Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Gränges berg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag.

1927-06-08 · 48 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:312, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Gränges berg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

1

Nr 312.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Gränges

berg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag.

(Statsutskottets utlåtande nr 157.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 22 mars 1927 dagtecknad proposition, nr

241, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa

överenskommelse i enlighet med följande förslag:

Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag

(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund (nedan

kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat ABGM) och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag, å andra sidan, hava

träffats avtal:

1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO;

2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB

och TGO;

3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och

LKAB;

4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO;

5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag;

6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO

samt

7) den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 312.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Ändringar i

LKAB:*

bolagsordning.

Luossavaara.

Mabn
~ki>aiititeter.

2 Riksdagens skrivelse Nr 312.

Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden

efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,

har nu mellan Svenska staten, ä ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,

för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.

§ 1.

Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra

de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga nr 1

utvisar, att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den 1

oktober 1927.

§ 2.

Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag

till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara

malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten från

sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nyttjanderättstidens

utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.

LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks

Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande

och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom

maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.

§ 3.

LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten

Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta

högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav

från Kiirunavaara 6.i miljoner ton,

» Gellivare 2.5 » » ,

» Luossavaara 0.4 » » .

Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten må

förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten

ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning

med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller de övriga

gruvfälten.

Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och

för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna

överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de under

en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade kvantiteterna

icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000) ton eller för

varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra stycket ovan

tillåtna årliga maximikvantiteten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

3

§ 4.

För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här

ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en krona

femtio öre för under tiden 1 oktober 1927—30 september 1947 bortfraktad

malm dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927—30 september

1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som bortfraktas

under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.

Den 30 september varje är skall approximativ likvid av ifrågavarande

royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen Svartön—

Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den

slutliga regleringen av likviden äga rum i samband med den fördelning av

LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga rum.

§ 5.

LKABrs utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatte]- och avskrivningar,

skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som

under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt bestämmelserna

i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas mellan preferensoch

stamaktier på följande sätt:

a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den SO september

1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75 öre

understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten tilldelas

stamaktierna.

b) För tiden från och nitid den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton

i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill

3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och i vad den

belöper på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna

och en tredjedel till stamaktierna.

§ 6.

LKAB förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. V id

brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet

för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna bästa

ekonomiska resultat.

För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och

liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten

såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter påbörjas

och utföras i god tid.

Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.

Om förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,

må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två av de

av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.

Roy altg.

Vinst fördelning.

Brytningens

anordnande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Avskriv
ningar.

Upplåning.

Organisatio’1, t.

4 Riksdagens skrivelse Nr 312.

Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i

gott skick.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt

eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara och

Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana undersökningar,

i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom

hindras eller uppehållas.

§ 7.

LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning

å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärde. I övrigt

skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer.

Avvikelse från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga

de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKABrs styrelse.

§ 8.

Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika förmånliga

villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv lämna

LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande

behov.

§ 9.

Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse

äga att inom styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid

förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna

valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i hans

ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort bindande

tillsägelse om inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB, äga

de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse att utse

ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma,

som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör

för tiden efter inlösningsdagen.

I de fall, då hittills enligt bestämmelse L mom. 3, andra stycket, av

§ 12 i LKAB:s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat

avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.

Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas

de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna valda

styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig om att begära, att

föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall

dock icke verka rubbning i fråga om den beslutanderätt, som enligt

gängse kutym bör tillkomma verkställande direktören.

Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden

med minst en veckas mellanrum.

Mom. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAJB:s

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

o

styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga

biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och hans biträden bestämmas

av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.

Mom. 3. LKAB-.s handelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra

affärshandlingar skola, efter därom hos verkställande direktören framställd

begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna

och den i föregående moment omförmälde revisorn med

biträden.

Mom. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme

är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer

än hälften av preferensaktiekapitalet.

Mom. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,

Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Narvik och Luleå

(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda

styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKABts

tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes

vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan hinder från statens sida

för densamma att jämväl vara anställd hos TGO.

I avseende å tiden för personalens anställning hos LKAB skall iakttagas,

att, därest staten enligt § 25 eller §> 26 verkställer inlösen av TGO

tillhöriga stamaktier i LKAB, tjänsteman må kunna från och med inlösningsdagen

uppsägas till frånträdande av sin befattning senast sex

månader efter det uppsägningen skett.

Mom. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla följande:
a)

Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets

eget namn och direkt till förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut,

som biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna,

bestämmer, att försäljning skall ske i annan ordning.

b) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från

dagen för försäljningsavtalets avslutande, därest minst tre av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna förena sig om att vägra godkännande

av dylik försäljning på skäl, som av dem till styrelsens protokoll

angivas; dock att vad sålunda stadgats icke innefattar hinder för

försäljningar avseende slutlig leverans före utgången av år 1942.

Mom. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av

preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller den av dem, åt vilken

Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, avsluta försäljningsavtal

eller ingå annan rättshandling, som innefattar åtagande för längre

tid än intill den närmaste dag därefter, då staten med tillämpning av

bestämmelserna i § 25 kan inlösa TGO:s aktier i LKAB.

Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöternas

godkännande driva annan verksamhet än som betingas

av innehållet i detta avtal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Inlösen av

tonnage.

Arrende.

Utmål-.

Järnuägsfrakter.

Mom. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostnader

skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna

av LKAB:s styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal,

som skall godkännas av Kungl. Maj:t.

§ 10.

LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst sa stor del av

TGO vid tiden för tillsägelsen direkt eller indirekt tillhörigt fartygsrum,

att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal

under närmast föregående femårsperiod utskeppats med TGO:s eget tonnage.

Det åligger LKAB att utöva denna inlösningsrätt, så snart de av prefereösaktieägarna

utsedda styrelseledamöterna det påfordra.

Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes

genom värdering av skiljemän enligt skiljemannalagen.

§ 11.

TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från och

med den 1 oktober 1927 nyttjanderätten till de områden inom Jukkasjärvi

kronopark vid Luossavaara, till vilka TGO och Norrbottens Järnverks

Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt med staten;

och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten såväl till nämdda

områden som ock till de områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som nu

innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med staten, allt så länge

bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare, Kiirunavaara och

Luossavaara malmfält och mot arrende- och övriga villkor överensstämmande

med dem, som innehållas i förenämnda, nu gällande kontrakt.

§ 12.

LKAB medgiver, att gränserna på djupet för do bolaget tillhöriga utmål,

som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma

utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 13.

Med avseende å LKAB:s malm fraktning å järnvägen Svartön-Riksgränseh

skola gälla följande bestämmelser.

Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive Svartön

frakta den malm, som bolaget enligt % 3 äger bortfrakta från Kiirunavaara,

Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter per ton

A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937.

a) malm från Kirunavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen ........................................................ kronor 2: a 4

Kiruna—Svartön .............................................................. » 3: 4s

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312. 7

b) malm från Luossavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen kronor 3: 21

Kiruna—Svartön ................................................................ » 4: it

e) malm från Gellivare gruvfält

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ............ » 3: 4 3

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön .................... » 2: 7 5

B) för tiden från och med 1 januari 1938

Kiruna—Riksgränsen ........................................................ » 3: o i

Kiruna—Svartön ................................................................ » 3: 8 5

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen » 3: 7»

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön .................... » 3: i o

Mom. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt

ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik och

Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit 16

kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under

året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp

motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall

gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.

Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen

anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande

kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande

av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna respektive

Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive Svartön.

Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer än sammanlagt

under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst 6,000,000 ton

till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1929 en kvantitet

av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst

2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000 ton,

varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till Svartön

samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst 7,000,000

ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.

Därest bolaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5

respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före

den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall

inträda.

Mom. 4. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den

transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med

största möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda

månader eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen

av statens järnvägar icke råder.

Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spär och dess

egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr -i 12.

lokomotiv med lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter samma

grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader för

vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens och

enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för den vid

nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10 procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens

storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän

enligt skiljemannalagen.

Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:

a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för

sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,

från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande

för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets

förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid

av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för

övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnhyra efter gällande taxa.

I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under

tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit

lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av

därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av

annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget

vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt

under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt

bestämmelsen i föregående stycke.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för

transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande

fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per

dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar

sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.

Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malinvagnar

av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget

få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa

vagnars underhåll bestrides av bolaget.

Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över

dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna

lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden

icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter

den angivna bärigheten.

Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag

staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant

medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsvia
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Biksdagens skrivelse Nr 812.

dukter samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter

till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.

Mom. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskullskulle

till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas

återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna-Svartön.

§ 14.

Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen med Frakttillägg.

bibanor till Malmberget och Koskullskulle under något år från och med

den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens drift

och underhåll, däri inräknad avsättning till fömyelsefond, jämte ränta å

nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande jämväl

alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön.

skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.

Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för

vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för

järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas

till underhåll och ersättning vid samma järnväg.

Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927—1937 beräknas

efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade

malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter fem

procent jämte 1/20 procent däröver för varje påbörjat hundratusental ton avbolaget

fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1 januari

1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent vid

en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men i övrigt på

nyss angivet sätt.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av- krig eller

blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet

att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tillägget,

som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade kvantiteten

och 8,000,000 fou.

Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas

frakttillägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i

perioder, varav den första utgöres av åren 1927—1931, de sammanlagda

kostnads- och räntebeloppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. 1

och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget

icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder

belöpande frakttillägg, i den mån detsamma motsvaras av belopp, varmed

inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit

summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock

att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i den

mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden

uppkommet dylikt överskott.

Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andi a malm

befraktare.

Leveranser

till svenska

malmköpare.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd vältning på tråk t T

tillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget

från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning

sker.

Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande

av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta

ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen

erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas.

om beloppet för tiden till återbetalningen beliöft upplånas.

Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende

icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång, där det

gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det alltså

staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit bolagets

skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.

LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del av

räkenskaperna för statens järnvägar i den mån det erfordras för att följa

beräkningarna av frakttilläggen.

§ 15.

Staten förbinder sig att icke, innan staten må hava begagnat sig av sin

lösningsrätt enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,

låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön — Riksgränsen

mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.

§ 16.

LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt

äger att bortfrakta från malmfälten i Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara,

i främsta rummet leverera vad som,- utav de malmsorter bolaget

bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,

som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande

omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet i allmänhet

gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill 20 procent av

den kvantitet styckmalm med högst 0.0 3 procent fosfor och eljest intill 10

procent av den kvantitet av varje särskild malmsort, som bolaget bryter på

grund av detta avtal.

Ku stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande

av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och

skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf

gälla följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, dä leverans av

malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000) ton

och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, varefter

leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda

leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer än

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

11

etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående

år enligt denna paragraf levererat.

b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla

1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende

av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen

(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera

med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)

ton, minst två år och,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,

då leverans skall äga rum, samt

2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen

är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt

under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen

(200.000) ton, minst ett år,

där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton, minst

två år,

där den skulle uppgå till sammanlagt femhundrafemtiotusen (550,000) ton.

minst tre år,

allt före det år, då leverans skall iiga rum o. s. v., med ett ars höjning

i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen

(150.000) ton.

c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske, skall,

om mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller högst O.ois

procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst 0.03 procent

fosfor).

d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av

bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj:t

sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

§ 17.

LKAB åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,

som i § 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,

ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till

vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton malm

från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller vid

årets brytning i dess helhet.

Rörande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla

följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, dä leverans av

malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.

Leveranser

från

Luossavaara.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Mertainen,

Riksdagens skrivelse Nr 312.

b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av

tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill t.iugutusen (20,000)

ton sammanlagt om året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med

mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)

ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det

år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän

två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,

material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga

allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper

beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.

e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med

rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt

biträde.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat

än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftstörning,

varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

brytningsförmåga, upphör bolagets leveran sskyldighet enligt denna paragraf,

så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;

dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare

mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets

samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år.

§ 18.

Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det

bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, om Mertainens

Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den därmed förenade

försäljningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade

kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för

Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar

allt för rörelsen erforderligt kapital.

Mom. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag

må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning

a) att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året brutits

för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd års
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

13

brytning av intill etthuudrafenjtiotusen (150,000) ton, av den brutna malmen

må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,

b) att försäljningen för export sker genom LKAB eller TGO mot skälig

försäljningsprovision,

c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad avsättning

till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen

nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm, som levereras

för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.

$ 19.

Mom. 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm från de Grängesberg.

Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma

efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags

gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse

under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten erlägga

ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25 procent

av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver den stadgade

maximikvantiteten blivit exporterad.

