Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens kustland.

1927-02-24 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:297, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens kustland.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 297.

o

Nr 297.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta

motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens

kustland.

(Statsutskottets utlåtande nr 136.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 90 ock II: 143) har hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att ett råntefritt kapital om 900,000 kronor

ställes till vattenfallsstyrelsens disposition för fullföljande av den i Norrbottens

kustland påbörjade kraftdistributionen, varav 300,000 kronor under budgetåret

1927—1928 och 600,000 kronor under budgetåret 1928—1929, och att

anslaget får utgå av den avkastning i form av royalty, som uppkommer genom

malmbrytning i Norrbotten.

Med anledning av förenämnda motioner har riksdagens vederbörande

utskott med stöd av 46 § i riksdagsordningen inhämtat yttrande i amnet

från vattenfallsstyrelsen, vilket yttrande finnes såsom bilaga fogat vid denna

skrivelse (Bilaga).

Ifrågavarande förslag om en kraftledning från Porjus till Norrbottens

kustland måste enligt riksdagens mening sägas vara betydelsefullt och belijärtansvärt.

Icke minst på grund av det nödtillstånd med svårartad arbetslöshet,

som råder i här avsedda landsända, synes det angeläget, att statsmakterna

understödja de pågående ansträngningarna att åter få till stånd

industriell verksamhet därstädes.

De stora kraftavnämare, om vilka nu närmast kan bliva fråga, äro vissa

aktiebolaget Ytterstfors—Munksund tidigare tillhöriga anläggningar i Luleå

ävensom en under byggnad varande anläggning i Piteå för tillverkning a^

sulfatmassa. Härtill kommer en ifrågasatt liknande ny sulfatfabrik av mindre

dimensioner i Kalix.

Tillgången på kraft till gynnsamt pris utgör tvivelsutan eu väsentlig

förutsättning för att ifrågavarande industrier skola kunna komma Jgång.

De blivande kraftkvantiteterna torde ock komma att stiga till sådana belopp

att en ny överföringsledning erfordras för kraftbehovens tillgodoseende.

I detta avseende må erinras, hurusom den kraftdistribution från Porjus till

kustlandet, som vattenfallsstyrelsen alltsedan 1923 bedrivit, hittills förmed
1206

27

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Riksdagens skrivelse Nr 297.

lats genom statens järnvägars ledningar ned till Notviken invid Luleå.

Enligt uppgift från vattenfallsstyrelsen uppgår kustlandsdistributionen för

närvarande till 1,400 kilowatt prima kraft. Som omformaren i Notviken

kan belastas till 2,500 kilowatt, återstår alltså för tillgodoseende av nya

behov av prima kraft en så jämförelsevis begränsad kvantitet som 1,100

kilowatt.

Aven vid en mera normal belastning av linjen och alltså bortsett från

själva startåren ställa sig dock enligt vattenfallsstyrelsens kalkyler anläggningskostnaderna

för denna kraftledningsanläggning så höga, att full förräntning

å det nedlagda kapitalet icke är att vänta. Utgifterna för de erforderliga

nyanläggningarna — vilka, utöver den cirka 20 mil långa nya kraftledningen

från Porjus till Euleå med fortsättning ytterligare cirka 5, respektive

7 mil till Piteå, respektive Kalix, utgöras av vissa arbeten vid kraftverket i

Porjus och en transformatorstation i Notviken — hava beräknats till omkring

2,700,000 kronor. Vid en belastning av 6,000—8,000 kilowatt skulle

överföringskostnaderna — som beräknas till omkring 220,000 kronor —

komma att belöpa sig till omkring 36 ä 27 kronor för kilowatt. Hänsyn

måste emellertid också tagas till uppkommande kraftförluster vid överföringen

(14—17 %). Först vid 90 kronors kraftpris i Luleå skulle man därför

enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar kunna börja närma sig en någorlunda

rimlig inkomst i Porjus (omkring 50 kronor för kilowatt). På grund härav

har vattenfallsstyrelsen för sin del icke ansett sig kunna tillstyrka kraftledningens

byggnad med mindre samtidigt lämnas ett särskilt anslag å 900,000

kronor utan skyldighet till förräntning.

