Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande av en banbyggnad från övertorneä till Pajala.

1928-06-01 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:273, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande av en banbyggnad från övertorneä till Pajala.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 278.

Nr 273.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta

motioner om anslag till påbörjande av en banbyggnad

från övertorneä till Pajala.

(Statsutskottets utlåtande nr 128.)

Till Konungen.

Uti två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:88 och II: 169)

har hemställts, att riksdagen ville för budgetåret 1928—1929 bevilja och

ställa till järnvägsstyrelsens förfogande för påbörjande av en banbyggnad

från Övertorneä till.''Pajala ett belopp av 1,000,000 kronor.

Med stöd av § 46 i riksdagsordningen har riksdagens vederbörande utskott

från järnvägsstyrelsen inhämtat yttrande över motionerna. Styrelsen framhåller

härvid inledningsvis, att vid styrelsens sysslande med denna fråga

och härvid gjorda utredningar framgått, att av de två ursprungligen ifrågasatta

alternativa linjerna, en från trakten av Morjärv längs Kalixdalen över

Överkalix och en från Övertorneä längs Tornedalen till Pajala, företräde bör

ur flera synpunkter lämnas åt det senare alternativet. Slutliga utredningar

rörande en järnväg Övertorneä—Pajala hade genom styrelsens försorg verkställts,

sedan styrelsen på därom framställd begäran genom kungl. brev den

3 juli 1925 erhållit bemyndigande att verkställa sådana. I yttrande av den

25 februari 1927 hade styrelsen med överlämnande av fullständiga tekniska

och trafikekonomiska utredningar angivit sin uppfattning angående lämpligheten

att utföra berörda järnvägsanläggning. Rörande tekniska förhållanden

vid den ifrågasatta järnvägen erinrar styrelsen, att kostnaderna för den 112.2

km. långa banan beräknats till 11,400,000 kronor. De beräknade årliga trafikinkomsterna,

101,000 kronor, sammanställda med utgifterna för drift och

underhåll, 372,000 kronor, gåve till resultat en årlig driftförlust av i runt

tal 270,000 kronor, vartill komme, att ingen avkastning kunde beräknas på

ett kapital av omkring 11 miljoner kronor. Under erinran vidare, att styrelsen

vid sin nämnda utredning hänvisat till den möjlighet, som förelåge,

att genom en automobillinje, vars trafikerande kunde uppdragas åt statens

järnvägar, tillgodose bygdens kommunikationsbehov på ett för det allmänna

vida mindre kostsamt sätt, har styrelsen anfört bl. a. följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 273.

»Sedan järnvägsstyrelsen genom kungl. brev den 3 oktober 1927 anbefallts

att skyndsamt verkställa den sålunda ifrågasatta utredningen, bär styrelsen

den 13 januari 1928 avgivit yttrande i frågan. Styrelsen erinrar i denna utredning,

att postdiligenstrafik numera anordnats å sträckningen Övertorneå—

Tärendö—Pajala. Den ifrågasatta nya billinjen åter skulle följa den längs

Torneälven löpande landsvägen, vilken under eu följd av år varit föremål

för förstärkning, breddning ocli uträtning. För anordnande av fullständig

linjetrafik, omfattande såväl person- som godstrafik, beräknades erforderligt

ett kapital av omkring 600,000 kronor, fördelat med 250,000 kronor på byggnader

och dylikt och återstoden på personomnibusar och lastbilar med

tillbehör. Härtill komme ett belopp av 100,000 kronor för snöskyddsanordningar,

vilken kostnad dock antogs komma att bestridas med automobilskatteinedel.

Medan ekonomiska skäl trädde hindrande i vägen för inläggandet av mer

än ett tågpar dagligen å en järnväg mellan Övertorneå och Pajala, skulle det

vid anordnande av linjetrafik bliva möjligt att inrätta dubbelturer, varigenom

befolkningens resebehov skulle på ett bättre sätt tillgodoses.

Av den verkställda undersökningen framgick, att anordnandet av billinje

krävde omkring 10 miljoner kronor mindre kapitalutlägg, än som fordrades

för anläggning av en järnväg, och att de årliga driftförlusterna vid en billinje

syntes bliva mindre än vid en järnväg. Aven för trafikanterna skulle billinjen

i vissa avseenden medföra större fördelar, än eu järnväg utan oskälig

kostnadsökning skulle kunna lämna. Vid omnibustrafik skulle sålunda för

persontrafiken lämpligare tider för resas anträdande och avslutande samt

flera reselägenlieter kunna erhållas, och mot en något längre resetid med

omnibus svarade i många fall kortare färd till och från station. Godsbefraktarne,

särskilt större sådana, skulle kunna få sitt, gods lastat och lossat vid

egen gård. Då slutligen den grundförutsättningen gjorts, att samma avgifter

som i järnvägstrafik skulle tillämpas, finge befolkningen i övrigt ungefär

samma fördelar av en under ifrågasatta villkor upprätthållen linjetrafik som

av eu järnväg.

