Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utlännings rätt att här i riket vistas dels ock i ämnet väckta motioner.

1927-06-03 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:282, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utlännings rätt att här i riket vistas dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 282.

5

Nr 282.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

utlännings rätt att här i riket vistas dels ock i ämnet

väckta motioner.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 32.)

Till Konungen.

Genom en den 11 mars 1927 dagtecknad proposition, nr 198, kar Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om utlännings rätt att här i riket vistas.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft fem i anledning av densamma väckta motioner.

Under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen

godkända utlåtande nr 32, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen

anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av

riksdagen i oförändrat skick godkännas, men att riksdagen för sin del antagit

följande

Lag

om utlännings rätt att här i riket vistas.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om utlännings inresa.

1 §•

Utlänning, som ankommer till riket, skall vara försedd med pass eller

annan legitimationshandling, som enligt Konungens förordnande må gälla

såsom pass.

1205 27

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Riksdagens skrivelse Nr 282.

Legitimation shandling skall, där Konungen det förordnar, vara försedd

med påteckning av svensk myndighet (visering).

.........2 §.

Amnar utlänning här i riket utöva verksamhet, varför jämlikt 13 eller 14 §

kan erfordras arbetstillstånd, skall bevis om sådant tillstånd finnas å legitimationshandlingen,

så framt denna icke är försedd med visering, som i 13 §

sägs.

3 §.

Utlänning skall omedelbart vid sin ankomst till riket för polismyndighet

i den ort, dit han från utlandet först anländer, uppvisa sin legitimationshandling

ävensom meddela de upplysningar polismyndigheten begär; och är

utlänning skyldig att på anfordran personligen inställa sig hos polismyndigheten.

2 KAP.

Om utlännings uppehåll i riket.

4 §•

Utlänning, som uppehåller sig här i riket, skall vara försedd med legitimationshandling,

som i 1 § sägs.

5 §•

De bestämmelser angående anmälningsskyldighet, som för utlänningars

övervakande må finnas nödiga, meddelar Konungen.

6 §•

Det åligger utlänning att på kallelse personligen inställa sig hos polismyndighet

för meddelande av upplysningar, som angå hans vistelse här i

riket, så ock att vid anfordran för polismyndighet eller underordnad polispersonal

uppvisa sin legitimationshandling.

7 §''

Över tre månader äger utlänning icke uppehålla sig här i riket utan särskilt

tillstånd (uppehållstillstånd), med mindre visering för honom fortfarande

gäller; dock må utan sådant tillstånd utlänning, som på grund av födseln

varit svensk medborgare, ävensom dennes make och ogifta barn i äktenskap

under tjuguett år vistas härstädes intill sex månader från ankomsten.

8 §•

Uppehållstillstånd meddelas av socialstyrelsen.

I ärende angående sådant tillstånd skall yttrande avgivas av Konungens

befallningshavande i det län, där utlänningen vistas, eller, om han befinner

sig utom riket, av svensk beskickning eller konsul, vilken är behörig meddela

visering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 282.

Uppehållstillstånd skall meddelas för viss tid.

Bevis om uppehållstillstånd skall tecknas å legitimationshandlingen.

9 §■

Yad i 8 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut

rörande förlängning av tiden för uppehållstillstånd.

10 §.

Vid bedömande såväl huruvida uppehållstillstånd skall meddelas eller

tiden därför förlängas som ock vilken tid tillståndet eller förlängningen skall

avse, skall skälig hänsyn tagas, förutom till omständigheterna i övrigt, särskilt

till längden av den tid utlänningen utan längre avbrott vistats i riket.

11 §■

Över beslut i ärende rörande uppehållstillstånd må klagan ej föras.

12 §.

Då utlänning avreser till utlandet, skall han för polismyndighet i den ort,

där han lämnar riket, uppvisa sin legitimationshandling.

3 KAP.

Om utlännings rätt till arbetsanställning.

13 §.

