Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande.

1927-06-08 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:321, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 321.

fir 321.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 79.)

Till Konungen.

I årets stats verksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 121, har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående

anslag till skogsvårdens befrämjande, som Eders Kungl. Maj:t kunde komma

att avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna för budgetåret 1927—

1928 ett belopp av 500,000 kronor.

I årets statsverksproposition har vidare chefen för finansdepartementet

vid anmälan av förslag till riksstat för nämnda budgetår (inkomsterna sid.

12) framhållit, att det ifrågasatts, att i budgeten under »uppbörd i statens

verksamhet» uppföra en ny inkomsttitel, betecknad »skogs vårdsa vgifter»

men att han ansett det riktigast att låta frågan härom anstå för att upptagas

i samband med den väntade propositionen rörande anslag till skogsvårdsstyrelserna.

I en till riksdagen den 4 mars 1927 avlåten proposition, in- 211, har

sedermera Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

1) för budgetåret 1927—1928 anvisa till skogsvårdens befrämjande att

i mån av förefallande behov fördelas mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser

ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor,

2) för budgetåret 1927—1928 i riksstaten uppföra

ej mindre bland inkomsterna under rubriken »uppbörd i statens verksamhet»

med titel skogsvårdsavgifter ett belopp av 1,500,000 kronor

än även för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet m. m.

ett ordinarie reservationsanslag, att direkt utgå av skogsvårdsavgifter, av

1,500,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 321.

På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen för budgetåret 1926—1927 till

skogsvårdens befrämjande anvisat ett extra reservationsanslag av 500,000

kronor att av Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas mellan

vederbörande skogsvårdsstyrelser.

I skrivelse den 18 oktober 1926 har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, med överlämnande av yttranden från samtliga skogsvårdsstyrelser,

hemställt, att för budgetåret 1927—1928 måtte till berörda ändamål anvisas

ett anslag å 765,000 kronor, avseende bidrag under kalenderåret 1927.

Över centralrådets omförmälda skrivelse har domänstyrelsen den 13 november

1926 avgivit infordrat utlåtande.

Sedan departementschefen jämlikt Kungl. Maj:ts den 23 september 1926

givna bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för verkställande

av utredning rörande statsbidrag för utdikning av vissa försumpade marker

har åt dessa sakkunniga uppdragits att jämväl verkställa utredning angående

åtgärder från statens sida för tryggande av skogsvårdsstyrelsernas

ekonomi. I samband härmed har centralrådets förenämnda skrivelse jämte

därtill hörande handlingar överlämnats till de sakkunniga för att tagas

i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag.

De sakkunniga hava avgivit betänkande i sistberörda ämne den 18 januari

1927 (st. off. utr. 1927 :1) och däri hemställt, bland annat, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att dels antaga ett vid betänkandet

fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §4 i förordningen

den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift, dels ock anvisa

för budgetåret 1927—1928 till skogsvårdens befrämjande för att av

Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas mellan vederbörande

skogsvårdsstyrelser ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.

Ovanberörda sakkunniga hava i en normalkalkyl beräknat skogsvårdsstyrelsernas

sammanlagda utgifter för främjande av skogsvårdsåtgärder

till 1,602,638 kronor, för skogslagarnas övervakande till 212,315 kronor

och för styrelsernas förvaltning till 1,685,404 kronor eller sålunda tillhopa

till 3,500,357 kronor samt styrelsernas enskilda inkomster till 753,218

kronor och inkomster genom bidrag från landsting och hushållningssällskap

till 152,400 kronor eller tillhopa till 905,618 kronor. Såsom

underskott, avsett att täckas genom andra inkomster än de nyss angivna,

har i tabellen upptagits skillnaden mellan berörda utgifts- och inkomstsummor

eller 2,594,739 kronor.

Departementschefen har efter prövning av under utredningen i sådant avseende

framkomna uppslag funnit möjligheterna till inskränkning i skogsvårdsstyrelsernas

utgifter relativt små därest skogsvårdsstyrelserna skola

kunna på ett nöjaktigt sätt fylla sina uppgifter och tillika uttalat att det

icke torde kunna bestridas att vissa skogsvårdsstyrelser för närvarande av

brist på medel ej vore i stånd att utöva sin verksamhet, i den omfattning

och på det sätt, som enligt den nya skogsvårdslagen vore avsett.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 321.

