Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fattigvård och barnavård för lappar.

1927-06-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:269, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fattigvård och barnavård för lappar.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 269.

Nr 269.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående anslag till fattigvård

och barnavård för lappar.

(Statsutskottets utlåtande nr 133.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1927—1928 har

Eders Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 32) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,

under avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen fattigvård

och barnavård, till fattigvård för lappar beräkna ett ordinarie förslagsanslag

av 100,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten proposition,

nr 108, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,

underavdelningen fattigvård och barnavård, till fattigvård och barnavård för

lappar, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

angivna grunder, uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 100,000

kronor;

dels ock medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara disposition

eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt

skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade

mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Yadstena krigsmanshusfond,

må, efter av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning,

utan särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Eders

Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till kommun för anordnande

av ålderdomshem för lappar.

I likhet med departementschefen har riksdagen funnit den i ärendet förebragta

utredningen tydligt giva vid handen, att en omläggning av fattigvården

för lapparna är av behovet påkallad. Enligt riksdagens mening synes

1188 27

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 269.

5

fördenskull en sådan organisation böra genomföras, att de lämnade understöden

mera än vad hittills varit fallet användas på ett planmässigt sätt.

I likhet med departementschefen har riksdagen ock ansett, att den omständigheten,

att frågan om ny lagstiftning angående lapparnas renskötsel m. m. ännu

är föremål för utredning, icke bör utgöra hinder för att frågan om lapparnas

fattigvård nu kommer till avgörande.

Den plan för nyorganisationen, Eders Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse

med den i ärendet tillkallade sakkunniges förslag framlagt,

har riksdagen funnit sig kunna i huvudsak godtaga. Grunden för den nya

organisationen skulle alltså bliva, att lappfattigvården organiseras enhetligt

inom samtliga de län, varom fråga är, samt att organisationen i största möjliga

män göres likartad med den allmänna fattigvården. Primärkommunerna skulle

följaktligen bliva bärare av jämväl ifrågavarande fattigvård, dock att staten

skulle bidraga till kostnaderna för densamma.

I vissa hänseenden har riksdagen emellertid ansett sig icke kunnat undgå

att vidtaga jämkning i vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit.

Yad först angår frågan, för vilka lappar statsbidrag bör utgå till fattigvården,

har departementschefen kommit till den uppfattningen, att, i enlighet

med vad den sakkunnige föreslagit, de speciella omständigheter, som kunde

motivera ett särskilt statsbidrag, hänförde sig till utövande av renskötsel

med därav föranledda nomadiserade levnadssätt och särskilt stora fattigvårdskostnader.

Departementschefen har alltså icke kunnat ansluta sig till

kravet på att statsbidrag skulle kunna utgå för lappar i allmänhet eller för

sådana, med annat stadigvarande yrke än renskötsel. Den omständigheten,

att vederbörande tidigare — enbart eller jämsides med renskötseln — utövat

annat yrke, har synts departementschefen icke böra i och för sig utesluta

från bidragsrätt, dock att den, som helt nyligen upphört med annat

yrke och skaffat sig renar, icke alltid kunde betraktas som enbart renskötande.

Att bidrag skulle utgå för lappar, vilka upphört med renskötseln

allenast på grund av fattigdom, har synts departementschefen icke vara

lämpligt.

I anledning av dessa departementschefens uttalanden har riksdagen ansett

sig böra framhålla, att det avgörande för frågan, huruvida statsbidrag

bör utgå till lapp för fattigvård enligt riksdagens mening synes vara,

huruvida vederbörande huvudsakligen ägnat sitt liv åt renskötsel eller

icke. En generell regel härutinnan synes icke kunna uppställas, utan

torde det böra ankomma på Eders Kungl. Maj:ts prövning att i tveksamma

fall avgöra, huruvida rätt till bidrag kan anses föreligga.

Beträffande statsbidragets belopp hava delade meningar gjort sig gällande.

Från vissa håll har sålunda anförts, att det icke vore oskäligt, att kommunen

— såsom Eders Kungl. Maj:ts förslag ock innebär — finge vidkännas en

tredjedel av kostnaden, medan från andra håll yrkats, att statens andel

måtte bestämmas till tre fjärdedelar eller att staten borde bestrida hela

kostnaden för lappfattigvården. Sistnämnda förslag har framförts av de jämtländska

lappkommunerna samt kommunalfullmäktige i Vilhelmina.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 261).

Vid det övervägande, riksdagen ägnat denna fråga, liar riksdagen icke

kunnat undgå att finna vissa skäl tala för att staten lämnar bidrag till lappfattigvården

i något större utsträckning än Eders Kungl. Magt ifrågasatt.

Särskilt för de jämtländska lappkommunerna, där staten hittills i regel bekostat

all fattigvård, som utgått till lapparna i länet, skulle ett genomförande

av Eders Kungl. Maj:ts förslag utan tvivel kännas som en ganska avsevärd

tunga. På grund härav, men för ernående å andra sidan av tillräcklig garanti,

att tillbörlig omsikt ägnas beviljandet av fattigvård, har riksdagen ansett,

att statens bidrag bör bestämmas till tre fjärdedelar av hela kostnaden.

Då man emellertid enligt riksdagens uppfattning här rör sig på områden,

där förhållandena äro ganska ovissa och där det torde vara svårt att med

någon större sannolikhet beräkna verkningarna av ett beslut, synas bestämmelserna

angående statsbidragets storlek böra fastställas att gälla endast

tillsvidare, förslagsvis fem år.

Vad angår innehållet av de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna övergångsbestämmelserna,

har riksdagen velat ansluta sig till vad Eders Kungl. Maj:t

härutinnan föreslagit. Eders Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende innebär,

att statsbidrag enligt hittills tillämpade grunder skulle — där dessa äro förmånligare

för kommunen än de nya — tillämpas beträffande bidrag till understöd

åt lapp — renskötande eller annan —• som under senare halvåret

1926 kommit i åtnjutande av stadigvarande fattigvård. Till denna bestämmelse

har riksdagen emellertid funnit ett tillägg av sådan innebörd böra

göras att fattigvård åt lapp, som den 1 januari 1928 fyllt 60 år, bör bestridas

enligt hittills gällande grunder, där dessa äro fördelaktigare för kommunen.

Till fattigvård och barnavård för lappar har Eders Kungl. Maj:t, såsom

nämnts, äskat ett anslag å 100,000 kronor. Ehuru riksdagen ansett sig

böra öka statsbidraget för lappfattigvården, har det dock synts riksdagen,

att anslaget bör kunna begränsas till sagda belopp.

På grund av vad sålunda anförts och då riksdagen i övrigt icke funnit

skäl till erinran mot vad Eders Kungl. Maj:t i den föreliggande propositionen

föreslagit, får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning av Eders

Kungl Maj:ts förevarande proposition under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen fattigvård och barnavård,

till fattigvård och barnavård för lappar, att användas i huvudsaklig överensstämmelse

med av riksdagen angivna grunder, uppfört ett ordinarie

förslagsanslag av 100,000 kronor.

Stockholm den 8 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.