Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1927-06-07 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:325, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 325.

1

Nr 325.

Godkänd av första kammaren den 7 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i

vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

(Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande

nr 1 och memorial nr 3.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 24 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 182, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom'';

2) lag om ändrad lydelse av 10 § i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 25 juni 1909 om arrende

av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne ävensom angående ändrad lydelse

av vissa paragrafer i samma lag; samt

4) lag om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling förehaft

tjuguåtta i anledning av densamma väckta motioner.

Med överlämnande av riksdagens sammansatta andra lag- och jordbruksutskotts

utlåtande nr 1 och memorial nr 3 får riksdagen anmäla, att Eders

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 325—326.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 825.

Kung!. Maj :ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick

godkännas, men att riksdagen för sin del antagit följande

l) Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom 2 kap. 1, 7—9, 11, 12, 14, 17, 18, 33 och 43 §§ samt 3 kap. 6 § skola,

2 kap. 8, 9, 11 och 12 §§ samt 3 kap. 6 § i nedan intagna delar, hava följande

ändrade lydelse ävensom att i förstnämnda kapitel skola införas tretton nya

paragrafer, betecknade 45—57 §§, av den lydelse nedan angives:

2 KAP.

Om arrende.

Allmänna bestämmelser om jordbruksarrende.

1 §•

Avtal, varigenom jord upplåtes till brukande mot lega, skall upprättas skriftligen;

och varde i avhandlingen upptagna samtliga villkor, som betingas. Ändring

eller tillägg, som ej avfattas skriftligen, vare utan verkan.

Har på grund av avtal, som ej upprättats skriftligen, fastigheten övertagits

till brukande, vare avtalet dock gällande; och skall, ändå att annorlunda avtalats,

skriftlig avhandling upprättas, där jordägaren eller arrendatorn det fordrar.

Varder ej sådan handling frivilligt utgiven, må domstol efter stämning

stadfästa arrendeförhållandet i överensstämmelse med denna lag och avtalets

innehåll. Sådant beslut av domstol medför samma verkan som skriftligt arrendekontrakt.

7 §.

Undandrager sig jordägaren att tillhandahålla arrendatorn arbete, som denne

enligt avtalet är skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn lika förmånligt

arbete, njute arrendatorn skäligt skadestånd. Förbehåll, som strider mot vad

sålunda stadgats, vare utan verkan.

Skola för fastigheten utgöras dagsverken och är ej i avtalet bestämt, huru

dessa skola fördelas å särskilda tider av året, skall hela antalet dagsverken på

årets veckor i den mån det kan ske jämnt fördelas. För varje arrendeår eller,

där avtalet innehåller föreskrift om utgörande av visst antal dagsverken under

viss tid av året, för varje sådan tid bör jordägaren i god tid förut lämna arrendatorn

uppgift å de dagar, då han har att utgöra dagsverken. Ej vare, ändå

att avtalet annorlunda bestämmer, arrendatorn pliktig att för arbetets utförande

inställa sig förr än å andra dagen efter det dylik uppgift meddelats honom.

Arbetet må ej, ändå att annorlunda är avtalat, så utkrävas, att arrendatorn

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 825.

3

hindras att behörigen sköta sitt jordbruk; dock utgöre vad nu sagts ej hinder

för utkrävande av jordbruksdagsverken enligt den fördelning, som genom avtalet

blivit bestämd.

Ej må i avtalet stadgas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att till jordägaren

eller annan på tillsägelse utgöra tjänstbarhet utöver fastställt antal

dagsverken eller annat bestämt arbete; ej heller förbud för arrendatorn att utföra

arbete åt annan än jordägaren. Har dylikt förbehåll eller förbud skett,

vare det utan verkan.

Vad i första och tredje styckena stadgas har ej avseende å skjutsning, vedhuggning

eller därmed jämförlig tjänstbarhet, där den är av ringa betydenhet.

I fråga om upplåtelse, som sker från ecklesiastikt boställe, äga bestämmelserna

i denna paragraf ej tillämpning.

8 §.

Utan----------------därav.

