Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens kustland.
1927-02-24 · 4 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1927:297, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens kustland.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 297.
o
Nr 297.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta
motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens
kustland.
(Statsutskottets utlåtande nr 136.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 90 ock II: 143) har hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att ett råntefritt kapital om 900,000 kronor
ställes till vattenfallsstyrelsens disposition för fullföljande av den i Norrbottens
kustland påbörjade kraftdistributionen, varav 300,000 kronor under budgetåret
1927—1928 och 600,000 kronor under budgetåret 1928—1929, och att
anslaget får utgå av den avkastning i form av royalty, som uppkommer genom
malmbrytning i Norrbotten.
Med anledning av förenämnda motioner har riksdagens vederbörande
utskott med stöd av 46 § i riksdagsordningen inhämtat yttrande i amnet
från vattenfallsstyrelsen, vilket yttrande finnes såsom bilaga fogat vid denna
skrivelse (Bilaga).
Ifrågavarande förslag om en kraftledning från Porjus till Norrbottens
kustland måste enligt riksdagens mening sägas vara betydelsefullt och belijärtansvärt.
Icke minst på grund av det nödtillstånd med svårartad arbetslöshet,
som råder i här avsedda landsända, synes det angeläget, att statsmakterna
understödja de pågående ansträngningarna att åter få till stånd
industriell verksamhet därstädes.
De stora kraftavnämare, om vilka nu närmast kan bliva fråga, äro vissa
aktiebolaget Ytterstfors—Munksund tidigare tillhöriga anläggningar i Luleå
ävensom en under byggnad varande anläggning i Piteå för tillverkning a^
sulfatmassa. Härtill kommer en ifrågasatt liknande ny sulfatfabrik av mindre
dimensioner i Kalix.
Tillgången på kraft till gynnsamt pris utgör tvivelsutan eu väsentlig
förutsättning för att ifrågavarande industrier skola kunna komma Jgång.
De blivande kraftkvantiteterna torde ock komma att stiga till sådana belopp
att en ny överföringsledning erfordras för kraftbehovens tillgodoseende.
I detta avseende må erinras, hurusom den kraftdistribution från Porjus till
kustlandet, som vattenfallsstyrelsen alltsedan 1923 bedrivit, hittills förmed
1206
27
opaginerad Kontrollera mot PDF
o Riksdagens skrivelse Nr 297.
lats genom statens järnvägars ledningar ned till Notviken invid Luleå.
Enligt uppgift från vattenfallsstyrelsen uppgår kustlandsdistributionen för
närvarande till 1,400 kilowatt prima kraft. Som omformaren i Notviken
kan belastas till 2,500 kilowatt, återstår alltså för tillgodoseende av nya
behov av prima kraft en så jämförelsevis begränsad kvantitet som 1,100
kilowatt.
Aven vid en mera normal belastning av linjen och alltså bortsett från
själva startåren ställa sig dock enligt vattenfallsstyrelsens kalkyler anläggningskostnaderna
för denna kraftledningsanläggning så höga, att full förräntning
å det nedlagda kapitalet icke är att vänta. Utgifterna för de erforderliga
nyanläggningarna — vilka, utöver den cirka 20 mil långa nya kraftledningen
från Porjus till Euleå med fortsättning ytterligare cirka 5, respektive
7 mil till Piteå, respektive Kalix, utgöras av vissa arbeten vid kraftverket i
Porjus och en transformatorstation i Notviken — hava beräknats till omkring
2,700,000 kronor. Vid en belastning av 6,000—8,000 kilowatt skulle
överföringskostnaderna — som beräknas till omkring 220,000 kronor —
komma att belöpa sig till omkring 36 ä 27 kronor för kilowatt. Hänsyn
måste emellertid också tagas till uppkommande kraftförluster vid överföringen
(14—17 %). Först vid 90 kronors kraftpris i Luleå skulle man därför
enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar kunna börja närma sig en någorlunda
rimlig inkomst i Porjus (omkring 50 kronor för kilowatt). På grund härav
har vattenfallsstyrelsen för sin del icke ansett sig kunna tillstyrka kraftledningens
byggnad med mindre samtidigt lämnas ett särskilt anslag å 900,000
kronor utan skyldighet till förräntning.
