Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åvägabringande av utredning och förslag rörande statsbidrag till bestridande av kostnaderna för den allmänna sjukvården i riket.

1927-06-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:318, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åvägabringande av utredning och förslag rörande statsbidrag till bestridande av kostnaderna för den allmänna sjukvården i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 319.

1

Kr 318.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om åvägabringande av utredning och förslag rörande statsbidrag

till bestridande av kostnaderna för den allmänna

sjukvården i riket.

(Statsutskottets utlåtande nr 154.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 24 och II: 40) bär

hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla,

att Eders Knngl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och på

vad sätt staten bör bidraga till täckandet av kostnaderna för inrättande

och drift av även andra allmänna sjukvårdsanstalter inom landets särskilda

sjukvårdsområden än de anstalter, som avsetts för sinnessjuk-, tuberkuloseller

epidemisjukvård, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen må giva anledning.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Den allmänna sjukvården inom landet omhänderhaves för närvarande

av dels staten, dels landsting och kommuner. För den sjukvård, som omhänderhaves

av landsting eller kommun, erhålla dessa i vissa fall statsbidrag.

Beträffande sålunda den offentliga sinnessjukvården uppehälles densamma

dels vid de statliga hospitalen, dels vid landstingens upptagningsanstalter

samt kommunala sinnessjukhus. Kostnaderna vid de statliga

hospitalen bestridas med statsmedel samt patientavgifter. Kostnaderna

vid landstingens upptagningsanstalter bestridas av landstingen. Beträffande

kostnaderna vid de kommunala sinnessjukhusen ävensom rörande

primärkommuns avgifter för vård av patienter vid övriga sinnessjukvår

dsanstal ter finnas en del bestämmelser i fattigvårdslagen, va rest i 40 §

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 smal. Nr SIS—32''t. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 318.

angivas de fall, då primärkomnnun äger att av landsting erhålla ersättning

för av kommun erlagd avgift å anstalt för sinnessjukvård samt för

av kommunen å kommunal anstalt beredd sinnessjukvård. Fattigvårdslagens

60 § innehåller bestämmelser, på grund varav kostnader för sinnessjukvård

i vissa fall komma att drabba statsverket även till den del, som

eljest skolat falla på primärkommun eller landsting.

Med städerna Stockholm och Göteborg hava därjämte träffats särskilda

överenskommelser, enligt vilka dessa städer övertagit sinnessjukvården

inom staden mot erhållande av visst statsbidrag.

I detta sammanhang är att erinra om, att avsevärda statsbidrag enligt

särskilda bestämmelser utgå till landsting och kommuner dels för anstalter

för sinnesslöa och epileptiker, dels ock enligt »lex veneris» för bekämpande

av smittsamma könssjukdomar.

Beträffande tuberkulosanstalter, så finnas — jämte eu del statsunderstödda

privata sådana — dels den s. k. jubileumsfondens sanatorium, dels

de av landsting och kommuner inrättade sanatorierna. Till tuberkulosanstalters

anläggning och drift ävensom till dispensärverksamheten utgå

enligt särskilt meddelade bestämmelser avsevärda statsbidrag till landsting

och kommuner.

Epidemisjukvården skall enligt den därom meddelade nya lagen handhavas

av de särskilda epidemisjukvårdsområdena — i regel de särskilda

landstingsområdena, respektive de i landsting ej deltagande städerna —

dock att i vissa fall även andra städer få bilda eget distrikt. Jämväl till

de för epidemisjukvårdsområdena uppkomna kostnaderna för inrättande

och drift av epidemisjukhus utgå årligen av statsmedel avsevärda bidrag.

I övrig, här ovan ej särskilt omnämnd sjukvård deltager staten ganska

ringa, i det densamma i stort sett är uppdragen åt och bekostas av landstingen

och de i landsting icke deltagande städerna, ävensom i viss omfattning

av en del övriga primärkommuner. Frånsett den läkarvård staten

bidrager till genom dels de till universiteten och karolinska institutet anslutna

sjukhusen, dels ock de militära sjukhusen inskränker sig statens

deltagande i nu ifrågavarande allmänna sjukvård huvudsakligen till

några relativt obetydliga anslag till distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor.

Det är i stället, såsom nämnts, huvudsakligen landstingen och de i

landsting icke deltagande städerna, vilka omhänderhava och bekosta den

allmänna sjukvården. Med stöd av senast offentliggjord statistik i ämnet

har utarbetats bilagda två tablåer rörande de särskilda sjukvårdsområdenas

sjukvård år 1924.