Är arrendeavtalet slutet för viss tid ej understigande femton år, och vill arrendatorn

lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga fastigheten

mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren det, eller

har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat sig därtill villig,

vare arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren

skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga fastigheten, men kan ej överenskommelse

träffas om vad i lösen bör utgå, skall frågan därom avgöras av tre

ojävige skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedde

tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller

kunna de utsedde ej förena sig om valet av den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen

i orten att förordna om valet. Den, som ej nöjes med vad de

fleste skiljemännen säga, äger att draga tvisten under rättens prövning, så

framt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut

tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den

missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens prövning.

9 §.

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant fall arrendeavtalet

innefattar annat förbehåll, avtalet fortfarande vara gällande, men

delägarna i boet äge i ty fall, ändå att avtalet icke är slutet för viss tid ej understigande

femton år, enahanda rätt, som vid arrende för sådan tid enligt 8 §

andra stycket tillkommer arrendator; dock åligge dem, där de vilja göra bruk

av denna rätt, att inom sex månader efter dödsfallet hembjuda jordägaren att

återtaga fastigheten.

Vid-------------uppsäga avtalet.

11 §.

Syn, som---------—------— sagt.

Yppas hos synemännen olika meningar och äro på vardera sidan lika många,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 825.

skola synemännen välja ytterligare en synemän; och galle vad de flesta säga

eller, där var har sin mening och jämkning ej kan ske, den särskilt tillkallade

synemannens mening. Kunna synemännen ej enas om valet, vare lag som i

första stycket för där avsett fall är stadgat.

Mot----— —-----—----efter valet.

Tillträdessyn------— — —---avträdesdagen.

12 §.

När-------------tiden för förrättningen.

Menar-----—---—-----befattning.

Vid synen skall undersökas allt vad till fastigheten hör, såsom åbyggnad,

trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar, brunnar

och vattenledningar, samt i penningar uppskattas vad till botande av därvid

befunna brister erfordras. Vid avträdessyn skall därjämte verkställas den

uppskattning, som erfordras för bestämmande av ersättning enligt 17 §.

över allt vad vid synen förekommit skall upprättas skriftlig handling, som

av synemännen undertecknas.

Kostnaden-------------vidkännas.

14 §.

Har i arrendeavtalet jordägaren utfäst att å fastigheten uppföra byggnad

eller att eljest försätta fastigheten i visst skick, men underlåter han det, äge arrendatorn,

sedan vid syn beräknats kostnaden för bristens avhjälpande, verkställa

arbetet i jordägarens ställe och i mån av arbetets utförande undfå gottgörelse

med det vid synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga

avtalet, vare det honom öppet, där ej bristen är av allenast ringa betydelse. För

den tid fastigheten på grund av jordägarens underlåtenhet är i bristfälligt

skick njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften; äge ock rätt till

skadestånd.

Har frågan om kostnadens beräkning ej upptagits vid tillträdessynen, må

hållas särskild syn. Beträffande sådan särskild syn gälle i tillämpliga delar

vad i 11—13 §§ stadgas om syn vid tillträde eller avträde; dock att kostnaden

för synen skall gäldas enligt de för kostnad i rättegång stadgade grunder.

17 §.

Arrendatorn vare oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa nyodling

eller åtgärd för anordnande av varaktigt betesbruk, dock ej utan jordägarens

medgivande å mark, varå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd

eller varå jordägaren vidtagit eller är skyldig vidtaga åtgärder för återväxtens

betryggande. Ej heller må utan sådant medgivande nyodling ske å mark, därå

särskilda åtgärder vidtagits för varaktigt betesbruk.

Finnes när fastigheten avträdes, att dess värde av arrendatorn genom nyodling

eller särskilda åtgärder för anordnande av betesbruk blivit på ett varaktigt

sätt förökat, njute arrendatorn av jordägaren ersättning motsvarande det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 325.

5

ökade värde, fastigheten i följd av förbättringen då kan anses äga, dock ej

med högre belopp än som svarar mot den nödiga kostnad, han nedlagt å förbättringen.

Har ej jordägaren lämnat sitt samtycke till förbättring, som nu

sagts, må ej utgå högre ersättning än som, efter medeltal räknat, belöper å två

hektar, ändå att den mark, som förbättrats, är av större omfattning.