Enligt riksdagens mening måste betänkligheter visserligen hysas mot en

nyanläggning, för vilken förutsättes en subvention sådan som den här ifrågasatta.

A andra sidan böra dock uppmärksammas de goda skäl, som kunna

anföras för att staten lämnar sin särskilda medverkan för detta företags förverkligande.

I detta avseende må erinras om den nya kraftledningens stora

och enligt mangas mening avgörande betydelse för industriens återupptagande

i en av arbetslöshet svårt hemsökt landsända. Enligt vad från sakkunnigt

håll påvisats, torde ej heller finnas någon trakt inom Sverige, som

kan sägas vara så förtjänt av ett dylikt understöd som Norrbotten. På

grund av det stora avståndet mellan Porjus och kustlandet bliva nämligen

överföringskostnaderna i detta fall osedvanligt höga; å andra sidan äro

vattenfallen i kustlandet så dyra i utbyggnad, att de icke, trots nämnda

överföringskostnader, kunna konkurrera med Porjus.

Innan riksdagen fattar slutlig ståndpunkt till förslaget, torde dock erfordras

en fullständigare utredning om de blivande kraftavsättningsmöjligheterna och

de kraftpris, som kunna vara att påräkna. Yad angår det i detta fall ifrågasatta

särskilda understödet 900,000 kronor, vill riksdagen erinra, hurusom detta

belopp utgör icke mindre än hälften av kostnaden för själva kraftledningen.

Det torde böra undersökas, huruvida icke nämnda slamma kan nedbringas.

Med hänsyn till att fråga är om ett företag, avsett att bliva till nytta under

en lång tid framåt, synes ock önskvärt, att det blivande subventionsbeloppet

må kunna fördelas på eu följd av år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 297.

i

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t måtte med beaktande av de synpunkter, riksdagen ovan

anfört, föranstalta om utredning rörande en kraftledning från Porjus kraftverk

till Norrbottens kustland samt för riksdagen framlägga det förslag i

ämnet, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 8 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Bilaga.

Till Statsutskottet.

Sedan Kungl. Maj:t i nådigt brev den 11 dennes anbefallt Vattenfallsstyrelsen

till Eder avgiva utlåtande över de vid innevarande års riksdag

väckta motionerna nr 90 i första kammaren och nr 143 i andra kammaren,

får Vattenfallsstyrelsen härmed anföra följande:

Vattenfallsstyrelsen får till att börja med bekräfta riktigheten av den framställning

motionärerna lämnat om Vattenfallsstyrelsens kraftdistribution i

Norrbottens kustland och om behovet av en ny ledning från Porjus till

Luleå, om någon nämnvärd utvidgning av denna distribution skall bliva

möjlig. Prågan om byggande av en dylik överföringsledning har vid liera

tillfällen undersökts av Vattenfallsstyrelsen, men resultatet av dessa utredningar

har utfallit så, att Vattenfallsstyrelsen icke ansett sig kunna framställa

förslag om byggande av linjen. Det bär nämligen visat sig, att överföringskostnaderna

per kilowatt skulle bliva så höga, att man icke kunde

åsätta den överförda kraften ett tillräckligt lågt pris för att locka avnämare

i sådan utsträckning, att det försålda kraftbeloppet bleve tillräckligt stort

för att trygga ledningens räntabilitet. Detta skulle bliva förhållandet icke

blott under eu kortare startperiod utan sannolikt för all framtid.