Vidare har departementschefen anfört följande.

»Från några håll har gjorts gällande, att skogsvårdsstyrelsernas utgifter

för biträde med skogsvård samt för skogsodling och andra skogsvårdsåtgärder

vore onödigt höga samt att minskning av dessa utgifter utan

olägenhet skulle kunna genomföras, särskilt genom höjning av de ersättningar,

som skogsvårdsstyrelserna betinga sig av vederbörande skogsägare

för dylikt biträde samt för skogsodlingsmaterial in. in. Vid bedömandet

av befogenheten av dessa erinringar böra givetvis ifrågavarande

utgifter jämföras med motsvarande inkomster och allenast de nettoutgifter,

som återstå efter vederbörande inkomsters frånräknande, tagas i betraktande.

Vid en dylik jämförelse mellan utgifter och inkomster för biträde

med skogsvård visar det sig, att mera betydande nettoutgifter i förevarande

avseende förefinnas huvudsakligen hos sådana skogsvårdsstyrelser,

vilkas medelsbehov i stort sett täckas genom direkt inflytande skogsvårdsavgifter

och enskilda inkomster och som sålunda i ringa eller ingen grad

åtnjuta statsanslag eller bidrag från till statskontoret redovisade skogsvårdsavgifter.

Härvid måste dock undantag göras för skogsvårdsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län, vilka, ehuru de uppbära avsevärda

statsanslag, hava betydande nettoutgifter för här avsett biträde. I

fråga om dessa styrelser föreligga emellertid speciella av historiska förhållanden

betingade skäl att tillhandagå vederbörande skogsägare med dylikt

biträde på relativt liberala villkor. Vad nu anförts om utgifterna för

biträde med skogsvård gäller i huvudsak även om utgifterna för skogsdikning.

Beträffande utgifterna för skogsodling äro däremot förhållandena

delvis annorlunda. Vid jämförelse mellan dessa utgifter samt till skogsvårdsstyrelserna

influtna ersättningar för frö, plantor och plantörsbiträde,

bliva nettoutgifterna i förevarande avseende betydande för flertalet skogsvårdsstyrelser,

däribland även sådana som för upprätthållande av sin

verksamhet huvudsakligen äro hänvisade till anslag från staten och bidrag

från reserverade skogsvårdsavgifter. I fråga om dessa utgifter är

emellertid att märka, att det alltifrån skogsvårdsstyrelsernas tillkomst ansetts

såsom en av deras angelägnaste uppgifter att befrämja skogsodling,

särskilt å av ålder kala marker. En effektiv verksamhet på detta område

torde emellertid ej vara möjlig utan avsevärda ekonomiska uppoffringar

från skogsvårdsstyrelsernas sida, vilket ock beaktats av riksdagen, som

för detta ändamål anvisat betydande anslag till styrelserna. För samtliga

skogsvårdsstyrelser utgöra de årliga nettoutgifterna i förevarande avseende,

beräknade med ledning av hithörande utgifts- och inkomstmedeltal

för åren 1923—1927, 399,896 kronor, en summa som i betraktande av de

synnerligen omfattande arealer kal skogsmark, som inom landet alltjämt

förefinnas, ej torde kunna anses överdrivet hög. Det bör även uppmärksammas,

att i denna summa ingå till betydande belopp dels bidrag, som

anvisats av landsting och hushållningssällskap för skogsodlingsändamåL,

dels ock kostnader för plantskolor och fröklängningsanstalter samt utgifter

s. 15 Kontrollera mot PDF

Biksdagens skrivelse Nr 321.

15

för anskaffande av kött in. m. Beträffande slutligen styrelsernas utgifter

för reglering av skogsbetet, vilka utgifter i medeltal under åren 1923—

1927 för alla skogsvårdsstyrelser beräknats till 11,224 kronor, synes uppenbart

— särskilt i betraktande av de vidgade uppgifter i detta avseende,

som den nya skogsvårdslagen pålagt styrelserna — att någon minskning

i denna utgiftssumma ej bör ifrågasättas.