Låter arrendatorn efter plan, vilken antingen blivit av jordägaren godkänd

eller ock uppgjorts av statens lantbruksingenjör eller hos hushållningssällskap

anställd jordbrukskonsulent, å fastigheten verkställa täckdikning med användande

av tegelrör, vare jordägaren pliktig att till arrendatorn utgiva ersättning

dels, så snart arbetet blivit behörigen utfört, för så stor del av kostnaden,

som motsvarar värdet av rören, dels ock, när fastigheten avträdes, för vad arrendatorn

i övrigt kostat å täckdikningen i den man det varit nödigt. Vid avträdet

skall dock från det belopp, som sålunda beräknats utöver kostnaden för

rören, avdrag ske ej mindre med en femtondedel för varje helt år, varunder arrendatorn

utan förhöjning av legan dragit nytta av täckdikningen, än även,

därest å denna finnes brist, med kostnaden för bristens avhjälpande.

18 §.

Har arrendatorn å fastigheten uppfört annan byggnad än i 14, 15 eller 16 §

avses, eller har han utöver vad honom ålegat verkställt plantering av fruktträd,

bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad, hembjuda

det jordägaren till inlösen när han frånträder arrendet.

Nu hembjudes elektrisk anläggning för fastighetens förseende med belysning

eller drivkraft; har den utförts efter plan, som blivit av jordägaren godkänd,

eller prövas anläggningen, där den avser annat ändamål än alstrande, omformande

eller ackumulering av elektrisk kraft, lämplig med hänsyn till fastighetens

storlek och belägenhet samt förhållandena i övrigt, vare jordägaren skyldig

lösa anläggningen med undantag av vad som icke är fast förlagt eller är

att anse såsom tillbehör till sådan i första stycket avsedd byggnad, som icke

är nödig för anläggningen. Lösen skall utgå efter det ökade värde, fastigheten

i följd av anläggningen kan anses äga när den avträdes, men må ej överstiga

den nödiga kostnad, arrendatorn nedlagt å anläggningen. Äro till anläggningen

ämnen hämtade från fastigheten, skall skäligt avdrag därför göras.

Sker hembud i annat fall än då lösningsskyldighet enligt andra stycket föreligger,

men vill ej jordägaren lösa, eller har han ej inom en månad efter det

hembudet gjordes förklarat sig därtill villig, äge arrendatorn bortföra vad han

påkostat; återställe dock jord eller byggnad i det skick, vari han mottog den.

''Är ej vad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja bortfört inom tre

månader från det arrendet upphörde eller anspråk på inlösen därav slutligen

ogillades, tillfälle det jordägaren utan lösen. Äro till byggnad eller annan anläggning

ämnen hämtade från fastigheten, må byggnaden eller anläggningen ej

borttagas, innan värdet av vad från fastigheten tagits blivit jordägaren gottgjort.

Förmenar jordägaren att lösningsskyldighet enligt andra stycket ej före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 325.

ligger, eller kan överenskommelse ej träffas om vad han enligt denna paragraf

bör utgiva i lösen eller erhålla i gottgörelse, skall frågan avgöras i den ordning,

8 § bestämmer.

33 §.

Försättes arrendatorn i konkurs, äge borgenärerna uppsäga avtalet; sker ej

uppsägning sist å trettionde dagen från utgången av den för bevakning av

fordringar utsatta tid, svare borgenärerna för legoavtalets fullgörande till legotidens

utgång eller, där uppsägning sker efter utgången av först sagda tid, intill

dess på grund därav avtalet upphör att gälla.

Vill jordägaren själv uppsäga avtalet och återtaga fastigheten, äge därtill

rätt, dock vid arrende för viss tid ej understigande femton år endast mot skyldighet

att gälda lösen, som i 8 § sägs. Var avtalet slutet med förbehåll om

rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar konkursen efter

det arrendatorn tillträtt fastigheten, må jordägaren ej uppsäga avtalet, där

borgenärerna inom tre månader från utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid gitta visa, att överlåtelse skett i enlighet med avtalet; sker

överlåtelse senare men innan jordägaren gjort bruk av sin rätt, vare han samma

rätt förlustig.