Enligt riksdagens mening måste betänkligheter visserligen hysas mot en
nyanläggning, för vilken förutsättes en subvention sådan som den här ifrågasatta.
A andra sidan böra dock uppmärksammas de goda skäl, som kunna
anföras för att staten lämnar sin särskilda medverkan för detta företags förverkligande.
I detta avseende må erinras om den nya kraftledningens stora
och enligt mangas mening avgörande betydelse för industriens återupptagande
i en av arbetslöshet svårt hemsökt landsända. Enligt vad från sakkunnigt
håll påvisats, torde ej heller finnas någon trakt inom Sverige, som
kan sägas vara så förtjänt av ett dylikt understöd som Norrbotten. På
grund av det stora avståndet mellan Porjus och kustlandet bliva nämligen
överföringskostnaderna i detta fall osedvanligt höga; å andra sidan äro
vattenfallen i kustlandet så dyra i utbyggnad, att de icke, trots nämnda
överföringskostnader, kunna konkurrera med Porjus.
Innan riksdagen fattar slutlig ståndpunkt till förslaget, torde dock erfordras
en fullständigare utredning om de blivande kraftavsättningsmöjligheterna och
de kraftpris, som kunna vara att påräkna. Yad angår det i detta fall ifrågasatta
särskilda understödet 900,000 kronor, vill riksdagen erinra, hurusom detta
belopp utgör icke mindre än hälften av kostnaden för själva kraftledningen.
Det torde böra undersökas, huruvida icke nämnda slamma kan nedbringas.
Med hänsyn till att fråga är om ett företag, avsett att bliva till nytta under
en lång tid framåt, synes ock önskvärt, att det blivande subventionsbeloppet
må kunna fördelas på eu följd av år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 297.
i
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t måtte med beaktande av de synpunkter, riksdagen ovan
anfört, föranstalta om utredning rörande en kraftledning från Porjus kraftverk
till Norrbottens kustland samt för riksdagen framlägga det förslag i
ämnet, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 8 juni 1927.
Med undersåtlig vördnad.
Bilaga.
Till Statsutskottet.
Sedan Kungl. Maj:t i nådigt brev den 11 dennes anbefallt Vattenfallsstyrelsen
till Eder avgiva utlåtande över de vid innevarande års riksdag
väckta motionerna nr 90 i första kammaren och nr 143 i andra kammaren,
får Vattenfallsstyrelsen härmed anföra följande:
Vattenfallsstyrelsen får till att börja med bekräfta riktigheten av den framställning
motionärerna lämnat om Vattenfallsstyrelsens kraftdistribution i
Norrbottens kustland och om behovet av en ny ledning från Porjus till
Luleå, om någon nämnvärd utvidgning av denna distribution skall bliva
möjlig. Prågan om byggande av en dylik överföringsledning har vid liera
tillfällen undersökts av Vattenfallsstyrelsen, men resultatet av dessa utredningar
har utfallit så, att Vattenfallsstyrelsen icke ansett sig kunna framställa
förslag om byggande av linjen. Det bär nämligen visat sig, att överföringskostnaderna
per kilowatt skulle bliva så höga, att man icke kunde
åsätta den överförda kraften ett tillräckligt lågt pris för att locka avnämare
i sådan utsträckning, att det försålda kraftbeloppet bleve tillräckligt stort
för att trygga ledningens räntabilitet. Detta skulle bliva förhållandet icke
blott under eu kortare startperiod utan sannolikt för all framtid.