Mom. 2. TGO utfäster sig, att av den kvantitet, som TGO enligt

mom. 1 eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten

överlåter sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton

årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid

årets brytning i dess helhet.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,

som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande

garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt

denna paragraf gälla följande.

a) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av tiden

för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen (50,000) ton

sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera med

mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen

(100,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga etthundratusen (100.000) ton, minst två år före

det år, då leverans skall äga rum.

b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg

med tio procent understiger TGO:s exportpris fob Oxelösund under före

gående år minskat med bolagets kostnad för järnvägsfrakt och ombordbringning.

c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar om, huruvida det av

TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Maj:t sådant

fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Statens övriga

järnmabnsfyndigheter

i

Norrbotten.

A.B. Nordsvenska

Malmfälts

malm fyndigheter.

Broms?

t mjölig.

d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för tillgodoseende av malmbehov vid efter den 1 juli 1918

tillkommet företag för järn eller ståltillverkning inom landet eller för efter

samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant företag.

e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrisl eller annan driftstörning,

varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,

sä länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;

dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare

mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets

samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.

Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle

önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver

den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i

mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla staten

eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill tvåhundratusen

(200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion,

som faller vid årets brytning i dess helhet. Rörande leveransen av

denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom. 2 sägs.

Mom. 4. TGO:s förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla från

den dag staten begagnar sin rätt till inliisen av de TGO tillhöriga aktierna

i LKAB.

§ 20.

Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande

utmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej

begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för

annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober 1947

den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade

områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,

Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens gruvaktiebolag

nu tillhöriga gruvor och inmutade områden, icke brytes annat än för järneller

ståltillverkning i Sverige, dock med det undantag, varom finnes stadgat

i § 18 här ovan.

§ 21.

TGO ansvarar för att under tiden till den 1 oktober 1947 den järnmalm,

som finnes inom Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält nu tillhöriga fyndigheter,

icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd brytes annat än för järn- eller ståltillverkning

i Sverige.

§ 22.

LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den

royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid

bolagets egendom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

15

Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda

royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruva ktiebolags nuvarande

egendom.

§ 23.

Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill

1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet

av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen helt

inställd, åligger det bolaget att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver,

till hamndirektionen i Luleå senast inom två månader efter årets utgång

utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 16% öre för varje ton, varmed

den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna

myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.

Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen

minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda

ersättningsbelopp av 16 % öre för ton nedsättas andra året med en tiondedel,

tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande därav, att

dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om sådan del av bristen i

den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet, för vilken närmast

föregående är lämnats ersättning, samt att ersättningen för varje

bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 1 - ''3 öre lägre än föregående

års ersättning för motsvarande tontal.

§ 24.

LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, uppehålla

brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes

varje år brutna malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under

samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på

grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att inom Gellivare

malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm om året. Bolagets

förpliktelse att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån arbetet

därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.

§ 25.

Mom. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde

år den 30 september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de

aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.

Vill staten begagna denna rätt, göre därom för staten bindande tillsägelse

hos TGO senast två år före inlösningsdagen.

Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt

må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett

belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.

Med vinsten förstås i detta avseende LKAB:s medelnettovinst per ton enligt

§ 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösnings
-

Ersättning åt

Luleå vid

minskad

mahnskepp
-

Upprätthållande

av

malmbrytningen

i

Gellivare.

Rätt till inlösen

å vissa

bestämda tidpunkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.6

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Inlösen å annan

Hd än i

§ 25 stadgas.

dagen, ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under perioden

må hava utgått till staten.

Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått

till 42,500,000 ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället

läggas en tiondel av den verkligen fraktade kvantiteten.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller

blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått

till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton

i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden

liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.

Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten

för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.

Mom. 4. Begagnar staten sig av denna inlösningsrätt, skall lösesumman

erläggas efter statens val enligt ettdera av följande tre alternativ:

1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande

av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september nästföljande

år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen

en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det resterande

beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;

2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna

räntor den 30 september ett växt av de fyra närmast följande åren; skolande

oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter fyra procent

om året till'' ocli med den 30 september nästföljande år samt därefter

med sex procent om året;

3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna

räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren; skolande

oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.

Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela bolaget,

enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.

Mom. 5. Från och med dagen efter den, då tillsägelse om inlösen skett,

skall ifråga om 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor

för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av

liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,

allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom

styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna

utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse av lika röstetal

skilje lotten.

§ 26.

Mom. 1. Skulle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt

att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som

angives i § 25, äger staten vid utgången av bokslutsåret efter det, då för

staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312. 17

de aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats

av TGO.

Lösesumman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionellt

må kunna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett

belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt § 5,

ökad med hela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller, om inlösen

sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter den 30

september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.

Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket, samt mom. 3, 4 och 5 intagna

bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf, dock

att meddelande om sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett år före

inlösningsdagen.

§ 27.

Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt Pensionär.

§ 25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den hos

LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då

utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och

arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.

§ 28.

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan på- Skatte- och

laga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järn- exP°rtt*u
garanti.

malm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften

av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av sagda

grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna

överenskommelse avsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst vidkännas

direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller högre

grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet

av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år haft den

största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet av förmögenheten

bos det svenska bankbolag, som vid slutet av samma år ägt den

största förmögenheten, skall staten under loppet av nästpåföljande kalenderår

gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva utöver vad det

bort utgiva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag

med ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet

efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått

efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst

av en miljon fembundratusen kronor eller med en förmögenhet av trettio

miljoner kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. ii sarnl. Nr 312. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 312.

§ 29.

Deposition av LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,

handlingar. gQm jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta i ''förvar hos Sveriges

riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer mot åtagande

av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier

i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till LKAB.

De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade

områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget

i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i LKAB:s förlagsinteckningsbara

egendom eller i bolagets fastigheter, skola, så snart och

i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser, överlämnas

till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken att för LKAB:s

räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess staten må hava begagnat

sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna

skola utlämnas till LKAB.

§ 30.

Deposition av Mom. 1. TGQ förhinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande över
aktier.

<je aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock

skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i den

mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat

minimum.

Mom. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser

enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti

mom. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsättningen

gälla vad i mom. 3 stadgas.

Mom. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, så

ock till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar

samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,

nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för

riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna

eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd som i § 25

mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser å lösesummans

belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven ränta,

överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt mot åtagande av

riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och

icke till annan utlämna desamma, samt

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO

utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, om staten med laga kraft

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

19

ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för

vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att

utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av

dess fordran,

§ 81.

Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av ABGM, så

snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon inskränkning

i TGO:s förbindelser enligt detta kontrakt.

§ 32.

TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,

som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s skyldighet

att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.

Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB, upphör TGO:s

ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.

§ 33.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må

icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

Särskilda bestämmelser.

§ 34.

Mom. 1. Med föranledande av att den TGO enligt § 4 i 1907 års kontrakt

åliggande skyldigheten att utan rätt till regress gälda LKAB:s skulder

genom detta avtal bortfallit, är överenskommet, att LKAB:s skuld till TGO

skall förräntas och likvideras enligt det mellan LKAB och TGO den 5 maj

1911 ingångna kreditavtal.

Mom. 2. Genom värdering, som i brist på åsämjande skall verkställas av

skiljemän enligt skiljemannalagen, skall fastställas det belopp, varmed det

bokförda värdet av LKAB den 30 september 1927 tillhöriga lager av malm

i hamn, vid gruvor (således ej i magasin i berget) och under transport

understiger det verkliga värdet, uppskattat i enlighet med gällande priser i

allmänna marknaden, omräknade till priser vid respektive lagrings- eller

andra platser, där malmen finnes. Det åligger staten att till TGO utgiva

en ersättning motsvarande hälften av detta belopp. Å ersättningen skall

beräknas 5 procent ränta å oguldet belopp från och med den 1 oktober 1927.

Så vitt möjligt skola LKAB:s malmlager i magasin i berget bibehållas

intill den 1 oktober 1927 i ungefär samma omfattning, som de innehade i

början av mars månad 1927.

AB. G cl lira re

malmfält.

Ansvars
förbindelse.

Kontraktsm

erlåtelse.

LKAB:s skuld

till TGO.

Ersättning

för malmlager.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Betalning av

frakttillägg.

Avräkning.

Royalty för

tiden till

Vio 1927.

§ 35.

Staten avstår från alla krav å LKAB och TGO för oguldna frakttillägg

enligt äldre kontrakt och nedlägger de genom Kungl. järnvägsstyrelsen

härom anliängiggjorda rättegångarna, mot det att TGO den 1 januari 1928

gottgör järnvägsstyrelsen en ersättning av tjugu miljoner (20,000,000) kronor.

Å andra sidan avstå LKAB och TGO från anspråk på återbekommande

från staten av de frakttillägg, som LKAB redan guldit och icke återbekommit,

mot det att staten den 1 januari 1928 gottgör TGO det belopp, varmed ifrågavarande

frakttillägg utan ränteberäkning intill sistnämnda dag överstiga vad de

skulle hava uppgått till, därest beräkningen av desamma skett med iakttagande

av de principer, som ligga till grund för Stockholms Rådhusrätts

den 19 augusti 1925 givna, av Kungl. Svea Hovrätt den 28 januari 1927

fastställda dom i mål mellan LKAB och TGO, å ena, samt Kungl. järnvägsstyrelsen,

å andra sidan.

§ 36.

Per den 1 januari 1928 skall avräkning ske beträffande statens och TGO:s

mellanhavanden på grund av § 34 mom. 2 och § 35. Av denna avräkning

utvisat saldo staten till godo äger TGO likvidera på så sätt, att minst en

sjättedel därav erlägges senast den 1 januari 1932 och samma dag efterföljande

år, till dess hela beloppet sålunda guldits. TGO:s skuld skall förräntas

efter fem procent. Ränta erlägges den 1 januari varje år med början

den 1 januari 1929.

§ 37.

Mom. 1. LKAB skall till staten den 1 juli 1927 erlägga 669,325 kronor,

utgörande återstoden av sådan vinst, som för under tiden före den 1 oktober

1926 bortfraktad malm tillkommer staten enligt § 3 i 1913 års avtal.

Mom. 2. A) Av den malm, som LKAB under tiden 1 oktober 1926—30

september 1927 bortfraktar från Kiruna, skola i första rummet 430,000 ton

avräknas på de kvantiteter, bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års

avtal.

Därnäst skola intill 3,885,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta

på grund av 1907 års avtal.

Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på

grund av 1913 års avtal.

B) Av den malm, som LKAB under samma tid bortfraktar från Gellivare

(häri ej inbegripet vad bolaget äger bortfrakta på grund av varpmalmsöverenskommelsen)

skola i första rummet 170,000 ton avräknas på de kvantiteter,

bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års avtal.

Därnäst skola intill 785,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta

på grund av 1907 års avtal.

Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på

grund av 1913 års avtal.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

21

Mom. 3. Den vinst, som för LKAB uppstår under bokslutsåret 1 oktober

1926—30 september 1927, skall fördelas mellan preferens- och stamaktieägare

i enlighet med bestämmelserna i nu gällande bolagsordning och statskontrakt.

Mom. L Den royalty om 2 kronor per ton, som TGO och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag ha att erlägga för under år 1926 från Luossavaara

bortfraktad malm, skall i vanlig ordning gäldas under år 1927. Motsvarande

royalty för under tiden 1 januari—30 september 1927 från Luossavaara

bortfraktad malm skall gäldas så snart efter den 1 oktober 1927, som

kungl. järnvägsstyrelsen hinner fastställa den bortfraktade kvantiteten.

Mom. 5. Staten förklarar, att staten för tiden före den 1 oktober 1926

icke har något krav på sådan vinst, som tillkommer staten enligt <§> 3 i 1913

års avtal i annan mån än som framgår av mom. 1 här ovan.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads utgång, men

upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma

tid godkännes.

Stockholm den 22 mars 1927.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

KLOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

Förestående avtal godkännes av Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag, i den mån det rörer deras rätt.

Stockholm den 22 mars 1927.

AKTIEBOLAGET GELLLIVARE MALMFÄLT.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.

M. Carlson.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Bilaga 1.

Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning.

§ 4.

Bolagets — — — vardera serien.

Den utdelningsbara nettovinsten skall för varje särskilt bokslutsår lika

fördelas på antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under

året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen. Denna nettovinst per ton

skall fördelas mellan preferens- och stamaktier på följande sätt:

a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september

1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med sjuttiofem

öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten

tilldelas stamaktierna.

b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton i vad

den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000

ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper

på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna

och en tredjedel till stamaktierna.