Med det nu anförda har jag ej tagit ståndpunkt till frågan, huruvida

ej i vissa fall skärpta ersättningsbestämmelser borde tillämpas med avseende

å biträde, som från skogsvårdsstyrelserna lämnas enskilda skogsägare,

samt beträffande material för skogsodling med mera ävensom större

enhetlighet i dessa bestämmelser eftersträvas. I enlighet med de sakkunnigas

av centralrådet biträdda förslag tinner jag det lämpligt, att

denna fråga upptages till behandling av centralrådet. Då emellertid vid

genomförande av en eventuell skärpning av berörda ersättningsbestämmelser

stor varsamhet måste iakttagas, därest ej skogsägarnas intresse att

anlita biträde av skogsvårdsstyrelsernas personal skall minskas och skogsvårdsarbetet

sålunda lida avbräck, torde det, på sätt centralrådet framhållit,

näppeligen kunna antagas, att några ökade inkomster av betydenhet

på denna väg skola tillföras skogsvårdsstyrelserna, i allt fall ej under

de närmaste åren.

På grund av vad sålunda anförts finner jag i likhet med domänstyrelsen,

att summan av samtliga skogsvårdsstyrelsers årsutgifter under de

närmaste åren framåt ej bör beräknas till lägre belopp än det i förenämnda

normalkalkyl angivna eller till 3,500,357 kronor. A andra sidan

synas tillräckliga skäl ej hava förebragts för att lägga en högre utgiftssumma

än den nu angivna till grund för skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov

under sagda år. Vad angår skogsvårdsstyrelsernas enskilda inkomster

samt inkomster genom ortsbidrag, synes även härutinnan den i

normalkalkylen upptagna årliga summan för samtliga skogsvårdsstyrelser,

905,018 kronor, kunna godtagas. Efter frånräknande av denna inkomstsumma

skulle sålunda, på sätt i kalkylen angivits, för samtliga skogsvårdsstyrelser

uppstå ett årligt underskott å 2,594,739 kronor.

Beträffande frågan, huru berörda utgifts- och inkomstsummor böra fördelas

på de särskilda skogsvårdsstyrelserna, torde i detta sammanhang

ståndpunkt ej böra tagas i vidare mån än som erfordras för ett bedömande,

huru skogsvårdsstyrelsernas ifrågavarande medelsbehov lämpligast

bör tillgodoses. För ett dylikt bedömande finner jag den i berörda normalkalkyl

verkställda fördelningen av berörda summor vara tillfyllest.»

Departementschefen har av anförda skäl ansett sig icke böra biträda av de

sakkunniga framställt förslag om sådan ändring av 4 § i förordningen den

11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift att den andel av de från

andra skogar än skyddsskogar inflytande skogsvårdsavgift^- som enligt

l>erörda paragraf skall redovisas till statskontoret för att av Kungl. Maj:t

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 321.

i mån av förefallande behov fördelas mellan samtliga skogsvärdsstyrelser i

riket skulle höjas från 10 till 15 procent.

Det må erinras, att allt ifrån det skyldighet att erlägga skogsvårdsavgift

första gången stadgades genom förordningen den 24 juli 1903 (nr

79 s. 15) denna avgift principiellt ansetts böra användas för främjande

av skogsvård inom vederbörande landstingsområde, där det virke, för

vilket avgiften utgått eller varå denna haft avseende, avverkats och sålunda,

i stort sett, komma samma fastigheter till godo, som drabbats av

avgiften. Med hänsyn till att viss del av de genom skogsvårdsavgiften

inflytande medel härflöte från allmänna skogar, vilka ej komma i åtnjutande

av något understöd från dessa medel, stadgades emellertid i 1912

års förordning om skogsvårdsavgift, att 10 procent av de inom varje landstingsområde

influtna skogsvårdsavgifterna skulle redovisas till statskontoret

för att av Kungl. Maj:t i mån av behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser

i riket.