Av tablåerna torde till en början framgå, att antalet sjuksängar per

1,000 invånare inom sjukvårdsområdet är synnerligen varierande i de

olika områdena. Antalet platser för kroppssjuka är ojämförligt mycket

större inom de sjukvårdsområden, som utgöras av eller i vilka ingå landets

största städer, än inom övriga sjukvårdsområden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 318. 3

Medan sålunda antalet för kroppsligt sjuka avsedda platser vid de av

sjukvårdsområdet ägda eller till avsevärd del understödda anstalterna

uppgick till — räknat per 1,000 invånare — inom

Stockholms stad ............................................ 8.48

Göteborgs stad ............................................6.76

Malmö stad ............................ ?-81

Norrköpings stad .......................................... 4.84,

så utgör platsantalet — inberäkna! i förekommande fall platser, avsedda

för sinnessjuka — inom

Östergötlands län .......................................... I-89

Jönköpings län ............................................I-72

Kronobergs län ............................................ I-52

Kalmar läns norra landstingsomr........................... I-57

Kristianstads län .......................................... I-77

Göteborgs och Bohus län ................................... I-86

Älvsborgs län .............................................. I-66

Skaraborgs län ............................................ I-54

Norrbottens län ............................................ I-83

o. s. v.

Kostnaderna för den löpande driften har också tarvat utdebitering per

100 kronors beskattningsbar inkomst till väsentligt olika höjd inom de

särskilda sjukvårdsområdena, lägst inom Stockholms stad med 0.45 kronor

(för kroppsligt sjukas vård), högst inom Kopparbergs län med 0.95 kronor.

Ser man sedan efter, vad varje på 1,000 invånare inom sjukvårdsområdet

sålunda belöpande vårdplats betingat i utdebitering — för den löpande

driften — så finner man, att utdebiteringen utgjort per 100 kronors beskattningsbar

inkomst följande:

inom Stockholms stad, vårdplats för kroppsligt sjuka .......... 5.6 öre

» Göteborgs stad d:o d:o ............................ 8.4 »

» Malmö stad .............................................. 3-8 *

» Norrköpings stad ........................................ *

men

» Norrbottens län ............................................ 39.9 5>

» Gotlands län ..............................................

» Västerbottens län ........................................ 36.8 öre

» Kristianstads län ........................................ 35.0 »

» Kronobergs län .......................................... 33.6 »

» Blekinge län .............................................. 33.2 »

» Värmlands län ............................................ *

» Kalmar läns norra landstingsområde ...................... 33.1 »

» Kopparbergs län .......................................... 33.0 »

o. s. v.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 318.

Den av oss gjorda undersökningen har synts oss till en början giva vid

handen, att antalet vårdplatser för kroppsligt sinka icke kan anses tillräckligt

inom flertalet sjukvårdsområden. Endast de större städerna hava

kunnat förskaffa sig ett något så när tillfredsställande antal vårdplatser.

Särskilt om man tager hänsyn till att i ovanangivna platsantal ofta ingår

ett visst antal för sinnessjuka avsedda platser, ävensom det stora flertalet

sjukstugors ganska små resurser, framstår det för oss som synnerligen angeläget,

att inom en snar framtid antalet vårdplatser för kroppsligt sjuka

inom nästan alla landets sjukvårdsområden ökas — genom’ upprättande

av nya lasarett, utvidgning av redan befintliga lasarett eller genom omändring

av befintliga sjukstugor till verkliga lasarett.

Därvid uppställer sig emellertid spörsmålet, huruvida sjukvårdsområdena

i allmänhet kunna anses äga ekonomisk möjlighet att på egen hand

bringa till stånd den av oss såsom önskvärd ansedda utvecklingen av

sjukhusväsendet. Detta kan av starka skäl betvivlas. De bilagda tablåerna

torde utvisa, att flertalet landsting hava att redan för den löpande

driften vidkännas en utdebitering, som är avsevärd, särskilt i förhållande

till storstädernas utdebiteringar för motsvarande ändamål.

För att landstingen skulle kunna mäkta med en tillfredsställande utveckling

av lasarettsvården, synes det oss kunna ifrågasättas, att en utjämning

mellan samtliga sjukvårdsområden skedde i utgiftshänseende.

exempelvis genom beviljande av statsbidrag till såväl inrättandet som

driften av lasaretten, eventuellt även sjukstugorna.

Ett väl avvägt statsbidragssystem skulle, enligt vårt förmenande, härvidlag

kunna tänkas verka fördelaktigt i två hänseenden, dels så att därigenom

möjliggjordes en synnerligen önskvärd, men eljest icke realiserbar

utveckling av lasarettsväsendet i de delar av landet, som för närvarande

äro dåligt ställda i detta avseende, dels ock så att därigenom ernåddesen

önskvärd skatteutjämning mellau de olika sjukvårdsområdena i landet.

