Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar å Spetsbergen.
1927-03-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1927:67, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar å Spetsbergen.
Dokumentets text
8
Riksdagens skrivelse Nr 67.
Nr 67.
Godkänd av första kammaren den 15 mars 1927.
Godkänd av andra kammaren den 15 mars 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar
å Spetsbergen.
(Statsutskottets utlåtande nr 29.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion (1:99) har hemställts, att riksdagen
ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om förnyat, skyndsamt
övervägande av frågan om bevarande av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen
i svensk ägo, ävensom att, därest skäliga villkor för övertagande
av fyndigheterna fortfarande kunna erhållas, redan för innevarande års riksdag
framlägga förslag i ärendet.
Tidigare har vid flera tillfällen i samband med riksdagens behandling av
Spetsbergsfrågan närmare utvecklats de olika skäl, som tala för att åt
landet bevara ifrågavarande fyndigheter, vilka inrymma kollager av största
mäktighet och tillräckliga att för århundraden framåt lämna ett för landet
mycket betydelsefullt bränsletillskott. Därvid har ock erinrats om de ansträngningar
och uppoffringar, som andra nationer för närvarande underkasta
sig för att säkerställa det framtida bränslebehovet, varom bland annat vittna
de stora norska och holländska kolföretagen på Spetsbergen ävensom överhuvud
den rådande allmänna internationella konkurrensen på bränsleområdet.
Sedan emellertid opåräknade svårigheter i form av kolprisets katastrofartade
fall och en inträffad gruvbrand mött för ett uppehållande av svenska
stenkolsaktiebolaget Spetsbergens fortsatta verksamhet, har 1926 års riksdag,
med förkastande av ett av Eders Kungl. Maj:t framlagt förslag om statens
inträde som ensam intressent i företaget, bemyndigat Eders Kungl. Makt
att på lämpligaste sätt avveckla statens därvarande engagemang.
Om än, såsom riksdagen förutsatt, det torde kunna visa sig möjligt att
finna utländsk köpare till företaget, måste dock riksdagen, i likhet med
motionärerna, finna vägande skäl tala för en förnyad omprövning av frågan.
Enligt riksdagens mening vore det nämligen ur olika synpunkter mycket
beklagligt, om dessa betydande tillgångar på en för landets industriella utveckling
synnerligen viktig råvara skulle behöva frånhändas landet, sedan
desamma nu med betydande ekonomiska uppoffringar tagits i besittning för
9
Riksdagens skrivelse Nr 67.
svensk räkning. Den ytterligare kapitalinsats, som för ändamålet kan bliva
erforderlig, torde få anses jämförelsevis ringa. I avseende härå må erinras,
hurusom den i 1926 års proposition framlagda uppgörelsen om fyndigheternas
överlåtande på staten förutsatte ett kapitalutlägg av 375,000 kronor. Härtill
beräknades komma vissa årliga kostnader för företagets fortsatta förvaltning
m. m., uppskattade till 10,000 kronor för år. Efter omkring 10 år måste
enligt gällande bergverksordning för Spetsbergen (Svalbard) företagas vissa
utmålsarbeten och ungefär fem år därefter beräknades inträda skyldighet att
idka gruvdrift i sådan omfattning, att cirka 15 man vore i verksamhet å
Spetsbergen året om.
De närmaste årens administrationsutgifter kunna alltså hållas inom en
mycket begränsad ram, och möjlighet föreligger att utan större kostnad
tillsvidare bibehålla dessa koltillgångar i avvaktan på, bland annat, ett närmare
klarläggande av de motionsvis berörda, nu mycket aktuella problemen
om kolets framtida industriella användning, av vilkas lösning frågan om
spetsbergsfyndigheternas framtida brytningsvärde torde vara till en viss grad
avhängig.
Riksdagen anser det alltså vara av vikt, att ett förnyat övervägande kommer
till stånd rörande ifrågavarande koltillgångars bibehållande i svensk
ägo. Enligt riksdagens mening bör härvid särskilt undersökas, huruvida
icke på grundval av det hittillsvarande bolaget en nybildning under statens
medverkan av ett liknande företag kan åstadkommas. Tidigare från olika
näringssammanslutningar gjorda uttalanden torde nämligen giva viss rätt
antaga, att på enskilt håll intresse alltjämt skall förefinnas och komma att
ådagaläggas för ifrågavarande koltillgångars fortsatta bevarande åt landet.
Under alla förhållanden bör fasthållas, att den ytterligare kapitalinsats, som
från statens sida kan påräknas, måste bliva tämligen begränsad.
Under åberopande härav får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning rörande ett fortsatt bevarande i svensk ägo
av ifrågavarande fyndigheter på Spetsbergen samt för riksdagen framlägga
det förslag i ärendet, som härav kan föranledas.
Stockholm den 15 mars 1927.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.