Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av inkomsten av statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

1928-06-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:256, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av inkomsten av statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 256.

Nr 256.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

i statsverkspropositionen framställda förslag angående

beräkningen av inkomsten av statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 138.)

Till KONUNGEN.

Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1928—1929 har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för nämnda dag (Inkomsterna. Statens produktiva

fonder), föreslagit riksdagen att å riksstaten för nämnda budgetår upptaga

inkomsttiteln »statens aktier», i vad angår statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolag, på följande sätt:

Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag .................. 14,500,000 kronor.

I fråga om Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag hava inom riksdagen

motionsvis framställts vissa yrkanden.

Sålunda har i en motion (1:186) hemställts, att riksdagen ville hos Eders

Kungl. Maj :t begära övervägande och förslag, i vad mån och på vad sätt det

fortgående uttömmandet av malmkapitalet i det stora norrbottniska malmfältet

kan till gagn för nutid och efterkommande omvandlas i produktivt kapital genom

disponerandet av statens vinstandelar i sådant syfte.

Därjämte har i en motion (II: 240) yrkats, att riksdagen ville besluta att av

statens utdelningar å aktier i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag under

budgetåret 1928—1929 avsätta 5 miljoner kronor till en fond, avsedd att efter

beslut av Eders Kungl. Maj :t och riksdagen användas för främjande av ny

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 256.

5

kapitalbildning i landet eller annars för igångsättande eller understöd åt inhemska

produktiva företag.

I samband med sin prövning av Eders Kungl. Maj:ts förslag om nytt malmavtal

uttalade 1927 års riksdag som önskligt, att en avsevärd del av statens inkomster

från malmbolaget årligen måtte användas till avbetalning av oräntabla

delar av det lånekapital, som funnes nedlagt i statens järnvägsanläggningar;

ett sådant förfarande stode, framhöll riksdagen, också i överensstämmelse med

den enligt riksdagens mening beaktansvärda grundsats, som bland annat kommit

till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen den att inkomster, uppkomna

genom en exploatering av landets naturtillgångar, som innebure en konsumtion

av själva kapitalet, icke borde i sin helhet tagas i anspråk för statens

löpande utgifter.

I årets statsverksproposition förutsattes emellertid, att hela den för nästkommande

budgetår inflytande malminkomsten -—• vilken beräknats uppgå till

14,500,000 kronor mot i riksstaten för 1927—1928 upptagna 5,650,000 kronor

— skulle på vanligt sätt helt disponeras för statsregleringsändamål. Därvid

har pekats på den möjlighet till täckning av oförräntat lånekapital och avskrivning

av lånemedelsförluster, som öppnats tack vare fonden för statsskuldens

amortering enkannerligen genom de betydande kapitalbelopp, som under de närmaste

åren kunde i överensstämmelse med 1926 års riksdags beslut väntas tillföras

denna fond av rusdrycksmedel.

Yad först angår själva det påräkneliga vinstbeloppet för nästkommande budgetår

från malmfälten, är att märka att detta på grund av inträffade driftinställelser

måste antagas komma att avsevärt reduceras. Enligt vad som inhämtats,

torde den staten tillfallande vinsten, inklusive royaltyn, icke för

1928—1929 kunna upptagas till högre belopp än omkring 6,000,000 kronor eller

alltså föga mer än för innevarande budgetår. Om än alltså den av 1927 års

riksdag uttalade tanken att undantaga viss del av malminkomsterna från den

allmänna statsregleringen icke för denna riksdag synes genomförbar, har dock

riksdagen i betraktande av ärendets vikt och med hänsyn särskilt till de i statsverkspropositionen

gjorda uttalandena ansett sig böra framlägga något vidare

synpunkter på frågan, i samband varmed också till behandling upptagits två

andra i viss mån därmed sammanhängande samt också i statsverkspropositionen

berörda ärenden, det ena avseende avbetalningen av statsskulden och det andra

spörsmålet om ny taxa för transporter å statens järnvägar.