För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt — — —

stadgas.

'' § 11.

Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av

styrelsen utses; dock att reverser, — — — bemyndigats.

Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 sägs,

skola — — — styrelseledamöterna.

§ 12.

Mom. 1. De av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna äga att inom

styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den

ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna,

som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande.

Därest staten, som enligt särskilt avtal äger rätt att, dels på vissa bestämda

dagar och dels i viss annan ordning, efter i förväg gjord tillsägelse inlösa

TGO tillhöriga stamaktier, behörigen gjort dylik tillsägelse, äga de av

preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna att utse ordförande och ersättare

för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast

föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör för tiden efter inlösningsdagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Vid val av ordinarie ordförande och verkställande direktör skola vara

tillstädes minst tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga.

Beslut fattas genom enkel röstpluralitet.

I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 2. Styrelsen — — — påfordras.

Mom. 3. Styrelsen---närvarande. Frågor av större betydelse skola,

därest minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två

styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.

Vid omröstning inom — — — olika meningar, ordföranden äga utslagsröst.

Mom. i. Beslut om rättshandling, som innefattar åtagande för längre

tid än intill den i det i mom. 1 omförmälda särskilda avtalet bestämda,

efter beslutet närmast infallande dag, då staten med tillämpning av bestämmelserna

i sagda avtal kan inlösa TGO tillhöriga stamaktier, är ej

giltigt med mindre det biträdes av minst tva av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna eller ock av den bland dem, som erhållit sådant

bemyndigande av Kungl. Maj:t, som i § 11 bär ovan sägs.

Har i behörig ordning tillsägelse om inlösen av ifrågavarande aktier skett,

skall i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor

för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av

liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,

allt i den mim sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom styrelsens

beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna

valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 5. Vid styrelsens — — — ledamot.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv

eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den, som av Kungl.

Maj:t därtill förordnas.

Preferensaktier medföra endast en tiondels röst för varje aktie.

§ 18.

Omröstning —--emellan.

Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme vare icke giltigt,

med mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av

preferensaktiekapitalet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Bilaga 2.

Riktlinjer för gruvbrytningens ordnande vid Kiruna, Luossavaara

och Malmberget.

Kiruna.

Brytningen skall tills vidare fortgå på samma sätt som för närvarande.

Med undantag av den A-malm, vilken brytes under jord, skall sålunda all

malm tills vidare uttagas medels brytning i dagen. Dagbrytningen förutsättes

skola pågå till 175 meters avvägning norr om »Kapten» och till 160

meters avvägning söder därom.

Vid dagbrytningen iakttages, att hängväggen ävensom genom tidigare eller

under brytningens fortgång blottad liggvägg nedtages i sådan utsträckning,

att ras från desamma icke behöva befaras. Den härför erforderliga gråbergsbrytningen

minskar med ökat djup på dagbrottet. Under senast gångna

år har den erhållna malmen utgjort 65 procent av allt lösbrutet berg. Gråbergsbrytningen

må icke minskas mer än som motsvarar en höjning av

malmprocenten i allt brutet berg med högst 5 å 7 procent för varje ny

palletage om 15 meters höjd. Den mindre ökningen om 5 procent avser

högst liggande nya etage och den större ökningen om 7 procent lägst liggande

dagbrytningsetage. I den mån risken för ras ökas på grund av oförutsedda

omständigheter, skall emellertid gråbergsbrytning i motsvarande

grad ökas.

Utfrakten av brutet häng- och liggväggsberg skall ske till på betryggande

avstånd från fyndigheten anordnade upplag antingen direkt från dagpallarna

eller, där så erfordras, genom stollar. Malmens avfrakt från malmpallarna

skall såsom hittills ske till störtschakt, vilka på 225 meters avvägning stå

i förbindelse med den å denna nivå drivna s. k. järnvägstunneln. Från

schaktens mynning i tunneln tappas malmen direkt i statens järnvägsvagnar

och utfraktas därefter till malmbangården.

De inom djupbrytningsområdet förefintliga, mer eller mindre regelbundna,

i förhållande till fyndigheten i övrigt smärre partierna A-malm må brytas

för sig. Dock skall denna brytning, så länge dagbrytningen pågår, begränsas

till l:sta och 2:dra djupbrytningsetagerna. Brytningen av nämnda

A-malm förutsättes ske enligt magasineringsmetoden, varvid iakttages, att

mellan magasinsrummen kvarsättas pelare av för hållfastheten betryggande

dimensioner. Den vid ett magasins uppdrivande ackumulerade malmen må

utdragas omedelbart efter det magasinet färdigdrivits. Härigenom uppkom
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 312.

mande tomrum skola fyllas genom stussning av malm i magasinsrummens

fortsättning parallellt med pelarna. Denna strossning skall verkställas i sä

god tid, att brytning av när- och överliggande delar av fyndigheten icke

hindras eller försvåras. Utbrytning av den i pelare kvarsatta malmen sker

först sedan på ömse sidor angränsande tomrum fyllts.

Under nivån 175 meter norr om »Kapten» och 160 meter söder därom

skall brytningen ordnas som djupbrytning. Övergången från dagbrytning

till djupbrytning får icke ske tvärt utan successivt under ett flertal

år, så att djupbrytningen kan växa ut till full omfattning utan fördyrande

forcering och med bibehållande av oförminskad malmfångst under övergångsåren.

Dagbrytningen skall därför under dessa år gradvis minskas i

samma mån som djupbrytningen ökas.

lista djupbrytningsetagens sula skall förläggas till 215 meters avvägning

och 2:dra etagens sula till 275 meters avvägning. Därunder skola etagerna

anordnas med en höjd av 40 meter.

Magasinsbrytningsmetoden skall tillämpas för lista och 2idra etagen med

de avvikelser, som kunna bliva nödvändiga vid brytning av gränsområdet

mellan dagbrott och djupbrytning. Samma brytningsmetod beräknas jämväl

vara användbar i 3idje etagen.

För tillredning av lista etagen skall drivas en ny järnvägstunnel i liggväggen

på en sträcka av cia 1,500 meter med anslutning såväl norr som

söder ut till nu förefintliga järnvägstunnel. Den nu drivna fältorten skall

fortsättas vidare längs hela malmen. Från denna fältort skola tvärorter

för magasinsbrytning anläggas i mån av brytningens fortgång. Nämnda

järnvägstunnel, vars utförande antages kräva en tid av cirka 4 år, skall

vara färdig och tillredningsarbetena för lista etagen skola i övrigt påbörjas

senast vid den tidpunkt, då den för dagbrytning tillgängliga malmkvantiteten

nedgått till 20 miljoner ton.

Som tillredningsarbeten för 2:dra etagen erfordras dels ett schakt för

material- och persontransport, vilket schakt även är avsett att tjänstgöra

som uppfordringsschakt för berg från tillredningsarbeten, dels erforderliga

berguppfordringsschakt och slutligen transportorter längs hela malmen.

Person- och materialschaktet skall påbörjas år 1930 och vara fullt färdigt

år 1932, varefter utfraktsorten skall påbörjas. Av de egentliga berguppfordringsschakten

skall ett vara färdigt senast när den för dagbrytning tillgängliga

malmkvantiteten nedgått till 6 miljoner ton. Vid denna tidpunkt

skall 2idra etagen jämväl vara i huvudsak tillredd med såväl fältort som

tvärorter för magasinen, så att en tredjedel av den totala malmfångsten kan

förläggas till 2:dra etagen. Övriga berguppfordringsschakt skola vara färdiga

cirka 3 år före den tid, då lista etagen är utbruten.

Vid tiden för brytningens avslutande i lista etagen bör 3:dje etagen,

vars iordningsställande beräknas taga i anspråk en tid av 6 år, vara till
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 312.

redd medels schakt, transportorter och tvärorter i sådan omfattning, att

uppdrivning av magasin kan påbörjas för erhållande av malmfångst.

Sedan på sätt ovan angivits full övergång till djupbrytning skett, skall

för framtiden iakttagas, att malmkvantiteter för 6 års brytning alltid äro

tillredda med åtminstone schakt och utfraktsorter.

Luossavaara.

Nu pågående dagbrytning i den egentliga Luossavaara-malmen bör i

huvudsak fortsätta ned till 100 meter avvägning. Därunder anordnas en

etage för underjordsbrytning med utfraktsort å 170 meter avvägning direkt

till malmfickan vid järnvägsspåret.

Utfraktsorten å 170 meter avvägning skall påbörjas 4 år innan malmen

ovan 100 meter avvägning beräknas vara utbruten.

Utom den egentliga Luossavaara-malmen brytes i detta fält i dagbrott

den s. k. Bektorsmalmen. Denna fyndighet befinner sig dock fortfarande

på undersökningsstadiet, vadan tills vidare måste lämnas öppet, huru brytningen

sedermera skall anordnas.

Malmberget.

I Malmberget tillämpas underjordsbrytning i 40 å 50 meter höga etager.

Malmen uttages i allmänhet medels magasinbrytning med kvarlämnande av

pelare, vilka senare uttagas medels magasinering eller skivrasbrytning. Där

magasinsbrytning på grund av malmens större donläge eller andra förhållanden

icke kan användas, tillämpas enbart skivbrytning (skivrasbrytning).

Samma brytningsmetoder skola även för framtiden användas. Vad angår

tillredningsarbetena som för närvarande äro utförda för avsevärd tid framåt,

stadgas att en malmkvantitet motsvarande minst 6 års brytning alltid skall

finnas tillgänglig från stoll eller från schakt och utfraktsorter, utan annan

åtgärd än att tvärorter (inom områden, där magasinsbrytning äger rum),

och skivorter (inom skivbrytningsområdena) anläggas, i den mån brytningen

fortgår.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

27

Bilaga 3-

Riktlinjer för avskrivningar å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

tillhörig egendom.

1) LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra

avskrivning å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärden. Å all

annan egendom skall för varje bokslutsår verkställas skälig avskrivning

enligt följande.

2) Kostnaderna för all drivning av magasin liksom för tvärorter och sltivorter

skola bokföras såsom utgifter för det bokslutsår, under vilket arbetena

ske, dock att tvärorter och tappstigar i lista djupbrytningsetagen i Kiruna

må, med undantag för tvärorter och tappstigar för A-malmsbrytningen, behandlas

på sätt nedan under 3) är angivet.

3) Anläggningar inklusive byggnader och maskiner, vilka utföras huvudsakligen

eller uteslutande för visst brytningsområde, skola, i den män de

icke omedelbart bokföras direkt å driften, särskilt bokföras, och vid varje

år till så stor del avskrivas, som svarar mot under året bruten malmkvantitet

i förhållande till hela den malmkvantitet, som kan tillgodogöras inom

området i fråga. Skulle någon del av dylik anläggning icke underhållas på

sådant sätt, att den utan extra kostnader är brukbar tills malmen inom

området blivit tillgodogjord skall särskild avskrivning ske.

Anläggningar av ovannämnda slag äro exempelvis följande: Järnvägstunneln

i Kiirunavaara jämte störtschakt och krosshus, vilka skola avskrivas

på dagbrytningen och lista djupbrytningsetagen; stollar och fältorter med

spår samt ledningar för luft, vatten och elektricitet.

På varje djupbrytningsetage skall avskrivas sådan del av uppfordringsschakten

genom denna etage (med tillhörande inbyggnad) som ligger mellan

etagens övre och nedre nivåer. Vad ovan sagts om avskrivning i samband

med bristande underhåll av anläggning gäller även för uppfordringsschakt.

4) Å övrig bolaget tillhörig egendom inom Sverige skall vid varje års

bokslut avskrivning göras med viss nedan angiven kvot av dess värde.

Nämnda värde skall beträffande egendom, som förvärvats före bokslutsåret

1 oktober 1926—30 september 1927 utgöras av det i detta bokslutsårs ingående

balanskonto uppgivna beloppet, men för senare tillkommen egendom

utgöras av anskaffningsvärdet. Avskrivningskvoten skall vara:

för anläggningar 2.5 procent

för maskiner 5 »

för inventarier 8 »

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Riksdagens skrivelse Nr 312.

Till anläggningar hänföras vägar och planeringar, vatten- och kloakledningar,

husbyggnader, såsom bostadshus, kraftstations-, verkstads- och sågbyggnader

samt byggnader för anriknings-och sovringsverk, spårvägar, huvudkraftledningar,

normaljärnvägsspår utanför gruvorna o. dyl.

Till maskiner hänföras samtliga fasta maskiner, ångpannor och rörledningai,

uppställda i någon av ovannämnda byggnader eller anläggningar,

ävensom permanenta gruvpumpar och malmkrossar.