Utlänning äger icke utan särskilt tillstånd (arbetstillstånd) här i riket antaga

eller innehava anställning i annans tjänst (arbetsanställning), med mindre

för honom gäller visering, som innefattar tillstånd därtill.

Till arbetsanställning är ej att hänföra anställning i statens tjänst.

14 §.

Utan arbetstillstånd må utlänning ej heller här i riket utöva verksamhet,

som föranledes av tjänsteanställning utomlands i annan egenskap än såsom

handelsresande, med mindre för honom gäller visering, som i 13 § sägs.

Vad nedan i denna lag stadgas om arbetsanställning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om verksamhet, som nu är sagd.

15 §.

Arbetstillstånd meddelas av socialstyrelsen.

I ärende angående sådant tillstånd skall socialstyrelsen, där ej ärendet är

av synnerligen brådskande natur eller andra särskilda omständigheter föreligga,

inhämta utlåtande från offentlig arbetsförmedlingsanstalt för den ort,

där arbetsanställningen skall innehavas, ävensom bereda sammanslutningar

av arbetsgivare eller arbetare inom verksamhetsområdet i fråga tillfälle att

uttala sig.

Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid och skall avse visst slag av

arbete.

Bevis om arbetstillstånd skall tecknas å legitimationshandlingen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 282.

16 §.

Vad i 15 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut

rörande förlängning av tiden för arbetstillstånd.

17 §.

Arbetstillstånd må, när särskilda skäl därtill föreligga, återkallas av socialstyrelsen.

18 §‘

Över beslut i ärende rörande arbetstillstånd må klagan ej föras.

4 KAP.

Om avvisning av utlänning, som ankommer till riket.

19 §.

Utländsk zigenare ävensom utlänning, som uppenbarligen har för avsikt

att söka sitt uppehälle genom bettlande eller att under vandring från ort till

annan vinna sin utkomst genom utförande av musik, förevisande av djur

eller annan dylik sysselsättning, må vid ankomsten till riket eller omedelbart

därefter avvisas av polismyndighet.

Samma lag vare om annan utlänning, som ankommer till riket för att söka

sitt uppehälle, där det skäligen bör antagas, att han saknar möjlighet att

här ärligen vinna sin försörjning.

Har till riket ankommande utlänning, enligt vad för polismyndigheten är

känt, varit dömd för förfalsknings-, tjuvnads- eller bedrägeribrott eller gjort

sig skyldig till yrkesmässigt hasardspel, yrkesmässigt övande av otukt eller

utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt, och kan det skäligen antagas,

att utlänningen skulle komma att här i riket fortsätta sådan brottslig eller

osedlig verksamhet, då må ock avvisning ske som nyss sagts.

Vad i denna paragraf är stadgat äger ej tillämpning å den, som varit

svensk medborgare, men vilkens medborgarskap genom vistelse utomlands

eller eljest gått förlorat; dock att den, som vunnit medborgarskap i annat

land, må avvisas på sådan grund, som i tredje stycket sägs.

20 §.

Återvänder utlänning, som blivit härifrån utvisad, utan att han därtill erhållit

Konungens tillstånd, där sådant erfordras, må han vid ankomsten till

riket avvisas av polismyndighet.

21 §.

Utlänning må vid ankomsten till riket eller omedelbart därefter av polismyndighet

avvisas,

om han ej är försedd med legitimationshandling, som i 1 § sägs,

om hans legitimationshandling icke är, där så erfordras, försedd med

bevis eller visering, som i 2 § sägs, eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 282.

om han uraktlåter vad honom enligt 3 § åligger eller, vid fullgörande

därav, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift.

22 §■

Finnes avvisning böra äga rum, skall till utlänningen överlämnas skriftligt

besked angående avvisningen med skälen därför; och skall beskedet jämväl

innehålla underrättelse om vad utlänningen har att iakttaga, där han vill föra

klagan över att han avvisats.