Såsom av föregående redogörelse framgår, äro järnvägsstyrelsens utredningar

beträffande den övre Tornedalens kommunikationsfråga att betrakta

såsom tills vidare slutförda, och lära de också föreligga i så fullständigt utarbetat

skick, att därpå skall kunna grundas ett bedömande och beslut i

frågan. Mera ingående undersökningar i syfte att utreda, huruvida förbättringar

eller förenklingar och besparingar äro möjliga att i vissa avseenden

genomföra, kunna ej giva sådana resultat, att de bliva av någon större betydelse

för avgörandet, om järnväg skall byggas eller icke. Dylika detaljundersökningar

synas därför lämpligen böra uppskjutas, till dess statsmakternas

principbeslut i ärendet fattats. Från järnvägsstyrelsens sida föreligger

sålunda ingen erinran, mot att sådant beslut fattas vid innevarande

års riksdag, men väl har styrelsen ett direkt intresse av att så sker, enär

styrelsen anser önskligt, att den årligen uppdykande frågan eu gång får sin

lösning.

Beträffande det sätt, på vilket ifrågavarande kommunikationsfråga då

lämpligast bör lösas, har styrelsen, som har att betrakta sjiörsmålet ur övervägande

ekonomisk synpunkt och som har att bevaka statsbanornas och

deras trafikanters intressen, icke anledning att intaga en annan ståndpunkt

än tidigare. Därest sålunda de särskilda hänsyn, som äro förknippade med

frågan om kommunikationernas ordnande i ifrågavarande gränsbygd, skulle

föranleda statsmakterna att ikläda sig betydande uppoffringar härför, får

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jliksdai/eus skrivelse Nr 27».

o

styrelse i första hand furorda, att, såsom för det allmänna billigast liksom

för föreliggande behov tillfyllestgörande, beslut fattas om anordnande genom

statens järnvägars försorg av regelbunden omnibus- och lastbilstrafik mellan

Övertorneå och Pajala och om anvisande av härför erforderligt engångsanslag,

ävensom därom att statens järnvägar skola genom årliga anslag hällas

skadeslösa för de vid biltrafiken uppkommande driftförlusterna.

Skulle emellertid, vilket styrelsen med hänsyn till vid årets riksdag fattade

beslut angående inlandsbanans byggande utan avbrott ävensom till de

uttalanden rörande Pajalabanan, som fällts av 1927 års statsutskott och i

årets statsverksproposition, icke finner osannolikt, ett principbeslut i berörda

kommunikationsfråga, därest sådant fattas, komma att utfalla i annan riktning

och innebära, att järnväg till Pajala skall byggas, så uppkommer frågan,

vid vilken tidpunkt järnvägens byggande skall taga sin början. Därvid vill

styrelsen framhålla, att byggandet av en järnväg till Pajala samtidigt med

eller till och med i viss mån före byggandet av den återstående delen avinlandsbanan

kan synas ur såväl samhällelig som ekonomisk synpunkt fullt

berättigat, enär förstnämnda järnväg ju kommer att genomlöpa och betjäna

trakter, vilka. hysa eu ojämförligt större befolkning och jämväl äga vida

större utvecklingsmöjligheter än de trakter, som beröras av den likväl redan

beslritade delen av inlandsbanan mellan Sorsele och Arvidsjaur, framdeles

utsträckt till Jokkmokk. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt yttrande

beträffande detta fortsatta byggande av inlandsbanan framhållit, att banan

för befolkningens kommunikationsbehov i själva verket är av underordnad

betydelse, men att den är ofrånkomlig ur försvarssynpunkt. Länsstyrelsen

låter framskymta, att andra järnvägsbyggnader i länet skulle vara angelägnare

och av större nytta lör befolkningen, och torde då närmast syfta på

Pajalabanan, beträffande vilken länsstyrelsen framhåller såsom av- utomordentligt

stor betydelse, att den påbörjas, då i berörda trakter förefinnes

ett stort trafikbehov för en talrik och i stark tillväxt varande befolkning.

Aven om inlandsbanans färdigbyggande ur ren försvarssynpunkt givetvis

maste tillmätas större betydelse än Pajalabanan, så har dock vidare även

denna senare en nationell betydelse, som järnvägsstyrelsen icke underskattar,

ehuru styrelsen ansett, att banans ifrågavarande uppgift skulle sannolikt för

en ganska lang tid framat kunna lika väl fyllas genom en på lämpligt sätt

anordnad och driven automobillinje. På grund av det anförda synes det

styrelsen, att. igångsättandet av en järnvägsbyggnad till Pajala, därest en

sådan principiellt beslutes, icke lämpligen bör uppskjutas. Detta torde, synes

det styrelsen, ej heller vara ur budgetsynpunkt nödvändigt med hänsyn till

storleken av- de samlade årliga anslag, som därefter skulle erfordras för järnvägsbyggande

i övre Norrland. Arbetena å Pajalabanan skulle nämligen ej

komma att igångsättas med någon större kraft förrän vid tidpunkt, då annan

nu pågående banbyggnad blir fullbordad, i det att slutanslag för tvärbanan

Jorn—Arvidsjaur beviljats för budgetåret 1928—1929. Ur anslagssynpunkt

torde det därför icke böra möta något hinder att omedelbart därefter upptaga

arbetena, å banan från Övertorneå till Pajala, varom beslut då borde

fattas redan av innevarande års riksdag.

