i storstäderna rimligen i görligaste mån tillgodoses. Skälig hänsyn

till önskvärdheten av att vid provårsläroverken 4-åriga realskolelinjer skulle

vara representerade hade jämväl funnits böra tagas. I några fall hade anordnandet

av lyceilinje eller lyceum å en ort motiverat en motsvarande begränsning

av den till sjätte folkskoleklassen anknutna realskolan.

Beträffande slutligen gymnasieorganisationens utformning framhåller departementschefen

i fråga om förekomsten av treåriga och fyraåriga gymnasielinjer,

att han vid fördelningen sökt så långt möjligt beakta olika förefintliga

intressesynpunkter. Högre läroverk i samhälle med kommunal mellanskola

å orten eller med ett större antal mellanskolor och statsrealskolor i

grannskapet hade ansetts böra utrustas med treårigt gymnasium antingen å

viss linje eller å båda eller samtliga förekommande linjer. I nu berörda

avseende hade i regel närliggande läroverk funnits lämpligen kunna komplettera

varandra, så att vid ett latingymnasiet gjorts treårigt, vid ett annat

realgymnasiet. Över huvud hade departementschefen sökt vinna en begränsning,

när det gällt att föreslå treåriga latingymnasier. Och i de fall, då de

nämnda omständigheterna icke förelegat, hade han icke ifrågasatt förändring

i bestående organisationsförhållanden. I fråga om nyspråkliga gymnasielinjer

borde sådana endast mera försöksvis upprättas vid ett mindre antal

väl besökta läroverk i skilda delar av landet. Detta skedde lämpligen i

vissa fall genom ombildning av nuvarande dubblerade linjer, i andra fall

genom nyinrättande. Då beträffande fördelningen av denna linje hänsyn

till den kvinnliga ungdomen synts särskilt motiverad och flickorna kunde

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Riksdagens skrivelse Nr 262.

väntas i ej ringa utsträckning från flickskolan övergå till gymnasium, hade

departementschefen häri sett ett praktiskt skäl att i allmänhet föreslå sagda

linjer treåriga. Vad anginge i övrigt förekomsten av olika linjer, hade han

så långt möjligt sökt anslutning till bestående förhållanden och sålunda bibehållit

nuvarande linjedelning.

De organisatoriska omläggningar beträffande nuvarande allmänna läroverk,

som nu förelagts riksdagen till prövning, avse dels utvidgning av vissa

realskolor för gossar till högre allmänna läroverk, dels ombildning av vissa

realskolor för gossar till samrealskolor, dels ock anordnande av nya gymnasie-

och lyceilinjer vid vissa högre läroverk.

Vad till en början angår spörsmålet om utvidgning av realskolor till högre

läroverk, anser departementschefen böra komma under övervägande såväl de

läroverk, till vilka på vederbörande kommuns bekostnad anknutits fullständiga

gymnasier, som ock läroverk, i förbindelse med vilka gymnasium anordnats

med understöd av anslaget till högre goss- och samskolor. I

enahanda sammanhang borde även övervägas frågan om statens övertagande

av de av vederbörande kommun bekostade gymnasielinjer, vilka finnas upprättade

vid två högre läroverk.

Kommunala gymnasier i detta ords tekniskt-ekonomiska mening äro för

närvarande anordnade vid realskolorna i Södertälje, Eskilstuna, Eksjö, Uddevalla,

Skövde och Söderhamn. I Landskrona åtnjuter gymnasiet statsunderstöd

från anslaget till högre goss- och samskolor.

Vid högre läroverket i Ystad uppehälles latingymnasiet på kommunens

bekostnad, numera med statsunderstöd. Enahanda är vid högre läroverket

i Hudiksvall fallet med reallinjen.

Ytterligare äro fullständiga gymnasier i verksamhet i Lidingö, Djursholm,

Saltsjöbaden, Motala och Eslöv, ofullständiga sådana, omfattande en eller

annan ring, i Karlshamn och Sollefteå. Framställningar om nyinrättande

av gymnasier hava förelegat från stadsfullmäktige i Oskarshamn, Trollhättan

och Kristinehamn.

Departementschefen betonar, att det statsfinansiella läget ålagt honom den

största varsamhet, då det gällt åtgärder för inrättande av nya högre läroverk.

Vid bedömande av frågan, å vilka orter behovet av statliga gymnasiemöjligheter

kunde anses mest trängande och bäst vitsordat, ansåge han knåp

past kunna råda någon tvekan därom, att de orter, där nu med icke obetydliga

uppoffringar vederbörande samhällen under en följd av år underhållit

gymnasier eller linjer av sådana under växlande organisatoriska förhållanden

borde hava ett bestämt företräde framför de orter, från vilka

ifrågasatts utvidgning av vederbörande läroanstalter utan att fullständigt

gymnasium nu funnes.

Efter bedömande av samtliga på frågan inverkande omständigheter (sid.

241—243 i statsrådsprotokollet) har departementschefen kommit till det resul
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Riksdagens skrivelse Nr 2(i2.

tatet, att realskolorna i Södertälje och Eskilstuna främst borde komma i fråga

till utvidgning genom statens övertagande av därvarande kommunala gymnasier,

samt att det av kommunen bekostade latingymnasiet i Ystad nu

borde övertagas av staten. Anslutningen syntes honom tillfredsställande motivera,

att läroverken utrustades med både real- och latingymnasium, varvid

han emellertid förutsatte, att kvinnliga lärjungar erhölle tillträde till båda

läroverkens gymnasier. På grund av de förhållanden, som vid övervägandet

vore att beakta, syntes vid båda läroverken latingymnasiet böra bliva 4-årigt,

realgymnasiet 3-årigt. Omorganisationen borde försiggå successivt, så att

staten första året övertoge nuvarande ring I av båda linjerna. Med hänsyn

till de kommunala budgetförhållandena borde övertagandet lämpligast försiggå

den 1 januari 1928. Läsåret 1928—1929 skulle den statliga delen av

gymnasiet omfatta latinringarna I och II samt den nuvarande realringen I;

någon ny sådan ring skulle sagda läsår icke upprättas, utan lärjungar, som

önskade övergå till realgymnasiet, skulle undervisas i realskolans klass 6.

Med ingången av läsåret 1930—1931 skulle gymnasiets ombildning vara

slutförd.

Enahanda ordning anser departementschefen tillämplig i fråga om övertagandet

av latingymnasiet vid högre allmänna läroverket i Ystad, och

skulle ombildningen även vid detta läroverk vara slutförd vid ingången av

läsåret 1930—1931.

Beträffande ombildning av gossläroverk till saniläroverk anser departementschefen

rimligt att såsom allmän regel uppställa det kravet, att en realskola

med dubbel anknytning borde räkna ett någorlunda konstant lärjungantal

av minst 225 å 250, d. v. s. 25 lärjungar i var och en av de teoretiskt beräknade

9 ä 10 klassavdelningarna. Vidare borde man icke få förbise, att

flickskolans totala lärjungantal vid det antagandet, att en del av flickorna

valde realskolan för sin utbildning, reducerades förhållandevis något starkare

än en omedelbar jämförelse kunde tänkas giva vid handen, därigenom att

flickskolan inneslöte åtta klasser mot realskolans sex.

Efter prövning av härutinnan föreliggande förhållanden (sid. 243—-248 i

statsrådsprotokollet) kommer departementschefen till den uppfattningen, att

realskolorna i Enköping, Oskarshamn, Karlshamn, Mariestad, Lidköping och

Arvika borde ombildas till samrealskolor, vardera med både fyrklassig och

sexklassig avdelning. I samband med denna omorganisation borde flickskolorna

i respektive städer icke vidare ifrågakomma till statsunderstöd.

Ombildningen syntes departementschefen kunna genomföras på följande

sätt. Läsåret 1928—1929 skulle realskolans första klass öppnas för flickor.

Samtidigt skulle anordnas en första klass av realskolans fyrklassiga avdelning,

till vilken jämväl både gossar och flickor skulle äga tillträde. Följande

läsår, 1929—1930, skulle enahanda förhållande inträda i fråga om klasserna

1—2 av båda realskolavdelningarna; läsåret 1930—1931 skulle samunder
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Riksdagens skrivelse Nr 262.

visningen utsträckas till klasserna 1—3 av båda realskolavdelningarna; läsåret

1931—1932 skulle den fyrklassiga realskolavdelningen vara färdigbildad,

samundervisningen skulle tillika omfatta klasserna 1—4 av realskolans sexklassiga

avdelning. Fullt genomförd i hela läroverket skulle ombildningen

vara först läsåret 1933—1934.

Med hänsyn till de grunder, enligt vilka statsunderstöd till högre flickskolor

utgår, borde minskning av understödsbeloppet till vederbörande flickskolor

inträda först från och med läsåret 1931—1932. Med utgången av

läsåret 1935—1936 skulle verksamheten vid flickskolan icke längre komma

i åtnjutande av statsunderstöd.

I fråga om gymnasiets linjer hava större förändringar i nu rådande ordning

icke föreslagits. De väsentliga avvikelserna gälla de till nyupprättande

föreslagna nyspråkliga linjerna vid vissa större läroverk i skilda delar av

landet. Tillika hade jämväl de nya flickläroverken, som ingå i förslaget, utrustats

med dylik linje.

Vid Stockholms gossläroverk har departementschefen räknat med nyspråklig

linje endast vid högre latinläroverket å Norrmalm. Denna linje

borde bliva fyraårig. Inom mellersta delen av landet i övrigt hade läroverken

i Norrköping, Jönköping, Karlstad och Örebro synts departementschefen

böra ifrågakomma till att erhålla nyspråkliga linjer, vilka, särskilt

med hänsyn till de kvinnliga lärjungar, som kunde väntas frekventera linjen

i fråga, borde bliva treåriga. I Göteborg har departementschefen räknat

med en dylik linje vid högre latinläroverket. Även denna linje syntes böra

bliva fyraårig. För tillgodoseende av landets sydligaste delar har departementschefen

vidare föreslagit, att en treårig nyspråklig linje anordnades vid

högre gossläroverket i Malmö. Vad Norrland anginge har departementschefen

ansett ändamålsenligast att till läroverket i Sundsvall knyta den treåriga

nyspråkliga linje, som i denna del av riket borde anordnas.

I övrigt erinrar departementschefen, att läroverket i Borås hittills varit

utrustat uteslutande med realgymnasium, dock med parallellavdelningar till

tre ringar. I förslaget är emellertid upptaget ett fyraårigt latingymnasium

vid läroverket i fråga; realgymnasiet skulle omläggas till treårigt.

Vad därefter angår frågan om lyceer och lyceiavdclningar av läroverk,

framhåller departementschefen, att han även i detta avseende allenast åsyftade,

att försök med denna organisationstyp i mera begränsad omfattning

skulle anordnas vid väl besökta läroverk inom skilda delar av landet. Det

hade emellertid synts motiverat, att åtminstone ett fullständigt läroverk av

denna typ från början komme till stånd. Ingen tvekan syntes departementschefen

kunna råda därom, att huvudstaden utgjorde den lämpligaste förläggningsorten

för ett lyceum. Med hänsyn till den särskilda ställning, som

statens provskola, nya elementarskolan, intoge inom läroverksorganisationen,

borde det också vara skäligt, att denna läroanstalt ombildades till sex
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Riksdagens skrivelse Nr 262.

klassigt lyceum med latin-, nyspråklig och reallinje. Lyceiavdelningar med

latin borde vidare anordnas vid läroverken i Uppsala, Lund, Malmö och

Härnösand samt vid högre latinläroverket i Göteborg. Vid högre realläroverket

i Göteborg skulle upprättas en reallyceiavdelning.

Beträffande slutligen fördelningen av tre- och fyraåriga gymnasier hade

departementschefens övervägande av denna angelägenhet skett på grundvalen

av föreliggande praktiska behov ur synpunkten av dels mellan- och

realskolornas förekomst och anslutning inom skilda läroverksområden, dels

önskvärdheten att bereda utbildningsmöjligheter för den kvinnliga ungdomen

under anknytning även till den högre flickskolan.

Vid följande läroverk ifrågasätter departementschefen icke någon förändring

i nuvarande jyraåriga gymnasieorganisation: Stockholm, läroverket å

Östermalm, läroverken i Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Växjö, Västervik,

Visby, Lund, Ystad, Hudiksvall, Östersund och Umeå.

Latingymnasiet skidle dessutom bibehållas oförändrat vid följande läroverk:

Norrköping, Jönköping, Malmö, Karlstad, Örebro, Falun, Härnösand,

Sundsvall och Luleå.

Enahanda skulle förhållandet bliva med realgymnasiet vid följande läroverk:

Karlskrona, Hälsingborg, Skara och Sundsvall.

Genom omändring av nu förefintliga linjer eller genom nyinrättande av

sådana, i samband med utsträckt tillämpning av Barnundervisning å gymnasiestadiet,

skulle treårigt latingymnasium anordnas vid följande läroverk,

nämligen:

Stockholm, latinläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm, Linköping,

Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Llälsingborg, Halmstad, Göteborg,

högre latinläroverket, Vänersborg, Skara, Västerås och Gävle. Vid samtliga

de nämnda läroverken med undantag av det i Gävle skulle tillika

förekomma fyraårigt latingymnasium.

Treårigt realgymnasium skulle genom ombildning av förefintliga linjer

eller genom nyinrättande av sådana enligt förslaget anordnas vid följande

läroverk, nämligen:

Stockholm, realläroverket å Norrmalm och läroverket å Södermalm, Linköping,

Norrköping, Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Malmö, gossläroverket,

Halmstad, Göteborg, realläroverket, Vänersborg, Borås, Karlstad, Örebro,

Västerås, Falun, Gävle, Härnösand och Luleå. Såväl treårigt som fyraårigt

realgymnasium skulle förekomma vid de båda nämnda Stockholmsläroverken,

realläroverket i Göteborg, läroverket i Gävle samt, under förutsättning

av Barnundervisning, läroverket i Örebro.

Vad anginge genomförandet av omläggningen i nu berörda del, anser

departementschefen, att i allmänhet första ringen av det treåriga gymnasiet

ävensom av nyinrättade linjer borde kunna träda i verksamhet läsåret 1928

—1929 och ombildningen successivt fullföljas. Lyceiavdelningarna syntes

jämväl höra anordnas från och med samma läsår och påbyggas med en

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Riksdagens skrivelse Nr 262.

klass varje följande läsår. Vid nya elementarskolan borde nya lärjungar i

den nuvarande första klassen icke intagas läsåret 1928—1929 utan i stället

en första lyceiklass i två eller tre avdelningar upprättas och ombildningen

därefter fullföljas i nyss nämnd ordning.

Beträffande särskilda läroverk för fickor föreligger nu förslag om upprättande

av allenast fyra sådana läroverk.

Efter departementschefens mening (sid. 251—252 i statsrådsprotokollet)

borde städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg ifrågakomma

till erhållande av sådana läroverk.

Beträffande de nämnda flickläroverkens organisation borde man enligt

departementschefens uppfattning till en början beräkna allenast enkla avdelningar

i realskolan. I fråga åter om gymnasiets omfattning borde i

Stockholm samtliga tre linjer vara representerade. För flickläroverken i

Göteborg, Malmö och Hälsingborg borde, åtminstone till en början, endast

latin- och nyspråkliga linjer förekomma. Gymnasiet vid nu förevarande

läroverk skulle anordnas genomgående treårigt.

De nämnda läroverken borde successivt träda i verksamhet. Under första

året syntes alltså realskolans första klass och gymnasiets första ringar böra

upprättas; med tredje verksamhetsåret skulle sålunda gymnasiet och med

det fjärde realskolan vara färdigbildad.

Det vore icke helt uteslutet, att de nödiga förberedelserna för läroverkens

igångsättande kunde hinna vidtagas redan till ingången av läsåret 1927—

1928. Departementschefen förutsåge emellertid, att stora svårigheter härutinnan

skulle yppa sig, och hade därför icke ansett sig kunna räkna med

att läroverken i allmänhet skulle kunna träda i verksamhet förrän läsåret

1928—29. För att emellertid möjligheter för verksamhetens begynnande

redan läsåret 1927—28 icke skulle saknas, hade departementschefen beräknat

anslag för upprättande av ett av nu förevarande läroverk å riksstaten

för budgetåret 1927-—28 och hemställer, att förslag avlåtes till riksdagen

om erforderlig höjning av såväl reservationsanslaget till de allmänna läro

verken som ock av anslaget till extra och vikarierande lärare vid dessa

läroanstalter.

Departementschefen har i annat sammanhang framlagt sin principiella

uppfattning angående anordnandet av samrealskolor, som skulle övertaga den

kommunala mellanskolans funktioner i de samhällen, där behovet av realskolutbildning

för närvarande tillgodoses genom mellanskola. Han har tillika

närmare angivit de allmänna krav, som enligt hans mening borde uppställas

för att en sådan åtgärd skulle kunna tillfredsställande motiveras. Departementschefen

ingår nu i en detaljprövning för att bedöma, i vilken omfattning

åtgärder i förevarande syfte kunde anses påkallade och genomförbara.

Till en början lämnar departementschefen eu redogörelse för antalet lär
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Riksdagens skrivelse Nr 2(>2.

jungar vid olika kommunala mellanskolor, som fylla det uppställda grundläggande

kravet att under läsåren 1920—21 till och med 1926—27 hava uppvisat

ett genomsnittligt lärjungantal överstigande 100 (sid. 254 i statsrådsprotokollet).

Det angivna kravet fylles — påpekar departementschefen — av ej mindre

än 30 av rikets 87 kommunala mellanskolor, fördelade på 14 olika län.

På grund av det statsfinansiella läget vore det, fortsätter han, icke möjligt

att nu förstatliga ett så betydande antal skolor. En stark begränsning av

antalet vore alltså ofrånkomlig. Det vore tänkbart att låta anslutningen

bliva företrädesvis avgörande och sålunda i främsta rummet föreslå till statsövertagande

de skolor, som under den nämnda perioden visat den starkaste

utvecklingen. Departementschefen kunde emellertid icke finna, att man på

denna väg skulle uppnå en med hänsyn till olika ortsförhållanden rättvis

fördelning av de nya statsläroverken. Det syntes honom nämligen uppenbart,

att skilda landsdelars behov borde i möjligaste mån tillgodoses. Vidare

vore det naturligt, att tillgången på redan förefintliga läroverk å samma ort

eller i grannskapet, skolans ålder m. fl. dylika hänsyn skulle komma i betraktande.

Och givetvis kunde vid övervägandet icke den omständigheten

förbises, att derå av de ifrågavarande skolorna under senare år visat ett

avsevärt reducerat lärjungantal. Med utgångspunkt från vad nu anförts

ansåge departementschefen skäligt att till en början utesluta mellanskola i

stad, där allmänt läroverk redan funnes, och lämnade fördenskull å sido den

avgjort största av de ifrågavarande skolorna, den i Malmö, detta så mycket

mera, som han föreslagit upprättande av ett högre flickläroverk därstädes.

Vidare funne han sig icke kunna i första hand ifrågasätta upprättande av

mer än ett statsläroverk i vart och ett av de län, där mellanskolor, vilka i

övrigt fyllde de uppställda villkoren, vore i verksamhet.

Vid granskning av de föreliggande förhållandena hade departementschefen

kommit till den uppfattningen, att följande kommunala mellanskolor i

främsta rummet borde komma under omprövning, när det gällde ombildning

till allmänna läroverk: Lidingö, Katrineholm, Motala, Nässjö, Ronneby,

Hässleholm, Höganäs, Falkenberg, Trollhättan, Karlskoga, Stora Tuna, Sollefteå

och Boden. Emellertid hade han ej nu ansett sig kunna föreslå, att ett

beslut om övertagande av samtliga de nämnda skolorna av riksdagen nu

fattades. Han inskränker sig därför till att framställa förslag om successiv

ombildning av sju skolor under förhoppning om att förhållandena snarast

skulle möjliggöra ett fullföljande av ombildningsverket, så att de återstående

av de nämnda orterna utan alltför stort dröjsmål kunde komma i åtnjutande

av de förmåner, som realskolans organisation erbjöde.

Vid övervägandet vilka av förutnämnda orter borde ifrågakomma till

omedelbart beslut om samrealskolors inrättande, har departementschefen

med beaktande av alla de olika förhållanden, som härvid varit att uppmärksamma,

kommit till det resultat, att sådan skola borde upprättas å en

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Riksdagens skrivelse Nr 262.

var av följande orter nämligen: Lidingö, Katrineholm, Motala, Höganäs,

Trollhättan, Sollefteå och Boden.

Vad angår frågan om ombildningens tekniska genomförande, borde statsövertagandet

försiggå successivt och sålunda omfatta en årsklass varje år.

I samband med övertagandet av en årsklass borde erforderliga lärarkrafter

uppföras på stat och statsunderstödet till mellanskolan i motsvarande mån

minskas. Med hänsyn bl. a. till att vederbörande kommuner redan torde

hava fastställt utgiftsstater för skolorna för kalenderåret 1927, syntes statsövertagandet

av första klassen av nämnda sju mellanskolor lämpligen kunna

uppskjutas till den 1 januari 1928. Den fortsatta ombildningen borde budgetåret

1928—1929 utsträckas till mellanskolans klass 2 och budgetåret 1929—

1930 till klass 3 samt budgetåret 1930—1931 omfatta skolan i dess helhet.

Enbgt det föreliggande förslaget skulle huvudgrunderna för läroverksorganisationen

fastställas av riksdagen, men tillämpningen av dessa grunder

inom närmare angivna gränser ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen

har i princip intet att häremot invända.

Departementschefen utgår från att anknytningsförhållandena mellan folkskola

och realskola skola generellt bestämmas av riksdagen, liksom ock

frågan om gymnasiets organisation (längd och antal linjer) vid skilda läroverk

ävensom tillämpningen av de utav honom tänkta grunderna för Barnundervisning.

Riksdagen håller lika med departementschefen före, att sådana

grunder för läroverksorganisationen, vilka äro av en mera principiell natur

och av konstitutiv betydelse för organisationens struktur och planläggning,

eller vilka genom sin tillämpning direkt eller indirekt inverka på statsregleringen,

böra underställas riksdagens prövning. I det följande har riksdagen

sökt upprätthålla denna allmänna uppfattning, ävensom angivit de

fall, där, utöver vad departementschefen anfört, riksdagen funnit lämpligt åt

Eders Kungl. Maj:t överlämna bestämmanderätten i ett eller annat avseende.

Vad först beträffar de allmänna grunderna för flickornas undervisning

har riksdagen i det föregående angivit sin ställning härutinnan. Enligt riksdagens

här utvecklade mening skulle de högre allmänna läroverk och realskolor

för gossar, till vilka enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag flickor skulle

under förutsättning av vissa kommunala åtaganden kunna erhålla tillträde,

ombildas till högre samläroverk och samrealskolor. Från den allmänna regeln

om samundervisning på real- och gymnasialstadiet vid samtliga statsläroverk

skulle undantag göras för sådana läroverk, vilka hade ett mycket högt lärjungeantal

och som skulle fortfarande vara avsedda endast för gossar. Enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle härunder vara inbegripna följande läroverk,

nämligen i Stockholm: latinläroverket å Norrmalm, realläroverket å

Norrmalm, läroverket å Södermalm, läroverket å Östermalm, samt Vasa, Katarina

och Kungsholmens realskolor, Uppsala, Malmö: högre läroverket och

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Riksdagens skrivelse Nr 262.

realskolan, Lund, Hälsingborg och Göteborg: latinläroverket, realläroverket

samt västra och östra realskolan ävensom realskolan vid de högre allmänna

läroverken i Linköping, Norrköping, Jönköping, Borås, Karlstad, Örebro,

Västerås, Gävle och Sundsvall. Riksdagen, som ansett, att läroverken i Gävle

och Sundsvall böra ombildas till samläroverk, har ansett sig höra i övrigt

bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i nu berörda hänseende dock med de

jämkningar och under de förutsättningar, som angivas i de av herr Möller

m. fl. och herr Hansson m. fl. väckta motionerna (1:254 och 11:417). I anslutning

härtill skulle enligt riksdagens mening samtliga angivna läroverk

med undantag för läroverken i Gävle och Sundsvall — varda i sin helhet

avsedda endast för manliga lärjungar, dock att, till dess ett högre flickläroverk

i respektive städer hunnit träda i verksamhet, kvinnliga lärjungar må

kunna av Eders Kungl. Maj:t lämnas tillträde till vederbörande läroverks

gymnasium under förutsättning av vissa kommunala åtaganden, vilka överensstämma

med vad Eders Kungl. Maj:t i motsvarande hänseende föreslagit

i fråga om flickors allmänna tillträde till läroverken. Ifrågavarande medgivande

synes emellertid icke böra ifrågasättas beträffande de städer — Stockholm,

Malmö, Hälsingborg och Göteborg — för vilkas del riksdagen redan

nu beslutat inrättande av högre flickläroverk.

