Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar å Spetsbergen.

1927-03-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1927:67, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar å Spetsbergen.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 67.

Nr 67.

Godkänd av första kammaren den 15 mars 1927.

Godkänd av andra kammaren den 15 mars 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar

å Spetsbergen.

(Statsutskottets utlåtande nr 29.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion (1:99) har hemställts, att riksdagen

ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om förnyat, skyndsamt

övervägande av frågan om bevarande av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen

i svensk ägo, ävensom att, därest skäliga villkor för övertagande

av fyndigheterna fortfarande kunna erhållas, redan för innevarande års riksdag

framlägga förslag i ärendet.

Tidigare har vid flera tillfällen i samband med riksdagens behandling av

Spetsbergsfrågan närmare utvecklats de olika skäl, som tala för att åt

landet bevara ifrågavarande fyndigheter, vilka inrymma kollager av största

mäktighet och tillräckliga att för århundraden framåt lämna ett för landet

mycket betydelsefullt bränsletillskott. Därvid har ock erinrats om de ansträngningar

och uppoffringar, som andra nationer för närvarande underkasta

sig för att säkerställa det framtida bränslebehovet, varom bland annat vittna

de stora norska och holländska kolföretagen på Spetsbergen ävensom överhuvud

den rådande allmänna internationella konkurrensen på bränsleområdet.

Sedan emellertid opåräknade svårigheter i form av kolprisets katastrofartade

fall och en inträffad gruvbrand mött för ett uppehållande av svenska

stenkolsaktiebolaget Spetsbergens fortsatta verksamhet, har 1926 års riksdag,

med förkastande av ett av Eders Kungl. Maj:t framlagt förslag om statens

inträde som ensam intressent i företaget, bemyndigat Eders Kungl. Makt

att på lämpligaste sätt avveckla statens därvarande engagemang.

Om än, såsom riksdagen förutsatt, det torde kunna visa sig möjligt att

finna utländsk köpare till företaget, måste dock riksdagen, i likhet med

motionärerna, finna vägande skäl tala för en förnyad omprövning av frågan.

Enligt riksdagens mening vore det nämligen ur olika synpunkter mycket

beklagligt, om dessa betydande tillgångar på en för landets industriella utveckling

synnerligen viktig råvara skulle behöva frånhändas landet, sedan

desamma nu med betydande ekonomiska uppoffringar tagits i besittning för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 67.

svensk räkning. Den ytterligare kapitalinsats, som för ändamålet kan bliva

erforderlig, torde få anses jämförelsevis ringa. I avseende härå må erinras,

hurusom den i 1926 års proposition framlagda uppgörelsen om fyndigheternas

överlåtande på staten förutsatte ett kapitalutlägg av 375,000 kronor. Härtill

beräknades komma vissa årliga kostnader för företagets fortsatta förvaltning

m. m., uppskattade till 10,000 kronor för år. Efter omkring 10 år måste

enligt gällande bergverksordning för Spetsbergen (Svalbard) företagas vissa

utmålsarbeten och ungefär fem år därefter beräknades inträda skyldighet att

idka gruvdrift i sådan omfattning, att cirka 15 man vore i verksamhet å

Spetsbergen året om.

De närmaste årens administrationsutgifter kunna alltså hållas inom en

mycket begränsad ram, och möjlighet föreligger att utan större kostnad

tillsvidare bibehålla dessa koltillgångar i avvaktan på, bland annat, ett närmare

klarläggande av de motionsvis berörda, nu mycket aktuella problemen

om kolets framtida industriella användning, av vilkas lösning frågan om

spetsbergsfyndigheternas framtida brytningsvärde torde vara till en viss grad

avhängig.

Riksdagen anser det alltså vara av vikt, att ett förnyat övervägande kommer

till stånd rörande ifrågavarande koltillgångars bibehållande i svensk

ägo. Enligt riksdagens mening bör härvid särskilt undersökas, huruvida

icke på grundval av det hittillsvarande bolaget en nybildning under statens

medverkan av ett liknande företag kan åstadkommas. Tidigare från olika

näringssammanslutningar gjorda uttalanden torde nämligen giva viss rätt

antaga, att på enskilt håll intresse alltjämt skall förefinnas och komma att

ådagaläggas för ifrågavarande koltillgångars fortsatta bevarande åt landet.

Under alla förhållanden bör fasthållas, att den ytterligare kapitalinsats, som

från statens sida kan påräknas, måste bliva tämligen begränsad.

Under åberopande härav får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning rörande ett fortsatt bevarande i svensk ägo

av ifrågavarande fyndigheter på Spetsbergen samt för riksdagen framlägga

det förslag i ärendet, som härav kan föranledas.

Stockholm den 15 mars 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.