Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående bemyndigande för statskontoret att vid gäldenärers obestånd träffa vissa uppgörelser.

1928-02-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:127, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående bemyndigande för statskontoret att vid gäldenärers obestånd träffa vissa uppgörelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 127.

1

Xr 127.

Godkänd av första kammaren den 18 april 1928.

Godkänd av andra kammaren den 18 april 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta

motioner angående bemyndigande för statskontoret

att vid gäldenärers obestånd träffa vissa uppgörelser.

(Statsutskottets utlåtande nr 75.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion (II: 160) har hemställts, att riksdagen

ville vidtaga åtgärder för att statskontoret måtte bemyndigas att beträffande

statens utlåningsfonder och manufakturförlagslånefonden erhålla samma befogenhet

i hithörande avseende, som för närvarande tillkommer fullmäktige i

riksbanken eller att, efter noggrann prövning av omständigheterna i varje

särskilt fall, bevilja de gäldenärer, vilka avträtt sin egendom till borgenärers

förnöjande, ackord eller eftergift å deras skidd så ock utom konkurs biträda

överenskommelse mellan gäldenär och hans fordringsägare om betalning

av gäld.

I detta sammanhang har riksdagen jämväl förehaft till behandling eu annan

inom riksdagen väckt motion (II: 244), däri hemställts, att riksdagen måtte

medgiva Eders Kung! Maj:t rätt att efter prövning, i likhet med övriga

fordringsägare, antaga ett av småbrukarnas andelstorvströförening u. p. a. i

Boalt erbjudet ackord på statens fordran.

Rörande ifrågavarande motioner har riksdagens vederbörande utskott med

stöd av 46 § riksdagsordningen inhämtat yttrande från statskontoret samt,

beträffande motionen II: 160, jämväl från fullmäktige i riksgäldskontoret och

i riksbanken. Dessa yttranden äro såsom bilagor (Bil. 1—3) fogade vid denna

skrivelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 14 sand. Nr 127.

980 98

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 127.

Summan av utestående lån från de av statskontoret förvaltade lånefonderna

utgjorde vid 1927 års utgång över 250,000,000 kronor, därav cirka

150,000,000 kronor till hushållningssällskap och 100,000,000 kronor till andra

låntagare. Att i en lånerörelse av sådan omfattning förluster på grund av

gäldenärs obestånd tid efter annan kunna inträffa lärer få anses förklarligt;

i all synnerhet för närvarande torde detta vara oundvikligt med hänsyn till

efterkrigsårens häftiga ekonomiska omkastningar. Riksdagens uppmärksamhet

har redan tidigare fästs på detta förhållande, och av 1926 års riksdag

har utredning begärts rörande storleken av förlusterna å statens utlåningsfonder.

I detta avseende har statskontoret nu meddelat vissa uppgifter

rörande inträffade konkurser m. m. under åren 1923—1927, varvid emellertid

jämväl upplysts, att från åren före 1923 å vissa av ovannämnda fonder alltjämt

förefinnas osäkra fordringar till betydande belopp.

Som synnerligen önskvärt måste enligt riksdagens mening framstå, att eu

i möjligaste mån affärsmässig reglering och avveckling av statskontorets

osäkra låneengagemang kan åstadkommas. Ett väsentligt hinder härför har

visat sig vara, att en underliandsuppgörelse i dylika fall icke utan en mycket

stor omgång låter sig genomföra. Det normala förfaringssättet för hithörande

låneärendens avveckling har därför blivit vederbörande huvudgäldenärs

samt borgesmäns försättande i konkurs samt en tvångsrealisation av

det lämnade lånehypoteket.

Såsom statskontoret närmare utvecklat, vore tvivelsutan i många fall en

frivillig uppgörelse att föredraga och detta såväl med hänsyn till vederbörande

fordringsägares, enkannerligen statskontorets, som gäldenärens och

borgesmännens intressen. Det torde vara av vikt, att de för statskontoret i

detta avseende gällande normerna göras mera tidsenliga och bringas till

närmare överensstämmelse med det förfaringssätt, som eljest tillämpas såväl

i allmänna affärslivet som ock beträffande vissa statens affärsgrenar, exempelvis

statens vattenfallsverk och riksbanken.