Styrelsen, som alltså finner frågan om kommunikationernas ordnande i

den övre Tornedalen föreligga i så utrett skick, att ett principbeslut i ärendet

bör kunna „fattas vid arets riksdag, och även angeläget, att avgörande snar<’ist

möjligt ...träffas i denna sedan lång tid under utredning varande fråga,

får såsom ..för det allmänna billigast, för tillgodoseende av föreliggande behov

tillfyllestgörande samt för statens järnvägar förmånligast förorda, att regelbunden

omnibus- och lastbiltrafik genom statens försorg anordnas mellan

Övertorneå och Pajala på sätt ovan närmare angivits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 278.

Skulle emellertid beslut fattas om byggande av järnväg mellan nämnda

orter, har styrelsen ingen erinran att göra mot pricipiellt bifall till de för

styrelsens yttrande remitterade motionerna om beviljande för budgetåret

1928—1929 av anslag för påbörjande av eu banbyggnad från Övertorneå till

Pajala, varvid dock anslaget, då det detta år endast kan gälla förberedelser

för banbygget, torde böra begränsas förslagsvis till 100,000 i stället för begärda

1,000,000 kronor. Styrelsen vill dock med hänsyn till det ovan sagda

därvid framhålla den tvingande angelägenheten, att, då ärendet skall avgöras,

samtidigt upptages till prövning och avgörande också frågan om den bortskrivning

av visst i statsbaneaffären infört lånekapital, som framstår som

nödvändig med hänsyn till ej mindre det fortsatta byggande av förlustbringande

banor än även förestående taxesänkning med ty åtföljande inkomstminskning.

»

Chefen för järnvägsstyrelsens militärbyrå, byråchefen Pantzerhielm, liar anfört

avvikande mening beträffande av styrelsen framlagd plan till byggandet

av nya statsbanor i Norrland, varvid han framhållit, att ur militär transportsynpunkt

inlandsbanans snabba fullbordande vore av ojämförligt större betydelse

än anläggandet av statsbana Övertorneå—Pajala, varför han ansåge,

att inlandsbanan borde fullbordas, innan Pajalabanan båbörjas.

Att befrämja svensk odling och bebyggelse uti ifrågavarande nordliga

gränstrakter framstår tvivelsutan som en angelägen nationell uppgift. Detta

har redan tidigare vid skilda tillfällen inom riksdagen framhållits, därvid

också betonats den stora betydelsen från dessa synpunkter av ifrågavarande

gränsbanas förlängning från dess nuvarande slutpunkt vid Övertorneå upp

till Pajala. Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, skulle det nya banföretaget

också lämpligen låta sig inpassas i den plan, varefter övriga redan

beslutade järnvägsbyggnader i Norrland avsetts att bedrivas.

Att på enskilda motioner nu fatta beslut om igångsättande av ett i olika

avseenden så vittutseende företag måste riksdagen dock finna alltför vanskligt.

Erinras må, att förevarande fråga för närvarande är beroende på Eders

Kungl. Maj:ts prövning; sedan järnvägsstyrelsen den 3 juli 1925 anbefallts

— bland annat — verkställa fullständig undersökning för en järnväg från

Övertorneå till Pajala kyrkoby i Norrbottens län, har nämligen styrelsen

den 25 februari 1927 inkommit med den sålunda anbefallda utredningen,

därvid järnvägsstyrelsen hänvisat på möjligheten att genom en av statens

järnvägar driven automobillinje tillgodose bygdens kommunikationsbehov på

ett för det allmänna vida mindre kostsamt sätt.

Riksdagen anser sig vidare böra erinra därom, att frågan om lämplig uthamn

för Haparanda och därmed för hela Tornedalen, till vars utredning

innevarande riksdag redan beviljat medel, också är av betydelse för ordnandet

av kommunikationerna inom denna gränsbygd.

För ett snart avgörande av förevarande kommunikationsspörsmål talar

otvivelaktigt, såsom länsstyrelsen och jämväl järnvägsstyrelsen framhållit,

den utomordentliga betydelse detsamma äger för Tornedalens talrika och i

stark tillväxt stadda befolkning och för dess närmande till landet i övrigt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 273. 7

Från dessa utgångspunkter anser riksdagen, att frågan bör göras till föremål

för Eders Kungl. Maj:ts skyndsamma övervägande.

Under åberopande härav får riksdagen, i anledning av de i ämnet väckta

motionerna (I: 88 och II: 169), hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt

övervägande av frågan om ordnande av Tornedalens kommunikationsspörsmål.

Stockholm den 1 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.