Till inventarier hänföras större flyttbara maskiner, malmlastningsskopor,

kranar, lokomotiv, vagnar för gruvdriften, arbetsmaskiner och verktyg,

möbler m. m. dyl.

Då anläggningar, maskiner och inventarier för framtiden sakna användning

eller blivit obrukbara, skola deras eventuellt återstående, bokförda värden

samma år avskrivas.

5) Å järnvägsvagnar i trafik skall göras avskrivning, likvärdig med den

avsättning till förnyelsefond, som statens järnvägar verkställa för motsvarande

materiel.

För riksdagen har det framstått såsom en angelägenhet av synnerlig vikt,

att statens dehigarskap i de stora lappländska gruvfälten är så ordnat, att

därigenom icke uppstår något hinder för malmtillgångarnas tillgodogörande

på det sätt, som ur det allmännas synpunkt måste anses vara mest tillfredsställande.

Av vad föredragande departementschefen anfört och de upplysningar

riksdagens vederbörande utskott härutinnan i övrigt inhämtat finner

riksdagen framgå, att den nu gällande ordningen är behäftad med vissa

brister. Med hänsyn till de genomgripande förändringar, som läget på

malmmarknaden undergått i följd av världskriget, är det ock förklarligt, att

de tidigare träffade överenskommelserna mellan staten och de enskilda aktieägarna

i malmbolaget, hur skickligt de än äro uppgjorda, kunna behöva

underkastas revision på vissa punkter. Bristerna i de nuvarande bestämmelserna

framträda särskilt då det gäller att rationellt utnyttja förefintliga

avsättningsmöjligheter på den tyska marknaden. I föredragande departementschefens

yttrande har framhållits, hurusom det för malmbolagets största

avnämare, den westfaliska järnindustrien, är av stor vikt att kunna med det

snaraste ordna sin malmförsörjning på lång sikt. Enligt riksdagens mening

skulle det vara oklokt att icke omedelbart upptaga de från tysk sida ifrågasatta

förhandlingarna om en uppgörelse gående ut på att en betydande del

av dess malmbehov för en längre tidsperiod komme att tillgodoses genom

leveranser från vara norrländska gruvor. Att en sådan ordning även för

vårt land innebär avsevärda fördelar är uppenbart. Därigenom skulle sålunda

i första hand vinnas garantier för att den vid gruvorna anställda arbetare
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 312.

stammen erhölle en jämn och säker sysselsättning under en längre tid framåt.

Den dominerande ställning på den tyska marknaden, som delvis i följd av

kriget och dess verkningar skapats för våra lappländska fosforlialtiga malmer,

skulle bibehållas och alltmera befästas till båtnad icke minst för den framtida

avsättningen av malmtillgångarna. Huru länge det för oss gynnsamma

utgångsläge, som de nuvarande konjunkturerna erbjuda, kommer att fortfara,

är emellertid synnerligen ovisst. Genom ett uppskov kan det rätta ögonblicket

för träffande av en fördelaktig uppgörelse försittas till obotlig skada

för landet. Vid nu angivna förhållanden och då det av skäl, som i propositionen

anförts, måste anses utgöra en nödvändig förutsättning för träffande

av en uppgörelse med de tyska avnämarna, att vissa frågor rörande

rättsförhållandet mellan staten och de enskilda aktieägarna bliva ordnade,

har riksdagen icke funnit det tillrådligt att uppskjuta lösningen av dessa

frågor.

Den revision av gällande avtal, som i propositionen ifrågasättes, har

icke, såsom förut vid olika tillfällen skett, inskränkts till träffande av

en särskild överenskommelse om vissa tillägg till de äldre avtalen eller

ändring av sådana däri upptagna bestämmelser, som befunnits vara mindre

lämpliga. I stället ha i ett förslag till nytt avtal, som skall ersätta

samtliga de tidigare avtalen, sammanförts icke blott de nya bestämmelser,

som nu ifrågasättas, utan även sådana redan gällande bestämmelser, vilka

äro av beskaffenhet att böra fortfarande tillämpas. Härigenom har större

överskådlighet vunnits över de ämnen, som äro föremål för reglering, på

samma gång som ett tillfälle erbjudit sig att förtydliga gällande regler

på de punkter, där oklarhet förelegat.

Vad beträffar de anordningar, som i den ifrågasatta överenskommelsen

vidtagits i syfte att undanröja förefintliga brister i de nuvarande avtalen,

finner riksdagen dessa vara välbetänkta.

Jämfört med vad nu gäller äger det föreslagna avtalet enligt riksdagens

mening ett avgjort företräde därutinnan, att staten såsom ägare av halva

aktiekapitalet redan från och med den 1 oktober innevarande år principiellt

skall behandlas såsom hälftendelägare i malmbolaget, d. v. s. komma i

åtnjutande av samma rättigheter och vara underkastad samma skyldigheter,

som förefinnas för trafikbolaget i egenskap av ägare av den andra

hälften av aktiekapitalet. Under det att statens rätt till utdelning för

närvarande är begränsad till en viss avgift å hälften av den brutna

malmen och stamaktieägarna uppbära nettovinsten i övrigt, skall sålunda

enligt förslaget malmbolagets vinst — bortsett från en viss bestämd

royalty som under tiden 1 oktober 1927—1 oktober 1932 skall utgå till

trafikbolaget för varje ton bortfraktad malm — delas lika mellan preferensoch

stamaktieägarna. Att den sålunda föreslagna ordningen, även om

hänsyn tages till att staten ikläder sig medansvarighet för malmbolagets

skulder, kan beräknas komma att för tiden till den 31 december 1936

årligen tillföra staten betydligt ökade inkomster från gruvrörelsen, är

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse Nr 312.

uppenbart. Av vikt är emellertid vidare, att på detta sätt en naturlig

grundval skapas för samarbete mellan staten och de enskilda aktieägarna

till båtnad för den framtida skötseln och utvecklingen av gruvföretaget

och därigenom till fördel för kontrahenterna å ömse sidor.

I detta sammanhang må särskilt framhållas, att det föreslagna hälftenbruket

mellan staten och de enskilda delägarna på ett effektivt sätt undanröjer

vissa av de hinder, som hittills förelegat för ett rationellt utnyttjande

av förefintliga försäljningsmöjligheter. Därigenom bortfaller till en

början en särskild anledning till den i 1907 och 1908 års avtal fastställda

begränsningen av malmexporten, nämligen den att trafikbolaget skulle

uppbära den huvudsakliga inkomsten av de till export medgivna kvantiteterna.

Det föreslagna systemet, vilket bygger på samma tanke, som

enligt 1913 års avtal legat till grund för fastställandet av den till staten

utgående höga royaltyn, måste vidare i nuvarande läge anses innebära en

lösning, som säkrare än en tillämpning av nämnda avtal leder till det

åsyftade resultatet: att tillförsäkra staten halva inkomsten på den malm,

som inom ramen av den för export medgivna kvantiteten kan komma att

försäljas.

Då det gäller att avgöra, huruvida åt malmbolaget, på sätt i propositionen

föreslagits, bör lämnas tillstånd att för varje bokslutsår bortfrakta

en till 9 miljoner ton höjd malmkvantitet, är det visserligen icke nog

med att tillse, att staten erhåller en skälig andel i den å rörelsen uppkomna

vinsten. Vikten av att för framtida behov bevara ifrågavarande

nationalrikedom måste givetvis även noga beaktas. Enligt riksdagens

mening kan emellertid ett godkännande av förslaget i denna del icke

anses innebära något åsidosättande av vad tillbörlig hänsyn till denna

synpunkt kräver.

Mot det föreliggande förslaget hava betänkligheter uttalats ur den

synpunkten, att den svenska järnhanteringens intressen, därest förslaget

godkändes, skulle komma att för framtiden lida ett svårt avbräck. De

farhågor, som härutinnan gjort sig gällande, synas riksdagen vara betydligt

överdrivna. Riksdagen behjärtar livligt vikten av att den inhemska

järnindustriens behov av råvara i första hand tillfredsställes.

För detta behovs tillgodoseende synes emellertid genom särskilda bestämmelser

i förslaget vara väl sörjt. Denna uppfattning bestyrkes därav, att

från järnhanteringens målsmän några krav på ytterligare garantier icke

framförts. Att av hänsyn till den tänkbara möjligheten, att sådana krav

i en mer eller mindre avlägsen framtid kunna komma att framställas, nu

avstå från att vidtaga åtgärder för ett rationellt tillgodogörande av våra

malmtillgångar synes riksdagen icke vara en klok politik. I fråga om

vissa erinringar, som framställts mot en ökad järnmalmsexport på den

grund att därigenom komme att understödjas en för vår egen järnhantering

farlig utländsk konkurrens, anser sig riksdagen böra erinra om ett

uttalande i riksdagens skrivelse nr 121 år 1907 i anledning av då förelig
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens skrivelse Nr 312.

gande förslag till avtal. Riksdagen framhöll, att lika litet som England

funnit det vara med sina intressen förenligt att förbjuda export av stenkol

för att icke giva näring åt den konkurrens, för vilken detta lands industri

är utsatt från främmande länder, lika litet syntes det vad vårt land anginge

vara fog för att av liknande hänsyn förhindra en järnmalmsexport,

som i förhållande till landets malmtillgångar icke kunde anses vara överdriven.

Rörande den ekonomiska innebörden av det föreslagna nya avtalet hava till

riksdagens vederbörande utskott överlämnats beräkningar utförda av överdirektören

W. Borgquist och revisionssekreteraren H. Waller utvisande, vilken

vinst staten respektive trafikbolaget (TGO) sannolikt kunna erhålla vid tilllämpning

av nuvarande avtal respektive om det föreslagna nya avtalet godkännes.

I utredningen anföres bland annat följande.

Brytningsplan vid tillämpning av nuvarande avtal.

I dessa beräkningar har man utgått ifrån, att om de nuvarande avtalen

skola tillämpas, brytningen från de lappländska malmfälten kommer att

begränsas till följande kvantiteter under tiden till och med 1936:

från Kiruna ..........

4.8

miljoner

ton

pr

år

» Gellivare som

styckemalm.......

1.3

»

»

»

»

» Gellivare som

stig ....................

0.125

»

»

»

»

» Luossavaara .

0.3 5

»

»

»

»

Summa

6.575

miljoner

ton

pr

år.

Huru brytningen i Kiruna och Gellivare (styckemalmen) enligt den i

beräkningen antagna brytningsplanen fördelas på de olika avtalen och huru

de kontrakterade kvantiteterna därvid minskas, framgår vad beträffar tiden

t. o. m. 1936 av tabellen nedan.

Tabell A.

Sannolik till- gång 1/io 1927

Brytning

l/io 1927—361

Utfallna

kvantiteter

Återstod

Kiruna (milj. ton)

41.6

27.7

9.7

4.2 ;

2.3

2.3

0

1913 » » .................................

20.3

14.4

4.o

1.9

Summa

64.2

44.4

13.7

6.1

Gellivare (milj. ton)

1907 års malm .................................

3.0

0.9

3.0

0.9

0

0

1913 » » ................................

8.9

8.1

0.5

0.3

Summa

12.8

| 12.0

0.5

0.3

För tiden efter år 1936 bar räknats med följande brytning i Kiruna och

Gellivare (i detta fall inkl. sligen).

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Tabell B.

Brytning (milj. ton»

Vid inlösen 1936

Vid hälftenbruk efter 1937

Kiruna

| Gellivare

Kiruna

Gellivare j

År 1937 ..................................

....... 4.8

|

1.3

/?•»:

f0.ol

\ 1.9 3

\0.3 5

» 1938 ...................................

.......1 5.0

l.G

5.o

1.6

» 1939 ...................................

.......j

2.0

5.8

2.0

» 1940 och följande .................

.......i 5.6 5

2.0

5.0 5

2.0

Avtalen om Luossavaara och varpmalmen från Gellivare liava antagits

bliva förlängda till slutet av år 1936, om inlösen sker, eljest till slutet av

år 1937. I förra fallen hava byggnaderna å Luossavaara antagits bliva

inlösta av staten, i senare fallet av LKAB vid utgången av de prolongerade

avtalen. Brytningen från Luossavaara har antagits i genomsnitt bliva 0.3 5

miljon ton per år. Den totala brytningen skulle alltså från och med år

1940 bliva i genomsnitt 5.65 + 2.0 + 0.3 5 = 8 miljoner ton per år.

Förklaringar till brytningsglanen.

De i tabell A upptagna, under kriget utfallna kvantiteterna äro beräknade

med den förutsättningen att krigsperioden varat till den 10 januari

1920, då Versailles freden ratificerades. Staten har icke tagit ståndpunkt till

denna fråga. TGO har rättighet att till LKAB:s självkostnad uttaga dessa

utfallna kvantiteter under åren 1937—1942, om inlösen skett, och under åren

1938—1942, om inlösen icke skett år 1936.

