Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om efterskänkande av återbetalningsskyldigheten beträffande till vikarierande undervisningsråd felaktigt utbetalda dyrtidstillägg m. m.
1928-04-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1928:104, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om efterskänkande av återbetalningsskyldigheten beträffande till vikarierande undervisningsråd felaktigt utbetalda dyrtidstillägg m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 10h.
3
Nr 104.
Godkänd av första kammaren den 14 april 1928.
Godkänd av andra kammaren den 14 april 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om efterskänkande av återbetalningsskyldigheten beträffande
till vikarierande undervisningsråd felaktigt
utbetalda dyrtidstillägg m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 63.)
Till KONUNGEN.
I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner (I: 136 och II: 325) liar
hemställts, att riksdagen ville medgiva, att återhetalningsskyldighet beträffande
i motionerna omförmälda, till ett belopp av högst kr. 17,662:99 uppgående
dyrtidstillägg till vikarierande undervisningsråd i skolöverstyrelsen å
deras vikariearvoden må efterskänkas, i den mån desamma utbetalts före den
3 december 1924, samt att, därest återbetalning av sådant dyrtidstillägg redan
gjorts, vad som sålunda ersatts måtte få till vederbörande ånyo utbetalas.
Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:
»I § 1 av kungl. kungörelsen den 30 maj 1919 med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst, nr 262, upptages ''arvode’
bland de slag av kontanta förmåner, varå dyrtidstillägg finge utgå till befattningshavare
i statens tjänst, vilkas avlöning blivit av Konung och riksdag till
siffran bestämd. I § 6 av samma kungörelse föreskrives vidare, att till befattningshavare
i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran bestämts av Kungl.
Maj :t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande i tillämpliga delar av de i
bland annat § 1 meddelade bestämmelserna. De omförmälda stadgandena återfinnas
jämväl i senare författningar angående dyrtidstillägg till befattningshavare
i statens tjänst.
Nu ifrågavarande bestämmelser hava av vederbörande redogörare nästan undantagslöst
tolkats så, att dyrtidstillägg finge utbetalas på det arvode, som enligt
olika kungl. brev — i fråga om vikarier i dåvarande läroverksöverstyrel
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 10b.
sen är det första dagtecknat den 16 maj 1918 — till vikarier på undervisningsrådsbefattningar
inom skolöverstyrelsen utgått med 12 kronor för dag till
vikarie, som är bosatt i Stockholm, och med 18 kronor för dag till annan vikarie.
Mot utbetalandet av sådant dyrtidstillägg hade emellertid vederbörande revisionsmyndighet,
riksräkenskapsverket, framställt anmärkningar.
Genom särskilda utslag — det tidigaste den 3 december 1924 -— har kammarrätten
i ett flertal mål av ifrågavarande slag gillat de av riksräkenskapsverket
gjorda anmärkningarna, varigenom i sista hand de nu avsedda vikarierna
blivit förpliktade att ersätta de anmärkta beloppen.
I några av dessa anmärkningsmål, vilka anhängiggjorts, innan kammarrätten
blivit högsta dömande instans för mål av nu avsedd beskaffenhet, hava av
vederbörande besvär anförts hos Kungl. Maj :t med yrkande, att anmärkningarna
måtte ogillas. Härvid hava klagandena även anhållit, att, därest nyssnämnda
yrkande icke skulle bifallas, Kungl. Maj:t måtte av nåd befria dem från
ålagd ersättningsskyldighet till statsverket.
_ över ett av de sålunda anförda besvären rörande en anmärkning vid Jönköpings
läns kassaredogörelse för augusti 1921 och gällande dyrtidstillägg av
här avsett slag uppgående till sammanlagt 2,063 kronor 52 öre till folkskolinspektören
Per Thomée har utlåtande inhämtats av statskontoret, som därvid
anfört följande:
Det till klaganden i egenskap av vikarie för undervisningsråd utbetalta dagarvodet
har till siffran bestämts av Eders Kungl. Maj:t. Jämlikt § 6 av den
vid tiden för förordnandet gällande nådiga kungörelsen med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst den 30 juni 1920
(nr 364) skall alltså dyrtidstillägg å sagda arvode utbetalas under iakttagande
i tillämpliga delar av de i §§ 1—5 av samma kungörelse meddelade bestämmelserna.
Enligt vad som framgår av det av särskilt tillkallade sakkunniga
avgivna betänkande och förslag angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1919 (bilaga till prop. nr 225 till 1919 års riksdag sid. 70—72) torde
dagarvode av ifrågavarande slag få anses motsvara sådant arvode, som omförmäles
i mom. 1 av första paragrafen av nämnda kungörelse, och skall vid
sådant förhållande och då annan föreskrift ej meddelats, dyrtidstillägg å dagarvodet
utgå enligt de beräkningsgrunder, som återfinnas i §§ 2 och 3 av kungörelsen.
Med stöd av vad sålunda anförts och då själva beräkningen av det till klaganden
utbetalda dyrtidstillägget icke är föremål för anmärkning, får statskontoret
i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte finna skäligt
att, med ändring av kammarrättens överklagade utslag, förklara den framställda
anmärkningen icke kunna bifallas.
Kungl. Maj:t har enligt utslag den 3 juni 1927 icke funnit skäl göra ändring
i omförmälda anmärkningsmål och icke heller bifallit efterskänkande av den
i målet ålagda ersättningsskyldigheten,
Enahanda beslut har av Kungl. Maj:t fattats i senare avdömda besvärsmål
av nu avsedd beskaffenhet.