Av statsrådsprotokollet inhämtas att från vissa håll föreslagits, att bestämmelserna

om ifrågavarande utjämningsandel skulle ersättas med ett

stadgande, att de avgifter, som i varje särskilt fall inflöte för å allmänna

skogar avverkat virke, skulle redovisas till statskontoret och ställas till

Kungl. Maj:ts disposition i utjämningssyfte. Departementschefen har i fråga

härom erinrat, att en dylik anordning var föremål för övervägande av de

sakkunniga, som utarbetade förslag till 1912 års förordning om skogsvårdsavgift,

men av dessa avvisades under framhållande, att det skulle bliva

förenat med alltför stora svårigheter såväl vid taxeringen som vid debitering,

uppbörd och redovisning att verkställa ett avskiljande av de på

kronans skogar belöpande skogsvårdsavgifterna, helst som kronan icke alltid

själv vore avverkare och erlade avgifterna. Då vad sålunda anförts

ej synes departementschefen sakna fog, har han ansett sig ej böra biträda

berörda förslag.

Enligt inom riksdagens vederbörande utskott lämnade uppgifter skulle

verkställda approximativa beräkningar giva vid handen, att de på statsskogarna

belöpande skogsvårdsavgift^- uppgå till synnerligen olika belopp

inom olika län varierande ända från omkring 4 procent upp till omkring

53 procent och medelprocenten utgöra 13.2 4 procent. Detta innebär med

andra ord att under det att vissa skogsvärdsstyrelser endast hava att

till statskontoret redovisa en bråkdel av de på statsskogarna belöpande

skogsvårdsavgifterna, andra skogsvärdsstyrelser äro hänvisade att till statsverket

inleverera utöver de på sistnämnda skogar belöpande avgifterna

en icke obetydlig del av de på de enskilda skogarna belöpande skogsvårdsavgiftema.

Detta förhållande synes riksdagen tyda på att behov

föreligger av ett ändrat sätt för bestämmande av utjämningsandelen, oeh

vill det härutinnan förefalla riksdagen som en rättvisare fördelning skulle

kunna åvägabringas därest, såsom ock från vissa håll ifrågasatts, i stället

för nu stadgade 10 procent av inom skogsvårdsstyrelses område inflytande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 321. 1*

skogsvårdsavgifter, de avgifter, som i verkligheten liärflöte från de allmänna

skogarna, redovisades till statskontoret för att fördelas på sätt nu

är stadgat. Ett sådant förfaringssätt torde ock enligt riksdagens mening

stå i närmaste överensstämmelse med den på sätt ovan nämnts godtagna

principen, att skogsvårdsavgifterna böra användas för främjande av skogsvård

inom vederbörande landstingsområde. De av departementschefen åberopade

svårigheterna med avseende å debitering, uppbörd och redovisning,

som ansetts skola föranledas av en sådan anordning, torde enligt riksdagens

uppfattning vara i viss mån överdrivna, om nämligen, såsom riksdagen

förutsätter, vederbörande virkesköpare ålägges lämna särskilda uppgifter i

fråga om å ena sidan från statsskogar och å andra sidan från enskildas

skogar förvärvat virke.

Då emellertid en närmare utredning av frågan givetvis är erforderlig,

anser riksdagen, att hänvändelse i sådant syfte bör göras hos Kung!. Maj:t.

Av det anförda torde framgå riksdagens ställning till den av de sakkunniga

föreslagna höjningen av nuvarande utjämningsandel.

Efter erinran att för närvarande varken de direkta skogsvårdsavgifterna

eller den andel av ifrågavarande avgifter som redovisas till statskontoret

upptages i riksstaten har departementschefen vidare anfört i huvudsak följande.

»Då skogs vårdsavgifternas belopp bestämmes enligt grunder, som fastställts

i av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutad författning, och användas

för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet samt främjande av

skogsvårdsåtgärder och sålunda för ändamål av statlig natur, finner jag mig.

efter samråd med chefen för finansdepartementet, böra förorda, att dessa avgifter

för framtiden redovisas i riksstaten.