Om inlösen sker, har staten skyldighet lämna TGO ersättning för de 4.2

miljoner ton 1907 års malm, som enligt tabell A skulle återstå vid inlösen.

Det har hävdats den uppfattningen, att LKAB på grund av § 6 i 1913

års kontrakt icke skulle under åren 1933—36 kunna uttaga malm på 1907

års avtal, förrän LKAB först utfraktat vad som återstår på 1913 års avtal.

Någon skyldighet att på detta sätt utfrakta utfallna kvantiteter av 1913

års malm kan under inga förhållanden anses föreligga, och tillämpligheten

av förherörda bestämmelse skulle därför icke hava annan verkan än att den

vid 1936 års utgång återstående, utöver utfallna kvantiteter outtagna malmkvantiteten

om tillhopa 6.i miljoner ton skulle i sin helhet utgöra 1907 års

malm, vilken staten i händelse av inlösen vore skyldig lösa. Detta skulle i viss

män vara till TGO:s förmån, enär bolaget då finge tillfälle att tillgodogöra sig

vinsten på all den malm, som kan uttagas enligt nuvarande avtal.

På vissa håll har betvivlats, att LKAB kommer att följa den ovan

skisserade brytningsplanen och sålunda uttaga den avgivna stora kvantiteten

1913 års malm (framför allt i Gellivare). I den män anmärkningen är

befogad, är den endast ett bevis för att statens vinst av de nuvarande avtalen

i föreliggande beräkningar blivit något för gynnsamt bedömd.

Dessutom har framhållits önskvärdheten, att LKAB tillgodoser det ökade

malmbehovet genom att före 1936 års utgång på de nuvarande kontrakten

uttaga all tillåten malm. — Staten skulle otvivelaktigt hava stor fördel

därav även i jämförelse med ovan skisserade och för staten relativt gynnsamma

brytningsplan. Dels skulle statens inkomst före utgången av år

1 1907 års malm inkl. stig för Gellivare.

3 1913 års malm.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

33

1936 ökas, dels skulle vidare staten slippa ifrån skyldigheten att lämna ersättning

för outtagen 1907 års malm, dels skulle slutligen staten befrias

från skyldigheten att leverera utfallna kvantiteter. TGO har emellertid icke

velat följa den uppmaning i samma riktning som statsrepresentanterna sedan

år 1925 ställt till TGO. Orsaken är dels att LKAB icke kan hinna till

slutet av år 1936 avskriva de för en ökad brytning i Kiruna erforderliga

anläggningarna, dels givetvis också att TGO eftersträvar en sådan ny uppgörelse,

genom vilken vinsten icke endast tillfaller staten utan jämväl TGO.

Brytningsplan vid tillämpning av det föreslagtia nya avtalet.

Brytningen antages

i genomsnitt per år

bliva i

Kiruna

Gellivare

I.noäsaraar*

år

1928 .............................................

............... 5.o

1.6

0.3 5

»

1929 .............................................

............... 5.3

2.0

0.35

»

1930 och följande.........................

............... 5.65

2.0

0.35

Dessa kvantiteter äro visserligen lägre än de maximikvantiteter, som tilllåtas

enligt det nya avtalet, men såväl vid tillämpning av det nya avtalet

som vid brytning enligt det gamla har det ansetts nödvändigt att räkna

med en reducerad genomsnittskvantitet med hänsyn till de hinder, som periodvis

inträffa.

Värdet av de olika avtalen.

På basis av ovan angivna brytningsplaner har beräknats vilken vinst

staten respektive TGO kunna erhålla under olika förutsättningar.

Alternativ I avser det fallet

att de nuvarande avtalen bliva beståndande

att inlösen icke sker år 1936

att alltså hälftenbruk inträder år 1938 och

att malmfångsten till 1936 års slut är begränsad till 6,575,000 ton per år

men sedan successivt ökas till 8,000,000 ton per år.

Resultatet framgår av tabell I.

Alternativ II avser det fallet

att de nuvarande kontrakten bliva beståndande

att inlösen sker år 1936

att malmfångsten till 1936 års slut är begränsad till 6,575,000 ton per år

men sedan successivt ökas till 8,000,000 ton per år.

Resultatet framgår av tabell II.

Alternativ III och IV avse de båda fallen

att det föreslagna nya avtalet godkännes

att malmfångsten snarast ökas till 8,000,000 ton per år samt att

enligt alternativ III inlösen sker år 1947 och

enligt alternativ IV inlösen sker år 1967.

Resultaten framgå av tabell III och IV.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. ii samt. Nr 312.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Tabell I. Nuvarande kontrakt följas med tillämpning av hälftenbruk

fr. o. in. år 1938.

.

Statens

vinst

TG0:s vinst

(milj. kronor)

(milj. kronor)

Post

Tidsperiod

Koyalty och

1

utdelning

Skatter

1

odisk.

! disk.

odisk.

disk.

odisk.

disk.

1. Inkomst av styckemalm från

Kiruna och Gellivare .........

Viol 927—36

97.4

74.0

41.9

30.4

205.8

158.1

2. D:o d:o d:o .....................

under 1937

10. o

5.s

4.6

2.5

21.0

12.4,

3. IJ:o I.uossavaara..................

Viol 927—36

9.0

7.5

0.7

0.5

5.8

4.5

4. D:o d:o .................

under 1937

1.0

0.6

0.0 7

0.04

O.c

0.4

ii. Inkomst av stig från Gellivare

''/io 1927—36

—

—

0.8

0.2

2.0

1.0

| 6. D:o d:o

under 1937

—

—

0,0 4

0.0 2

0.2

0.1 i

7. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och I.uossa-

Vi 1938—

vaara samt slig från Gellivare

30/o 1947

183.1

80.1

66.9

27.8

183.1

80.1

8. D:o d:o

’/io 1947—

s0/« 1967

364.0

73.5

131.8

25.1

364.0

73.5!

9. Ersättning för utfallna kvan-

titeter............................

—

— 30.5

— lo.o

—

—

30.5

15.o,

10. Lösen för byggnader vid I.uos-

11. Slutvärde av inkomsten genom

statsdrift i fortsättningen ...

1967—2007

727.9

33.8

262.0

12.2

727.9

33.8

Summa

—

1,362.5

261.1

508.4

98.8

1,544.0

381-oi

12. Erakttillägg ........................

_

+ 5/. 5

+ 35.0

_

_■

— 57.5

— 35. o I

13. TGO:s utgift för gäldande av

LKAB:s skuld den M/n 1937

—

—.

—

—

— 50.0

— 28.81

Summa

—

1,420.0

296.1

508.4

98. s

1,436.5

3i7.s;

Diskontering till 1 oktober 1927.

Beräkningarna i tabell I—IV hava utförts för en 80 års period framåt

för att man å ena sidan icke skall bortse från det värde, som brytningen

har även under en mera avlägsen framtid, samtidigt som det å andra sidan

ansetts lämpligt visa, att då de under en mera avlägsen framtid uppkommande

vinsterna diskonteras till nuvarande tid, desamma utgöra ett relativt

måttligt belopp. För de båda alternativ, som under diskussionen hittills

tilldragit sig störst intresse, nämligen tillämpning av nuvarande avtal med

inlösen år 1936 (alternativ II) respektive tillämpning av det föreslagna nya

avtalet med inlösen år 1947 (alternativ III), blir resultatet efter 1 oktober

1947 ungefär enahanda, emedan i båda alternativen räknas med ren statsdrift.

För varje vinst- (och skatte)belopp har i tabellerna I—IV angivits dels

den summa, som direkt kommer att erhållas under respektive perioder, dels

däremot svarande belopp vid diskontering till den 1 oktober 1937. Diskonteringen

har skett efter 5 1/i procent, vilket ansetts lämpligt därför att man

vid jämförelse mellan en relativt säker vinst under t. ex. den närmaste 10-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312. 35

Tabell II. Nuvarande kontrakt följas intill “/w 1936, därelter ren statsdrift.

TGO:s

!

(milj. kronor)

(milj. kronor)

Tost

Tidsperiod

ltoyalty och

utdelning

odisk.

disk.

odisk.

disk.

odisk.

disk.

1. Inkomst av styckemalm Irån

■

Kiruna och Gellivare .........

Vio 1927—36

97.4

74.8

41.9

30.4

205.8

158.1

14. I):o d:o inkl. malm från Luossa-

vaara och slig från Gellivare

3. Inkomst av styckemalm från

under 1937

40.3

23. *

4.5l

Viol 927—36

Vio 1927—36

9. c

0.7

0.5

'' 5.8

5. Inkomst av slig från Gellivare

15. Inkomst av styckemalm från

0.3

0.2

2.o

1.6

l/i 1938-

Kiruna, Gellivare och I.uossa-

vaara samt slig från Gellivare

30/9 1 947

433.1

189.5

—

—

—

- |

16: D:o d:o..............................

Vio 1947—

30/o 1967

859.2

173.5

—

—

17. Inlösenbelopp .....................

—

— 205.9

- 125.&

—

—

205.9

125.5 j

18. Ersättning för outfraktad malm

19. Ersättning för utfallna kvanti-

— 19.0

— 12.1

19.9

12.1

33.3)

__

— 73.o

— 37.o

3.7

65.7

20. Lösen för byggnader vid I.uos-

1.5

2.o

21. Slutvärde för staten av in-

!

hornsten genom statsdrift i

fortsättningen ..................

1967-2007

1,718.4

79.9

—

—

—

Summa

—

2,859.2

373.9

50.2

34.8

507.0

336.0

12. Frakttillägg ........................

13. TGO:s utgift för gäldande av

-f- 57. s

+ 35.0

—

— 57.5

— 35.0

I,KAB:s skuld den ,0/i* 1936

—

—

—

—

-

— 50.01— 50.5

Summa

i -

1 2,916.7

1 408.9

50.2

34.8

400.1

271.1

årsperioden samt en relativt osäker vinst under en mera avlägsen framtid

icke kan räkna med samma låga ränta, som man erhåller vid en fullkomligt

säker placering, utan snarare med den högre ränta, som en industriidkare

begär av en placering, där vinsten kan under ogynnsamma förhållanden

komma att reduceras eller bortfalla.

Vinsten per ton malm.

Nedan angivas i tabell C de vinstsiffror å vilka beräkningarna baseras.

Där två siffror angivits, avser siffran under a) den vinst, som kan förväntas,

om nuvarande avtal skola följas och brytningen därför tillsvidare begränsas,

medan siffran under b) anger den vinst, som kan förväntas vid tillämpning

av det föreslagna nya avtalet. Samtliga vinstsiffror avse nettovinsten ~

royalty till staten respektive T60 + skatt till svenska staten.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Tabell III. Del föreslagna nya avtalet följes med inlösen den 38 september 1947

och därefter ren statsdrift.

Tost

22. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossavaara

.............................

23. D:o d:o

24. Inkomst av styckemalm Irån

Kiruna, Gellivare. och Luossavaara

samt slig Irån Gellivare

25. D:o d:o

26. Inlösenbelopp .....................

27. Lösen för byggnader vid I.uos
savaara

...........................

28. Slutvärde för staten av in
komsten

genom statsdrift i

fortsättningen ..................

29. Eftergift beträffande royalty

för 1913 års malm förtiden

före ‘/io 1927 ..................

Summa

30. Bolagets utgift för frakttillägg

I

Summa

Statens

vinst

(milj. kronor)

TGO:

vinst

Tidsperiod

Koyalty och ut- delning

Skatter

(milj. kronor)

odisk.

disk.

odisk.

disk.

odisk.

disk.

Vio 1927—36

179.1

135.2

42.2

30.0

213.2

164.5

under 1937

21.0

12.1

5.2

2.9

21.0

12.1

‘/i 1938—30/b

1947

186.5

82.o

42.6

17.7

186.5

82.o

7» 1947—

»79 1967

805.0

162.7

—

—

-

—

—

- 245.4

— 84.1

—

—

245.4

84.1

—

—

—

—

—

2.5

2.5

1967—2007

1,611.8

74.»

—

—

—

—

—

— 1.4

1.4

—

1.4

1.4

—

2,556.7

381.4

89.0

50.6

670. o

346.6

—

+ 20.oj+ 20.0

— 20. o

— 20.0

—

2,576.7;

401.4

89.9!

50. c

650. o

326.6

Tabell IV. Det föreslagna nya avtalet följes med inlösen den 30 september 1967

och därefter ren statsdrift.