. Till utlänning klaga däröver, att han avvisats, äger han hos Konungens

befallningshavande anföra besvär, vilka vid talans förlust skola ingivas till

Konungens befallningshavande före klockan tolv å trettionde dagen efter det

besked angående avvisningen tillställdes klaganden; denne likväl obetaget att

på eget äventyr i betalt brev till Konungens befallningshavande insända besvären

så tidigt, att de dit inkomma inom nämnda tid.

23 §.

Äro besvär anförda över avvisning, skall Konungens befallningshavande

infordra polismyndighetens utlåtande så ock avskrift av protokoll vid förhör,

som må hava hållits i ärendet, samt av beskedet angående avvisningen, där

detsamma icke ingivits med besvären.

Sedan infordrade handlingar inkommit, skall Konungens befallningshavande

snarast möjligt meddela beslut i ärendet.

Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan ej föras.

24 §.

Avvisning skall gå i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

Avvisad person skall, så snart ske kan, genom polismyndighetens försorg

föras ur riket; och bör den avvisade befordras till det land, varifrån han hit

ankommit, om ej annat föranledes av särskilda skäl, såsom att landet är avlägset

eller att han utvisats därifrån eller att han där sannolikt skulle tilltalas

eller straffas för politiskt brott.

Kan avvisning ej verkställas genast, må intill dess sadant kan ske, utlänningen

tagas i förvar av polismyndigheten.

5 KAP.

Om utlännings förpassning ur riket.

25 §.

Saknar utlänning legitimationshandling, som i 1 § sägs, eller kvarbliver

han efter utgången av den tid, han äger rätt att vistas här i riket, utan att

hava sökt förlängning av nämnda tid eller underlåter han, efter det sådan

ansökning avslagits, att lämna riket, skall polismyndigheten förelägga honom

att inom viss kortare tid avresa från riket. Efterkommer utlänningen ej

föreläggandet, skall polismyndigheten härom ofördröjligen underrätta Ko
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 282.

nungens befallningshavande, som må förordna om utlänningens förpassning

ur riket. I avvaktan på Konungens befallningsliavandes beslut äger polismyndigheten,

där särskilda skäl äro, taga utlänningen i förvar eller ställa

honom under uppsikt.

Över föreläggande, som nu nämnts, må klagan ej föras.

26 §.

Konungens befallningshavande må jämväl, då särskilda skäl därtill äro,

förordna om förpassning ur riket av utlänning, som i annat avseende än

varom i 25 § är fråga uraktlåter att ställa sig till efterrättelse vad i denna

lag eller med stöd därav är föreskrivet eller som vid fullgörande av anmälningsskyldighet

eller eljest i ansökningsärende, varom i denna lag eller med

stöd därav är stadgat, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift.

"Vid bedömande, huruvida förpassning enligt denna paragraf bör äga rum,

skall skälig hänsyn tagas till utlännings levnads- och familjeförhållanden

samt till längden av den tid, han vistats här i riket.

Finner polismyndighet anledning till utlännings förpassning föreligga på

grund av stadgande i denna paragraf, skall anmälan därom göras hos Konungens

befallningshavande. Kan det skäligen befaras, att utlänningen avviker,

må polismyndigheten taga honom i förvar; och skall polismyndigheten

därom ofördröjligen underrätta Konungens befallningshavande.

27 §.

Beslut om utlännings förpassning ur riket skall innehålla de skäl, å vilka

beslutet grundas; och skall Konungens befallningshavande i beslutet giva

till känna vad utlänningen har att iakttaga, där han vill söka ändring i beslutet,

samt tillställa honom skriftligt beslut så fort ske kan. Är utlänningen

tillstädes, skall beslutet muntligen avkunnas för honom.

28 §.

Har beslut meddelats om utlännings förpassning ur riket, må denne, där

han så önskar, dock tidigast å andra dagen efter det beslutet avkunnades

för honom eller, om det ej avkunnats, annorledes delgavs honom, inför Konungens

befallningshavande eller magistrat eller i vittnens närvaro inför tillsyningsman

eller föreståndare vid häkte, ordförande i magistrat, polismästare

eller landsfogde avgiva förklaring, att han åtnöjes med beslutet. Om förklaring,

som ej avgivits inför Konungens befallningshavande, skall denne

ofördröjligen underrättas.

