Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om understöd åt behövande elever vid vissa anstalter för yrkesundervisning.

1928-06-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:274, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om understöd åt behövande elever vid vissa anstalter för yrkesundervisning.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 274.

Nr 274.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.

Godkänd av andra kammaren den 1 jnni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta

motioner om understöd åt behövande elever vid vissa

anstalter för yrkesundervisning.

(Statsutskottets utlåtande nr 8, punkt 239, och memorial

nr 131.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 52 och II: 55) liar

hemställts,

att riksdagen för budgetåret 1928—1929 måtte anvisa ett extra förslagsanslag

av 130,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna

angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl.

Maj:t finner gott föreskriva, användas till understöd åt behövande elever vid

statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,

samt att denna stipendieverksamhet måtte anordnas med särskild hänsyn

till de unga arbetslösa.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Inom den omfattande arbetslöshet, som alltjämt och till synes varaktigt

råder inom landet, torde med fog ungdomsarbetslösheten kunna betraktas

såsom mest allvarlig. En ung människa, som under de betydelsefulla övergångsåren

av brist på arbetstillfällen tvingas att under månader och år gå

sysslolös, utsattes för svåra påfrestningar icke endast ekonomiskt utan även

moraliskt. Vad som kan göras för att avhjälpa ungdomsarbetslösheten eller

åtminstone neutralisera dess följder, torde följaktligen vara en angelägen

samhällsuppgift, som icke får underlåtas.

I årets statsverksproposition har sålunda statsrådet och chefen för socialdepartementet

under punkten rörande offentliga arbetsförmedlingen i riket

m. m. ifråga om ungdomsarbetslösheten bland annat anfört, att »åtgärder

till underlättande av yrkesval samt till ernående av en rationell arbetsanvisning

för de unga för närvarande vore av behovet starkt påkallade».

Såsom en lämplig åtgärd i detta syfte har han, med anslutning till vad av

kommerskollegium, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen vid gemensam beredning

anförts, föreslagit ett ordnat samarbete mellan den offentliga arbetsförmedlingen

och skolan. Eör detta ändamål borde, enligt ämbetsverkens

gemensamma skrivelse, arbetsförmedlingens verksamhet icke begränsas till

att allenast anvisa den unge den lediga anställningen utan den anställning

för vilken han bäst lämpade sig. Överhuvud skulle den offentliga arbetsförmedlingen

träda till på ett betydligt mera aktivt sätt ifråga om arbetsanskaffning

åt ungdomen, än vad förut varit förhållandet. I det syftet borde

gällande författningsföreskrifter sålunda utvidgas till att omfatta statsbidrag

jämväl för särskilda åtgärder till arbetsförmedling och vägledning vid yrkesval

för ungdom.

1352 28

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 274.

Då oaktat denna utvidgning av verksamheten någon höjning av anslaget

till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m. icke ansetts behöva ifrågakomma,

torde detta bero på, att anordningarna huvudsakligen betraktats

såsom varande av försökskaraktär. Vid större erfarenhet ifråga om ungdomsarbetslösheten

lärer det också bliva klart, att åtskilligt mera erfordras

utöver den föreslagna anordningen till förbättrat samarbete mellan arbetsförmedlingen

och skolan. Sålunda lärer det tämligen snart bliva tydligt,

att den offentliga arbetsförmedlingen utanför de större städerna icke är

rustad för de nya uppgifterna. Detta gäller i särskild grad landsbygdens

brukssamhällen, varest ungdomsarbetslösheten ej sällan visar sig mycket

allvarlig.

Vid den under förra året företagna arbetslöshetsräkningen kunde det

sålunda ådagaläggas, att av hela antalet anmälda och medräknade arbetslösa,

59,922 personer, utgjordes antalet arbetslösa, födda under något av

åren 1907—1913 icke mindre än 11,723 personer. Vid en fördelning

av antalet anmälda och medräknade arbetslösa å de län inom mellersta

Sverige, vilka särskilt hårt träffats av arbetslösheten, framkommer följande

tablå:

Städer och

köpingar

Industri-

kommuner

Jordbruks-

kommuner

hela

antalet

anmälda

arbetslösa

arbets-

lösa,

födda

1907-

1913

hela

antalet

anmälda

arbetslösa

arbets-

lösa,

födda

1907-

1913

hela

antalet

anmälda

arbetslösa

arbets-

lösa,

födda

1907-

1913

Värmlands län..............................

657

114

1 768

518

315

j

48

Örebro län ..................................

576

in

1 658

335

59

8

Västmanlands län ........................