Om de av oss sålunda angivna önskemålen skulle kunna realiseras, tarvas

givetvis härför en uttömmande utredning av alla inverkande faktorer,

bland annat hur långt staten bör sträcka sig i sin bidragsverksamhet,

liksom vilken form bidraget bör givas. Vi vilja emellertid redan nu

hava uttalat, att bidragen icke böra givas en sådan form, att dessa kunna

automatiskt genom sjukvårdsområdenas eller statliga myndigheters beslut

om nyanläggningar och utvidgningar etc. ökas utan riksdagens föregående

prövning.»

Vidare hava i två likalydande motioner (1:133 och II: 205) hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning

bidrag från staten må kunna utgå till bestridande av kostnaderna för den

allmänna sjukvården i riket, och för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan giva anledning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 316.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»En av de viktigaste frågor, som stå på dagordningen i vårt land, är beskattningsfrågan.

Trots alla försök till sparsamhet öka likväl ständigt kraven

på stat och kommun för allehanda ändamål, och i jämbredd härmed

följer ökat skattetryck för folk och näringar. Denna företeelse skulle vara

mindre oroande, om man kunde påräkna, att den beskattningsbara inkomstens

ökning hölle jämna steg med skatteökningen. Så är emellertid

ingalunda fallet. Utgifterna inom primärkommuner och landsting för skolväsende,

sjukvård och andra sociala behov öka alltjämt, och då denna utgiftsökning

äger intimt sammanhang med den ständigt fortgående utvecklingen

och folkets behov, är någon ändring härutinnan icke att vänta. Men

om så är förhållandet, medför detta ökat behov av att skattebördan jämnt

och rättvist fördelas ej blott emellan olika beskattningsobjekt utan även

emellan skilda beskattningsområden.

Av de statistiska uppgifter, som årligen finnas tillgängliga angående

kommunalskatten i landet, framgår, att stor ojämnhet förefinnes ifråga om

debiteringen per bevillningskrona inom olika kommuner''. Dessa uppgifter

lämna dock ej en fullständig bild av skattetryckets fördelning. Utom

skatten till primärkommunen tillkommer för landsbygden och de städer,

som deltaga i landsting, landstingsskatt. Dessutom tillkommer för de

bestå kommuner vägskatt och för köpingar och municipalsamlrällen skatt

för att tillgodose deras speciella behov. Genom dessa tilläggsskatter utöver

den egentliga kommunalskatten blir skattetrycket ännu mera ojämnt

än eljest skulle vara fallet. Till ojämnheten bidrager även den förefintliga

anhopningen av beskattningsobjekt till de största kommunerna, vilken

i hög grad ökar dessas inkomster utan att förorsaka nämnvärda utgifter.- Vissa åtgärder äro redan vidtagna i utjämningssyfte. Bland dessa torde

statens bidrag till skolväsendet och vägunderhållet vara de verksammaste.

Bland de utgifter, som påvila landstingen, är kostnaden för hälso- och

sjukvård den ojämförligt största, och denna post i landstingens utgiftsstater

har ökat i långt högre grad än som svarar mot penningevärdets

fall.

De löpande utgifterna för hälso- och sjukvård inom rikets samtliga

landstingsområden utgjorde

år 1895 kronor 2,258,610

» 1905 » 5,472,799

» 1915 » 9,494,403

och beräknades för år 1926 till 31,665,679 kronor. Härtill kommer räntor

och skälig amortering å det kapital, som blivit nedlagt i sjukhusbyggnader,

utrustning m. m.

, Såsom framgår av dessa siffror är visserligen mycket åtgjort under de

senare åren för tillgodoseende av sjukvårdens behov och kostnaderna äro

redan stora, men ökningen av dessa kommer likväl säkerligen att hastigt

fortgå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 318.

Till följd av läkarvetenskapens storartade utveckling lvava möjligheterna

till en framgångsrik sjukvård i förut oanad grad ökats och i jämnbredd

härmed folkets förtroende för den moderna anstaltsvården. Den motvilja,

som förr var tillfinnandes hos befolkningen mot sjukhusvård, vilken tog

sig uttryck däri att sjuka endast i yttersta nödfall läto sig föras till dylika

inrättningar, är numera försvunnen, och i dess ställe tenderar utvecklingen

åt den motsatta ytterligheten, att sjuka, vars behandling väl

kunde ske i hemmet, likväl kräva att bliva omhändertagna på allmänna

sjukvårdsinrättningar. Att bestämma gränsen mellan dylika fall är givetvis

svårt, och de möjligheter, som kunna förefinnas för den sjuke att erhålla

en mer eller mindre tillfredsställande vård i hemmet, böra ej lämnas

obeaktade, men följden blir, att behovet av ökat utrymme för anstaltsvård

och kostnaden för densamma ökas. Insikten om anstaltsvårdens värde har

kommit tidigare till synes inom de större städerna än i glestbebyggda

trakter med större avstånd och mindre gynnsamma kommunikationer, men

även på landsbygden går utvecklingen hastigt i nämnda riktning.