Inledningsvis må erinras, att då vid 1926 års riksdag — med direkt angivet

syfte att åstadkomma en successiv minskning av budgetens beroende av rusdrycksmedel

— beslöts, att en viss del av dessa medel skulle årligen tillföras

fonden för statsskuldens amortering, det samtidigt förutsattes, att härigenom

skulle åstadkommas en extraordinär amortering av statsskulden utöver den

som normalt årligen kunde befinnas av förhållandena påkallad. I detta avseende

framhölls behovet av en snabbare nedskrivning av visst i statens lånefonder

placerat oräntabelt lånekapital, uppskattat till omkring 75 miljoner kronor.

Oberäknat nämnda avsättning av rusdrycksmedel upptog sålunda bud
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 856.

geten för 1926—1927 anslag för statsskuldens amortering till belopp av cirka

8,300,000 kronor, varav 1,000,000 kronor direkt budgetanslag till nämnda fond;

härtill kommo anslag för täckning av förluster å spannmålslagerhus och av

andra kristidsförluster till belopp av över 20 miljoner kronor.

För 1927—1928 uppgå anslagen till statsskuldens amortering, avsättningarna

av rusdrycksmedel oräknat men inräknat 1,000,000 kronor i direkt budgetanslag

till fonden för statsskuldens amortering, till cirka 8,600,000 kronor.

För nästkommande budgetår har, oberäknat avsättningen av rusdrycksmedel

å 10,500,000 kronor, föreslagits anslag för avbetalning å olika amorteringslån

till belopp av cirka 8,000,000 kronor. Något anslag till fonden för statsskuldens

amortering från de allmänna budgetmedlen har icke längre upptagits.

Emot ifrågavarande amorteringsbelopp av 8,000,000 kronor står en samlad

fonderad statsskuld av omkring 1,800 miljoner kronor. Denna årliga amortering

av vissa statslån uppgår sålunda till knappt V2 procent av sagda skuld och

kommer såsom departementschefen ock framhållit att, om inga nya amorteringslån

upptagas före 1930, då ytterligare nedgå till följd av slutbetalning av

1880 års statslån.

Med hänsyn till att det sålunda upplånade kapitalet till sin övervägande del

är nedlagt i telegraf- och järnvägsanläggningar, kraftstationer och andra statliga

rörelsegrenar, vilka på grund av teknikens framsteg normalt och oavsett särskilda

kristidsförhållanden äro underkastade risk av värdeminskning, lärer en

dylik amortering få anses otillräcklig; det må i detta sammanhang erinras, att

tidigare såsom rimlig fordran uppställts att den direkta avkastningen från

exempelvis statens järnvägar skulle täcka ej blott förräntningskostnad utan

ock viss amortering av nedlagt anläggningskapital. Man synes därför böra

utgå från att fonden för statsskuldens amortering icke kan utan åsidosättande

av sin i själva benämningen liggande huvuduppgift i alltför stor utsträckning

anlitas för andra ändamål såsom avskrivning av kristidsförluster eller nedskrivning

av visst mindre räntabelt kapital i en del lånefonder o. s. v.

Medan behållningen av fonden för statsskuldens amortering jämlikt beslut

av 1909 års riksdag skall användas antingen till amortering av statsskulden

medelst utlottning eller obligationsinköp eller ock till minskning av ny upplåning,

har 1926 års riksdag i samband med beslutet om rusdrycksmedlens

användning utsträckt fondens ändamål till att ersätta oräntabelt upplånat kapital

i statens utlåningsfonder. I anslutning härtill har nu i årets statsverksproposition

ifrågasatts en ytterligare utvidgning av fondens uppgift, nämligen

att i allmänhet bereda täckning för oräntabla lånemedelsplaceringar. Härvid

har särskilt hafts i sikte möjligheten att anlita fonden för avskrivning av det i

affärsverken nedlagda lånekapitalet. Enligt vad departementschefen anfört

skulle fonden hädanefter få till »huvudsaklig uppgift» att uppsamla medel för

täckning av de produktiva fondernas oförräntade lånekapital samt, i den mån

så erfordras och fonden härtill förslår, stå till förfogande för avskrivningar

av konstaterade förluster av lånemedel.

Tvivelsutan kan för en dylik utvidgning tala, att på detta sätt lämnas möjlighet

till en mera jämn belastning av budgeten, om sådana kapitalavskriv
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 256.