Enligt gällande förordning om skogsvårdsavgift skola dessa avgifter

debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna och erläggas

sålunda i slutet av året. Av de medel, som inom varje landstingsområde

inflyta genom avgifterna skola, såsom förut berörts, vad angår skogsvårdsavgifter

från andra skogar än skyddsskogar, 90 procent direkt utbetalas till

vederbörande skogsvårdsstyrelse, varemot 10 procent redovisas till statskontoret

för att av Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas

mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i riket. Ifrågavarande medel upptagas

i allmänhet av skogsvårdsstyrelserna såsom inkomst för det år, som infaller

närmast efter det, då avgifterna debiterats och erlagts. Skogsvårdsavgifterna

från skyddsskogarna skola enligt förordningen överlämnas till domänstyrelsen

och äro avsedda att disponeras för understödjande av skogsvårdsåtgärder

å skyddsskogarna. Några bestämmelser i detta avseende hava i avbidan på

genomförande av ny lagstiftning för dessa skogar ännu ej meddelats.

I anslutning till nu angivna föreskrifter i förordningen om skogsvårdsavgift

torde i riksstaten för budgetåret 1927—1928 under »uppbörd i statens

verksamhet» böra såsom inkomst under titel »skogsvårdsavgifter» upptagas

ett belopp, motsvarande vad som kan beräknas inflyta av dylika under

år 1927 debiterade avgifter. Detta belopp torde med hänsyn till de under år

Bihang till riksdagens protokoll 1927. l''i samt. Nr 318—32U. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 321.

1926 rådande konjunkturerna å trävarumarknaden böra uppskattas till 1,500,000

kronor eller omkring 130,000 kronor lägre än summan av de under 1926

debiterade skogsvårdsavgifterna. Bland utgifterna för nämnda budgetår bör

under nionde huvudtiteln uppföras ett ordinarie reservationsanslag, motsvarande

förstnämnda inkomstbelopp. Detta anslag synes lämpligen böra benämnas:

uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet m. m., reservationsanslag,

att direkt utgå av skogs vårdsavgifter.»

Riksdagen kan icke finna, att departementschefen anfört tillräckligt vägande

skäl för att i riksstaten uppföra skogsvårdsavgifterna, vilka, enligt i förenämnda

förordning om skogsvårdsavgift lämnade närmare föreskrifter, skola

i fråga om andra skogar än skyddsskogar intill 90 procent av inom varje

landstingsområde inflytande belopp tillhandahållas vederbörande skogsvårdsstyrelse

för att användas för skogsvårdande åtgärder inom dess eget

område, och då riksdagen icke heller i övrigt anser några omständigheter

föreligga, som påkalla en sådan åtgärd, kan riksdagen icke biträda Eders

Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.

I fråga om beredande av ökade medel åt skogsvårdsstyrelserna har departementschefen

anfört följande.

»De sakkunniga hava uppskattat det belopp, som utöver nuvarande skogsvårdsavgifter

samt nu utgående statsanslag å 500,000 kronor bör av allmänna

medel ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för att dessa

skola vara i stånd att i tillfredsställande omfattning uppehålla sin verksamhet

till, i runt tal, 550,000 kronor. Mot de sakkunnigas beräkningar

härutinnan finner jag ej anledning till erinran utan anser, i likhet med

centralrådet, att detta belopp är behövligt för berörda ändamål. Jag förutsätter

härvid, att omförmälda verksamhet för utdikning medelst statsbidrag

i ändamål av skogsbörd, varom förslag framlagts i proposition nr 156 till

innevarande års riksdag, kommer att uppdragas åt skogsvårdsstyrelserna

och framdeles utövas i en omfattning, som väsentligen motsvarar vad i

nämnda proposition förutsättes.

Beträffande det sätt, varpå skogsvårdsstyrelsernas berörda medelsbehov

bör tillgodoses, torde, dä skogsvårdsstyrelsernas verksamhet direkt och i

främsta rummet kommer vederbörande skogsägare till godo, fog principiellt

sett föreligga för den av domänstyrelsen hävdade ståndpunkten, att denna

verksamhet, åtminstone i huvudsak, bör bekostas av skattemedel från de

skogar, verksamheten avser. Jämväl av statsfinansiella skäl synes det näppeligen

vara att tillråda, att allmänna skattemedel för framtiden i väsentligt

stegrad omfattning disponeras för ifrågavarande ändamål. I likhet med de

sakkunniga finner jag det därför i första rummet böra övervägas, huruvida

ej skogsvårdsstyrelsernas ifrågavarande medelsbehov kan tillgodoses

genom medel, som anskaffas genom upptagande av skogsvårdsavgifter.»