Enligt nu gällande bestämmelser skola alla kostnader för lasarettsvård

samt driftkostnader och en del av byggnadskostnaden för epidemisjukvården

erläggas av respektive sjukvårdsområden. Till följd av den ovan relaterade

ojämnheten beträffande beskaltningsobjekt i förhållande till folkmängden

inom olika områden, uppstår stor olikhet i debiteringen för detta

ändamål, och utgifterna för sjukvåiden äro redan nu så betungande inom

många län, att den tid ej torde vara avlägsen, då — till följd av finansiella

skäl ■— det verkliga behovet icke kan på tillfredsställande sätt tillgodoses.

Då det emellertid är en samhällelig angelägenhet mer än andra att bereda

de sjuka tillfredsställande vård, och då statens medverkan härtill, med

hänsyn till ändamålets art, är mer än väl motiverad, tillåta vi oss härmed

framföra förslag om att riksdagen beslutar hos Kungl. Maj:t begära utredning

i detta syfte.

Såsom bidrag till folkskoleväsendet utgår för närvarande 9/,„ av lärares

minimilön och hela ålderstilläggen, varemot skoldistrikten skola Irestrida

alla övriga kostnader. Härmed har vunnits en kraftig utjämning av kostnaden

för detta ändamål, men likväl har genom de kostnader, som påvila

skoldistrikten, uppehållits deras intresse för nödig sparsamhet, och skolväsendets

karaktär av kommunal institution har bibehållits. En motsvarande

anordning skulle kunna tillämpas även ifråga om 1 asarettsvården.>■

Såsom i de förstnämnda motionerna erinras, bidrager staten för närvarande

till den allmänna sjukvården i riket i mera avsevärd omfattning,

i vad densamma avser sinnessjukvården, tuberkulos- och epidemisjukvården,

vården av sinnesslöa och epileptiker samt bekämpandet av smittosamma

könssjukdomar. Riksdagen får ock erinra om, att riksdagen i huvudsak

bifallit Eders Kungl. Majrts proposition den 24 februari 1927, nr 112, om

statsbidrag till uppförande m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 318. 7

I fråga om övrig sjukvård deltager staten i ganska ringa utsträckning;

liandhavandet och bekostandet av den allmänna sjukvården ankommer

huvudsakligen på landstingen och de i landsting icke deltagande städerna.

Enligt motionärernas mening ådagalägger den av dem förebragta undersökningen,

att antalet vårdplatser för kroppsligt sjuka icke kan anses tillräckligt

inom flertalet sjukvårdsområden samt att det måste framstå såsom

synnerligen angeläget att inom en snar framtid antalet vårdplatser för

kroppsligt sjuka inom nästan alla landets sjukvårdsområden ökas. Motionärerna

hava emellertid framhållit, att flertalet landsting redan för den löpande

driften hade att vidkännas en utdebitering, som måste anses avsevärd,

särskilt i förhållande till storstädernas utdebiteringar för motsvarande

ändamål, samt att en utjämning i utgiftshänseende mellan sjukvårdsområdena

på grund härav borde ske.

I motionerna 1:133 och II: 205 har likades påpekats, att landstingens

utgifter för hälso- och sjukvård vore de ojämförligt största. Vidare har

— liksom i motionerna 1:24 och II: 40 — påtalats den ojämnhet i skattebördans

fördelning, som i nu ifrågavarande avseende gjort sig gällande

mellan de olika beskattningsområdena, och har för den skull ifrågasatts, att

en motsvarande anordning som den, som gäller ifråga om statsbidrag till

folkskoleväsendet, skulle vinna tillämpning även ifråga om lasarettsvården.

Ehuru det med hänsyn till statens under de senaste åren alltmer ökade

utgifter för sjukvård av skilda slag måste anses tvivelaktigt, huruvida staten,

åtminstone för närvarande, kan eller bör ikläda sig större utgifter för

den allmänna sjukvården än som nu är fallet, har riksdagen ansett önskligt.

att, särskilt i betraktande av den ojämnhet i kostnaderna för nu ifrågavarande

ändamål, som förefinnes mellan de olika landstingsområdena och

primärkommunerna, en utredning i den av motionärerna föreslagna riktningen

kommer till stånd. Riksdagen anser sålunda, att med hänsynstagande

till de kostnader, som staten för närvarande får vidkännas för den

allmänna sjukvården, en undersökning bör verkställas, huruvida och på

vad sätt en utjämning av kostnaderna för de olika sjukvårdsområdena kan

åvägabringas. Utan att intaga någon ståndpunkt till frågan, om staten bör

i större mån än nu är fallet bidraga till vården ifråga, får riksdagen alltså

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida

och på vad sätt en utjämning av kostnaderna för den allmänna sjukvården

i riket kan åvägabringas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

denna utredning kan giva anledning.

Stockholm den 8 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.