Uppsäges avtalet av anledning, som nu sagts, vare jordägaren berättigad till

skadestånd, utan så är att avtalet var ingånget för viss tid ej understigande

femton år och han själv uppsade avtalet.

43 §.

Varder i fråga om jordägarens eller arrendatorns rättigheter eller skyldigheter

annorlunda avtalat än ovan i detta kapitel är sagt, vare utom i fall, som

i 1 §, 2 § första stycket, 3 och 7 §§ avses, det avtal gällande.

Om jordbruksarrenden under bolag och med dem likställda jordägare.

45 §.

Tillhör jord å landet, vilken upplåtes på arrende, vid avtalets ingående bolag

eller ekonomisk förening, och omfattar arrendet odlad jord till en vidd av minst

fyra och högst tjugufem hektar, galle de bestämmelser, som här nedan upptagas

i 46—54 §§.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om upplåtelse av jord, tillhörig enskild person, vilken icke är mantalsskriven

å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma,

och uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen i ändamål att därav bereda

sig inkomst annorledes än genom jordbruket. Vid bedömande av frågan,

huruvida fastighet huvudsakligen besittes för jordbruk, skola i samma

ägares hand befintliga genom ägostyckning, jordavsöndring eller avstyckning

skilda områden av samma hemman eller lägenhet betraktas såsom en fastighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 325.

7

46 §.

Upplåtelse, som i 45 § avses, skall ske för viss tid, ej understigande femton

år, eller ock för arrendatorns livstid. Avser upplåtelsen fastighet, varöver

upplåtaren ej äger förfoga utöver sin egen besittningstid, må den dock jämväl

kunna ske för sådan tid. Avtal för viss tid, vilket varit gällande femton år,

må förlängas även för kortare tid. År icke arrendetiden så bestämd, som nu

sagts, skall avtalet anses ingånget för en tid av femton år.

År arrendeavtalet gällande för viss tid, äge arrendatorn uppsäga arrendet

till upphörande med utgången av femte arrendeåret; uppsäge dock avtalet senast

sex månader därförinnan, eller vare sin rätt därtill förlustig. Enahanda

rätt tillkomme arrendatorn vid utgången av vart femte år därefter.

47 §.

Lega, som utsättes i penningar eller naturalster, skall vara till beloppet

bestämd.

Inträffar i orten allmän svårare missväxt, njute arrendatorn, där legan är

utsatt i penningar eller naturalster, skälig nedsättning däri; och skall i ty fall

vad i 36 § stadgas angående påföljd av dröjsmål med erläggande av arrende

icke äga tillämpning, där arrendatorn före förfallodagen påyrkat nedsättning

i legan och inom en månad efter det legans lägre belopp blivit slutligen bestämt

erlägger detta belopp.

48 §.

Jordägaren åligge att vid tillträdet avlämna för jordbruket nödiga byggnader i

sådant skick att därå ej tarvas ombyggnad eller annan än mindre reparation.

Med mindre reparation förstås avhjälpande av smärre brister å golv, väggoch

takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor, eldstäder, murar och fast inredning

ävensom andra åtgärder, vilka äro att anse såsom tillfällig lagning.

Befinnes vid tillträdessynen i fråga om fastighetens åbyggnader föreligga

brist, för vilkens undanröjande det enligt första stycket ankommer på jordägaren

att ansvara, skall vid synen bestämmas arbetets omfattning och beskaffenhet

samt den tid och den kostnad det anses betinga ävensom föreläggas jordägaren

att inom den utsatta tiden verkställa arbetet. Verkställer ej jordägaren arbetet

inom den utsatta tiden, äge arrendatorn utföra det i jordägarens ställe; vill

arrendatorn hellre uppsäga avtalet, vare det honom öppet, där ej bristen är av

allenast ringa betydelse. För den tid fastigheten är i bristfälligt skick njute

arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften; äge ock rätt till skadestånd.

Botar arrendatorn i fall, som nu sagts, brist i jordägarens ställe, äge han i

mån av arbetets utförande undfå gottgörelse med det vid synen fastställda

belopp.