Härefter har departementschefen erinrat att vid bifall till det förslag

till lag om skogsaccis avseende vissa skärpningar i skatteplikten för avverkat

virke, som genom proposition nr 105 förelagts innevarande riksdag,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 321.

19

en ganska betydande ökning i skogsvårdsavgifterna skalle åstadkommas.

Denna ökning torde enligt verkställda överslagsberäkningar näppeligen

komma att understiga 275,000 å 300,000 kronor i medeltal per år. Vidare

utgår departementschefen från att genom en höjning, på sätt i proposition

nr 212 med förslag till förordning om skogsvårdsavgift föreslagits av

den procent av till skogsaccis taxerat virkesvärde, efter vilken skogsvårdsavgift

skulle utgå, från 1.3 till 1.5 ett ytterligare tillskott skulle erhållas av

274,450 kronor. Genom dessa förändringar skulle sålunda vinnas det belopp

av sammanlagt 550,000, som på sätt departementschefen uttalat skulle

vara erforderligt utöver nuvarande skogsvårdsavgifter och nu utgående

statsbidrag å 500,000 kronor.

Genom riksdagens beslut i anledning av ovanberörda proposition nr 105

kommer den genom skärpning av skogsaccislagen beräknade ökningen i

skogsvårdsavgifterna att utebli. Då den lättnad i skogsbeskattningen, som

sistnämnda proposition avsåg att åvägabringa, sålunda icke kommer till

stånd, anser sig riksdagen icke kunna vara med om någon sådan ytterligare

belastning i förevarande avseende, som innefattas i Kungl. Maj:ts förslag

till höjning av den procent av till skogsaccis taxerat virkesvärde, efter

vilken skogsvårdsavgift skall utgå. För beredande av de medel, som utöver

nuvarande skogsvårdsavgifter och nu utgående statsbidrag erfordras för upprätthållande

av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, synes därför en höjning

av statsbidraget vara den utväg, som företrädesvis bör anlitas. Då det

torde vara till fyllest, om, såsom i propositionen förutsatts, ifrågavarande

inkomstökning tillföres skogsvårdsstyrelserna från och med år 1929, synes

frågan om berörda anslagshöjning böra anstå till 1928 års riksdag.

Departementschefen har i fråga om anslag för skogsvårdens befrämjande

för budgetåret 1927—1928 anfört följande.

»Såsom förut nämnts har i statsverkspropositionen till innevarande års

riksdag under nionde huvudtiteln, punkten 121, beräknats för budgetåret

1927—1928 till skogsvårdens befrämjande 500,000 kronor eller samma

belopp som för innevarande budgetår anvisats till detta ändamål. Ehuru

den i ärendet åvägabragta utredningen giver vid handen, att en höjning

av ifrågavarande anslag för budgetåret 1927—1928, avseende bidrag till

skogsvårdsstyrelserna under kalenderåret 1927, må vara önskvärd, finner

jag mig dock av statsfinansiella skäl ej kunna tillstyrka en dylik höjning.

De sakkunniga hava ansett, att anslagsbehovet för berörda budgetår genom

inskränkningar i skogsvårdsstyrelsernas utgifter kunde begränsas till

600,000 kronor. Den ytterligare nedsättning i detta behov med 100,000

kronor, som av mig nu ifrågasättes, torde kunna vinnas dels, till någon

del, genom ytterligare utgiftsminskning, dels ock huvudsakligen därigenom,

att de nitton skogsvårdsstyrelser, som enligt de sakkunnigas utredning vid

utgången av 1926 ägde disponibla behållningar över skulder, taga dessa

behållningar i anspråk för täckande av eventuell brist i 1927 års budget.