Innan några närmare bestämmelser utfärdas torde dock, såsom riksgäldsfullmäktige

framhållit, en närmare utredning tarvas, därvid jämväl bör övervägas,

huruvida ej den ifrågasatta befogenheten för statskontoret lämpligen

bör på ett eller annat sätt begränsas, exempelvis så, att i fall, då uppkommande

förlust kau väntas stiga till större belopp, ärendet underställes Eders

Kungl. Maj:t, som skulle hava att antingen avgöra frågan eller ock, då så påfordras,

hänskjuta ärendet till riksdagens prövning. Likaledes bör vid nämnda

undersökning tagas i betraktande, huruvida inom andra statens förvaltningsområden

erfordras liknande reglerande bestämmelser. Jämväl i detta avseende

får riksdagen åberopa vad riksgäldsfullmäktige anfört.

Vad angår det motionsvis gjorda yrkandet beträffande reglering av en

statens fordran hos småbrukarnas andelstorvströförening u. p. a. i Boalt,

torde, då ärendet synes brådskande, hinder icke böra möta för Eders Kungl.

Maj:t att, därest så efter prövning belinnes lämpligt, antaga det av föreningen

erbjudna ackordet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 127.

Under åberopande härav får riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t anhålla

om utredning rörande mera tidsenliga grunder för reglering av statens

fordringsanspråk vid gäldenärs eller borgesmans inträffade obestånd.

Stockholm den 18 april 1928.

Med undersåtlig vördnad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 127.

Bil. 1.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 17 nästlidne februari har Kungl. Maj:t anbefallt Kungl.

statskontoret att avgiva och senast den 15 innevarande månad till riksdagens

statsutskott överlämna yttrande över dels en inom andra kammaren av herr

E. Röing väckt motion (nr 160) angående bemyndigande för statskontoret

att vid gäldenärs obestånd träffa vissa uppgörelser, dels ock en inom samma

kammare av herr S. Bengtsson i Norup väckt motion (nr 244) om antagande

av ackord på viss statens fordran hos Småbrukarnas andelstorvströförening

u. p. a. i Boalt; och får statskontoret, med remissaktens överlämnande, i

anledning härav anföra följande.

Den av statskontoret, såsom förvaltare av statens utlåningsfonder samt

manufakturförlagslånefonden, bedrivna lånerörelsen har blivit alltmer omfattande.

Till belysande av den utveckling, denna rörelse numera erhållit,

har statskontoret i nedanstående tablå, omfattande den senaste femårsperioden,

för de olika fonderna sammanfört, i runda tal, dels summan av de

lån, som vid "utgången av räkenskapsåret utestått mot allenast av vederbörande

låntagare — i samtliga fall hushållningssällskap — till ämbetsverket

utfärdade skuldförbindelser, dels ock summan av sådana vid samma tidpunkt

utestående lån, vilka utlämnats mot, förutom behöriga skuldförbindelser, av

statskontoret prövade och godkända säkerheter:

Statens utlåningsfonder Manufakturförlagslånefonden

Lån mot skuld- förbindelser

Lån mot skuld- förbindelser

Lån mot skuld- förbindelser

Lån mot skuld- förbindelser

kr.

och säkerhet

kr.

och säkerhet

kr.

kr.

juni 1923 ........

....... 99,814,000

72,997,000

—

2,811,000

-> 1924 ........

........ 117,240,000

78,907,000

—

2,832,000

» 1925 .......

..... 132,850,000

85,389,000

—

3,247,000

» 1926 ........

........ 146,067,000

90,345,000

—

3,217,000

» 1927 ........

....... 158,339,000

95,821,000

—

3,375,000

Den förra gruppen lån, d. v. s. sådana mot enbart skuldförbindelser, utvisar

alltså en ökning från år 1923 till år 1927 med omkring 58,000,000

kronor och den senare gruppen en ökning under samma tid med ungefär

23,000,000 kronor.

Det är givet, att utvidgningen av området för statens understödsverksamhet

och den därigenom uppkommande ökningen i antalet lån måste medföra, att

det oftare än förut kan komma att inträna, att vederbörande låntagare brista

i fullgörandet av sina för lånen ingångna förbindelser. I den mån denna

underlåtenhet beror på iråkat obestånd, har statskontoret ytterst icke haft

annan utväg änfatt genom ett konkursförfarande söka likvid för sin fordran.