Vad riksdagen sålunda beslutat står i överensstämmelse med den ståndpunkt,

riksdagen förut intagit ifråga om inrättande av statliga läroverk för

flickor, därvid riksdagen för sin del bifallit förslaget om inrättandet av dylika

läroverk i nyssnämnda fyra städer och begärt en utredning och plan

angående upprättande av sådana läroverk även i de övriga städer, där

utrymme för flickor ej kunde beredas i det allmänna läroverket. Riksdagen

har följaktligen icke kunnat nu bifalla det i herr Åkerbergs m. fl. och herr

Öhmans m. fl. motioner (I: 223 och II: 330) framburna yrkandet om omedelbart

inrättande i Örebro av ett statligt läroverk för flickor.

Hur enligt riksdagens beslut flickornas undervisning kommer att te sig

i den allmänna läroverksorganisationen kommer riksdagen i det följande att

i detalj angiva.

De allmänna grunder, som skulle vara bestämmande för anknytningen

till folkskolan, har riksdagen i det föregående angivit. I vissa fall synas beträffande

städerna Stockholm och Göteborg lokalutrymmena med den organisation

medelst femklassiga realskolor, riksdagen i det följande kommer att

angiva, kunna medgiva upprättandet av en fyraårig realskola vid sidan av de

föreslagna femåriga realskolelinjerna. Då å ena sidan antalet fyraåriga realskolor

i dessa städer blir förhållandevis ringa och å andra sidan tillgången till statliga

läroverksklasser ansetts vara väl knapp, vill riksdagen i nu förevarande sammanhang

allenast framhålla, att för den händelse utrymmet inom vederbörande

läroverk det medgiver, jämväl en linje med fyrklassig realskola må kunna efter

Eders Kungl. Maj:ts beprövande anordnas, därest stadsfullmäktige i vederbörande

läroverkssamhälle därom göra framställning.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Riksdagens skrivelse Nr 262.

De motioner, som väckts i fråga om tillämpningen i enskilda fall av

anknytningen mellan folkskola och realskola, kommer riksdagen att behandla,

då riksdagen här nedan går att angiva sin ståndpunkt till läroverksorganisationen

i detalj.

Vad därefter beträffar gymnasieorganisationens utformning har riksdagen i

det föregående angivit sin allmänna ställning till det framlagda förslaget

om gymnasiets organisation. De grunder, som departementschefen angivit

i fråga om tillämpningen av denna organisation, hava i stort sett icke givit

riksdagen anledning till erinran. Så anser riksdagen, att det treåriga gymnasiet

huvudsakligen bör komma till användning å ort, där kommunal mellanskola

finnes eller där i grannskapet ett större antal dylika skolor eller

statens realskolor äro till finnandes, dock med bibehållande av fyraåriga

latingymnasier i något större utsträckning, än departementschefen föreslagit.

Till förslaget om fasta nyspråkliga gymnasielinjer har riksdagen i det föregående

ställt sig avvisande. Beträffande gymnasieorganisationens närmare

utformning å de olika läroverksorterna får riksdagen tillfälle här nedan återkomma.

Departementschefen har under förevarande avdelning vidare upptagit

frågan om utvidgning av realskolor till högre läroverk. I detta hänseende

skiljer departementschefen mellan tre olika slag av läroanstalter. I första

hand berör han de läroverk, till vilka på vederbörande kommuns bekostnad

anknutits fullständiga gymnasier, och i anslutning till hans tillstyrkan föreslår

Eders Kungl. Maj:t statens övertagande av de kommunala gymnasierna i Södertälje

och Eskilstuna, I åtskilliga inom riksdagen väckta motioner hava

förslag framkommit om statens övertagande av ytterligare kommunala gymnasier;

så har i två likalydande motioner, väckta den ena av greve Spens

m. fl. (1:215) och den andra av herr C. O. Johanson i Huskvarna m. fl.

(11:323) yrkats på förstatligande av det kommunala gymnasiet i Eksjö, i

två likaledes likalydande motioner, väckta den ena av herrar Svensson och

Holmgren (1:222) och den andra av herr Mårtenson m. fl. (11:333), yrkats

på förstatligande av det kommunala gymnasiet i Uddevalla samt i en av

herr Magnusson m. fl. väckt motion (II: 404) föreslagits statens övertagande

av det kommunala gymnasiet i Skövde. Vidare hava herrar Christenson och

Laurén motionsvis (II: 412), under förutsättning att Eders Kungl. Maj:ts förevarande

proposition icke skulle bifallas, hemställt om statens övertagande av

samma kommunala gymnasier, varom förslag i Eders Kungl. Maj:ts proposition

föreligger, nämligen i Södertälje och Eskilstuna. Slutligen torde i detta

sammanhang uppmärksammas den av herr Leo väckta motionen (II: 3öl)

om förstatligande även av Lidingö kommunala gymnasium.

Vid prövning av de nu föreliggande förslagen har riksdagen ansett sig

böra till en början bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag om statens övertagande

av de kommunala gymnasierna i Södertälje och Eskilstuna. Herrar Chri
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Stensons och Lauréns ovanberörda motion har vid sådant förhållande icke

föranlett till någon riksdagens åtgärd. Vad de övriga motionsvis väckta

yrkandena beträffar, har riksdagen, med hänsyn till de stora uppoffringar

vederbörande kommuner i nu förevarande avseenden gjort och till

den relativt långa tid dessa kommunala gymnasier varit i verksamhet och

fyllt ett obestridbart behov å vederbörande orter, funnit starka skäl tala för

att jämväl gymnasierna i Eksjö, Uddevalla och Skövde varda från och

med den 1 juli 1928 successivt övertagna av staten under enahanda villkor,

som av Eders Kungl. Maj:t ifrågasatts beträffande gymnasierna i Södertälje

och Eskilstuna. Däremot har riksdagen icke funnit tillräckliga skäl föreligga

att biträda förslaget om förstatligande av Lidingö kommunala gymnasium.

Vidare berör departementschefen ett läroverk — i Landskrona — där

gymnasium anordnats i samband med statsrealskola men med understöd från

anslaget till högre goss- och samskolor. Något förslag från Eders Kungl.

Maj:ts sida om förstatligande av detta gymnasium föreligger emellertid icke.

I två motioner, väckta den ena av herrar Nilsson och Jönsson (I: 261) och

den andra av herr Lindskog (II: 345) har nu föreslagits en utvidgning av

realskolan i Landskrona förmedelst gymnasium till ett fullständigt högre

allmänt läroverk. Vid prövning av detta sistnämnda yrkande har riksdagen

funnit skäl föreligga för ett bifall till detsamma i så måtto, att statens

övertagande av gymnasiet i fråga skall ske successivt från och med den 1

juli 1929.

Härjämte har departementschefen erinrat om de av vederbörande kommun

bekostade gymnasielinjer, vilka nu finnas upprättade vid två högre

läroverk, nämligen en latinlinje i Ystad och en reallinje i Hudiksvall. I

anslutning till departementschefens förord föreslår Eders Kungl. Maj:t statens

övertagande av den kommunala gymnasielinjen i Ystad, och har riksdagen

häremot intet att erinra. Emellertid har i en av herr Granath väckt motion

(II: 332) yrkats på statens övertagande jämväl av reallinjen i Hudiksvall;

även sistnämnda förslag har riksdagen ansett sig böra bifalla, därvid riksdagen

dock förutsätter, att till undvikande av alltför stora kostnader en

samläsning mellan de olika gymnasielinjerna vid sistnämnda läroverk i största

möjliga utsträckning kommer till stånd. Tidpunkten för övertagandet torde

beträffande läroverket i Ystad böra bestämmas till den 1 januari 1928 och

i fråga om läroverket i Hudiksvall till den 1 juli 1928.

I detta sammanhang har riksdagen vidare upptagit till prövning de motionsvis

gjorda yrkanden, som utöver vad ovan angivits avse utvidgning av

realskolor till högre allmänna .läroverk. I detta avseende har i två likalydande

motioner, väckta den ena av herr Pauli (I: 255) och den andra av

herr Hagman (II: 415), föreslagits utvidgning av Kungsholmens realskola i

Stockholm till fullständigt högre allmänt läroverk. Samma yrkande föreligger

i herr Westmans motion (I: 263), dock med den skillnad, att i sistnämnda

motion utvidgningen föreslås skola ske på det sätt, att erforderliga

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Riksdagens skrivelse Nr 262.

lärarkrafter överflyttas från andra gymnasier i Stockholm. Vidare har i två

likalydande motioner, väckta den ena av herr Bergman m. fl. (I: 251) och

den andra av herr Norling m. fl. (II: 409), föreslagits utvidgning av realskolan

i Kristinehamn till ett högre allmänt läroverk. Vad först beträffar

frågan om utvidgning av Kungsholmens realskola i Stockholm till högre allmänt

läroverk, vill riksdagen erinra, hurusom denna fråga är av ett gammalt

datum och redan en gång underställts riksdagens prövning men då

skjutits på framtiden i avvaktan på en lösning av skolorganisationen i dess

helhet. Med hänsyn till den växande befolkningen i Stockholm och nya

bosättningsförhållanden genom stadens utvidgning västerut har riksdagen funnit

Btarka skäl tala för att denna realskola nu varder utvidgad till högre

allmänt läroverk. Därvid synes det till fullo motiverat, att gymnasiet hålles

tillgängligt för såväl manliga som kvinnliga lärjungar. Då riksdagen av

praktiska skäl icke håller för möjligt, att upprättandet kan ske på det sätt,

som angives i herr Westmans ovanberörda motion, har riksdagen bifallit

de yrkanden, som framkommit i detta hänseende i de av herr Pauli och

herr Hagman väckta motionerna, därvid riksdagen beslutat, att den nya gymnasieorganisationen

vid detta läroverk skall successivt träda i kraft från

och med den 1 juli 1929.

Beträffande förslaget att utvidga realskolan i Kristinehamn till högre allmänt

läroverk har riksdagen icke funnit tillräckliga skäl föreligga för ett

sådant yrkande, vadan riksdagen ej heller kunnat bifalla de härom väckta

motionerna.

De frågor, som departementschefen härefter berör beträffande ombildning

av gossläroverk till samskolor, torde icke, med den uppfattning i hithörande

angelägenhet, åt vilken riksdagen förut givit uttryck, nu föranleda någon

närmare utveckling från riksdagens sida.

I avseende å fördelningen av gymnasie- och lyceilinjer förordar departementschefen

till en början en nyspråklig linje vid vissa angivna läroverk;

i denna punkt hänvisar riksdagen allenast till vad riksdagen i princip anfört

om en dylik linje. Vidare berör departementschefen frågan om fullständigande

av gymnasiet i Borås, vilket nu endast äger reallinje, med jämväl

en latinlinje; förslag härom föreligger från Eders Kungl. Maj:ts sida, och har

riksdagen häremot intet att erinra. Vad förslaget vidare innehåller i avseende

å lyceer och lyceiavdelningar har ej heller givit riksdagen anledning till

annan invändning än att, såsom riksdagen nedan framhåller, lärjungefrekvensen

vid högre allmänna läroverket i Härnöstmd icke synes för närvarande

motivera anordnande av lyceilinje vid sagda läroverk. Riksdagen har följaktligen

avslagit herr Hederstiernas motion (I: 249) om bibehållande av Nya

elementarskolan i Stockholm vid dess nuvarande organisation. Till spörsmålet

om fördelningen av de tre- och fyraåriga gymnasierna återkommer

riksdagen vid sitt angivande av detaljerna i den nya läroverksorganisationen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande upprättande av högre flickläroverk har riksdagen förut uttalat

sig och återkommer i det följande till den närmare organisationen av de

läroverk, som nu föreslås.

Departementschefen berör härefter frågan om ombildning av kommunala

mellanskolor till samrealskolor. Såsom allmän utgångspunkt har han angivit,

att en mellanskola för att nu kunna ifrågakomma till ombildning till allmänt

läroverk bör hava varit i verksamhet år 1920 samt under läsåren 1920—1921

till och med 1926—1927 haft ett genomsnittligt lärjungeantal överstigande

100. Detta krav fylles av 30 utav landets 87 kommunala mellanskolor,

fördelade på 14 olika län. På grund av statsfinansiella förhållanden har

det emellertid icke ansetts möjligt att förstatliga ett så stort antal. Departementschefen

har företagit en prövning av olika skolor, som nu kunde tänkas

ifrågakomma, och i enlighet med hans tillstyrkan föreslår nu Eders Kungl.

Maj:t ett statsövertagande av 7 kommunala mellanskolor, nämligen skolorna

i Lidingö, Katrineholm, Motala, Höganäs, Trollhättan, Sollefteå och Boden.

Motionsvis har på denna punkt ett avsevärt antal yrkanden framkommit.

Av mera principiell innebörd äro de förslag, som framlagts i herr

Pålssons motion (I: 238) och i herr Möllers m. fl. och herr Hanssons m. fl.

motioner (I: 254 och II: 417). I den förra föreslås ett successivt ombildande

av 64 mellanskolor, därvid motionären utgått från ett minimiantal lärjungar

av omkring 64 men även låtit andra synpunkter än de rent siffermässiga

göra sig gällande. I de senare motionerna hemställes, att som villkor

för statsövertagande skulle fordras, att skolan varit erkänd som kommunal

mellanskola år 1922, att medeltalet lärjungar höstterminerna 1922—1926

uppgått till minst 80 samt att lärjungeantalet höstterminen 1926 likaledes

utgjorde minst 80. Av särskilda skäl har även mellanskolan i Neder-Kalix

medtagits, ehuru den ej uppfyllde sistnämnda villkor. Antalet av de skolor,

som i dessa sistnämnda motioner föreslås att övertagas av staten, är 44.

Härjämte föreligger ett antal motioner, avseende förstatligande av särskilda

kommunala mellanskolor. Föreslagna äro i detta hänseende kommunala

mellanskolorna i Nässjö (motioner av herr Gustafsson m. fl. I: 216 och

av herr Fast in. fl. II: 327), Neder-Kalix (motion av herr Lövgren i Nyborg

m. fl. II: 363), Falkenberg (motioner av herr Larsén m. fl. I: 237 och av herr

Andersson i Falkenberg m. fl. II: 360), Karlskoga (motioner av herr Åkerberg

I: 240 och av herr Mogård m. fl. II: 359), Eslöv (motioner av herr Pålsson

och Nilsson I: 233 samt av herr Fjellman II: 343), Tranås (motioner av

herr Ericson I: 262 och av herrar Göranson och Ericson i Boxholm II:

419), Hässleholm (motion av herr Björklund II: 416), Stora Tuna, Mora, Hedemora

och Ludvika (motioner av herr Dalberg m. fl. I: 239 och av herr

Englund II: 358) samt Göteborg (motion av herr Hedvall m. fl. II: 408).

Riksdagen har i det föregående framhållit vikten av att kommunala mellanskolor

varda i väsentligt större utsträckning än Eders Kungl. Maj:ts förslag av
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Riksdagens skrivelse Nr 262.

ser ombildade till statliga läroanstalter. Med hänsyn till den betydelse, riksdagen

tillmäter denna fråga, har riksdagen ägnat densamma en ingående

prövning och sökt framlägga ett förslag, som står i överensstämmelse med

den allmänna åskådning, varåt riksdagen i dessa stycken förut givit uttryck.

Vid bedömande av spörsmålet vilka skolor skulle ifrågakomma till ombildning

har riksdagen tagit i betraktande samtliga de synpunkter, som enligt

riksdagens förmenande böra anläggas på denna fråga. Hänsyn bör härvid

tagas till vederbörande samhälles allmänna struktur, folkmängd, förefintligheten

av allmänt läroverk i närheten eller å samma ort, vederbörande samhälles

ekonomi, skolornas fördelning över hela riket, utrymmet i statsläroverken

i skolans närhet samt skolans lärjungeantal och ålder. Samtliga

dessa faktorer har riksdagen beaktat i varje särskilt fall. I de städer, där

redan allmänna statsläroverk finnas, d. v. s. Stockholm, Norrköping, Malmö,

Lund och Göteborg, har riksdagen icke funnit skäl föreligga att, åtminstone

för närvarande, föreslå ett statsövertagande av därvarande kommunala mellanskolor.

Med beaktande av nu anförda synpunkter har riksdagen kommit till den

uppfattningen, att det antal kommunala mellanskolor, vilka borde ifrågakomma

till förstatligande, bör bestämmas till 54. Givetvis bör ett dylikt

statsövertagande ske successivt och i olika repriser. Riksdagen vill i sammanhang

härmed framhålla, att de ökade kostnader, som härav föranledas, i

väsentlig mån uppvägas genom den besparing, som indragningen av realskolans

första klass kommer att medföra.

Riksdagens beslut framgår av nedanstående förteckning, däri angives den

ordning, i vilken där upptagna kommunala mellanskolor skulle komma att

ombildas till allmänna läroverk; härjämte är för varje skola angivet året för

dess erkännande som kommunal mellanskola, lärjungemedeltalet under de

sista 7 åren (eller den kortare tid de existerat) samt inom parentes antalet

lärjungar höstterminen 1926.

Från och med den 1 januari 1928:

Lidingö..........

..... 1920

226

(223)

Katrineholm.......

..... 1910

153

(165)

Motala...........

..... 1920

164

(168)

Nässjö...........

..... 1913

207

(184)

Ronneby .........

..... 1912

158

(142)

Hässleholm .......

..... 1912

169

(144)

Höganäs..........

..... 1919

146

(142)

Falkenberg........

..... 1918

136

(156)

Trollhättan........

..... 1919

157

(161)

Karlskoga ........

..... 1911

120

(114)

Störa Tuna........

..... 1914

189

(189)

Sollefteå..........

..... 1920

122

(103)

Boden ...........

..... 1917

181

(152)

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 sand. Nr 262.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Från och med den 1 juli 1928:

Ljungby............... 1918 73 (71)

Mönsterås.............. 1912 80 (77)

Eslöv................. 1914 138 (124)

Lysekil................ 1918 94 (86)

Vara................. 1914 76 (69)

Säffle................. 1913 105 (98)

Bollnäs................ 1926 125 (120)

Ström................ 1917 56 (48)

Från och med den 1 juli 1929:

Vaxholm.............. 1920 108 (101)

Mjölby................ 1916 108 (102)

Tranås................ 1914 142 (144)

Tomelilla.............. 1912 106 (105)

Anderslöv.............. 1918 74 (82)

Ulricehamn ............ 1914 122 (103)

Mora................ 1912 119 (125)

Nederkalix............. 1912 114 (72)

Från och med den 1 juli 1930:

Söderköping............ 1918 83 (72)

Sölvesborg............. 1920 114 (95)

Simrishamn............ 1913 95 (86)

Hörby................ 1913 91 (77)

Laholm............... 1915 98 (100)

Avesta................ 1912 88 (106)

Ludvika............... 1913 109 (HO)

Sandviken............. 1922 127 (113)

Från och med den 1 juli 1931:

Huskvarna............. 1912 162 (146)

Borgholm.............. 1918 56 (62)

Klippan............... 1917 98 (96)

Skurup ............... 1917 77 (84)

Sunne................ 1921 98 (82)

Hallsberg.............. 1921 98 (92)

Hedemora............. 1917 101 (112)

Gudmundrå............ 1922 97 (92)

s. 131 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 131

Från och med den 1 juli 1932:

Sundbyberg .......

...... 1919

93

(86)

Värnamo.........

..... 1912

114

(102)

Vetlanda.........

..... 1912

99

(100)

Åstorp...........

...... 1919

132

(96)

Svedala..........

..... 1912

78

(71)

Tidaholm.........

...... 1912

83

(58)

Leksand ..........

..... 1919

74

(73)

Malmberget.......

...... 1917

156

(160)

Kiruna...........

...... 1921

109

(108)

Riksdagen övergår härefter att redogöra för den tillämpning av den föreslagna

läroverksorganisationen, som enligt riksdagens mening bör komma till

stånd å de olika läroverksorterna. Härvid följer riksdagen den av departementschefen

å sid. 262—274 i statsrådsprotokollet återgivna planen. I avseende

å vad riksdagen här nedan angiver, vill riksdagen förutskicka den erinran,

att riksdagen vid sina beräkningar utgått från nuvarande bestämmelser

om lärjungeantalet i realskolans och gymnasiets klassavdelningar, nämligen

35 respektive 30. Detta torde ock stå i överensstämmelse med den uppfattning,

varåt riksdagen i detta hänseende förut givit uttryck.

Slutligen vill riksdagen beträffande hela den organisation, som nedan föreslås,

framhålla, att erfarenheten givetvis kan göra vissa jämkningar i densamma

önskvärda på grund av lokala förhållanden, ändrat elevantal m. m.,

och riksdagen förutsätter, att i sådant fall Eders Kungl. Maj:t härom kommer

att för riksdagen framlägga förslag.

Plan för läroverksorganisationen.

Stockholms stad.

Intet läroverk i Stockholm har av Eders Kungl. Maj:t ansetts lämpligen

kunna ifrågakomma att ombildas till samläroverk.

Med hänsyn till huvudstadens båda väl besökta kommunala mellanskolor

och förefintligheten av ytterligare en statsunderstödd enskild mellanskola

hava realskolans nuvarande anknytningsförhållanden i regeln förutsatts orubbade.

Allenast vid högre allmänna läroverket å Södermalm, till vilket provårskurs

är förlagd, har på grund av denna omständighet föreslagits, att en

fyrklassig realskolavdelning må ersätta en serie parallellklasser i realskolan.

För tillgodoseende av flickundervisningen föreslås upprättande av ett

nytt högre flickläroverk, organiserat med fyrklassig realskola i tills vidare

enkla avdelningar samt gymnasium, omfattande latin-, nyspråklig och reallinje,

samtliga treåriga. Därjämte skulle högre lärarinneseminariets övningsskola

delvis ombildas och förses med en enkel realskollinje, omfattande fyra

klasser.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Med avseende på gymnasiets organisation vid huvudstadsläroverken föreslås

följande. Vid högre latinläroverket å Norrmalm bibehålies en latinlinje

oförändrad (4-årig), en latinlinje organiseras treårig och i utbyte mot

en latinlinje upprättas en fyraårig nyspråklig linje.

Vid högre realläroverket å Norrmalm bibehållas två reallinjer fyraåriga och

organiseras en sådan linje såsom treårig.

Vid högre läroverket å Södermalm bibehållas en latin- och en reallinje fyraåriga

och organiseras en latin- och en reallinje såsom treåriga sådana linjer.

Vid högre läroverket å Östermalm bibehållas samtliga linjer oförändrade.

Vad slutligen angår statens provskola Nya elementarskolan föreslås, att

läroverket organiseras såsom sexårigt lyceum, omfattande latin-, nyspråkligt

och reallyceum. Läroverket har synts böra vara tillgängligt endast för

gossar.

I fråga om Stockholms tre realskolor har någon förändring icke föreslagits.

Beträffande slutligen privatläroverken i huvudstaden anser departementschefen

det icke vara uteslutet, att statsunderstödet till något av de nuvarande

privata flickgymnasierna kunde komma att framdeles indragas. Härutinnan

vore det emellertid icke möjligt att göra någon säker förutberäkning.

I övrigt torde den föreslagna omorganisationen icke kunna väntas

medföra någon rubbning i privatläroverkens understödsförhållauden.

Vid samtliga läroverk i Stockholm skall enligt riksdagens beslut realskolan

organiseras såsom femklassig, med undantag för högre allmänna läroverket

å Södermalm, där såväl fyrklassig som femklassig realskola skall

ifrågakomma.

Vid högre latinläroverket å Norrmalm skall realskolan med utgångspunkt

från nuvarande lärjungeantal omfatta tre serier parallellavdelningar och gymnasiet

två fyraåriga och en treårig latinlinje.