Förklaring, varom nu är sagt, må ej återtagas.

29 §.

Vill den, som genom Konungens befallningsliavandes beslut förklarats

skola förpassas ur riket, överklaga beslutet, äger han sist å åttonde dagen

efter det beslutet avkunnades för honom eller, om det ej avkunnats, annorledes

delgavs honom till Konungens befallningshavande ingiva sina till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 282.

Konungen ställda besvär, dock att, där klaganden förvaras i häkte, besvären

må inom tid, som nyss är sagd, ingivas till tillsyningsmannen vid häktet.

Tillsyningsmannen är pliktig att ofördröjligen insända besvären till Konungens

befallningsliavande.

"Vill utlänning, som icke är på fri fot, anföra besvär, åligger det Konungens

befallningshavande eller tillsyningsman vid häkte att tillse, att utlänningen

därvid ej saknar nödigt biträde.

Inkomna besvär skall Konungens befallningshavande, så fort ske kan,

jämte eget utlåtande och övriga till ärendet hörande handlingar insända till

justitiedepartementet.

30 §.

Har omständighet, varå beslut om utlännings förpassning ur riket grundas,

inträffat inom en månad efter det utlänningen ankom till riket, skall beslutet

gå i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

Beslut om utlännings förpassning ur riket skall genom Konungens befallningshavandes

försorg bringas till verkställighet.

Utlänningen bör befordras till sitt hemland, om ej annat föranledes av

särskilda skäl, såsom att landet är avlägset eller han där sannolikt skulle

tilltalas eller straffas för politiskt brott. Kan utlänningen ej befordras till

sitt hemland eller kan detta ej utrönas, bör han befordras till det land, varifrån

han inkommit i riket, såvitt ej sådana skäl däremot föreligga, som nyss

nämnts, eller han utvisats från det landet.

I tvivelaktiga fall eller där svårighet möter för beslutets verkställande,

skall Konungens befallningshavande i ärendet göra anmälan hos Konungen.

6 KAP.

Om utlännings utvisning från riket.

31 §.

Konungens befallningshavande må meddela förordnande om utvisning från

riket av följande utlänningar, nämligen:

1) zigenare ävensom den, som beträdes med lösdriveri eller bettlande, så

ock den, som under vandring från ort till annan söker sin utkomst genom

utförande av musik, förevisande av djur eller annan dylik sysselsättning;

2) den, som gör sig skyldig till yrkesmässigt hasardspel, yrkesmässigt

övande av otukt eller utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt;

3) den, som inom loppet av de närmast förflutna två åren här i riket

genom utslag, som äger laga kraft, dömts för gårdfarihandel eller biträdande

vid dylik handel eller för förbrytelse mot gällande bestämmelser om tillverkning

av brännvin eller försäljning av vin eller spritdrycker eller olovlig

befattning i andra fall med sådana drycker eller eljest för olovlig varuinförsel

eller för det han utan vederbörligt tillstånd här i riket under kringresande

eller kringvandrande idkat hantverk eller annan hantering;

4) den, som här i riket genom utslag, som äger laga kraft, blivit för annat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 282.

brott än ovan avses dömd till straffarbete eller ock till fängelse ej under

sex månader, så vitt brottets beskaffenhet föranleder till antagande, att fara

av hans vistelse i riket kan uppstå för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet;

dock att utvisning för det brott ej må ske, där ej förhör, som i 32 §

sägs, i ärendet hållits, innan sex månader förflutit från det han efter urståndet

straff blivit frigiven;

5) den, som inom loppet av de närmast förflutna fem åren utom riket

undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för brott, varför enligt gällande

lag om utlämning av förbrytare utlämning må ske.

Vid bedömande, huruvida utvisning bör äga rum, skall skälig hänsyn tagas

till utlännings levnads- och familjeförhållanden samt till längden av den tid,

han vistats här i riket. Har den, som gjort sig skyldig till brott, varom i

denna paragraf under 3) eller 4) är fråga, under de före brottets begående

närmast förflutna fem åren haft fast bostad här i riket, må han ej för det

brott utvisas, där ej synnerliga skäl därtill äro.