547

58

775

237

35

7

Kopparbergs län...........................

495

92

1629

465

149

30

Gävleborgs län ..........................

1087

170

3 055

658

347

81

Av ovanstående tabell torde klart framgå, att ungdomsarbetslösheten i

väsentlig mån är ett problem för landsbygdens industrikommuner, där färre

tillfällen till en mera mångsidig yrkesutbildning ges än i städerna, och där

den offentliga arbetsförmedlingen icke äger samma möjlighet att utveckla

sin gagneliga verksamhet som i de stora städerna.

Vidare kan starkt ifrågasättas, huruvida den sålunda flyktigt skisserade

anordningen för samarbete verkligen kommer att medföra någon effekt,

därest den icke förmår göra den ungdomliga arbetskraften mera anpassbar

efter de olika möjligheterna å arbetsmarknaden. I det hänseendet betyder

en rationellt bedriven yrkesundervisning säkerligen det mesta för en arbetsförmedling,

som annars när det gäller unga arbetslösa huvudsakligen torde

ha att göra med icke yrkeslärda, diversearbetare och springpojkar eller lärlingar

inom ett enda, överfyllt yrke.

En verkligt effektiv arbetsförmedling i fråga om unga arbetslösa synes

oss följaktligen böra kombineras med ökade möjligheter att bereda dem

yrkesutbildning. För yrkesutbildningsändamål understödjer för övrigt staten

ett flertal undervisningsanstalter av både kommunal och enskilt natur.

Detta understöd gäller i regel dock endast upprätthållandet av själva skolorganisationen.

För att möjliggöra för mindre bemedlade eller obemedlade,

till vilka de unga arbetslösa i det övervägande antalet fall torde böra

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 14 saml. Nr 272—274. 1351 28 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 274.

räknas, att bevista dessa statsunderstödda anstalter för yrkesundervisning

bär föga åtgjorts. Under eu lång följd av år bär riksdagen visserligen

anvisat medel till stipendier åt elever vid läroanstalter av olika slag. Sålunda

föreslås i årets statsverksproposition 295,500 kronor till stipendier

åt elever vid folk- och småskolseminarierna. Ett belopp av 260,000 kronor

upptages som stipendier åt elever vid folkhögskolor. Till understöd åt

obemedlade och mindre bemedlade elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,

däribland lantmannaskolor, avses i förslaget till riksstat ett ordinarie

förslagsanslag av 150,000 kronor. Bland de till yrkesundervisningen

börande läroanstalterna äro emellertid de kommunala och enskilda skolorna

för husmodersutbildning de enda, vid vilka elevstipendier av statsmedel

förekomma, i årets förslag till stat upptagna till 30,000 kronor.

Skolöverstyrelsen bar emellertid vid upprepade tillfällen i skrivelser till

Kungl. Maj:t för sin del kraftigt understrukit, att behovet av elevstipendier

vore minst lika starkt och lika beaktansvärt i fråga om andra grenar

av yrkesutbildningen som beträffande husmodersutbildningen och den utbildning

nyssnämnda läroanstalter avse att meddela. Nämnda myndighet

bar därvid betonat, att möjlighet till statligt stipendieunderstöd borde beredas

för obemedlade och mindre bemedlade elever jämväl vid andra slag

av statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,

vilkas bevistande kräver ett mera avsevärt avbrott i elevernas förvärvsarbete,

ävensom att stipendiebeloppen borde sättas lika med dem, som

bestämts för jämförliga läroanstalter av ovannämnda slag. Ehuru vederbörande

departementschef, senast i fjolårets statsverksproposition, medgivit,

att ett verkligt behov av statsstipendier förelåge även för här berörda skolors

elever, ansåg han sig av statsfmansiella skäl icke kunna förorda den föreslagna

utvidgningen av statens stipendieverksamhet.