Post

Tidsperiod

Statens vinst

(milj. kronor)

Koyalty och ut- 1 ,

delning ! Skattel''

TG0:s vinst

(milj. kronor)

odisk.

disk.

odisk. ! disk.

odisk.

disk.

22. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossa-

7 io 1927—36

under 1937

179.1

21.0

135.2

12.1

42.2

5.2

30. o

2.9

213.2

21.0

23. D:o D:o

12.1

24. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossa- vaara samt slig från Gellivare

Vi 1938—1»7.

1947

186.5

82.0

42.5

17.7

186.5

82.0

31. D:o d:o

7iol947—”/»

1967

401.7

81.1

123.1

23.6

280.8

56.7

— 225.3

— 26.5

225.8

26.5

27. Lösen för byggnader vid Luos-

28. Slutvärde för staten av in- komsten genom statsdrift i

1967—2007

1,611.8

— 1.4

74.9

-1.4

29. Eftergift beträffande royalty

för 1913 års malm för tiden

före Vio 1927 ..................

1.4

Summa

—

2,172.9

357.4

213.0

74.2

930.7

345.7

30. Bolagets utgift för frakttillägg

—

+ 20. o

+ 20. o

—

—

— 20.0

— 20.o

Summa

2,192.9

377.4

213.0

74.2

910.7

325.7

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

37

Tabell C.

Å r

Kiruna

Gellivare styckemalm

Gellivare

slig

Luossa- j

väfträ

a)

b)

a)

b)

1927...........................

6.50

6.50

4.7o

4.7 0

2.oo

5.oo |

1928 ...........................

8.50

6.50

4.70

4.80

2.oo

5.oo i

1929 37 .....................

6.50

6.50

4.70

4.90

2.oo

5.oo

Gellivare stvckmalm

+ S1''S

»)

b)

1938 ...........................

6.30

5.05

4.65

4.40

-

5.2 0

1940 ...........................

6.20

5.85

4.75

'' 4.4 0

5.20

1943 ...........................

(i.oo

5.65

4.75

4.4 0

5.20

1947 och därefter .........

5. no

5.25

4.7 5

4.40

Förklaring till tabell C.

a) Vill tillämpning av nuvarande avtal tänkas vinstsiffrorna per ton

bliva oförändrade till och med år 1936. Därefter inträder eu förändring.

På den grund att TGO gäldar LKAB:s skulder försvinner en ränteutgift

motsvarande cirka 35 öre per ton Kiruna- och Gellivaremalm, men å andra

sidan måste för förlagskapital och för kostnader för djupbrytning upplånas

ett kapital, som drager eu beräknad ränteutgift av 15 öre per ton Kirunaoch

Gellivaremalm. Djupbrytningen i Kiruna förorsakar en ökad kostnad,

vilken antages år 1938 utgöra 5 öre per ton för att år 1947 stiga till 75

öre per ton. När brytningen i Gellivare från och med år 1938 ökas, sjunker

brytningskostnaden per ton, och detta beräknas medföra en ökad \ inst per

ton av 10 öre för år 1938 samt och 20 öre för följande år. Från och med

år 1938 ökas järnvägsfrakten för Kiruna- och Gellivaremalm med 35 öre per

ton men frakten för Luossavaaramalm sjunker med 20 öre per ton.

b) Då LKAB:s skulder icke skola betalas av TGO, bliva ränteutgifterna för

Kiruna- och Gellivaremalm från och med år 1937 35 öre per ton högre än

enligt a). Frakt och bryttningskostnader ändras på samma sätt som i a),

dock att den vid ökad brytning minskade brytningskostnaden per ton i

Gellivare börjar inträda redan från och med ar 1928.

Inlösensummorna.

Om inlösen sker år 1936, skall inlösensumman baseras på medelvinsten

under åren 1922—1933.

Vill man med ledning av LKAB:s förvaltningsberättelser tor tiden 1 oktober

1921—30 september 1926 fastställa medelvinsten per ton under dessa

år, kan man icke helt enkelt dividera nettovinsten under varje År med den

skeppade kvantiteten.

Från skeppningen, som under nämnda år utgjort inalles -*ö,72o,UUU ton,

måste dragas den kvantitet av 1,805,000 som skeppats från engelska regeringens

lager och som icke tillfört LKAB någon vinst utöver omkostnaderna.

Till nettovinsten måste läggas det belopp staten erhållit i royalty.

Korrektion måste göras för avskrivning som skett å malmlagren i den

mån denna representerar »dold» vinst.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Korrektion måste verkställas med hänsyn till skadestånd, som under perioden

1 oktober 1921—30 september 1926 utbetalts och som hänför sig till

tidigare affärer.

Korrektion måste vidare göras för de utbetalningar, som av LKAB verkställts

under perioden i fråga med hänsyn till frakttillägg under åren

1920—1921.

Slutligen måste hänsyn tagas därtill, att malmen icke skeppats från Kiruna

och Gällivare i den proportion som i inlösenbestämmelsen omtalas, nämligen

36,000,000 ton Kiruna- och 9,000,000 ton Gellivaremalm, utan i relativt

större utsträckning från Gällivare, varigenom medelpriset utfallit något

lägre än om endast V-, tagits från Gällivare.

När hänsyn tages till dessa omständigheter blir medelvinsten för åren

1922—1926 5 kronor 4 öre per ton.

Den för åren 1927—1933 beräknade medelvinsten har blivit 5 kronor 72

öre per ton.

Att vinsten under åren 1922—1926 blivit 68 öre lägre beror till väsentlig

del på den minskade malmskeppningen under besättningen av Iluhr.

För hela perioden 1922—1933 har erhållits en medelvinst för 1 ,, Kirunamalrn

och 1/fl Gellivaremalm av 5 kronor 43 öre per ton. Inlösensumman

år 1936 är emellertid beräknad efter 5 kronor 39 öre per ton. Inlösensumman

har sålunda blivit 12.5 x 5.3 9 x 3,750,000 — 252.6 5 6 miljoner kronor.

Från inlösensumman år 1936 skall emellertid dragas 1 krona 50 öre per

ton malm som utfraktas enligt 1913 års avtal jämte viss ränta, vilket avdrag

enligt den uppställda brytningsplanen blir 46.74 4 miljoner kronor.

Nettoinlösensumman per 31 december 1936 blir alltså 205.9 19 miljoner

kronor.

Vid denna beräkning har icke tagits hänsyn till TGO:s uppfattning

att till följd av besättningen av Rulirområdet under åren 1923—1924

dessa år, då medelvinsten var särskilt låg, delvis icke böra medtagas vid

beräkningen av medelvinsten för åren 1922—1933,

att LKAB:s räntekostnader icke skola betraktas som eu driftutgift, när

den för inlösensumman bestämmande medelvinsten beräknas, eftersom LKAB

vid inlösen år 1936 skall överlämnas skuldfritt till staten samt

att LKAB:s skatter, åtminstone delvis, icke heller skola betraktas som

driftutgift.

Vinna dessa TGO:s synpunkter värderingsnämndens bifall, så kan inlösensumman,

även om skattemomentet lämnas i huvudsak obeaktat, ökas med

cirka 35 miljoner kronor.

o Vid tillämpning av det nya avtalet skall inlösensumman baseras å vinsten

på 4,250,000 ton; således eu större kvantitet än år 1936. Men det'' bör

beaktas att denna malmkvantitet icke såsom vid 1936 års inlösen till endast

20 procent är tagen från Gellivare utan till 25 å 27 procent. Nyssnämnda

ovisshetsmoment, angående vad som vid medelvinstens beräkning skall anses

som driftutgift, äro borteliminerade, emedan inlösensumman skall baseras

direkt på de i boksluten angivna nettovinsterna.

Medelvinsten för åren 1 oktober 1936-30 september 1945 är beräknad

till 4 kronor 62 öre per ton. Minskningen i förhållande till medelvinsten

under åren 1922—1933 beror på ökad fraktkostnad, djupbrytning samt den

relativt stora kvantiteten malm från Gellivare och Luossavaara.

Inlösensumman blir 12.5 x 4.62 x 4,250,000 = 245.43 8 miljoner kronor.

Vid inlösen år 1967 minskas medelvinsten med hänsyn till totalövergång

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

till djupbrytning till 4 kronor 24 öre per ton och inlösensumman blir

225.250 miljoner kronor. ... . . ... ''

Ovannämnda inlösensummor liava i tabellerna inforts som driftutgifter.

Det kunde ifrågasättas, att man i beräkningarna endast skulle infört räntan

å inlösensumman. Dels bliva emellertid därvid beräkningarna mindre överskådliga,

dels skulle, om inlösensumman lämnas oamorterad ar 2007, därigenom

icke ernås större ökning i statens sammanlagda vinst i alternativen

II III och IV per 1 oktober 1927 än cirka 3.5 miljoner kronor. Slutligen

inverkar detta betraktelsesätt praktiskt taget icke på jämförelsen mellan

alternativen II och III. Skillnaden mellan dessa alternativ blir i>er

1 oktober 1927 cirka 0.15 miljoner kronor.

De utfallna kvantiteterna.

Vinstbeloppen för åren 1938—47 i tabell I position 7 samt i tabell II

position 15 hava beräknats utan hänsyn till de utfallna kvantiteterna. Med

hänsyn till dessa hava därefter korrektionsposter införts i tabell I position

9 och tabell II position 19. Med hänsyn till den diskussion, som i riksdagens

vederbörande utskott förekommit beträffande dessa poster, må här anföras

MVinsten på de utfallna kvantiteterna är beräknad till följande belopp:

för Kirunamalm................................ 13,646,262 x 6.50 = 88.7 miljoner kronor

» Gellivaremalm............................ 477,839 x 5.1 o — 2.4 » *

Summa 91. i miljoner kronor.

Härvid har beräknats, att i förhållande till tiden före år 1936 vinsten i

Kiruna är oförändrad, i det att ränteutgiften minskats med 20 ore men

brytningskostnaden ökats med i genomsnitt 20 öre per ton samt att i Dello

vare vinsten ökats med 20 öre på grund av minskad räntekostnad ocli med

20 öre på grund av minskad brytningskostnad.

Royalty och utdelning till staten skall utgå med följande belopp:

för 1907 års Kirunamalm ............ 9,696,262 x 0.50 = 4.8 miljoner kronor

» 1913 » » 3,950,000 x 3.oo - 11.#

» 1913 » Gellivaremalm............ 477,839 x 3.00 = 1.4

Summa 18. i miljoner kronor.

Vid hälftenbruk (alternativ I) erhåller TGO 0.5 x 91. i — 18. i — 27.5 miljoner,

medan staten mister samma belopp.

Tages emellertid jämväl hänsyn till den inverkan de utfallna kvantiteterna

hava på statens skatt och på fraktavgiften (de utfallna kvantiteterna

skola befraktas enligt nuvarande fraktavtal) och skiljer man därvid icke

mellan statens direkta inkomster från LKAB, dess skatteinkomster och dess

fraktavgifter, sfi blir TGO:s vinst och statens inkomstminskning lika med

30.5 miljoner kronor. ^

Om inlösen skett år 1936, erhåller TGO i första hand 91.i -18.i - iA

miljoner kronor, varifrån dock bör dragas den skatt av cirka 10 procent

som TGO får betala.

Outtagen 1907 års mahn.

För sådan del av 1907 års malm, som vid inlösen återstår obruten och

som icke är inräknad i de utfallna kvantiteterna — enligt brytningsplanen

ovan 4.2 miljoner ton Kirunamalm — skall staten erlägga lösensumma.

Denna har beräknats till 5.75 - 1 = 4.75 kronor (efter avdrag av kronoskatt)

per ton.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Skuldfriheten.

Med hänsyn till att LKAB skall vid inlösen år 1936 respektive vid början

av hälftenbruk år 1938 vara skuldfritt, måste i tabell I och II såsom

utgift för TGO införas LKABrs sannolika skuldbelopp omkring år 1936.

Detta skuldbelopp har i propositionen antagits till 50 miljoner kronor.

Detta belopp är erhållet på följande sätt:

Enligt balansräkning 30 september 1926 var LKABts skuld

till TGO............................................................................................

» andra ...................................................

45.4 milj. kr.

4.1 » »

“Utdelning

Summa 49.5 milj. kr.

...................................................................................... 24.4 » »

Summa 73.9 milj. kr.

Avgår:

Bokfört värde å malmlager................................................ 9.2

Fordringar ............................................................................ 2.2

Materialier (38 procent av bokfört värde) .................... 1.5

övervärde å malmlager beräknat på sätt propositionen

angiver ................................................................................ ll.o 23.9 * »

Rest 50.o milj. kr.

Om brytningen icke ökas, böra avskrivningarna överstiga nyanskaffningarna

så att skuldsumman år 1936 snarast blir något lägre än 50 miljoner kronor.