Visserligen måste man i regel räkna med, att man icke från början kan

finna tillräcklig avsättning för kraften från en nybyggd ledning för att erhålla

full förräntning på det i ledningen nedlagda kapitalet. Kraftprisen

måste nämligen för att ej bliva för höga beräknas efter normal belastning

gå linjen, vilken belastning först efter något eller några år brukar uppnås.

kulle Vattenfallsstyrelsen utföra linjen i fråga och pålägga kraften kostnaderna

för densamma, beräknad efter normal belastning på linjen, bleve kraftpriset

i alla fall så högt, att denna belastning sannolikt icke skulle uppnås

och linjen således bliva förlustbringande. Icke dess mindre skulle man säkerligen

efter någon tid komma att påyrka — såsom fallet varit vid t. ex. statens

järnvägars »kulturlinjer» — att tarifferna, trots den bristande förräntningen

på det nedlagda kapitalet, skulle sänkas för att möjliggöra eu större

trafik. Man skulle med andra ord fordra, att den ej förräntningsbara delen

av kapitalet avskreves.

Under sådana förhållanden har Vattenfallsstyrelsen icke ansett sig för sin

del kunna framlägga eller tillstyrka förslag om byggande av en linje Porjus—

Luleå med mindre än ett belopp av 900,000 kronor, som icke belastar

Vattenfallsstyrelsens kapitalkonto och som motsvarar ungefär hälften av

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 297.

kostnaden för överföringsanordningarna, ställes till förfogande, under det att

erforderliga medel för utrustningen i Porjus och Luleå samt för återstående

överföringsanordningar tagas från anslagen till Porjus kraftverk och distributionsanläggningar.

Om så sker, anser Vattenfallsstyrelsen sig kunna tillhandahålla

kraft i kustlandet vid avsättning till stora förbrukare på enstaka

punkter, såsom till trämassefabrikation, på ungefär samma villkor, som tilllämpas

i kustlandet av Västerbottens län. Skillnaden i avsättningsförhållanden

är nämligen i huvudsak den, att överföring från kraftverket till konsumtionscentrum

kräver minst dubbla ledningslängden i Norrbotten mot

Västerbotten. Styrelsen _ är för sin del av den åsikten, att uppläggning av

en ledning från Porjus till Luleå, så som motionärerna föreslagit, skulle, på

samma gång som därigenom ökad kraftavsättning från Porjus vunnes, bliva

till stort gagn för Norrbottens kustland.

Huruvida nyssnämnda kapital skall anskaffas på det av motionärerna föreslagna

sättet, är en fråga, som ligger utanför Vattenfallsstyrelsens bedömande.

Beträffande den tid, kapitalet i fråga erfordras, vill Vattenfallsstyrelsen meddela

följande.

De erforderliga nyanläggningarna omfatta, utöver själva ledningen Porjus—

Luleå, vissa anläggningar i Porjus och en transformatorstation i Notviken

invid Luleå. Dessutom måste, i den mån belastningen ökas på distributionsnätet

i kustlandet, vissa transformatorstationer delvis ombyggas och vissa

ledningsförstärkningar vidtagas. Nyanläggningarna kunna ej beräknas bliva

färdiga förrän vintern 1928—1929, om arbetena påbörjas under innevarande

år. Stukning av linjen samt anskaffning av stolpar och uttransportering av

dessa kan nämligen utföras först under vintern 1927—1928, under det att

resning av stolpar, montage av isolatorer och koppar samt arbetena i Porjus

och Notviken i huvudsak få utföras under senare delen av år 1928 och början

av år 1929. Då sålunda de mest kapitalkrävande delarna av anläggningen

komma att anskaffas respektive utföras först under budgetåret 1928—1929,

är det icke nödvändigt, att hela det av motionärerna för budgetåret 1927—

1928 föreslagna beloppet, 300,000 kronor, utgår redan under sagda budgetår.

För de arbeten, som under denna tid kunna utföras, torde halva detta belopp

vara tillräckligt. Om så anses lämpligare, kan därför det erforderliga

räntefria anslagsbeloppet fördelas så, att 150,000 kronor utgå under budgetåret

1927—1928 och 750,000 kronor under budgetåret 1928—1929.

Vid behandlingen av detta ärende hava Vattenfallsstyrelsens samtliga

ledamöter deltagit.

Stockholm den 24 februari 1927.

F. V. HAN SEN.

W. Borgquist.

Sam. Malmfors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.