Vid högre realläroverket å Norrmalm skall realskolan omfatta två serier

parallellavdelningar och gymnasiet organiseras i enlighet med Eders Kungl.

Maj:ts förslag.

Vid högre läroverket å Södermalm skall förekomma såväl fyrklassig som

femklassig realskola, båda med parallellavdelningar; gymnasiet skall organiseras

på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit.

Vid högre läroverket å Östermalm skall realskolan genomgående omfatta

tre serier parallellavdelningar; i avseende å gymnasiet — eu fyraårig latinlinje

och två fyraåriga reallinjer — ifrågasättes ingen ändring.

Beträffande den föreslagna organisationen av Nya elementarskolan har

riksdagen, med hänsyn till detta läroverks karaktär av provskola, där en friare

organisation bör vara rådande, icke funnit anledning till erinran mot

förslaget, vilket upptager även en nyspråklig lyceilinje. Riksdagen har följaktligen

icke kunnat bifalla det i herr Hederstiernas motion (1: 249) fram
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 133

förda yrkandet om Nya elementarskolans bibehållande vid samma organisation

som övriga högre läroverk i Stockholm.

De tre realskolorna skola en var omfatta tre serier parallellavdelningar.

Det föreslagna gymnasiet å Kungsholmen, vilket enligt riksdagens beslut

skall successivt träda i funktion från och med höstterminen 1929, synes

böra organiseras med en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Det ifrågasatta flickläroverket skall omfatta en fyrklassig realskola, varjämte

gymnasiet synes böra organiseras med en fyrklassig och en treklassig

latinlinje och en treklassig reallinje.

Vidare vill riksdagen lika med departementschefen betona, att med den

utvidgning av läroverksorganisationen i Stockholm, som nu förutsättes skola

komma till stånd, statsunderstödet till något, eventuellt några av de nuvarande

privata flickgymnasierna synes kunna framdeles indragas.

Stockholms län.

Realskolan i Södertälje föreslås av Eders Kungl. Maj:t ombildad till högre

läroverk genom statens successiva övertagande av det höstterminen 1914 upprättade

kommunala gymnasiet. Realskolan, till vilken flickor torde kunna

erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Gymnasiet, som förutsättes bliva tillgängligt för både gossar och flickor,

föreslås under denna förutsättning omfatta en fyraårig latinlinje och en treårig

reallinje.

Även under förutsättning av att realskolan göres tillgänglig för flickor,

beräknas den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning

för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Norrtälje föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

1 Lidingö föreslås den nuvarande kommunala mellanskolan omorganiserad

till en fyrklassig statens samrealskola.

Eders Kungl. Maj:ts förslag ifråga om läroverket i Södertälje bifaller riksdagen

allenast med den ändring, att realskolan kommer att omfatta en fyrklassig

och en femklassig avdelning.

I övrigt innebär riksdagens beslut icke någon annan ändring i förhållande

till vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit än att, enligt vad riksdagen beslutat,

den kommunala mellanskolan i Vaxholm skall successivt övertagas av staten

från och med den 1 juli 1929 och den kommunala mellanskolan i Sundbyberg

från och med den 1 juli 1932.

Det i herr Mosessons motion (11:421) framställda förslaget om anordnande

vid den föreslagna samrealskolan å Lidingön av jämväl en sexårig

realskoleavdelning har riksdagen av skäl, som i annat sammanhang angivas,

icke ansett sig böra bifalla.

Uppsala län.

Högre läroverket i Uppsala, vilket skulle vara tillgängligt endast för gossar,

föreslås organiserat på följande sätt:

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Realskolan skulle omfatta en fyrklassig samt en sexklassig avdelning,

den senare med parallellklasser till klasserna 3—5; därjämte skulle ny upprättas

en lyceiavdelning, förslagsvis med latin. Gymnasiet bibehålies oförändrat

med en fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje.

För flickornas undervisning skulle en fyrklassig realskollinje anordnas

vid Uppsala högre elementarläroverk för flickor. I övrigt skulle ingen förändring

i privatläroverkens understödsförhållanden ifrågakomma.

Realskolan i Enköping föreslås omorganiserad till samrealskola med eu

fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan i staden har vid sådant förhållande ansetts

icke kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt

statsunderstöd. _

Beträffande högre allmänna läroverket i Uppsala har riksdagen beslutat, att

realskolan skall omfatta en fyrklassig avdelning och en femklassig avdelning.

Med hänsyn till lärjungeantalet kan tvekan råda, huruvida samtidigt med

lyceets tillkomst behov kommer att föreligga av parallellklasser till någon av

realskolavdelningarna. Riksdagen anser emellertid, att den femklassiga avdelningen

bör utrustas med parallellklasser, till dess säker erfarenhet vunnits

i berörda hänseende. Beträffande den ifrågasatta lyceiavdelningen ävensom

gymnasiets organisation har riksdagen icke ansett någon ändring påkallad

i Eders Kungl. Majrts förslag. Vidare anser riksdagen, att gymnasiet skall,

intill dess högre flickläroverk där inrättats, kunna vara tillgängligt även för

kvinnliga lärjungar. Riksdagen har alltså avslagit herr Pehrssons motion

(II: 402), i vad densamma avser nu förevarande läroverk. Förslaget om

den ifrågasatta realskolelinjen vid flickskolan i Uppsala anser sig riksdagen

böra avslå.

Vidare bifaller riksdagen organisationen av realskolan i Enköping med

den ändring, att den sexklassiga realskolavdelningen organiseras som femklassig,

varvid riksdagen lika med departementschefen håller före, att den

statsunderstödda flickskolan därstädes icke synes kunna påräkna tillräcklig

anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Södermanlands län.

Högre läroverket i Nyköping föreslås oförändrat i vad angår gymnasiets

organisation, och förutsattes härvid, att kvinnliga lärjungar fortfarande

hava tillgång till detsamma. Realskolan, till vilken flickor skulle kunna

erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Aven under förutsättning av Barnundervisning i realskolan anses den statsunderstödda

flickskolan kunna beräknas erhålla tillräcklig anslutning för

att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Strängnäs föreslås organiserat med 4-årigt latingymnasium,

liksom för närvarande tillgängligt även för kvinnliga lärjungar.

Därest flickor icke anses böra äga tillträde till realskolan, skulle lärjung
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Riksdagens skrivelse Nr 262.

antalet icke medgiva anordnande av parallellklasser och skolan sålunda

böra omfatta en fyrklassig avdelning. Under förutsättning av samundervisningens

utsträckande även till realskolestadiet, för vilken anordning hinder

icke ansetts föreligga, skulle genomgående parallellklasser bliva erforderliga

och således sexklassig realskolavdelning kunna bibehållas vid sidan av

den fyrklassiga.

Även vid sist angivna ordning avses den statsunderstödda flickskolan

sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt

statsunderstöd.

Realskolan i Eskilstuna föreslås ombildad till högre läroverk genom statens

successiva övertagande av det höstterminen 1911 upprättade kommunala

gymnasiet. Realskolan, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle

omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes

alltjämt bliva tillgängligt för både gossar och flickor, föreslås omfatta

en fyraårig latinlinje och en treårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning i realskolan avses den

statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för att

ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

I Katrineholm föreslås den nuvarande kommunala mellanskolan omorganiserad

till en fyrklassig statens samrealskola.

Högre läroverket i Nyköping skall enligt riksdagens beslut bliva i sin

helhet utan villkor tillgängligt även för kvinnliga lärjungar. I avseende å

organisationen av ifrågavarande läroverk har riksdagen intet att erinra mot

Eders Kungl. Maj:ts förslag i annan mån, än att realskolan därstädes organiseras

med en fyrklassig och eu femklassig avdelning.

Högre läroverket i Strängnäs skall enligt riksdagens beslut likaledes bliva

i sin helhet utan villkor tillgängligt även för kvinnliga lärjungar. Beträffande

organisationen av detta läroverk har riksdagen följaktligen intet att

erinra möt förslaget i annat hänseende, än att realskolan synes böra omfatta

såväl eu fyrklassig som en femklassig avdelning. Vid nu anförda förhållande

synes den statsunderstödda flickskolan i staden icke kunna påräkna

tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Beträffande läroverksorganisationen i Eskilstuna och Katrineholm föranleder

förslaget icke någon annan erinran från riksdagens sida, än att realskolan i

Eskilstuna organiseras med en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Östergötlands län.

Högre läroverket i Linköping föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor icke skulle äga tillgång, skulle omfatta eu fyrklassig

och en sexklassig avdelning, båda utrustade med parallellavdelningar

till respektive klasser 1—3 och 1—5. Gymnasiet, som skulle kunna bereda

utrymme även för kvinnliga lärjungar, skulle omfatta en fyraårig och en

treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vid den statsunderstödda flickskolan skulle vidare en realskollinje lämpligen

anordnas.

Högre läroverket i Norrköping föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor icke skulle äga tillträde, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna

3—5. Gymnasiet, som avsetts kunna bereda utrymme även för kvinnliga

lärjungar, skulle omfatta en fyraårig latinlinje, en treårig nyspråklig

linje samt en treårig reallinje.

Stadens båda statsunderstödda flickskolor skulle icke påverkas av den föreslagna

omorganisationen.

Samskolan i Vadstena föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

I Motala föreslås den nuvarande kommunala mellanskolan omorganiserad

till en fyrklassig statens samrealskola.

Riksdagens beslut innebär, att vid högre läroverket i Linköping gymnasiet

skall, intill dess högre flickläroverk där inrättas, kunna vara tillgängligt för

kvinnliga lärjungar; ifråga om gymnasiets organisation bifalles förslaget.

Beträffande realskolan, som skulle vara tillgänglig endast för gossar, bifalles

likaledes förslaget med den ändring, att den sexklassiga avdelningen

organiseras såsom femklassig; med hänsyn till det växlande elevantalet har

riksdagen dock ej funnit sig övertygad om nödvändigheten att upprätthålla den

ena parallellavdelningen av den femklassiga realskolan; densammas upprätthållande

torde få bero på Eders Kungl. Maj:ts prövning. Då ett särskilt flickläroverk

här torde komma till stånd, synes den föreslagna realskolelinjen

vid den statsunderstödda flickskolan icke vara erforderlig.

Beträffande högre läroverket i Norrköping innebär riksdagens beslut, att

gymnasiet därstädes skall, intill dess högre flickläroverk där inrättas, kunna

vara tillgängligt för kvinnliga lärjungar samt omfatta en fyraårig latinlinje,

en treårig latinlinje och en treårig reallinje. Realskolan, till vilken endast

gossar skulle äga tillträde, bör organiseras med en fyrklassig och en femklassig

avdelning, den senare omfattande två serier parallellklasser, i följd

varav riksdagen icke kunnat bifalla herr Björkmans motion (II: 334); herr

Pehrssons motion (II: 402), i vad den sistnämnda avser nu förevarande

läroverk, torde få anses besvarad med vad riksdagen sålunda beslutat.

Beträffande samrealskolan i Vadstena innebär riksdagens beslut, att densamma

tillsvidare organiseras såsom en femklassig realskola.

Förslaget i avseende å läroverket i Motala bifalles. Dessutom innebär

riksdagens beslut statens successiva övertagande från och med den 1 juli

1929 av den kommunala mellanskolan i Mjölby och från och med den 1

juli 1930 av den kommunala mellanskolan i Söderköping.

Jönköpings län.

Läroverket i Jönköping föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor icke skulle äga tillgång, skulle omfatta en fyrklassig och

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Riksdagens skrivelse Nr 262.

en sexklassig avdelning, den senare in*** 1 parallellklasser till klasserna 3—5.

Gymnasiet, vilket förutsattes alltjemt vara tillgängligt för både gossar och

flickor, skulle omfatta en fyraårig latinlinje, en treårig nyspråklig linje och

en treårig reallinje. Stadens båda flickskolor beräknas kunna erhålla tillräcklig

anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Eksjö, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, föreslås

ombildad till fyrklassig realskola. Därest samundervisning äger rum, anses lärjungantalet

påkalla anordnande av parallellklasser och skolan omfatta även

en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan i staden synes även vid samundervisning

sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt

statsunderstöd. -

Vid högre läroverket i Jönköping skall enligt riksdagens beslut gymnasiet

tillsvidare, intill dess högre flickläroverk där inrättas, kunna vara tillgängligt

för kvinnliga lärjungar; och synes detsamma böra omfatta en fyraårig latinlinje,

en treårig latinlinje och en treårig reallinje. Beträffande realskolan

innebär riksdagens beslut densammas anordnande såsom dels fyrklassig, dels

femklassig realskola, den senare med parallellavdelningar. Riksdagen finner

förty herr Pehrssons motion (II: 402), i vad den avser nu förevarande läroverk,

besvarad med vad riksdagen sålunda anfört. Därest ett statligt läroverk

för flickor kommer till stånd i nämnda stad, torde frågan om fortsatt

statsunderstöd till båda flickskolorna komma i ett ändrat läge.

Beträffande organisationen av realskolan i Eksjö har riksdagen intet att

erinra i annan mån, än att densamma bör omfatta eu fyrklassig och en

femklassig avdelning; riksdagens beslut innebär ett påbyggande av nämnda

skola genom statens successiva övertagande från och med den 1 juli 1928

av nuvarande kommunala gymnasium därstädes. Gymnasiet, som skall

lämna tillträde för flickor, synes böra organiseras med en fyrårig latinlinje

och en treårig reallinje. Med den utvidgning av läroverksorganisationen i

Eksjö, som sålunda beslutats, synes flickskolan å orten icke kunna påräkna

tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Vidare innebär riksdagens beslut ett förstatligande successivt från och med

den 1 januari 1928 av kommunala mellanskolan i Nässjö, från och med den

1 juli 1929 av kommunala mellanskolan i Tranås, från och med den 1 juli

1931 av kommunala mellanskolan i Huskvarna samt från och med den 1

juli 1932 av de kommunala mellanskolorna i Värnamo och Vetlanda.

Kronobergs län.

Högre läroverket i Växjö föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, vilket förutsättes alltjämt vara

tillgängligt för både gossar och flickor, skulle bibehållas oförändrat med eu

fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Aven under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet beräknas

den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för att

ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Förslaget angående organisationen av högre allmänna läroverket i Växjö

bifaller riksdagen med den ändringen, att den föreslagna sexklassiga avdelningen

av realskolan organiseras som femklassig; och håller riksdagen

vidare före, att med hänsyn till det antal kommunala mellanskolor, som

numera finnes i närgränsande trakter, den fyråriga reallinjen å gymnasiet

bör förändras till en treårig.

Riksdagen, som i övrigt bifaller förslaget, har vidare beslutat, att staten

skall från och med den 1 juli 1928 successivt övertaga den kommunala

mellanskolan i Ljungby.

Kalmar län.

Högre läroverket i Kalmar föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

fyrklassig och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till

klasserna 3—5. Gymnasiet, vilket förutsättes alltjämt vara tillgängligt för

både gossar och flickor, skulle under denna förutsättning omfatta en fyraårig

och en treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

Aven vid Barnundervisning å realskolestadiet beräknas den statsunderstödda

flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för att ifrågakomma till

fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Västervik föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

fyrklassig och eu sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt

vara tillgängligt för både gossar och flickor, bibehålies oförändrat med

fyraårig reallinje.

Aven vid Barnundervisning i det allmänna läroverket beräknas den statsunderstödda

flickskolan sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning för

att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Oskarshamn föreslås omorganiserad till samrealskola med en

fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan i staden anses vid sådant förhållande

icke kunna påräkna tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till

fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Vimmerby föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

Riksdagens beslut innebär, att vid högre allmänna läroverket i Kalmar realskolan

kommer att omfatta fyrklassig och femklassig realskola, den sistnämnda

med parallellavdelningar; i avseende å den föreslagna gymnasieorganisationen

eller beträffande flickskolan i staden har riksdagen intet att erinra.

Med vad riksdagen sålunda beslutat torde herr Olssons motion (11:411)

och herr Pehrssons motion (II: 402) få anses besvarade.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vid högre allmänna läroverket i Västervik bör realskolan omfatta en fyrklassig

och en femklassig avdelning; i övrigt ifrågasätter riksdagen icke någon

ändring av Eders Kungl. Maj:ts förslag. Den statsunderstödda flickskolan

i staden synes icke kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma

till fortsatt statsunderstöd.

Riksdagens beslut innebär vidare, att realskolan i Oskarshamn organiseras

med en fyrklassig och en femklassig avdelning; i övrigt har riksdagen intet

att erinra mot vad departementschefen anfört i fråga om läroverksorganisationen

i denna stad.

Eders Kungl. Maj:ts förslag angående samskolan i Vimmerby bifaller riksdagen.

Dessutom innebär riksdagens beslut ett förstatligande successivt från och

med den 1 juli 1928 av den kommunala mellanskolan i Mönsterås och från

och med den 1 juli 1931 av den kommunala mellanskolan i Borgholm.

Gotlands län.

Högre läroverket i Visby föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, vilket förutsättes alltjämt vara

tillgängligt för både gossar och flickor, skulle bibehållas oförändrat med en

fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet beräknas

den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för

att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Ifrågavarande förslag har icke givit riksdagen anledning till erinran i

annan mån, än att realskolan skall omfatta en fyrklassig och en femklassig

avdelning.

Blekinge län.

Högre läroverket i Karlskrona föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

fyrklassig och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till

klasserna 3—5. Gymnasiet, vilket förutsättes bliva tillgängligt för både

gossar och flickor, skulle under denna förutsättning komma att omfatta

en fyraårig och en treårig latinlinje samt en fyraårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet beräknas

den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för

att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Karlshamn föreslås omorganiserad till samrealskola med eu

fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan beräknas vid sådant förhållande icke

kunna påräkna tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt

statsunderstöd.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Riksdagen har bifallit förslaget, dock med den ändring, att realskolan vid

högre allmänna läroverket i Karhkrona organiseras med en fyrklassig och

en femklassig avdelning, den senare med parallellavdelningar, samt att realskolan

i Karlshamn kommer att omfatta en fyrklassig och en femklassig

avdelning. Härmed torde riksdagen hava besvarat herr Pehrssons motion

(II: 402) i vad den avser läroverket i Karlskrona.

Dessutom innebär riksdagens beslut statens övertagande successivt från

och med den 1 januari 1928 av den kommunala mellanskolan i Ronneby

och från och med den 1 juli 1930 av den kommunala mellanskolan i Sölvesborg.

Kristianstads län.

Högre läroverket i Kristianstad föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

fyrklassig och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, vilket förutsättes alltjämt

bliva tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig

och en treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

Aven under förutsättning av samundervisning å realskolestadiet beräknas

den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för

att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Ängelholm föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig

avdelning. _

Förslaget har ej givit anledning till annan erinran från riksdagens sida,

än att realskolan vid högre allmänna läroverket i Kristianstad organiseras

med en fyrklassig och en femklassig avdelning och samskolan i Ängelholm

likaledes utrustas med en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Riksdagens beslut innebär vidare ett förstatligande successivt av den kommunala

mellanskolan i Hässleholm från och med den 1 januari 1928, av den

kommunala mellanskolan i Tomelilla från och med den 1 juli 1929, av den

kommunala mellanskolan i Simrishamn från och med den 1 juli 1930, av

den kommunala mellanskolan i Klippan från och med den 1 juli 1931 samt

av den kommunala mellanskolan i Åstorp från och med den 1 juli 1932.

Malmöhus län.

Intet av de nuvarande allmänna läroverken i Malmö har ansetts lämpligen

kunna ifrågakomma att ombildas till samläroverk. Med hänsyn till

stadens väl besökta kommunala mellanskola hava förändringarna i läroverkens

anknytningsförhållanden icke ansetts böra bliva av större omfattning.

För tillgodoseende av flickundervisningen föreslås upprättande av ett

högre flickläroverk, organiserat med fyrklassig realskola, tills vidare utan

parallellavdelningar, samt gymnasium, omfattande en treårig latinlinje och

en likaledes treårig nyspråklig linje.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Högre gossläroverket skulle omfatta sexklassig realskola med tre serier

parallellavdelningar och gymnasium fördelat på en fyraårig latinlinje, en

treårig reallinje och en treårig nyspråklig linje. Ytterligare skulle läroverket

omfatta en lyceilinje, förslagsvis med latin.

Realskolan för gossar skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning,

båda med parallellklasser till respektive klasser 1—3 och 1—5.

I samband med flickläroverkets upprättande bortfaller anledningen att

med statsmedel understödja det privata flickgymnasiet i staden. Vid Tekla

Åbergs läroverk för flickor skulle anordnas en fyrklassig realskolelinje.

Departementschefen har vidare ansett det icke vara uteslutet, att en av

de övriga tre statsunderstödda flickskolorna i staden framdeles icke erhåller

erforderlig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Lund, till vilket flickor icke skulle erhålla tillträde,

föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan skulle, med hänsyn till

förefintlig kommunal mellanskola, omfatta endast sexklassig avdelning, inneslutande

två parallellklasser. Gymnasiet skulle bibehållas oförändrat med

en fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje. Ytterligare skulle läroverket

omfatta en lyceiavdelning, förslagsvis med latin.

De statsunderstödda privatläroverken i staden anses icke påverkas av de

föreslagna förändringarna i det allmänna läroverkets organisation. Departementschefen

har dock tänkt sig, att en fyrklassig realskolelinje borde anordnas

vid Lunds fullständiga läroverk för flickor.

Högre läroverket i Hälsingborg, till vilket flickor icke skulle äga tillträde,

föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna

3—5. Gymnasiet skulle omfatta en fyraårig och en treårig latinlinje samt

eu fyraårig reallinje.

För tillgodoseende av flickundervisningen föreslås upprättande av ett

högre flickläroverk, organiserat med fyrklassig realskola, tills vidare utan

parallellavdelningar, samt gymnasium omfattande en treårig latinlinje och

en treårig nyspråklig linje.

I samband med det högre flickläroverkets upprättande bortfaller anledningen

att med statsmedel understödja det privata flickgymnasiet. Det anses

icke vara omöjligt, att anslutningen till den ena av stadens tre statsunderstödda

flickskolor framdeles icke blir tillräcklig för att motivera fortsatt

statsunderstöd.

Högre läroverket i Ystad föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt vara

tillgängligt för både gossar och flickor, föreslås successivt utvidgat med

av staten bekostad latinlinje. Såväl latin- som reallinjen skulle vara fyraåriga.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Aven under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet skulle

den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för

att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Landskrona, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde,

skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Aven under förutsättning av Barnundervisning i realskolan anses den statsunderstödda

flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma

till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Trälléborg föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig

avdelning.

I Höganäs föreslås den kommunala mellanskolan omorganiserad till en fyrklassig

statens samrealskola.

Beträffande läroverksorganisationen i Malmö innebär riksdagens beslut, att

det högre läroverket och realskolan skola vara tillgängliga uteslutande för gossar.

Vid det högre läroverket skall realskolan bliva femklassig samt med utgångspunkt

från nuvarande lärjungeantal omfatta tre serier parallellavdelningar;

gymnasiet skall omfatta eu fyraårig latinlinje, en treårig latinlinje

och en treårig reallinje. Härtill skulle komma en lyceilinje.

Realskolan skall omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning, båda

med parallellavdelningar.

Det ifrågasatta flickläroverket synes böra omfatta en fyrklassig realskola

samt gymnasium, inneslutande en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Beträffande privatläroverken i Malmö föranleder departementschefens uttalande

icke någon annan erinran från riksdagens sida, än att den ifrågasatta realskolelinjen

vid Tekla Åbergs läroverk för flickor icke synes böra ifrågakomma.

Läroverksorganisationen i Lund har icke givit anledning till erinran från

riksdagens sida i annan mån, än att gymnasiet vid högre läroverket därstädes

skall, intill dess högre flickläroverk där inrättats, kunna vara tillgängligt

även för kvinnliga lärjungar ävensom att realskolan kommer att

bestå av en femklassig avdelning med två serier parallellavdelningar. Den

ifrågasatta realskollinjen vid flickläroverket i staden synes icke påkallad.

Vid högre läroverket i Hälsingborg skall gymnasiet vara avsett uteslutande

för gossar. Gymnasiet torde med hänsyn till det ringa lärjungantalet

böra omfatta endast en fyraårig latinlinje och en treårig reallinje; realskolan

synes böra omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning, den senare

med parallellklasser. Härmed torde riksdagen hava besvarat herr Pehrssons

motion (II: 402), i vad den avser nu förevarande läroverk.