I sin underdåniga framställning den 25 augusti 1927 bär skolöverstyrelsen

ånyo framhållit, att behovet av stipendier för obemedlad och mindre

bemedlad ungdom, som vill söka grundlig utbildning vid förekommande

skolor för yrkesutbildning, syntes alltmera trängande. Härvidlag anför

styrelsen bland annat: »Aven om det måste erkännas, att de statsfinan
siella

förhållandena alltjämt tvinga till största möjliga återhållsamhet i fråga

om statens utgifter, måste det dock framstå såsom ett uttryck för ett

underskattande av produktiv verksamhet och därjämte som eu orättvisa

mot den obemedlade, som vill ägna sig åt dylik verksamhet, att staten i

ekonomiskt avseende icke lika kraftigt stöder utbildningen för denna verksamhet,

som fallet är i fråga om vissa sidor av teoretisk yrkesverksamhet,

exempelvis folkskollärarebanan, vars ämnessvenner av gammalt prövats vara

i behov av statliga stipendieunderstöd. Det måste också synas oförklarligt,

varför en obemedlad, som vill ägna en sammanhängande tid åt utbildning

i någon yrkesskola, skulle anses tillräckligt hjälpt med ett mindre

understöd än det som anses behövligt för den, som vill söka utbildning

vid folkhögskola eller lantmannaskola, där elevernas omkostnader för uppehälle

med mera dock oftast torde vara lägre än motsvarande omkostnader

vid yrkesskolan.» Skolöverstyrelsen fann sig på grund härav böra alternativt

hemställa till Kungl. Maj:t att föreslå riksdagen att för budgetåret

1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 130,000 kronor att i huvudsaklig

överensstämmelse med angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t funne gott föreskriva användas till understöd åt

behövande elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter

för yrkesundervisning med heldagsundervisning och sammanhängande kurs

av minst fem månaders längd.

Dessa synpunkter torde böra tillmätas allvarligt beaktande icke minst

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kiksdagens skrivelse Kr 274.

i tider, då ungdomsarbetslösheten såsom nu är omfattande och kräver samhällets

vakna uppmärksamhet mera än någonsin. Genom eu rationellt bedriven

yrkesundervisning torde en icke obetydlig del av de svårigheter,

som i synnerhet landsbyggdens industrikommuner lida under till följd av

arbetslösheten, kunna minskas. Samtidigt få de unga arbetslösa tillfälle

att skaffa sig en arbetsutbildning, som under alla förhållanden blir dem

till gagn. Det bör därför kunna anses som ett betydelsefullt led i samhällets

strid mot den oförvållade arbetslöshetens onda att genom en statlig

stipendieverksamhet kunna bereda möjlighet för obemedlade unga arbetslösa

att förskaffa sig en arbetsutbildning inom de av staten uppehållna

yrkesundervisningsanstalterna.

En sådan stipendieverksamhet till belopp, som av skolöverstyrelsen föreslagits,

torde kunna ordnas på olika sätt och genom redan förefintliga

statliga organ. Ett nära samarbete mellan skolöverstyrelsens yrkesskoleavdelning

och de densamma underordnade yrkesundervisningsanstalterna å

ena sidan samt statens arbetslöshetskommission jämte de lokala arbetslöshetskommittéerna

och den offentliga arbetsförmedlingen å den andra torde

sålunda lätt låta sig åvägabringa för stipendiemedlens riktiga fördelning

och användning. Vederbörande utskott torde härför kunna anvisa den lämpligaste

utvägen, liksom i frågan, huruvida medlen böra anvisas från anslaget

till arbetslöshetens bekämpande eller från särskilt anslag under åttonde

huvudtiteln.»

För egen del får riksdagen anföra följande.

I eu ej ringa utsträckning har det allmänna hittills tillgodosett kraven

på stipendier och understöd åt elever inom de teoretiska undervisningsanstalterna,

medan de behov, som i motsvarande hänseenden finnas inom läroanstalterna

för praktisk yrkesutbildning, rönt föga uppmärksamhet. Ej minst

med hänsyn härtill har riksdagen funnit de synpunkter, som i ovanberörda

motioner gjorts gällande, vara värda ett närmare beaktande och förtjänta att

tagas under noggrann omprövning. Emellertid innefattar den av motionärerna

berörda frågan ett spörsmål av vittutseende beskaffenhet och omfattande

ekonomisk innebörd, i följd varav riksdagen anser, att vidare åtgärder

för främjande av syftemålet uppenbarligen böra föregås av en ingående

utredning, huruvida och under vilka former samt i vilken utsträckning

ifrågavarande understödjande verksamhet lämpligen bör bedrivas från det

allmännas sida. Riksdagen, som finner eu dylik utredning böra igångsättas,

vill dock, utan att nu i vidare män uttala sig i ämnet, framhålla, att stipendieverksamlieten

ifråga bör, därest densamma anses böra komma till stånd, inskränka

sig att avse allenast elever vid kommunala anstalter för yrkesundervisning.

Riksdagen får alltså, i anledning av ovanberörda motioner (I: 52 och II: 55),

anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida

och under vilka former samt i vilken utsträckning understöd åt behövande

elever vid statsunderstödda kommunala anstalter för yrkesundervisning må

ifrågakomma, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill sagda utredning

må giva anledning.

Stockholm den 1 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.