Denna utväg har också varit den enda, när det gällt att gent emot en insolvent

borgensman bevaka kronans rätt.

Härvid har icke kunnat undvikas att stora förluster tillskyndats statsverket.

Av en inom statskontoret verkställd utredning framgår, att under åren

1923—1927 inträffat 42 konkurser för låntagare och 40 konkurser för löftesmän.

Av de förra äro 31 och av de senare 27 numera avvecklade. Å lånen

hava erhållits eller kunna förväntas inflyta belopp, angivna i nedanstående

översikt, som jämväl utvisar de kapitalbelopp, som måste anses osäkra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 127.

T or vlånefonden: bevakade kapitalbelopp 1,135.613:75 kronor; utdelning

172,885:50 kronor; osäkra 962,728:25 kronor.

Manufaktur förlag slånefonden: bevakade kapitalbelopp 265,000 kronor; utdelning

112,131:21 kronor; osäkra 152,868:79 kronor.

Kr af Hedning slånefonden: bevakade kapitalbelopp 320,000 kronor; utdelning

61,666: 67 kronor; osäkra 258,333: 33 kronor.

Vattenkraftslånefonden: bevakade kapitalbelopp 250,000 kronor; utdelning

250.000 kronor.

Reder ilånefonden: bevakade kapitalbelopp 1,343,000 kronor; utdelning

1.343.000 kronor.

Odlingslånefonden: bevakade kapitalbelopp 550 kronor; utdelning 550

kronor.

Egnahemslånefonden: bevakade kapitalbelopp 55,000 kronor; utdelning

55.000 kronor.

Det torde emellertid i detta sammanhang böra framhållas, att från åren

före 1923 å vissa av ovannämnda fonder — huvudsakligen manufakturförlagslånefonden

och rederilånefonden — alltjämt förefinnas osäkra fordringar

till betydande belopp.

Det lärer få anses klart, att i ett affärsförhållande många gånger en frivillig

uppgörelse mellan gäldenären och hans fordringsägare är att föredraga

framför ett konkursförfarande. För gäldenärens del ligga fördelarna av en

dylik uppgörelse i öppen dag. Det torde vara tillräckligt att framhålla den

omständigheten, att gäldenären, oaktat konkurs avslutats, icke är fri från

sina borgenärer, vilka således genom förnyade konkursansökningar kunna

kräva likvid för sina fordringar. Från borgenärens synpunkt har ett ackordsförfarande

sin huvudsakligaste betydelse i de fall, då hans fordran i konkursen

är oprioriterad. I flertalet konkurser torde tillgångarna uteslutande

gå till gäldande av förmånsberättigade fordringar och de ofta mycket stora

konkurskostnaderna. Även för en borgenär, som är innehavare av förmånsberättigad

fordran, kan emellertid anledning föreligga att genom uppgörelse

på frivillighetens väg söka undvika konkurs. Så torde kunna vara förhållandet

med innehavare av inteckning, då panten på grund av inträffad värdeminskning

kan antagas komma att vid försäljning inbringa belopp, avsevärt

understigande fordringsbeloppet.

Ackordsuppgörelse i ett låneförhållande kan vara av olika slag. Därest

för lånet lämnats realsäkerhet och låntagaren är på obestånd utan möjlighet

att erbjuda annan säkerhet för lånet, kan det för långivaren vara fördelaktigt

att vederbörande befrias från återbetalningsskyldigket mot inbetalning

av visst belopp. Samma är förhållandet om säkerheten är borgen och annan

likvärdig säkerhet icke kan erbjudas av låntagaren eller löftesmännen. I de

fall åter, då löftesmännen jämte kontant inbetalning kunna ställa annan

ehuru mindre god säkerhet för lånet, kan ställandet av dylik säkerhet göras

till villkor för löftesmiinnens befriande från borgensans varet. Härigenom

erhålles möjlighet att alltjämt låta lånet kvarstå, något som kan visa sig

vara av betydelse, då utsikter finnas, att låntagarens ställning i framtiden

kan komma att förbättras.

