Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ersättning till änkan Anna Forsman för kreatur, överkörda av ett statens järnvägars tåg.
1928-03-09 · 3 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1928:107, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ersättning till änkan Anna Forsman för kreatur, överkörda av ett statens järnvägars tåg.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 107.
o
TSr 107.
Godkänd av första kammaren den 14 april 1928.
Godkänd av andra kammaren den 14 april 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion om ersättning till änkan Anna Forsman för
kreatur, överkörda av ett statens järnvägars tåg.
(Statsutskottets utlåtande nr 58.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 222) bär hemställts, att riksdagen
av billighetsskäl måtte tillerkänna änkan Anna Forsman, Rensmur i Möklinta
socken, en skälig ersättning för hennes av statens järnvägars tåg överkörda
kreatur med tillsammans 1,050 kronor att utgivas av statens järnvägars trafik
medelskassa.
Motionären har i ärendet anfört bland annat följande:
»Änkan Anna Forsman, Rensmur i Möklinta socken, vilken genom olycksliändelse
den 2 juni 1924 fick tre mjölkkor överkörda och dödade av ett
tåg å statens järnvägar på linjen Brodclbo—Rossliyttan, framställde begäran
om ersättning, först till distriktsförvaltningen och sedan till kung! järnvägsstyrelsen,
som på grund av gällande bestämmelser förklarade sig sakna befogenhet
att av statens järnvägars medel utgiva sådan gottgörelse och sålunda
avslog nämnda begäran. Av det vid polisundersökningen hållna protokollet
framgår, att på grund av bristfälligt stängsel och således utan änkans
förvållande hade nämnda kreatur inkommit på banan och blivit överkörda.
Kokreaturen voro unga och nyburna, vilket även intygas av strax efter
olyckan tillkallad slaktare. De voro även mycket massakrerade, så att köttet
ej kunde användas, utan måste nedgrävas, varigenom förlusten blev mycket
kännbar. Åberopade slaktare värderade de förolyckade djuren till 1,050
kronor. Bifogat sammandrag av bouppteckningen efter hennes man visar,
att behållningen i boet, i vilken även de omkomna kokreaturen voro inberäknade,
utgjorde endast 2,335 kronor 50 öre.
På grund av personlig kännedom kan jag intyga, att änkan av ekonomiska
skäl ej kunnat anskaffa kor i de förolyckades ställe, och att sålunda på grund
av minskad avkastning från ladugården hennes ställning ytterligare försämrats.
-----»
Av åberopade polisförhörsprotokollet inhämtas bland annat följande:
Omkring 20 meter från det ställe, där det kunde antagas att första kon
blivit påkörd, fanns en ungefär 10 meter bred öppning i stängslet, genom
vilken med all säkerhet korna kommit in på banan; å marken funnos nämligen
tydliga spår, vilka utvisade, att härigenom nötkreatur gått in på järnvägens
område.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Riksdagens skrivelse Nr 107.
Från eu å linjen befintlig krök och till den plats, där överkörningen kunde
antagas Lava ägt rum, vore fri sikt på omkring 250 meter.
De döda korna funnos liggande i ungefär samma ställning och på samma
plats, dit de slungats av loket, samt hade befunnits vara mycket massakrerade.
Med anledning av motionen har riksdagens vederbörande utskott med
stöd av 46 § riksdagsordningen inhämtat yttrande i ämnet från järnvägsstyrelsen.
Ifrågavarande yttrande finnes som bilaga fogat vid denna skrivelse.
På grund av föreliggande ömmande omständigheter har järnvägsstyrelsen
ansett sig »icke böra avstyrka» bifall till motionärens yrkande om ersättning åt
änkan Forsman. Även riksdagen måste finna starka billighetsskäl tala för
att dylik ersättning beredes för den förlust, som drabbat henne genom att
tre hennes kor vid ifrågavarande tillfälle överkörts och dödats av ett statens
järnvägars tåg.
Med avseende å vad järnvägsstyrelsen i övrigt anfört, vill riksdagen endast
framhålla, att förhållandena i föreliggande fall synas tämligen enastående,
vadan ur synpunkten av framtida konsekvenser betänkligheter icke synas
böra möta mot att ifrågavarande gottgörelse utbetalas av statens järnvägars
medel.
Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen medgivit, att
till änkan Anna Forsman i Eensmur i Möklinta socken må av statens järnvägars
medel utbetalas ett belopp av 1,050 kronor, utgörande ersättning för
den förlust, varav hon drabbats genom att tre henne tillhöriga kor den 2 juni
1924 överkörts av ett statens järnvägars tåg.
Stockholm den 14 april #1928.
Med undersåtlig vördnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 107.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom beslut den 2 mars 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt Kungl. järnvägsstyrelsen
att senast den 20 i samma månad till Eder inkomma med
yttrande i anledning av en inom andra kammaren av herr E. Gust. Olsson
i Broddbo väckt motion (Nr 222) om ersättning till änkan Anna Forsman
för tre stycken kor, som dödats av ett statens järnvägars tåg den 2 juni 1924.
Till åtlydnad härav får Kungl. styrelsen anföra följande.
På sätt i motionen framhålles har änkan Forsman tidigare gjort framställning
om gottgörelse i berörda hänseende men fått denna framställning
av Kungl. styrelsen avslagen av det skäl, att statens järnvägar ej vore ersättningsskyldiga
för skadan och att Kungl. styrelsen vid sådant förhållande
saknade befogenhet att för sådant ändamål använda statens järnvägars medel.
Med hänsyn till de ömmande omständigheterna i förevarande fall anser
sig Kungl. styrelsen icke böra avstyrka bifall till motionen i vad den avser
ersättning åt änkan Forsman. Däremot finner Kungl. styrelsen det icke
lämpligt att, såsom i motionen föreslås, ersättningsbeloppet utgår av statens
järnvägars medel. Om beloppet också icke har någon betydelse för statens
järnvägars ekonomi, måste det nämligen enligt Kungl. styrelsens mening
anses principiellt oriktigt att, om det allmänna av barmhärtighetshänsyn
anser sig böra träda emellan för att mildra verkningarna av en olycka, som
drabbat en enskild, låta verkningarna härav gå ut över ett statens affärsdrivande
verk och därigenom försätta detta i sämre läge än som gäller för
enskilda företag. Härtill kommer att ett sådant förfaringssätt måste vara
ägnat att på ett helt annat sätt, än om ersättning beviljas av exempelvis
skattemedel, bibringa allmänheten den ej minst ur synpunkten av framtida
konsekvenser skadliga uppfattningen att riksdagen funnit statens järnvägar,
åtminstone moraliskt sett, skyldiga utgiva ersättning.
Stockholm den 9 mars 1928.
Kungl. järnvägsstyrelsen:
JOHN FLODIN.
Hj. Wiulers.
tjf.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.