Om hemsändande av utlänning, som faller fattigvården till last, är särskilt

stadgat.

32 §.

Uppstår fråga om utlännings utvisning av anledning, som i 31 § sägs, skall

Konungens befallningshavande föranstalta därom, att utlänningen, så snart

ske kan, inställes till förhör inför Konungens befallningshavande; dock må,

där utlänning förvaras i kronohäkte, som står under lagfaren tillsyningsmans

uppsikt, förhöret efter Konungens befallningshavandes beprövande kunna

hållas av tillsyningsmannen.

När omständigheterna därtill föranleda, må Konungens befallningshavande

förordna, att utlänningen skall tagas i förvar.

Vid förhör, varom nu är sagt, äger utlänningen, där han så äskar, åtnjuta

hjälp. Är han icke på fri fot och säger han sig ej själv kunna anskaffa biträde,

skall Konungens befallningshavande förordna lämplig person att biträda

honom.

Över förhöret skall föras protokoll; och skall noggrann utredning företagas

om alla de omständigheter, som kunna inverka å ärendets utgång.

Ärende angående utlännings utvisning skall utan dröjsmål företagas till

avgörande. Där fråga är om utlänning, som undergår honom omedelbart

ådömt frihetsstraff, skall iakttagas, att, så framt ej särskilda hinder möta,

ärendet hos Konungens befallningshavande bringas till slut så tidigt, att,

där till utvisning dömes, densamma kan verkställas omedelbart efter strafftidens

utgång.

33 §.

Finner polismyndighet anledning till utlännings utvisning föreligga på

grund av stadgande i 31 §, skall anmälan därom göras hos Konungens befallningshavande.

Kan det skäligen befaras, att utlänningen avviker, må polismyndigheten

taga honom i förvar; och skall polismyndigheten därom ofördröjligen

underrätta Konungens befallningshavande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 282.

34 §.

Utslag, varigenom dömes till utvisning, skall innehålla förbud för utlänningen,

vid äventyr, som i 41 § sägs, att utan Konungens tillstånd återvända

till riket; och skall Konungens befallningshavande i utslaget giva till känna

vad utlänningen har att iakttaga, där han vill söka ändring i utslaget, samt

tillställa honom skriftligt utslag så fort ske kan. Är utlänningen tillstädes,

skall utslaget muntligen avkunnas för honom.

35 §.

Beträffande förklaring att utlänning åtnöjes med Konungens befallningshavandes

utslag i ärende rörande utvisning samt klagan över sådant utslag

ävensom i fråga om verkställighet av utvisning skall vad i denna lag stadgas

om utlännings förpassning ur riket äga motsvarande tillämpning; dock att

därvid ej skall gälla bestämmelsen i 30 § första stycket och att vid klagan,

som här avses, besvären skola insändas till nedre justitierevisionen.

36 §.

Där sådant av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse

finnes påkallat, må Konungen förordna om utvisning av utlänning, som i

riket vistas. Uppstår fråga om utvisning efter ty nu är sagt, förordnar

Konungen, att förhör i ärendet skall hållas inför Konungens befallningshavande;

och gäller i fråga om sådant förhör vad i 32 § tredje och fjärde

styckena är stadgat. När omständigheterna därtill föranleda, ma utlänningen

tagas i förvar.

I fråga om verkställighet av beslut om utvisning, varom i denna paragraf

sägs, äger Konungen förordna efter omständigheterna; dock må ej utlänningen

befordras till land, varest han sannolikt skulle tilltalas eller straffas för

politiskt brott.

37 §.

Finner Konungens befallningshavande anledning till utlännings utvisning

jämlikt 36 § föreligga, skall Konungens befallningshavande därom göra anmälan

hos Konungen. I sammanhang med sådan anmälan äger, när omständigheterna

därtill föranleda, Konungens befallningshavande förordna, att

utlänningen skall tagas i förvar.