Visserligen måste man i regel räkna med, att man icke från början kan
finna tillräcklig avsättning för kraften från en nybyggd ledning för att erhålla
full förräntning på det i ledningen nedlagda kapitalet. Kraftprisen
måste nämligen för att ej bliva för höga beräknas efter normal belastning
gå linjen, vilken belastning först efter något eller några år brukar uppnås.
kulle Vattenfallsstyrelsen utföra linjen i fråga och pålägga kraften kostnaderna
för densamma, beräknad efter normal belastning på linjen, bleve kraftpriset
i alla fall så högt, att denna belastning sannolikt icke skulle uppnås
och linjen således bliva förlustbringande. Icke dess mindre skulle man säkerligen
efter någon tid komma att påyrka — såsom fallet varit vid t. ex. statens
järnvägars »kulturlinjer» — att tarifferna, trots den bristande förräntningen
på det nedlagda kapitalet, skulle sänkas för att möjliggöra eu större
trafik. Man skulle med andra ord fordra, att den ej förräntningsbara delen
av kapitalet avskreves.
Under sådana förhållanden har Vattenfallsstyrelsen icke ansett sig för sin
del kunna framlägga eller tillstyrka förslag om byggande av en linje Porjus—
Luleå med mindre än ett belopp av 900,000 kronor, som icke belastar
Vattenfallsstyrelsens kapitalkonto och som motsvarar ungefär hälften av
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Riksdagens skrivelse Nr 297.
kostnaden för överföringsanordningarna, ställes till förfogande, under det att
erforderliga medel för utrustningen i Porjus och Luleå samt för återstående
överföringsanordningar tagas från anslagen till Porjus kraftverk och distributionsanläggningar.
Om så sker, anser Vattenfallsstyrelsen sig kunna tillhandahålla
kraft i kustlandet vid avsättning till stora förbrukare på enstaka
punkter, såsom till trämassefabrikation, på ungefär samma villkor, som tilllämpas
i kustlandet av Västerbottens län. Skillnaden i avsättningsförhållanden
är nämligen i huvudsak den, att överföring från kraftverket till konsumtionscentrum
kräver minst dubbla ledningslängden i Norrbotten mot
Västerbotten. Styrelsen _ är för sin del av den åsikten, att uppläggning av
en ledning från Porjus till Luleå, så som motionärerna föreslagit, skulle, på
samma gång som därigenom ökad kraftavsättning från Porjus vunnes, bliva
till stort gagn för Norrbottens kustland.
Huruvida nyssnämnda kapital skall anskaffas på det av motionärerna föreslagna
sättet, är en fråga, som ligger utanför Vattenfallsstyrelsens bedömande.
Beträffande den tid, kapitalet i fråga erfordras, vill Vattenfallsstyrelsen meddela
följande.
De erforderliga nyanläggningarna omfatta, utöver själva ledningen Porjus—
Luleå, vissa anläggningar i Porjus och en transformatorstation i Notviken
invid Luleå. Dessutom måste, i den mån belastningen ökas på distributionsnätet
i kustlandet, vissa transformatorstationer delvis ombyggas och vissa
ledningsförstärkningar vidtagas. Nyanläggningarna kunna ej beräknas bliva
färdiga förrän vintern 1928—1929, om arbetena påbörjas under innevarande
år. Stukning av linjen samt anskaffning av stolpar och uttransportering av
dessa kan nämligen utföras först under vintern 1927—1928, under det att
resning av stolpar, montage av isolatorer och koppar samt arbetena i Porjus
och Notviken i huvudsak få utföras under senare delen av år 1928 och början
av år 1929. Då sålunda de mest kapitalkrävande delarna av anläggningen
komma att anskaffas respektive utföras först under budgetåret 1928—1929,
är det icke nödvändigt, att hela det av motionärerna för budgetåret 1927—
1928 föreslagna beloppet, 300,000 kronor, utgår redan under sagda budgetår.
För de arbeten, som under denna tid kunna utföras, torde halva detta belopp
vara tillräckligt. Om så anses lämpligare, kan därför det erforderliga
räntefria anslagsbeloppet fördelas så, att 150,000 kronor utgå under budgetåret
1927—1928 och 750,000 kronor under budgetåret 1928—1929.
Vid behandlingen av detta ärende hava Vattenfallsstyrelsens samtliga
ledamöter deltagit.
Stockholm den 24 februari 1927.
F. V. HAN SEN.
W. Borgquist.
Sam. Malmfors.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.