7

ningar bestridas från en dylik fond, till vilken kontinuerligt å riksstaten anvisas

anslag, än om täckning för förlusterna skola i mån av deras konstaterande

beredas genom direkta å riksstaten uppförda anslag. Å andra sidan

måste enligt riksdagens mening fara föreligga för, att på detta sätt äventyras

själva huvudsyftet med fonden, nämligen att möjliggöra den så att säga mera

normala och fortlöpande avbetalningen av statsskulden, jämte dess år 1926 tilllagda

vidgade ändamål att bereda möjlighet till återbetalning av lånekapitalet

i statens utlåningsfonder till den del detta kan anses oförräntat. Vad särskilt

denna senare uppgift beträffar, får erinras, att en dylik återbetalning utgör en

följdriktig konsekvens av den alltsedan 1924 års riksdag tillämpade grundsatsen

i fråga om nytt kapital, som tillföres dessa fonder, nämligen att upplåning

härav skall anlitas endast till den del förräntning å det fonderna tillförda nya

kapitalet kan påräknas. Mot att statsskuldsfonden därjämte, på sätt riksgäldsfullmäktige

tillstyrkt, tages i anspråk för täckning av direkta förluster på

lånefonderna synes ej heller erinran vara att framställa. Anslag begäres nu

för återbetalning av dylika förluster till belopp av cirka 1,800,000 kronor. Riksdagen

har ansett sig böra bevilja detta anslag. Därjämte förutsättes täckning

med i runt tal 1,000,000 kronor för uppkommen förlust å aktiebolaget Elektrolytverken.

Ej heller nämnda åtgärd har riksdagen velat motsätta sig. För

reglering av statens förluster å engagemang i aktiebolaget Kreditkassan skulle

däremot uppföras ett anslag av 5,000,000 kronor utan att därvid medel från

amorteringsfonden tagas i anspråk. Beträffande samtliga dessa frågor anmäler

riksdagen i annat sammanhang sina beslut.

Emellertid kan det, enligt vad i statsverkspropositionen upplyses, väntas att

återstående förluster — bortsett från önskvärda avskrivningar å affärsverkens

kapital — bliva så betydande att de i hög grad måste antagas komma att taga

fondens medel i anspråk. Under sådana förhållanden synes riksdagen tvekan

kunna råda om lämpligheten av en utsträckning av amorteringsfondens användning

till jämväl en så vittutseende uppgift som att möjliggöra nedskrivning av

det i affärsverken placerade lånekapitalet. Vad särskilt angår statens järnvägar,

synes i anslutning till 1927 års riksdags uttalade uppfattning avbetalning

av oräntabla delar av lånekapitalet böra beredas från de inflytande malminkomsterna

utan att därvid anlitas den av departementschefen antydda omvägen,

att nämnda inkomster först tillföras fonden för statsskuldens amortering.

I detta avseende må erinras om det direkta samband som det nya malmavtalet,

med däri ingående garanti om vissa låga fraktsatser för malmtransporterna,

äger med frågan om avkastningen från statsbanorna. Den fraktfyllnad, som

statens järnvägar sålunda skulle äga tillgodoräkna sig, har uppskattats till omkring

10,000,000 kronor. I statens järnvägar investerat kapital beräknas uppgå

till i runt tal 1,100 miljoner kronor, varav cirka 900 miljoner utgöra lånemedel.

Av detta kapital har nu järnvägsstyrelsen ansett önskligt att 240 miljoner

kronor avskrivas, därav 180 miljoner nedlagt i vissa norrländska banor och

60 miljoner kronor utgörande överkapitalisering av andra statsbaneanläggningar.

Riksdagen måste för sin del — utan att taga ställning till skäligheten av

själva de angivna beloppen — redan av nyss angivna skäl finna rimligt, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 856.

statens järnvägar få tillgodoräkna sig viss anpart av mervinsten från malmbolaget.

Riksdagen vill för sin del uttala sig för ett genomförande av det av

järnvägsstyrelsen ifrågasatta förfarandet, att viss del av statens järnvägars

oräntabla lånekapital avlyftes från statens järnvägar och i riksgäldskontorets

räkenskaper uppföres såsom en särskild fond, lämpligen benämnd »statens järnvägars

avskrivningsfond», som förräntas och efterhand amorteras med statens

utdelning från malmbolaget. Vid avvägningen av själva kapitalbeloppet bör

dock tagas i betraktande, huruvida icke med hänsyn till faktiskt verkställda

amorteringar på äldre statslån, som använts till täckning av anslag till statens

järnvägar, ifrågavarande avskrivningsbelopp kan minskas.