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

38 §.

Uraktlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som i denna lag eller

med stöd därav är föreskriven, straffes med böter från och med tio till och

med fem hundra kronor.

Överträder utlänning vad i 13 eller 14 § är stadgat, straffes likaledes med

böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

Till enahanda straff är ock den förfallen, som anställer utlänning i sin

tjänst, utan att denne jämlikt 13 § är berättigad antaga anställningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 282.

39 §.

Uraktlåter utlänning i annat avseende än varom i 25 och 38 §§ är fråga

att ställa sig till efterrättelse vad i denna lag eller med stöd därav är föreskrivet,

straffes med böter från och med tio till och med fem tusen kronor.

Lämnar någon mot bättre vetande oriktig uppgift vid fullgörande av anmälningsskyldighet

eller eljest i ansökningsärende, varom i denna lag eller

med stöd därav är stadgat, straffes likaledes med böter från och med tio

till och med fem tusen kronor.

40 §.

Förhjälper någon utlänning att inkomma i riket, ehuru denne ej innehar

legitimationshandling, som i 1 § sägs, straffes med böter från och med tio

till och med två tusen kronor.

41 §-

Har utlänning, som blivit härifrån utvisad, återvänt utan att han därtill

erhållit Konungens tillstånd, där sådant erfordras, straffes med fängelse i

högst sex månader. Sedan utlänningen undergått straff, skall han omedelbart

föras ur riket; och skall därvid förfaras enligt de i 30 § angivna grunder.

Den, som skäligen misstänkes för brott, varom i denna paragraf sägs

skall tagas i häkte. 6 ’

42 §.

... D!“’ SOm under tid’ då lian ar ställd under tilltal för förseelse, varom

förmärs i 38—40 §§, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill värdeligen

förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till särskilt ansvar.

43 §.

Förseelse, varom i denna lag är fråga, åtalas av allmän åklagare

Åtal för förseelse, som i 38-40 §§ sägs, anhängiggöra i stad vid polisdomstol,

därest särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, dar sådan ej finnes, vid allmän domstol samt å landet vid allmän

domstol. Åtal jämlikt 41 § anhängiggöres vid allmän domstol.

44 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böterna, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag. ®

8 KAP.

Särskilda bestämmelser.

45 §.

Vidtages mot utlänning åtgärd, varom i 4, 5 eller 6 kap. eller 7 kap. 41 S

sags, ar han skyldig gälda kostnaden för sitt befordrande till den utländska

ort, dit han sändes.

46 §.

Har utlänning, varom i 19—21 §§ sägs, med fartyg ankommit till riket

och voro omständigheterna uppenbarligen sådana, att befälhavaren bort inse,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 282.

att utlänningen kunde komma att härifrån avvisas, är, där sådan åtgärd vidtages,

befälhavaren pliktig att Titan ersättning från statsverkets sida återföra

honom till det land, varifrån han medtagits; dock att sådan förpliktelse icke

äger rum, med mindre fartyget omedelbart eller inom närmaste tiden återvänder

till nämnda land.

47 §•

Den, som låtit till riket införskaffa utlänning för att anställa honom i sin

tjänst, är pliktig, där utlänningen avvisas eller ur riket förpassas på grund

därav att han ej jämlikt 13 § är berättigad antaga arbetsanställningen, att

ersätta statsverket kostnaden för utlänningens befordrande till den utländska

ort, dit han sändes.

48 §''

Med polismyndighet avses i denna lag för landet polischefen i orten, i

Stockholm föreståndaren för detektiva polisavdelningen samt i annan stad

polismästare eller, där sådan ej finnes, stadsfiskal; så ock beträffande saväl

land som stad annan myndighet eller person, vilken av Konungens befallningshavande

särskilt förordnats att granska legitimationshandlingar och

mottaga anmälningar, så vitt angår fullgörande av det lämnade uppdraget.

49 §.