Åskar jordägaren eller arrendatorn bevis, huruvida jordägaren behörigen utfört

arbete, som vid syn ålagts honom, vare berättigad att påkalla särskild syn,

som i 14 § andra stycket sägs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 825.

49 §.

Vid tillträdessynen skall bestämmas vilka å fastigheten befintliga byggnader

äro nödiga för jordbruket.

Erfordras under arrendetiden, utan att vållande ligger arrendatorn till last,

att nybyggnad eller ombyggnad sker av hus, som enligt vad sålunda bestämts är

att hänföra till nödig byggnad, eller att å sådant hus verkställes annan än

mindre reparation, vare jordägaren skyldig att utan oskäligt dröjsmål därom

besörja. Underlåter han det, vare lag som i 48 § sägs, dock att vad där stadgas

om tillträdessyn i stället skall gälla särskild syn, som i 14 § andra stycket sägs.

50 §.

Arrendatorn åligge att väl hävda jorden, avhjälpa sådana brister å nödiga

byggnader, som föranleda blott mindre reparation, samt vårda och underhålla

övriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under arrendetiden försämras;

äge dock till botande av brandskada, som utan arrendatorns vållande

timat a byggnad, av jordägaren undfå skälig gottgörelse för kostnaden. Eftersätter

arrendatorn vad sålunda åligger honom, ersätte han jordägaren, när

fastigheten avträdes. Finnes arrendatorn då hava på egen bekostnad avhjälpt

brist, som befanns vid tillträdet, njute han därför gottgörelse av jordägaren.

51 §.

Finnes å fastigheten hus, som enligt vad vid tillträdessynen bestämts icke är

att hänföra till nödig byggnad, skall det anses undantaget från arrendet. Ingår

byggnaden i arrendet, gälle angående nybyggnads- och underhållsskyldighet

vad om nödig byggnad är stadgat.

52 §.

Ej må arrendatorn förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som hör till

den arrenderade jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där särskilda

åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande, eller kräftfångst.

53 §.

Förbehåll i arrendeavtal vare mot arrendatorn utan verkan, om det strider

mot vad som stadgats i 8 § andra stycket, 9 § första stycket, 12 § sista stycket,

14 eller 17 §, 18 § tredje och fjärde styckena, utom vad angår elektrisk anläggning,

47—50 §§ eller 52 §.

54 §.

Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, att arrendeavtal, som

skriftligen upprättats, undantages från tillämpning av något av stadgandena

i 46—50 §§ eller 52 eller 53 §, och innehåller avtalet förbehåll, att medgivande

därtill ma sökas, ankomme på Konungens befallningshavande i det län, där

fastigheten är belägen, att medgiva sådant undantag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 325.

9

Såsom sådan omständighet skall särskilt anses, att på grund av det arrenderade

områdets beskaffenhet och omfattning arrendatorn icke av jordbruket

kan erhålla sin huvudsakliga bärgning, eller att med hänsyn till eget jordbruk

eller skogsbruk det för jordägaren är av synnerlig vikt att över området äga

friare bestämmanderätt än som följer av ovan nämnda stadganden.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts, må klagan

föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Avslås ansökningen, skall, därest arrendeavtalet ej annorlunda stadgar, detsamma

anses förfallet.

Om jordbruksarrenden under fideikommiss.

55 §.

Upplåtes fideikommissjord å landet på arrende och omfattar upplåtelsen

odlad jord till en vidd av minst fyra och högst tjugufem hektar, skall upplåtelsen

ske för viss tid, ej understigande tio år, eller för arrendatorns livstid eller

fideikommissinnehavarens besittningstid. Avtal för viss tid, vilket varit gällande

tio år, må dock förlängas jämväl för kortare tid. År icke arrendetiden så

bestämd, som nu sagts, skall avtalet anses ingånget för en tid av tio år.

Å sådan upplåtelse skall stadgandet i 54 § äga motsvarande tillämpning.

56 §.