Med fasthållande alltså av den vid nästföregående års riksdag uttalade uppfattningen,

att en del av statens inkomster från de norrländska malmfälten bör

användas till avbetalningen av oräntabla delar av lånekapitalet i statsbanorna,

anser riksdagen frågan om grunderna för tillförandet av medel till och användningen

av fonden för statsskuldens amortering böra göras till föremål för ytterligare

överväganden. Härvid bör tillses, att dessa grunder erhålla en sådan

utformning, att trygghet vinnes för dels en lämpligt avvägd amortering av

statsskulden, dels ock uppfyllande av den förutsättning, som får anses ligga till

grund för 1926 års riksdags beslut beträffande rusdrycksmedlens användning

för tiden till 1 juli 1932, nämligen att dessa till den del de tillföras fonden för

statsskuldens amortering i första hand skola användas för nedbringande av det

i lånefonderna investerade lånemedelskapitalet.

I de i ämnet väckta motionerna har framhållits önskvärdheten av att en

del av malmvinsten måtte komma till direkt användning för främjande av

ny kapitalbildning i landet. I detta avseende innefatta motionerna också en

del i och för sig beaktansvärda uppslag. Sålunda har pekats på de vid årets

riksdag från skilda håll väckta förslagen om anslag för skogsodling å kalmarker,

för nyodlingar, för Norrlands kolonisering och elektrifiering m. m.

Utan att nu taga ställning till de sålunda i olika avseenden framförda uppslagen

anser sig riksdagen dock böra ytterligare framhålla den uppfattning

av förevarande fråga, som innebäres i riksdagens uttalande i ämnet år 1927

eller att merinkomsterna av en förökad exploatering av landets malmkapital

böra givas en sådan användning, att själva kapitalet icke konsumeras.

Särskilt med tanke på rådande stora arbetslöshet, vilken för närvarande utgör

ett av samhällets allvarligaste problem, synes förtjäna övervägas, på vad

sätt berörda medel, i den mån de icke komma att tagas i bruk för en nedskriv-»

ning av statens järnvägars lånekapital i enlighet med vad riksdagen ovan förordat,

kunna finna användning i produktionsfrämjande syfte.

Vad därefter angår regleringen av statens ijärnvägars taxor och alla de

vittomfattande spörsmål, som särskilt godstariffernas avvägning innebär, synes

med ledning av den riksdagen nu förelagda utredningen ett mera ingående

bedömande därav knappast möjligt, något som ej heller torde vara av departementschefen

avsett. För egen del vill riksdagen emellertid framhålla,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 256.

9

hurusom genom den ovan förordade avskrivningen av visst statens järnvägars

kapital en direkt möjlighet skulle öppnas till en taxeminskning i förhållande

till järnvägsstyrelsens förslag, önskvärt vore tvivelsutan, att därutöver en

sänkning av vissa trafikavgifter kan åstadkommas. Såsom kommerskollegium

anfört, torde nämligen en nedsättning av järnvägsfraktsatserna kunna få betecknas

som en av de få praktiskt genomförbara åtgärder, som stå till buds för

att från statens sida effektivt stödja näringslivet, enkannerligen vissa industrier,

som äro i verkligt behov av sådant stöd. Ur statsfinansiell synpunkt måste dock

å andra sidan fasthållas kraven på förräntning av statsbanekapitalet, åtminstone

i vad detta är att hänföra till lånemedel.

Likaledes måste, såsom departementschefen ock antytt, vid nya frakttariffers

fastställande för statsbanorna tagas i betraktande återverkningarna härav för

de enskilda järnvägarnas och deras trafikanters del.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda i olika avseenden anfört, får

riksdagen

a) anmäla, att riksdagen beslutat att i riksstaten för budgetåret 1928—1929

under statens aktier upptaga inkomsten från Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag

till ett belopp av 6,000,000 kronor;

b) i anledning av de i ämnet väckta motionerna (1:186 och II: 240) hos

Eders Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande dels användningen av ifrågavarande

inkomster, dels ock grunderna för statsskuldens amortering jämte andra

därmed sammanhängande frågor, med beaktande av ovan angivna synpunkter.

Stockholm den 1 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.