Enligt de sakkunnigas utredning uppgingo nämnda behållningar för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 321.

ifrågavarande nitton skogsvårdsstyrelser vid 1926 års utgång till sammanlagt

1,447,302 kronor. Ett anlitande av dessa i nu ifrågasatt omfattning

för bestridande av löpande utgifter synes ej möta avgörande betänkligheter,

särskilt i betraktande av den inkomstökning, som, på sätt förut

nämnts, är avsedd att tillföras skogsvårdsstyrelserna från och med 1929.

Kungl. Maj:t har i proposition nr 156 föreslagit 1927 års riksdag att

anvisa ett anslag å 200,000 kronor att medelst bidrag utan återbetalningsskyldighet

användas till understödjande av torrläggning av mark i ändamål

av skogsbörd samt att denna understödsverksamhet skulle handhavas

av skogsvårdsstyrelserna. I motiveringen till denna proposition har jag

framhållit, att skogsvårdsstyrelsernas kostnader för liandhavandet av

ifrågavarande bidragsverksamhet ej borde bestridas av det ifrågasatta

skogsutdikningsanslaget utan täckas av medel, som i annan ordning

ställdes till förfogande, varjämte jag anhållit att få anmäla frågan härom

i samband med spörsmålet om äskande av anslag till skogsvårdens befrämjande

för budgetåret 1927—1928.

I anslutning härtill torde jag nu få underställa denna fråga Kungl.

Maj:ts prövning. Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga beräknat skogsvårdsstyrelsernas

kostnader för liandhavandet av ifrågavarande understödsverksamhet

till 15 procent av statsbidragssumman eller, vid en bidragssumma

av 200,000 kronor, till 30,000 kronor. I enlighet härmed skulle,

därest förenämnda proposition bifalles, för senare halvåret 1927 hälften

av sistnämnda belopp eller 15,000 kronor erfordras. Departementschefen

har ansett att för ändamålet erforderliga medel lämpligen borde anvisas

av anslaget till skogsvårdens befrämjande men har han av anförda skäl

icke funnit tillräcklig anledning föreligga att på grund härav nu föreslå

någon förhöjning av anslaget till skogsvårdens befrämjande.

Beträffande dispositionen av detta anslag för budgetåret 1927—1928

har departementschefen ansett att i överensstämmelse med vad härutinnan

alltsedan 1922 varit gällande, det borde ankomma å Kungl. Maj:t att i

mån av förefallande behov fördela anslaget mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser.

Då prövningen av detta behov torde böra verkställas av Kungl.

Maj:t beträffande samtliga skogsvårdsstyrelser, har han icke funnit sig

böra föreslå, att någon viss del av anslaget reserveras för skogsvårdsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län.»

Riksdagen vill erinra, att riksdagen i anledning av ovanberörda proposition

nr 156 för budgetåret 1927—1928 uppfört ett statens skogsutdikningsanslag

å 200,000 kronor, därvid emellertid förutsatts, att skogsvårdsstyrelsernas

kostnader för handhavandet av denna verksamhet skola bestridas

icke såsom i nu förevarande proposition avsetts från anslaget till skogsvårdens

befrämjande utan från skogsutdikningsanslaget. Med hänsyn till

vad departementschefen anfört rörande skogsvårdsstyrelsernas behov av

medel ger emellertid nämnda förhållande riksdagen icke anledning ifrågasätta

någon minskning i nu ifrågavarande anslag, vilket riksdagen sålunda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 321. 21

anser böra uppföras med det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet

500,000 kronor.

Under åberopande av det anförda får riksdagen

1) anmäla, att riksdagen för budgetåret 1927—1928 anvisat till skogsvårdens

befrämjande att i mån av förefallande behov fördelas mellan vederbörande

skogsvårdsstyrelser ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor,

2) anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förslag i punkt 2 icke vunnit riksdagens

bifall,

3) anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående

sådan ändring i förordningen om skogsvårdsavgift, att i stället för

nu stadgade 10 procent av samtliga inom vederbörande landstingsområde

inflytande skogsvårdsavgifter till statskontoret skola redovisas de skogsvårdsavgift,

som inom landstingsområdet inflyta från därinom belägna

allmänna skogar, samt om framläggande för riksdagen av det förslag,

vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 8 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.