Det ifrågasatta flickläroverket synes böra vara organiserat på samma sätt

som motsvarande läroanstalt i Malmö.

Läroverksorganisationen i Ystad har icke givit riksdagen anledning till

annan erinran än att realskolan bör omfatta en fyrklassig och en femklassig

s. 143 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 143

avdelning och gymnasiet organiseras med en fyraårig latinlinje och en treårig

reallinje.

I Landskrona skall realskolan omfatta en fyrklassig och en femklassig

avdelning; det av riksdagen beslutade gymnasiet, som successivt skall övertagas

av staten från och med den 1 juli 1929, synes böra omfatta eu fyraårig

latinlinje och en treårig reallinje.

Förslaget om samskolan i Trälleborg samt den nya samrealskolan i Höganäs

har ej givit riksdagen anledning till erinran i annan mån, än att samrealskolan

i Trälleborg bör organiseras med en fyrklassig och en femklassig

avdelning.

Härjämte innebär riksdagens beslut statens övertagande successivt av den

kommunala mellanskolan i Eslöv från och med den 1 juli 1928, av den

kommunala mellanskolan i Anderslöv från och med den 1 juli 1929, av den

kommunala mellanskolan i Hörby från och med den 1 juli 1930, av den

kommunala mellanskolan i Skurup från och med den 1 juli 1931 samt av

den kommunala mellanskolan i Svedala från och med den 1 juli 1932.

Hallands län.

Högre läroverket i Halmstad föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

fyrklassig och eu sexklassig avdelning. I fall av Barnundervisning torde

parallellklasser böra anordnas vid klasserna 3—5. Gymnasiet, som förutsattes

alltjämt bliva tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta

en fyraårig och en treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning i realskolan beräknas den

statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att

ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Varberg, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, föreslås

ombildad till fyrklassig realskola. Därest Barnundervisning äger rum,

anses lärjungantalet påkalla anordnande av parallellavdelningar och skolan

omfatta även en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan beräknas även vid Barnundervisning sannolikt

kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt

statsunderstöd.

Vid högre allmänna läroverket i Halmstad anser riksdagen, att realskolan

bör omfatta en femklassig och en fyrklassig avdelning, den senare, med

hänsyn till antalet barn från kringliggande landsbygd, inneslutande två serier

parallellavdelningar. I övrigt föranleder organisationsförslaget ingen

erinran från riksdagens sida. Riksdagen avslår alltså herr Pehrssons motion

(II: 402), i vad den avser nu förevarande läroverk.

Förslaget om realskolan i Varberg bifaller riksdagen med den ändringen,

att skolan kommer att omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning;

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Riksdagens skrivelse Nr 262.

däremot hyser riksdagen tvekan, huruvida därvarande flickskola kan beräknas

erhålla tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till statsunderstöd.

Riksdagens beslut innebär vidare ett förstatligande sucessivt från och med

den 1 januari 1928 av kommunala mellanskolau i Falkenberg och från och

med den 1 juli 1930 av kommunala mellanskolan i Laholm.

Göteborgs och Bohus län.

Intet läroverk i Göteborg har ansetts kunna ifrågakomma att ombildas

till samläroverk.

Med hänsyn till stadens väl besökta kommunala mellanskola och förefintligheten

av ytterligare en statsunderstödd enskild mellanskola hava realskolans

nuvarande anknytningsförhållanden i regel förutsatts orubbade.

För tillgodoseende av flickundervisningen föreslås upprättande av ett

högre flickläroverk, organiserat med fyrklassig realskola, tills vidare utan

parallellavdelningar, samt gymnasium omfattande latin- och nyspråklig linje,

båda treåriga.

De nuvarande allmänna läroverken i Göteborg föreslås organiserade enligt

följande plan.

Högre latinläroverkets realskola skulle vara sexklassig med tre serier parallellavdelningar,

gymnasiet en fyraårig och en treårig latinlinje samt en

fyraårig nyspråklig linje. Därjämte föreslås anordnad en lyceiavdelning

med latin.

Högre realläroverkets realskola skulle vara sexklassig med parallellavdelningar,

gymnasiet en fyraårig och en treårig reallinje. Därjämte föreslås

anordnad en real lyceiavdelning.

Västra realskolan skulle bibehållas vid nuvarande organisation.

Ostra realskolan skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning,

den senare med parallellklasser till klasserna 1—5.

Den föreslagna organisationen torde sannolikt icke föranleda annan förändring

i de statsunderstödda privatläroverkens understödsförhållanden, än

att det starkt besökta privata flickgymnasiets anslutning kan väntas reducerad

Realskolan i Uddevalla, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde,

skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Aven under förutsättning av Barnundervisning i realskolan beräknas den

statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att

ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Strömstad föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

Beträffande läroverksorganisationen i Göteborg innebär riksdagens beslut,

att samtliga nuvarande läroverk därstädes skola vara avsedda uteslutande

för gossar.

Vid samtliga läroverk skall realskolan bliva femklassig, med undantag

för östra realskolan, där såväl fyrklassig som femklassig realskolavdelning

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Riksdagens skrivelse Nr 262.

skall ifrågakomma. Vid högre latinläroverket skall realskolan omfatta tre

serier parallellavdélningar och gymnasiet två fyraåriga samt en treårig

latinlinje jämte en lyceiavdelning.

Vid högre realläroverket skall realskolan med utgångspunkt från nuvarande

lärjungantal omfatta två serier parallellavdelningar samt gymnasiet

en fyraårig och en treårig reallinje jämte en lyceiavdelning.

Västra realskolan beräknas med hänsyn till nuvarande lärjungantal omfatta

tre serier parallellavdelningar.

Östra realskolan skall omfatta inom den fyrklassiga avdelningen två serier

pärallellavdélningar och inom den femklassiga avdelningen likaledes två serier

parallellavdelningar.

Dét ifrågasatta flickläroverket skall omfatta en fyrklassig realskola, varjämte

gymnasiet synes böra organiseras med en treårig latinlinje och en

treårig reallinje.

Med den ställning, som riksdagen ansett sig böra intaga till den föreslagna

läroverksorganisationen i Göteborg, har riksdagen följaktligen icke funnit sig

kunna bifalla det i herr Pehrssons motion (11:401) framförda yrkandet.

Samrealskolan i Uddevalla bör organiseras med en fyrklassig och en femklassig

avdelning. Dét av riksdagen för denna stad beslutade gymnasiet, vilket

skall successivt övertagas av staten från och med den 1 juli 1928, synes

höta) i likhet med vad för närvarande är fallet, organiseras med en treårig

latinlinje och en treårig reallinje.

Den föreslagna fyrklassiga samrealskolan i Strömstad bör enligt riksdagens

beslut tillsvidare organiseras såsom en femklassig realskola.

Vidare innebär riksdagens beslut statens successiva övertagande från och

med den 1 juli 1928 av den kommunala mellanskolan i Lysekil.

Alvsborgs län.

Högre läroverket i Vänersborg föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

fyrklassig och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt

vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig och

en treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning i realskolan anses den statsunderstödda

flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma

till fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Borås föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor icke skulle äga tillträde, skulle omfatta en fyrklassig och

en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna 3—5.

Gymnasiet, vilket ansetts böra vara tillgängligt för både gossar och flickor,

skulle omfatta en fyraårig latinlinje och eu treårig reallinje. Detta innebär,

att en av läroverkets nuvarande två reallinjer skulle ersättas av latinlinje.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 sand. Nr 262. 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vid den Btatsunderetödda flickskolan skulle en realskolelinje kunna anordnas.

Samskolorna i Alingsås och Åmål föreslås omfatta vardera en fyrklassig

och en sexklassig avdelning.

I Trollhättan föreslås den kommunala mellanskolan omorganiserad till en

fyrklassig statens samrealskola.

Mot förslaget om organisationen av högre allmänna läroverket i Vänersborg

har riksdagen intet att erinra i annan mån än att realskolan bör omfatta

en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Högre allmänna läroverket i Borås skall enligt riksdagens beslut vara

avsett uteslutande för manliga lärjungar, dock att till gymnasiet skall, till

dess högre flickläroverk där kommer till stånd, tillträde kunna lämnas även

kvinnliga lärjungar. Realskolan synes böra omfatta en femklassig och en

fyrklassig avdelning, den senare med parallellklasser; i övrigt biträder riksdagen

den föreslagna organisationen av detta läroverk, varav följer, att

riksdagen avslagit herr Pehrssons motion (11:402), i vad den avser nu förevarande

läroverk. Den ifrågasatta realskolelinjen vid flickskolan i Borås

synes riksdagen icke påkallad.

I avseende å de föreslagna läroverken i Alingsås, Amål och Trollhättan

har riksdagen intet att erinra i annat avseende än att en var av samrealskolorna

i Alingsås och Amål organiseras med en fyrklassig och en femklassig

avdelning.

Riksdagens beslut innebär dessutom statens successiva övertagande från

och med den 1 juli 1929 av den kommunala mellanskolan i Ulricehamn.

Skaraborgs län.

Högre läroverket i Skara föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle under denna förutsättning

omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning. Därest Barnundervisning

icke anses böra ifrågakomma i realskolan, anses lärj ungan talet

icke medgiva anordnande av genomgående parallellavdelningar, och läroverket

sålunda omfatta fyrklassig realskola. Gymnasiet, som skulle vara tillgängligt

för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig och en treårig

latinlinje samt en fyraårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning i realskolan beräknas flickskolan

sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma

till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Mariestad föreslås omorganiserad till samrealskola med en

fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Vid sådant förhållande anses den statsunderstödda flickskolan icke kunna

påräkna tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Lidköping föreslås omorganiserad till samrealskola med en

fyrklassig och en sexklassig avdelning.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 147

Den statsunderstödda flickskolan anses vid sådant förhållande icke kunna

påräkna tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Skövde, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, föreslås

under förutsättning av Barnundervisning omfatta en fyrklassig och en

sexklassig avdelning. Därest Barnundervisning icke anses böra ifrågakomma,

skulle lärjungeantalet icke medgiva anordnande av parallellklasser, och skolan

skulle då ombildas till fyrklassig realskola.

Den statsunderstödda flickskolan anses även vid Barnundervisning kunna

erhålla tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Falköping föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig

avdelning. -

Vid högre allmänna läroverket i Skara skall enligt riksdagens beslut realskolan

omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning och gymnasiet organiseras

på angivet sätt.

Förslaget beträffande realskolorna i Mariestad och Lidköping föranleder

ingen annan erinran från riksdagens sida, än att samrealskolorna därstädes

böra en var organiseras med en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Realskolan i Skövde synes böra omfatta en fyrklassig och en femklassig

avdelning; det av riksdagen här beslutade gymnasiet, vilket skall successivt

övertagas av staten från och med den 1 juli 1928, synes böra omfatta en fyraårig

latiulinje och en treårig reallinje samt vara tillgängligt för både manliga

och kvinnliga lärjungar. Vid en sådan utvidgning av läroverksorganisationen

i denna stad synes den statsunderstödda flickskolan därstädes icke

kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Sam realskolan i Falköping skall organiseras med en fyrklassig

och en femklassig avdelning.

Riksdagens beslut innebär vidare ett förstatligande successivt av den kommunala

mellanskolan i Vara från och med den 1 juli 1928 och av den

kommunala mellanskolan i Tidaholm från och med den 1 juli 1932.

Värmlands län.

Högre läroverket i Karlstad föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

som skulle vara tillgänglig endast för gossar, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till

klasserna 3—5. Gymnasiet, vilket skulle vara tillgängligt för både gossar

och flickor, skulle omfatta en fyraårig latinlinje, en nyspråklig och en reallinje,

de båda senare treåriga.

Vid den statsunderstödda flickskolan har tänkts, att en realskolelinje skulle

kunna anordnas.

Realskolan i Kristinehamn, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde,

skulle under denna förutsättning omfatta en fyrklassig och en sexklassig

avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna 3 - 5. Bibehålies

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Riksdagens skrivelse Nr 262.

särundervisning för gossar, beräknas parallellklasser till den sexklassiga avdelningen

vara av behovet påkallade.

Även under förutsättning av sam undervisning i realskolan, anses den statsunderstödda-

flickskolan kunna erhålla tillräcklig anslutning för att ifrågakomma

till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Arvika föreslås omorganiserad till samrealskola, med en fyrklassig

och en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan anses vid sådant förhållande icke kunna erhålla

tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i FUipstad föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

Riksdagens beslut innebär, att högre allmänna läroverket i Karlstad skall

vara avsett uteslutande för manliga lärjungar, dock att gymnasiet skall,

intill dess högre flickläroverk där upprättas, kunna vara tillgängligt även för

kvinnliga lärjungar. Realskolan skall omfatta en fyrklassig och en femklassig

avdelning, den senare med två serier parallellklasser, varigenom

riksdagen sålunda avslagit herr Pehrssons motion (II: 402), i vad den avser

nu förevarande läroverk. Gymnasiet synes böra organiseras med en fyraårig

latinlinje, en treårig latinlinje och en treårig reallinje. Den ifrågasatta realskolelinjen

vid flickskolan synes icke erforderlig.

Vid realskolan i Kristinehamn synes, med hänsyn till lärjungeantalet och då

flickskolan i staden skulle fortbestå, det vara tillfyllest med en fyrklassig och en

femklassig avdelning utan några parallellklasser; vadan riksdagen alltså avslagit

herr Pehrssons nyssberörda motion, i vad den avser ifrågavarande läroverk.

I fråga om samrealskolorna i Arvika och Filipstad har riksdagen intet

annat att erinra, än att den förstnämnda skall omfatta en fyrklassig och en

femklassig avdelning.

Riksdagens beslut innebär vidare ett statens successiva övertagande av den

kommunala mellanskolan i Säffle från och med den 1 juli 1928 och av

den kommunala mellanskolan i Sunne från och med den 1 juli 1931.

Örebro län.

Högre läroverket i Örebro föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor icke skulle äga tillgång, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning, båda med parallellklasser till klasserna 1—3,

respektive 1—5. Gymnasiet, vilket tills vidare torde kunna vara tillgängligt

för både gossar och flickor, skulle under förutsättning av Barnundervisning

omfatta en fyraårig latinlinje, en fyraårig och en treårig reallinje samt en

treårig nyspråklig linje. Därest Barnundervisning icke anses böra ifrågakomma

skulle den fyraåriga reallinjen bortfalla.

Vid en av stadens två statsunderstödda flickskolor, förslagsvis den Risbergska,

skulle kunna anordnas realskolelinje.

Samskolan i Askersund föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande det högre allmänna läroverket i Örebro innebär riksdagens beslut,

att detsamma skall uteslutande vara avsett för manbga lärjungar,

dock att gymnasiet skall, till dess högre flickläroverk där upprättas, kunna

stå öppet även för kvinnhga lärjungar. Realskolan bör organiseras med en

fyrklassig och en femklassig avdelning, en var med två serier parallellavdelmngar.

Gymnasiet bör omfatta en fyraårig latinlinje, en treårig latinlinje

och en treårig reallinje. De av herr Åkerberg m. fl. och herr Öhmau

m. fl. väckta motionerna (1: 223 och II: 330) torde få anses besvarade med

vad riksdagen sålunda anfört och beslutat. Den ifrågasatta realskolehnjen

vid en av de två flickskolorna i staden synes icke påkallad.

Förslaget om samrealskolan i Asker sund bifalles.

Riksdagens beslut innebär vidare förstatligande successivt från och med

den 1 januari 1928 av kommunala mellanskolan i Karlskoga och från och

med den 1 juli 1931 av kommunala mellanskolan i Hallsberg.

Västmanlands lön.

Högre läroverket i Västerås föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

vilken skulle vara tillgänglig endast för gossar, skulle omfatta eu

fyraklassig och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till

klasserna 3—5. Gymnasiet, vilket skulle vara tillgängligt för både gossar

och flickor, skulle under denna förutsättning omfatta en fyraårig och eu

treårig latinlinje samt en treårig reallinje. Därest Barnundervisning icke

anses böra ifrågakomma, skulle den treåriga latinlinjen bortfalla.

Vid den statsunderstödda flickskolan skulle kunna anordnas eu realskolelinje.

Samskolorna i Sala, Köping och Arboga föreslås ombildade till fyraklassiga

samrealskolor.

Riksdagens beslut beträffande högre allmänna läroverket i Västerås innebär,

att detsamma skall vara avsett uteslutande för manliga lärjungar, dock

att gymnasiet skall, intill dess högre flickläroverk där inrättats, kunna stå

öppet även för kvinnliga lärjungar. I fråga om organisationen skall realskolan

omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning, den senare

med parallellavdelningar, samt gymnasiet innefatta, såsom angivits, en fyraårig

latinlinje, en treårig latinlinje och en treårig reallinje, dock att därest

ett högre flickläroverk skulle komma till stånd i denna stad, en jämkning

i nämnda organisation synes påkallad. Herr Pehrssons motion (II: 402)

torde sålunda få anses besvarad, i vad den avser nu förevarande läroverk,

med vad riksdagen nu anfört och beslutat. Förslaget om den ifrågasatta realskolelinjen

vid flickskolan i staden har riksdagen icke funnit sig böra bifalla.

I fråga om samrealskolorna i Sala, Köping och Arboga har riksdagen intet

att erinra mot förslaget.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Kopparbergs län.

Högre läroverket i Falun föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyraklassig

och en sexklassig avdelning. Under förutsättning av Barnundervisning torde

parallellklasser erfordras till klasserna 3—5. Gymnasiet, som förutsättes

alltjämt vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en

fyraårig latinlinje och en treårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet anses den

statsunderstödda flickskolan erhålla tillräcklig anslutning för att ifrågakomma

till fortsatt statsunderstöd.

Beträffande högre allmänna läroverket i Falun anser riksdagen, att med

hänsyn till lärjungeantalet realskolan lämpligen bör organiseras utan parallellklasser

med en fyrklassig och en femklassig avdelning. I fråga om gymnasiets

organisation är intet att erinra. Herr Pehrssons motion (II: 402),

i vad den avser förevarande läroverk, har riksdagen icke funnit sig böra

bifalla.

Riksdagens beslut innebär vidare," att staten skall successivt övertaga kommunala

mellanskolan i Stora Tana från och med den 1 januari 1928, kommunala

mellanskolan i Mora från och med den 1 juli 1929, kommunala

mellanskolorna i Ludvika och i Avesta från och med den 1 juli 1930, kommunala

mellanskolan i Hedemora från och med den 1 juli 1931 samt kommunala

mellanskolan i Leksand från och med den 1 juli 1932.

Gävleborgs län.

Högre läroverket i Gävle föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor icke skulle äga tillträde, skulle omfatta en fyrklassig och en

sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna 3—5.

Gymnasiet, som förutsättes alltjämt vara tillgängligt för både gossar och

flickor, skulle under denna förutsättning omfatta en treårig latinlinje samt en

fyraårig och en treårig reallinje.

Vid den statsunderstödda flickskolan har tänkts, att realskolelinje skulle

kunna anordnas.

Högre läroverket i Hudiksvall föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle under denna

förutsättning omfatta en fyrklassig och eu sexklassig avdelning. Därest

Barnundervisning å realskolestadiet icke kommer till stånd, anses lärjungeantalet

icke påkalla anordnande av parallellklasser och läroverket sålunda

omfatta fyrklassig realskola. Gymnasiet, som alltjämt skulle vara tillgängligt

för flickor, skulle omfatta en fyraårig latinlinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet anses den

statsunderstödda flickskolan sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning

för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Realskolan i Söderhamn, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde,

föreslås ombildad till fyrklassig realskola. Därest samundervisning äger rum,

anses lärjungeantalet påkalla anordnande av parallellavdelningar och skolan

omfatta även en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan beräknas även vid samundervisning i

realskolan sannolikt erhålla tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma

till fortsatt statsunderstöd.

Riksdagens beslut innebär, att högre allmänna läroverket i Gävle skall

vara tillgängligt för såväl manliga som kvinnliga elever. Realskolan skall

omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning, den senare med parallellklasser.

Härigenom lärer herr Pehrssons motion (II: 402), i vad den

avser nu förevarande läroverk, få anses besvarad. Beträffande gymnasiets

organisation har riksdagen vid övervägande härav funnit starkare skäl tala för

anordnande av en fyraårig latinlinje än för, såsom föreslagits, en treårig

sådan linje; med hänsyn till det relativt begränsade lärjungeantalet har riksdagen

vidare varit tveksam i frågan om lämpligheten att anordna två reallinjer

och stannat inför att förorda en organisation med endast en reallinje,

i så fall en treårig dylik linje. Skulle det emellertid visa sig, att konstant

behov föreligger av två reallinjer, torde framdeles en utökning böra ske,

och synas riksdagen tillfälliga parallellklasser kunna tillgodose ett eventuellt

förefintligt behov av mera tillfällig natur.

Den tilltänkta realskolelinjen vid flickskolan synes riksdagen bl. a. med

hänsyn till förefintligheten av och elevfrekvensen i Gävle borgarskola icke

påkallad.

Mot den föreslagna organisationen av realskolan vid högre allmänna läroverket

i Hudiksvall har riksdagen intet annat att erinra, än att densamma

bör omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning. Gymnasiet skall

omfatta en fyraårig latinlinje och i anslutning till vad riksdagen förut anfört

en reallinje, organiserad som treårig. Vid nu ifrågasatt organisation av

läroverket synes den statsunderstödda flickskolan icke kunna påräkna erforderlig

anslutning för att komma i åtnjutande av statsunderstöd.

Realskolan i Söderhamn skall omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Tvekan synes riksdagen kunna råda, huruvida den statsunderstödda

flickskolan här kan påräkna tillräcklig anslutning, men utvecklingen

torde få visa, huru härmed kan bliva fallet.

Riksdagens beslut innebär vidare statens successiva övertagande från och

med den 1 juli 1928 av kommunala mellanskolan i Bollnäs och från och med

den 1 juli 1930 av kommunala mellanskolan i Sandviken.

Västernorrlands län.

Högre läroverket i Härnösand föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Riksdagens skrivelse Nr 262.

fyrklassig och eu sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt

vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig latinlinje

och en treårig reallinje. Till läroverket skulle ytterligare knytas en

lyceiavdelning, förslagsvis med latin.

Aven under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet anses den

statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att

ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Sundsvall föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor icke skulle äga tillträde, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som skulle vara tillgängligt

för både gossar och flickor, skulle under denna förutsättning omfatta fyraåriga

latin- och reallinjer samt treårig nyspråklig linje.

Vid Ren statsunderstödda högre flickskolan har tänkts, att realskolelinje

skulle kunna anordnas.

Samskolan i Örnsköldsvik föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig

avdelning.

I Sollefteå föreslås den kommunala mellanskolan omorganiserad till eu

statens fyrklassiga samrealskola.

Beträffande förslaget i fråga om högre allmänna läroverket i Härnösand

har riksdagen intet att erinra annat än i följande avseenden. Riksdagen, som

anser ovisst, om med hänsyn till lärjungeantalet förutsättningar för anordnandet

av en lyceilinje vid detta läroverk äro för handen, har stannat vid

att avstyrka anordnandet av en sådan linje. Realskolan skall organiseras

med en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Högre allmänna läroverket i Sundsvall skall enligt riksdagens beslut

bliva tillgängligt för både manliga och kvinnliga lärjungar. Realskolan

skall omfatta en femklassig och en fyrklassig avdelning, den sistnämnda

med parallella klasser, och gymnasiet en fyraårig latinlinje och en fyraårig

reallinje. En särskild realskolelinje vid den statsunderstödda högre flickskolan

synes icke påkallad.

Mot förslaget beträffande samrealskolorna i Örnsköldsvik och Sollefteå har

riksdagen intet att erinra i annan mån, än att realskolan i förstnämnda stad

bör omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Riksdagens beslut innebär vidare, att den kommunala mellanskolan i

Gudmundrå skall från och med den 1 juli 1931 successivt övertagas av

staten.

Jämtlands län.

Högre läroverket i Östersund föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Riksdagens skrivelse Nr 262.

fyrklassig och eu sexklassig avdelning, den senare i fall av Barnundervisning

med parallellklasser till klasserna 3—5. Gymnasiet, som förutsattes

alltjämt vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle bibehållas oförändrat

med fyraåriga latin- oah reallinjer.