Frakttillägget.

Om de nuvarande avtalen skola tillämpas, torde det frakttillägg LKAB

har att erlägga till statens järnvägar få avgöras genom process. Olika

uppställningar föreligga angående den sannolika storleken av detta frakttillägg.

I tabell I och II har det satts till 35 miljoner kronor för att beloppet

med säkerhet skall vara tillräckligt högt tilltaget. I tabell III och

IV har upptagits det frakttillägg av 20 miljoner kronor, som skall gäldas

av TGO enligt det föreslagna nya avtalet.

Frakter.

I alla alternativ har räknats med den höjning av frakten från och med

år 1938, som stadgas i det föreslagna nya avtalet.

1913 års royalty för tiden före den 1 oktober 1927.

Statsrepresentanterna i LKAB:s styrelse hysa den uppfattningen, att LKAB

är skyldigt att till staten giva ersättning för 429,643 ton malm enligt 1913

års avtal, vilken malm av bolaget avräknats enligt 1907 års avtal. Genom

det föreslagna nya avtalet avstår staten från att utkräva detta belopp. Det

kan även betraktas som en uppoffring från statens sida, när staten enligt

§ 37 mom. 2 i det föreslagna nya avtalet tillåtit LKAB bryta 3,885,000

ton malm i Kimma på 1907 års kontrakt under tiden 1 oktober 1926—30

september 1927. Eftergiften från statens sida motsvarar 2.50 per ton för

385,000 ton. Totala uppoffringen i detta hänseende blir 814,643 x 2.50 =

2,036,608 kronor, varifrån dock skall dragas det belopp av 669,325 kronor,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrivelse Nr 312.

nom TGO enligt § 37 mom. 1 i det föreslagna nya avtalet skall betala till

staten, vadan statens slutliga uppoffring blir 1,367,383 kronor.

Det har framhållits, att LKAB uttagit »i förskott» e:a 3.3 miljoner ton

malm från Gellivare på 1907 åra avtal, vilken borde hava avräknats på

1913 åra avtal, varigenom LKAB erlagt c:a 9 miljoner för låg royalty.

Här må då anföras, att LKAB redan före kriget utan anmärkning avvikit

från den i 1907 års kontrakt § 8 mom. 2 angivna föreskriften att

bryta! ngskvantiteten skall (med visst undantag för åren 1908—1912) »fördelas

ungefär lika på vart av ifrågakomna år», vilket åter torde bero därpå

att det är svårt att överblicka huru denna bestämmelse påverkas av 1913

års avtal. Bliva nuvarande kontrakt beståndande, så torde frågan få hänskjutas

till rättslig prövning, varvid den i 1907 års kontrakt § 28 angivna

skiljenämnden skall verkställa denna.

Om det föreslagna nya avtalet kommer till stånd, så mister staten denna

fordran. Nu har emellertid i den brytningsplan, som ligger till grund för

tabell I och II, såsom 1913 års malm medtagits även den påtalade kvantiteten

(c:a 3.3 miljoner ton), vadan staten i beräkningarna tillgodoförts

royalty för densamma och den skillnad, som kan uppstå mellan statens inkomster

på nuvarande avtal enligt å ena sidan ovan angivna betraktelsesätt

samt å andra sidan det betraktelsesätt som ligger till grund för tabell I.

inskränker sig till en ränteförlust av c:a 1.6 miljoner kronor.

Värdet av den ökade brytningen
-

Den sammanlagda diskonterade vinst, som erhålles per 1 oktober 1927,

blir i miljoner kronor enligt tabell

r

n

in

IV

Staten

»

i utdelning eller royalty

i skatt ..............................

................ 296.1

.................. 98.8

408.9

34.8

401.4

50.6

377.4

74.2

394.9

443.7

452.0

451 «

TGO .

.................. 317.2

271.1

326.6

325.7

Summa 712. i

714.8

778.6

777.3.

Att

totalsumman i tabell 1

blir något lägre

än i tabell

2 beror därpå,

ått brytningen i alternativ I antagits något lägre under år 1937 än i alterriativ

II samt på att skatten beräknats utfalla ett år senare än den inkomst

på vilken den baserats.

I sammanfattningen nedan har statens vinst av de nuvarande avtalen

enligt alternativ I korrigerats uppåt från 394.8 till 398 miljoner, varigenom

slutsumman för alternativen I och II blir densamma. Därigenom komma

dock fördelarna av det nya avtalet att synas något mindre.

Om vinsten per ton beräknas till 5.50 kronor, så motsvarar ökningen i

brytningen från 6,575 till 8.o miljoner ton en årlig inkomst av c:a 7.84

miljoner kronor, d. v. s. ränta efter 5.5 procent på 140 miljoner kronor.

Eftersom totala vinsten vid ökad brytning enligt det föreslagna nya avtalet

per 1 oktober 1927 är lika med 779 miljoner, så blir vinsten vid fortsatt

brytning av 6,575 miljoner ton per år lika med 779—140 = 639 miljoner

kronor.

Tillämpas de nya avtalen, blir statens och TGO:s vinst densamma, vare

sig inlösen sker år 1947 eller 1967.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 .Riksdagens skrivelse Nr 312.

Sammanfattning.

A. Totala vinsten från malmfälten vid olika brijtningskvantiteter.

Vinsten från malmfälten är beroende av brytningens storlek. Om man

fortsätter med den brytning, på vilken TGO vid tillämpning av nuvarande

avtal torde inrikta sig, nämligen

från Kiruna ..................................

...... 4.s miljoner ton

» Gellivare (styckemalm) ......

...... 1.3 » »

» Gellivare (slig) .....................

....... 0.12 5 » »

» Luossavaara ..........................

....... 0.3 5 0 » »

Summa (5.5 7 5 miljoner ton,

så blir den totala vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 639 miljoner kronor

vid diskontering till den 1 oktober 1927.

Om brytningen på grund av TGO:s obenägenhet för ökning vid tillämpning

av nuvarande avtal begränsas till 6,575,000 ton till och med år 1937,

men från början av år 1938 ökas successivt till i genomsnitt 8 miljoner

ton per år, varav

från Kiruna....................................... 5. e 5 miljoner ton

» Gellivare (styckemalm och slig) 2. o o » »

» Luossavara ................................. 0.3 5 » »

Summa 8.oo miljoner ton,

så blir den totala vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 715 miljoner kronor

vid diskontering till den 1 oktober 1927.

Därest slutligen brytningen börjar att redan efter den 1 oktober 1927

ökas successivt upp till i genomsnitt 8,000,000 ton per år, så blir den totala

vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 779 miljoner kronor

vid diskontering till den 1 oktober 1927.

B. Totala vinstens fördelning mellan staten och TGO.

Vinstfördelningen mellan staten och TGO blir vid tillämpningen av nuvarande

avtal olika, allt eftersom inlösen sker vid slutet av år 1936 eller

<vid utebliven inlösen) hälftenbruk börjar från och med år 1938. Därest

staten kan driva brytning och malmförsäljning med samma vinst som ett

blandat statligt-enskilt företag, så blir statens vinst större vid inlösen.

1. Begränsas brytningen till 6,575,000 ton pr år både nu och framgent,

så fördelas

den totala vinsten av 639 miljoner kronor

på ..................................................

staten resp.

(inkl. skatt)

TGO

i vid inlösen

år 1936 med .............................

368

271 miljoner kronor.

h och vid hälftenbruk

från och med år 1938 med ...

352 »

287

2. Om brytningen begränsas till 6,575,000 ton pr år t. o. m. 1937, men

sedan successivt ökas till 8,000,000 ton pr år, fördelas

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens skrivelse Nr 312.

: den totala vinsten av 715

på ....................................................

i vid inlösen

år 1936 med

h och vid hälftenbruk

från och med år 1938 med ........

3. Om det föreslagna nya avtalet

den totala vinsten av 779

på ....... ............................................

med ................................................

miljoner kronor

staten resp. TGO

(inkl. skatt)

444 > 271 miljoner kronor.

398 » 317 » »

träder i kraft, fördelas

milj. kronor

staten resp. TGO

(inkl. skatt)

452 » 327 miljoner kronor.

C. Fördelningen av vinstökningen på grund av det föreslagna

nya avtalet.

Den ökade vinst, som staten resp. TGO erhåller enligt det föreslagna nya

avtalet utöver den vinst, som vid tillämpning av nuvarande avtal ernås,

blir tydligen beroende av dels om inlösen sker år 1936 eller om (vid utebliven

inlösen) hälftenbruk börjar efter år 1937, dels ock av den malmkvantitet,

som vid tillämpning av nuvarande avtal skulle brytas efter år 1931.

Vinstökningen genom det nya avtalet blir sålunda

för staten resp. TGO

(inkl. skatt)

1 utöver den vinst, som med nuvarande

avtal ernås vid en brytning

av 6,575,000 ton pr år nu

och framgent,

i vid inlösen..................................

år 1936 ........................................

h och vid hälftenbruk

efter 1937 ....................................

2 utöver den vinst, som med nuvarande

avtal ernås vid en brytning

av 6,575,000 ton pr år t.

o. m. 1937 och successiv ökning

därefter till 8,000,000 ton pr år,

i vid inlösen....................................

år 1936 ........................................

! h vid hälftenbruk

efter år 1937 ................................

452—368 = 327—271 =

— 84 milj. kr. = 56'' milj. kr.

452—352 = 327—287 =

= 100 milj. kr. = 40 milj. kr.

452—444 = 327—271 =

= 8 milj. kr. = 56 milj. kr.

452—398 = 327—317 =

= 54 milj. kr. — 10 milj. kr.

D. Ovisshetsmoment.

Nyssnämnda vinstökningssiffror få emellertid icke betraktas som det avgörande

momentet vid bedömandet av det föreslagna nya avtalet utan fast

mera som en grundval för de ytterligare överväganden, som böra bliva utslagsgivande.

Ty dessa vinstökningssiffror äro i vissa hänseenden beroende

på förutsättningar, om vilka mycket olika meningar kunna göras gällande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrivelse Nr 812.

Man fär sålunda vara beredd på att, av skäl som ovan angivits, inlösensumman

vid inlösen år 1936 blir per 1 oktober 1927 cirka 21 miljoner

större än som angivits i beräkningarna. Det frakttillägg, som kan erhållas

vid fortsatt process, kommer möjligen att bliva lägre exempelvis, såsom på

vissa håll antagits, 27 i stället för 35 miljoner kronor. I sådant fall ändras

de under C angivna vinstökningssiffrorna till följande belopp (miljoner kronor)

Staten

TC.O

i..............

............... 84

+ 29 =

113

56

— 29 =

27

h..............

............... 100

+ 8 =

108

40

— 8 =

32

i. .............

............... 8

+ 29 =

37

56

— 29 =

27

h..............

............... 54

4- 8 =

62

10

— 8 =

2

Det är ovisst, om man, ifall brytningen ökas om 10 år kan få samma pris

för malmtillskottet som om ökningen sker nu. Marknaden kan hava tillgodosetts

från andra gruvfält, som icke kunna undanträngas utan prissänkning.

Man kan på dylikt sätt mycket väl förlora något tiotal miljoner kronor,

vilket är liktydigt med att vinsten av det föreslagna nya avtalet blir i motsvarande

mån större.

Det finns emellertid ännu en betydande faktor att uppmärksamma, nämligen

om man vid statsdrift kan uppnå samma vinst som vid enskild drift. Därest

staten efter att hava inlöst malmfälten år 1936 icke lyckas komma till

samma pris som ett enskilt företag, så blir redan 1 procent sänkning liktydig

med en vinstminskning av drygt 1 miljoner om året motsvarande alltså ett

kapitalvärde år 1936 av cirka 18 miljoner kronor och ett kapitalvärde den

1 oktober 1927 av cirka 11 miljoner kronor. Och den förlust staten gör i detta

fall kommer icke landets invånare utan utlandet till godo.

Vid sidan av de större faktorer som berörts i ovan intagna utredning

förtjäna även en del mindre sådana beaktande. Sammanlagt synas emellertid

dessa vara av den art, att de närmast torde något öka statens vinst av

det nya avtalet

Beträffande de i riksdagens förevarande skrivelse åberopade beräkningarna

anser sig riksdagen till en början böra framhålla, att dessa, då så många

ovisshetsmoment föreligga, självfallet icke göra anspråk på att exakt utvisa

den absoluta vinst, som uppkommer vid olika alternativ. Beräkningarna

torde dock utvisa de olika avtalens relativa värde för staten respektive

trafikbolaget under vissa antagna förutsättningar.

