Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av emeritilöner för biskopar.

1927-03-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:48, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av emeritilöner för biskopar.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 48.

Nr 48.

Godkänd av första kammaren den 1 mars 1927.

Godkänd av andra kammaren den 1 mars 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående beredande av emeritilöner för biskopar.

(Bankoutskottets utlåtande nr 16.)

Till KONUNGEN.

I en till riksdagen avlåten, den 4 januari 1927 dagtecknad proposition

nr 25 har Eders Kungl. Maj it, under åberopande av dels propositionen bilagda

utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 23

september 1926 och berörda den 4 januari dels ock kyrkomötets, propositionen

jämväl bilagda skrivelse den 28 oktober 1926 (nr 17), föreslagit

riksdagen besluta,

dels att från biskopslöneregleringsfonden må utgå två emeritilöner till

biskopar, vardera emeritilönen å 9,000 kronor, jämte dyrtidstillägg efter enahanda

grunder, som gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst med

s. k. ny pension,

dels ock att för åtnjutande av sådan eméritilön skola gälla följande villkor

och bestämmelser:

att biskop skall vara skyldig att mot åtnjutande av emeritilön avgå från

tjänsten, när han fyllt 75 år;

att biskop, som fyllt 70 år eller som fyllt 65 år och tillika på grund av

sjukdom är för framtiden oförmögen att förvalta sitt ämbete, må kunna på

därom gjord ansökan erhålla emeritilön;

att Konungen utser innehavare av emeritilön;''

att, innan emeritilön efter innehavare frånfälle ånyo utdelas, undersökning

skall verkställas, huruvida biskopslöneregleringsfondens ställning medgiver,

att ifrågavarande emeritilön fortfarande utgår från fonden;

s. 3 Kontrollera mot PDF

jRiksdagens skrivelse Nr 48. 3

att emeritilön skall utgå intill slutet av den £ månad,!\ varunder innehavaren

avlidit, ävensom att, därest han efterlämnar änka eller barn, som,

därest emeritilön icke tilldelats honom, varit berättigade till tjänst- eller

nådår, änkan eller barnen skola äga uppbära emeritilönen intill utgången av

den tid, under vilken tjänst- och nådårsförmån eljest skolat åtnjutas;

att de ytterligare föreskrifter i frågan, som kunna befinnas erforderbga,

skola meddelas av Konungen;

samt att dessa bestämmelser skola träda i kraft den 1 maj 1927, dock att

biskop, som vid berörda tidpunkt redan är utnämnd, icke skall vara skyldig

att, då han fyllt 75 år, med åtnjutande av emeritilön avgå från sin

tjänst med mindre särskilt förbehåll intagits i hans fullmakt.

Frågan om beredande av emeritilön eller pension åt biskopar bar, såsom

av propositionen framgår, vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens och

kyrkomötets prövning, men någon lösning av densamma bar hittills icke

kunnat vinnas. Då enligt departementschefens mening åtskilliga av de under

riksdagens förhandlingar framförda invändningarna numera förlorat sin

bärande kraft och frågan således syntes hava kommit i förändrat läge, har

departementschefen nu ansett densamma böra upptagas till förnyat övervägande.

I nyssnämnda avseende erinrar departementschefen sålunda, hurusom

frågan om prästerskapets pensionering vunnit sin lösning, ehuru endast

i begränsad omfattning. Vidare hade indragningen av biskopsprebendena

genomförts i lämplig utsträckning ’ och funnes endast ett dylikt prebende

kvar, nämligen Visby. Slutligen hade biskopslöneregleringsfonden successivt

tillvuxit och numera vunnit sådan styrka, att den utan svårighet syntes

kunna bära kostnaden för två biskopspensioner.

Såsom departementschefen erinrar, har under de förda överläggningarna

i ämnet framhållits, att frågan om biskoparnas pensionering borde lösas först

i samband med spörsmålet om en allmän omreglering av biskoparnas löner.

En sådan invändning har också givetvis sitt stora berättigande. Men härvid

må icke förglömmas, att löneregleringsfrågan, som enligt sakens natur äi

av svårlöst beskaffenhet, kräver en förnyad, rätt så vidlyftig utredning

och att det därför kan dröja någon tid, innan densamma kan upptagas

till avgörande. Det vill emellertid synas riksdagen, som om vissa skäl talade

för att i avvaktan härå redan nu söka vinna en provisorisk lösning av pensionsfrågan.

Några farhågor för att man härigenom skulle i något avseende

föregripa den blivande löneregleringen, torde icke förefinnas.

Om riksdagen således kommit till den uppfattningen, att åtskilligt talar

för eu lösning tills vidare av biskoparnas pensionsfråga, har riksdagen^likväl

i avseende å det föreliggande förslaget icke kunnat undgå att giva

uttryck åt vissa betänkligheter. Sålunda lärer det med fog kunna ifrågasättas,

huruvida det kan vara riktigt att, såsom i propositionen föreslås, bestämma

en så hög åldersgräns som 75 år. Det vill snarare synas riksdagen,

som om goda skäl talade för att här stanna vid en ålder av <0 år i anslut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 48.

riiäg till vad 1923 års riksdag uttalade beträffade pensionsålder för präster

i allmänhet. Och det lärer jämväl kunna sättas i fråga, huruvida det föreslagna

pensionsbeloppet kan anses vara riktigt avvägt, särskilt i betraktande

därav att biskoparna icke erlagt några avgifter till sin pensionering. Då

riksdagen trots de anförda betänkligheterna ansett sig böra giva sin anslutning

till Eders Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag, vill riksdagen emellertid

betona, att detta skett under den bestämda förutsättningen, att den nu

föreslagna lösningen av pensionsfrågan är att betrakta såsom varande endast

av provisorisk natur och att följaktligen det ifrågavarande spörsmålet bör

av Eders Kungl. Maj:t upptagas till förnyad omprövning i samband med

frågan om en ny definitiv lönereglering för biskoparna.

Under hu angivna förhållanden har riksdagen funnit sig böra biträda

Eders Kungl. Maj:ts proposition och får alltså anmäla, att riksdagen bifallit

förevarande proposition nr 25.

Stockholm den 1 mars 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.