Även under förutsättning av samundervisning å realskolestadiet anses den

statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att

ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Vid högre allmänna läroverket i Östersund anser riksdagen, att realskolan

skall omfatta en femklassig och en fyrklassig avdelning, den senare med parallellklasser.

Gymnasiet synes som nu böra innesluta en fyraårig latinlinje

och en fyraårig reallinje. Herr Pehrssons motion (II: 402), i vad den avser

nu förevarande läroverk, har riksdagen följaktligen icke kunnat bifalla.

Riksdagen har beslutat, att den kommunala mellanskolan i Ström skall

från och med den 1 juli 1928 successivt övertagas av staten.

Västerbottens län.

Högre läroverket i Umeå föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som alltjämt förutsättes vara tillgängligt

för både gossar och flickor, skulle bibehållas oförändrat med fyraåriga

latin- och reallinjer.

Även under förutsättning av samundervisning å realskolestadiet anses den

statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att

ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Skellefteå föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig

avdelning.

Riksdagen har intet att erinra mot vad som anförts och föreslagits i fråga

om läroverken i detta län i annan mån, än att realskolorna i ovannämnda

båda städer skola organiseras en var med en fyrklassig och en femklassig

avdelning.

Norrbottens län.

Högre läroverket i Lideå föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,

till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig

och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt

vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig

latinlinje och en treårig reallinje.

Även under förutsättning av samundervisning å realskolestadiet anses den

statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att

ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Riksdagens skrivelse Nr 262.

Samskolorna i Piteå och Haparanda föreslås ombildade till fyrklassiga

realskolor.

I Boden föreslås den kommunala mellanskolan omorganiserad till en statens

fyrklassiga samrealskola.

Mot förslaget i fråga om organisationen av läroverket i Luleå har riksdagen

intet annat att erinra, än att realskolan skall organiseras med en

fyrklassig och en femklassig avdelning, och har vid angivna förhållande

riksdagen icke kunnat bifalla vad i herr Bergqvists motion (I: 232) föreslagits

i fråga om organisationen av detta läroverk.

Samrealskolan i Piteå skall enligt riksdagens beslut tillsvidare organiseras

såsom en femklassig realskola.

Samrealskolan i Haparanda har riksdagen med hänsyn till här föreliggande

särskilda förhållanden beslutat skola organiseras såsom femklassig.

Förslaget om samrealskolan i Boden bifalles; det i herr Bergqvists

motion (I: 232) framställda yrkandet om organisation av mellanskolan i Boden

såsom en sexklassig samrealskola har riksdagen icke funnit sig böra

bifalla. Härjämte skall enligt riksdagens beslut staten successivt övertaga

kommunala mellanskolan i Nederkalix från och med den 1 juli 1929 och

de kommunala mellanskolorna i Malmberget och i Kiruna från och med

den 1 juli 1932.

För att närmare belysa, huru den av riksdagen beslutade läroverksorganisationen

skulle ställa sig i jämförelse med den nuvarande, har riksdagens

vederbörande utskott låtit utarbeta den tabell, vilken såsom bilaga bifogas

riksdagens skrivelse och som tjänat som grund för vissa kostnadsberäkningar

i det följande. Riksdagen är emellertid angelägen framhålla, att denna tabell

icke får uppfattas såsom för framtiden i enskildheter bindande.

XI. Kostnadsberäkning.

Departementschefen framhåller, hurusom han vid utformningen av förslaget

varit angelägen tillse, det de i första hand till vidtagande ifrågasatta åtgärderna

icke skulle bliva ekonomiskt allt för betungande för stat och kommun,

liksom ock att vid omorganisationens planläggning sådana åtgärder

undvekes, vilkas ekonomiska räckvidd icke kunde på förhand klart överblickas.

Han hade icke funnit sig böra framställa förslag, vilka automatiskt

skulle kunna pålägga de anslagsbeviljande korporationerna väsentligt

ökade utgifter av nu icke uppskattbar storlek, och med hänsyn härtill givit

den omedelbart förestående utbyggnaden en stark begränsning.

Beräkningen av de på kommande år fallande kostnaderna för omorganisationen

kunde icke — framhåller departementschefen — bliva fullt exakt

i den meningen, att man kunde för varje särskilt år på förhand angiva den

verkliga totalkostnaden för de allmänna läroverken. Detta vore icke möjligt

främst på grund därav, att förslaget innebure, att i fråga om ett stort antal

s. 155 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 155

läroverk flickornas vistande vid läroanstalten skulle närmast bero på initiativ

från vederbörande kommunala myndigheter.

En i viss mening exakt kostnadsberäkning kunde emellertid uppgöras,

men en dylik komme, säger departementschefen, att strängt taget utgöras av

två skilda beräkningar, av vilka den ena avsåge ett minimibelopp, den andra

ett maximibelopp. Det förstnämnda beloppet motsvarade således kostnaderna

för en läroverksorganisation utan sådan fakultativ anslutning från de

kvinnliga lärjungarnas sida, som nyss omnämnts, men i övrigt anordnad

enligt här förut framlagda förslag, det sistnämnda samma organisation men med

anslutning av flickor vid alla de läroverk, som i sådant hänseende ifrågasatts.

I skolkommissionens betänkande liksom än mer i de utlåtanden, som avgivits

över nämnda betänkande, har beträffande kostnaderna för kommissionsförslagets

genomförande stor uppmärksamhet ägnats åt frågan om kostnaderna

för kommunerna, och på åtskilliga håll hava mer eller mindre utförliga

beräkningar i sådant hänseende verkställts. Departementschefen har

i de kostnadsberäkningar, som utförts med anledning av hans förslag, icke

ansett sig kunna eller böra ingå på denna sida av den föreliggande frågan.

Det syntes honom emellertid tydligt, att genomförandet av hans förslag

skulle medföra jämförelsevis ringa ekonomiska konsekvenser för kommunerna.

De två faktorer i kommissionens förslag, som framför allt skulle hava

föranlett betydande kostnader för kommunerna, vore förstatligandet av de

privata flickskolorna och det konsekventa genomförandet av bottenskoleidén.

Då departementschefens förslag för sitt genomförande förutsatte vidtagandet

av endast den senare av dessa båda åtgärder och detta i jämförelsevis begränsad

utsträckning, syntes de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna

bliva långt mindre betungande än genomförandet av skolkommissionens förslag

skulle blivit. Departementschefen erinrar om att enligt de förut omnämnda

beräkningarna de ojämförligt största kostnaderna på grund av nyssnämnda

förslag skulle drabba städerna Stockholm, Göteborg och Malmö,

men att enligt hans förslag de skolorganisatoriska förhållandena i dessa

städer skulle förbliva i det stora hela oförändrade.

I. Högre lärarinneseminariet.

I riksstaten för budgetåret 1926—1927 finnas för högre lärarinneseminariet

och den därmed förenade normalskolan för flickor samt statens skolköksseminarium

och hushållsskola uppförda ett ordinarie anslag å 130,285 kronor,

etf extra anslag till diverse behov å 54,860 kronor samt ett extra anslag

till bestridande av arvoden åt timlärare och vikarier å 21,000 kronor.

De ifrågasatta förändringarna i högre lärarinneseminariets organisation avse

dels de förberedande klassernas avveckling, dels upprättandet vid normalskolan

av jämväl en realskollinje.

Avvecklingen av de förberedande klasserna skulle taga sin början först

med läsåret 1928—1929. Såvitt nu kunde bedömas, skulle de biträdande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iö6 Riksdagens skrivelse Nr 262.

ämneslärarinnorna successivt uppföras på övergångsstat. Något förslag härom

föreligger ej nu.

Realskollinjen åter skulle träda i verksamhet med eu första årsklass utan

parallellavdelning läsåret 1927—1928. Kostnaden under detta läsår skulle

utgöra dels arvode åt en extra ordinarie lärare, 3,300 kronor, samt arvode

för ett antal timlärartimmar i .övningsämnena, uppgående till för teckning 2,

för musik 1 Va, för gymnastik 4 och för slöjd 4 veckotimmar. Med de för

normalskolan fastställda timlärararvodena skulle kostnaden under nämnda

läsår uppgå till 957 kronor eller i runt tal 960 kronor. Det sammanlagda

beloppet skulle således utgöra 4,260 kronor, med vilket belopp anslaget till

arvoden åt timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet alltså borde

höjas.

''Vad beträffar kostnaderna för realskollinjen under de följande åren, skulle

under andra året en ordinarie adjunkt och en ordinarie ämneslärarinna vara

anställda, den förre med samma lön som adjunkt vid allmänt läroverk jämte

samma särskilda arvode, 500 kronor, som utgår till rektor och lektorer vid

seminariet, ävensom tills vidare — liksom till sistnämnda befattningshavare

— hyresbidrag till belopp, som bestämmes av Eders Kungl. Maj:t. Ämneslärarinnan

borde uppbära samma avlöningsförmåner som annan ämneslärafinna

vid seminariet. Det tredje året skulle tillkomma ytterligare en ämneslärarinna

och det fjärde, sista året, ännu eu adjunkt.

Genom de förberedande klassernas indragning skulle tre biträdande ämneslärarinnor

bliva överflödiga. Enär det, såsom departementschefen håller före,

borde bliva möjligt att inom en nära framtid genom lämpliga anordningar

taga dessa lärarinnor i anspråk på sådant sätt, att de ej vidare skulle belasta

övergångsstaten, skulle en besparing å seminariets ordinarie stat av

8,400 kronor komma att uppstå.

Det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet skulle i vad avser

budgetåret 1927—1928 ej beröras av föreliggande förslag, utan uppföras

med oförändrat belopp, 130,285 kronor.

Under åtskilliga år har riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts

framställningar, på extra stat beviljat anslag för tillgodoseende av vissa behov

vid högre lärarinneseminariet. Anslaget har utgått med olika belopp

under olika år och är för budgetåret 1926—1927 bestämt till 54,860 kronor.

De i anslaget ingående posterna äro fördelade på följande sätt:

till uppehållande av en valfri fjärde årskurs......... kronor 4,800: —

» undervisning i träslöjd..................... » 510: —

» stipendier ................................ > 2,000: —

* förhyrande av lokaler för normalskolans lägsta klasser » 7,000: —

* förhyrande av lokaler för undervisning i biologi och

teckning . ................................ » 7,000: —

2 expenser vid högre lärarinneseminariet........... » 9,000: —-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 157

till expenser vid statens skolköksseminarium och hushållsbok!

.................................... kronor 5,000: —

» förhyrande av lokaler för statens skolköksseminarium

och hushållsskola........................... * 8,000: —

» arvoden åt timlärare och vikarier vid statens skolköksseminarium

och hushållsskola.................. * 10,000:

» förhöjning av arvodet åt seminariets läkare....... » 900: —

» tillfällig löneförbättring för vaktmästaren och eldaren

därstädes................................. *_650:.—

Tillhopa kronor 54,860: —

Till uppehållande av en valfri fjärde årskurs, till undervisning i träslöjd,

till stipendier, till förhyrande av lokaler dels för normalskolans lägsta klasser,

dels ock för undervisning i biologi och teckning, till expenser för statens

skolköksseminarium och hushållsskola, till förhöjning av arvodet åt seminariets

läkare samt till tillfällig löneförbättring för vaktmästaren och eldaren

vid seminariet ifrågasättas nu samma belopp, som utgå för budgetåret 1926

—1927.

I nu förevarande extra anslag ingå två anslagsposter till förhyrande av

lokaler för lärarinneseminariets och normalskolans räkning och en anslagspost

till förhyrande av lokaler för skolköksseminariet.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär till en början med hänsyn till behovet

av ökat lokalutrymme för seminariet en förhöjning av den till lokaler

för skolköksseminariet och hushållsskolan avsedda anslagsposten med 1,000

kronor samt beviljandet av ett nytt hyresanslag för seminariet och normalskolan

å 6,000 kronor.

För bestridande av expenser vid högre lärinneseminariet finnes, såsom

nyss nämnts, uppförd en anslagspost å 9,000 kronor. Med hänsyn till seminariebibliotekets

behov ifrågasättes nu en höjning av denna anslagspost

till 11,000 kronor.

Kostnaden för den realskolelinje, vilken skulle upprättas från och med

läsåret 1927—1928, har, såsom ovan nämnts, begränsats till arvoden åt en

extra ordinarie lärare och åt timlärare och skulle utgöra tillhopa 4,260 kronor.

De sålunda behövliga medlen skulle anvisas genom motsvarande förhöjning

av anslaget till arvoden åt timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet,

nu 21,000 kronor. De i extra anslaget till diverse behov

vid seminariet ingående anslagsposterna till arvoden åt timlärare och vikarier

vid statens skolköksseminarium och hushållsskola skulle för budgetåret 1927

— 1928 utgå med oförändrade belopp. Medel för ändamålen skulle således

för budgetåret 1927—1928 utgå med respektive 25,260 kronor och 10,000

kronor. Då det emellertid befunnits önskvärt, att antalet särskilda anslag i

riksstaten nedbringades, har departementschefen funnit det lämpligt, att timläraranslaget

inflyttas såsom en post i det till diverse behov vid högre

lärarinneseminariet avsedda anslaget.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Allt ifrån år 1919 har riksdagen på därom av Eders Kungl. Maj:t gjord

framställning medgivit, att vaktmästaren och eldaren vid högre lärarinneseminariet

finge komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, vilken bestämts

till ett årligt belopp av 400 kronor åt vaktmästaren och 250 kronor åt

eldaren. Till bestridande av kostnaderna för dessa avlöningsförbättringar har

riksdagen årligen beviljat ett extra anslag å 650 kronor. Medel för beredande

av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande befattningshavare hava nu

fortfarande ansetts behövliga. Genom det av Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna

anslaget skulle följande ändamål tillgodoses med bär angivna belopp:

till uppehållande av en valfri fjärde årskurs.......... kronor 4,800: —

» undervisning i träslöjd....................... > 510: —

» stipendier................................. , 2,000: —

» förhyrande av lokaler för normalskolans lägsta klasser » 7,000: —

* förhyrande av lokaler för undervisning i biologi och

teckning................................. » 7,000: —

» förhyrande av lokaler för högre lärarinneseminariet

och normalskolan för flickor.................. » 6,000: —

» förhyrande av lokaler för statens skolköksseminarium

och hushållsskola . . . . » 9,000: —

» expenser för högre lärarinneseminariet och normalskolan

för flickor.............................. » 11,000: —

» expenser för statens skolköksseminarium och hushållsskola

.................................... » 5,000: —

» arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier vid högre

lärarinneseminariet.......................... » 25,260: —

» arvoden åt timlärare och vikarier vid statens skolköksseminarium

och hushållsskola.................. » 10,000: —

» förhöjning av arvodet åt seminariets läkare........ » 900: —

» tillfällig löneförbättring för vaktmästaren och eldaren

därstädes................................. » 650: —

Tillhopa kronor 89,120: —

II. De allmänna läroverken.

I riksstaten finnes för de allmänna läroverken uppfört ett ordinarie reservationsanslag,

som för budgetåret 1926—1927 utgår med 6,666,066 kronor.

Det extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid

de allmänna läroverken är för innevarande budgetår upptaget till 624,500

kronor.

De förslag i fråga om ändrad organisation av de allmänna läroverken,

som nu framlagts, skulle, efter vad departementschefen gör gällande, medföra

å ena sidan ökning i vederbörande anslagsbelopp, å andra sidan minskning.

De åtgärder, som skulle göra en anslagsökning erforderlig, vore i korthet

följande:

1. flickors tillträde till gymnasierna i större utsträckning och under

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Riksdagens skrivelse Nr 262.

andra villkor än nu samt deras tillträde även till realskolorna, de fristående

liksom de i högre allmänna läroverk ingående;

2. ombildningen av vissa realskolor för gossar till samrealskolor;

3. ombildningen av vissa kommunala mellanskolor till samrealskolor;

4. statens övertagande av vissa kommunala gymnasier;

5. inrättandet av ett antal allmänna läroverk för flickor;

6. upprättandet vid vissa läroverk av nyspråkliga linjer och av lyceiavdelningar;
7.

begränsningen av högsta medgivna antalet lärjungar per klass

eller klassavdelning till 30 i realskolan och 25 å gymnasiet och i lyceet;

samt

8. den i realskolan obligatoriska och å gymnasiet frivilliga undervisningen

i slöjd och andra praktiska ämnen.

De omständigheter, på grund av vilka en anslagsminskning kunde förutses,

vore huvudsakligen följande:

1. vissa sämskolors ombildning från sexåriga till fyraåriga i enlighet

med den av departementschefen framställda grundsatsen i fråga om anknytningen

till folkskolan;

2. anordnandet vid vissa läroverk av fyrklassig realskolavdelning jämväl

i enlighet med nämnda grundsats;

3. upprättandet i viss omfattning av treåriga gymnasialavdelningar;

4. bidrag från de städer, där nya samrealskolor skulle upprättas, utgörande

en fjärdedel av beloppet av lärarpersonalens begynnelseavlöning;

5. inrättandet vid de läroverk, där flickor skulle vinna inträde, av ett

visst antal ämneslärarinnebefattningar; samt

6. ökning i beloppet av de till statsverket ingående terminsavgifterna,

föranledd av den på grund av omorganisationen sannolika ökningen i antalet

lärjungar vid de allmänna läroverken.

Departementschefen erinrar till en början om en åtgärd, vars genomförande

i avsevärd utsträckning skulle kunna beröra de allmänna läroverken.

Han har i det föregående framhållit som önskvärt, att garanti skapades för

att vid skola, där flickor undervisades, alltid funnes ett antal kvinnliga lärare.

Utan särskilda åtgärder kunde detta önskemål näppeligen fyllas, då

nu gällande bestämmelser i fråga om behörighet till befattning i statstjänst

eljest stode hindrande i vägen. Så vitt departementschefen kunde se, vore

enda utvägen den, att särskilda för kvinnor avsedda tjänster inrättades vid

ifrågavarande läroanstalter. Härför vore i den nuvarande organisationen

sörjt därigenom, att å varje statssamskolas stat vore uppförda ämneslärarinnebefattningar

till visst antal.

Även vid de läroverk, som enligt nu föreliggande plan skulle uppstå dels

genom omorganisation i viss omfattning av realskolan vid de allmänna läroverken,

dels ock genom statens övertagande av ett antal kommunala mellanskolor,

borde kvinnliga lärare finnas anställda till ett antal, som ungefär

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Riksdagens skrivelse Nr 262.

vore proportionellt till det nyssnämnda vid samskolorna förefintliga eller 2

av 5, vid läroverk med större antal lärare 4 av 10. Vid vart och ett av

dessa samläroverk borde således ordinarie lärarinnebefattningar i lämpligt

antal inrättas.

Givetvis borde samma åtgärd vidtagas även i fråga om de allmänna läroverk,

där flickor skulle efter framställning av vederbörande kommun kunna

intagas. Då man emellertid ej hade någon visshet om i vilken omfattning

kommunerna kunde komma att begagna sig av möjligheten för flickor att

vinna inträde i respektive läroverk, borde man tills vidare bibehålla den

nuvarande ordningen. Vid de läroverk, där efter gjord framställning flickor

skulle vinna inträde, borde under sådana omständigheter liksom'' nu

tills vidare en kvinnlig pedagogisk sakkunnig vara'' anställd på kommunens

bekostnad.

För behörighet till nu ifrågavarande ämneslärarinnebefattningar fordras

förutom viss tjänstgöring antingen genomgången kurs vid högre lärarinneseminarium

eller ock behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt

läroverk. Avlöningsförmånerna äro nu i båda fallen lika. Häri borde enligt

departementschefens mening sådan ändring vidtagas, att ämneslärarinna,

vilken innehade behörighet för ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk,

kunde åtnjuta de för kvinnlig adjunkt bestämda avlöningsförmåner.

Skulle detta förslag godtagas, borde vederbörlig ändring i nu gällande lönebestämmelser

göras.

Ännu en fråga beträffande ämneslärarinnorna berör departementschefen i

detta sammanhang. Enligt gällande bestämmelser har* första lärarinna vid

statssamskola en undervisningsskyldighet av 20—22 timmar i veckan, övriga

ämneslärarinnor 22—26 timmar, medan adjunkt vid samskola liksom adjunkt

vid övriga läroverk med tjänstgöring huvudsakligen i realskolan är

skyldig undervisa 24—28 timmar. Departementschefen finner för sin del

ej tillräckliga skäl föreligga att uppehålla denna skillnad i avseende på

tjänsteåliggandenas omfattning i annan mån, än att första lärarinnas undervisningSBkyldighet

borde som hittills understiga ämneslärarinnas med 2

timmar. Nämnda skyldighet borde således höjas till 22—24 timmar för

första lärarinna och till 24—28 timmar för ämneslärarinna. Den ändring i

gällande bestämmelser, som erfordrades härför, hade departementschefen för

avsikt att föreslå Eders Kungl. Maj:t till godkännande.

Ytterligare upptager departementschefen här till övervägande några frågor,

som avse lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolor, som nu föreslås

till ombildning till samrealskolor. Rektor vid mellanskola, som ombildas,

borde, enligt departementschefens mening, från ombildningens början uppbära

sin kontanta avlöning av statsmedel. Skäligt vore, att denna avlöning

något varierade under övergångsåren för att vid ombildningens slut nå det

för rektor vid realskola bestämda beloppet. Departementschefen har därför

tänkt1 sig som lämpliga lönebelopp, första året 5,200 kronor, andra året

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Riksdagens skrivelse Nr 262.

5,600 kronor, tredje året 6,000 kronor och fjärde året 6,400 kronor, varav

respektive 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Härutöver

borde givetvis till rektor vid dylik skola utgå dyrtidstillägg såsom

till övriga statens befattningshavare. Tillfällig löneförbättring borde utgå liksom

till rektor vid realskola.

Vad beträffar den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma sådan

ämneslärare vid mellanskola, som överflyttades till samrealskola och som ej

innehade full adjunktskompetens, anser departementschefen, att löneförbättringen

borde utgå efter samma grunder som för ordinarie lärare vid kommunal

mellanskola men anvisas å vederbörande anslag till tillfällig löneförbättring

till viss personal inom den civila statsförvaltningen. I den framställning

till riksdagen, som avlåtits om beviljande av medel för sistberörda

ändamål, har härom intet anförts, då statens övertagande av ifrågavarande

mellanskolor vore beroende av vissa åtaganden från vederbörande kommuners

sida. I händelse av bifall till förslaget i nu berörda hänseende

borde föreskrift rörande löneförbättring till ifrågavarande lärare lämnas av

Eders Kungl. Maj:t.

Slutligen borde ock, framhåller departementschefen, övervägas, vilka avlöningsförmåner

som skulle under ombildningstiden tillkomma den lärarinna

vid de från kommunala mellanskolor ombildade samrealskolorna, som förordnades

till första lärarinna. Första lärarinna vid statssamskola uppbär

nu ett särskilt arvode av 500 kronor för år utöver avlöning som ämneslärarinna.

Biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola åter uppbär

ett särskilt arvode å 200 kronor för år. Departementschefen anser, att

den till första lärarinna förordnade under första ombildningsåret lämpligen

borde bibehålla ett arvode av 200 kronor, samt att delta arvode under de

två följande åren borde utgå med respektive 300 och 400 kronor för att

det fjärde året höjas till sitt slutliga belopp, 500 kronor. Föreskrift borde

framdeles av Eders Kungl. Maj:t meddelas. Dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring

borde till sådan lärarinna utgå med samma belopp som till första

lärarinna vid statssamskola.

Ännu en fråga angående undervisningsskyldighet omnämner departementschefen

i detta sammanhang. Enligt nuvarande bestämmelser skall en rektor

vid realskola (samskola) hava en undervisning av 18—20 timmar i

veckan med möjlighet till viss nedsättning genom beslut av skolöverstyrelsen.

Motsvarande skyldighet för rektor vid kommunal mellanskola omfattar

20—22 timmar i veckan med möjlighet till minskning på sätt nyss nämnts.