_ Enligt här bilagda inom riksräkenskapsverket upprättade uppgift utgör det
till återbetalning anmärkta beloppet dyrtidstillägg till vikarierande undervisningsråd
å dem i denna deras egenskap tillkommande arvoden för åren 1920—
1925 tillhopa 17,662 kronor 99 öre, varav endast 598 kronor avse tid efter år
1922.
Det gäller sålunda återbetalning av en stor summa för lång tid sedan uppburna
avlöningsmedel. Då dessa till största delen tillfallit några få av de nu
ifrågavarande befattningshavarna, kommer på dessas del en för dem synnerligen
kännbar återbetalningsskyldighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr lOJf.
0
Enligt undertecknades mening tala starka billighetsskäl för att sådan återbetalningsskyldighet
borde helt och hållet efterskänkas.
Härför talar först och främst den ovan anförda omständigheten, att det till
allra största delen gäller sådan avlöning, som vederbörande uppburit för flera
år sedan, då penningvärdet var avsevärt mindre än det är för närvarande.
Vidare måste de nu återbetalningsskyldiga hava ansett sig vara i sin goda
rätt att erhålla de till dem utbetalta dyrtidstilläggen, då såväl statskontoret
som ett stort antal länsstyrelser enligt vederbörande författningar ansett sig
berättigade att utanordna desamma.
Redan härav är tydligt, att de i förevarande fall gällande, författningsbestämmelserna
icke kunna anses hava varit med erforderlig tydlighet formulerade.
Detta framgår ytterligare av sådana omständigheter som att riksräkenskapsverket
i ett fall (resolutionen den ''19 januari 1922) anmärkt till återbetalning
nu avsett dyrtidstillägg icke därför att sådant utgått utan endast på
grund av att detsamma oriktigt beräknats och att i andra fall anmärkningen
först grundats på att här ifrågakommande arvoden vore att betrakta som dagarvoden,
medan i de lagkraftvunna utslagen domen grundas på en passus i
en riksdagshandling, om vilken vederbörande befattningshavare icke haft skyldighet
att äga kännedom.
De ifrågavarande befattningshavarna måste anses hava mottagit sina uppdrag
i tro att å vederbörligt arvode skulle utgå dyrtidstillägg och för denna
frågas bedömande hava de — åtminstone innan ovan omförmälda kammarrättsutslag
den 3 december 1924 avkunnats — endast haft att tillgå gällande
författningar, enligt vilkas formulering, såsom av det här ovan citerade und.
utlåtandet av statskontoret synes framgå, det nu avsedda dyrtidstillägget
bort utgå. För i landsorten boende vikarier måste härvid hava varit av särskild
betydelse, att under tiden 1 mars 1920—30 juni 1921 vikariearvodet för
dag understeg det dagtraktamente, som flertalet nu avsedda befattningshavare
skulle hava uppburit, om de skolat utföra förrättning i egen tjänst. Avlöningen
på de här avsedda överordnade posterna har sålunda under nämnda period
faktiskt varit lägre än det belopp, statsmakterna ansett vara skäligt som
ersättning för den ökning i levnadskostnaderna, som förorsakas därav, att uppdraget
icke utförts i hemorten. Och det bör därjämte märkas, att det här är
fråga om uppdrag, som kunna tilldelas vederbörande endast om de därtill förklarat
sig villiga och som i många falla utförts under vederbörandes ferier.»
Över ifrågavarande motioner har riksdagens statsutskott i vederbörlig ordning
inhämtat yttranden av såväl skolöverstyrelsen som riksräkenskapsverket,
vilka yttranden äro såsom bilagor togade vid utskottets utlåtande nr 63.
Riksdagen bär funnit starka billighetsskäl tala för bifall i princip till motionärernas
förslag.
Såsom framgår av det av riksräkenskapsverket i ämnet avgivna utlåtandet,
har ämbetsverket ifrågasatt, att dyrtidstillägg å dagarvode må efterskänkas
helt beträffande vikarierande undervisningsråd, som varit bosatt i Stockholm,
samt till två tredjedelar beträffande vikarier från ort utom Stockholm. Riksdagen
har ej funnit billigt, att eu skillnad i nu angivna hänseenden kommer
till uttryck på sätt ämbetsverket ifrågasatt, då härigenom vikarier från landsorten
skulle sättas i en ogynnsammare ställning än vikarier, som vore bosatta i
Stockholm. Däremot har riksdagen ansett fog förefinnas till en begränsning av
det begärda medgivandet i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag på så
6
Riksdagens skrivelse Nr 10b.
sätt, att efterskänkandet må gälla endast i de fall, där utbetalningarna skett,
innan de som redogörare ansvarige första gången erhållit del av riksräkenskapsverkets
anmärkningar rörande ifrågavarande utbetalningar.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av ovanberörda
motioner (1:136 och 11:325) medgivit,
dels att till ifrågavarande befattningshavare oriktigt utbetalt dyrtidstillägg
å dem i egenskap av vikarierande undervisningsråd hos skolöverstyrelsen tillkommande
dagarvode må efterskänkas; dock att efterskänkandet må gälla
endast i de fall, där utbetalningarna skett innan de som redogörare ansvariga
första gången erhållit del av riksräkenskapsverkets anmärkningar rörande ifrågavarande
utbetalningar;
dels ock att, därest återbetalning skett av dylikt dyrtidstillägg, till vederbörande
må från åttonde huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst ånyo utbetalas, vad sålunda återlevererats.
Stockholm den 14 april 1928.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1928. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
281288
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.