Yad sålunda anförts torde äga tillämpning jämväl å statskontorets nu ifrågavarande

lånerörelse. De fordringar, vilka ovan angivits såsom osäkra, torde

statskontoret bliva nödsakat att avskriva. Det är att antaga, att gäldenären

beträffande ett stort antal av samma fordringar ägt intresse av att träffa

underhandsuppgörelse med långivaren. Därest dylik uppgörelse kunnat

genomföras, torde med all säkerhet statsverkets förlust hava blivit avsevärt

mindre. Möjligheterna till genomförande av ett ackord äro emellertid —

med undantag för manufakturförlagslånefonden — begränsade genom nöd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 127.

vändigheten att erhålla riksdagens medverkan till ackordet. På grund härav

föreligger också under nuvarande förhållanden, enligt statskontorets förmenande,

i de flesta fall hinder för en praktisk tillämpning av ackordsinstitutet

å statskontorets ifrågavarande lån, detta särskilt med hänsyn till den

tidsutdräkt, som en dylik medverkan alltid måste åstadkomma.

De erfarenheter, statskontoret under handhavandet av ifrågavarande lånerörelse

sålunda vunnit, hava föranlett ämbetsverket att i underdånigt utlåtande

den 24 november 1927 angående en av K. Andersson, Ljungby, m. fl.

gjord ansökan om antagande av ackordserbjudande av borgensmännen för

ett lån från kraftledningslånefonden hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos

riksdagen utverka bemyndigande för Sig att för framtiden utan riksdagens

hörande pröva och avgöra uppkomna frågor om antagande av ackord. Liknande

framställning har gjorts i ett av kommerskollegium, statskontoret,

lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen den 31 december 1927 avgivet

underdånigt utlåtande angående de inom Näs härad av Värmlands län befintliga

elektriska distributionsföreningarnas ekonomiska ställning.

I den av herr Röing väckta motionen föreslås nu, att ett dylikt bemyndigande

skulle lämnas statskontoret. Det lärer icke heller kunna förnekas,

att det, såsom motionären framhållit, ligger närmast till, att det ämbetsverk,

som handhar förvaltningen av fonderna, äger träffa uppgörelser av det slag,

varom nu är fråga. Härigenom skulle också uppgörelserna snabbare kunna

genomföras, något som, med hänsyn till gäldenärens möjlighet att begagna

en vunnen tidsfrist till skada för fordringsägaren, måste tillmätas särskild

betydelse.

De skäl, motionären i övrigt framfört för sitt förslag, synas statskontoret

värda beaktande, och i det stora hela kan statskontoret ansluta sig till de

synpunkter, som kommit till uttryck i motionen. Aven om statskontoret

till fullo inser, att det uppdrag, som enligt förslaget skulle komma att påvila

ämbetsverket, måste bliva ganska krävande och kunna medföra svårigheter

av olika slag, anser sig statskontoret för den skull, med hänsyn till

de fördelar, som genom det ifrågasatta bemyndigandet för statskontoret

borde, ej minst för lånefondernas vidkommande, vara att i många fall vinna,

icke böra göra någon erinran mot bifall till motionen.

Beträffande därefter den av herr Bengtsson i Norup väckta motionen får

statskontoret överlämna en av vederbörande tjänsteman hos ämbetsverket

verkställd utredning i ärendet1), som givit i huvudsak samma resultat som

den i motionen åberopade.

Då ett biträdande av ackordsanbudet skulle vara för torvlånefonden fördelaktigt,

varemot ett avslag å detsamma torde medföra vederbörande låntagares

och löftesmäns försättande i konkurstillstånd, i vilket fall fonden

finge betydligt mindre utdelning än det erbjudna ackordsbelÖppet, lärer

enligt statskontorets förmenande motionen böra vinna bifall.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarien friherre Leijonhufvud, t. f. statskommissarien, kanslirådet

Nissen, statskommissarien Ouchterlony samt t. f. statskommissarien Alve.

Stockholm den 8 mars 1928.

PEE SÖDERMARK.

Nils Spilhammab.

Carl Pei/ron

‘) Ej här avtryckt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 127.

7

Bil. 2.

Till Riksdagens statsutskott.