Det syntes departementschefen riktigt, att i de fall, då skolan ombildas till

fyrklassig samrealskola, samma högsta undervisningsskyldighet stadgades

för samrealskolans rektor, som nu vore stadgad för den med lika många

klasser utrustade mellanskolan. Skyldigheten borde således avse 18—22

timmar i veckan. Departementschefen förklarar sig framdeles vilja framlägga

förslag för Eders Kungl. Maj:t i detta hänseende.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vad först beträffar budgetåret 1927—1928, innebär Eders Kungl. Maj:ts

förslag, att medel måtte beviljas för upprättande från början av läsåret 1927

—1928 av ett högre flickläroverk med en första klass och en första ring.

Under detta år skulle vid läroverket finnas anställda en rektor, högst 2 lektorer,

1 ämneslärarinna och en extra ordinarie lärare. Avlöningarna till dessa befattningshavare

samt arvoden för övningsämnen utgöra tillhopa 28,275 kronor,

varav 21,900 kronor skulle utgöra höjning av det ordinarie reservationsanslaget,

medan 4,140 kronor skulle falla på anslaget till extra lärare

och vikarier.

Vidare innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag, att de kommunala gymnasierna

i Södertälje och Eskilstuna samt den kommunala latinlinjen vid högre allmänna

läroverket i Ystad skulle från och med den 1 januari 1928 successivt

övertagas av statsverket. Kostnaderna härför hava beräknats till halva

kostnaden för helt läsår.

För gymnasiet i Södertälje utgör anslagsbehovet 6,626 kronor 25 öre eller

i runt tal 6,626 kronor. För gymnasiet i Eskilstuna blir kostnaden likaledes

6,626 kronor. Gymnasielinjen i Ystad drager en kostnad av 3,560

kronor.

Beträffande därefter de kommunala mellanskolor, som skulle ombildas till

samrealskolor, skulle kostnaden bliva något olika för olika skolor, beroende

på antalet klassavdelningar och därav härflytande olika lärarbehov. Även

i fråga om dessa skolor har kostnaden beräknats efter halvt år och med

följande belopp:

Lidingö 9,212 kronor 50 öre eller i runt tal 9,212 kronor, Katrineholm

6,745 kronor, Motala 7,245 kronor, Höganäs 6,990 kronor, Trollhättan 7,495

kronor, Sollefteå 3,682 kronor 50 öre eller i runt tal 3,682 kronor, samt

Boden 7,420 kronor.

Sammanställde man kostnaderna efter de olika anslag, vilka de borde

belasta, visade det sig, att på reservationsanslaget komme 66,950 kronor,

samt på extra anslaget till extra och vikarierande ämneslärare 16,910 kronor.

Slutligen skulle på extra anslag till extra arvoden åt övningslärare komma

tillhopa 8,827 kronor. Härtill komme 1,190 kronor för manlig slöjd.

Vad därefter beträffar de beräknade kostnaderna för genomförandet av

organisationsplanen under de på budgetåret 1927—1928 närmast följande

budgetåren samt kostnaderna efter helt genomförd plan, erinrar departementschefen

om vad han anfört angående sättet för beräkningens verkställande

och om de omständigheter, som försvårade uppnåendet av ett exakt

resultat. Två alternativa beräkningar hade måst göras, av vilka alternativ I

betecknade maximikostnad och alternativ II minimikostnad. Beräkningar

hade utförts för budgetåren 1928—1929, 1929—1930 och 1930—1931 ävensom

för den slutliga kostnaden. Departementschefen påpekar, att det härvid

förutsatts, att klassavdelningarnas storlek begränsades till respektive 30

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Riksdagens skrivelse Nr 262.

och 25 i realskolan samt å gymnasiet och i lyceet. De siffror, som beräkningarna

givit som resultat, vore följande med fördelning på budgetår och

anslag:

B

u d g

e t å r

Anslag

1928-

-1929

1929-

-1930

1930-

-1931

Slutlig

I

II

I

II

I

II

I

II

Reservations- anslaget . .

+ 431,700

+326,100

+ 658,100

+ 492,300

+881,700

+ 662,800

+ 1,121,600

+ 913,700

Extra och vik.

lärare . . .

—158,400

— 59,400

—155,100

— 23,100

—118,800

+ 26,400

—323,400

-277,200

övningslärare

+ 83,047

+ 69,087

+ 131,380

+ 109,257

+ 170,240

+ 165,748

+ 189,930

+ 140,287

+ 356,347

+ 335,787

+ 634,380

+ 578,457

+ 933,140

+ 854,948

+ 988,130

+ 776,787

Siffrorna angiva i varje fall ökningen respektive minskningen i jämförelse

med nuvarande kostnader och under förutsättning att intet nytt läroverk

tillkommer. Nettoökningen angives under de olika alternativen.

Till nu angivna beräkningar erinrar departementschefen ytterligare om

att den av lärjungantalets begränsning föranledda kostnaden vore här inbegripen,

i det att beräkningarna utgått från antagandet, att nämnda begränsning

iakttagits. Enligt särskilt gjord beräkning skulle berörda kostnad uppgå

till omkring en million kronor. Utan begränsning i nämnda hänseende

skulle genomförandet av planen alltså i stort sett ej medföra någon ökad

kostnad.

Vid bedömandet av kostnaderna borde man ock, framhåller departementschefen,

hava i minnet, att de samhällen, där nya samrealskolor bleve inrättade,

skulle liksom nu i dylika fall hava att till statsverket erlägga vissa

årliga bidrag, samt att de till statsverket ingående terminsavgifterna kunde

väntas bliva ökade. Båda dessa inkomstbelopp komme emellertid ej till

synes vid bestämmandet av här ifrågakommande anslag under åttonde huvudtiteln.

Städernas bidrag hade uppskattats till omkring 120,000 kronor

årligen efter genomförd organisation. Vissa andra anslag till de allmänna

läroverken skulle ock komma att beröras av omorganisationen. Särskilt

gällde detta förslagsanslaget till skolläkare, som vore direkt beroende av lärj

ungantalet.

I samband med den nu lämnade redogörelsen för kostnadsberäkningarna

yttrar departementschefen sig om de förändringar i antalet lärare vid de allmänna

läroverken, som hans plan skulle medföra. En i statsrådsprotokollet

(sid. 295) återgiven tablå visar, att organisationsplanens genomförande

skulle medföra en väsentlig ökning av antalet ordinarie lärare och jämsides

därmed en välbehövlig minskning i antalet extra lärare.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Sammanfattningsvis innebär nu Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande de

allmänna läroverken för budgetåret 1927—1928 följande: Det ordinarie reservationsanslaget

till de allmänna läroverken, nu 6,666,066 kronor, skulle höjas

med 66,950 kronor till 6,733,016 kronor eller med någon avrundning till

6.733.000 kronor. Det extra anslaget till extra och vikarierande ämneslärare

vid de allmänna läroverken, för vilket ändamål under budgetåret 1925—

1926 tagits i anspråk 601,400 kronor och nu beräknats en ökning med

16,910 kronor, skulle alltså bestämmas till 618,300 kronor. Vad beträffar

anslaget till extra arvoden åt övningslärare, har detta redan blivit av riksdagen

äskat med bestämt belopp. Den nu förevarande planen förutsatte eu

ökad kostnad i detta hänseende av 8,827 kronor. Då lärjungarna i de

klasser av under ombildning varande kommunala mellanskolor, som vårterminen

1928 skulle bestridas med statsmedel, skulle komma att under

återstoden av läsåret fortfarande åtminstone i viss utsträckning åtnjuta undervisning

i övningsämnen tillsammans med lärjungarna i mellanskolans

övriga klasser, syntes det möjligt att inom ramen för de tillgängliga medlen

tillgodose de behov, som sålunda uppstode.

De kostnader, som beräknats komma att uppstå under budgetåret för

undervisning i manlig slöjd vid de nytillkommande läroverken, utgjorde

1,190 kronor. Dessa kostnader borde bestridas av förslagsanslaget till undervisning

i manlig slöjd vid de allmänna läroverken.

III. Kommunala mellanskolor.

I riksstaten finnes uppfört ett ordinarie förslagsanslag till kommunala

mellanskolor, vilket anslag för budgetåret 1926—1927 är uppfört med

1.650.000 kronor. Detta belopp har beräknats vara tillräckligt för ett antal

av 82 kommunala mellanskolor.

Vidare finnes i riksstaten för budgetåret 1926—1927 uppfört ett förslagsanslag

å 26,000 kronor till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt

handarbete vid kommunala mellanskolor.

Dessutom utgår tillfällig löneförbättring till lärarpersonalen vid kommunala

mellanskolor. Anslag för ändamålet är i riksstaten för budgetåret 1926—

1927 uppfört med ett belopp av 360,000 kronor.

Förslaget till omorganisation av det högre skolväsendet skulle, framhåller

departementschefen, hava inverkan på storleken av anslagen till kommunala

mellanskolor i så måtto som genom statens övertagande av sju mellanskolor

från och med den 1 januari 1928 nämnda anslags belastning skulle minskas.

Enligt de beräkningar, som verkställts, skulle för budgetåret 1927—1928

minskningen å förslagsanslaget till kommunala mellanskolor, inberäknat

anslaget till slöjd, uppgå till 26,000 kronor samt å förslagsanslaget till tillfällig

löneförbättring till 4,500 kronor, allt i runda tal.

Med hänsyn till belastningen av det ordinarie förslagsanslaget till kom
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Riksdagens skrivelse Nr 262.

munala mellanskolor har detta vid bibehållande av nuvarande organisation

orubbad ansetts böra beräknas till 1,765,000 kronor. Förslagsanslaget till

slöjd, vilket under enahanda förutsättning beräknats till 30,000 kronor har

ansetts böra sammanföras med det förstnämnda förslagsanslaget till ett enda

anslag med rubriken: Kommunala mellanskolor. Det sammanslagna anslaget

skulle således uppgå till 1,795,000 kronor. Den av den föreslagna ombildningen

föranledda minskningen i kostnader för de kommunala mellanskolorna

skulle emellertid utgöra 26,000 kronor, vadan det sammanslagna förslagsanslaget

borde bestämmas till 1,769,000 kronor, vilket motsvarade en

ökning av 119,000 kronor jämfört med budgetåret 1926—1927.

Beträffande förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen

vid kommunala mellanskolor, nu 360,000 kronor, har detta, efter vad departementschefen

meddelar, ej tagits till fullo i anspråk för budgetåret 1925—

1926. Det föreliggande förslaget skulle medföra en till 4,500 kronor beräknad

minskning av detta anslag. Med hänsyn härtill har anslaget i fråga

för budgetåret 1927—1928 upptagits till 355,000 kronor.

IV. Privatläroverk.

Från det ordinarie gemensamma reservationsanslaget till privatläroverken,

för innevarande budgetår 751,000 kronor, utgå såsom särskilda anslag understöd

till enskilda mellanskolor med 20,000 kronor, till högre flickskolor med

470,000 kronor, till högre goss- och samskolor med 232,500 kronor samt

till enskilda lärarinneseminarier med 28,500 kronor. Vidare är det extra

förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

privatläroverken för budgetåret 1926—-1927 uppfört med 2,395,000 kronor.

Genomförandet av den föreslagna organisationsplanen skulle i flera avseenden

inverka på privatläroverkens ställning. Denna inverkan skulle

emellertid endast i ganska ringa mån göra sig gällande under budgetåret

1927—1928, främst av det skälet, att förslaget skulle i huvudsak börja

genomföras först med ingången av läsåret 1928—1929.

Den för enskilda mellanskolor avsedda anslagsposten, nu 20,000 kronor,

har ansetts böra bibehållas oförändrad. Organisationsförslaget skulle icke

inverka på beloppets storlek, vare sig under budgetåret 1927—1928 eller

senare.

Beträffande anslagsposten till högre flickskolor, nu 470,000 kronor, erinrar

departementschefen, hurusom det föreliggande förslaget innebure, att sex

flickskolor förutsattes bliva indragna i samband med den ifrågasatta omorganisationen

av vissa läroverk. Då denna skulle taga sin början först

med läsåret 1928—1929, komme åtgärden icke att inverka på anslagsbehoven

för budgetåret 1927—1928.

Vad beträffar de följande budgetåren, komme givetvis de sex skolornas

indragning att föranleda en successiv minskning av reservationsanslaget till

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Riksdagens skrivelse Nr 262.

privatläroverken. Den härav föranledda anslagsminskningen kunde emellertid

i varje fall ej inträda, förrän avvecklingen nått den klass, den fjärde,

där statsbidraget började utgå. Detta inträffade tidigast under läsåret 1931

—1932. Den slutliga anslagsminskningen, då avvecklingen helt genomförts,

kunde beräknas till ungefär 33,000 kronor.

Med hänsyn därtill, att anslagsposten i fråga vore mycket knappt beräknad,

och i betraktande av önskvärdheten av vidgad möjlighet för undervisningen

i huslig ekonomi ifrågasättes nu en mindre höjning av denna

anslagspost med 5,000 kronor.

Den för högre goss- och samskolor avsedda anslagsposten, för närvarande

232,500 kronor, är föreslagen att upptagas med oförändrat belopp.

Från den fjärde i reservationsanslaget till privatläroverk ingående anslagsposten

för enskilda lärarinneseminarier, för närvarande 28,500 kronor, utgå

understöd till tre högre lärarinneseminarier, privata högre lärarinneseminariet

i Stockholm, Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm

och högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska flickskolan i

Göteborg.

Fråga bär under de senaste åren uppstått, huruvida ej överproduktion av

lärarinnor ägde rum samt om ej på grund därav en begränsning av verksamheten

vid de enskilda högre lärarinneseminarierna borde ske. Sedan 1925

års riksdag anhållit, bland annat, om vidtagande av åtgärder för begränsning

av de enskilda högre lärarinneseminariernas verksamhet, framlade Eders

Kungl. Maj:t för 1926 års riksdag ett förslag, innebärande en successiv indragning

av statsanslaget till Anna Sandströms högre lärarinneseminarium. Emellertid

väcktes då inom riksdagen motion om bibehållande av anslaget till nämnda

seminarium. Riksdagen förklarade sig finna det vara ställt utom allt

tvivel, att åtgärder borde vidtagas för en inskränkning av antalet vid

de högre lärarinneseminarierna nyutbildade lärarinnor i landet. Emellertid

hade riksdagen funnit skäligt, att ett års ytterligare respittid måtte beredas

den eller de läroanstalter som kunde komma att träffas av de förestående

inskränkningarna, och hade därför beslutat, att anslag skulle för budgetåret

1926—1927 i full utsträckning utgå till Anna Sandströms högre lärarinneseminarium.

Riksdagen förutsatte emellertid, att förslag om inskränkning

i ifrågavarande lärarinneproduktion förelädes nästkommande års riksdag,

och borde det därvid bero på förnyat övervägande från Eders Kungl.

Maj:ts sida, huruvida inskränkningen i fråga borde äga rum genom indragning

av Anna Sandströms högre lärarinneseminarium eller privata högre

lärarinneseminariet i Stockholm eller ock tilläventyrs genom annan anordning,

såsom t. ex. nyintagning av elever vartannat år alternerande vid nämnda

båda seminarier.

Departementschefen framhåller nu, hurusom enligt hans mening intet tvivel

kunde råda därom, att för närvarande vid de högre seminarierna

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Riksdagens skrivelse Nr 262.

utbildades väsentligt flera lärarinnor än som motsvarades av efterfrågan på

dylika lärarkrafter och att det måste likaledes anses vara fastslaget, att den

sålunda konstaterade disproportionen ökats under de senaste åren. Man

måste vidare enligt departementschefens mening komma till den slutsatsen,

att med hänsyn till den föreslagna skolorganisationen behovet av seminarieutbildade

lärarinnor, som under senare år otvivelaktigt minskats, komme

att undan för undan ytterligare avtaga. Departementschefen ansåge därför,

att åtgärder för en effektiv begränsning av antalet seminarieutbildade lärarinnor

vore erforderliga. Det sannolika behovet av lärarinnor med högre

seminarieutbildning borde kunna fyllas av två seminarier. Då det givetvis

ej kunde bliva fråga om att indraga statens egen läroanstalt, följde härav,

att endast ett enskilt seminarium hädanefter skulle vara behövligt. Vilket

av de tre seminarier, som för närvarande vore i verksamhet, som skulle

fortfarande kunna påräkna statsunderstöd, borde i detta sammanhang ej

behöva avgöras. Departementschefen anser det böra ankomma på Eders

Kungl. Maj:t att sedermera efter vederbörandes hörande därom fatta beslut.

Avvecklingen av de båda seminarier, vilka alltså syntes böra upphöra med

sin verksamhet, borde taga sin början med läsåret 1927—1928, vadan således

någon första avdelning ej borde intagas vid nämnda läsårs början. Efter

två års förlopp skulle avvecklingen vara fullbordad. Då så gott som alla

lärarkrafterna vid de nuvarande enskilda seminarierna utgjordes av timlärare,

skulle olägenheterna av avvecklingen bliva åtskilligt förminskade. En indragning

av två årsavdelningar läsåret 1927—1928 skulle medföra en minskning

av anslagsbehovet för samma budgetår, motsvarande understödet till

dessa avdelningar, d. v. s. med 2X1,500 eller 3,000 kronor, och hela anslagsposten

skulle alltså kunna utgå med ett till 25,500 kronor sänkt belopp.

De föreslagna förändringarna i avseende å storleken av de i reservationsanslaget

till privatläroverk ingående anslagsposterna bestå följaktligen i

dels en förhöjning av anslagsposterna till högre flickskolor med 5,000

kronor, dels en minskning av posten till enskilda lärarinneseminarier med

3,000 kronor. Anslaget i sin helhet skulle alltså ökas med 2,000 kronor.

Vad slutligen beträffar förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen

vid privatläroverken, skulle, framhåller departementschefen, på

grund av den indragning av flickskolor, som förutsatts komma att ske vid genomförandet

av förslaget, en minskning givetvis komma att inträda även i detta

anslag. Denna minskning kunde ej göra sig gällande under läsåret 1927—

1928, och anslaget har därför föreslagits skola för budgetåret 1927—1928

uppföras med oförändrat belopp, 2,395,000 kronor.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande högre lärarinneseminariet innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag

till en början en successiv avveckling av de förberedande klasserna vid statens

normalskola för flickor, vilken avveckling skulle börja med läsåret 1928

1929. Med den principiella uppfattning i fråga om de förberedande klasserna

vid andra läroanstalter, åt vilken riksdagen förut givit uttryck, anser

riksdagen sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag. Emellertid

förbiser riksdagen ingalunda, att de förberedande klasserna vid högre

lärarinneseminariet hava haft en särskild uppgift att fylla genom att tjäna

som en övningsskola för seminariets elever, och riksdagen håller för synnerligen

önskligt, att sådana anordningar må kunna träffas, att det undervisningsmaterial,

som genom de förberedande klassernas avveckling skulle försvinna,

bliver på annat sätt ersatt. Vid övervägande av detta spörsmål har

riksdagen funnit den ändamålsenligaste lösningen vara den, att till lärarinneseminariet

knytes en övningsskola, analog med övningsskolorna vid folkskoleseminarierna.

Det måste nämligen utan tvivel anses vara av stor betydelse

för de blivande lärarinnorna att under sin utbildningstid lära känna

elevmaterialet på alla folkskolans stadier. Riksdagen har därför för sin del

beslutat, att de nuvarande förberedande klasserna successivt om bildas till

en sexklassig folkskola; denna ombildning skulle ske på det sätt, att den

lägsta av nuvarande klasser, som enligt förslaget skulle indragas med läsåret

1928—1929, då ersättes med en första folkskoleklass och ombildningen

fullföljes successivt i anslutning härtill. De biträdande ämneslärarinnor,

som departementschefen vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag tänkt

skola uppföras på övergångsstat, skulle säkerligen kunna antagas såsom

lärarinnor vid den nya övningsskolan. I övrigt bör som kompetens för

övningsskolans lärarinnor gälla vad därom stadgas beträffande övningsskollärarinna

vid folkskoleseminarium.

Riksdagen vill vidare erinra därom, att det beslut, som riksdagen fattat

i fråga om realskolans anknytning till folkskolans fjärde klass i stället för

den tredje, måste medföra, att statens normalskola för flickor blir sjuårig

genom den nuvarande lägsta klassens borttagande. En avveckling av denna

klass bör enligt riksdagens mening äga rum i omedelbar följd efter borttagandet

av den sista bland de förberedande klasserna, alltså vid början av

läsåret 1931—1932. Enligt vad riksdagen inhämtat, torde några praktiska

svårigheter för genomförande av en sådan avveckling icke föreligga.

Mot den föreslagna realskolelinjen vid normalskolan har riksdagen intet

att erinra, liksom ej heller mot de härutinnan gjorda kostnadsberäkningarna.

Vidare ifrågasättas vissa ökade anslagsmedel till lokalhyra och till expenser;

riksdagen bifaller vad i dessa hänseenden föreslagits.

Beträffande det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet är någon

ändring icke föreslagen. I avseende å beräkningarna för det föreslagna

extra anslaget å 89,120 kronor till diverse behov vid högre lärarinnesemi
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Biksdagens skrivelse Nr 262.

nariet har riksdagen intet att erinra. I anslutning till vad riksdagen tidigare

beslutat i fråga om åtskilliga anslag under åttonde huvudtiteln, vilka tillförene

utgått såsom särskilda anslag men nu av Eders Kungl. Maj:t föreslagits

sammanförda till gemensamma anslag, håller emellertid riksdagen före, att

den hittills tillämpade principen om två särskilda extra anslag till högre

lärarinneseminariet bör uppehållas, det ena avseende diverse behov vid seminariet

och det andra arvoden till timlärare och vikarier. Det förra anslaget

bör i anslutning till de av riksdagen gjorda beräkningarna för det föreslagna

gemensamma anslaget uppföras med 53,860 kronor. Det senare anslaget

torde böra i sig innesluta såväl nuvarande anslag å 21,000 kronor till arvoden

åt timlärare och vikarier som den i det föreslagna gemensamma anslaget

ingående posten å 10,000 kronor till arvoden åt timlärare och vikarier

vid statens skolköksseminarium och hushållsskola, vartill bör läggas det

föreslagna beloppet av 4,260 kronor till lärare vid den nya realskolelinjen;

anslaget bör under benämning arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier

uppföras med 35,260 kronor.

Den förändrade organisation av de allmänna läroverken, som riksdagen beslutat,

kommer givetvis att medföra åtskilliga jämkningar i de till dessa läroverk

utgående anslag. Innan riksdagen närmare ingår härpå, vill riksdagen

emellertid till behandling upptaga vissa av departementschefen angivna eller

av Eders Kungl. Maj:t föreslagna åtgärder, vilkas genomförande i avsevärd

utsträckning beröra de allmänna läroverken.

Vid de föreslagna samrealskolorna skulle, efter vad departementschefen

anför, kvinnliga lärare finnas anställda till ett antal, som ungefär vore proportionellt

till det nu vid samskolorna förefintliga eller 2 av 5, vid läroverk

med större antal lärare 4 av 10. Riksdagen ansluter sig till denna uppfattning.

Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit, att ordinarie ämneslärarinna vid

allmänt läroverk, vilken innehar behörighet för adjunktsbefattning, skall från

och med den tidpunkt Eders Kungl. Maj:t bestämmer åtnjuta avlöningsförmåner

enligt samma grunder, som gälla för kvinnlig adjunkt vid sådant

läroverk. Riksdagen har häremot intet att erinra.

I avseende å undervisningsskyldigheten för ämneslärarinna tänker sig departementschefen

en utökning av omfattningen av denna skyldighet från 22

—26 timmar i veckan till vad som gäller för adjunkt eller 24—28 timmar i

veckan. Ifrågavarande skyldighet skulle för första lärarinnan bliva 22—24

timmar i veckan. Ej heller härutinnan har riksdagen funnit anledning till

erinran.

Vad Eders Kungl. Maj:t härjämte föreslagit i fråga om avlöningsförmåner

åt rektor vid kommunal mellanskola, som står under ombildning till samrealskola,

har riksdagen funnit sig böra bifalla.

Riksdagen har i annat sammanhang bifallit Eders Kungl. Maj ds förslag

i fråga om avlöningsförmåner för de ämneslärare vid kommunala mellan
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Riksdagens skrivelse Nr 262.

skolor, som skulle överflyttas till samrealskolor men icke innehava full adjunktskompetens.

