Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ersättning till änkan Anna Forsman för kreatur, överkörda av ett statens järnvägars tåg.

1928-03-09 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:107, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ersättning till änkan Anna Forsman för kreatur, överkörda av ett statens järnvägars tåg.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 107.

o

TSr 107.

Godkänd av första kammaren den 14 april 1928.

Godkänd av andra kammaren den 14 april 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt

motion om ersättning till änkan Anna Forsman för

kreatur, överkörda av ett statens järnvägars tåg.

(Statsutskottets utlåtande nr 58.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 222) bär hemställts, att riksdagen

av billighetsskäl måtte tillerkänna änkan Anna Forsman, Rensmur i Möklinta

socken, en skälig ersättning för hennes av statens järnvägars tåg överkörda

kreatur med tillsammans 1,050 kronor att utgivas av statens järnvägars trafik

medelskassa.

Motionären har i ärendet anfört bland annat följande:

»Änkan Anna Forsman, Rensmur i Möklinta socken, vilken genom olycksliändelse

den 2 juni 1924 fick tre mjölkkor överkörda och dödade av ett

tåg å statens järnvägar på linjen Brodclbo—Rossliyttan, framställde begäran

om ersättning, först till distriktsförvaltningen och sedan till kung! järnvägsstyrelsen,

som på grund av gällande bestämmelser förklarade sig sakna befogenhet

att av statens järnvägars medel utgiva sådan gottgörelse och sålunda

avslog nämnda begäran. Av det vid polisundersökningen hållna protokollet

framgår, att på grund av bristfälligt stängsel och således utan änkans

förvållande hade nämnda kreatur inkommit på banan och blivit överkörda.

Kokreaturen voro unga och nyburna, vilket även intygas av strax efter

olyckan tillkallad slaktare. De voro även mycket massakrerade, så att köttet

ej kunde användas, utan måste nedgrävas, varigenom förlusten blev mycket

kännbar. Åberopade slaktare värderade de förolyckade djuren till 1,050

kronor. Bifogat sammandrag av bouppteckningen efter hennes man visar,

att behållningen i boet, i vilken även de omkomna kokreaturen voro inberäknade,

utgjorde endast 2,335 kronor 50 öre.

På grund av personlig kännedom kan jag intyga, att änkan av ekonomiska

skäl ej kunnat anskaffa kor i de förolyckades ställe, och att sålunda på grund

av minskad avkastning från ladugården hennes ställning ytterligare försämrats.

-----»

Av åberopade polisförhörsprotokollet inhämtas bland annat följande:

Omkring 20 meter från det ställe, där det kunde antagas att första kon

blivit påkörd, fanns en ungefär 10 meter bred öppning i stängslet, genom

vilken med all säkerhet korna kommit in på banan; å marken funnos nämligen

tydliga spår, vilka utvisade, att härigenom nötkreatur gått in på järnvägens

område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 107.

Från eu å linjen befintlig krök och till den plats, där överkörningen kunde

antagas Lava ägt rum, vore fri sikt på omkring 250 meter.

De döda korna funnos liggande i ungefär samma ställning och på samma

plats, dit de slungats av loket, samt hade befunnits vara mycket massakrerade.

Med anledning av motionen har riksdagens vederbörande utskott med

stöd av 46 § riksdagsordningen inhämtat yttrande i ämnet från järnvägsstyrelsen.

Ifrågavarande yttrande finnes som bilaga fogat vid denna skrivelse.

På grund av föreliggande ömmande omständigheter har järnvägsstyrelsen

ansett sig »icke böra avstyrka» bifall till motionärens yrkande om ersättning åt

änkan Forsman. Även riksdagen måste finna starka billighetsskäl tala för

att dylik ersättning beredes för den förlust, som drabbat henne genom att

tre hennes kor vid ifrågavarande tillfälle överkörts och dödats av ett statens

järnvägars tåg.

Med avseende å vad järnvägsstyrelsen i övrigt anfört, vill riksdagen endast

framhålla, att förhållandena i föreliggande fall synas tämligen enastående,

vadan ur synpunkten av framtida konsekvenser betänkligheter icke synas

böra möta mot att ifrågavarande gottgörelse utbetalas av statens järnvägars

medel.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen medgivit, att

till änkan Anna Forsman i Eensmur i Möklinta socken må av statens järnvägars

medel utbetalas ett belopp av 1,050 kronor, utgörande ersättning för

den förlust, varav hon drabbats genom att tre henne tillhöriga kor den 2 juni

1924 överkörts av ett statens järnvägars tåg.

Stockholm den 14 april #1928.

Med undersåtlig vördnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 107.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 2 mars 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt Kungl. järnvägsstyrelsen

att senast den 20 i samma månad till Eder inkomma med

yttrande i anledning av en inom andra kammaren av herr E. Gust. Olsson

i Broddbo väckt motion (Nr 222) om ersättning till änkan Anna Forsman

för tre stycken kor, som dödats av ett statens järnvägars tåg den 2 juni 1924.

Till åtlydnad härav får Kungl. styrelsen anföra följande.

På sätt i motionen framhålles har änkan Forsman tidigare gjort framställning

om gottgörelse i berörda hänseende men fått denna framställning

av Kungl. styrelsen avslagen av det skäl, att statens järnvägar ej vore ersättningsskyldiga

för skadan och att Kungl. styrelsen vid sådant förhållande

saknade befogenhet att för sådant ändamål använda statens järnvägars medel.

Med hänsyn till de ömmande omständigheterna i förevarande fall anser

sig Kungl. styrelsen icke böra avstyrka bifall till motionen i vad den avser

ersättning åt änkan Forsman. Däremot finner Kungl. styrelsen det icke

lämpligt att, såsom i motionen föreslås, ersättningsbeloppet utgår av statens

järnvägars medel. Om beloppet också icke har någon betydelse för statens

järnvägars ekonomi, måste det nämligen enligt Kungl. styrelsens mening

anses principiellt oriktigt att, om det allmänna av barmhärtighetshänsyn

anser sig böra träda emellan för att mildra verkningarna av en olycka, som

drabbat en enskild, låta verkningarna härav gå ut över ett statens affärsdrivande

verk och därigenom försätta detta i sämre läge än som gäller för

enskilda företag. Härtill kommer att ett sådant förfaringssätt måste vara

ägnat att på ett helt annat sätt, än om ersättning beviljas av exempelvis

skattemedel, bibringa allmänheten den ej minst ur synpunkten av framtida

konsekvenser skadliga uppfattningen att riksdagen funnit statens järnvägar,

åtminstone moraliskt sett, skyldiga utgiva ersättning.

Stockholm den 9 mars 1928.

Kungl. järnvägsstyrelsen:

JOHN FLODIN.

Hj. Wiulers.

tjf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.