Har arrendeavtal rörande fideikommissjord slutits för viss tid eller för arrendatorns

livstid, vare avtalet gällande jämväl för annan innehavare av fideikommisset

än upplåtaren; dock vare, där de avtalade arrendevillkoren med

hänsyn till förhållandena vid tiden för avtalets ingående icke kunna anses skäliga

eller eljest äro i väsentlig mån stridande mot nye innehavarens berättigade

anspråk, honom öppet att uppsäga avtalet. Sker ej uppsägning inom sex månader

efter det nye innehavaren tillträdde fideikommisset, vare han sin rätt därtill

förlustig.

Uppsäges avtalet av anledning, som nu sagts, vare nye innehavaren, där han

ej åtnöjes med den i avtalet tingade legan, berättigad att av arrendatorn bekomma

skälig ersättning för den tid, denne efter nye innehavarens tillträde av

fideikommisset suttit kvar i arrendet.

Vad i denna paragraf stadgats äger ej tillämpning i fråga om upplåtelse av

jordbruk, som är att anse såsom huvudgård till fideikommiss.

Om arrende för annat ändamål än jordbruk.

57 §.

Avtal, varigenom jord upplåtes på arrende för annat ändamål än jordbruk,

skall upprättas skriftligen, där ej upplåtaren eller arrendatorn annorlunda

åsämjas.

Å sådan upplåtelse skola stadgandena i 4 §, 5 § första stycket, 6—9 §§, 18 §

utom vad angår elektrisk anläggning, 22, 25 och 26 §§, 27 § första stycket,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Biksdagens skrivelse Nr 325.

28—34, 36—41 §§, 42 § första stycket och 56 § äga motsvarande tillämpning;

dock att vad 33 § stadgar angående rätt för jordägaren att uppsäga avtalet ej

skall tillämpas efter det arrendatorn tillträtt fastigheten, ej heller innan tillträde

skett, där arrendatorn på anfordran inom utgången av nästa dag för avtalets

fullgörande ställer säkerhet, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas.

År ej arrendetiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter det uppsägning

å någondera sidan skett.

Ej må genom förbehåll i avtalet stadgas inskränkning i arrendator^ rätt att

vid överlåtelse av fastigheten kvarsitta, ej heller för arrenderättens förverkande

stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma; har sådant förbehåll skett,

vare det utan verkan.

Angående upplåtelse av nyttjanderätt till gravplats å kyrkogård eller annan

allmän begravningsplats är särskilt stadgat.

3 KAP.

Om hyra.

6 §.

År ej------—---—-------slut.

Vad i 2 kap. 7 § stadgas om arrendeavtal skall äga motsvarande tillämpning

beträffande hyresavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1927.

Genom denna lag upphäves lagen den 13 maj 1921 (nr 207) med vissa bestämmelser

rörande arrende av fideikommissjord.

2) Lag

om ändrad lydelse av 10 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 22) om vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 10 § i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall

erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

I fråga om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand

är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1927.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 325.

11

3) Lag

angående utsträckt tillämpning av lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 2) om

arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne ävensom angående

ändring i vissa delar av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss

jord å landet inom Norrland och Dalarne skall utsträckas att gälla på sätt som

följer av vad här nedan stadgas, dels att lagens överskrift och inledande stadgande

skola lyda som nedan sägs, dels ock att 1, 3, 5, 6, 19, 21, 22, 23, 25, 30

och 31 §§ i samma lag skola, 1, 3, 5, 6, 21, 25 och 31 §§ i nedan angivna delar,

hava följande ändrade lydelse ävensom att i lagen skall införas en ny paragraf,

betecknad 32 §, av den lydelse nedan angives:

Lag om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand.

Härigenom förordnas, att med avseende å arrende av jord å landet inom Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs

och Värmlands län samt Degerfors, Karlskoga, Bjurtjärns, Grythyttans, Hällefors,

Hjulsjö, Järnhoås, Nora, Vikers och Ljusnarsbergs socknar av Örebro län

följande bestämmelser skola lända till efterrättelse, där arrendet omfattar högst

tjugufem hektar odlad jord och minst fyra hektar inrösningsjord samt jorden

vid arrendeavtalets ingående äges av bolag eller ekonomisk förening eller ock av

enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet,

som är i sambruk med densamma, och uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen

i ändamål att därav bereda sig inkomst annorledes än genom jordbruket

:

1 §•

Arrendeavtal-----verkan.