Vad angår den tillfälliga löneförbättring, som skulle tillkomma

sådan lärare, anser departementschefen densamma böra utgå efter samma

grunder som för ordinarie lärare vid kommunal mellanskola men anvisas å

vederbörande anslag till tillfällig löneförbättring till viss personal inom den

civila statsförvaltningen. Föreskrift rörande löneförbättringen till ifrågavarande

lärare skulle lämnas av Eders Kung! Maj:t. Riksdagen har häremot

intet att erinra.

Beträffande de av departementschefen angivna avlöningsförmåner, vilka

skulle under ombildningstiden tillkomma den lärarinna vid de från kommunala

mellanskolor ombildade samrealskolorna, som förordnades till första

lärarinna, och varom föreskrifter skulle av Eders Kungl. Maj:t utfärdas, har

riksdagen icke någon annan erinran att göra, än att ifrågavarande bestämmelser

böra formligen fastställas av riksdagen.

Vad ovan anförts torde ock böra tillämpas beträffande första lärarinnor

vid de realskolor och högre allmänna läroverk, som riksdagen beslutat skola

ombildas till samläroverk.

Mot tanken att stadga samma högsta undervisningsskyldighet för rektor vid

samrealskola, som nu är stadgad för den med lika många klasser utrustade

mellanskolan, d. v. s. 18—22 timmar i veckan, torde ingen erinran vara

att framställa.

I avseende å anslagsberäkningarna för budgetåret 1927—1928 vill riksdagen

anföra följande.

Inrättande av ett högre flickläroverk skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts

förslag för detta budgetår betinga en kostnad äv 28,275 kronor. Mot de till

grund härför liggande beräkningarna har riksdagen intet att erinra. Likaledes

har riksdagen intet att invända mot de anslagsberäkningar, som ligga

till grund för de av statens övertagande av de kommunala gymnasierna i

Södertälje och Eskilstuna samt den kommunala gymnasielinjen i Ystad betingade

kostnaderna, respektive 6,626 kronor 25 öre, 6,626 kronor 25 öre

och 3,560 kronor.

De beslut, som riksdagen kommit till i avseende å statens övertagande av

andra kommunala gymnasier respektive gymnasielinjer eller utvidgning av

realskolor till gymnasier, inverka icke på den nu föreliggande statsregleringen.

Såsom framgår av vad riksdagen i det föregående anfört, innebär riksdagens

beslut ett statsövertagande från och med ingången av år 1928 av ett

större antal kommunala mellanskolor än Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt.

Under det Eders Kungl. Maj:t föreslagit detta antal till 7, har riksdagen

beslutat ett omedelbart statsövertagande av 13 dylika skolor. Enligt inom

riksdagens vederbörande utskott verkställda kostnadsberäkningar, för vilka

närmare redogöres i det följande, skulle den kostnadsökning för budgetåret

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Riksdagens skrivelse Nr 262.

1927—1928 i förhållande till Eders Kung! Maj:ts förslag, som härav föranledes,

uppgå till 23,681 kronor.

I anslutning härtill och då riksdagen i övrigt icke funnit anledning till

erinran mot departementschefens kostnadsberäkningar skulle det ordinarie

reservationsanslaget till de allmänna läroverken för budgetåret 1927 1928

böra bestämmas till 6,752,000 kronor och det extra anslaget till extra lärare

och vikarier till 619,800 kronor.

Vid en prövning av de av departementschefen meddelade kostnadsberäkningarna

för de kommunala mellanskolorna, som skulle övertagas av statsverket

från 1928 års ingång, har riksdagen funnit, att i några fall vissa jämkningar

böra vidtagas, vilka framgå av följande sammanställning rörande kostnaderna:

1. för kommunala mellanskolan i Lidingö med 3 parallellavdelningar.

rektor ..............

kronor 2,600: —

1 adjunkt............

2,150: —

1 ämneslärarinna......

»

1,400: —

första lärarinna, arvode. .

100: —

9 timlärartimmar . . . . ä

140

kronor

»

630: —

6 timmar teckning ...»

90

»

270: -

8 » gymnastik. . »

90

360: —

4.5 » musik.....»

90

202:50

kronor

7,712:50

2. för var och en av de kommunala mellanskolorna i Katrineholm, Motala,

Nässjö, Ronneby, Hässleholm, Höganäs, Falkenberg, Trollhättan, Karlskoga,

Stora luna och Boden med 2 parallellavdelningar i första klassen.

rektor ............

kronor 2,600: —

1 ämneslärarinna ....

»

1,400: —

första lärarinna, arvode

100: —

8 timlärartimmar ....

å

140 kronor

»

560: —

4 timmar teckning . . .

»

90 »

»

180: —

8 » gymnastik . .

90 »

360: —

3 » musik.....

90 »

»

135: —

kronor 5,335: —

kommunala mellanskolan

i

Sollefteå med en

enkel klassavdelning.

rektor ............

kronor 2,600: —

första lärarinna, arvode

»

100: —

7 timlärartimmar ....

ä

140 kronor

490: —

2 timmar teckning . . .

90 »

90: —

4 » gymnastik . .

90 »

»

180: —

1.5 » musik.....

90 »

»

67:50

kronor 3,527: 50

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Härtill komma kostnader för undervisning i kvinnlig och manlig slöjd

med respektive 1,950 och 600 kronor.

Vad beträffar de beräknade kostnaderna för genomförande av den av riksdagen

framställda organisationsplanen under de kommande budgetåren, torde

följande böra anföras.

En av riksdagens vederbörande utskott föranstaltad beräkning har givit

vid handen, att om första klassen vid de allmänna läroverken, höstterminen

1926 omfattande 128 avdelningar, indroges, skulle anslagen för dessa läroverk

komma att minskas med 601,500 kronor. Å andra sidan komme terminsavgifterna

till statsverket att nedgå med 84,900 kronor, varjämte städers

bidrag till statens samskolor beräknas sjunka med 20,900 kronor.

Av en undersökning rörande lärjungeantalet i folkskolornas fjärde klass

å de olika läroverksorterna har framgått, att om man förutsätter att nya

klassavdelningar skulle upprättas, så snart medeltalet lärjungar uppgår till

30 å 35, 75 nya folkskollärarebefattningar erfordras, varigenom statens utgifter

för folkskoleväsendet genom den ifrågasatta åtgärden skulle ökas med

137,000 kronor. Beloppet torde vara räknat i överkant, då i verkligheten

en uppdelning i parallellklasser knappast företages under den här gjorda

förutsättningen.

Kostnaderna för statens övertagande av 54 kommunala mellanskolor beräknas

komma att för de särskilda budgetåren uppgå till följande här nedan

i avrundat tal angivna belopp:

Budgetår

1928-

1929-

1930-

1931-

1932-

1933-

1934-

1935-

-1929

-1930

-1931

-1932

-1933

-1934

-1935

-1936

Ökning i anslagen

till de allmänna

läroverken

kronor

338,700

604,400

963,200

1.139.000

1.324.000

1,453,500

1,541,400

1,582,900

Minskning av

anslagen till kom

munala mellanskolor

kronor

211,200

371.300

538.100

663,800

796.100

888,700

951,500

981.300

Terminsavgifter

till statsverket

kronor

28,000

46,600

76,000

91,700

107,100

111,700

115,600

119,000

Nettoökning i

statens kostnader

kronor

99,500

186.500

349.100

383.500

420,800

453.100

474,300

482,600

Statens övertagande av de kommunala gymnasierna i Södertälje, Eskilstuna,

Eksjö, Landskrona, Uddevalla och Skövde samt de kommunala gymnasielinjerna

i Ystad och Hudiksvall ävensom utvidgningen av Kungsholmens

realskola har beräknats medföra följande kostnader:

s. 173 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 173

Budgetår

Ökning av anslagen

till de allmänna

läroverken

Kronor

Minskning i stats

bidrag till kommu

nala gymnasier

Kronor

Nettokostnad

Kronor

1928—1929 ...........

84,700

20,500

64,200

1929—1930 ...........

177,900

x) 36,400

141,500

1930—1931 ...........

295,400

‘) 52,200

243,200

1931—1932 ..........

380,600

58,800

321,800

1932—1933 ...........

398,700

l) 60,400

338,300

'') Därav kommer på anslaget till högre goss- och samskolor respektive 1,600, 3,200,

4,800 och 6,400 kronor.

Kostnaderna för de föreslagna fyra högre flickläroverken beräknas komma

att uppgå till följande belopp:

för budgetåret 1928—1929 ..........kronor 124,100: —

» » 1929—1930 .......... » 208,000: —

» » 1930—1931 .......... » 275,800: —

» » 1931—1932 .......... » 292,500: —

Vid beräkning av kostnader för de båda sista kategorierna av läroanstalter

har intet avdrag gjorts för inflytande terminsavgifter.

Under reservation för sådana oförutsebara omständigheter, som alltid

kunna påverka förhandsberäkningar av denna art, vilka måste utföras utan

säker kännedom om det framtida antalet lärjungar och utan tillgång till

fastställda kursplaner, må anföras två tablåer, den ena upptagande anslagens

storlek, den andra antalet lärare. Till grund för beräkningarna hava

lagts de timplaner, som vid de föregående utredningarna hava utarbetats.

Anslag

Budgetår

1928—1929

1929-1930

1930—1931

Slutligen

Reservationsanslaget . .

Extra och vik. lärare. .

Ovningslärare.......

+ 539,400

—181,500

+ 55,600

+ 948,800

—264,000

+ 89,500

+ 1,521,200

— 224,400

+ 155,700

+ 2,110,300

— 303,600

+ 264,100

+ 413,500

+ 774,300

+ 1,452,500

+ 2,070,800

Vid bedömande av dessa beräkningar rörande kostnaderna för den slutliga

organisationen måste emellertid uppmärksammas att, enligt vad ovan

angivits, anslaget till kommunala mellanskolor skulle komma att minskas

med 981,300 kronor. Vidare skulle statens bidrag till kommunala gymnasier

nedgå med 60,400 kronor. Ytterligare gäller, att genom statsunderstödda

flickskolors och flickgymnasiers av omorganisationen föranledda ned
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Riksdagens skrivelse Nr 262.

läggande statsunderstöd till privatläroverken och bidrag till lärarinnornas

avlöning (frånsett dyrtidstillägg), kan approximativt beräknas minskas med

minst 225,000 kronor. Den av den föreslagna omorganisationen betingade

kostnadsökningen för statsverket utgör alltså — frånsett utgifter för tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg — 804,100 kronor. Samtidigt torde

statsverket genom det ökade lärjungeantalet kunna beräknas i terminsavgifter

uppbära omkring 196,000 kronor mera än f. n. Å andra sidan bortfaller

enligt riksdagens beslut städers bidrag till statens samskolor utgörande

omkring 133,000 kronor.

Den totala merkostnaden, som föranledes av den beslutade organisationen,

skulle alltså beräknas uppgå till omkring 741,100 kronor. Sistnämnda

summa skulle ytterligare kunnat minskas med nära 200,000 kronor på grund

av beslutet om indragning av privatläroverkens lägsta klass. Då emellertid

intet belopp kunnat exakt beräknas för understöd åt lärarinnor, som på

grund av omorganisationen skulle komma i åtnjutande av sådant, har riksdagen

i ovanstående kalkyl bortsett från sagda anslagsminskning och vill

med detta påpekande allenast framhålla, att här finnes en marginal, som

ytterligare stärker den ekonomiska hållbarheten i de gjorda beräkningarna.

Antal lärare.

Å r

Rektorer

Lektorer

Adjunkter

Ämnes-

lärarinnor

Extra-

lärare

Summa

ämneslärare

1926—1927 .....

77

285

807

48

212

1,352

1928—1929 .....

102

305

824

117

157

1,403

1929—1930 .....

no

325

853

161

132

1,471

1930—1931 .....

118

345

908

232

144

1,629

Slutligen.......

135

367

918

320

120

1,725

Till ovanstående översiktstabell vill riksdagen foga den erinran, att vid de

54 kommunala mellanskolor, som enligt riksdagens beslut skulle övertagas

av staten, för närvarande såsom ämneslärare tjänstgöra inalles 339 lärare

Vid till förstatligande beslutade kommunala gymnasier tjänstgöra

.......................................... 47 »

Vid statsläroverk tjänstgöra nu (inklusive rektorer) inalles .... 1,429 »

Summa 1,815 lärare

Då den beslutade organisationen blir fullständigt genomförd, skulle denna

omfatta (inklusive rektorer) sammanlagt 1,860 lärarkrafter. Antalet lärare

skulle sålunda ökas med 45.

Såsom synes, bygga de verkställda beräkningarna på en väsentlig inskränkning

av extraläraresystemet; i genomsnitt skulle icke fullt en extralärare

komina på varje läroverk, och längre har riksdagen icke ansett det

praktiskt möjligt att gå i strävandena efter extraläraresystemets avveckling.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Om sålunda riksdagen i nu berörda hänseende ansett sig kunna medverka

till en avsevärd förbättring i fråga om extraläraresystemets förekomst vid

statsläroverken, har riksdagen dock icke kunnat förbise, att vissa svårigheter

under övergångstiden kunna uppstå för de nuvarande extralärarna i så

måtto, att ordinarieblivande och därmed följande förbättrad löneställning

kan komma att uppskjutas på ett sätt, som för den enskilde läraren kan

te sig såsom betungande eller obilligt. Riksdagen håller därför före, att åtgärder

böra vidtagas för att bereda sådana extralärare, som en avsevärdare

tid komma att upprätthålla extra ordinarie lärarebefattning vid de allmänna

läroverken, särskild arvodesförhöjning, detta så mycket mer som de genom

vakanssättning av lärartjänster uppstående besparingarna säkerligen skulle

bliva avsevärt större än kostnaden för den ifrågasatta arvodesförhöjningen.

Givetvis skulle en sådan anordning erhålla allenast provisorisk karaktär och

omfatta en begränsad tid.

Då riksdagen nu icke är beredd att utan föregående utredning fatta ett

positivt beslut i ärendet, har riksdagen stannat vid att med angivande av

dessa allmänna synpunkter uttala sin förväntan, att Eders Kungl. Maj:t vid

den fortsatta handläggningen av skolorganisationens genomförande tager

under omprövning, vilka framställningar till riksdagen, som må anses påkallade

för ordnande av denna angelägenhet.

I avseende å anslagen till kommunala mellanskolor vill riksdagen till en

början framhålla, att i anslutning till vad riksdagen förut i motsvarande

hänseende anfört i fråga om vissa anslag till högre lärarinneseminariet riksdagen

icke kunnat bifalla ett sammanförande av det nuvarande ordinarie

förslagsanslaget till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete

vid kommunala mellanskolor med det stora ordinarie förslagsanslaget

till samma skolor.

I anslutning härtill ävensom till riksdagens förut intagna ståndpunkt om

förstatligande från och med år 1928 av 13 kommunala mellanskolor böra

enligt inom riksdagens vederbörande utskott verkställda beräkningar för budgetåret

1927—1928 det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor

upptagas till 1,710,000 kronor, det ordinarie förslagsanslaget till undervisning

i manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete vid samma skolor till 29,000

kronor samt det extra förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring under

nämnda budgetår till lärarpersonalen vid dessa skolor till 352,000 kronor.

I detta sammanhang har riksdagen ansett sig böra till behandling upptaga

det i herr Schedins m. fl. och herr Westmans m. fl. motioner (I: 260

och II: 414) framförda yrkandet, att kommunala mellanskolor hädanefter

ej må inrättas utan riksdagens samtycke. Vid övervägande av detta spörsmål

har riksdagen icke funnit sig böra uttala sig till förmån för nyssberörda

yrkande, men har riksdagen sökt träffa en anordning, varigenom man på

ett annat sätt torde kunna i viss utsträckning tillmötesgå motionärernas

syftemål. I detta hänseende har riksdagen beslutat, att den nuvarande be
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Riksdagens skrivelse Nr 262.

stämmelsen om villkor för statsbidrag till ifrågavarande skolor, som stadgar,

att skolan skall i sina fyra klasser hava sammanlagt minst 32 lärjungar,

skärpes därhän, att skolan skall för erhållande av statsbidrag kunna uppvisa

ett lärjungeantal av minst 40.

I herr Sandegårds ovanberörda motion (I: 258) har föreslagits en skrivelse

till Eders Kungl. Maj:t med begäran om vidtagande av åtgärder för minskning

av arbetsbördan i den kommunala mellanskolan och för en minskning av

antalet speciallärare i samma skola. Yad den förra delen av motionärens

förslag beträffar, håller riksdagen före, att i och med utfärdandet av en

rationell undervisningsplan för ifrågavarande skolform, som nu omsider

torde komma till stånd, det av motionären i angivna hänseende framställda

ändamålet kommer att i stor utsträckning tillgodoses. Beträffande den senare

delen av motionärens yrkande har riksdagen icke funnit skäligt besluta

åtgärder i det ifrågasatta hänseendet.

Det i herrar Dahls och Bissmarks och herr Holmdahls m. fl. motioner

(I: 256 och II: 407) framförda förslaget om utredning rörande den kommunala

mellanskolans anknytning till folkskolans fjärde klass har riksdagen

med den ståndpunkt riksdagen intagit i anknytningsfrågan icke kunnat

bifalla.

Vad slutligen beträffar anslagen till jrrivatläroverken har riksdagen intet

att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser anslagen till

enskilda mellanskolor, högre flickskolor och högre goss- och samskolor.

Vidkommande anslaget till enskilda lärarinneseminarier, nu 28,500 kronor,

ifrågasätter departementschefen av skäl, som riksdagen ovan refererat, en

successiv avveckling av två av de tre seminarier, vilka åtnjuta understöd

från ifrågavarande anslag. I fröken Hesselgrens samt herr Almquists m. fl.

motioner (I: 253 och II: 400) yrkas avslag å Eders Kungl. Maj:ts förslag i

denna punkt samt föreskrift om iakttagande, att årsavdelning för intagning

av nya lärarinneelever må efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande upprättas

endast vid ett av de ifrågavarande seminarierna.

Med hänsyn till skäl, som departementschefen till stöd för Eders Kungl.

Maj:ts förslag andragit, och då riksdagen i betraktande av nödvändigheten

att begränsa lärarinneproduktionen finner två seminarier av förevarande slag

vara ägnade att kunna tillgodose det förefintliga behovet av lärarinnor, har

riksdagen icke kunnat förorda den anordning, som i motionerna påyrkas,

utan bifaller riksdagen Eders Kungl. Maj:ts förslag.

I den mån de i det föregående omnämnda motionerna icke blivit i vissa

delar närmare berörda i riksdagens nu förevarande skrivelse, torde desamma

få anses besvarade med den allmänna ståndpunkt, riksdagen intagit såväl

till mera principiella delar som till detaljerna i det föreliggande organisations

förslaget.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmäler riksdagen följande beslut:

I. Riksdagen har i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition samt

de i ämnet väckta motionerna

beträffande högre lärarinneseminariet:

föreskrivit, att från och med läsåret 1928—1929 de förberedande klasserna

vid statens normalskola för flickor skola successivt ombildas och utvecklas till

en sexklassig folkskola, avsedd att utgöra en övningsskola för eleverna vid

högre lärarinneseminariet;

beslutat, att från och med läsåret 1927—1928 vid nämnda skola skall successivt

anordnas jämväl en realskollinje för flickor med fyra ettåriga klasser

och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskollinjens

första klass, grundad på genomgången sjätte klass i någon av den

sexklassiga folkskolans huvudformer.

beträffande de allmänna läroverken:

a. de allmänna läroverkens organisation:

godkänt följande ändrade huvudgrunder för de allmänna läroverkens organisation

:

1. rikets allmänna läroverk skola vara av tre slag, nämligen dels realskolor,

dels högre allmänna läroverk, dels ock lyceer, de sistnämnda anordnade

antingen såsom fristående läroanstalter eller såsom avdelningar, knutna

vid högre allmänna läroverk;

2. realskolan skall hava till uppgift att utöver omfånget för folkskolans

verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning;

3. det högre allmänna läroverket och lyceet skola hava till ändamål, förutom

meddelandet av allmän medborgerlig bildning, att grundlägga de vetenskapliga

insikter, som vid universitet eller högre fackutbildningsanstalt

vidare utbildas;

4. realskolan skall på det sätt, som för varje särskilt läroverk av Eders

Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes, vara anordnad, antingen med fyra

ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för

inträde i realskolans första klass, grundad på genomgången sjätte klass i

någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer eller med fem ettåriga

klasser och med avseende å kunskapsmåttet för inträde i första klassen grundad

på genomgången fjärde klass i folkskola, som nyss nämnts, eller ock

med såväl fyra som fem ettåriga klasser, anslutna till folkskolan på nu angivet

sätt;

5. det högre allmänna läroverket skall bestå av realskola, anordnad på sätt

i näst föregående punkt är sagt, och gymnasium, omfattande, på det sätt,

som för varje särskilt läroverk av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes,

antingen fyra ettåriga ringar och utgående från det i realskolans

näst högsta klass inhämtade kunskapsmåttet eller tre ettåriga ringar och utgående

från det i realskolans högsta klass inhämtade kunskapsmåttet eller

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262. 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Riksdag ens skrivelse Nr 262.

ock med såväl fyra som tre ettåriga ringar, anknutna till realskolestadiet på

nu angivet sätt;

6. lyceet skall bestå av sex ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått,

som erfordras för inträde i lyceets första klass, grundas på genomgången

sjätte klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

7. gymnasiet skall, i den ordning Eders Kungl. Maj:t bestämmer, kunna

delas på två bildningslinjer, latingymnasium och realgymnasium;

8. lyceet skall kunna delas på enahanda bildningslinjer som gymnasiet,

dock att vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, skall finnas

jämväl en nyspråklig linje;

b. upprättande och ombildning av läroverk:

beslutat:

1. i en var av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg

skall från och med den tid, Eders Kungl. Maj:t bestämmer, upprättas ett

högre allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola och, vad

beträffar Stockholm, fyraårigt och treårigt samt beträffande övriga tre städer

treårigt gymnasium, under villkor att vederbörande kommun åtager sig att

tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning

ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor;

2. en var av realskolorna i Södertälje och Eskilstuna skall från och med

den 1 januari 1928, en var av realskolorna i Eksjö, Uddevalla och Skövde

från och med den 1 juli 1928 samt realskolan i Landskrona från och med

den 1 juli 1929 genom successivt övertagande av de med nämnda läroanstalter

förenade kommunala gymnasierna utvidgas till högre allmänt läroverk

med i Södertälje, Eskilstuna, Eksjö, Landskrona och Skövde såväl fyraårigt

som treårigt samt i Uddevalla allenast treårigt gymnasium för gossar och

flickor, under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

3. Kungsholmens realskola i Stockholm skall från och med den 1 juli

1929 successivt utvidgas med ett treårigt gymnasium för gossar och flickor,

under förutsättning att Stockholms stad åtager sig att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

4. högre allmänna läroverket i Ystad skall under enahanda förutsättning,

som under nästföregående punkt sagts, genom successivt övertagande från

och med den 1 januari 1928 av den vid nämnda läroverk inrättade kommunala

gymnasielinjen utvidgas med en fyraårig gymnasielinje, och högre

allmänna läroverket i Hudiksvall skall under enahanda villkor och i samma

ordning från och med den 1 juli 1928 utvidgas med en treårig gymnasielinje;
5.

i vart och ett av samhällena Lidingö, Katrineholm, Motala, Nässjö,

Ronneby, Hässleholm, Höganäs, Falkenberg, Trollhättan, Karlskoga, Stora

Luna, Sollefteå och Boden skall från och med den 1 januari 1928, i vart och

ett av samhällena Ljungby, Mönsterås, Eslöv, Lysekil, Vara, Säffle, Bollnäs

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Riksdagens skrivelse Nr 262.

och Ström skall från och med den 1 juli 1928, i vart och ett av samhällena

Vaxholm, Mjölby, Tranås, Tomelilla, Anderslöv, Ulricehamn, Mora och Nederkalix

skall från och med den 1 juli 1929, i vart och ett av samhällena Söderköping,

Sölvesborg, Simrishamn, Hörby, Laholm, Avesta, Ludvika och

Sandviken skall från och med den 1 juli 1930, i vart och ett av samhällena

Huskvarna, Borgholm, Klippan, Skurup, Sunne, Hallsberg, Iiedemora och

Gudmundrå skall från och med den 1 juli 1931 samt‘i vart och ett av samhällena

Sundbyberg, Värnamo, Vetlanda, Åstorp, Svedala, Tidaholm, Leksand,

Malmberget och Kiruna skall från och med den 1 juli 1932 genom successivt

övertagande av där befintlig kommunal mellanskola upprättas en fyrklassig

samrealskola, under villkor att vederbörande kommun åtager sig att

tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning

ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor, samt att kommunen

i förekommande fall tillhandahåller sådan från mellanskolan till läroverket

överflyttad ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna, som icke äger

behörighet till'' adjunktstjänst vid allmänt läroverk, bostad och bränsle eller

ersättning därför;

6. den skyldighet, som nu tillkommer kommun i samhälle, där samskola

finnes, att till statsverket årligen inbetala ett belopp, motsvarande en fjärdedel

av den vid skolan anställda lärarpersonalens begynnelselöner, ävensom

den härmed förenade rätten för kommun att av lärjungarna i skolan uppbära

terminsavgifter skall från och med den tidpunkt, Eders Kungl. Maj:t

äger att bestämma, upphöra att gälla;

7. det högre allmänna läroverket i en var av städerna Södertälje, Nyköping,

Strängnäs, Eskilstuna, Eksjö, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona,

Kristianstad, Ystad, Landskrona, Halmstad, Uddevalla, Vänersborg,

Skara, Skövde, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund,

Umeå och Luleå skall ombildas till högre samläroverk, under villkor att

vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor;

8. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket å

Södermalm, Södertälje, Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Eskilstuna, Linköping,

Norrköping, Jönköping, Eksjö, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona,

Kristianstad, Hälsingborg: läroverket för gossar, Ystad, Landskrona, Halmstad,

Uddevalla, Vänersborg, Borås, Skara, Skövde, Karlstad, Örebro, Västerås,

Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och

Luleå, ävensom följande realskolor: Malmö och Göteborg: östra realskolan.

följande realskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen

i Enköping, Oskarshamn, Karlshamn, Varberg, Mariestad, Lidköping, Arvika,

Kristinehamn och Söderhamn samt

följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen

i Ängelholm, Trälleborg, Alingsås, Åmål, Falköping, Örnsköldsvik och Skellefteå
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Riksdagens skrivelse Nr 262.