I händelse av krig eller fara för krig eller där sådant för rikets försvar

eller eljest på'' grund av särskilda omständigheter prövas erforderligt, äger

Konungen med avseende å utlännings rätt att inkomma eller uppehålla sig

i riket eller att vistas å viss ort inom riket meddela de särskilda bestämmelser,

som må finnas nödiga.

I fall, varom i denna paragraf sägs, må Konungen i fråga om utlännings

avvisning, förpassning ur riket eller utvisning förordna efter omständigheterna.

50 §.

Å främmande makters i Sverige anställda diplomatiska och avlönade

konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning äga bestämmelserna

i denna lag tillämpning allenast i den mån Konungen förordnar.

Denna lag avser ej främmande makters kurirer, utan gälla om dem de

föreskrifter Konungen meddelar.

51 §.

Konungen äger att under de särskilda villkor, som prövas nödiga, i visst

fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av utlänningar medgiva undantag

från stadgandena i 1—4, 13 och 14 §§, dock att utlänning över sexton

år städse skall vara pliktig att vid sin ankomst till riket meddela de upplysningar

polismyndigheten begär samt att arbetsanställning ej må utan

arbetstillstånd innehavas utöver tre månader från ankomsten.

Kätten att i visst fall medgiva undantag från stadgandena i 2, 13 och

14 §§ må efter Konungens bemyndigande utövas av socialstyrelsen.

52 §.

Närmare föreskrifter angående pass samt angående visering och vad därmed

äger sammanhang meddelar Konungen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 282.

Likaledes utfärdar Konungen de närmare föreskrifter, som i övrigt erfordras

för tillämpningen av denna lag samt med avseende å verkställighet

av avvisning, förpassning ur riket eller utvisning.

Huru ersättning åt biträde, varom i 32 § sägs, eller åt tolk må bestämmas,

därom förordnar ock Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928 och gäller till och med den

31 december 1932. I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången

förseelse, som i lagen avses, skall vad där är stadgat om ådömande

av ansvar fortfarande gälla.

Genom denna lag upphäves lagen den 14 september 1914 (nr 196) angående

förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas tillika med med de

stadganden, vilka utfärdats med stöd av bestämmelse i nämnda lag; dock

att samma lag och stadganden fortfarande skola tillämpas beträffande ådömande

av ansvar för förseelser, som begåtts före den 1 januari 1928. Därest

jämlikt 25 § kungörelsen den 4 september 1926 (nr 411) anledning till utlännings

utvisning uppkommit under nämnda kungörelses giltighetstid, må

i händelse av inskridande först efter den 1 januari 1928 förpassning av utlänningen

ur riket vidtagas, såvida förutsättningar, motsvarande de i 26 §

angivna, är o för handen.

Uppehållsbok och arbetstillstånd, som meddelats med stöd av äldre författning,

skola vara gällande under den tid, för vilken de utfärdas; dock att

uppehållsbok och arbetstillstånd må, när skäl därtill föreligga, återkallas av

socialstyrelsen. Över socialstyrelsens beslut i ärende, varom i detta stycke

är fråga, må klagan ej föras.

Har utlänning hit inkommit före utgången av februari månad 1927 och

erfordras enligt äldre författning för hans rätt att vistas härstädes icke

visering eller uppehållsbok, skall vad i 2 kap. stadgas om skyldighet att

vara försedd med uppehållstillstånd icke äga tillämpning i fråga om sådan

utlänning. Skedde inresan efter utgången av februari månad 1927, äger

utlänningen utan hinder av vad i 7 § stadgas uppehålla sig här i riket till

den 1 april 1928 eller, därest utlänningen på grund av födseln varit svensk

medborgare, utlänningen själv ävensom dennes make och ogifta barn i äktenskap

under tjuguett år, som åtfölja honom, till den 1 juli samma år.

Innehar utlänning vid denna lags ikraftträdande arbetsanställning utan

att enligt äldre författning visering eller arbetstillstånd erfordras, skall han

anses hava erhållit arbetstillstånd, gällande tills vidare.

Stockholm den 3 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.