Brukar någon mot lega jord, som i denna lag avses, och har skriftlig avhandling

därom ej upprättats, vare jordägaren pliktig att, där brukaren sådant

äskar, genom skriftlig handling bekräfta den brukaren sålunda tillkommande

arrenderätt. Vill jordägaren ej utgiva sådan handling, må domstol på yrkande

av brukaren stadfästa arrenderätten sådan densamma, enligt vad om avtalet

kan utredas och med denna lag överensstämmer, finnes böra lagligen bestämmas.

Sådant beslut av domstol medför samma verkan som skriftligt arrendekontrakt.

3 §.

Den, som-----------— slut.

År arrendeavtalet gällande för viss tid, äge arrendatorn uppsäga arrendet till

upphörande med utgången av femte arrendeåret; uppsäge dock avtalet senast

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 825.

sex månader därförinnan, eller vare sin rätt därtill förlustig. Enahanda rätt

tillkomme arrendatorn vid utgången av vart femte år därefter. Har arrendatorn

i avtalet förbehållit sig rätt att eljest uppsäga arrendet, vare det

gällande.

5 §•

Lega----------bestämd.

Åligger arrendatorn enligt arrendeavtalet att utgöra dagsverken eller annat

arbete, skall lända till efterrättelse vad i 2 kap. 7 § lagen om nyttjanderätt

till fast egendom stadgas.

Inträffar-----------densamma.

6§.

Utan — —---------därav.

År arrendeavtal slutet för viss tid ej understigande femton år, och vill arrendatorn

lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga fastigheten

mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren det, eller

har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat sig därtill villig,

vare arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren skäligen

kan nöjas. Vill jordägaren återtaga fastigheten, men kan ej överenskommelse

träffas om vad i lösen bör utgå, varde beloppet bestämt vid avträdessyn,

som nedan sägs.

År arrendeavtal gällande för viss tid, understigande femton år, må arrendatorn

jämväl på sätt ovan är stadgat lämna ifrån sig arrendet, sedan fem arrendeår

tilländagått.

19 §•

Har arrendatorn på egen bekostnad å fastigheten uppfört byggnad, eller har

han utöver vad honom ålegat verkställt plantering av fruktträd, bärbuskar eller

prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad, hembjude det jordägaren

till inlösen, när han frånträder arrendet.

Hembjudes elektrisk anläggning för fastighetens förseende med belysning

eller drivkraft, vare om jordägarens skyldighet att lösa anläggningen, där ej

annorlunda är avtalat, lag som i 2 kap. 18 § lagen om nyttjanderätt till fast

egendom sägs.

Sker hembud i fall, då lösningsskyldighet enligt andra stycket ej föreligger,

och vill jordägaren lösa, men kan ej överenskommelse träffas om vad i lösen

bör utgå, skall frågan därom avgöras, där så ske kan, vid avträdessynen,

men eljest av skiljemän i den ordning, som i 2 kap. 8 § nyss nämnda lag för

däri avsett fall stadgas. Vill ej jordägaren lösa, eller har han ej inom en månad

efter det hembudet gjordes förklarat sig därtill villig, äge arrendatorn bortföra

vad han påkostat; återställe dock jord eller byggnad i det skick, vari han

mottog den. År ej vad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja bortfört

inom tre månader från det arrendet upphörde eller anspråk på inlösen därav

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 325.

13

slutligen ogillades, tillfälle det jordägaren utan lösen. Äro till byggnad eller

annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten, må byggnaden eller anläggningen

ej borttagas, innan värdet av vad från fastigheten tagits blivit jordägaren

gottgjort; skolande ersättningen, där ej överenskommelse kan träffas, fastställas

i den ordning nyss är sagt.

21 §.

Arrendatorn vare oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa nyodling

eller åtgärd för anordnande av varaktigt betesbruk, dock ej utan jordägarens

medgivande å mark, varå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd

eller varå jordägaren vidtagit eller är skyldig vidtaga åtgärder för återväxtens

betryggande. Ej heller må utan sådant medgivande nyodling ske å mark,

därå särskilda åtgärder vidtagits för varaktigt betesbruk. Utan jordägarens

tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning

av jord.