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans

första klass, vara grundade på genomgången fjärde, respektive sjätte

klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

9. a) följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen

i Norrtälje, Vimmerby, Filipstad, Askersund, Sala, Köping och Arboga

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans

första klass, vara grundade på genomgången sjätte klass i någon av

den sexklassiga folkskolans huvudformer,

b) följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen

i Vadstena, Strömstad och Piteå

skola tillsvidare med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde

i realskolans första klass, vara grundade på genomgången fjärde klass

i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

10. samskolan i Haparanda skall, under ändrad benämning av samrealskola,

med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans

första klass, vara grundad på genomgången fjärde klass i någon av

den sexklassiga folkskolans huvudformer;

11. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket

å Norrmalm, realläroverket å Norrmalm, läroverket å Östermalm, läroverket

å Kungsholmen, Malmö: läroverket för gossar, Lund och Göteborg:

latinläroverket och realläroverket; samt

följande realskolor, nämligen i Stockholm: Vasa och Katarina samt Göteborg:

västra realskolan

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans

första klass, vara grundade på genomgången fjärde klass i någon

av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

12. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket

å Norrmalm, realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm,

Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Eksjö, Växjö,

Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö: läroverket för gossar, Hälsingborg:

läroverket för gossar, Ystad, Landskrona, Halmstad, Göteborg: latinläroverket

och realläroverket, Vänersborg, Borås, Skara, Skövde, Karlstad,

Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand och Luleå skall finnas

såväl fyraårigt som treårigt gymnasium;

13. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket

å Östermalm, Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Västervik, Visby, Lund,

Sundsvall, Östersund och Umeå skall finnas endast fyraårigt gymnasium;

14. vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm och vid

högre allmänna läroverket i Uddevalla skall finnas endast treårigt gymnasium

;

15. statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, skall successivt

ombildas till ett lyceum enbart för manliga lärjungar;

16. vid vart och ett av de högre allmänna läroverken i Uppsala, Malmö:

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Riksdagens skrivelse Nr 262.

läroverket för gossar, Lund, Göteborg: latinläroverket och realläroverket skall

successivt anordnas en lyceiavdelning;

17. följande läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket å Norrmalm,

realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm, läroverket å Östermalm,

läroverket å Kungsholmen, med undantag för gymnasiet vid detta läroverk,

samt Vasa och Katarina realskolor, Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping,

Malmö: högre läroverket och realskolan, Lund, Hälsingborg, Göteborg:

latinläroverket, realläroverket samt västra och östra realskolorna, Borås,

Karlstad, Örebro och Västerås skola i sin helhet vara avsedda endast för

manliga lärjungar; dock att, så länge icke högre flickläroverk i städerna

Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping, Lund, Borås, Karlstad, Örebro

och Västerås inrättats, kvinnliga lärjungar må, efter framställning från vederbörande

kommun, kunna av Eders Kung! Maj:t lämnas tillträde till gymnasium

vid nuvarande läroverk i dessa städer, under förutsättning att, därest

ej vid läroverket finnes anställd ordinarie kvinnlig ämneslärare, kommunen

bestrider kostnaderna för skäligt arvode till en på det pedagogiska området

erfaren kvinnlig sakkunnig, vilken på rektors förslag av skolöverstyrelsen

förordnas att gå rektor till hända med råd och upplysningar i fråga om de

kvinnliga lärjungarna, att särskild undervisning i övningsämnen, i den mån

sådant påkallas, på kommunens bekostnad anordnas för de kvinnliga lärjungarna

samt under de villkor i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer;

18. den föreslagna ombildningen och utvidgningen ävensom inrättandet

av nya läroverk samt de förändringar, som därmed stå i samband, skola

försiggå i huvudsaklig enlighet med den plan beträffande tidpunkter för

ikraftträdandet och grunder i övrigt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927 samt av riksdagen

här ovan angivits;

19. vad i förut av riksdagen fattade beslut och därpå grundade författningar

eller av Eders Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter finnes stadgat om

statens samskolor skall, där riksdagens beslut ej annat föranleder, i tillämpliga

delar avse statens samrealskolor;

20. ordinarie ämneslärarinna vid allmänt läroverk, vilken innehar behörighet

för adjunktsbefattning, skall från och med den tidpunkt Eders Kungl.

Maj:t äger bestämma åtnjuta avlöningsförmåner enligt samma grunder som

gälla för kvinnlig adjunkt vid sådant läroverk;

21. de den 1 mars 1927 anställda ordinarie ämneslärarna vid kommunal

mellanskola, som ombildas till allmänt läroverk, skola successivt, i den ordning

Eders Kungl. Maj:t bestämmer, såsom adjunkter respektive ämneslärarinnor

överflyttas till läroverket, med iakttagande därvid att lärare, som

icke innehar behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, skall,

intill dess sådan behörighet förvärvats, åtnjuta kontanta avlöningsförmåner,

tillfällig löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg däri inberäknade,

enligt samma grunder, som äro föreskrivna för ämneslärare vid kom
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Riksdagens skrivelse Nr 262.

munal mellanskof med beräknande att av begynnelseavlöningen 1,100 kronor

skola utgöra tjänstgöringspenningar, och med rätt för sådan lärare till

bostad och bränsle eller ersättning därför från vederbörande kommun enligt

gällande bestämmelser för lärare vid kommunal mellanskof

22. sålunda överflyttad lärare skall, så länge han kvarstår vid sin ifrågavarande

tjänstebefattning, i pensionshänseende tillhöra statens pensionsanstalt;

23. rektor vid samrealskola under ombildning från kommunal mellanskola

skall åtnjuta, förutom fri bostad eller ersättning därför, av statsmedel

följande kontanta avlöningsförmåner för år räknat, nämligen under första

läsåret av ombildningen 5,200 kronor, därav 3,800 kronor skola utgöra lön

och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, under andra läsåret 5,600 kronor,

därav 4,000 kronor skola utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,

under tredje läsåret 6,000 kronor, därav 4,200 kronor skola utgöra

lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, samt från och med fjärde läsåret

full avlöning såsom rektor vid realskola;

24. första lärarinna vid samrealskola under ombildning från realskola

eller kommunal mellanskola skall, utöver avlöning som lärarinna, åtnjuta

för år räknat arvode av under första läsåret av ombildningen 200 kronor,

under andra läsåret 300 kronor, under tredje läsåret 400 kronor samt från

och med fjärde läsåret 500 kronor.

beträffande kommunal mellanskola, som står under ombildning till allmänt

läroverk:

beslutat, att statsbidrag till kommunal mellanskola, som står under ombildning

till allmänt läroverk, skall, utan hinder därav att skolan icke omfattar

fyra årsklasser, utgå enligt de för statsbidrag till kommunal mellanskola

författningsenligt gällande grunder, dock att statsbidraget beräknas till

2,800 kronor för varje årsklass eller avdelning av årsklass samt att statsbidrag

till arvode åt rektor bortfaller.

beträffande privatläroverken:

föreskrivit:

1. såsom villkor för högre flickskola samt högre goss- och samskola för

åtnjutande av statsunderstöd från anslaget till privatläroverk skall gälla, att

skolan skall med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde

i skolans första klass, vara efter utgången av läsåret 1930—1931 grundad

minst på genomgången fjärde klass i någon av den sexklassiga folkskolans

huvudformer; med rätt för Eders Kungl. Maj:t att under av riksdagen angiven

förutsättning medgiva utsträckning av avvecklingstiden, dock högst

till utgången av läsåret 1934—1935;

2. såsom villkor för enskild mellanskola och högre flickskola för åtnjutande

av statsunderstöd från anslaget till privatläroverk skall gälla, att skolan

skall omfatta minst fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan och

s. 183 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262. 183

i dessa klasser under de senaste tre åren hava haft i medeltal sammanlagt

minst 40 lärjungar;

3. vad i punkten 3 andra stycket av de i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 326) meddelade ändrade bestämmelser om avlöning av lärarinnorna vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter finnes föreskrivet därom, att tjänstgöringen

må kunna fullgöras i de förberedande klasserna, skall äga tillämpning

allenast beträffande andra och tredje förberedande klasserna under

läsåret 1928—1929 och endast beträffande tredje förberedande klassen under

läsåret 1929—1930, vid vars utgång bestämmelsen skall upphöra att gälla;

samt

4. därest på grund av gossrealskolas ombildning till samrealskola högre

flickskola på orten till följd av bristande anslutning icke vidare kan upprätthållas

och på den grund vid flickskolan anställd ämneslärarinna med

full tjänstgöring går förlustig sin anställning, må hon, under förutsättning

att hon vid början av nämnda ombildning uppnått en ålder av 50 år samt

vunnit sådan anställning, som nu angivits, vid statsunderstödd enskild läroanstalt

före den 1 mars 1927, intill dess hon fyller 60 år av statsmedel

åtnjuta en årlig ersättning uppgående till två tredjedelar av den avlöning

hon i enlighet med gällande bestämmelser vid entledigandet åtnjöt från

skolan, tillfällig löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg däri

inberäknade, samt för tiden därefter en årlig pension till samma belopp,

som skulle tillkommit henne, därest hon intill uppnåendet av sistnämnda

ålder varit i tjänst vid högre flickskola.

beträffande anslag till högre lärarinneseminariet:

dels i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptagit det ordinarie anslaget

till högre lärarinneseminariet med oförändrat belopp 130,285 kronor;

dels medgivit, att vaktmästaren och eldaren vid högre lärarinneseminariet

må för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 komma i åtnjutande av tillfällig

löneförbättring till belopp av 400 kronor för vaktmästaren och 250 kronor

för eldaren;

dels till diverse behov vid högre lärarinneseminariet anvisat för budgetåret

1927—1928 ett extra anslag av 53,860 kronor;

dels ock till arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet

anvisat för budgetåret 1927—1928 ett extra anslag av

35,260 kronor.

beträffande anslag till de allmänna läroverken:

dels ökat det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken,

nu 6,666,066 kronor, med 85,934 kronor till 6,752,000 kronor;

dels ock för budgetåret 1927—1928 anvisat till arvoden åt extra och vikarierande

ämneslärare vid de allmänna läroverken ett extra anslag å 619,800

kronor.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Riksdagens skrivelse Nr 262.

beträffande anslag till kommunala mellanskolor:

dels beslutat, att statsbidrag till kommunal mellanskola skall utgå under

villkor, att skolan i sina fyra årsklasser har sammanlagt minst 40 lärjungar;

dels höjt det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor från

dess nuvarande belopp 1,650,000 kronor med 60,000 kronor till 1,710,000

kronor.

dels höjt det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i manlig och

kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor, nu 26,000

kronor, med 3,000 kronor till 29,000 kronor;

dels medgivit, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1927—30

juni 1928 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor med följande

belopp :

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

» ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt

» extra ordinarie ämneslärare, övningslärare och timlärare med belopp,

som Eders Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende

nu gällande grunder bestämmer;

dels ock för sistberörda ändamål anvisat för budgetåret 1927—1928 ett

extra förslagsanslag av 352,000 kronor.

beträffande anslag till privatläroverken:

dels höjt det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverk, nu 751,000

kronor, med 2,000 kronor till 753,000 kronor samt i riksstaten för budgetåret

1927—1928 uppfört de i nämnda anslag ingående anslagsposterna med

följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor..........................kronor 20,000: —

högre flickskolor.............................. » 475,000: —

högre goss- och samskolor...................... » 232,500: —

enskilda lärarinneseminarier..................... » 25,500: —

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt

753,000 kronor;

dels ock för beredande under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 av tillfällig

löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor,

högre goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier i enlighet

med de i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 327) stadgade grunder anvisat

för budgetåret 1927—1928 ett extra förslagsanslag av 2,395,000 kronor.

Vidare har riksdagen

a) bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att fastställa de närmare grunder för

realskolans organisation i huvudsaklig enlighet med vad departementschefen

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 18 februari 1927 angivit

med därutinnan av riksdagen här ovan angivna jämkningar;

b) bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att med aktgivande å de synpunkter,

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Riksdagens skrivelse Nr 262.

riksdagen i det föregående gjort gällande, utfärda erforderliga föreskrifter

angående planläggningen av arbetet inom gymnasium och lyceum;

c) förklarat sig ej hava något att erinra mot att undervisningsarbetet i

de allmänna läroverken ordnas i huvudsaklig anslutning till de grundsatser,

som av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 18 februari 1927 angivits med de jämkningar, som föranledas av riksdagens

här ovan gjorda uttalanden;

d) bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att i anslutning till vad departementschefen

i statsrådsprotokollet anfört och riksdagen ovan uttalat meddela de

närmare föreskrifter, som i anledning av den nu beslutade ändrade skolorganisationen

kunna bliva erforderliga.

II. Riksdagen får, i anledning av därom i ämnet väckta motioner,

a) anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1928 års riksdag, med beaktande

av de synpunkter riksdagen här ovan anfört och efter verkställd utredning,

framlägga dels förslag om inrättande av kommunala flickskolor,

dels ock en plan för inrättande av högre flickläroverk i enlighet med vad

riksdagen i det föregående angivit;

b) anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huruvida

och i vilken utsträckning dels praktiska bildningslinjer må kunna anordnas

på realskolans åldersstadium, dels högre folkskolor må kunna anordnas såsom

led i en med genomgången folkhögskola avslutad och särskilt efter

landsbygdens behov anpassad högre undervisning, dels ock åtgärder må

kunna vidtagas till underlättande av vistelsen vid folkhögskola eller därmed

förenad lantmannaskola för utom skolkommuDen boende elever, samt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill en sådan utredning må kunna giva

anledning;

c) anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning i frågan

om rätt för statsanställd lärare att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid, han må hava tjänstgjort som lärare vid statsunderstödd

kommunal eller enskild läroanstalt, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill sagda utredning må kunna giva anledning;

d) anhålla, att Eders Kungl. Maj:t må efter verkställd utredning framlägga

erforderligt förslag i syfte att obemedlade lärjungar vid statens läroverk

må kunna erhålla fullständig befrielse från terminsavgifterna till läroverkens

ljus- och vedkassor;

e) anhålla, att Eders Kungl. Maj:t må verkställa utredning rörande möjligheterna

att bereda ekonomisk hjälp under studietiden åt fattiga, studie
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Riksdagens skrivelse Nr 262.

begåvade lärjungar vid statens läroverk och med dessa jämförliga läroanstalter

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kan

giva anledning.

Stockholm den 2 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262.

187

Bil. 1.

Föreslagen organisation av den högre undervisningen jämförd med

den nuvarande.

Läroverk

Realskolan

Antal avdelningar

Latingymnasiet!

Antal ringar

Realgymnasiet

Antal ringar

Ly-

ceum

dass-

avd.

b.t.

å 4- åriga

å 5- åriga

högsta

klassen

gemensam

h.t.

å 3- åriga

å 4- åriga

h.t.

å 3- åriga

å 4- åriga

1926

linjen

linjen

linjen

1. Högre allm. läroverk.

o. Gossläroverk.

Stockholm, Norra latinlärov.

15

—

13

—

12

3

8

—

—

—

—

» real- >

11

—

9

—

—

—

—

12

3

8

—

Östermalms »

16

—

13

—

1

—

4

11

—

8

—

Södermalms »

16

7

9

—

8

3

4

8

3

4

—

NyaElementarsk.

10

—

—

—

*)6

—

—

4

—

—

18

Malmö .............

16

—

14

—

12

3

4

5

3

—

6

Hälsingborg..........

16

4

9

—

8

—

4

4

3

—

—

Göteborg, latinlärov......

15

—

13

—

15

3

8

—

—

6

real- * .....

13

—

9

—

—

—

—

12

3

4

6

Summa

128

11

89

—

62

12

32

56

15

24

36

b. Gymnasiet tillgängligt

även för flickor.

Stockholm, Kungsholmens .

17

—

14

—

—

3

—

—

3

—

—

Uppsala.............

11

4

9

—

8

—

4

4

—

4

6

Linköping...........

16

8

5

—

7

3

4

4

3

—

—

Norrköping...........

15

4

9

—

6

3

4

4

3

—

—

Jönköping...........

14

4

9

—

6

3

4

4

3

—

—

Lund..............

12

—

9

—

7

—

4

4

—

4

6

Borås..............

13

7

5

—

—

—

4

7

3

—

—

Karlstad ............

13

4

9

—

6

3

4

6

3

—

—

Örebro .............

17

7

9

—

8

3

4

4

3

—

—

Västerås............

11

4

9

—

4

3

4

5

3

—

—

Summa

139

42

87

—

52

21

36

42

24

8

12

c. Samläroverk.

Södertälje............

11

4

5

—

4

4

4

4

Nyköping............

9

4

5

—

4

4

_

Strängnäs............

6

3

4

1

4

3

_

__

Eskilstuna...........

11

4

5

—

Eksjö..............

6

3

4

1

—

—

4

—

3

—

—

Växjö..............

10

3

4

1

4

—

4

4

3

—

—

Kalmar.............

11

4

9

—

4

3

4

4

3

—

—

Västervik............

6

3

4

1

—

—

—

4

—

4

—

Visby..............

7

3

4

1

4

—

4

4

—

4

—

Karlskrona...........

11

4

9

—

6

3

4

4

—

4

—

Kristianstad..........

11

4

5

—

4

3

4

4

3

—

—

Ystad..............

8

3

4

1

—

—

4

4

3

—

—

Landskrona ..........

10

3

4

1

—

—

4

—

3

—

—

Halmstad............

11

7

5

—

5

3

4

4

3

—

—

Uddevalla ...........

8

4

5

—

—

3

—

—

3

—

—

l) Inräknat nyspråkliga linjen.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Eealskolan

Antal avdelningar

Latingymnasiel

Antal ringar

Eealgymnasiet

Antal ringar

Ly-

Läroverk

h.t.

å 4- [ å 5-

åriga ånga

högsta

klassen

h.t.

1926

å 3- åriga

å 4- åriga

h.t.

1926

å 3- åriga

å 4- åriga

klass-

avd.

linjen

gemensam

linjen

linjen

Vänersborg...........

8

3

4

i

4

3

4

4

3

Skara ..............

6

3

4

i

6

3

4

4

4

_

Skövde .............

6

3

4

i

_

_

4

3

Falun..............

11

4

5

—

4

_

4

4

3

_

_

Gävle..............

12

4

9

—

4

_

4

5

3

Hudiksvall...........

6

3

4

i

4

4

3

Härnösand...........

11

3

4

i

4

__

4

4

3

Sundsvall............

11

7

5

_

4

4

4

4

Östersund ...........

11

7

5

—

4

_

4

4

4

Umeå..............

10

3

4

i

4

_

4

4

_

4

.

Luleå..............

8

3

4

i

4

—

4

4

3

—

Summa

236

99

128

14

77

21

96

73

Öl

32

—

d. Högre flickläroverk.

Stockholm...........

—

4

—

_

_

3

4

_

3

Malmö.............

—

4

—

—

--

3

_

3

Hälsingborg..........

—

4

—

—

—

3

_

_

3

_

Göteborg............

—

4

—

—

—

3

—

—

3

—

—

Summa

—

16

-

—

—

12

4

-

12

—

—

s. 189 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262.

189

Antal klass-

Antal klassavdelningar

avdelningar

Läroverk

h. t.

å 4-

å 5-

högsta

klassen

Läroverk

Dårav

ånga

ånga

Slutliga

antalet

över-

tagna

V* 1928

1926

linjen

gemensam

b. Förutvarande

kommunala mellan-

skolor.

Lidingö ......

10

3

2. Realskolor med såväl

Sundbyberg ....

4

—

4- som 5-årig linje.

Vaxholm......

Katrineholm . . .

5

8

2

a. Realskolor för gossar.

Söderköping ....

4

—

15

14

Motala.......

Mjölby.......

Huskvarna ....

7

2

- ...

—

17

_

14

_

4

7

17

7

9

—

Nässjö.......

8

17

14

_

8

0

» östra .........

17

9

—

Vetlanda......

Tranås .......

5

Summa

83

15

60

_

6

—

Ljungby ......

4

—

Mönsterås.....

4

—

b. Samrealskolor.

Borgholm.....

4

—

Ronneby ......

7

6

3

4

i

Sölvesborg.....

Tomelilla......

6

—

6

3

4

i

5

—

7

3

4

i

Klippan......

Åstorp.......

5

—

9

3

4

i

5

—

Trälleborg............

11

3

4

i

Simrishamn ....

4

—

Varberg.............

6

3

4

i

Hässleholm ....

7

2

Alingsås.............

9

3

4

i

Svedala.......

4

Amål...............

8

3

4

i

Anderslöv.....

5

Mariestad............

6

4

5

—

Skurup .......

4

—

Lidköping............

6

3

4

i

Hörby.......

4

—

Falköping............

11

3

4

i

Höganäs......

7

2

Kristinehamn..........

11

4

5

—

Eslöv........

7

—

Arvika..............

6

3

4

i

Laholm ......

5

—

Söderhamn ...........

6

3

4

i

Falkenberg ....

7

2

Örnsköldsvik..........

11

4

5

—

Lysekil.......

4

—

Skellefteå............

. 9

3

4

i

Trollhättan ....

8

2

Summa

128

51

67

13

Ulricehamn ....

Vara........

5

4

_

Tidaholm......

4

—

Säffle........

5

—

Sunne........

5

—

3. Samrealskolor med

Hallsberg.....

Karlskoga.....

4

6

2

enkel linje.

Stora Tuna ....

8

2

o. Förutvarande statens

samskolor.

Leksand......

Mora........

Hedemora.....

4

6

6

—

6

4

_

_

Avesta.......

5

—

6

5

_

Ludvika......

4

—

6

4

_

Sandviken.....

6

—

6

Strömstad............

6

—

5

—

Bollnäs.......

—

6

4

_

_

Gudmundrå ....

4

—

6

4

_

_

Sollefteå......

5

2

6

4

_

_

Ström........

4

—

6

4

_

_

Nederkalix . . . .

4

—

Arboga ..............

6

4

—

—

Malmberget ....

7

—

6

_

5

—

Kiruna.......

7

—

Haparanda ...........

6

—

5

—

Boden .......

7

2

Summa

66

| 28

20

—

Summa

295

1 27

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.