Med skrivelse den 17 innevarande februari har statsutskottet anhållit, att

fullmäktige i riksgäldskontoret ville avgiva och till utskottet inkomma med

yttrande över en inom andra kammaren av herr E. Röing väckt motion (nr

160); och få fullmäktige i anledning härav anföra följande.

I likhet med motionären finna fullmäktige lämpligt, att statskontoret erhåller

bemyndigande att beträffande de av ämbetsverket förvaltade lånefonderna

vid gäldenärs obestånd träffa vissa uppgörelser. Motionären kar

hemställt om åtgärder för statskontorets utrustande med enahanda befogenheter

i berörda avseende som bankofullmäktige på sin tid erhållit och som

återfinnas i § 42 mom. 1 i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

Då emellertid den utlåningsrörelse, som bedrives av riksbanken och

statskontoret, givetvis är mycket olikartad och det vid sådant förhållande

ej kan anses utan vidare klart, att samma bestämmelser i förevarande avseende

äro lämpliga för statskontoret, hålla fullmäktige före, att en utredning

av frågan bör komma till stånd. Därvid synes böra tagas under övervägande,

huruvida ej den ifrågasatta befogenheten för statskontoret bör på

ett eller annat sätt begränsas, exempelvis så att det skulle åligga statskontoret

att, då det gällde mycket stora belopp eller frågor av tvivelaktig

art, underställa ärendet Kungl. Maj:t, som hade att antingen avgöra frågan

eller hänskjuta densamma till riksdagens prövning.

Då i viss mån samma skäl som beträffande statskontoret kunna anföras

för att lämna fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigande att träffa vissa

uppgörelser i fråga om de av riksgäldskontoret förvaltade lånefonderna, hava

fullmäktige för avsikt att framdeles beträffande sistnämnda lånefonder hos

riksdagen göra framställning om erhållande av samma befogenhet, som kan

komma att tillerkännas statskontoret.

Stockholm den 29 februari 1928.

G. Lagebbjelke.

Eeic Hallin.

KARL HILDEBRAND.

G. Kobb.

H. S. Tamm.

Andees Andeeson.

John Häyglund.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagms skrivelse Nr 137.

Bil. 3.

Till Riksdagens Statsutskott.

I skrivelse den 17 innevarande februari har utskottet anhållit om fullmäktiges

i riksbanken yttrande över en inom riksdagens andra kammare av

herr E. Röing väckt motion, nr 160, angående bemyndigande för statskontoret

att vid gäldenärs obestånd träffa vissa uppgörelser; och få fullmäktige med

anledning härav anföra följande.

Före år 1862 skulle enligt gällande bestämmelser alla frågor om antagande

av ackord eller beviljande av eftergifter underställas nästblivande bankoutskott

för avgörande i den ordning instruktionen för detta utskott stadgade.

Men med anledning av den då antagna konkurslagen ansågs nödigt inrymma

åt riksbanken rätt att efter noggrann prövning av omständigheterna i varje

särskilt fall bevilja de riksbankens gäldenärer ackord, vilka avträtt sin egendom

till konkurs. Däremot skulle, som dittills, frågor om eftergift i övrigt

av fordringar underställas bankoutskottet.

Sedermera har 1909 års riksdag i anledning av eu då väckt motion besluta

sådan ändring av gällande bestämmelser, att fullmäktige äga att jämväl

utom konkurs biträda överenskommelse mellan gäldenär och hans fordringsägare

om betalning av gäld.

Enligt vad erfarenheten givit vid handen, har någon olägenhet av den

fullmäktige sålunda medgivna rättigheten icke förekommit. Fastmera har

dess begagnande utan tvivel i många fall visat sig vara till fördel. Fullmäktige

äro fördenskull av den uppfattning, att det ur allmänt ekonomiska

och praktiska synpunkter måste vara önskvärt, att mera smidiga och lämpliga

former tillskapas, varigenom myndigheter, som omliänderhava förvaltningen

av statens utlåningsfonder, beredas tillfälle att, där omständigheterna

därtill föranleda, vid gäldenärs obestånd träffa uppgörelse under hand.

Stockholm den 23 februari 1928.

ADOLF af JOCHNICK.

Viktor Moll. Walter Philipson. A. Amnér.

Ludvig Widell. Viktor Larsson.

Carl Törnebladh.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.