Arrendatorn vare berättigad-----felande.

Utöver---— — avkastning.

22 §.

Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de hästar och nötkreatur,

som kunna vinterfödas därå, och utgör denna jord allenast visst område

av en jordägaren tillhörig fastighet, vare arrendatorn efter ortens sed berättigad

till nödigt bete jämväl å övrig skog eller utmark, som hör till fastigheten; dock

att därvid må av jordägaren undantagas mark, varå i skogsvårdssyfte vidtagits

anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång.

23 §.

Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskilt stadgat.

Ej må arrendatorn förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som hör

till den arrenderade jorden, i vidare mån än så vitt angår visst fiskevatten, där

särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande, eller kräftf

ångst.

25 §.

Försättes arrendatorn i konkurs, äge borgenärerna uppsäga avtalet; sker ej

uppsägning sist å trettionde dagen från utgången av den för bevakning av

fordringar utsatta tid, svare borgenärerna för legoavtalets fullgörande till legotidens

utgång eller, där uppsägning sker efter utgången av först sagda tid,

intill dess på grund därav avtalet upphör att gälla.

Vill jordägaren själv uppsäga avtalet och återtaga fastigheten, äge därtill

rätt, dock, där avtalet var ingånget för viss tid ej understigande femton år eller

gällde för viss kortare tid, varav fem år tilländagått, endast mot skyldighet att

gälda lösen, som i 6 § sägs. Var avtalet slutet med förbehåll om rätt för arren
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 325.

datorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar konkursen efter det arrendatorn

tillträtt fastigheten, må jordägaren ej uppsäga avtalet, där borgenärerna

inom tre månader från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta

tid gitta visa, att överlåtelse skett i enlighet med avtalet; sker överlåtelse senare,

men innan jordägaren gjort bruk av sin rätt, vare han samma rätt förlustig.

Uppsäges-----lösen.

BO §.

Utöver de bestämmelser, denna lag innehåller, skola i avseende å arrendeupplåtelse,

varå lagen har avseende, lända till efterrättelse stadgandena i 1 kap.

av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, i vad dessa stadganden angå arrende,

samt i 2 kap. av samma lag 4—6 §§, 22 §, 24—32 §§, 34 §, 35 §, 38 §,

40 §, 41 § samt i tillämpliga delar 42 §.

31 §.

Visas-----undantag.

Såsom sådan omständighet, som nu sagts, skall särskilt anses, att det arrenderade

området till beskaffenhet och omfattning icke är sådant, att självständigt

jordbruk kan idkas därå, eller att med hänsyn till eget jordbruk eller skogsbruk

det för jordägaren är av synnerlig vikt att över området äga friare bestämmanderätt

än som följer av vad ovan i denna lag är stadgat.

över-----allmänhet.

Skall — —---stadgat.

Avslås-----förfallet.

32 §.

Vid bedömande av frågan, huruvida fastighet huvudsakligen besittes för

jordbruk, skola i samma ägares hand befintliga genom ägostyckning, jordavsöndring

eller avstyckning skilda områden av samma hemman eller lägenhet

betraktas såsom en fastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1927, från och med vilken dag lagen

den 10 maj 1912 (nr 61) om utsträckt tillämpning av lagen om arrende av viss

jord å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 skall upphöra att

gälla; och skall inom de delar av riket, i vilka lagen den 25 juni 1909 före den

1 augusti 1927 icke varit gällande, med avseende å tillämpning av lagen å avtal,

som träffats dessförinnan, samt samma lags förhållande till äldre lagstiftning

gälla de grunder, vilka beträffande arrende i allmänhet finnas stadgade i lagen

om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till

fast egendom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 825.

15

4) Lag

om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att till 40 § förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom skall fogas ett tredje stycke av denna lydelse:

Sökes inteckning på grund av domstols beslut, som enligt vad därom är stadgat

skall äga samma verkan som skriftligt arrendekontrakt, vare upplåtarens

hörande ej nödigt men må ansökningen icke bifallas förr än beslutet vunnit

laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1927.

Stockholm den 7 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.