Vid granskningen av det material, som förelegat för bedömande av de

ekonomiska konsekvenserna av det framlagda förslaget, har riksdagen kommit

till den uppfattningen, att en tillämpning av förslagets bestämmelser under

alla förhållanden kan beräknas komma att tillföra staten större vinst än den,

som med nu gällande avtal kan ernås. Huru stor denna vinstökning för

staten kommer att bli, är emellertid beroende av så många ovissa faktorer,

att någon fullt tillförlitlig siffra icke kan angivas. Vid en jämförelse mellan

de fördelar staten genom en tillämpning av förslagets bestämmelser kan antagas

vinna samt dem, som kunna beräknas komma de enskilda aktieägarna

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens skrivelse Nr 312.

till godo, synes det emellertid riksdagen med tog kunna ifrågasättas, att vissa

.jämkningar göras till förmån för staten.

I sådant avseende har riksdagen i första hand fäst sin uppmärksamhet vid

att i förslaget, som bygger på principen om likställighet mellan preferensoch

stamaktier beträffande rätt till utdelning, så till vida göres undantag

från denna princip, att trafikbolaget, innan vinstfördelning sker, skall äga

uppbära en royalty med en krona för varje ton malm bortfraktad undertiden

1 oktober 1927—30 september 1931 och med 50 öre för varje ton malm,

som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret. Enligt riksdagens

mening är det förklarligt, att trafikbolaget icke anser sig kunna gå med

på att redan från och med nästa bokslutsår helt tillämpa det nya vinstfördelningssystemet.

Den minskning av utdelningen å trafikbolagets aktier,

som i sådant fall antagligen icke skulle kunna undgås, kan nämligen beräknas

lända de nuvarande aktieägarna till så stort men att de icke skulle

vilja godkänna en dylik anordning. Med hänsyn till de fördelar, som i

framtiden komma trafikbolaget och dess aktieägare till del enligt förslaget,

synes det emellertid riksdagen icke vara obilligt, att trafikbolaget efter tio år,

d. v. s. under tiden den 1 oktober 1937 till den 30 september 1942, årligen

till staten utbetalar så stor del av vad trafikbolaget under tiden den 1

oktober 1927 till den 30 september 1932 uppburit i royalty enligt § 4, som

vid fullt genomfört hälftenbruk bort tillkomma staten. Såsom förutsättning

för ett godkännande av förslaget anser sig riksdagen därför böra uppställa,

att trafikbolaget förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga

ett belopp motsvarande hälften av den royalty bolaget uppburit för bokslutsåret

den 1 oktober 1927 till den 30 september 1928 samt att sedermera den

30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942 utbetala halva

beloppet av royaltyn under de respektive bokslutsår, som följa närmast efter

den 30 september 1928.

Anmärkningar hava framställts mot förslaget på den grund, att i detsamma

icke skulle hava tagits tillräcklig hänsyn till statens järnvägars

intressen. Riksdagen vill visserligen icke förneka, att vissa skäl kunna

anföras till stöd för det av järnvägsstyrelsen framförda kravet på högre

fraktsatser än de i förslaget betingade. I betraktande av de övriga fördelar

förslaget innebär för staten har riksdagen emellertid icke ansett sig

höra påyrka någon ändring av de föreslagna fraktsatserna i vad de avse

tiden till och med den 30 september 1947. Däremot anser riksdagen vissa

betänkligheter möta att, såsom skett i förslaget, redan nu fixera de fraktsatser,

som skola gälla efter nämnda dag. Regleringen av denna fråga

synes riksdagen lämpligen kunna uppskjutas till den tid, då staten har att

träffa avgörande, huruvida staten vill begagna sig av sin rätt att den 30

september 1947 inlösa stamaktierna i malmbolaget eller icke. Avstår

staten från inlösningsrätten, måste sålunda förhandlingar upptagas mellan

staten och bolagen rörande järn vägsfrakterna samt sådana bestämmelser

i avtalet, rörande vilka det kali finnas påkallat att företaga

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrivelse Nr 312.

ändringar. Härigenom skulle läget år 1947 enligt det nya avtalet principiellt

bliva detsamma som läget år 1937 enligt nu gällande avtal. För

att trafikbolaget vid de sålunda förutsatta förhandlingarna ej skall vara

fullständigt beroende av statens goda vilja, torde bolaget böra äga möjlighet

att, i händelse enighet ej kan uppnås, påyrka inlösen, därvid det dock

synes vara skäligt, att en något lägre inlösensumma tillämpas än den i § 25

mom. 2 angivna. Riksdagen förordar därför, att i förslaget göres den ändring,

att bestämmelserna om järnvägsfrakterna förklaras skola gälla allenast för

tiden till den 1 oktober 1947. 1 samband därmed föreslår riksdagen, att i

avtalet måtte stadgas, att, därest ej inom viss tid, förslagsvis senast ett år

före nämnda dag, överenskommelse kunnat träffas, trafik bolaget skall äga

rätt att påfordra inlösen av stamaktierna i malmbolaget på de i § 25 mom. 2

angivna villkor, dock med den förändring att den årliga kvantitet malm,

till vilken vid lösesummans beräkning hänsyn skall tagas, skall minskas

till 3,750,000 ton. Har staten icke inom viss tid, förslagsvis tre månader

därefter, förklarat sig villig företaga dylik inlösen, skola avtalets bestämmelser

gälla för därpå följande 10 år. Avtalet bör därjämte innehålla, att

ett liknande förfarande skall iakttagas vid varje senare inlösentid.

I detta sammanhang har riksdagen funnit det böra tagas under övervägande,

huruvida icke någon del av statens blivande inkomst från malmbolaget

bör utöver de garanterade fraktavgifterna —- i någon form komma

statens järnvägar till godo. Riksdagen vill erinra om att riksdagen i

skrivelse nr 55 år 1920 funnit det framstå såsom en angelägen uppgift

att söka åvägabringa en ökad amortering av det i statens affärsverk

nedlagda lånekapitalet. Med beaktande av denna synpunkt skulle det enligt

riksdagens mening vara önskligt, att eu avsevärd del av statens inkomster

från malmbolaget årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar

av det lånekapital, som är nedlagt i statens järnvägsanläggningar. Ränteanspråken

på statens järnvägar skulle härigenom i motsvarande mån minskas.

Därtill kommer, att ett sådant förfarande skulle stå i överensstämmelse med

eu enligt riksdagens mening beaktansvärd grundsats, som bland annat kommit

till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen den att inkomster uppkomna

genom en exploatering av landets naturtillgångar, som innebär en

konsumtion av själva kapitalet, icke böra i sin helhet tagas i anspråk

för statens löpande utgifter.

Enligt förslaget skall staten till malmbolaget avstå sin särskilda rätt till

Luossavaara malmfält. I propositionen fram hålles, att till den förmån, som

härigenom beredes trafikbolaget såsom ägare av stamaktierna i malmbolaget,

hänsyn tagits vid avvägande av de fördelar, som preferensaktieägarna genom

förslaget vinna i förhållande till stamaktieägarna. Även om detta påstående

är riktigt, anser riksdagen likväl, att staten med fog kan göra anspråk på

någon ytterligare gottgörelse för ifrågavarande malmfält. Såsom ett skäligt

vederlag i sådant hänseende anser sig riksdagen böra fordra, att trafikbolaget

förbinder sig att den 1 oktober 1927 utan ersättning till staten med ägande
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Jiiksdagens skrivelse Nr 312.

rätt överlämna samtliga de gruvor och inmutade områden inom Norrbottens

län, som nu tillhöra Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält eller trafikbolaget.

De malmfyndigheter, som härigenom skulle med full äganderätt överlämnas

till staten, torde böra, i den mån det låter sig göra, omedelbart utläggas

såsom statsgruvefält. Ett sådant förfarande skulle stå i överensstämmelse

med vad som skedde vid uppgörande av 1907 års avtal, då staten övertog

samtliga malmbolagets då ägande fyndigheter i Norrbotten med undantag

av de båda stora gruvfält, varom uppgörelse träffades. Beträffande de gruvor,

som sålunda den 1 oktober 1927 skulle överlämnas till staten, lärer staten

böra ikläda sig samma förpliktelser, som enligt § 20 skola gälla i fråga om

Svappavaara.

Enligt §;1() i förslaget har rätt tillerkänts malmbolaget att ett år efter

tillsägelse inlösa högst så stor del av trafikbolaget vid tiden för tillsägelsen

tillhörigt fartygsrum, att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet

malm, som i medeltal under närmast föregående femårsperiod utskeppats

med trafikbolagets tonnage. Denna inlösningsrätt skall utövas, så snart de

av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i malmbolagets styrelse så påfordra.

Lösesumman skall enligt paragrafen utgöras av det belopp, vartill

fartygens värde fastställes genom värdering av skiljemän. Beträffande denna

bestämmelse har framhållits, att den skiljeman, som enligt förslaget skulle

komma att utses av malmbolaget, i stället borde utses av Eders Kungl.

Maj:t. Eu ändring i sådan riktning anser riksdagen böra vidtagas.

Till förtydligande av § 35 i förslaget, i vad angår gottgörelse åt trafikbolaget

för frakttillägg, har bolaget i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t förklarat,

att bolaget icke gör anspråk på återbekommande av större del av ifrågavarande

frakttillägg än som motsvarar de belopp, varmed frakttilläggen

överstiga vad de skulle hava uppgått till, därest ifrågavarande år avsättning

icke skett till förnyelsefond. Beträffande bestämmelsen i § 37 angående avräkning

för utfrågning av Gellivaremalm under bokslutsåret den 1 oktober

1926—30 september 1927 intill 785,000 ton har trafikbolaget i en annan till

Eders Kungl. Maj:t ingiven skrivelse förklarat, att därest vid närmare beräkning

det skulle visa sig, att den ] oktober 1926 den kvantitet, malmbolaget skulle

ägt rätt utfrakta intill utgången av år 1932 enligt 1907 års avtal, icke uppgått

till 785,000 ton, malmbolaget icke skall hava rätt att avräkna större

kvantitet å 1907 års avtal, än vad som resterat den 30 september 1926.

De förtydliganden av ifrågavarande båda paragrafer, som innefattas i trafikbolagets

skrivelser, synas riksdagen lämpligen böra komma till uttryck i

själva avtalet.

Riksdagen anser sig slutligen böra framhålla, att riksdagen så tolkat förslaget,

att malmbrytningen skall ordnas på ett sådant sätt, att vid varje

tidpunkt, då inlösen kan ifrågakomma, den i magasinen förefintliga malmkvantiteten

blir, praktiskt taget, av samma storlek som under övrig tid.

Därest någon tvekan skulle råda om riktigheten av denna tolkning, bör

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrivelse Nr 312.

förslaget ändras, så att den av utskottet angivna innebörden av avtalet

kommer till tydligt uttryck.

De ändringar, som riksdagen vidtagit, öka statens vinst av det ifrågasatta

nya avtalet med 21 miljoner kronor per 1 oktober 1927. Trafikbolagets minskas

med samma belopp. Korrigeras den å sid. 43 intagna tabellen över vinstökningen

genom det nya avtalet med detta belopp, så blir resultatet:

för staten

(incl. skatt)

1 i

84 + 21 = 105

h

100 + 21 = 121

2 i

8 + 21= 29

h

54 + 21= 75

resp. lör TGO

56 — 21 = 35

40 — 21 = 19

56 — 21 = 35

10 — 21 = — 11.

Vid alt. 2 i, som i främsta rummet diskuterats, blir sålunda vinsten

ungefär jämnt fördelad på staten och bolaget.

Om man tager hänsyn till de överst å sid. 44 angivna ovisshetsmomenten

samt jämväl verkställer korrektion med hänsyn till de ändringar riksdagen

vidtagit, så kommer eventuellt vinstökningen att fördelas ungefär på sätt

nedan angives:

1 i

staten

(incl. skatt)

113 + 21 = 134

27

TGO

— 21= 6

h

108 + 21 = 129

32

— 21 = 11

2 i

37 + 21= 58

27

— 21 = 6

h

62 + 21= 83

2

— 21 = — 19.

Härav fiamgår, att det nya avtalet kan komma att resultera i en vinst,

som för statens del blir, även vid alt. 2 i, inemot tio gånger större än

vinsten för trafikbolaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att

riksdagen funnit gott på det sätt bifalla Eders Kungl. Majrts förslag,

att Eders Kungl. Maj:t bemyndigas att å statens vägnar med Luossavaara—

Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget

Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa

överenskommelse i enlighet med ovanintagna förslag till avtal mellan svenska

staten, å ena, samt ifrågavarande bolag, å andra sidan, med de förändringar

och förtydliganden, som av riksdagen här ovan förordats.

Stockholm den 8 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.